Adels för många hjältar inget kommer fram

Modern data animerade barock

Tittle Advager infinity war

Regi Anthony Russo, Joe Russo

Medverkande

Chris Hemsworth Idrissa Akuna Elba Thomas William Hiddleston Chadwick Boseman Benedict Cumberbatch Robert Downey Jr.

Betyg C

Svensk distribution Sonny Disney

Få filmer har varit så väntade av deras fans som advenger infitywar ch jag kan gilla en men är även lite skeptisk redan ifrån börja att lägga alla dessa super hjältar i en och samma film. Det är en verk som påminner fast vi är i ett definitiv annorlunda tid och vissa volter i katolska barocka kyrkor i vilken det finns ortligt många figurer och även många av dem är dessa fantastiska super hjältar. Problemet för mig är att filmen blir allt för sprattlig och långt inte så mycket för den fantiska längden men för att det finns adels för många historier. Adveger har fått en ny fiende i form av Tatos och James Bordin är lika oskyldig som data animerade. Trots den utmärka fotografi av Trent Opaloch och den bra klippningen av Jeffrey Ford allt är ganska stillastående och platt samt lite för ointressant. Det är många filmer i en mera än ett utmärk dramaturgisk arbete. Thor spelade av Chris Hemsworth är mera än Thor  en yngre version av fadern Odin och det är även så super synd att utmärka och extremt duktiga medspelaren som Heimdal spelade av den alltid duktiga Idrissa Akuna Elba och Loki av Thomas William Hiddleston frösvinner lite för tidigt. Sen jag är nog en av dem få personer i hela världen som uppskatar inte Capitan American Steve Roger spelade av Chris Evans och det blir även adels frö icke sägande Black Panther spelade av Chadwick Boseman . ingeting illa med dessa två herrar men det verkar som dem får göra adels för lite och onekligen Peter Dinklage i rollen som Eltri gör så mycket bättre än dem på ett fantastisk sätt samma kan sägasom Scarlel Johansson i rollen som super agent Natasha Romanoff / Black Widow. Men filmen verkliga belåtenhet är dem mera ”intelligenta ” och ironiska roller som är dem av doctor Strange som är förmodligen Benedict Cumberbatch bästa roll någonsin I så manga och filmen höjdpunkt är hans sarkastiska diskussion med iron man alias Tony Strak spelade på ett utmärk sätt av Robert Downey Jr. Detta scen slår alla dataspel slag och är så vackert och så intensiv precis som vi kan identifiera oss med det som händer med Bruce benent alias the hulk spelade av Mark Ruffalo medan trots Tom Hollander enorma möjligheter är spindle manen enbart ett slags praktikant . En film som bygger på ett idéen att ha så många super hjältar som möjlighet vilken är rolig med saknar substans

Robert Fogelberg Rota

Bra film om man gillar dokumentärer

Rolig men ändå så sorlig

Titel Andres , jag & hans 23 andra kvinnor

Regi nahid Persson

Medverkande nahid Perssoon anders Rosen dokumentär film

Svensk distribution Folkets Bio

Betyg B minus

Få gånger har rätt personliga dokumentärer varit så bra eftersom under många tillfällen naturen verkligheten kan vara så fantastisk och även människor öden kan vara så fantastiska. I centrum av berättelsen står själva regissör som sätter sig själv i ett mycket svårt sikt eftersom hon blotar sig själv och en del av sitt eget liv vilken det kan vara mycket känslig den sentimentala. Efter många möte på Tinder och andra sociala medier Nahir möter den som kunde vara den rätta Anders Rosén före detta löfte av den svenska tennisen i ett period 1984 som Sverige var redan på topp i allt som påminner stark om Nikolay Coster Waldau och dem två börjar ett förhållande fast Anders har förhållande med många andra kvinnor. Vi kan inte se honom som ett cynisk utnyttjande person snarare en trevlig och social kille som vill åtminstone försöka att få alla  att vara till lags och vara till lags med alla. Den medelklass miljö av ung karl (även om vi får veta att en gång i tiden hade Anders varit gift men vi får aldrig veta hur det var och mest av allt varför det tog slut. Vi märker att nahir vill om inte göra om Andreas få honom på andra tankar men även utnyttjar Andreas kunnighet i hemhandverk men även hans vilja att vara till lags . Naturen i denna fall den någorlunda domesticeras men mäktiga variant av Stockholms skärgård  är den rätta ramat för denna historia undersöka bland annat i Bålsta när han skall försöka att komma till en diskussion med annan kvinnan och lite i taget börjar vi att ana vilken är Anderas riktiga problem och den är en mycket svensk sådan att inte ha några problem. Eller bättre tack vare vårt framgångsrik och moderna sociala struktur vårt frihet till att förverkliag oss vi tapar oss själva längtar på ensamhet men ändå vill vara med alla och med andra. Dessutom det finns ett faktum om vi har låtsat att ge ansvar vi vill inte få den. Det är lika mycket Anderas problem som dem andra kvinnor som ofta vill ha en hund eller en häst istället än Anders men vill i sitt tur få honom att känna sig underlägsen. Detta med familjen är någonting påtvingade som i nahirs fall när hon försöker att alla hennes barn kan acceptera Anders  vilken dem kanske gjorde om Anders hade varit en annan. Man kan försöka personer att bli bättre och att låta dem känna sig bättre men allt kräver så mycket. Man skulle kunna tänka sig att filmen är ett slags privat sfär men det är inte baar det eftersom den är välgjord och intressant. Definitiv sevärd om man gillar dokumentär film

Robert Fogelberg Rota

Wes Andersson bland hundar och yakuza

En utmärk hyllning till Akira Kurosawa

Titten Dog Island

Regi Wes Anderson

Medverkande röster  Bryan Cranston Harvey Keitel F. Murray Abraham  Koyu Rankin

Svensk distribution UP

Betyg A

Få regissörer har enligt mig varit så still rena visionärer och roliga som wes Anderson och nu ger han en verk som är precis i hand still som är animerade med inte som Disney men som en no teatern skådespel . Filmen är som vanligt i Wes Anderson historier delade i ett prolog om en krig mellan människor samurajer och hundar i vilken en pojken får sympati för hundar och sen med ett snabbt klippning det tas till våra egna dagar eller i ett kommande framtid i vilken en påhittade stad lik Tokyo har en borgmästaren som vill deportera alla  hundar eftersom dem har sjukdomar och då möter vi dem riktiga samurajer som är fyra hundar som slås mot några puder sådan och den som är chefen är ett hund som har varit herrelös Chief. Det är trots att det är en hund både i röster och inte minst i rörelserna entravesti på Toshiro Mifunes roll mest av allt två stycke den sten hårda polisen och den som den ronin i . Bryan Cranston . vilken är en av dem absolut bästa prestationer i film historia. Hundarna hårda tillvaro får plötsligt ett vändning när Atari mycket väl spelade av Koyu Rankin  en tolv årig som är brorsson och myndig under den fantasiska borgmästaren kobayasky spelade av Kunichi Nomura  som talar i japanska medan vårt fyrbenta vänner  bör talar en fläckfri amerikanska engelska. Detta skapar en rolig kontrast. Det som pojken skall söka och trots mormor som är en riktig yakuza brottsligt som skall ge ett from av demokratisk  den hund som har försvarat honom och har varit den första att ha blivit deporterade på ett ön full av soppor men även full av rester av 1900 talet och 2000-talet industriella utopi med ett sport handledning som man har uppenbarligen aldrig använt sig av eller man har använt sig enbart några gånger utan någon som helst betydelse och forsknings anstalt i vilken några hundar har utsatts av Kobayaski klan av många grymma experimenter. Tyvärr tycker jag att filmen inte blir ett stor mästerverk som ”Grand Budaspest hotell” eftersom människor är adels frö mycket av några karikatyrer men dem är åtminstone lite roliga men dem får aldrig utveckas. Visligen är inte alla människor onda eftersom det finns den lilla grabben som påminner rätt mycket om många barn skådespelaren som man har kunnat skåda i många japanska filmer men även en snäll vetenskap män och hans älskade assistent samt en grupp gymnasietid i vilken det finns den extremt uppkäftiga amerikanska utbyttes studenten Tarcy Walker som inte har enbart en Julia Davis frysyr men även samma revolutionär ställlning spelade av Greta Gerwig  som spela den mycket bra dem andra kvinnliga figurer är   Tilda Swindon ger rösten till Orace ett rolig och trendig fransk bulldoger och även ingen mindre än Yoko Ono som kan se på tv och F. Murray Abraham som Sankt Berads Jupiter . vilken har sällkap av en annan veteran

Orm skådesplaren och samma kan sägas om den kraffull Harvey Keitel Gondo som är chefen frö dem ihemska hundar spalade . Den resan runt ön med dem special styrkor som håller på att följa hundar och pojken är för mig helt fantastisk med Chief spelade mycket bra av Bryan Cranston  som blir mer och mer i rollen som ett intelligent och sympatisk hund.D et samma kan sägas av brodern Duke som seplas med stark militärisk röst av Jeff Goldblum  Chief får en flickvän som har Scarlett Johanssons röst Nuparg en pekines som är visligen bra men är en omväxling till många av Scarlett roller som har varit mera actions  inriktade. Även dem andra hundar som är alla alfa hanar  spelas med extremt bra röst av  Rex Edward Norton , King med Bob Balaban e minsBoss den mest fega vars röst är den av inget mindre än Bill Murray  Scenerna är suveräna tills man kommer till slutet vilken är abrupt musiken för vilken ansvara Alexandre Desplat som borde

Fått ett Oscar  fungera bra och den utmärka hyllning är den till Kurosawas filmer i den bemärkelse att man har tagit dem stämning dem atmosfärer typiska av den i ett kraftfull bearbetning med sitt eget still lekfull fantasi full och teatralisk Tristan Oliver  påminner just om den japanska klassiska måleri med sina vackra färger . Inte teatern som konvention men som ett medel för att sätta fantasi i rörelserna att skapa känslor- Visligen en japan som är en önskebild av dem västerlänningar som ser på den men för den inte minst rolig och helt sevärd.

Robert Fogelberg Rota

Bra verk synd för slutet

Moral kakor förstår den som kunde ha blivit historiens mest svartafilm

Titel charmören

Regi Milad Alami

Medverkande Ardalan Esmail Soho Rezanejad Lars Bryggman Susan Taslimi

Svensk distribution Folkes bio

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit lika svarta som charmörerna vilken har Sophina Olsson fantastiska naturalistiska foto som lyckas att fånga verkligheten som den egentligen är och Olivia Nergaaard Holm säkra klippningen samt ett mycket bra och nästan fläckfri intelligent idéen  ab av Milad Alami som tyvärr dröjer inte hela vägen. För mig dem svartaste i bemärkelsen av mest trista och hårda filmer är onekligen Stanley Kubrick ”Barry Lyndon ” i 1700 talet aristokrati med ett irländsk äventyraren uppgång och fall Andrej Tarkovskij psykadelisa sovjetiska sicen fictorion ”stalken2 och inte minst Steve Mac Quin ”12 years as slave”. Väl charmören utspelas idag samt i ett närliggande land som Danmark vilken gör filmen ännu närmare till mig och mitt egen omgivningen, I centrum av det står en nyinkommen som bör vid en flykting förläggningen Esmail en iraniser kanske med kurdisk eller afgansk blod som spelas av  Ardalan Esmail . han har trettio år ungefär arbetar som flykt kar och har ingeting speciell verken till utseende och det påminner mycket om som vi minst i Francois Truffauts fantastiska film ”männen som älskade kvinnor” och samma skådespelar förmåga rätt tam som vi såg just av Rayan O’Nel som Redmond Barry. Esmail frösöker att få så många ragg som möjlighet i den bemärkelsen att hans skall kunna få stanna i Danmark. Han sköter sig försöker att skaffa arbete och arbetar mycket bra som flyktkarl . det är slående hur hans chef är trots att han får betalt svart i kontanker är ett mycket trevlig human och rent av schyst människan och samma kan sägas dels om den sociala arbetare och den som verkar svårt är hans första tjetjen som spelas av .. vilken anvisar honom. Vid den intressanta krog i vilken har brukar få sitt ragg möter han ett danska tjetjen Siv som verkar vara intresserade i honom men sen kommer det ett iranska skönhet Soho Rezanejad och det födds någonting mellan dem . Soho Rezanejad har ett fräck karismatiskt spel still är rapp i replikerna elegant och det finns mycket av Anna Karina den danska musan som Luc Godard och hela franska nya vågen hade och plötsligt denna duett blir ett slags tri eftersom det kommer hennes mor änka Leila spelade av Susan Taslimi en sångerska av iranska slager sånger som i likhet med andra äldre iraniser har aldrig anpassa sig till Skandinavien verken när det gäller mat liv och många av dem självklarheter som finns i Skandinavien som faktum att hennes dotter kan som 26 årig bestämma för sig själv.  Leila gillar Esmaild och lite i taget han dras inne i dess personer liv som är inte hans . Medan bland den danska överklasset var han en rolig fläk och kunde ge enexotisk krydda Maten har ett prominet roll i filmen som påminner stark om den roll som den vanligt viss har i Martin Scoresees filmen om italienska amerikaner och vill understycka ett relation till det som  har varit landet. Den som är antagonist är en dansk ”Svensson” Lars som spelas mycket väl av Lars Bryggman. Han har motiver för att hämnas mot Esmail och hans vilja att hämmas börjar i ett slags crescendo till en slutlig konfrontaktion. Filme senaste delen spelade i Iran med Esamil som kommer till hnas familje som är traditionell. Det känns enbart som ett försök att anpassa den till ett eventuell iransk censur en slut som får mig är bara konstig

Robert Fogelberg Rota

Mycket bra japanska film

Den japanska filmen när den är som bäst

Titel Tredje mord

Regi Hirokazu Koreeda

Medverkande Yamanaka Mitsue Kôji Yakusho Masaharu Fukuyama

Svensk distribution Triart

Betyg A

Den japanska regissören .. Hirokazu Koreeda har lyckas att göra ett mycket fint vackert och känslig verk som utgår från idéen att det finns en krama. Det är en svår historia om skuld själv plågeri som utvecklas i ett modern stiliserade Japan i vilken vi kan njuta av Mikiya Takimoto fina fotografi och av Hirokazu Koreeda gen som kombineras med den fantastiska modernistiska music av Ludovico Einaudi. Historia är enklet en män Kôji Yakusho s mycket bra och känslor laddade av Kôji Yakusho utförd ett mord på ett fabriksägaren. Det är inte hans första moder och inte den försat som är s brutal så hans erkänner och blir dömt för dödstraffet. En hård nästan häx likade åklagarenYamanaka Mitsue väl selade av Yamanaka Mitsue  men Mikiya som kommer från norra japan vilken är den mest fattiga och vilda delen av landet får oväntade enmycket bra advokat Shigemori som spelas med klass och skicklighet  av Masaharu Fukuyama . det är en karierist som har enorma personliga problem på grund av sitt skyldmässan och ett vsårt relaktion med dottern som gestaltas av Izumi Matsuoka men även ett idéen att människan är god att den skall kunna rehabiliteras av straff och då vill han rädda Mikiya. Det som är problemen är att Miliiya med ett svårt situation och ett grunläggade idén av skuld och även ett svårt reaktionen med sitt dottern vill inte bli räddade. Det ses tydligt i sceneran som påminner dels av Akira Kuroswas ”Blackmail” men även om en annan enorm film Nagisa Ôshimah ”Detah by hanging” deras samtal följs i den kalla och icke personliga visit rummet vid äkte och rättegång blir ett slags fars. Hirokazu Koreeda vill verken kritisera eller prisa samhället och lägger sig inte inne I döds straffet debatt men går i någonting som är ännu mera komplicerade ett diskurs över rättvisan som sådan och faktum att vi är eller inte är en del av dem. Det är en mikrokosm i vilken kommer inte minst dottern till offer ett cynisk fabriksägaren Sakie som spelas av Suzu Hirose . Hon haltar på grund av enorma problem och ett svprt barndom. Det finns ett fänglade skönhet i denna film med en fantastisk rytm. Definitiv sevärd

Robert Fogelberg Rota

Eduardo Leo i Stockholm

Titel smetto quando voglio ad Honorem

Regi Sibby Sibilla

Medverkande Eduardo leo Stefano Fresi Luigi Lo cascio Valeria soldano Greta Scarno

Svensk distribution Cinema Made in Italy

Betyg A

Få film serier har varit lika välgjorda och viktiga för den samtida filmer som I quite wahte I want. Det är en komedi serien som är även djup allvarlig eftersom den handlar om ett drama som tyvärr rör inte enbart Italien men även andra länder hur mycket begåvade människor hamnar i den värsta arbetslöshet och är tvingade att bli kriminella för att kunna helt enkelt försörja sig. Efter många turer är alla dessa förskaren som tillhör den kulturella eliten blivit haffade och finns i fängelsen men en galning som spelas av Luigi Lo Cascio i rollen som den nästan Goblin likade Pietro Mercuri  . Han var kollega till den som har varit den stora fiende av denna grupp Manara spelade av Neri Marco re en före detta snillen i hans arbete  sjöfart ingenjörer och senare knark gurun. Den fängelsen i vilken alla blir placerade är Rebibbia och där måste dem kunna fly för att kunna stoppa en terror dåd. För starkare Eduardo Leo är hans situation mycket hård eftersom dels Manara vill mörda honom men hans älskade flickvän har en ny make. Hela situation följer med enorma lazzi som dem av ett antropolog som försöker och även lyckas att anammar varje möjlig yrkes grupp mest den av den romerska proletariatet och det är vad gör filmen så levade. Det finns ett scen som gör den här filmen till verkligen ytterst elegant och det är hur dem två latin förskare skaren lyckas att undvika stora problem när dem avbryter en föreställning av barberaren i Siviglia ett still av Commedia dell’arte. Det är en mycket likade film inte minst Greta Scarno  i rollen som den sten hårda polis Paoloa Coretti vilen är den kvinnliga mot polen till Giulia ietro Zinnis fru mycket väl spelade av Valeria Solarino eller i den konstnär fantiska direktör till Rebibbia spelade av Rosario Lisma eller I den vapen experter tekniker Lorenzo Napoli mycket väl spelade av Giampaolo Morelli

. Vi har haft den stora nöje att möta häri Stockholm Eduardo leo som har tagit sitt tid att svara på några av våra frågor

Det verkar som dessa tre filmer är en lite mirakel i den italienska filmen eftersom dem har tagit sig mycket ung publik till bio och kan konkurrera med Hollywoods filmer?

Det är ett sätt konkurrerar med dem som går från ett typisk italiensk film eftersom vi är mycket inspirerade av sådana verk som ”Gänget” av Mario Monicelli som blev Osacr nominerad emen fick inte priset. Den gav idéen till dem olika Ocean Eleven filmer. Vi har arbetat mycket fisisk och mycket med denna roll. Kanske det kan bli en serier men jag vet inte om det kommer att bli så men det var verkligen mycket rolig.

Du är även regissör hur fungera det?

Jag är i grund och botten en skådespelare och jag fick möjlighet att regissera en film. Den gillades av kritiker och jag blev kontakta av produktion av Woddy Alen film rom. Det var extra rolig eftersom jag fick möta den som var min stora idol och även motiven för viken jag hade börjat att följa denna yrken Roberto Begnini. Visligen Woody Allen är en super regissör men jag älskar Roberto Begnini och han älskade min film och frågade så mycket om det. Då blev Allen jag hade gjort mitt audition enbart med någon tredje regissör blev så intresserade och började att fråga om mig. Jag var llite generad men så stol.

Innan vi slutar skulle du berätta hur det är att arbeta med Paolo genovese som är mycket populär här i Sverige?

Fantastisk mycket fri men även väl planerade. Man lär sig mycket av honom ett super bra killer

Robert Fogelberg Rota

Straka huvudroller

Lynne Ramsay säkra regi I ett mycket fint verk

Titel you were not really there

Regi Lynne Ramsay

Medverkande Joaquin Phoenix  John Doman Alex manette Judith Roberts  Ekaterina Samsonov

Svensk distribution Scanboox etraimanr

Betyg A

You were not really there har jämförs men många andra mästervek som Taxi driver även om jag skulle vilja snarare jämföra den med andra verk som Martin Scorses taxi Driver men för mig det finns ett tydlig skinnade att den berättar strukturen är mycket fragmentarisk och Thomas Townend fotografi är inte direkt vackert men enbart intresserade i att föra fram historia och lämna den dramatiska delen av berättelse till klippningen för vilken ansvara Joe Binis klippningen. Det är den som flätar ihop med ett teknik som påminner om James Joyce steam of conciounes samtida och dåtida händelserna i Joes historia. Det finns två Joe den som är den lilla Joe en liten pojken som vi upptäcker har haft stora problem under hans uppväx och har sett några rent av hemska erfarenheter och den stora Joe i Joaquin Phoenix fantastiska gestallt en bjässen som vi ser gå ut ganska lik huvudrolles i ”Old boy” misshandlar några personer med ett hammaren är äcklig och våldsmat. Det som gör Joaquin Phoenix är hur pass mycket han spelar fysik i dessa yttersta oattraktiva män . vi ser honom även nacken lekande med en kniv och under någon sauna tillfällen mimerna hur han slår med hams hammaren eller tai chi rörelsen. Om Robert DeNiro i hans gestaltning av Travis i ”Taxi Driver” talade mycket men kommunicera ingeting Joe talar mycket lite och klippningen visar även hans erfarenheter i till exempel möte med modern spelade av Judith Roberts en äldre kvinna som håller på att försöka leva i den förflutna och blir rädd för Psyko . Joaquin Phoenix  citera lite grand sig själv när han precis som I hans stora genombrott rollen i rollen som Commodus. Joe har som yrken att hämta tillbaka unga tjejer som har hamnat på glid i hemska bordeller vad dem utnyttjas på  den mest brutala sätt och även att spöar upp dessa förändraren någonting som han gör gärna. Han är brutal och verkar njutta i att göra våld. Han får hans  uppdrag av John McCleary som spelas mycket bra av John Doman en svårt brutal före detta CIA agent. Vi får anta det och den uppdrag som kommer att förändra hela Joes tillvaro är i sig mycket intressant eftersom det ges  av en person senator andres VOlto spelade av Alex Manette som är mycket konstig och drabbats inne i ett makt spel med pedofili anklagelse. Den person som får ett roll som påminner om den av Jodie Foster i ”Taxi driver” är Nina Votto som spelas mycket bra av Ekaterina Samsonov . hennes roll är stark kuslig full av en form att det är hon den person som är definitiv mera mogen och kan se dem stora problemer som förekommer i filmen och det är just hon som kommer att bli den ledande gestalt i den bemärkelsen att det är hon som kommer utifrån henens eländen. Joe är adels för trasig och moderns död väcker ut honom på ett sätt som vi vet om han kommer att dö eller att leva. Ett svårt film men ytterst intressant full av  en kompromisslös form. En film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota  

Kärleken vid första ögonkasten

En lite film med stor hjärtan

Titeln Cuori puri

Regi Antonio de paolis

Medverkande Selene Cremese Simone  Giusti Stefano Feesi  Barbola Bubocova

Betyg A

Svensk distribution Cinema made in Italy

År 1939 i några varma sommardagar Lucchino Viscontis började ett rörelsen neorealismen som flyttade den filmiska drama mellan vanligt folk som ofta hade som huvudkaraktärerna personligheter som stog  längst nare i den sociala sfären. Sånt är fallet med en av huvudrollsinnehavaren Stefano (Simone Libertai)  som vi ser i filmens prolog följa efter ett flickan som har snattat Agnese. Redan ifrån början ser vi två viktiga egenskaper i filmen känslan av ett varm tum sommardag och dess naturalism. Även om man inte förstår italienska märker man ett tydligt skinnade när det gäller språket medan Agnese försöker att tala en form av korrekt riks italienska är Stefano  inne i dialekten i ett gatorvärld som är hans yrke att vakta ett parkering plats bredvid en romersk läget. Vi ser hur pass vida situation för honom är spänd och hur pass mycket han är tvungen att lida och lyda under tyranniska chefar. Det samma gäller Agnes som blir mycket hårt tillrättavisar av prästen Don luigi som spelas mycket bra av Stefano Fresi. Det är en annorlunda präst autoriter men även någorlunda sympatisk som försöker att hålla samma en ung kommunitet i vilken många av ungdomar har bestämt sig att köpa ringar från en kyskhet löften Selmene Clemenza lyckas att presentera I Agnes en person som är missanpassat som kan inte leva som hon vill som en normal tonårig och det finns ett tydligt skinnade mellan henne och dem andra ungdomar av denna religiösa grupp eftersom det är modern Marta som har valt för henne. Det finns en scen som är nästan Robert Berson liknade när Agnese håller på att rakar sig benar och Marta kommer inne, Barbola Bubocova slovakisk född gör som alltid enbart roll både och Claudio Cofrancesci fotografi finner med hjälp av Paolo Freddi klippningen stunder av absoluta skönheten under Stefano och Agnese möte . Stefano har sitt eget Marta i Lele en bjässen spelade mycket grovt av Edoardo Pesce en små skurk som sabbar rätt mycket för Stefano. Slutet är mycket stark och De Paolosi undersöker en av dem mången fjäder mellan fattig folk. Den charmiga Selen Caramazza har kommit till Stockholm och jag har haft nöje av intervjua henne

Kan du berätta till oss hur det är att vara den nya Claudia Cardinale?

Jag är en blyg person och du vill egentligen fråga pengar skämt åt sidan jag har som du vet spelat hennes barnbarn i ett Tv serier och för mig det är någonting fantastisk. Förutom att man får ett utmärk gratis träning att spela mot henne hon är en levande encyklopedi med så mycket att berätta om hennes fantastiska erfarenhet och det är efter att ha sett en av hennes filmer som jag vald att bli skådespelaren. Det var ”leoparden” som bekant av Lucchino Visconti en mästerverk som kommer från mina egna DNA.

Cuori puri verkar en film som är stark påverkade av både Pasolini och neorelaismen?

Det är i våra gener denna stil neorealismen mest med Pasolini och det var hans lumperproletariat har flyttat till Ostia fast vi har arbeta lite annorlunda med många repetitioner och ett arbeta av instudering Simone och Eduardo började bli vänner med killar i förorter och jag ville vara fyra månade med dessa rena hjärtan. den   är en grupp som lever i en mycket stor övertygelse av katolicismen ungefär i min ålder och lever på det på riktig. Jag ville känna deras religiositet.

Vilken är själv din inställning till religion?

Jag kan inte säga att jag är troende men jag fick många nya impulser och började att be som dem gjorde. Dem var mycket trevliga och hjälpsamma och älskade film mycket på grund att den präst som Stefano spelar är inte alls en negativ gestaltning och lite små rolig.

Kommande projekter?

Ytligare en tv serier och en film som jag inte får tala om samt ett dröm att arbeta med Ruben Östlund för mig väldens bästa regissör just nu

Robert Fogelberg Rota

Furza napule

That amore

Tittel Amore e malavita

Regi msanettis brother

Medverkande Claudia Gerini, Raiz , Giampaolo Morelli

Betyg A

Svensk distribution Cinema made in Italy

Få filmer som jag har sett har varit så lyckliga i sin genre som Amore e Mlavita av dem duktiga manettis brother. Ett utmärk fotografi i ett sagolik landskap men fantastsiak musik nummer fantasi och teknisk skicklighet i en film som är en kärleks förklaring till en av dem vackraste men även av dem svåraste städer i hela världen Nepales. Det är en allvarlig film och svåra förhållande men som visar även dem ironi och den kapacitet av en stad som har allt. Städen är lika viktig som varje karaktär i ett verk med att utmärka musik genre som visar att först musikalen är inte död och den är enbart inte ett anglosaxisk indisk företeelsen. Konstig nog jag såg filmen just den dag i vilken Neapels van mot rivalen Juventus.  Den finns en prolog som är intressant i vilken man ser några amerikanska turister vilken är ganska enfaldiga vilka tar en tour vis scampia och en av dem blir glad att drabbas av ficktjuvar. Det resultera i sånger ironiska intelligenta och intressanta. Filmen sen går till en elegant kyrkan i vilken man ser en vackert kvinnan Donna Anna spelade mycket bra av Claudai gerini vilken talar fläckfri på napolitansk som med övredriven sätt gråter för den döda make Carlo Buccirosso med den början i kistan att sjunga. Det är inte han eftersom han är bara en dubbelgångaren till Don Vioncenzo Strozzamore kung av fisken en av cammoroas hårdaste bossar som har två utmärka liv vakter den hårda och mörka Rosario mycket väl spelade av Raiz och ciro i vars roll Giampaolo Morelli är minst sagt fantastisk. Det är frågan om ett aktion som härstamar inte från Hollywood filmer med dels för dem italienska och den av Honko Kong filmer råare men mer stiliserade och ytterst spektakulär, Ciro är en cool karaktär som har uppenbarligen råkat illa men har även ljusa punkter i hans förfluten som kärleken för Fatima. Hon spelas av en Serana Rossi med ett Angela Daviis frisyr en idealist sjuksköterska a som blir genast förälskade i Ciro som dem var med ett spektakulär dans nummer i ett sjukhus. Sen börjar äventyrer och vi märker hur pass mycket staden blir en del av den. Dem långa panoreringar aktion och även hur man genom smugglare Zio Mimmo ett utmärk roll av Antonio Buonomo och hans dottern I USA Mariellina spelade av Claudia Federica Petrella New Yoork en stad som har haft mycket kontakter med neaples. Det som är slåemde är hur Francesca Amitrano fotografi blir vackrare och vackrare och många refernser dels till den första stora film regissör någonsin Elvira Notari men även till Salvatore De Rosa och Caravaggio. När det gäller klippningen det arbete som görs av Federico Maria Maneschi måste stideras på film skolor både när det gäller båt tourer och skot lösningar. En annan kvalitet är att man försöker även att förklara bovar dina Anna är en komplicerade karkatör och Rosairio ännu mera. En fantastisk film.

Robert Fogelberg Rota

Så bra

Den bästa animerade film någonsin

Titten Cindarella the cat

Regi Ivan Cappiello

Marino Guarnieri

Alessandro Rak

Dario Sansone

Medevarkande röster Massimiliano Gallo  Alessandro gasman Maria Pia Calzone

Svensk distribution Cinema made in Italy

Betyg mästerverk

Få animerade filmer har varit för mig så bra intressanta och mest av allt så välgjorda som denna koral film. Det blev inspirerade (som vi kommer under intervjuare med Alessandro Rak  ) att ha sitt ursprung att in Antonio Basile ”lo cunto deio Cunt” det försat gången överhuvudtaget som man skrev om Cindarella var i staden Neapel med Antonio Basiles text. I Cindarella the cat vars still är en blandning av olika stylar från milo manara till japanska manga och den italienska renässansen. Antonio Basile (som har Mariano Rigillo ) är och filmen börjar med ett svart vit bild som visar alla den kapacitet som Marino Guarnieri och samma Alessandro rak har som klipparen och fotografer med ett bild av en cienhóurnal likade bild med ett skepp Magalila vilken skall visa ett tron på framtid på teknologi. Det är en skepp full av hologrammet som tillåter att se allt att få olika emotioner. Han bör i denna skep med dotter mia som är askungen och Primo Gemito hans livvakt som spelas av Alesandro Gassman en enkelt ung man som är orolig och han har allt rätt att vara där eftersom ett skoningslös gangster vill inte bara ta hans liv med hans stad Salvaotre lo Giusto spel spelas av Massimo Gallo. Denna är ett demonisk karaktär men full av humor någon blandning av Mefistofelse och Jocker . Det roligaste är hur han sjunger och hur pass väl den napolitanska tradition och filmen blir ett slags musical, sånger som bygger stämning men även hjälper att hålla oss vakna med ett verfremdung effekt av Berthold Brecht som sällan man ser i filmen  . Salvatore har tvingar sitt älskade Amgelica mycket väl spelade av maria Pia Calzone att förflutna  Basile blir gift med honom och döda honom för att bli ägaren av skeppet och förmindaren. Den sexuella Angelica har redan fem döttrar och har ett intressant roll som är dels  den av Cínderalle sadistiska modern men inslag av lady Macbeth och efetr prologen vi ser hur pass schacklig har skeppet blivit ett ledande bordell i vilken det finns enbart dem hologramer av dem gånga tiden vilken ses under hela filmen. Nu är Mia kallade katten och vi ser hur hon som är vackert och full av nyfikenet i en miljö som är utanför sitt like. Systrarna har farliga fnask Barbara den fylliga som har chiara banfii röst eller travestier Schiamano spelade av Enzo Gragnaniello Sharon Stone kopia Angelas vars röst är den av Federica altamura. Det är just den dag i vilken Mia blir 18 som filmen utverkas. Om skrapan av Tv serier Gomorra hade visat hur bilder av verklighten göår i fiktin medan här sagan går i verkligheten när man visar alla dem banditer från olika organisationer ryssar, tyskar, japaner och amerikanska med deras nationella egensk som dansar alla för Salvatore Lo Giusto lyran vilken visar även ett irriterade sarkasm mot staden. Aktion är verklig precis som slutet i vilken efter att Gemito kommer tillbaka. Det roliga är att i denna verk finns det mycket av den italienska komedi film Commedia all’italiana med hjälp av en hyllning till ett bra skådespelaren Renato Rascher karaktär skådespelarens bland annat i fantastiska i filmer med utsöka komiska stunder i Fantozzi i filmer. Här har vi ett stiliserade version av honom i med Antonio Brachis mycket trevliga röste  Då slutar vi att se den animerade eller den animerade blir extremt verklig mera verklig än den verkliga.  Den animerade filmen blir en viktig del av vårt samhälles debatt och det som vi ser är inte bara korruption i Nepales men helt verklig för hela vårt samtida. Alessandro Rak har kommit till Sverige här i Stockholm tack vare Cinema Made in Italy och den italienska film industri och här finns lite förklaringar till filmen

Skulle du berätta lite grand hur du fick idéerna till denna film?

Väl första gången som Askunden nämner sig i skrift ord är i Neapels med hjälp av Vittorio Basiles text och då tänker vi hur skulle det kunna gå om hon kom barfotar som alltid (vilken betyder för oss fatiig och förmjukad ) till vårt stad idag. En stad som är fattig full av våld och inte minst av motsägelse. Kreativitet i falla fällt.

Det som slår mig är hur pass global och även napolitansk är filmen skulle vilja tala till oss hur du lyckades med dessa två aspekter?

Det globala kommer ifrån faktum att vi lever i denna värld fast jag skull vilja påstå att det har alltid varit så att vi har haft ett global sidan och det ses tydligt i det som vi ser varor från kina , japan, Ryssland och andra området och villiga eller inte villiga vi rör oss alltid i ett sådan värld.

Kan du berätta lite hur det tekniska har fungerat  med det tekniska?

Vi har varit för hela filmen 14 personer vilken är mycket lite om du jämför bland annat med hur många personer som vanligtvis arbetar i ett Hollywood film den stora skinnande mellan vi och dem är att vi skulle använda oss av ett begränsade budget och vi upptäcke ett program på nätet som heter blander som tillåter oss först att använda oss av ett program i 3D eller att arbeta med att rita 3 modeller av hus dockor och dem blir ”levande” i det som vi skulle kunna betäcka som ett 2 d miljön vilken gör denna program så intressant och även full av dem marginaler av förbättring-. Obsservera att blander är för fri och uppmanar dess användare att göra någonting som är bättre. Det är vad vi gjorde och jag är mycket glad att jag gjorde det.

Kan du till sist berätta lite om musiken ?

Musiken är själen i staden Neapel. Det är samma i många andra städer men mer än andra konst former det är musik som gör Neapel så viktig så levande. Många av filmens skapare är just musiker och för oss det var en självklarhet att använda oss av den.

Robert Fogelberg Rota

One really great movie

Lorenzo Richelmy   is perfect as Giorgio

Titele Una questione private

Director paolo Taviani

Cast Luca Martinelli , valentina berré Lorenzo Richelmy  Giulio Beranek

Swedish distribution Cinema made in Italy

Rate A

Few filmmaker have been so engaged in their own country like the Tavini’s brother and they are a smile for a great old school way of doing film that would remember about a poor but rich cinemas of such heroes like the first Roberto Rosellini, Federico Fellini and before filmmaker like Jean Renoirs and Charlie Chaplin with a a great model DW Griffith that has also been a character in one of their work “Good morning Babylonia”. It is almost astonish how they succeed in making a very similar film to their previous production but yet so modern and even sexy for a younger audience. It is a movie about the dirty civil war fought under war world II in Italy between 1943 and 1945 based on a novel by Bepe Foligno settle in Langhe a agar reason nearby Turin. The photography of Simone Zampagni is modern but yet influenced in a violent contrast between light and shadows by Michelangelo Mendiri of Carvaggio’s painting and yet with a fog that let us be lost like the two main character and their drama Milton a rather reflexive intellectual play by Luca Martinelli a really talented actor that loves the British romantic literature and his friends rival play by the Netflix star Lorenzo Richelmy . Milton is translating the novel by Emily  Brôente “Wuthering Heightsand he dream about being like . Heathcliff:. We see it when he goes into the house in which he had the first love with Fluvia play by the sexy Lolita like Valentina Bellè . this character is provoking but yet seam to see Milton more as a friends very close one but yet a friends and prefer the more light the blond and elegant Giorgio and  we see it very well in the way as she dances with him. The generation of Northern Italian intellectual hostile to fascism and his rawness and vulgarity is attached by the British American culture the jazz music that we see full the space of the elegant high society summer house with Judy garden immortal “Over the rainbow” play on a gramophone that Milton touched when he come as a partisan with his dirty hands. Milton is not the same boy that we meet with Giorgio also in the beautiful scene in which he stay down when Giorgio and Fulvia crest on a three and the wing lift her shirt but not yet a man and all the movie is a journey in his mentality his psyche that is broken. This journey succeed in several time when we see how he goes back both in this mind but also in the rather archaically and medieval landscape of the Langhe with the meeting with his parents and the several small saccharomyces with the black battles the fascist army. The editing is used as always like in other Paolo Taviani’s film in a very good way to make soft moves into film’s different plans.  Giorgio is different and yet similar the perfect gentleman but also a brat that keeps always a distance towards the other partisan because of his other sensibility and he seems to be a Hollywood male star from this period explicitly in the scene in a truck in which he is salvage beaten. The other partisan are like a choir in a Greek tragedy like Ivan extremely well played by Giulio Beranek  and there is also a fool a fascist that is like a Elizabethan clown play by Andrea Di Maria that mime to play a drum. The partisan with their long hairs and the beer are very similar to the 1800 patriot that we meet in another Taviani’s brother movie “Alo enfantes”. The power of this movie is like the fascist are presented with Josafat Vagni that has to kill an hostage the young Jim well play by Jacopo Olmo Antinoricist understand that this I wrong. The scene is like all the film simple and terrible and it is the most horror full shooting I have ever seen. . I have had the privilege of listening to the QNA of Lorenzo Richelmy and here it is right down

So Giorgio is so few time in the screen but yert central how was it to paly this part?

Well it was a mysterious guy that is the allegro of the main character it is a great part and I was so glad to work in such a good old school movie by the Tavinis brother. When I started to get part I made an audition for them to play a part in Boccacciso’s Decameron. The audition that they make are quite special because they are only based on improvisation and I get that part. I thought it was big but I get a huge offer from the USA to play the  leading part in Marco polo. It was before “games of Throndes” the most expensive USA TV series ever. It was a hard experience based mostly on stress secured and not so much creativity instead the work with Paolo was really different. We discus a lot a shoot one scen par day.

Unfortunately Vittorio the other brother died this year was he actve in this movie?

He was already sick and wasn’t on the sett but he was yet there because Paolo send to him all the preview and they discuss and he discus with me. If we think about the modern film the American one that I don’t find in the American one they are all about super hero about the same kind of history. Sometimes I feel that they are more like some Videogames. I think we have to go back to this kind of cinema like the one of Rosellini and Fellini. It is a harder kind of cinema. Is like to read work of Lev Tolstoy it is great and difficult.

Where you influence by this guys to become a actor?

More by tarnation that is a bit of an Italian director himself because he is deeply influence by some old good Italian movie like Roselini and Fellini. That guy was amazing he phoned to wake his actor. But my favourite is without any doubt Mario Monicelli and his comedy and comedy is really hard

Will you direct something yourself?

Ya but in the theatre that I love it is more my feel because Cinema is for director , theatre for actor and television for the other

Marienne Vitinova

Tyvärr en intressant idéen blir inte bra genomförd

Roco Papaleo räddar inte en tam film

Titel The place

regi paolo genovesi

Medverkande Alba Roshwalder, Alesandro Borghi , Sabrina Ferilli, Valerio mastadrea, Giulia lazzarini

Svensk distribution Studio S och Cinema Made in Italy

Betyg D

. Paolo  Genovesi är ett duktig regissör som försätter ett tradition av komedi som har varit typisk i den italienska kulturen och kanske hade som bästa representant den 1700-talet venetianska dramatiker Carlo Goldoni att visa ett bitter men rolig komedi i vilken man presentera karaktärer som är ytterst svaga och fulla av problem. Det är onekligen så med den namnlöse Valerio Mastrandera som spelar en till synes någorlunda snäll och elegant psykolog som sitter vid en rent av anonymt och grå matservering i Rom. Den nu skäggige Mastrandrea är en mästaren i ett viskande minimal skådespelar still av tama svaga karaktärer utan någon som helst karisma och det påminner stark om den roll som Rayan O’Neil presenterade i Stanley Kubrick ”Barry Lyndon”. Fast precis som O’Neal är Mastrarna ibland mycket bra lämpligt och bär upp några filmer fast ibland är han så tam som oskyldig att han sänker när dem. Det är vad han inte minst på grund av Fabrizio Luccis foto som i själva verket kunde göra bättre av vem som helst under ett fyllo natt och Consuello catuccis klippningen är icke segande och icke presterade. Den namnlös är ett intressant roll men tyvärr det finns ett regi problem och denna slags gudom når inte fram. Det når inte ens fram den nunnan spelade av Alba Rohrwacher Suor Chiara som vill återigen möta en tyst gud och möter en blind ung män Fulvio spelade av Alessandro Borghi  under alla omständigheterna får tillbaka sinnet. Ingen av dessa roller verkar ha ett minst övertygande och deras skådespeleri är falsk precis som den ytterst teatrala Marcello en av myterna i den italienska teatern Giulia Lazzarini . Hon är enormt makalös på teatern mest i Georgia Strehelers verk och jag är säkert att hon kan mycket väl vara bra i ett historiskt drama men här känns hon bara fel. Samma kan sägas tyvärr av Gigi Vinicio Marchioni en män som måste göra ett dåd för att kunna rädda hans son. Hela syftet med denna idéerna är att kunna presentera en god man som i likhet med Faust slås mot dem stora makter. Fast även han når inte fram eftersom hans historia slås med en annan mytisk karaktär den av Odoacre som har Roco Pappaleos sympatiske ansikte. Han är en enkelt män rent av en low lifers som försöker att försöker endast att kunna tillfredsställ hans luts. Ofta komiker från södra Italien från Totò till Checco Zenone har varit kända för att spela karaktärer som är starka vinnande medan i första verket odoacre är en förlorare en svag mäniskan men han är den enda av dem som lyckas att växa att göra någonting rätt även om det är fel. Det är ett stor späning någonting som kommer gradvis även när det gäller Ettore en dålig och korumperade polis som spelas av Marco Giallini vilken har ett önskan att förbättra en relaktionen med sonen Alex spelade av Silvio Mucchino. Hela denna historia kommer inget vart eftersom precis som flickan Martina spelade av Silvia D’Amico allting är så svag så icke sägande och inte minst stillsamt och tråkig eftersom allt berättas i en dokumentär stil. Det är inte helt olik Nanni Morettis filmer som är betydligt snyggare och full av ett socialt patos som saknas inte i den som skulle vara den mest samhälles engagerade episoder den av Azzura spelade av Vittoria Puccini ett mycket känd personlighet i dem italienska filmer. Hon är bara irriterade har verkligen noll att säga. En inte lyckad film

Robert Fogelberg Rota

En framtid bara med data spel

Spielberg gör en Spielberg

Titel Ready Player One

Regi Steven Spielberg

Medverkande Mark Rylance  Tye Sheridan  Simon Pegg  Hannah John-Kamen i Ben Mendelsohn

Betyg A

Svensk distribution WB

Steven Spielberg för mig är duktigaste när han presentera roliga action mesiga filmer som leker med populärkultur verk som han hade nog gillat under hans barndom och som tonårig. Det är onekligen fallet med vilken är Hollywood svar till den Luc Berson Filmen Valerian. Den framtid som Spielberg presenteras är en framtid som är djup dramatisk eftersom den påminner om den värsta i vårt si vilken en stad som Columbus i USA är full av slumområdet i vilken människor som huvudpersonen Wedd spelade mycket väl av Tye Sheridan  som flyr förhållande för ett enormt och global dataspel. Dessa spel har olika avtar och det är ett kalejdoskop av hela populärkultur med samuraj krigaren som verkar komma ut från teddy Gilliam Brazil , King Kong, New York inte den riktiga staden men den imaginära platsen och många äventyrar. Det är en spel oasis som hade skapat av en enstörig visligen genialisk Anorak / Halliday I vars gestalt den raffinerade Mark Rylance som har lyckas att leva i sitt dataspel precis som en konstnär lever i konsten. Vi får genom Webb eller Percival som hans mer fagra avater heter känna mer och mer om Halliday liv i ett bibliotek inne i själva spelet som en mycket vänlig konferencier vaktar spelade mycket väl av Simon Pegg    det är rollen av Hillary bästa vän men även rival i kärlek för en av dem få personer som tilläts inte ha ett avtar Kira spelade av Perdita Week Hillary timida flickvännen som han aldrig kommer att möta. Den andra som inte får ha en avtar i spelet denna roll är den stentuffa N’Fodaz som spelas mycket bra av Hannah John-Kamen is som arbetar för den skurartiga bolaget som vill äga hela spel marknaden som är den av skurken Sorneto spelade av Ben Mendelsohn . dessa människor dödar och vill ta makt till varje pris och laget är i den som är ett extremt kapitalistisk värld i vilken det finns ett sann republikansk andan i vilken människor förslavar sig om dem inte betalar bit coint är skrämmande eftersom det är så nära vårt bara råare det är i spelet som Wedd Percival har möt sina vänner som den bastanta Aech i den reel världen  Helen spelade av afroamerikanska Lena Waithe som försöker att vara den far som hon ville ha eller dem två samurajs bröder Daito spelade av Win Morisaki och Sho spelade av Philip Zhao . dessutom där finns kärlek för den spännande spirituella och trevliga Artemis mycket vackert och som heter Samantha i den riktiga världen och har Olivia Cook alldagliga och barnsliga skönhet. På grund av den utmärka klippningen av Sarah Broshar men ännu mera på grund av den fantastiska fotografi av Janusz Kaminski lite I taget kommer vi mer och mer inne i en värld av den reell som liknar allt mer den virtuella och dessa unga nördar blir riktiga aktion hjältar mot ett ont system. Spielberg orkestrera allt det genom att ta influenser från olika kulturella aspekter några även mycket otippade som jan Komasa ”Suicidal Room” en lite polsk film i ett äventyr i vilken han hyllar även den störa mästare Stanley Kubrick i ”The Shining”. Han visar dels några berömda scener men även några mindre berömda det som vi bara anar. En klart sevärd film lekfull och med ett bra moralisk tanke.

Robert Fogelberg Rota

Michiel Huisman och Lilljy James är helt fantastiska

Britisk film när den är som bäst

Tittle  The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society

Regi Micke Newell

Medverkande Michiel Huisman  Lily James Tom Courtenay mfl

Svensk distribution SF

Betyg A

Den brittiska filmen kanske på grund va Brexit har börjat att berätta mer och mer om andra världskriget och inte minst av den tid i vilken under 1940 Storbritannien stod ensam mot Adolf Hitler Tyskland och var även omringade av andra länder som Italien , japan och även Sovjet Unionen som kunde ha tänk sig att slita i tussen bitar den som var den största landet vid den tiden. Men det är även den tid i vilken den brittiska samhället i respekt av ett tradition och en kultur börjar att formas om. … är inte enbart en film om kriget men en film om efterkrigs tiden också som spelas under olika tidpunkter i vilken Mike Newell visar hans enorma filmiska kapacitet med hjälp av foto som är underbart visligen med dunkla färger Zac Nicholson  vilken för mig är helt oacceptable att han har inte blivit Oscar nominerade men även rolig och  vackert och en klippningen av Paul Tothill  som ger rytm och låter film bli både en resan i den tiden men även i några karaktärernas inre. Det är två kvinnor som står i centrum den framgår rika humoristiska förfataren  Juliet Ashton klass och charm av Lily James vacker t som en illustration i ett 1940 talt modell tidning men vackert komplicerade och med ett mycket intensiv psykologisk liv. Det ses tydligt under dem första scener när hon tillsammans med barndoms vän och förläggaren Sideny Strak den typiska engelska gentleman intresserade i killar mycket väl spelade av Matthew Goode kommer till en elegant lägenhet och hennes minnet tas till bilderna av hennes hem bombade. En krig som visar sår redan ifrån början eftersom Guernsey var med dem andra öar på den brittiska kanalen ockuperade och ganska brutal sådan av tyskar som i filmens första sekvens stoppade Eben Ramsey spelade med klass av Sven Bertill Taube kopia Tom Courtenay som dra full och road hem i sällskap av originalen Isola Pribby spelade mycket väl av Katherine Parkinson  årig ogift kvinnan som håller på att förberedda Gin och av svin uppfödaren Dawsey Adams  spelade mycket väl som alltid av Michiel Huisman och av den som kommer att vara Juliet alter ego och rival Elisabeth spelade av Jessica Brown Findlay . dem två kvinnor är ganska lika bara att Elisabeth är mera sportlig modernare och har inte den alltid sockret sött Juliet som kan mycket väl personifiera ett mode stjärnan eller en av salongs komedier medan  Elisabeth är filmen .Vi kan säga att den intressanta I spelet mellan dem två kvinnor är att Elisabeth är den som Juliet skulle vilja vara ett intelligent altruistisk kvinnan som försöker att göra det bästa utmanade som i den scen i vilken hon håller på sitt vakt både Christian mycket väl spelade av Nicolo Pasetti  den gode tysken och Dawsey Adams . Medan Juliet är artig och försöker att kringgår problemer Elisabeth är impulsiv och går fram även i filmen kanske mäktigaste scenerna tyskarna seger parad som är en direkt citation från Louis Malle mästerverk ”Skuggornas armen”. Tyskar är intressanta ger ett slags färg med deras eleganta uniformer precis som juliet man ser dem i närbild men dem är onda och envisade officielaren som spelas av Marek Oravec  är hård nervös och extremt spänd när han beslag tar alla djur från bönderna och tvingar dem att odla potatis  . Juliet är och detta är för mig filmen stora temat en personifikation även hur vi betackar kriget idag i media samhället.  Om man förskar lite i tidningar vi ser att idag är krig eller krigarna mera närvarande än någonsin trots att vi känner mindre av dem. Vi har knappas någon rations kort och både dawsey på grund av ett barndoms skada och Juliet har inte gjort någonting i kriget. Juliet hade ett pojkvän lite av en blandning av ett god fete och Deux ex macchina Mark Reynolds i vars gestaltning Glen Powell är mera brittisk än alla brittiska personer och lite klumpig med dem presenter som han ständigt ger till Juliet som den diamant ring. En annan person som är både irriterade och intressant är onekligen den lite äldre kvinnan som i början refusera Juliet men är som en mor för Elisabeth Amelia Maugery som spelas med stor klass av Penelope Wilton . en bra roll som den av den redan citerade Poletti vars dotter Selina Barrow står för den roliga och den spontana precis som fadern vilken lyckas att bli även en vän Till Dawn. För mig detta är onekligen med hans naturliga spel Michiel Huisman stora film och han lyckas att vara den ideal manliga älskar snäll omtänksamt och inte minst full av en känslighet och även av ett civil courage. Det är mycket av den peson som han spelar i Games of Thordes Daario nassoo fast nu är vi i den riktiga världen och att vara modiga kana vara att ge potatis till några svältande ryska krigsfångar och att bilda en familj med ett barn som kommer från en annan. Precis som Juliet även han har enbart betrakta kriget  på ett annat håll inte nära men inte inne i kriget . Det finns två riktiga skurkar som är den angivaren av tyskarna Eddie Meares spelade mycket väl av Andy Gathergood och den bigotta Jane Maugery som bör i ett otroligt fint hus och spelas av Amii Freeman. Dessa två karaktärer är i sig mycket intressant eftersom dem presentera ett snedvriden idéen av plikt och fromhet men är ganska lika både Drew och Juliet som negativa bilder. En film som beskriver både en gången tid men även dilemmat som är ständigt närvarande som finns alltid med och i denna front som var onekligen marginell (få tyska trupper i några öar som saknade allt strategisk betydelse som kapitulerade efter Berlin) i vilken man såg mycket av hur kriget kom att utvecklas. En riktig full träff

Robert Fogelberg Rota

Alicia Wiklander är som vanligt fantastisk . Vårt egen Lara Crofor

Alicia Wiklander ger hjältinna med nytt liv. Inte längre en data spel figur.

Titel Tomb Raider

Regi Roar Uthaug

Medverkande Alicia Wiklander Dominic West Derk  Jacobi

Svensk distribution SF

Betyg A

Trots Oscar priset och en enorm popularitet bland film älskaren har inte så otroligt många personer försatt vidare åtminstone här i Sverige i Alicia Wiklander. Det har funnits i den svenska filmen tre stycken gudinnor Greta Garbo otroligt erkänd under hennes livstid, Ingrid Bergman både känd men även kontrovertill på grund av hennes sentimental och känslormesiga liv och nu Alicia Wiklander. Denna unga skådespelerska är helt fantastisk och det visar hon tydligt i rollen som Lara Croft v som blir ofrivillig ett super hjältinnan. Det är just denna mänskliga sida som gör rollen så intressant om Angelina Jolie hade gjort en slags mekanisk spektakulär ensidig mekanisk saga Alicia Wiklander gör hennes så underbart så intressant naturlig och inte minst med mycket starka relationer scener. Det ses naturligt viss i den dialog som Lara håller med fadern Lord Richard Croft mycket väl spelade av Dominic Wes vars roll är helt fantastisk eftersom denna relation av fadern och dottern som är alltid svårt. Det är för mig det som är intressant i en film som arbetar med ett slags film språk mest när det gäller klippningen för vilken ansvara Tom Harrison-Read  medan den fotografi av George Richmond som är i filmens stora kvalitet som kan hjälpa Alicia Wiklander att kunna få fram dels hennes magnetiska kraft med även hennes spel. En skådespel som är alltid mycket naturlig som man ser tydligt i dem dialoger med stora skådespelaren som darek jacobi i rollen som Mr. Yaffe och inte minst med Kristin Scott Thomas som spelar rollen som Ana Miller. En film med mycket starka kvaliteter som borde ses av många .

Robert Fogelberg Rota

En sådan raffinerade verk

Trots svårigheter I manuset en av dem bästa filmer någonsin

Titel call me by my name

Regi Luca Gudagnino

Medverkande Timothée Chalamet  Michael Stuhlbarg  Amira Casar  Esther Garrel

Svensk distribution Noble entraimant

Betyg A.

Luca Gudagnino som bekant precis som Ruben Östlund gjorde en mycket bra film men han blev inte prisade av Academy award och jag anser att det är mycket tråkig., Benicio De Toro och Christofer Noland filmer kanske var bättre när det gäller manuset (för vilken James Ivory fick priset) men Gudagninos verk är för mig en av hög klass och hade dels tagit denna filmskapare till ett Olympen av Oscar vinnare och gjort det lättare för honom att komma med egna verk och hade även hjälp den italienska film industri vilken har haft svårigheter och framgångar men brottas med ett svårt ekonomisk kris. Det är en film som påminner om den ”borgliga” högkulturella filmer som hade skapats under 1960 och 1970-talet av sådana filmskaparen som Lucchino Visconti och mest av allt Illiana Cvaani som skulle kunna vara ett far och en mor till Gudagnino fast även med stark påverkande av den franska filmen och jag tänker mest på Eric Rohmer. Fast till skinnade från det lite approximativa sättet på vilken Eric Rohmer tog hand Gudagnino den bästa av Hollywood filmer med hjälp av två topp tekniker film fotografen Sayombhu Mukdeeprom och mest klipparen Walter Fasano vilken lyckas med två aspekter dels att göra en klippning som visar ett utmärk användning av föremål som dem romerska statyer som fiskas upp vid Garda sjö men även en vilja att ge en lugnt rytm av varma sommar  dagar i den lilla nord italienska staden Crema. Det finns mycket trots att filmen utspelas under 1980-talet av dem tidigare epok från medeltid med sin väldiga katedralen som har både av den romerska stilen och 1700 talet med dem små gårdar och i en av dem lever den till sinnes lyckliga och intelligenta Elio  mycket väl spelade av Timothée Chalamet . denne är perfekt med hans sökande hans tvivel ett naivitet och ett vilja att upptäcka. Han är sanningen sonen till hans far den timida professor mr Pelam mycket väl spelade av Michael Stuhlbarg  som tillhör ett kulturelle elite som vill till varje pris dels betrakta men även egna det goda det som vi skulle kunna definiera för den perfekta. En  strävan för en fullkomlighet  blir även ett slags narcissism och även den för mig givna när det gäller oliver som spelas mycket bra av Armie Hammer . det finns någonting som är extremt arrogant tät in till ett parodi. Elio är inte bara mera mogen men även mer mänsklig och det som verkar den riktiga motpolen till oliver är Anallela elios modern spelade på ett extremt bra sätt av Amira Casar . Hon behandlar alla som om hon skulle vara ett slags kolonial herr och alla italienaren är sedd genom hennes ögon. Det är lite grand samma med Marzia den flickvän som Elios har och spelas av Esther Garrel som förbli på bakgrunden eftersom atmosfär är det viktigaste I denna initiations saga,. En riktig juvel

Robert Fogelberg Rota

En liten stor fransk film

Feel good och ändå inte

Folkets bio gör en full träff ,ed Agnes Vaada nya film

Titel Faces a Place

Regi Ages Vada och JR

Medverkande dokumentär

Svensk distribution Folkets Bio

Betyg A

Agnes Vada har varit ett framgångsrik kvinnlig regissör som har varit aktiv det gäller filmer och inte minst eftersom hon är bland dem få filmskaparen från den franska nya vågen som är aktiv. Vad som vi ser mera än en vanlig film det är en dagbok lik video dokumentär och kunna ha ett personlig möte med många människor. Dem två figurer som introduceras på ett ganska kaxig sätt är den med två hårfärgad Agnes och JR en ung fotograf av vilken vi kommer även att möta hans mormor som är 100 år som gör en mycket egendomlig konst form den av stora affischer. Detta har varit en särskild konst massmedia som har ofta förknippas bara med en indoktrinering av reklam som visar filmer eller skönhet parfymer det som vi skulle kunna kalla för ett dominant kultur. Det som istället madame Vada och JR med hjälp av Roberto De Angelis fotografi och samma Anges vada klippningen vill försöka att göra är att berätta det franska landsbygget den del av landet som består av platser som är okända bort om dem stora centrum. Det är en resa i ett modern land visligen men inte helt olik den som Molière i Adrianne Msouschin ”Molière un hônetet homme” gjorde i 1600 talet t. Det är en resa som börjar i alperna och försätter efter att han besök den hård drabbade kol distriktet i norra Frankrike till Syd och sen till le havre. Det är intressant att se på vilken sätt Agens vada och inte minst JP alltid med hans hatt och mörka sol glasögon som skapar en viss del av distans och uppreparmadame Vada vill fokusera sig på dem platser och folket och det ses när man visar tydliga minnet i kol distrikter genom att få fram de stora bilder av det som en gång i tiden en viktig industri kol med riter men ett lags levad bröd och till den som var bonde samhället med även bortdrivningen av en hustru. Scenerna bland gruvarbetaren är onekligen dem starka eftersom det är just det som vi börjar att förstå vad som betyder bilder. Samma ses med ett idéen som är onekligen stor i ett äldre fabrik eller i faktum att ifrån bilder på fötter först den av ett servitris som blir klädd som en Van Gogh målning och sen till det som är ännu viktigare när vi ser madame Vada egna fötter på några cistern vagnar som skall dra iväg till ett okänd palts att var till en palts. Det finns onekligen en annorlunda del som är när man visar fru av dem hamn arbetare i Le Havre och diskursen om filmen i sig som utrycks medel när man försöker att besöka Jean Luc Godard. Det är en ständigt homage till hans filmer genom att försöka även med åter skapelsen av några sekvenser fast jag förstår även Luc Godard som inte ville vara med eftersom han har ingenting mera att berätta. En bra film som passar bra i sin filosofiska stund

Robert Fogelberg Rota

Craig Gillespiene kan välja hans skådespelerskor

Två fantastiska skådespelerskor

. En för Oscar och inte den andra

Titel I Tonya

Regi Craig Gillespiene

Medverkande Margot Willimas

Svensk distribution Nordisk film

Betyg A

I Tonya är historia av uppgången och fall av en av dem mest kontroversiella idrotts profiler Tonya Hardy en långskriskosåkaren som stads att ha bestämt en aggression till hennes rival innan vinter OS i Lillehammer. Det som är typisk av en genre som har blivit vanligt på sistone den fajkade dokumentär samt även med ett annan idéen som är den att bryta fjäder väggen med karaktärerna som tilltalar åskadaren. Det är dels Tonya i Margon Robbins gestalt som håller på att försöka skjuta make med en hagel gevär en skråman eller dem två ”skurkar” i filmen .Set. make och modern som ständigt talar. Historia är enkelt att kunna återskapa denna märkliga tjtj livet från 3 år till efter den olika. Vid tre år är hon en vackert liten flickan som tas av hennes ytterst märkliga mor. Det är en av films historiska scenen när vi ser denna rökande Lavona spelade i kanske henens livs roll av Allison Janney  white trash kvinnan som röker och kontrasten med den korrekta och sofistikerade  Diane Rawinsson spelade mycket väl av Julianne Nicholson .. det kommer att vara ett maktkamp mellan dem två och det ses tydligt på vilken sätt  Dianne kan bara bestå Tanya med den tekniska delen medan den mentala delen är den som ges utan någon problem Lavona . Hela denna roll är så fyssik som det kan bli. Det finns ingen sympati i denna snövits häxan i den märkliga livet som försöker även att spionera på dotter. Ljust den största bråk är när Tonya spelas mycket väl av Mckenna Grace när hon har en rätt amerikans uppfostrade genom att skjuta kaniner som sen kommer att bli hennes päls och även att ha ett trygg punkt i fadern Al som spelas av Jason Davis . dem yngre skådespelerskor för ständigt hjälp av den äldre Tonya som spelas av margo Robbins. Margot Robins är onekligen an av dem vackraste kvinnor i Hollywood mycket duktig att spela rubbade typer harley  Quin men mest av allt the Duchess i Martin Scorse The Wolf of Wall Street och här presentera hon utan sminker ett riktig bitter white trash kvinnan. Det finns ett mycket bra arbete från regissören Craig Gillespie men även när det gäller dem foto som presteras av Nicholas Karantanaris och en klippning för vilken ansvara v som lycka i sitt aggressiva sätt den bästa av Martin Scoreses filmer och jag tänker mest på två tittlar ”casino” och ”Good Fellows”. Tania är just ett sådan roll och i början ser vi mycket av Sharon Sone i henne inte minst för den korta frysyren som honom ändrar så fort som hon möter Jeff mycket väl spelade av Sebastian Stan. Det är en svår roll eftersom denna till sinnes vanliga kille är en kvinnormisshandlar av möt som bara Tonya så ofta misshandalt av hennes mor kan fälla en pratmakaren som kunde passa utmärk som bilförsäljaren och ett visslen och super aggressiv personlighet som är ständigt i sällskap av den parodiska Shwan utmärk spelade av Paul Walter Hauser. Denn överviktiga unga män somn ständigt lever med hans föräldrar dem lika konstiga Lynne Ashe och Steve Wedan republikaner inte märgen  och stolta att vara det är en offren som alla av den amerikanska samhället av dess myter deras konspirations teorier och vilja till lyckas till varje pris. En vilja som skall degenerara i våld och det ses tydligt i dem två absolut icke sofistikerade torped eller intelligenta människor som han väljer för utföra deras dåd Derick (Anthony Reynolds ) och Denny mycket väl spelade av en av dem bästa karaktär skådespelaren när det gäller skurkar Benny Cannavale. Denne är så pass skrämd och dum att han kommer att slå sönder en glass dörr genom att skalla den, en scen som tydligen visar hur pass mycket den amerikanska männen som ofta sedd som modell för behärskning och manliget är i själva verket ett tum och ignorant mes .  Det är just Tonya som trots hennes ignorans och sakande av allmänbildning kommer att stå upp som den enda män. Vi har först sett henne som ett slags pojkflicka som gillar motorer men sen kommer hin att låta håret växa sky sig mer flickiga kläder och vi ser att hon är kapabel. Jag verkligen måste säga att Margot Robbins är mycket duktig och presentera en riktig bra is prinsessan. Just en av koreografi  med ZZTop musik går bra och det är samma med hennes trippel. Fast hon kan inte bli accepterade eftersom hon är annorlunda från den bild som ledningen vill föra vidare och för mig är dialogen med domaren som spelas av Davin Allen Grindstaff .Tonya blir både kniv huggen och nerskjuten men mest av allt hon blir mentalt våldtagen av den amerikanska folket av en allmänhet som sen tvingar henne till boning i några mycket spektakulära och brutala scener i ett idrott som hon inte gillar efter allt Rocky scener . det är en mycket komplekt karaktär som Margot Robbins har gjort på ett utmärk sätt och hon är den som bär filmen mest. Tyvärr i mansuset finns ett problem att rollen som Nancy Karrigan  Tonyas rival och offren som kom även hon från en fattig familjer även den problematisk får aldrig utveckas eftersom Caitlin Carver får aldrig visa sina kapaciteter. En bra film som är både intressant och extremt välgjort

Robert Fogelberg Rota

Islänska sagor idag

The more thing change the more things are just the same

Titel Under the Tree

Regi Hafsteinn Gunnar Sigurðsson

Medverkande Steinþór Hróar Steinþórsson Dóra Jóhannsdóttir Lára Jóhanna Jónsdóttir Selma Björnsdóttir

Svensk distribution Nonstop entaimant Stockholm film dagar

Betyg A

Under denna höst har den nordiska filmen visat allt des styrkan och förutom Riben Östlund enorma mästerverk som bara sådana idioter som academy award jury förstår inte har även islänning Hafsteinn Gunnar Sigurðsson presenterat en verk som dels beskriver den villsenhet  i vilken den islänska medelklasset befinner sig men även den traditionella islänska sagor med hämnd och blodtörstiga kvinnor. I centrum av denna djup darma som har några burleska stunder finns Atli spelade av Steinþór Hróar Steinþórsson som så manga andra unga eller rättare sat medelåldermän har aldrig lämnat pojkspolningen personlighet för att bli en riktig mogen man. Han är extremt barnslig och hans relation till fru Inga (Edda Björgvinsdóttir ) med vilken han har ett barn en lite flickan i förskoler klass fungera inte . Så vida att när han kollar på ett hemagjord porr film med ett före detta flickvän spelade av Dóra Jóhannsdóttir ett tjänstman på den lokala finas ministerium fru explodera och kastar ut honom. Han acceptera adels för mycket och hela hennes sätt är fel så vida att han lämmar hans varliga bostad för att återgå till hans föräldrar hem den ganska sympatiske Baldvid fadern spelade av en av dem bättre skådespelaren i norden och kanske i hela Europa  Sigurður Sigurjónsson medan fru Agnes spelade mycket bra av Lára Jóhanna Jónsdóttir har tydliga tecken för att vara rubbade eftersom hon ständigt talar om en son som har tagit livet och ett svårt relaktion med den yngre i 40 års ålder grannfru Ejbjörn spelade av Selma Björnsdóttir  som vil få garnnar att fälla en trädd medan henens make Konard elegant gestaktas av Þorsteinn Bachmann är nästan vän till baldvid. Stillen är ett extremt realism med Daníel Bjarnason som presntera verkligheten som den egentlig är och Monika Lenczewska klippningen som ger ett utmärk känslan av action , komik och av ett rytm som blir mer och mer frenetisk när fejden hatten exaltera till ett våld som verkar finnas i landet och i kulturerna och verkar spöka. Ett våld som är rå inte spetakulaliserat och mer kuslig för att miljö påminner vårt eget i ett utmärk film med ett fantastisk rytm som man bara bör se

Robert Fogelberg Rota . .

Kunde vara bättre

Tyvärr är jag inte nöjd

Regi Iram Haq

Medverkande Maria mzhdah Adil Hussain

Svensk distribution Folkes bio

Betyg D

Det svider i mitt hjärta att inte skriva en bra recension till Iram Haq viktiga och även snygga film ”vad ska folk säga” men tyvärr jag tycker att filmen har många problem inte minst huvudrollsinnehaverska Maria Mozdah som är ett extremt bra skådespelerska men passar inte för rollen inte minst på grund att hon är för gammal. Historia tyvärr bygger på ett sant händelsen som    drabbade själva regissören. Den är tyvärr inte helt ovanligt en flickan lever i ett sekulariserade skandinavisk  land får dem första erfarenheter idrott möte med vänner och första förälskelsen och i den området i vilken människor lever en till synes integrerade liv man börjar att snacka om henne . Så hon blir skickade till släktningar i hemlandet som hon känner inte till även om hon talar dess språk för andra erfarenheter med andra killar och det blir ännu större problem. Jag minns att en av filmen producenterna gjorde ett otroligt stor angrepp till öste europeiska film distributörer som inte köpte filmen. Jag kan säga att det köps tyvärr allt för sällan film från Öst Europa och tyvärr den underbara film språk av Iram haq med ett vackert fotografi av Nadim Carlsen en av Anne Østerud kunde inte göra denna film till mästerverk och kanske det skulle ha dem motsats effekt för en pubblik som kanske har redan förutfattade meningar om islam och muslimer skulle bara få dem bekräftade eftersom problemet är inte religionen i sig men en tradition visligen det ses väl i fadern som spelas mycket väl av Adil Hussain n hårda moster Sheeba Chaddha fast den känns inte trovärdig eftersom den är inte undersök den är inte presenterade av en enkelt anledning v är redan för själv säkert redan för gammal och hon skulle nog ha flyttat hemifrån. Dessutom jag förstår inte hur kan hennes norska pojkvän brottas nere av en tam tjänstermän typ som hennes far. Med allt respekt för Iram Haq hade inte varit bättre att filmen hade varit en komedi inte helt olik ”So sick” bara mycket bättre eller att Nisha hade spelats av en yngre tjej. jag tycker att hennes val är lika omotiverade som om Sophie turner hade fått spela i Games of Throndes prinsessan Samela. Tyvärr en film som jag inte kan rekommendera

Robert Fogelberg Rota