Svensk film höst presentation

Filmen som visar samhällets botten och vill bli en inlägg.

Tack vare den svenska film institutet o i regi av press chefen Jan Göranson har vi fått sen en smörgås bord av dem svenska filmer som kommer denna år 2017. en svårt period eftersom bio monsun har höjt och regeringen vill sterilisera film. Om under Ingmar Bergman tid det vara mest film om den kultiverade medelset nu kommer den att visa mest film av dem uträtta sådan människor som ständigt marginaliseras . Vi får tillfälle den 16/01/2017 att vi är här i den fantastsiak film huset med ett stor problem hur skall den svenska filmen ta väggen. alla som vill underhålla vi arbetare med den rörliga bilder och vi vill nå en publik.  Hur skall pengarna ta världen. Vi ser fram emot att ta i arbete problemet är onekligen att det kommer bara att vara statliga finansiering . den stora paradox är att den svenska filmen kommer att få . 2060 Amanda Marie Göranson möter folk som hamnar i fattig huset. just denna huset är signifikant.  Åsa Kalmér Gunnel Lindblond och Sven Bertil Taube en film som är en svensk version av L'amour. denna film utspelas i Ystad. det är en kammar spel. det behövs mera roller för dem äldre skådespelaren. det finns ett slags livs band.  Amanda kernel "I will alwyas Love You Kingen" det kommer från en tatuering tjtjen skulle ha en barn och han förvann spårlös efter 5 dag flyttade hon till föräldrar. han dök upp. hade sex med henne och flyttade. Hon förlät honom men inte by. I Västerbotten utanförskap för ett fysisk form. möte är idén av en form av humro Fijona Jonuzi "Den störste" två personer gestaltar Tommy Bergman och Mikael Persbrandt. Att kunna hitta dem och inte parodi.  kvinnor som spelar män är någonting som är i sig mycket vanligt. Niclas Gillis "Hold me down" en 19 årig kvinnan som arbetar som strippar i Bronx ,det är svåra tillställningar prostitution event, det hålls varje natt i veckan. Gillis fick stöd för movie in Sweden.  Gillis visade "Hiold me down" för dem som drabbades dem skall se deras liv och dem är inte ensamma. Dem är extremt bespottade och inte minst i populär kultur. Hur lyckas man med hanry Schein resan . han lyckades att bana vägen till kultur politik. han var en ensamstående flyttning "Citzen Schein". varför gör man en film om honom makt med män . han var en pedantisk ingenjör som skulle bygga nya identitet till sig själv. man har kommit i kontakt med andra personer som träffade honom redan ifrån början och ett systerson.  man har olika tankar. filen tävlar i Göteborg film festivalen . en film som heter "Småstad2 som utspelas i Östergötland .en hybrid film fiktion och verkligheten man har olika typer av fiktiva scenerna. filmen spelas i Vadstena och 80% såg det många grått. den svensk melodrama eller att kunna reflektera över deras egna stund på jorden  "Rum 213" är en svensk skäck film med några flickor som har producerat spelar och medverka i dem . det är en skäck film om flickor i yngre tonårig. filmen bygger på ett slags lek. Det som är viktig är att kunna ge en bra bild om den .Systrar bakom galler. är en film som utspelas i Afghanistan "Ingeborg Holm" . det är en film om kvinnor situation laget om kvinnans situation i Afghanistan. Om en kvinnan fly hemifrån hon får straffet. Efter föra filmen det kom till parlamenten nu en kvinnan som flyr betraktas inte längre som kriminell. Marianne den land som är tuffare att  vara kvinnan man får 16 år medan en mördare betalar pengr och kommer ute. det är en svårt situation. Sarah kommer till Sverige och kommer till en pride festival. det är även själv biografisk det tas tid till integrering. Huvudperson kom från en mindre palts. Hur mottogs filmen där. Filmens resan har börjat mycket bra skall visa i Göteborg och sen på Folkes bio. . en film med Björn Sfix im bad rock. distributör är SF vilken är bakgrund den populära kultur perspektiv. man skulle berätta en sådan historia. Man skulle komma fram. filmen om le Morgan har gått på många festivaler. lee Morgan blev skjuten av en kvinnan man började att tala om en reaktion med denna kvinnan.  Hon räddad honom och sen han blir mördat. man hittade Hon blev i fickan och sen gick en kurs i historia den 24 mars filmen kommer att ha premiär filmen är även samma fotograf som "Arivels" som är både afta och tippades för Osacr. Filmen verkar en tung viktar. filmen dröm vidare om kvinnor som har gått ut från fängelse av roja sekersöz. . det är en working progress.  filmen är helt påhittade man skulle få ett utmaning. Den är inspelad i Stockholm och i Umeå under en sommar i en månad. Det är en kollektiv om gemenskap av små kriminella . det är en gäng av nära vänner med olika det är frågan om ett problematisk grupp. Filmen är också med Göteborg. man har  velat göra en film om kvinnor i förorter. första film om en kvinnan och av en kvinnan som kommer från en annan roller. En film om oromantiska själ. Fyra år arbete och fyra veckor om det.f limpor nord satsade ordentligt med de.   Dokumentär "brev till en seriemördare" när kom själva idéen att komma man valde att dokumentära och mest av allt hur man skulle skriva peter makrös och hans dåd. brevväxling var en process en 16 årig blev skjuten . Vem var det och Varför man togs bort. Det är en thriller dokumentär. Vi lever i en samhället med mer och mer hatbrott. Man har stora problem.  Hela familjer ville sprida en budskap man skall läsa i tidigt. är man gangster eftersom man bör i en förort. man säger nu räcker det. "sameblod" är en stark film om samer under ras igen tid. man prov spelade i två år- Filmen skall till Sunste. Många känner igen sig det är även historia om många minoritet. skådepelarna.  har varit så hyllade inte minst i bransch tidningar. Många är icke professionella. man gick på nomad skolar och man veta mera hur det vra att börja på en skolan. du får inte tala på modersmål. vad gjorde mest ond. en konstnärlig frihet. Inte bara en del av den svenska historia. Att lämna bort familjen film om film och spännande och lyckas att ge en otroligt stark bild om verkligheten. filmer som har alla höga tekniska och konstnärliga och inte minst moraliska ambitioner av visa en samhället botten dess problem som bokstavligen skär i den svenska folksjälen som rasism, ekonomisk utsatthet, tomhet och den hårda livet för många

Roberto Fogelberg Rota

En fantastisk film som fäller i et platt militarism

Bar film men som når inte fram

 

Tittle The allied

Regi Robert Zemeckis

Medverkade Brad Pitt Marion Cotiliard

Svensk distribution UP

Betyg B

Robert Zemeckis är onekligen en mycket bra film regissör och Marion Cotiliard är den största skådespelerska i vårt samtida och denna djup tragiska drama som utspelas under andra världs krig har alla chanser till att bli ett mästerverk. Det foto som presenteras av Don Burgess har i att återskapa andra världs kriget färger samma omsorg som en schweizisk urverk och kippningen av  Jeremiah O'Driscoll som i många fäll är utmärk filmen början med en män valter  ett kanadensiska agent som landar vid öken området i Casablanca (samma plats i vilken utspelades en av dem mest berömda filmer i hela filmhistoria Michale Bcurlis ”Casablanca” ) är helt utmärk precis som den möte i den luxuösa miljöervar Valter möter Marianne Beauséjour som är spelade av Marion Condiliac är helt fantastisk . Vi ser hur magik uppstår när alter upptäcker Marianne en vackert ytterst sexuellt aldrig vulgär kvinnan med ett kinesisk monster av en utdelat på ett kimono likade dräkt. Allt verkar stämma på plats från dem provinsiella ynkliga Vicky anhängaren som samarbetar med nazister till den marockanska befolkningen som är visligen klädd i traditionella kläder och vid bakgrunden av händelserna men även djup övertygande mot nazister och deras förhållning sätt och är ett hjälp redan till dem två hjältar. Om Casablanca var ett minnet av en kärleks historia är ”Allied” en kärlek historia som byggs på nytt från två starka självständiga människor som är dels djup poetisk i några underbara scener bland annat i Marianne och v möte vid ett bar stjärnspäckade himmel som är underbarast precis som den möte med bråk i den sparktaska lägenhet. Som ytterst krydda i denna väl spelade och underbara lek har vi nazisten som spels mycket bra av August Diehl I rollen som hobar . Denna elegant Ss officeraren har någonting satanisk mycket lik den demon som man möter i den tyska litteratur Mefistofeles och rollen är like bra som den som spelades av Conrad Veidt i Casablanca. Fast vi kan förstå och gilla bättre Hobard och även om vi inte sympatisera med honom vi tycker inte lika dålig än många andra nazister som Brad Pitt har nyligen mördat i ”Inglrius  Bastard” eller i ”Fury”. Pitts skådespeleri som är på ett magieristisk sätt en stil övning av 1940 talet Hollywood hjältar som just Humphrey Bogart och inte minst Clark cable fungera men när filmen flyttas från den marockanska sänder till engelska flyg fält den fäller. Det finns för mig en ytterst irriterade militarism och krigs romantik i bilder av den bombade idylliska London. Visligen var Storbritannien ett viktig land i kampen mot fascism och nazism (och den som skriver kära läsaren har flera medlemmar i hans familj som hade brittiska krigs dekorationer) men det verkar som en guld ålder visligen var man bombade men allt vara frid och fröjd alla hjälpte varandra alla hade bra . det fanns bra möjligheter för HTB tjejer som Bridget Vatan mycket väl spelade av Lizzy Caplan syster och hennes underbara flickvän vilken är Charlotte hipe den enda genuin onda kvinnan i HBO prisade tv serier ”Games of Throndes” och redan sätt på vilken dessa två är visade är dålig. Det är för lätt en vision av lesbiska kvinnor enbart som ett macho fantasi att det är komisk är det ett bi effekt och ingeting mera i ett irriterade sätt. Även annat skådespeleri som dem medarbetare av Max visar extremt dåliga kännetecken som den tama Jared Harris som är överst Frank och en riktig  tungvikt när det gäller spelade av onda karaktärer som Simon McBurney visas vara enbart en små roll. Filmen börjar helt enkelt att fälla nere och denna som är Hitchcock del blir dålig och ytterst förutsägbart. Visligen tycker vi sund om Marianne och det är tur att Marion Cotoiliartd är helt underbart och visar en stark prestation men rollen är för lätt för enkelt och inte minst adels för patetisk. Det som räddar filmen och i detta fall vi ser allt den styrka i Robert Zemeckis regi är den sätt på viken tyskar presenteras. På från dem skrämda små pojkar som mördats trots att dem har ett stridsvagn av Max till Fru Sinclair en Marion Bailey som låt sig inte skrämma och den intressanta spindel i nätet lombard som är den fantastiska film skådespelaren Anton Lesser känd som den onda mästaren i Games of Throndes. Tyvärr han ges alldeles för lite utrymmet.

Roberto Fogelberg Rota

En stor kinesisk cineast

Intervju med Yao Tian

Yao Tian.png

Hur fick du idéen ?

Jag föddes år 1988 och då hade man en barn politik. Det gjorde så att jag blev mer och mer intresserade dels i denna problem och jag ville berätta det genom att kunna även berätta dessa mäniskor öde samt deras problem  och det som var en av större projekt det av skapade ab en nationelle park

Skulle du kunna berätta mig hur du valde skådespelarna ?

Jag valde skådespelarna som var icke professionella, fast några av dem hade redan haft lite erfarenheter dels i teatern men även i små roller i Tv serier. Jag ville ha dem skulle vara personer vars livs erfenhet var så pass nära som möjlight till dem av karaktärerna .jag tror att jag lyckades med det fast det fanns alltid en vist disatns som jag ansåg det var mera än lämpligt   .

Skulle du kunna berätta till mig varför har du använt dig av ett metafilmisk knep ?

Du är faktiskt den första icke kines som påpekar det dem flesta västerlänningar brukar säga att det som säger det dem flesta fundera och brukar fråga hur kan en enda person kan stoppa en helt by som ser på ett film. Det händer eftersom denne bi chef eller hövding äri denna kultur en slags av religiös figur och jag ville försöka att understryka det . jag valde ett fransk stum film av vilken jag kommer inte ens ihågtittel och jag ville mest visa kontexten mellan den eleganta liv som fanns i det och den ålderdomliga nästan primitiva liv som finns i by . jag kommer inte ihåg fragmneten av filmen som jag använd mig av men det var fri

Skulle du kunna säga mig någonting om den tekniska utrustning som du har använt dig av?

Jag har utgåt från det som beskrivs i dogman 95. Fast jag har fiuskat lite grand dem scener som jag har spelat inne i staden i dem nya läghenhter är filmade även med hjälp av stålkastare. Det har vi varit tvungna att göra för att få en bättre bild och vi hade även problem med ljuldet även som vi lyckades att göra mycket bättre.

Skuelle du kunna berätta mera om den språk som du har använt dig av jag märkde att filmen var även textade på kinesiska jag naatr på mandarin  ?

Det som talas är dialect från  Ankoa province som ligger vid  Yichang den är känd för att ha en fantastisk natur och den dialket som tals I denna området som ligger vid tre stora treflodar och det finns ett ganska stor dialkt utbud

Är dem två äldre män  lokal?

Nej dem kommer från en närliggande provins det har funnits en stor invandring inom kina . Dessa två herrar är krigs veteraner från Korea kriget och under mera än 40 år dem har utkämpat en kanske ännu mera grym krig mot naturen och har förvandlat området. Dem har nu kastats ut

Det verkar att dem två roller som har mera skin på näsan är dem två tjejer skulle du vilja berätta till mig någonting om dem?

När det gäller by chefen hon var den bästa att kunna spela så hård medan när det gäller modern jag ville föra fram en kontext mellan det som är en stark och moden kvinnan som känner sig begränsade i denna området inte minst som kvinnan och det som är hennes vilja att kunna ge ett utbildning och en bättre liv till dotter.

Skulle du kunna berätta om varför du visar inte dem kontaxt scener som många skulle även kunna kalla för aktion?

Jag ville ha en realistisk stil och har varit även i ett vist fall påverkad av dem rumänska filmen i vilka man bestämmer sig ibland för att inte visa våld eller bättre att visa mellan tagningar. Jag hade tänk att spela inne några sådan scener men jag klippte dem bort.

Hur blev det att du fick finatieringar från Honk Kong?

Detta är ett mycket stor och aktiv film centrum och jag hade spelat inne filmen eller åtminstone 30% av den på egen hand . jaghade tur att hitta dem och dem hade redan gjort många filmer som påminde om Dogma tekniken . Jag känner att det vra en bra skolan och en befrielse för mig. Jag har påverkas mycket av det precis som jag har påverkat mycket av både Ingmar Bergman och inte minst av Giuseppe Tornatore och hans mästerverk Pianisten. Jag har även tagit i ett vist mån inspiration från  Kurstorica.

Skulle du kunna berätta mig om alla dem Buddha statyer ofta man förknippar inte kina med Buddismen men snarare med konfucianismen och ateismen?

på landsbygget finns det många budister och det är vanligt med dessa skultuere. Konceptet av Karma och att man skall leva en enkelt och god liv. Jag fann det intersant att dessa människor vänder sig till en Gudar väsende som sen är tyst.

Hur blev filmen mottagen?

Det är inget stor film när det gäller publik men jag fick mycket bra rencensioner för tempot foto och ämnet. Jag hoppas att distributörerna kommer att ta den till mera länder.

 

Vilken kommer att vara ditt nästa projekt?

Jag skall filma ett verk till vilken jag har gett titel 18 miles. Det är historia om en grupp ungommar som lever i ett främmade stad i en framtid i vilken det finns många problemer när det gäller luftföreningar. Dem hittar en underjordisk film och där börjar deras äventyr

 

Roberto Fogelberg Rota

En äktade beskiklese

Tyvärr de västar filmen för Clinta

Tittle Sully

Regi Clint Eastword

Medverkande Tom hanks

Svensk distribution UP

Betyg Ö

 

Fora året jag gav samma betyg till Woody allen” a serious man” och nu änder men gånger 100 med Clint Eastwood rent av gräsliga ”Sully”. Historia borde ha passat Eastwood den av ett ganska ”vanlig” män Chesley 'Sully' Sullenberger som fick en Bing plan att landa på Hudson river visligen förstörde men räddade mängder av liv Förståelig nog I ett samhälle i vilken enbart det ekonomiska har något form av värld blir det så att man försöker att målla Sully till ett sindar bock. Naturligtvis på grund av den enormamedia påtryckningar allt ifrån dem sociala medierna till konservativa talk show som David Letterman Sully blev plötsligt helgon förklarade och fick ett otroligt bra respons. I själva verket om man tänker riktig ordentligt skulle den ”äktade ” eller åtminstone lyckas att engeagera Sully aldrig ha varit i faran eftersom hela hands liv var den av en kändis redan ifrån början och här har vi för mig den väsentliga skinande mellan Sully och Clint Eastwood mest sympatiska roll ”gran Torino” i vilken Clinta gav ett varm porträtt om människor i kris den kris och dess porträtt är här i ”Sully” obefintlig precis som kritiken av media samhället och av kapitalism. Om en film som ”The changeling” hade get ett otroligt stark och skoningslös attack till vårt egen kapitalism och vilja till resultatet utan någon som helst mänsklig värde i Sully är allt detta så enkelt så torftig precis som kritiken av media. Sully har förutom den underbara foto av vilken ansvara Tom Stern en otillräcklig teknisk följe med Blu Murnay klippning som är adels för enkelt. Filmen försöker att lyfta fram men den flyger aldrig mera än det som en duvan gör vid ett T-banna station.  Visligen finns det effekter som vem som helst även många svenska filmaren skulle kunna presentera och som för mig är inte så väl motiverade och filmen lider av Tom hanks. Jag älskar många av hans rolleroch dels lyckades ha att få den amerikansk medleklassen att acceptera HBT rörelser i ”Philadelphia story” och diverse begåvade personer i ”Forest Cump” messat hade många underbara roller från ”rädda meningen Rayan2 till ”Road to perdiction” fast i ”Sully” är han inbunden oengagerade och mest av allt icke intressant. Rollen känns verkligen icke engagerade inte minst i dem scener som kunde ha varit verkligen starka som är dem mellan Sullylyckas aldrig att nå djupet och stannar under ytan. Förutom att Eastwood inte ha  gjort för en gång en bra film det som förvånar mig mest och på ett positiv sätt är Aron som gör med mustascher som stark påminner om James Holmes. En frisk fläkt i ett ansat mosig film

Roberto Fogelberg Rota

 

 

Magnifik och oväntade förutom visa bövar

 

Mycket bra överföring

 

Titel assasin Creed

Regi Justin Kurzel

Medverkande Michael Fassbender

Svensk distribution UP

Betyg B

 

Få filmer har varit så bra överföringar av litterära verket som Justin Kurzel ”Assain credd”. Du skulle kunna iakttar kära läsaren att det är frågan om ett data spel men man har lyckas med någonting som är nästan omöjlighet att gå till tjäran om vision av det som är vårt tids riktiga eposet med George Martins romaner tillägnade Westerrose en magnifik eposet i vilken allt verkar stämma 100 % bra från valet av skådespelarna till dem olika rollers historia. I centrum av denna aktion drama står Michael Fassbender  ligen en av historiens bästa skådespelaren som spelar två roller dels Carl Lynch en boven som hars kikats till gallen med ett gift injektion i Texas (dessa sekvenser är bland dem mest obehagliga avrättningar som har någonsin skådats på den vita duken) och den roll som är den egentliga Agulilar. Om Carl är sedan det yngre tonåret (jag vill här prisar den roll som har magnifik gestaltat av Angus Brown vilken ser inte den minsta lik Fassbender men lyckas att presentera honom på ett mycket trovärdig sätt) skadad av ett sorg att fadern Joseph (spelade som ung av Brian Gleeson ) har mördat modern genom tidsmaskin Animus som används av den onda temple riddarna kan dras inne under kampen mellan mörerna och dem spanska katolska kungar år 1492. Just i dessa scener i vilken allting fungera som den mäktiga fotografi av Adam Arkapaw som blandar I underbara kostymer det som är den sand färgade av den andalusiska landskapet och den svarta av arkitettur med ett myriader av färre i spetakulära aktion sekvenser. Visligen allt är lite överdriven med dels finns det spår av la destreza den spanska svärds konst och dem två löpningar först med två hästdragna vagnar eller efter den andra avrättningen. Det som är intressant att det som var ett muslimsk ortodox sekt har förvandlats till västerländska beskyddaren av demokrati och mäniskan fria vilja. Aguilar som sen med en serie av övertoningar kommer inne i Carl är den ultimata krigs maskin och den som lyckas i den teknologiska anstalten att få fram upprör. Den scen som är nästan mäktigaste och som skriver inne” Assasin creed” i film historia är den när man försöker att bränna Aguilar och hans älskarinnan den ytterst vackra och atletiska maria (mycket välspelade av den fransk grekiska skönheten Ariane Labed ) i ett orgier av effekter amsker och i ett nazi likade tal av torquemada yterst välspelade av Javier Gutiérrez . denna boven kunden den mäktiga medeltida armen som till häften påminner den av Lanister och tyska order i Sergej Eistein ”Alexander nevskij” är nästan leksakgubbar i förhållande till den som är den moderna böven den grå eminensen ellen Kayene spelade med klass behag och kyllret av Charloette Ramping. Hon är förmodligen den mest underskattade skådespelerska i hela film historia kapabel av minnesvärda roller och hennes gestalt är mycket väl värd ett Oscar som bästa  kvinnliga birollen. I sättet den roll som står närmare henne är onekligen Sofia som spelas som alltid bra av Marion Cotillard inte bara varelsers sexigaste kvinnan men även en av den bästa och mest internsiva skådespelerskor. Hon spelar en roll av en ung idealist som gör en enorm serie förödelsen. Det är en stark roll. Filmen riktiga problem förutom den triviala musiken är dem tvåantaginister (Rampling roll är adels för långt ifrån ) som är den riddaren som spelas och på ett förskräcklig sätt av Carlos barem och den roll som spelas av Jeremy Irons som Sofias far är ytterst irriterade. En film som med lite mera omsorg kunde ha blivit ett mästerverk

 

Robert Fogelberg Rota

Pier Paolo un pensatore per il nostro tempo

Intervista con David Grieco

Poche persone conoscono Pasolini bene come David Grieco che fu uno dei primi amici e allievi che purtroppo videro il maestro morto. Fuori dalle speculazioni con alcuni fatti David Grieco raffinato regista ci racconta la vicenda umana estetica e personale di uno dei più grandi registi di sempre

D Mi puoi raccontare come mai il personaggio di Pino Pelosi che fa come Franco Citti in "Accattone" il bagno nel Tevere è così simpatico, ingenuo e tutto sommato positivo? Sai se il vero Pelosi ha visto il film?
D. Ho trovato straordinaria la scelta di rappresentare l'attività di Pasolini nel cinema solo come montatore. Mi puoi raccontare come è nata? Mi puoi dire anche come mai non hai voluto presentare né i membri dell'entourage cinematografico e non hai usato nel film alcuni dei suoi attori preferiti come Ninetto Davoli o Ines Pellegrini?

R. Ines Pellegrini vive a Los Angeles da trent'anni, e Ninetto Davoli aveva accettato di fare il "Pasolini" di Abel Ferrara. Io invece ho deciso di realizzare "La macchinazione" procedendo a fari spenti, senza parlarne troppo, affinché nessuno potesse raccontare in giro cosa stessi facendo e cercasse di fermarmi.
Ho raccontato Pasolini in moviola semplicemente perché aveva finito di girare il film, e il furto della pellicola mentre lo stava montando è l'innesco della Macchinazione.

D. Mi puoi raccontare le difficoltà che hai incontrato nella stesura di una sceneggiatura che è linguisticamente perfetta e mi puoi parlare dell'uso che hai fatto del dialetto romanesco?

R. La sceneggiatura del film ce l'avevo dentro da 40 anni, ma non lo sapevo. Dopo aver lavorato molto alla scaletta con il mio sceneggiatore Guido Bulla, che purtroppo è scomparso nell'ottobre del 2015, ho scritto il copione in appena 13 giorni.
Il dialetto romanesco dell'epoca non è stato un problema. Era il mio idioma preferito quando ero ragazzino e vivevo molto per la strada, non potevo averlo dimenticato.

D. Che tipo di attrezzatura tecnica hai utilizzato? Mi puoi raccontare come hai girato l'ultima scena? Come hai scelto i tuoi collaboratori tecnici e come è andata la post produzione?

R. Il film l'ho girato in digitale perché in Italia la pellicola non si sviluppa e non si stampa più. La camera che ho utilizzato principalmente è l'Alexa della Arriflex, che è di gran lunga quella più equilibrata. Per i dettagli invece ho usato la Phantom della Panasonic, che è la più adatta a lavorare in modalità macro. Ma ho usato persino la mia GoPro per le scene della colluttazione all'Idroscalo.
I miei collaboratori li conosco tutti da molti anni. Non so che intendi per ultima scena. L'Idroscalo l'ho ricostruito esattamente com'era in una cava vicino Roma ed è stato come lavorare in un teatro di posa, cioè in santa pace. Se alludi al finalissimo con le trivelle, è un banalissimo effetto speciale di quelli che si fanno oggi. Ma per le trivelle ho preso a modello i tank dello sbarco in Normandia, ormai pieni di ruggine, che siamo andati a fotografare nel museo dove si trovano a Dunkerque.

D. Per me il film racconta le relazioni di Pasolini con il resto del mondo. Ma come nel tuo precedente film "Evilenko" mi sembra che tu riesca anche a descrivere il cambiamento della società italiana partendo dal personaggio di un emarginato o meglio, parlando di Pasolini, di un "autoemarginato". Sei d'accordo? È stata questa la tua scelta?

R. Mi piace l'idea che tu definisca Pasolini un "autoemarginato". Non ci avevo mai pensato, ma in effetti è così. Pasolini vedeva un mondo, quello in cui noi viviamo oggi, che nessun altro riusciva a vedere, a capire, a presagire. Se scrivo un film, sento sempre il bisogno di inquadrare e cercare di indagare la realtà sociale che fa da sfondo. In questo caso, però, non ho dovuto fare niente di speciale. Mi è bastato seguire le orme di Pasolini, perché ha fatto tutto lui.

D. Nel film ci sono tre personaggi chiave secondo me: Steimetz, l'uomo dei servizi seduto in panchina con la nipotina, e l'onorevole cocainomane. Sono, a mio avviso, gli ingranaggi di quella che tu chiami "la macchinazione". Come li hai creati?

R. Sono tre personaggi puramente allusivi, tre oscuri protagonisti di una società purtroppo basata sull'intrigo e sulla corruzione. Molti hanno visto nell'onorevole cocainomane Andreotti. Ovviamente non è lui, nemmeno gli somiglia, ma nessuno sfugge alla tentazione di dare un nome a questo personaggio. Ne ho sentiti tanti, quello che ricorre sempre è il nome di Andreotti e ovviamente non è un caso, dal momento che Andreotti era stato ribattezzato Belzebu', cioè il diavolo.

D. A me sono piaciuti molto sia il personaggio di Antonio Pinna che il personaggio di Sergio, che costituiscono una vera e propria coppia. Come li hai costruiti?

R. Libero De Rienzo (Pinna) e Matteo Taranto (Sergio) sono due attori completamente diversi. Il primo è piccolino, il secondo è un gigante. Libero è tutto istinto, Matteo invece ha bisogno di costruire a tavolino, pezzo per pezzo, il personaggio che interpreta. In più, i due si detestano cordialmente. Tutto questo fa di loro, secondo me, una gran bella coppia sullo schermo.

D. Come mai hai deciso di utilizzare la musica dei Pink Floyd?

R. "Atom Heart Mother" dei Pink Floyd è il disco che ha rivoluzionato i gusti musicali della mia generazione. Quando ho scritto una lettera ai Pink Floyd per chiedergli di poterne fare la colonna sonora della "Macchinazione" tutti mi prendevano in giro e pensavano che non mi avrebbero neppure risposto. Invece me l'hanno offerta con entusiasmo e hanno insistito con i loro agenti e avvocati perché spendessimo poco. La loro risposta è stata "Per Pasolini, questo ed altro".

D. Il personaggio forse più delicato e più completo è quello interpretato da Milena Vukotic, che impersona la mamma di Pasolini. Io la trovo un'attrice davvero straordinaria.

R. Milena Vukotic secondo me è oggi la più grande attrice italiana in attività. Ha 80 anni ma sembra una ragazzina. Parla 5 o 6 lingue, è capace di sfumature sconosciute alle attrici di oggi. Ma non sono cose che dico io. La sua carriera parla per lei: Fellini, Bunuel, eccetera.

D. Dove hai girato il film?

R. Il film è stato girato per forza di cose interamente a Roma. Girare a Roma non è più facile come una volta, purtroppo. Ci vogliono permessi, soldi, poliziotti al seguito. È un incubo, aggravato dal fatto che ho girato un film in costume. Le strisce pedonali, i cartelli, le automobili, le facciate dei palazzi, è tutto molto diverso oggi rispetto al 1975. Da questo punto di vista è stata una gran fatica.

D. Come è stato ricevuto il film dalla critica in Italia? Ci sono state anche recensioni negative?

R. Ci sono state recensioni entusiastiche e quasi commoventi, ma anche recensioni negative sempre molto personali contro di me. Mi è accaduto esattamente ciò che accadeva a Pasolini quando usciva un suo film. E anche questo, lo confesso, mi rende un pochino orgoglioso. Sarei stato uno sciocco a sperare che un film così forte su Pasolini potesse piacere a tutti, e infatti non l'ho mai pensato.

D. Ho trovato un po' lungo il dialogo in francese con François Xavier Demaison, ma la visione del futuro che conclude la sequenza mi è piaciuta molto. Come ti è venuta in mente? E inoltre, perdona l'ovvietà della domanda, se Pasolini fosse ancora vivo oggi cosa penserebbe del mondo e del modo in cui viviamo?

R. Pasolini, come ho detto prima, era in grado di presagire allora il mondo in cui noi viviamo adesso. E così, in modo molto semplice e didascalico, ho voluto mostrare il mondo di oggi come un suo presagio.
Pasolini parla ancora del mondo e del modo in cui viviamo oggi. È sufficiente rileggerlo. Ogni volta che lo rileggo rimango sbalordito perché parla sempre di noi, e parla al presente.

D. Come nasce il dialogo tra Pasolini e quel ragazzo che si chiama Francesco sul finire del film?

R. Quel ragazzo che si chiama Francesco è un autentico ragazzo autistico. L'ho incontrato per caso mentre facevo i provini e mi ha ispirato quella scena. Volevo poter dire che la scuola è fondamentale, è importante, e volevo mostrare che Pasolini alle volte sapeva riconoscere di avere torto. Chissà perché, tutti quelli che non lo hanno conosciuto tendono a pensare che si considerasse infallibile. Ma lui non lo pensava affatto. Era un uomo normalissimo, non aveva alcuna arroganza, ma possedeva una sensibilità che non mi è capitato di incontrare in nessun altro.

D. Perché hai rinunciato a descrivere l'aspetto anche mistico della personalità di Pasolini?

R. Il misticismo di Pasolini è difficile da rappresentare, per il semplice fatto che Pasolini non credeva in dio. Il suo misticismo esiste, ma è pagano, è animistico, difficilmente visualizzabile. Il suo modello è l'arte sacra. Ma è un'arte che è sacra in sé, dio risulta sempre assente.

D. Mi puoi raccontare qualcosa su quel regista da strapazzo che fa sostenere il provino a Pelosi? Potrebbe essere il regista di uno di quei film "poliziotteschi" all'italiana?

R. No, i registi dei film "poliziotteschi" all'italiana erano spesso dei professionisti molto rispettabili. Il personaggio che racconto io nel film è un regista per modo di dire. Si tratta di un cialtrone qualsiasi che frequenta il mondo del cinema, al massimo può essere un aiuto regista, ma dei peggiori.

D. Come mai non hai inserito il viaggio di Pasolini in Svezia poco prima della morte?

R. Mi sarebbe costato molto venire a girare alcune scene a Stoccolma. E a Stoccolma con Pasolini, nella realtà, c'era Ninetto Davoli. Se l'avessi fatto, avrei sconfinato nella realtà e avrei perso di vista la storia che stavo raccontando.

D. C'è un film svedese che ti sia parso interessante recentemente?

R. Purtroppo non conosco bene il cinema svedese di questi anni. Sono rimasto a Ingmar Bergman, che resta uno dei miei registi preferiti.

D. Qual è il tuo prossimo progetto?

R. Di progetti ne ho molti, ma oggi è difficilissimo trovare i soldi per fare un film. Fino ad aprile, continuerò ad accompagnare "La macchinazione" in giro per il mondo. Poi vedremo

Pasolini en tänkare för vårt tid intervju med sergio Grieco

Intervju med Sergio Grieco

la macchinazione.png

Sergio Grieco är en mycket duktig italeisnk regissör som har lyckas att framställa en film som är ett riktig mästerverk en hyllning till Pier Paolo men även elio petris filmen vras hårda still Grieco aktualisera i ett maklösa återskapelse av pasolini sista tiden pè jorde

Skulle du kunna säga mig varför den karkatär Pietro Pelosi i ditt film som gör precis som Sergio citi i Accatone en bad i floden tiber varför han är så sympatisk och naiv? Har den riktiga pelosi sätt filmen och har ni samtalat?

 

R. Pino Pelosi hade 17 år och då vra han en verkligen super naiv. . dem hade använt sig av honom eftersom han vra Pasolinis nya fästman och han hade inte den blekaste arning om vad det vra frågan om . Jag känner inte Pelosi och ärligt tala jag vill inte lära känna honom . Hden förhållande mellan Pasolini och Pelosi som jag hra använt mig av är mycket lik den a asolini och Ninetto Davoli.
Pelosi hasåg filmen tillsammans med ett ung filmkritiker . Qnär han gick ut från biografen sa den “riktiga” Pelosi att alt var flask. . Jurnalisten frågade honom vad var det som var falsk och svaret var "Rocco Mangiamitt avokat örfillade inte mig o!". ADå frågade hon men det kunde vara ett drmatisk knep av regissören vad var det som var flask . Då tvärvägade Pelosi att svara på alla andra frågor.

Skulle du kunna säga hur du valde att presentera Pasolinis arebte i filmen genom att visa han som klipparen, varför har du inte använt dig av några av dem överlevande Pasolinis skådesepalrna som iners Pellegrini och Ninieto davoli? . i?

R. Ines Pellegrinibör sedan trettio år tillbaka i Los Angelss. Och är inte lngre verksamt Los Angeles da Ninetto Davoli hade bestämt sig att spela Abel Ferraras  "Pasolini" di a. Jag ville istället även på grund av räddslan attvara stoppade började jag utan att göra stor väsende. Jag har bestämt mig att berätta om filmen från klippbordet eftersom pasolini hade precis avslutat en film och börjat på ett nytt sådan och han hade lyckas trots allt. Jag ville göra ett form av cirkulär rörelsen i filmen

Jag tyckar att det vra perfekt den användning sm du gjord av rom dialekt skulle du kunna berätta mig hur det var att använda sig av den för att kunna skriva manuset?

Det var inte ett dug svårt att skriva manuset eftersom jag hade den inom mig. När det gäller manus förfataren Guido Bulla som tyvärr dog i oktoberg 2015vi arbetade mycket med det som vra filmn själva tidsplan och det tog oss enbart 13 dagar att vara klara med det. När det gäller Rom dialekt jag kunde det från mina ungdomsår och då hade jag lärt mig den

Skulle du kunna kunna säga mig vilken var den tekniska medel som du har använt dig av för filmen och hur du har spelat inne den sista och så mäktiga scenen

Jag har spelat inne filmen digital eftersom rå film säljs inte eller framkallas inte längre i Italien.  I huvudskaligen har jag använt mig av den kameran som är 'Alexa av Arriflex, csom är i den mest vågade av alla . För detaljer har jag använt mig av Phantom della Panasonic, csom är den bästa för att kunna använda sig i macro sätt . men jag har även använt mig av mitt eget GoPro pför misshandle scenener vi Ostia båt hamn jag känner mitt teknisk team sedan många år. . Njag har lite svårt att förstå vad du menar som den ssita scenen . När det gäller båt hamn i ostia jag återskpade den vid ett stenbrott och där var det som om man skulle arbeta i ett film studio utan att någon som helst person stlrde mig. . Om du vill tala om den scen med dem boring maskener det är ett yterst banal eeffkt som man gör i dages filmer. Modelen för dem har jag tagit bland åtelämande stridsvnagar och pansar fodror full av rost som finns vid en museum i Dunkerque.

Jag såg ett ganska stor likhet mellan den pasolini som du presenteraen Pasolini som var en själv uttstårt. Kommer du överens med mig?
R. jag gillar faktum att du definiera Pasolini som en självutstårt ". jag hade inte tänkt på det själv men Pasolini såg den värld i vilken vi lever även idag på ett sätt som ingen annan kunde förstå en sätt på vilken en person kunde inte förstå. När jag skriver en film jag försöker att undersöka vid filmen bakgrunden den var i Pasolinis fall ovesäntlig efterom det räkte att följa Pasolinis spår. . PD

I filmen finns tre personer .Steimetz, l'mänen från särkettjänster och den kokian knarkande minister har du tagit inspiration från några verkliga karkatärer.

Dessa tre personligheter är några streotyper av den verkligene som tyvärr har funnits i iatlein under denna tid. Trots att det finns inga verkliga nyhter några har velat se den mellan denna minister och andreotti som var den namn som folk fick genast minnet av trots att det finns inte något stor likeht mellan honom och skådespealren. Andreotti var även kalalde för berzebu under denna tid.

Jag gillade mycket dem två roller Pinna och Sergio dem verkar ett äktade pari?

R. Libero De Rienzo (Pinna) e Matteo Taranto (Sergio) är två helt olika skådespelaren i. Iden frösta är mycket kort och den andra är en bjösen . Libero är enbart istinkt , Matteo istället behöver grund hans karaktär efter många bra studier  . Isen dem är även bäsat ovänner . allt dett åtminstpnde enligt mig gör av dem ett stor par på filmduken

Varför har du använt dig av Pink Floyd?

R.Pink Floyds "Atom Heart Mother" dei  èär den album som ändrade på att revolutioner sätt dem musikaliska smak av mitt egneration  När jag skrev ett brev Pink Floyd för att fråga om jag kunde göra den musikaliska bakgrunden  "Macchinazione" talla mobbade mig och sa att dem skulle aldrig ha ens svarat till mig.  Istället dem svårade fula av entusisam och dem även gav oss rättighter emot deras agenter råd för väldigt lite pensagr . Dem sa för pasolini allt detta och mycket mera  "Per Pasolini, questo ed altro".

D. för mig den mest skörda  Milena Vukotic, som spelar Pasolinis ammma jag tycker att hon är enastående
R. Milena Vukotic seför mig är den bästa italienska skådespelarska som finns levande idag HHon har 8 år men har samma energi och vitalitet som en lite flickan a. hon taalr korekt 5 eller 6 språk jag vet inte det sjäkv  och kan få fram nyaser som är okända för dagens skådespelerkot . Mmen det är inte saker och ting som jag ksäger det sägs av dem skådesepalren som  Fellini, Bunuel, osv-

vart har du seplat inne filmen m?

R. Il fifilmen var på grund av omständighter bara spelade på den enda palts som man skulle spela den r. Det är mycket svårt att spela inne idag eftersom man behöver polis diverse autoriseringar osv Detta är en mardröm och dessutom vi är i ett kostym film och gator skutar övergångs stället och allt det är ännu svårare eftersom allt är mycket annorlunda än 1975 så det har varit så svaårt- Ci vogliono permessi, soldi, poliziotti al seguito. È un incubo, aggravato dal fatto che ho girato un film in costume. Le strisce pedonali, i cartelli, le automobili, le facciate dei palazzi, è tutto molto diverso oggi rispetto al 1975. Da questo punto di vista è stata una gran fatica.

D. Cvilken typ av kritik har du fått i Itaien negativ eller positiv.
R. vissa av recensionerna var mycket entusistiska och jag blev nästan rård och andra har varit så negativa nästan hatiska. Det ghar hänt mig exat det som brukade hända till  Pasoni. Jag kan sàga att jag har blivit till och med lite stolt av det eftersom det var det som brukade hända till honom. Jag skulle ha varit otroligt enfaldig om jag hade tänk attett sådan film som skulle röra pasolini skulle gillas av alla och jag hade ladrig trott det.  .

D. jag fann dialogen på franska mellan Pasolini ocg  François Xavier Demaison, men den vision som finns i slutet av den med vårt samtid helt fantastisk, jag skulle vilja fråga en ganska enklet nästan trivila frågan vad skulle Pasolini tycka om om vårt eget samtid ?

som jag sa tidigare pasolini lyckades att kunna förespå många av dem problemer och vårt eget samtid. Det är som om han skulle ha skrivit någonting om det även idag för oss och han skulle tala fortfarande till oss och han skulle kunna göra det även idag och talar för oss i presens s

D. skulle du kunna berätta mig hur det föddes idåèen av dialogen mellan Pasolini och den kille som heter Francesco ?

R. Den kille heter verkligen Francesco och han lider av autism. Jag prov filmande honom för en annan roll och jag fick idååeen av denna scene. Jag kände Pasolini och jag ville visa at han kunde erkänna att han hade fel. Han hade fell om skolan och han medgav sitt fel. Han var ett mycket vanlig rak Kille Pasolini som kunde äve erkänna att han kunde ha fel ibland och han gjorde det på ett elegant sät  .

D.varför har du inte beskrivit den mest mystiska delen i pasolini ?

det är mycket svårt att presnetera den efterso Pasolini trodde inte på Gud . IDet finns naturligt viss ett mistik mend det är är verkligen svårt att kunna förstå den efetrsom det är en typ av mistik som är hednisk animistisk. Det är en mystik som utgår från den religiösa konsten men inte ifrån Guden.

D. Skulle du kunna säga till mig hur du skappade den person jag såg många punkter av kontakt mellan honom och några av regissörer i italiensak kriminal filmer?

Nej du har fel dessa regissörer var mycket duktiga seriösa och profesionella denan idiot kan enbart vara den sista av idioterna som arbetade som regi assistent. Han var bara en super idiot som hade enbart ingeting att göra än att fungera som lockbete för pelosi .

D. varför har du inte visat Pasolinis resan till stockholkm?

R. det hade kosatt mig adels för mycket att komma där-och i verlkligheten det fanns Ninetto Davoli. Om jag hade gjort det hade filmen varit adels för dokumentär

.finns det ett svensk film som du har nyligen sätt som har inspirerat dig ?

Tyvärr känner jag inte till svenska filmen dem nya . jag har stanat hos bergman som jag gillar så otroligt mycket

Ditt kommande projkt

Jag har många projkter men jag måste kunna hitta pengar för dem. Farm till april kommer jag att tyrner med la macchinazione

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

bra piakresk intrig men adels frö lite psykologi

Måtte kraften vara med ..
Ttittel Rouge One
Regi Gareth Edwards

medverkande Madd Miklesen Diego luna Felicity Jonens Forest Whitaket
svensk distribution Sonny Diseny
betyg B minus

Få sagor har haft sådan genomslagkraft som star wars och nu i .. går vi tillbaka till ursprunget. Början av filmen är i sig imponerade eftersom vi ser den som för mig är filmens stora belåtenhet Geeln Erso som spelas utmärk av Madd mikesen som ger kalss och pondus till denna roll. Det är i huvudsakligen berättelsen om en kvinnan Jyn rso som spelas mycket bra av Felicity Jones.Visa stunder är så riktiga så värkliga och inte minst så hjärtskäarande att dem är bland dem starkaste scener jag har någonsisn sätt. Det verkar för mig ett faktum att Gareth Edwards är mycket duktig i dem två ytlihter det rent av super komiska och den adels tragiska kanske med undtag för det som vi skulle kunna betäcka för den normla den lätta och inte minst den psykologiska
 tTotsatt filmern är väldigt pikaresk och respektera den originella urspurget i verket men den delen av historia är mycket seriös på grund av två dessa två karaktärer med en till den av Forest Whitaker i rollen som den gallna och fantasiska revolutionär Sawa Gerrea.. vilken är den av den starka rebeblen som går mot allt och alla och är i en av dem bästa roller någonsin av denna enorma skådeseplarenav Greig Fraser … filmen är också utmärk när det gäller foto för vilken ansavra och samma kan sägas av klippningen John Gilroy påminner om dem första i den akter. problemet är exessen av aktion vilken försöker även att vara den av ett krigs filmen men går aldrig i djupet. Dem slag i ett salgs mellanöster öken stad är roliga men aldrig full av allvarla och mest av allt det skanas precis som i några av bövarna vilken i denna fall är den av Ben Mendelsohn vilken är aldrig trövärdig som generalen Orson Krennicoch är för mig adles för lik dem bövar som var vanliga i dem första jams Bond filmern vilken fokuserade sig mera på att spela gallen n att spela bra. Diego Luna som hans solo föregångaren Casidor Ador r bra men inte så pass bra att hans roll blir aldrig kraftig och mest av allt blir aldrig så mäktig och strak som jag hade aldrig och velat förvänta mig precis som en annan figur den av Alan Tudyk i rollen som robotten K230 vilken är visligen mycket rolig men inte så djup eller rättare sagt som så många andra adels för ytlig. denna ytlighet är i sig ett form som verkar bara typisk i hela filmen. Visligen det finns effektet och mjöler samt denna återkoppligen men filmen går lite för snabbt lite för enklet och inte minst lite för lätt en film som kunde ha blivit verkligen mycket bättre men lyckas inte att kunna komma till den typ av model som kunde ha gjort denna film till mycket bättre och mer kraftig än det som det blev. En bra tillfälle som kunde inte respektera

Roberto Fogelberg Rota

 

Årtes värsta filmen

En lite mystantrpoisk film av en lite skitunge

titel Världesn ende

regi Xavier Donald

Medverkande Vincent Casell . Gaspar Ilier , Natalie Bayer

svensk distribution.scanbox...

betyg F

 

Jag älskar homosexuella film skaparen som lyckas att genom deras personliga erfaren att säga så mycket även mot dem som kommer från andra sexuella läggningar med xavier Doland visar ytligare en gång att han är utan tveckan den tråkigaste och mest òverskatade smt irriterade sjàlv referenrande filmskapren i hela vàrldesn. Historia är den av den HIV sjuka och döende Louis geatat av Gaspar Ullier som skall komma till hans barndomes trakter. Ullier är mycket svag aldrig närvarande och aldrig interesnat och han verkar drunkar ett fotografi av Andråe Turpin som är mycket irriterade överxtetiserade i ett myriader av ljus och av bilder som påminner stark i ett mycket snabbt klippningn av en 1980 talet pop video klip. Trots att familjen historia är mycket undertornade xavier Doland väljer den stora drma och ett artificiel bild språk som när det gäller modern som spelas mycket dålig av Natalie bayer vilken har ett yterst grotesk mask som påminner stark och en tranvesti som prostituera sig för äldre långtrade chöufferer den enda som är värre är sister spalde av Lea Sédoux. Denna skådeselaresnak som är onekligen vackert och briljant i många roller som i den remake av Louis Bunell klassiker ”en kammarjungfru dagbok” lyckas bara att ge ett svag och falk roll som är lika flaks som tatoeringar som hon har. Familjen avslustas att en helt okändbart Marion Clotinard som är mitt favorit skådeseplerksa som lyckas enbart att ge ett savg dålig och helt ointeressnat roll. Fillmen skulle ha varit ett pina för ögat om det inte vara för några magiska scener som louis samlag men en annan kille dem sceen i vilken han påminner om det början i ett slum men även den roll av Antonine som spelas av Vincent casell. Hans teatraliska spel still passar utmärk i en roll som är svårt hårt och påminner stark om Don juan men den Don Juan som är hungrig för liv. Fast det finns ingeting att vara hungrig det finns alltid några skriv i ett famjlie vart ingeting fungera. Hans nervositet göt rollen till ett titan. En film som man borde ladda näre

 

Robert Fogelberg Rota

Rebecca Zlotowski

Intervju med Rebecca Zlotowski

Skulle du kunna säga mig hur du fick iden till denna film?

Den föddes huvudsakligen från en passion som jag har för spiritismen och en vänskap med Natalie Portham. Jag ville berätta en historia som hade att göra med ämnet spiritism. Det som inspirerade mig var medierna, systrana Ford, och i allmänhet gillar jag seanser och dessa unga kvinnor, som fanns på riktigt. Det finns tre personer systrarna Ford och ett annat medium, som är Wictoria Hwoddol. Hon var den första kvinna, som använde sig av spiritism för politiska syften. En annan inspiration var att möta en filmproducent. Det var Bernard Natal, en rumänsk jude, som var mycket viktig för den franska filmindustrin. Han blev senare fråntagen sitt franska medborgarskap och dog i koncentrationslägret i Auschwitz. Han hade producerat Abel Ganges “Napoleon”  och ”Les croixes de guere” han var lite som Dreyfus. Han var otroligt betydelsefull för den franska filmen och han var aktiv i filmens svåra övergång mellan stumfilm och ljudfilm.

Jag känner Natalie Portman sedan längre hon är gift med en fransman. Hon är mycket filmintresserad och aktiv inom filmen. Hon uppskattar mina tidigare verk.  Jag utnyttjade vår vänskap och hon ville göra en film i Frankrike, som utspelas1943. Hennes roll är verkligen den av en illegal flyktning, vi vet inte var hon befinner sig. Hon är en överlevare av stora mått. Hon är inte amerikanska i filmen men hon måste hemlighålla sin identitet. Det är första gången som Natalie spelar i Frankrike. Hennes syster gestaltas av skådespelerskan Lily-Rose Depp rollen är en person, som inte är mycket känd. Hon har inte haft stora roller tidigare. Man skulle inte lägga så stor vikt på systers roll. Natalie föreslog Lily-Rose Depp, som är mycket lik Natalie. Hon var mycket bra. Hon är duktig på franska. så hon var tvungen att ha en brytning medan Natalie var tvungen att ta bort sin brytning. Natalie var den som förstod rollens stora potential. Hon hade bra möjligheter och kändiskap på grund av sin far. Hon har en gåva som ironiskt nog är mycket lik den av karaktären. Den skådespelare, som spelar professorn är en polsk skådespelare Jerzy Rogulski. Junkler är tysk och spelas av David Bennent. De ger känslan av att Paris under 1930-talet hade olika språk och kulturer, som man kände av. Pierre Salvadori är en känd regissör, som är mycket folkkär. Det var mycket bra. Louis Garall fick en komisk roll.

På vilka platser spelade du in filmen?

Vi har spelat in i Bouvais och sen i Paris. Villan i södra Frankrike var fin men lite ödslig. Inspirationen var ”Hotell Mexikan” med Louise Brooks och en tanke på 30 talets Hollywood. Det var i en förort i Paris, som vi hittade Andre’ Korbens villa. Vi har arbetat mycket för att få den rätta stämningen. Villan ägdes av arkitekter och verkade vara en ungkarlslya. Huvudrollsinnehavaren hade haft sexuella erfarenheter av män under sin tid vid fronten.

Jag har understryckt det i några scener. Den med diktamen, som Rose Depp gör, som full av temat om ungkarlars sexliv under kriget. Jag har varit tvungen att klippa bort en del. Dessa scener skulle ha överskuggat Korbens förhållande med ett trauma från första världskriget och en del promiskuösa relationer liksom kärlekstriangel mellan Korben och systrarna samt några av huvudtemana liksom seanserna och utanförskapet.

Skulle du kunna beskriva seans scenerna?

När det gäller spöket ser man att han var en soldat fast jag skulle ha det som en hemlighet, men inte som tematik i filmen. Jag har tagit dessa scener för att kunna visa hur första världskriget har påverkat det franska samhället. Scenerna kan också personifiera en slags påminnelse av det som var ödet för karaktären Korbens förebild. Trots att Korbens var soldat med meriter blev han utlämnad till nazisterna. Den text som läses av Laura Barlow är av Flaubert.

Skulle du kunna berätta för mig om de tekniska hjälpmedel, som du har använt dig av under filmens inspelning?

När det gäller kamera utrustningen har vi haft en Hary 66, som ger samma känsla som råfilmen man hade få scener i Revernat, Strar wars  och några scener i Misson impossible. Jag var tvungen att byta hard disk var tionde minut, som på 1930 talet. Vi hade diskussioner med producenterna och skådespelarna om vi skulle använda oss av  film 35 millimeters eller 16 millimeters film och om vi skulle ha  olika kameror eventuellt en redkamera. Till sist bestämde vi oss för att använda oss av Hary 66 . Det var genialiskt man skulle ha en mycket modern bild för en film  om en annan epok och hade många teman. När det gäller ljuset jag har använt mig huvudsakligen av naturligt ljus och en del spot light för att understryka ljuset.

Vilket var motagandet som filmen fick i Frankrike?

Många gillade att jag gav upprättelse åt Bernard Natal som var en stor gestalt inom den franska filmen. Alla stora tidningar tyckte om filmen oavsett dess politiska färg. Det melankoliska i filmen överskuggade den glamourösa casting, som inte så många av publiken noterade. På filmfestivalen i Toronto fick filmen svalt mottagande nästan fientligt. Det var amerikanarna, som inte gillade filmen, ett franskt projekt, som inte var banalt det fanns en annan ton. Amerikannarna kunde inte förstå den. Många fann likheter med dagens samhälle. Vi gillade att man såg det och fick förståelser för vårt samhälet var det finns mycket populism och homofobi. Det finns tyvärr många paralleller.  Den stora allmänheten gillade filmen men en del höger inriktade gillade inte filmens politiska budskap. Den kända filmtidningen Chies du Cinema har varit ljum. Alla tyckte att filmen var mycket välspelad, men en del hade svårt att förstå personligheterna. Det finns enligt några för många teman och några tyckte att tre människoöden är för många.

Kan du säga något om den nakna scenen med Natalie Portman?

Jag var inte så nöjd. Min idé var att efter alla kontakter med de döda skulle Laura Barlow möta solen och värmen vid havet. Vi hade tänkt att vi skulle använda oss av en stand in men Natalie envisades med att hon ville göra allting själv.  Det var inte ett sätt att inte vara för vågad, jag var lite för anständig. Fast jag fick mycket beröm för scenen och många drog likheter mellan Natalie i “Planetarium” och “Birgit Bardot i Luc Godards “Föraktet”. Jag känner mig bara smickrad.  Hela filmen kostade 7 milioner euro vilken inte är så mycket för dessa super stars.

Skulle du kunna berätta för mig något om skådespelerskan Amira Casar som spelar Eva Said?

Känd men inte så mycket. Hon gestaltar den stora fiktiva stjärnan Eva Said, som  skulle vara arabiska hon skulle vara någonting positivt eller exotisk men inte längre idag.

Roberto Fogelberg Rota

Jultomte som ungdoms brotslig

Knäpp eletrisk och intelligent

Titel Bad Santa

Regi Mark Waters

Medverkade Billy Bob Thornton , Brian Cox Olctavia Spenser. Christina Rene Hendricks

Svensk distribution scanbox

Betyg B

Få amerikanska komedier har varit så kaxiga som Bad Santa men Bad Santa 2 är mycket vassare och när jag ser den jag tänker lite grand på den skinande som finns mellan stridsvangar från första världs kriget och dem som finns idag. Jag använder denna jämförelse av en enkel anledning det är en typ av humor son vill frostar rätt mycket som är lågt ifrån finnes men så himla rolig och även mera än det. Den nyligen bortkommen Nobel pristagaren i litteratur Dario Fo gjorde men lite ”snällare” samma typ av humor för att angripa några slags laster av medelklassen och det är samma som görs av. I början ser vi i en av dem många voice over som är helt roliga som säger hur hans liv har varit och tänker på självmoder. Den rollen av den spinkiga William Stoke (mycket väl splade av Billy Bob Thornton isk även på grund av det som han lyckas att göra en riktig Don Juna och trots den bryska temperament  ett snäll mäniskan som är både varmt och humoristisk.   Det komiska och här har vi en av dem många komiska delar när kr en bil ser en vackert kvinnan och gör en olika. Sen kommer hans evige vän den ytterst sympatiska och naiva glada överviktig som hälsar honom. Han har med sig ett brev från Jakob och naturligt viss små skurken skall igen sig ta på sig joltomtes dräkt för att lyckas at göra en stor stöld och resa till Chicago. Denna gången och nu har vi den första samhällets kritik stöldenskall ske på en center för hemlösa som driver ett slags julkampanj. Jul är inte längre ett kristen helgtid eller för allt del även en familjer hög tid men bara en av konsumtions samhället. Om den kritik som hade gjorts av Pasolini skulle vara tragisk Mark Waters.. använder sig att ett komik. Man stjäl helt enkelt för dem personer Då börjar ett serier av äventyrer vilka är lagom komiska. Det som är den stora huvudämnet är kroppen och hur pass mycket vi ser att folk är opassande från den. Om vi till exempel utgår frn den som är en av dem stora fantasy serier games of Throndes är den vita ”dvärgen” Tyron Lannister i peter Dikegere stil en av en hjälte och en stora hjälte någonting som är inte fallet för Tony Cox m master tjuven v . det är han som får vårt ”favorita” anti hjälte Willie Soke extremt bra spelade av ingeting mera än ingeting mindre en v att vilja avstå från självmordet. Den rå som dem i vilken den extremt god trogna feta och naiva äppelkindade Brett Kelly .. och den stora äventyr skall bli att försök att möta William känns inte så övertygade precis som möte med ett prostituerade Orphan i vars roll vi ser adels för lite av en sådan bra skådespelerska som Octavia Spenser fast filmens riktiga kanon prestation är den av Sunny Stoker illiam ”degenerera ” modern som spelas som bra av Kathy Bates . hon är en före detta ungdoms brottsliga men hela hennes sätt är den av en vild tonårig. Theo van de Sande luckas att ge ett slags hums av glamour i billiga jul dekorationer och Travis Sittard en lyckas att ge ett snabbt ofta dramatisk rytm som lite I taget blir den av en dator spel. Det är inte Storke som är galan med välden omkring dem som den andra kille som försöker att vara ett lite mera traditionella jultomte mycket väl spelade av Michel Starr eller kvinnor som Gina de luca den form fyllda Jenny Zigrino vilken har en böjelse till knasiga och eländiga  typer eller Dianne extremt väl spelade av Christina Rene Hendricks en galne tonårig som precis alla kvinnor blir galen i Santa precis son den före detta elit idrottare Greta mycket väl spelade av Christina Rene Hendricksr ologisk att dem älskar santa men även lite logisk eftersom William och för allt del Sunny personifiera ett . Den rytmen bli allt mer frenetisk men den problem är att filmen är i sig lite för lätt inte i den samhällega kritiken men i att presnetera skurkar och slutet känns lite för mycket collage. Definitiv sevärd och som ger ett bra eftertanke

Roberto Fogelberg Rota

Ett värld utan hopp ?

En film om efter Pasolini

Titel  Non essere cattivo

Regi Maurizio Calligari

Medverkande Claudio Martinelli

Svensk distribution italienska film festival

 betyg A

Tack vare Vincenzo Esposito och ordförande av den italienska kultir instittet virginia Piombo har vi haft tillfälle att se under en mycket lyckad film festival en helt utmärk film ”Non essere cattivo” som är den sista spel film av regissören maurizio caligari som tyvärr dog efter det. Med ett politisk passion på den allt extrema västerkanten (han utryckte att även dem röda brigader var adels för tama för honom han lyckades att föra vidare ett vist typ av diskursden som Pier Paolo Pasolini hade börjat med den banbrytare filmen accaottone ochhade försatt hela tiden både med filmer och med sitt eget liv att berätta det. ”Non essere cattivo” börjar på samma ort Ostia som vi har sett i Stefano Soliman   ”Subura ”och i vilken Pasolini blev brutal mördade . Historia utspelas under 1990-taelt sisat tiden i vilken denna värld kunde mer eller mindre finnas eftersom det fanns inte tillgänglig för allmänheten internet och den massutvandring av befolkning från andra geografiska och kulturella området. Dem två huvudpersoner som har ett form av broderskap som har inte att göra med deras blod men interesse och dem oliak äventyrer som dem gör ihop. Dessa två killar Cesare mycket väl spelade av Luca Martinelli  trots ett lite känslan av överspel som stark påminner om den av stum film karaktärer mest när filmen blir hans och Vittorio som är ett helt nedtonade men inte av denna anledning värre spelade Alessandro Borghi Vittorio. Den liv av dessa två unga män är enbart att kunna festa knarka med kemiska preparater och vi följer dem under ett vild bill åkning mot en klubb i vilken verken Cesare eller Vittorio för komma inne och det blir en bråk. Vi ser även den band av små skurkar som är knack grossiter. Natten slutar i ett mycket sliskig gatorkök i vilken vi träffar även en av flickvännerna bland vilka finns Viviana spelade av en bildskön Silvia D'Amico ett slags Lolita figuren och trots den enorma professionalitets det finns i hennes spel som är den att kunna försöka att ta bort alla emotioner en likhet med dem olika medlemar i bandet som är icke professionella. Snart kommer vi att se konsekvenserna men även att kunna förstå dem svårigheter i det liv som mest Cesare elever med en mor extremt väl spelade av Elisabetta de V ito en bild skön äldre kvinnan och en lite söt barnbarn Deborah som spelade av en miniatyr Sandro Boticellis figur Alice Clementi. .Den verkar vid första ögonkastet att det skulle inte finnas någon problem men den fotografi djup påverkade av Michelangelo Mendrisi kallade Caravaggios målning som återskapas mycket bra av Maurizio Calvesi klippningen av Mauro Bonanni är I hans sätt lite era klassisk. Den delen av filmen som har att göra med den action eller gangster artiga delen som köp av knack från några colombianer och idéen att med pistol försöka att läxa några andra punchers är mycket liten har nästan ingeting att åstadkomma eller mycket liten men det öppnar möte mellan en kvinna som ser ut som Viviana men är total olika Lilliana mycket väl spelade av Roberta Mattei. Hon är kaxig någonting som är ganska vanligt i den romerska filmen men vi ser att hon kan sätta på plats inte bara Tomasino med även sonen Andrea Orano. Faktum att dem två vänner Cesare och Vittorio börjar att arbeta att försöka att staga sig fungera med allt säkerhet inte så bra eftersom dem får enorma problem. Arbete vilken dem väljer på bygget fungera inte bra . De finns i dessa scener på bygget ett komik som är nästan lite slaptish artig inte helt olik den av Charlie Chaplin film och till slut det enda som dem kan göra är demolera byggnader för att återvända keramik. Det finns ett känslan av uppgivenhet som ses des i Deborah död men senare i den faktum att får att gå ute ifrån knarket måste Vittorio och Cesar tar tag i en verklighet som är hårt svårt och inte minst oförlåtligt. Vi ser dem i den hallucination som Vittorio ha eller när Cesare gör någonting som är ännu värre när Cesare börjar på grund av några rika mäniskor sniffa heroin. Det sätter honom i ett stor problem även med en travesti Samantha bra spelade av Stefano Focone . Detta kommer att förtära honom i ett sätt absurda situationer som blir även själv destruktiva. Det är frågan om en mycket stark film. Vi kan inte förstå att slutet är hopp eller om det är frågan om ytligare en tragedi. En väl gjord definitiv sevärd och ovanligt film som möjligen borde bli distribuerade och man skulle kunna diskuteras i Sverige

Roberto Fogelberg Rota  

 

Födelse av ett nytt genre

Spaghetti super hjäte

Tittel Mi chiamavano jega Robiit

Regi Gabriele Mainetti

Medverkande Claudio santamaria Luca Martinelli, Ilena Pastorelli

Svensk distribution italiensak film festivalen.

Tack vare Vincenzo Esposito och Virginia Piomo som ordförande på den italienska kultur institut svenskaran har kunnat se den första av super hjälte filmer som jag definiera som spaghetti. I den italienska kulturen finns ett ord ”eccelenze” vilken vi skulle kunna definiera för det som är verkligen bra och filmen har återigen blivit en av dem. Under senare delen av 1960 talet när den traditionella western man började i Italien att producera dem så kallade spaghetti western. Den nya populära genre är onekligen super hjältar och nu precis som i spaghetti western man producera super hjälte filmer med stora inslag av social realism undersökning av samhället och inte minst med människor som brottas med den ekonomiska krisat som enzo den liten skurk speld acv Claudio santamaria.  Början med det som har blivit dem populära effekten dronen ser vi staden rom och vi ser en män som rymmer från poliser Enzi cecotti i vars roll som alltid den kanske mest underskattade skådespelaren i Hollywood Clauido Santamaria briljera. Hans roll är interesante eftersom det är en liten skurk som lever helt ensam med skräpmatt och pornografiska filmer konsumtion i Staden Tordela Monica när Rom. Han får dessa super krafter och han förstår dem enbart när han hamnar i en mycket obehaglig situation. Den som är kvarterens gangster är lo zingaro som spelas på ett extremt talangfull sätt av den unga skådespelaren Luca Martinelli anst känd för mer intellektuella roller gestaltar en slags italiensk joker. Lo zingaro är narcissistisk extremt våldsbenägen han dödar en vän med ett Iphone eftersom det var en present av fel färg och håller på att ständigt desinfekteras eftersom han lever i en olaglig hund pensionat vars hundar skall föra inne i grymma kamper med varandra. Han är föga älskade och det arbete som han ger till Enzo men mest till den någorlunda brutala bjässen Sergio mycket väl spelade av v är att hämta ut knark från två stycken somalier som skall ske när dem gör avfall. Den foto som presenteras av Michele D'Attanasio är utmärk eftersom trots användning v den klassiska filmen grammatik vill försöka att ge alla idéer av möjliga och omöjliga vinklar som låter oss dras inne i ett historia som är både svårt och mycket hårt nästan omänsklig medan klippningen av Federico Conforti  är utmärk eftersom den presentera en hart action likade sekvenser men även den svåra situation I dessa förorter och den billiga glansen som finns I den stora köp centrum eller I Lo zingaro passion för den canzone all’Italian den ofat sentimental melodiska rock som bland annat utrycker sig i ”Non sono una signora” av före detta fru Björn Borg Loredana Berte. Hela stämningen blir mer och mer klaustrofobiska och den enda personen som verkar kunna förstå det är Alessia en skönhet spelade med grace och behag av Ilenia Pastorelli  hon lever I sagor värd den av dem japanska animation och manga med jega robot och kan även se dem goda sidor som finns i Enzo hans generositet hans moraliska koder (mot henne är han en riktig gentleman) och ta honom till hans väg att bli en kämpe för rättvisan. Rollen som virkar ständigt som minns av ett bra tid på barndomen och har haft många problem är i sitt utformning inte helt olik en av dem stora roller i den italienska melodrama den av Rigolettos dotter Gilda. Precis som Gilda lever hon helt ensam och blandar både sexualitet och ett slags enkel romantisk syn och är även djup komisk. Vi är begeistrade och erövrade av henne.  Om han först rånar en värdertrasport med hans krafter. Han förstör att han måste till varje pris stoppa den spårvagnen i vilken Alessia åker och sen bli en hjälte. Det som för mig är stycka i filmen är att dem som han räddar är hans jämlika Roma och lazio supporter i ett slitig aktion scen. Det finns även dem riktiga skurkar . som är cammmora som utför ett serier attentater och här finns en annan tematik som är genomgående i hela filmen den av dubbel . dubbel måste vara diabolisk och om Lo zingaro är en diabolisk spegel bild av Enzo , lika så Nunzia den hårda gangster bruden spelade av Antonia Truppo är en diabolisk spegel bild av Alessia. Om Alessia är naiv god, skört och nertonade Nunzia är hård utaggerande och så grymt. Filmen har mästerlika atmosfärer och staden rom är ett bra kulis med mest floden Tyber som förkroppsliga staden sitt kraft och sitt historia och även folket möjligheter att återhämta sig i namn av deras principer. Jag tror att det skulle vara mycket rolig att se många filmer en helt serier om denna antihjälte som sen går mer och mer inne i en hjälte roll. Den film sintas är i själva verket mycket väl förstått precis som en italiensk tradition som är den av forzutis filmer som började att utvecklas redan första världskriget. Jega robbot är ett barnbarn i helt närdstigande lägget.

 

Roberto Fogelberg Rota  

Vi är alla pasolinis soner

Mäster filmom Italien

Titel la macchinazione

Regi Sergio Gieeco

Medverkande massimo ranieri ; Milena Vukotic, Libero De Rienzo

Mfl

Svensk distribution Italienska film festivalen och italienska kultur institutet

Betyg absolut mästerverk

Få filmer som jag har sett på sistone har gett ett sådan stark och fulländad konstnärlig utryck som ”la macchinazione#. Slut scene i vilken vi ser Pier Paolo Pasolini porträtt like gestaltad av Massimo Ranieri en känd italiensk sångaren som har personifierat tradition av La canzone Napoletana (en folklig melodisk genre från Neapel men har även presenterad den av dem mest kända figurer i Commedia dell’arte Pulcinella och ser konstiga maskiner som är en blandning ab stridsvagnar och oljar bårar som tar ut olja som var förmodligen osäker för vilken han dog är extremt kraftig. Sergio Grieco regissera en film var bild språk mycket tack vare den fotografi av Fabio Zamarion kanske värd i sig ett Oscar som lyckas att förkroppliga denna period. Klippningen av Francesco Bilotti ger en mycket bra blandning mellan en modern klippning som utgår från ett slags modern action I vilken det väsentligaste är den omsorg för detaljer när som sen går över stannar och bli lungnare. Man ser det tydligt i dem scener i vilken Pasolini denna roliga kompletta och mest av allt belevad män ses under ses olika möte. Det finns i Libero De Rienzo gestaltning av Antonio någonting charmig trots att biljard hallen i vilken filmen utspelas är extremt sjaskig ett slags glamour som kommer från själva sättet på vilken Antonio rör sig. Han är en romersk lumparproletariat version av Little finger i ”games of Throndes” sympatisk men äcklig egoist och den enda problematiken som han ser i att mörda Pasolini är en möjligen rättslig följe. Mera äventyr likade är Gian Maria Volontè   (och hans citat är en hyllning inte en imitation vad Gianmaria Volonte i en av den italienska filmen hårdaste verk) Sergio så väl spelade av Matteo Taranto . denna bjässe precis som il Príncipe Carmelo Fresta är inte sympatiska eller romantisk banditer och inte eller eleganta affärs maner som dem som förekommer I Francis i Ford Coppolas “Guldfadern” men riktiga huliganer som kanske överskuggas bara i deras brutalitet av advokaten så välspelade av Toni Laudadio . Denna karaktär och hela den scen i vilken fascister iklädda som väster extremister bränner sitt universitet lokal och även med hjälp av nazi pistoler och falska polis brickor är en scen hur ett krigs film. Grieco låter oss enbart anta att vad advokaten är inte enbart en italiensk extremism men kanske en CIA agent. Pasolini är en riktig kraftig figur som har allt bild skön intressant så väl talade i alla språk roman dialekt italienska och även en fläckvin franska en slags intellektuell kusin till många av den amerikanska films hjältar. Fast han är mest av allt en italienare med en stark kärleksfull relation med modern som presenteras mycket bra av en av films veteraner med många fina roller i Federico Fellini , Andrej Tarkovskij och Luis Bunuel filmer Milena Vukotic r strala full av en patos som är nästan lika den av ett opera. En annan viktig gestlat är den av dem småbuse yngling på glid som officiellt var Pier Paolo Pasolinis mördare Pietro Pelosi mycket väl spelade av Alessandro Sardelli . Han är en tidlös person och vi ser honom även i ett metafilmisk när en regissör försöker att casta honom för en roll . En mycket bra film som har ytligare en hyllning till Pasolini när Grieco presentera helt i bakgrunden an vackert kvinnan den före detta rumänska Catrinel Marlon som är mycket I bakgrunden precis som Inges Pellegrini  var i salò . inna jag ger mitt tack till det italiska institutet överhuvud professor Virginia Piombo och docentet vid Neapel universitet Vincenzo Esposito vill jag citera en roll som påminner om den om kung oidipus laios (Luciano Bartoli ) oi Roberto Citran I ett mycket bra och roch intensive gestalting

Roberto Fogelberg Rota

Intervju med Gordian Maugg

Titel: Fritz Lang

Regi: Gordian Maugg

Medverkande: Heino Ferch, Johanna Gastdorf, Christoph Bertram, Maximilian von Pufendorf, Lisa Friederich, Dieter Rupp, Samuel Finzi m.fl.

Svensk distribution: Stockholms filmfestival

Betyg: Absolut mästerverk

Filmen skapades av bröderna Lumière, George Mélies gjorde så att den kunde vara mer än en form av levande fotografier och Fritz Lang lyckades koreografera olika genre och vara fulländad i dem. Han blev en av de största filmskaparna. Hela HBO tv serien ”Games of Throndes” har följt hans idé. De goda är skurkar, som i själva verket är mindre onda skurkar. Nu med klassvision och inte minst kapacitet ger Gordian Maugg ett exempel på någonting liknande i filmen ”Fritz Lang” vilken med en klippning som är enastående av Florentine Bruck lyckas förkroppsliga en tid, de svåra sista åren i  Tyska Weimar republiken. Det finns en bild, vilken är så stark att jag kommer att komma ihåg den under hela min livstid. Det är när bilderna av Heino Ferch i rollen som mästerregissören tonas med bilder av Peter Lorre i rollen som mördaren i "M". Just den filmen är viktig eftersom den gav upphov till Fritz Langs sökande.

Tiden är 1930 talet och de första bilderna är utan någon som helst tvekan produkter av den tid i vilken filmen spelades in. De turbulenta åren när Weimar republiken försvann. Vi möter en självsäker raffinerad nästan till ytterst irriterad Lang. Heino Ferch gör sitt livs roll. Vi möter Lang på efterfesten för hans film “Månraketen” hans mest lekfulla film tillsammans med några vänner upptäcker vi två saker hans humor, som är rent av sarkastisk full med bitter ironi och hans dåliga relation till den autoritära hustrun, som var en av filmhistoriens stora manus författare. Hustrun är mycket väl spelad av en något äldre Johanna Gastdorf.

Den rundtur, som Lang tar i Berlin, är inte helt olik den av filmerna om den nya sakligheten en rörelse som ville komma ut ifrån expressionismens ständiga symbolism för att vara så pass nära som möjligt verkligheten. Lang tar en position och när han läser en artikel tar han sig till Düsseldorf för att utforska och undersöka en grym seriemördare. Myndigheterna har skickat den bästa tyska detektiven, kriminalassistent Tolle, i vars roll Christoph Bertram gör en Emil Jannings. Filmen löper på två spår och det svart/vita fotografiet av Lutz Reitemeier är precist och liksom Tobias Wagner musik för de oss in i mängder av hallucinationer som Lang har i sitt egna förflutna, den svåra barndomen och krigstiden. Den yngre Lang spelas av Maximilian von Pufendorf, som har traumatiska erfarenheter under kriget. När han kommer till en rysk skyttegrav skjuter de och han får splitter i ögat. Han har en kärleks historia med den vackra Lisa Friederich, som spelar två roller den som Lisa vilken är Langs första hustru, men även väninnan till en av de kvinnor som brutalt mördas. Morden orsakar hysteri i staden och vi ser det i scenerna i vilka man går från centrum till arbetarkvarteren med en bra gestaltning av taxichauffören av Dieter Rupp, men mest i mötet med den som kunde ha varit regissörens dubbelgångare, som är mördaren i vilkens gestaltning Samuel Finzi gör en mycket bra rolltolkning. Mötet med mördaren vill understryka att det finns likheter hos Lang och mördaren i deras sätt och i att vara utstötta. En film, som man absolut måste se.

Jag har fått möjlighet att intervjua regissör Gordian Maugg

Skulle du kunna berätta för mig hur du fick idén till filmen?

Den föddes när jag läste filmvetenskap i Berlin. Jag älskar Langs filmer mest av allt ”Destiny”. Jag anser att Fritz Lang inte bara var en person som skapade olika filmgenre, som skulle komma att kopieras av tusen och åter tusen regissörer i världen. Kanske med undantag av Wilhelm Murnau, vilken som ni väl vet även kan tillskrivas den svenska filmen när det gäller hans ursprung och mest av allt hans sätt att filma. Andra regissörer som Robert Wiene och Wilhelm Pabst som båda kom från teatern. Lang kom från arkitettur och inte måleri. Han tog även det specifika från dessa konstformer till filmen. Det fanns två saker som jag ville undersöka, vilken var hans tid, som regissör och inte minst det som var dunkelt hos honom, som hans första hustru Lisa Rosenthal död. Hon dog under konstiga omständigheter, och kommissarien som undersökte hennes ”självmord” var densamma, som skulle undersöka fallet med monstret i Düsseldorf. Denna poliskommissarie, som undersökte mordet var en god vän till Lang inte minst för det faktum att han var själv cineaster och var extremt intresserade av att göra och producera filmer. Det var små snuttar av berömda mord, som visades innan de stora filmerna för att hjälpa polisen med deras arbete. Min film vill visa denna bild av den stora regissören och vill även försöka att tränga in i denna period, 1930-talet.

Fast den bild av Lang, som du presenterar är inte helt sympatisk han är självupptagen och dessutom konsumerade han kokain i otroligt stora mått?

Lang var en mycket komplex människa. Nästan alla som har arbeta med honom är döda jag har lyckats få fakta genom att många tyska skådespelare har publicerat självbiografier var de berättar om hur fantastisk det var att arbeta med honom, som gjorde skådespelarna till stjärnor . De talar om hans otroliga generositet, som man såg när han hade fester i sin utsökta och exklusiva villa, som låg bara några block från de arbetslösas bostäder. Under Weimar republiken var det kokain, som man konsumerade i stora mått om man var rik. Det var faktiskt en av de stora motsägelser som fanns mellan Lang och hans hustru Thea von Harbou. Han var en mycket metodisk nattmänniska. Hon mycket intresserade av att laga mat och en dagmänniska. Lang var en man, som ville leva på natten gå med prostituerade. Han ville försöka leva så intensivt, som möjligt och han lyckades onekligen med det. Jag visade att alla politiska rörelser intresserade honom inte minst nazisterna, som han citerade mycket väl i filmen ”Doktor Mabuses testamente” som han gjorde efter ”M”. Det skulle även bli en film om en generation som förstördes totalt av första världskriget. Lang var i den kejserliga österrikiska ungerska armen och det som han såg höll han i likhet med många andra av sina jämnåriga inom sig. Det som han ville visa i hela sitt filmande var ett problem som för honom var mer än ett faktum att människan, som har skapats för att göra gott istället kan göra det onda. Han studerade människor och har försökt att få fram svagheter och egenskaper hos dem. Jag ville inte enbart visa en film om Lang eller om hans filmatiseringar, utan även en film om denna period. För mig det var ytterst viktigt att se Lang i hans tid och studera filmsnuttar i arkiv. Jag kan bara nämna ett exempel det finns en scen, som jag använde mig av 30 år senare. Det är när en liten pojke öppnar en bildörr och en herre, Lang, stiger in i bilen. Jag kunde beställa en exakt kopia av hans rock och återanvända scenen.

Skulle du kunna berätta för mig om Thea von Harbou och de två skådespelerskor, som spelade henne och hennes roll i Langs liv?

Jag förmodar att nästan alla cineaster vet att hon var nazist. Det var när Lang lämnande henne som hon upptäckte att de inte var ett bra par. Hon var mycket intresserad av mat och förmodligen var hon en mycket bra kokerska när det gällede det traditionella tyska köket. Just på grund av det har presenterats många scener i vilka man äter. Hon var inte en betydelsefull nazist. Hon skrev tre filmer som blev stora framgångar och förutom det räddade hon två barn undan de allierades bomber. Många tror att Lang genom sina vänner fick ut henne från ett amerikanskt fängelse, men jag tror att det enda problemet var att hon inte var så intressant. När det gäller skådespelerskorna. Johanna Gastdorf är en Tv skådespelerska vilket inte betyder så mycket i Tyskland, eftersom det alltid finns en flytande gräns mellan teater, TV och film. Jag vill även tillägga att den ”unga” Thea, Lisa Friederich var den enda skådespelare, som jag hittade genom en audition. Det är scenen som vi spelade in Hamburg nära hemmet och den skulle föreställa Berlin.

Skulle du kunna berätta för mig lite grand om casting processen men även om de platser där du har spelat in filmen?

När det gäller casting var jag redan från början klar med att jag ville att Fritz Lang skulle spelas av en fantastisk Heino Ferch, som i Tyskland är en stor stjärna och som dessutom passade så bra för rollen. Jag och han har diskuterat mycket om hur rollen skulle se ut. Hur han skulle röra sig, hur han skulle agera och inte minst hur han skulle förhålla sig. Vi ville ha ett komplett porträtt och jag fick det stora nöjet att som den unge Lang ha Maximilian von Pufendorf,  som har de typiska utryck som är mycket lika uttrycksfulla och starkt agerande som är typiska för en stumfilms skådespelare. De två är också släktingar. När det gäller mördaren ville jag skapa en relation mellan de två eftersom i mycket av den expressionistiska filmen finns det en slags tematik, som ständigt är närvarande, den av en dubblett som är negativ, som är den onda. Det är kanske huvudtemat att i verkligheten i en annan del av norra Tyskland hittar man en personliget, som trots allt är ganska lik Lang, en personlighet som har gjort mycket ont.

När det gäller var jag spelade in filmen, jag fick pengar av två län i Tyskland, Düsseldorf och Neder Sachsen Hamburg. Det var svårt att hitta platser som var bevarade, i vilken det skulle kunna finnas 1920 och 1930-talet miljöer eftersom ännu mer än resten av Tyskland hade Düsseldorf bombats och där har förekommit markstrider. Fast vi hittade platser och vi kunder använda oss av gröna skärmar. Scenerna från första väldskriget är filmade med original uniformer och vapen.  I Neder Sachsen var det mycket svårt på grund av väder omständigheter. Jag filmade många gånger innan jag fick det som jag ville ha det. Jag är nöjd med den men jag skulle ha velat filma på en plats i västra Ukraina, men det gick inte på grund av laget. Jag är mycket tacksam för Tysklands lagar, men jag tror att de kan vara en begränsning, eftersom ibland en historia måste inspelas någon annan stans, som när jag gjorde en film om en tysk familj i Vitryssland. Jag skulle inte ha kunnat göra den idag, eftersom vi beroende av autentiska miljöer.

En person som saknas i din film är Peter Lorre varför det och hur blev det med klippningen?

Jag ville göra en kontra film till ”M” jag skall förklara mig bättre. När vi ser ”M” upptäcker vi att Lang gör mer en film om en mördare och vi känner inte sympati och medlidande för offren utan med förövaren.  Vi ser ett mord på ett barn genom en ballong som fastnat i några telegraftrådar och bilden är nästan mänskliggjord. Vi känner moderns ångest genom att se en kall sopptallrik som väntar på barnet. Jag ville visa det som var den verklighet, som Lang undersökte och tog inspiration av det brutala och ofta minutiöst planerade mordet, som förekommer i hela undersökningens bilder och mördarens bravad att närvara för att kolla på polisens undersökning av brottsplatsen. Vid två tillfällen kommer den som vi skulle kunna kalla för min Fritz Lang in i ”M” under den scen i vilken det finns masshysteri där ser vi Lorre. Det är genom det greppet, som jag har fört in min film i ”M”. Formatet i sig är en lek mellan verkligheten och filmen. Lang kunde aldrig erkänna att mycket av historien i ”M” är baserade på verkligheten. Det var för mig redan ifrån början helt säkert att det inte är mycket av det som hade hänt 1964. När en brittisk regissör presenterade en remake på ”M” i USA som blev ett fiasko. Lang hade under en tidigare fas sagt bestämt att han hade skapat allt och började säga att det var hans förtjänst, eftersom Lang levde i myten om konstnärer som skapade form och sa sanningar och att det fanns mycket av faktiska händelser, som var grunden. För mig är det ett faktum att Lang tog tag i dessa polisrapporter och har använt sig av dem. Lang och jag tror att ni alla känner honom från Jean-Luc Godards mästerverk ”Föraktet” där Lang var en mycket bra historieberättare och han skapade en legend om sig själv. Slutet på hans karriär var svår på grund av floppar och det gjorde så att han började få sämre självförtroende när det kom en generation nya regissörer med den ”Tyska nya filmen” som Win Wenders och Werner Herzog vilka såg Lang som hjälte och inspiration.

Just angående det skulle du kunna berätta för mig hur du har filmat och på vilken sätt du har använt dig av arkiv material och vilken typ av kamera använde du?

Jag har använt mig av arkivmaterial från de senaste 30 åren och klippen är i själva verket arkiv bilder.  Jag har tänkt på denna film sedan jag började filma med långa tagningar en typisk stil av den rumänska nya vågen. Jag har även använt grepp från tre klassiska genrer i amerikansk film thriller, gangster och western. Lang arbetade med dessa genrer. Jag har i mina scener använt ett äldre format som gav mig större frihet. Jag ville mera än citera mer undersöka den tidens filmer och svart/vit var ett val som var tvunget. Jag är mycket nöjd. Jag har använt mig av en standard kamera en Red precis som du använder dig av i dina filmer.

Skulle du kunna säga något om nazisterna i filmen?

Jag har valt att presentera några bjässar från SA rörelsen vilka Lang kunde avvärja eftersom han var mycket mer intelligent och hade gott om pengar. Sen finns det den som är fängelsedirektör, som gör ett tal mot de oönskade, som är mycket typisk för nazismen. Jag tycker han gör ett utmärkt arbete och det fungerade extra bra.

Jag tycker att du har ganska mycket från en Ingmar Bergman film “Ormens ägg” stämmer det?

Nej, det stämmer inte eftersom trots att jag gillar den fokuserade jag mig mer på Walter Ruttmnan, Lang och journalfilmer. Jag tror att likheten är att vi har gjort en tolkning av Weimar republiken.

Vilket kommer ditt nästa projekt att vara?

En drama dokumentär om tyskarnas relation till polackerna. De har alltid varit väldigt svåra och jag hoppas att det kommer att bli bättre.

Roberto Fogelberg Rota

snygg besvikelsen

Elegant väl gjord men mycket bakomsträvande

Titten sju minuter till midnatten

Regi J.A. Bayona

Medverkande Liam Neeson , Lewis MacDougall Sigourney Weaver

Svensk distribution Sf Stockholm film festivalen.

Betyg C

Få filmer har lanserats med ett sådant fantastisk sätt som Sju minuter till midnatten som är en stjärnspäckade drama baserade på ett bestseller men resultaten är mycket tråkig i ett film som har inte den minsta av spännande och i miljöer som vi känner redan ifrån början . visligen är den fotografi som presenteras av Oscar Faura och s klippningen är mycket bra men historia är för mig lite för enkelt Connor en extremt lite till växt pojken spelade av Lewis MacDougall bör någonstans vid den ataktiska kusen av England eller Wells. Hans mor och rollen som presenteras av Felicity Jones är nästan hjärta skärande i hennes lidande roll vet att hon skall snart dö på grund av cancer och under alla tider kommer ett antropomorfism skrämande träd mycket välspelade av Liam Neeson mäktiga röst som besöker den unge kille . en närvaro som är minst sagt svårt för honom är den av mormor en strikt och hård mäklaren som spelas väl av Sigourney Weaver och kanske närvaro av ett sådan stor skådespelarenska kan ge bra pondus men även gör det svårare för dem andra. Connor väld förutom monster är inte så rolig problem och känslan att vaar otillräcklig g som man känner mycket väl i den relation som han har i förhållande till  fadern v en ynliug spelevink som vi ser honom när han försöker att få ett bättre relation till  sonen som i själva verket han vill dumpa och en gäng mobbaren i skolan med i spetsen en pojken Anton (en super bra prestation av Joffrys kopia Dominic Boyle ) som slår honom. Det som är speciellt är hur den riktiga välden som är välordnad full av några ställningar som är trots allt välordnade börja att visa denna dunkla sidan som personifieras av trädet monster som börjar att berätta två historier som har att göra med vad som har hänt under den tiden. Tyvärr presenteras dessa scener som storyboard vilken för mig blir ganska tamfattig och tar när deras interesse. Den andra episoden är lite vackrare som utspelas under den viktorianska tiden och de känns precis som resten av filmen att man kan inte nå det är enbart ett serier hänelserna som blir mer och mer osammanhängande. Visligen film projektor med ett den frösta King Kong filmen är mycket fint som den scen av drömmen med ett jordbeväning och skådespeleri som presenteras av v mycket bra som alltid men som för mig är inte så stark som resten av filmen. En bra film med ingeting speciellt

Roberto Fogelberg Rota

Britisk humor när den är bäst

Så svart och rolig

Alice Lowe är en av de mest begåvande komiker, som den brittiska humor har producerat och utan större svårighet lyckas hon göra ett verk som är minst sagt fantastiskt. ”Prevenge” som är en av de bästa när det gäller den humor som man brukar gilla djupt ironisk, rolig och skruvad på rätt sätt aldrig överspelad och välgjord.

Alice Lowe är Ruth en kvinna som väntar på en liten dotter och har dialoger med fostret. Ruth har en svår sorg, Döden av hennes make som hon bestämmer sig för att hämnas på. Maken har dött under en bergsklättring. Filmens struktur är den av en grym parodi med fars inslag, som är berättade med många grepp som har sitt ursprung i den genre som är ”skräck splatter film”. Morden vilka alla är kopior på de, som Chatrine Deneuve utförde i Roman Polanskis film ”Repulsion”. Vad som är intressant är det extremt dokumentär sättet på vilket några gator i Cardiff undersöks och även dementeras. Hela filmen pendlar mellan den dokumentära hyper realismen med musik, som får oss gå ut ifrån den och lyckas visa både det naturliga och det som är så djup stiliserat och främmande görande.

På det bästa rummet i hotell Kungs trädgården tillsammans med den ytterst gulliga och sympatiska lilla dottern Kathryn har Alice utan att försöka sticka ner mig (ett skämt kära läsare) svarat på mina frågor som jag hoppas kan få er skriva till någon film distributör för att kunna få detta mästerverk distribuerat i Sverige.

Skulle du kunna berätta för mig hur du fick idén till filmen och kan man se den som en politisk film?

Jag var gravid fick lite tid över och i 15 veckor började jag skriva en historia och tänkte på hur jag skulle kunna skriva någonting som hade att göra med mödrar. Det är så att i många Tv serier så fort som man ser en person som blir mor förlorar denna alla andra attribut. Det är så att Ruth, den kvinna, som jag spelar är mest av allt en människa, som vi upptäcker lite i taget. Jag har full förståelse för att man kan se henne som en osympatisk person. En person som man även kan tycka illa om. Fast man kommer att upptäcka att hon dels har detta trauma och dels även dessa projektioner. I mycket av vår populära kultur har saker och ting ändrats på grund av Tv serier som ”Games of Thorndes” om en tjej inte ens ler åt en manlig karaktär i en Tv serie är hon ytterst otrevlig och konstig. Vi tycker inte om henne. Så jag bestämde mig för att skapa en kvinnlig karaktär som var svår och gjorde hemska saker. Jag hade idén att hon skulle vara furier och under mina vistelser i arkiv fick jag tillfälle att se en äldre film av Ben Hecht ”Crime without punishment” och de fanns och kunde förkroppsliga de furier, som finns i den klassiska myten födda ur aska och blod.

När det gäller den karaktär som jag spelar tog jag inspiration av Robert De Niro i en av hans parad roller Nick Travis i ”Taxi driver” vi kan förstå vad och hur han känner. När det gäller det politiska finns det i undertexten. Många är trevliga sympatiska med Ruth även den absurda som Lee mycket välspelad av Gemma Whelan, som försöker vara sympatisk även under en fight. För övrigt under dessa scener när jag är tvungen att krypa ut genom en liten katt lucka, som man brukar använda sig av när det gällde fighter av en stunt stand by, som fick ha en fejkad baby mage. När det gäller den sociala miljön är vi i medelklassen. En medelklass, som ofta i Storbritannien är vit och välmående men även full av kyla och konstiga beteenden.

Det är så black humor som det kan bli någonting mycket brittisk och det tar mig till den andra frågan var och hur har ni spelat in filmen och med vilken teknik?

Många har ställt samma fråga i andra länder från USA till Spanien och för mig är det svårt att svara kanske bara faktum att vi britter aldrig är entydigt positiva. Det är sällan vi bara kan se den ljusa delen i någonting. Det kan vara både bra och dåligt men det är så vi är. Jag ville mest av allt inte fokusera mig så mycket på själva dödande. Det var naturligtvis viktigt, men mer i processen att kunna se vad det innebär och från det gå till själva aktionen. När det gäller inspelnings platser finns det bara en scen i en lägenhet, som är inspelad i London medan resten av filmen är inspelad i Cardiff. Jag ville bort från London på grund det brittiska och vi måste påpeka att den internationella publiken är van med denna stad. Vi ser den ofta och vi ser vad det spelas där. Istället faktum att kunna spela in på en plats som är både ganska lik och ganska främmande. Det är mycket min filmfotograf Ryan Eddleston förtjänst, som kunde hitta dessa platser, som var ödsliga. När det gäller det tekniska hade vi en Sony Camera och en monitor. Jag kontrollerade varje scen av filmen. Jag ville inte få mer ljus än det som jag behövde för mig var det ytterst viktigt att behålla detta ljus och känslan som Ruth har att befinna sig i nya okända områden några områden, som hon inte känner i en för henne okänd stad, en stad som är helt främmande liksom det som hon gör, vilket är mer en typ av beteende som påminner om furiernas

Ett ansikte som var långt ifrån främmade för mig och publiken var Kate Dickie i rollen som Elle kanske det enda mord som vi såg positivt. Hon är verkligen mycket bra på att spela osympatisk och irriterad precis som Lynna Arryn i ”Games of Thorndes” hon är lite grand en stjärna hur kunde du engagera henne?

Vi har samma agent och hon var en av de få som inte gjorde audition. Hon kom och fick vara med oss en enda kväll. Man brukar säga att det finns inga små roller men endast små skådespelaren eller kanske som jag brukar säga det finns stora skådespelare som gör små roller. Hon var perfekt. Vi hade mycket kul tillsammans. För mig är denna roll otroligt viktig eftersom jag ville med den bevisa att alla har sin vikt i berättelse.

Skulle du kunna säga mig någonting som berör den kille som är DJ? Du hade en form av smink som påminde stark om det som Frida hade när hon var stjärna med ABBA?

Många har sagt att det finns flera egenskaper, som inte stämmer att hans hus verkligen inte passade för en miserabel person, som arbetar som DJ och det fanns för få personer på hans framträdanden. Jag ville att klubben skulle vara så full som möjlig av folk. Denna likhet med Frida i ABBA är för mig mer än smickrande men vi tänkte aldrig på ABBA vi hade Saturday night fever och några andra goda bitar, som ligger mycket nära 70 talets period.

En karaktär som är för mig är mycket intressant och lyckas vara mycket komisk men får mig också att tänka på instruktören i klättring hur skulle du vilja beteckna honom?

För mig var han rolig i den bemärkelse att han lyckades presentera utan något som helst problem vad som är en av problematik som finns bland många människor som klär sig som super hjältar och även vill vara sådan som dras till extrema sporter men i själva verket är mycket osäkra är mer barn än riktiga barn.

Skulle du kunna berätta till mig lite grand om musiken? Jag tycker att den påminner om den som finns i ”Gorki Park” en film inspelad här i Stockholm?

När det gäller musiken tonsatt vi den efter filmen och vi hade stor påverkan av John Carpenter. Den påminner otroligt mycket om hans musik men till skillnad från denna är den mer dramatisk och okänd. Det är ytterligare ett sätt för att kunna ge känslan av att vara helt borttappad i berättelsen, att känna sig helt utanför.

Hur pass mycket kommer Brexit att påverka den brittiska filmen och hur kommer ni att kunna agera framöver kommer ni att flytta mer och mer till republiken Irland?

Jag vet inte tills nu har jag arbetat som super oberoende. Det finns denna risk men vi måste vänta och se. Jag hoppas att kunna arbeta i Sverige eller i ditt land Italien någon gång

Roberto Fogelberg Rota  

Fransk drama på Stockholms film festivalen

Fransk drama på Stockholms film festivalen
EN ROMANTISK MARDRÖMSSAGA MED MYCKET MAUPASSANT
Bokfilmatiseringen av Guy de Maupassants roman "En kvinnas liv" utlovar en storslagen historia i romanticismens tecken. Men trots tidens anda, en minutiös känsla för kärlek och skönhet verkar den lyckliga, adliga fasaden dölja stora hemligheter.


Den djupare dialogen är sparsmakad men desto mer talande och storslagen. Morfaderns ordlek om Pierre och Jacques eller smutsig och ren människa är på ytan lekfull men döljer en annan sanning. Pastorns predikan om ren sanning och förakt för all medskyldighet till lögn är förtroendeväckande i den stund Jeanne söker stöd i biktarstolen i kyrkan. Jeanne biktar sig fast hon inget fel har gjort. De är filmens bärande dialoger och dess hörnstenar.


Filmen saknar i stort sett längre dialoger för syftet är inte att skildra ytan utan det som döljer under ytan - en livslång förnedring i ett adligt äktenskap som domineras av lögner, otrohetsaffärer och ekonomiskt utnyttjande. Den unge adelsmannen Julien får alla i närkretsen att lydligt lida. Men trots det håller äktenskapet och den lille sonen blir så småningom vuxen. Han hamnar i Internatskolans srikta värld vilket leder honom till London - där lögnerna och spekulationerna för honom allt längre från sin älskade mor. Sonen blir än värre kopia av sin far. Men modern hon väntar och väntar och hoppas.


Filmfotot är som bäst måleristiskt vackert och episkt, ofta kopplad till den storslagna naturen i Normandie. Kostymerna får en framträdande plats i denna film som kretsar kring adeln och stora gårdar och ger den sorgsna historien glad färg och nyans. Men man skulle önska ett mer avancerat fotoarbete för att skildra de sönderrivande känslorna, det inre helvetet och det stora, oändliga dramat samt den tidstypiska andan. En starkare kontrast mellan ljus och mörker hade gett filmen och huvudrolls-innehavaren Judith Chemla mer pondus och djupare nyanser. Trots att kvinnan gestaltas genomgående naturalistiskt och oskyldig. Även en och annan detaljerad scen från sonens vilda slösarliv i London och Paris hade gett filmen mer styrka. På den absoluta detaljnivån kunde också juvelerna, smycken och vigselringarna vara mer framträdande.


Slutscenen är otroligt vacker och symbolisk. Tre kvinnor förenas i renhetens tecken. Det nyfödda flickebarnet ger nytt liv och hopp och helar det hårt prövade hjärtat o den sorgsna själen efter en lång, svår resa.

 

Marina Silander
 
 

Ozon på Stockholm festivalen

Intervju med Francois Ozon

Titel: Frantz 

Regi: Francois Ozon

Medverkande: Pierre Niney, Paula Beer, Anton von Lucke, Marie Gruber, Ernst Stötzner, Johann von Bulow, Cyrielle Clair m.fl.  

Svensk distribution: Stockholms filmfestival

Betyg: A

 

Få samtida regissörer har varit lika produktiva, som Francois Ozon som får ett fantastiskt pris det av Stockholm Visionary Award. Han har tagit sig tid att svara på några frågor för tidningen Kulturens läsare under hans första timmar i ett kallt och helt vitt Stockholm vid det fantastiska och lyxiga hotell Kungs trädgården i en miljö som ger en form av rokoko, som är tolkat genom den post moderna estetiken.

Om Ozons verk "Frantz" inte kommer att få Oscar pris, som bästa utlänska film betyder det utan någon tvekan att detta pris saknar all form av betydelse. ”Frantz” är en film om film eftersom den är en remake av en av filmhistoriens största regissörer Ernst Lubitschs ”Broken Lullaby” en annan av filmhistoriens stora regissörer Francois Ozon, har lyckats göra en film, som förutom att den är en undersökning av borgerskapets laster även är fortsättning på Stanley Kubricks ”Paths of Glory”.  I denna film finns en scen i vilken en flicka sedermera blev Kubrick fru, som på sitt modersmål tyska, sjöng en låt för franska soldater.

Ozon låter filmen utspelas under 1919 precis när Tyskland förlorade första världskriget. Fotot av Pascal Marti presenterar en värld utan färg en svart/vit elegant bild av vår historia som övergår till färg när Anna och Adrien möts i den vackra tyska naturen eller i de scener i vilka Adrien instruerar Frantz i fiolspelning eller besöker Louvre eller i stridscenerna. I dessa korta sekvenser är det Laure Gardette, som går från långa åkningar i interiörer som tillåter oss åskådare att fästa blicken på olika detaljer till mycket snabba och fasansfulla krigsscener.

I centrum av händelserna står en ung kvinna, Anna, mycket mästerligt spelade av Paula Beer hon har förlorat sin fästman Frantz gestaltad av Anton von Lucke, som verkligen har de rätta ansiktsdragen för rollen. Vi ser redan ifrån början hur Anna betraktar en elegant fransk klänning. Hon lever med Frantz föräldrar. Modern Magda en medelklass dam, som spelas mycket bra av Marie Gruber. Fadern Hans Hoffmeister, som är läkare i vars roll Ernst Stötzner är helt fantastisk mycket lik de bästa rollprestationerna av Emil Janniks. Hans umgås med en viss Kreutz en man i yngre medelåldern, som spelas av Johann von Bulow.  Han är medlem i en av de många revanschistiska organisationer som senare skulle bli värvade av nazisterna. Fast han är långt ifrån ond och har en kärlek för Anna som är äkta. Kreutz och alla individers liv ändrats av Adriens ankomst. Han är artist, androgyn och nervös rollen spelas av Pierre Niney. Hans roll är extremt känslomässig full av stormiga stunder. Denna romantiska själ blir en slags dubblett av Frantz, som bär en hemlighet. Scenerna är rent av komedi mässiga under balen och deras första kärleksmöte men kärlekshistoria kan inte fungera och den får inte bli av det är omöjligt på grund av krigsminnet. Ett krig vilket inte enbart som Hans påpekar föräldrar och fäder hade beväpnat sig och på ena sidan av floden Rhen skålat med öl för varje seger och på den andra sidan hade de skålat med vin. Segrar som skördat mängder av döda som har trängt in befolkningarnas själar.

Adrien är instabil och bilden av Monets tavla ”Självmordetär hans påhitt. Den till synes lugna dandy fasaden gömmer extrema hemligheter. Det är när Anna åker till Frankrike och ser det riktiga livet av segrarna som vi förstår Ozons kritik mot nationalism från de sista verser i Marseljäsen, som sjöngs när general Petain (denne kom att samarbeta med Hitler och under första världskriget arkebuserade han mängder av soldater som inte hade intagit ett stridsmål) kommer in på ett café till Adriens kyliga moder bra spelade av Cyrielle Clair. Fanny är Adriens fästmö en pojkflicka, som spelas bra och sympatiskt av Alice de Lencquesaing hon försöker vara väninna till Anna, men hon lyckas inte med det på grund av de borgerliga värderingarna och kriget.

En film med många karaktärer som är extremt intressant. En av årets starkaste filmer.

För tidningen Kulturens läsare har jag fått möjlighet att ställa några frågor till Ozon.

Vad tycker du om detta pris?

När man vinner ett pris på en så prestigefull festival är man mycket glad. Jag har faktiskt inte tänk så mycket på det nu eftersom jag håller på med min nästa film. Federico Fellini sa en gång det finns nästan ingeting mellan en och annan film. Dessutom trodde jag att bara äldre regissörer fick detta pris och jag räknar mig själv fortfarande som en ung sådan kanske betyder det att jag nu är mognare än vad jag trodde och det är för mig mycket oroväckande.

Hur fick du idén till filmen och varför en film om historia?

I själva verket hade jag inte idén att göra en historisk film. Jag var mest intresserad av historien om en familj, som får en ny bekant. Jag kollade filmen ”Brocken Lullaby” av Ernst Lubitsch och tänkte att det skulle vara kul att göra en remake av den. Eftersom det är en film om Frankrike mitt land och det krig som vi upplevde och fortfarande finns i vårt allmänna omedvetande. Så jag började och jag förstod att historien skulle bli allt viktigare och att dessa händelser skulle trädda fram.

Var det av denna anledning som du använd dig av ett svart och vitt foto i några scener?

Ja definitivt fast som mycket i detta arbete är det även en praktisk anledning även det svart vita fotot har sitt ursprung av praktiska skäl. Jag bestämde för att spela in filmen i östra Tyskland och där hittade jag några vackra platser men vid dessa platser fanns det även mycket modernitet och det som var det moderna ville jag få bort från fotografiet genom att använda svart/vitt film. Historien är det som är viktigaste och allmänt giltiga företeelse, som musik, måleri och kärlek, men även krig som är en destruktiv kraft jag ville i färg eftersom de alltid har funnits och de kommer alltid att finnas. 

Skulle du kunna berätta för mig hur det har gått att sammarbeta med film tonsättaren, Philippe Rombi?

Vi har arbetat mycket väl som vanligt. Jag brukar filma en scen helt i kronologisk ordning och efter att jag har gjort det skickar jag den till honom. Han studerar den får sina idéer och vi diskuterade tillsammans om det som var problemet med denna film "Frantz"  var att vi var tvungna att ha musik från 1919. Vad som för mig är mycket bra med att arbeta med Philippe Rombi är att han en person som inte har något ego alls, och mycket enkel att ha att göra med. Han är alltid glad, positiv och kompromiss villig.

Du har kallats en av de enfantes terribles i den europeiska filmen och Frankrikes Pedro Almodóvar håller du med om det?

Det är kul eftersom på franska finns inte detta ord. Det var i början av min karriär som jag var lite mer het levande kunde skälla ut folk ordentligt eftersom jag inte ansågs som en seriös regissör. Likheten med Almodóvar är mycket smickrande men jag ser inte det. Möjligen har vi behandlat samma teman i några av våra filmer fast han är mycket inne i sin kultur och jag i min. Där kanske vi har stora likheter.

Finns det någon rolig anekdot om Frantz?

 

Ja det finns en i början stavade jag Frantz, som man skriver på franska inte Franz som på tyska. Jag upptäckte efter ett tag att min tyska var mycket bättre än vad jag trodde och att jag kunde köra en film på två språk någonting som jag tidigare bara kunde ha drömt om. Förutom det var det en mycket smidig inspelning även i stridsscenerna och jag hade det bästa teamet någonsin.

Skulle du kunna berätta lite grand om casting processen?

Den var för mig mycket svår. Jag hade redan ifrån början klart vem som skulle vara huvudrollsinnehavare, Pierre Ninney. Jag ville ha en skådespelare, som hade en viss form av svaghet, en svaghet som skulle vara uppenbar och en finess. När det gäller de tyska skådespelarna gick jag med audition och rollen som Frantz fästmö skulle vara den allra viktigaste. Jag gjorde en audition på 180 skådespelerskor och den andra som kom kunde faktiskt tala lite franska men hon var bara 20 år. Jag var rädd att sätta en så ung person i rollen men hon har lyckats att föra fram den styrka och närvaro som hon hade under auditionen. Det är en stark roll av en människa som faktiskt lyckas komma tillbaka. Det var första gången som jag arbetade med tyska skådespelare, som från början är teater skådespelare så jag blev tvungen att arbeta på ett helt annat sätt i jämförelse med det som jag är van vid och det var imponerade.

Jag tycker att ett tema som verkar vara super vanligt i dina filmer är det av ungdom mot döden och det är också ett av de stora temana i Frantz?

Jag håller inte med. Visserligen finns det med men det som interesserar mig mest är livet och psykologi. Detta spel är vad jag ser mest i mina filmer det som jag försöker att visa. Jag hoppas att ha lyckas med det. ”Frantz” är lika mycket en film om Paula som försöker att komma tillbaka efter en svår olycka efter någonting som har förstört och förkrossat henne, någonting som har ändrat hela hennes liv, en sorg. En sorg, som hon tar ut även när hon upptäcker att livet är annorlunda.

Jag gillade en sak att din film är mycket försonande mot tyskar medan kanske på grund av de framgångar som har tagit av Marine Le Pans är mycket hårt mot den franska nationalismen mest i figuren av Adriens moder som är mycket osympatisk?

Det är kul i germanska länder får jag ofta denna fråga och jag varken tycker det eller håller med om det och jag skall förklara varför. För mig är nationalism alltid dålig och alltid närvarande kanske till och med Donald Trump. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att hans skulle bli vald till president i USA. Vad jag har velat är att ge mångsidiga karaktärer och visa att även om jag inte har velat vara för stark med det att det finns alltid problem för Adrien i Tyskland men även för Anna i Frankrike en känsla av osäkerhet att inte vara välkommen som kan vara typisk för alla utlänningar var som helst och när som helst. Adriens moder har svårt för att en stark flicka skall ta honom ifrån henne och dessutom är hon tyska. Jag har försök att hålla denna konflikt under isen och senare visa den. Jag hoppas att det har gått bra.

Som sista frågan har du någon svensk favorit film?

Jag älskar Sverige och svenska filmer. Fast jag har ett val som kanske är mycket banalt men Ingmar Bergmans ”Persona”. Den har hjälpt mig att fokusera mig på de olika problem, som finns i människornas relationer och identitet.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

Intervju med James Schamus

Intervju med regissören James Schamus

James Schamus.jpg

En äldre kvinna sitter vid ett bord på ett äldreboende. Vi märker av hennes ansiktsuttryck det hårda förödmjukande liv hon haft. Hennes bild tonas till en kinesisk soldat under Korea kriget som under en besvärjelse (ett mindre brutalt slag) stöter till en ung amerikansk soldat med en bajonett i en cirkel lik rörelse. Detta berättar grepp återkommer i filmens slut.

”Indignation” är en filmatisering av en av Philip Roths bästa romaner. Det är historien om en ung man som skall avsluta sin utbildning och får en liten inblick i det som är kärleken, kulturen och ett bra liv som han blir tvungen att offra. Platsen på vilken filmen utspelas är ett konservativt vitt anglosaxiskt universitet som ligger i mellan western i Ohio. Den som har huvudrollen är en judisk slaktarson Marcus Messner som spelas mycket bra av Logan Lerman. Han är den skådespelare som mer än andra presenterar den unge mannen som skall genomgå en form av övergångsrit. Det är en roll som Logan Lerman redan haft på ett lekfullt sätt i filmen “3 musketörer” och på ett mer dramatiskt sätt i en av mina favorit filmer “Fury”. Vi ser de enorma problem, som han har i sitt hem med fadern, som är mer eller mindre super orolig och ängslig på ett patologiskt sätt. Fadern, Max Messner, spelas aven av samtidens stora amerikanska teater skådespelarna, Danny Burstein, som gör en mycket fin och intensiv roll och lyckas med att placera kött och blod i en epok som har varit så viktig för skapande av USA på 1950 – talet med den första stora förlusten i Korea kriget.

Marcus relation till sin mamma verkar vid första ögonkastet mycket bättre. Hon spelas mycket bra av en annan duktig teater skådespelerska Linda Emond, som ger en mycket intensiv och bra rolltolkning av Esther Messner. Fast i en scen på ett konditori inte helt olik de ställen till vilka Marcus som barn togs för att prisas för sina skolframgångar. Utsätter modern honom för en värsta utpressning hon tvingar honom att lämna den flicka, som han älskar. Det är den vackra snälla och sofistikerade Olivia Hutton gestaltad av Sarah Gadon. Denna roll som för Sarah Gadon är helt annorlunda än hennes tidigare roller gör hon en imponerande bra tolkning. Första scenen i vilken de äter sniglar är en av filmens bästa när det gäller det komiska liksom i en senare scen under Marcus sjukhusvistelse när de älskar,en extremt vacker scen när de älskar. Olivia är i själva verket perfekt i utseendet i sättet på vilket hon rör sig och beter sig men det finns ett men hennes mentala ohälsa. Bland filmens kvalitet finns den som skulle kallas för antagonisten den styva rigida rektorn på universitetet spelad av Tracy Letts. I rollen som Hawes D. Caudwell är denne inte bara en superkonservativ rektor, eftersom han även kan tänka sig att acceptera Marcus ateistiska drag om han går på gudstjänsterna men inte hans associala tendenser. Denna perfekta återskapelse av en svunnen tid kompletteras av en ytterligare intressant karaktär Bertram Flusser mycket väl spelade av Ben Rosenfield en intellektuell rebell, säkerligen bisexuell som börjar dras till Marcus.

Jag har haft det stora nöjet att möta regisören James Schamus i hotell Kungsträdgårdens post moderna rokoko lobby. Han har svarat på mina frågor. Jag anser att han skulle kunna få en viss staty, Ocsars priset, för denna film att ha hemma på sin byrå.

Hur fick du idén till ”Indignation”?

Jag har alltid varit ett stort fan av Philip Roths romaner. Jag anser att han är en bra författare och jag ville verkligen presentera denna tid. Det som för mig är den filmiska bearbetningen dvs en tolkning av att på ett känslomässigt sätt kunna reproducera en tid och hur man skall kunna försöka att få denna tid översatt till min egen värld. Att filmatisera en bok är ett sätt att göra en kompost av den och mest av allt av dessa filmmässiga emotioner som vi kan förstå och tolka genom min egen värld och mitt eget sätt att tolka den. Om någon skulle ha tagit filmens alla aspekter skulle det ha blivit svårt.

Hur var det med filmens huvudrolls innehavare jag har sett vid många tillfällen att Logan Lerman har spelat dessa typer av roller, som alltid är en ung mans initiationsrit medan när det gäller Sarah Godon hon har spelat många roller, som har varit lite äldre kvinnor?

Dessa två skådespelare var mitt första val Lerman har en enorm karriär han började med film när han var 8 år och han har erfarenhet men mest av allt den yrkes mässiga skickligheten och han kan blanda med väldigt naiva blickar. Sarah har spelat en serier fantastiska och mycket mer mogna roller och för mig var det mycket bra att kunna ge henne tillfälle att spela en yngre kvinnoroll.

Olivia är lite äldre än Marcus hon är på sitt andra colleges år och vad som är viktig för att skapa henne är att kunna lyfta fram hennes olika erfarenheter. Dessa är onekligen en svår situation en mycket svår mental sjukdom men även allt som har gjort henne till en fulländad attraktiv, sofistikerade och varm person. Jag tror och jag är inte den enda att det fanns någonting magnetisk i dem och de blev mer och mer ett par under filmens gång. De hade en form som par och det fanns någonting magisk att se dem på scenen. Så otroligt duktiga och professionella.

Jag var verkligen imponerad av de som är filmens olika masscener att även varje statist verkar stämma med denna period?

Jag blir otroligt glad att du säger det. Vi arbetade rätt mycket med det och jag kan säga att det inte var det bästa. Jag kan ta ett exempel den lilla mottagnigen som finns vid den första minnesstunden för en ung man, som precis har stupat. Jag fick på grund av organisations problem som mest var givetav vår budget. När vi fick besök av de statister som skulle presentera en samling judiska invandrare arbetarklass i USA såg våra statister ut som body bulider och fotomodeller. Så vi var tvungna att sminka ner dem och använda oss av dem i olika ställningar.

Skulle du kunna berätta för mig var filmen är inspelad?

Av budget skäl är hela filmen inspelad i New York vi hittade ett campus som kunde se ut som ett colleges i Ohio på en plats kallad New la Rochelle. Vi var tvungna att först arbeta med min super duktiga fotograf Christopher Blauvelt och sen med klipparen Andrew Marcus för att få platsen så lik som möjligt en lantlig miljö. Själva biblioteket i vilket Marcus arbetar är ett magasin på min hemma plan Columbia University och läsesalongen är Brooklyns historiska sällskaps bibliotek och den byggnad till vilken Marcus kommer är i Harlem medan kyrkan är en katolsk kyrka i Queens. Vi tog tagningar framåt bakom altaret för låta den se ut som en protestantisk kyrka i ett tyskt eller skandinaviskt samhälle i mellan USA. Faktum är att vi var i New York gav filmen en helt annan prägel eftersom jag fick arbeta med skådespelare, som är bland de bästa i välden när det gäller teater om vi till exempel tar fadern Max. Han spelas av Danny Burstein som vid tre tillfällen har vunnit det som man skulle kunna kalla för teaterns Oscar och Linda Emond som spelar modern har varit nominerade tre gånger. Samma kan sägas om Hawes D. Caudwell. Han är rektorn som spelas av Tracy Letts, en mycket duktig begåvad och beläst skådespelare, som har vunnit Pulizer priset. De gillade projektet och vi hade intressanta diskussioner även i skrivande form och sen kunde vi spela in allt på det bästa tänkbara sätt. Men gällande de platser som vi hittade så hade vi tur att hitta i Queens ett gammalt fort, som delvis ligger under vattenytan där kunde jag spela in en kort men intensiv stridsscen, som skulle se så autentisk ut som möjligt.

Jag såg en viss likhet med Stanley Kubricks slutscen i "Full metall jacket" kan det stämma?

Jag är ärade att du drar denna parallell men jag tänkte mer på en annan av Kubricks filmer ”Ärans väg”. Jag skrev ett stort slag med samma typ av åkningar, som jag reproducerade med användning av en stånda kamera. För att förbereda denna scen kollade jag mycket på en äldre film, som för mig är en av de bästa krigsskildringarna någonsin Lewis Millestorne “Inget nytt på västfronten"..

Skulle du kunna berätta för mig om de två unga skådespelarna som Pico Alexander som spelade Sonny Cottler och Marty Ziegler i vars roll Noah Robbins ser ut som en ung Woody Allen?

Robbins får höra det hela tiden och han blir ganska sur när jag skojar om det. Det är två skådespelare som är verksamma på Broadway och i andra teater grupper. De är mycket duktiga även att spela det som var ett av problem i filmen, som utspelas 1951 ett år i vilket varken rock musik eller det som skulle vara tonårigs kultur var född. Vi började tänka på vad de skulle ha lyssnat på och hur de skulle ha betet sig. Sonny är lite grand en föregångare till det. Vi sökte många låtar men vi skrev en låt själva som påminner om Tony Bennet.

Det finns en roll som jag fann och jag vet inte varför mycket sympatisk den av skådespelaren Bertram Flusser som spelades mycket väl av Ben Rosenfield?

Han är en annan teater skådespelare. Han har gjort många fina roller. Det är en ung man som påminner om Alain Ginsberg och även om Philippe Roth. Han är homosexuell och vi tapetserade rummet men hans hjältar som Kasper Frederick, Oscar Wilde men även någonting mer subtilt som hans smak för musik och likhet med Marvolio. Vi tänkte att denna person som inte trivs bra på detta konservativa college precis, som Marcus är ganska lik denna karaktär i William Shakespeares komedi. Precis som denne blir han helt och hållet utkastad från samhället han blir mer eller mindre en utstött. Det är lite grand samma som kom att hända både för Marcus, Olivia och Flusser just recitera detta brev till en Olivia, som sen blir vår Olivia. Det är för mig en tillfällighet

Skulle du kunna berätta för mig om de tekniska medel som du har använt dig av för filmen?

Jag hade först tänkt mig att använda mig av 16 millimeter film, men sen bestämde jag mig för att använda mig av Axela den har 4032 spektrum från svart till vitt. Vi använda oss av den. Vi ville ha känslan av de första kodak filmerna och precis som dem ville vi ha någonting som kunde föra denna diskurs framåt och ge kött och blod åt epoken.

Någonting som "Indignation" lyckats med. En utmärk en film som man bara måste se.

Roberto Fogelberg Rota