Fanns det inte bättre dokumentärer som man kunde ta hit

Tyvärr blir jag inte inspirerad av denna familj album

Titel RBC

Regi Julie Cohen, Betsy West

Medverkande Ruth Ruth Bader Ginsburg Bill Clinton Donald Trump

Svensk distribution Nonstop entarinement

Betyg D

Få personligheter är i USA så kontroversiella som Ruth Bader Ginsburg en till syns enbart rolig och pigg 80 årige dam med ett starkt självförtroende en imponerad fysik kondition och ett enorm vikt i den liberal Amerika var hon lyckades mot alla odds att bli den ledande domaren som kämpar mot alla orättvisor som är diskriminerade. Det finns ett otroligt stoft för en film och dem första bilder och kärlek historia mellan den judiska Ruth och den WASP.. är vacker och betagande som många av det fall som hon bestred som den av en änkeman som fick inte familjer penning men tyvärr det som görs av Julie Cohen, Betsy West är verkligen tråkig vill snarare vara en helgonförklaring av denna personlighet som gör den till lite för tråkig. Det är en film som är mycket politisk korrekt i den bemärkelse att den ger sken att kunna presentera någonting som glorifiera Amerika eftersom den är Guds gåvan till mänskligheten som började dem alla bästa och försatt ännu bättre. Det är en ständigt idéen som förekommer i filmen eftersom allt som inte stämmer allt som är fel eller som kommer inte att fungera har enbart sitt ursprung i misstolkningar i ´någonting som är fel. Den enda scenen i filmen som är stark när det gäller den visuella är när vi ser olika statyer och hör personer som angriper det som är fel dvs Ruth Geinsger. Det är statyer av generaler och det är samma som grundade det som skulle ses som Ruth största framgång att få tjejer vid 1990 talet i ett tuff kadetter skolan. Det är enbart en hyllning till den amerikanska militarismen som är med Kina inte ens Ryssland det enda som förekommer. Personligheter som Clinton och Obama vilka precis som alla stora politiker hade gjort ibland något fel ses som delar av en guldålder medan Trump är bara en negativ del en slags bortskämt barn som MRs Ruth måste be om utsökt. Fast han är även en produkt precis som Ruth av USA en del av samma mynt. En tråkig film

Robert Fogelberg Rota �

En storartade film om kök

En ytterst behaglig film kanske höstens bästa

En riktig full träff av Folkets bio

Titel Ramen Shop

Regi Eric Khoo

Medverkande Takume Stao  , Jeannes Aw mark lee Beatrice Chien

Svensk distribution Folkets bio

Betyg A

Ramen Shop är den första filmen från Singapore som jag har sett och jag hoppas att det inte blir den sista eftersom det är en så fint och känslig verk med en fantastisk intimitet i ett mycket . Den är mycket vackert fotat av två stycken fotografer Brian Gothold Tan och Daniel Khoo som hittar skönheter i den vardagliga i den enkla restaurang och en klippning av Natalite Soh som tar vara på den utsöka mat soppor som är en del av handlingen. ”Ramen  Shop” är en historia om minnet och en återförening av ett kulturell identitet. I centrum av berättelsen står Masato mycket väl spelade ab Takume Saito som är en unga män mellan trettio och fjorton närmare fyrtio som vi kan se från hans hårgråströ som arbetar vid ett lunch restaurang i Japan . Vi ser i långa tagningar dem olika problem som senare förkommer med fadern Kezuni spelade av Tsuyosjo Ihara. Fadern och sonen verkar inte se varandra inte komma varandra nära på någon som helst sätt som om det skulle finnas en osynlig glasvägg och det är endast när fadern dör och han ärver även moderns ordbok samt få läsa varför Masato är så intresserade genom olika kontakter via blogg till staden Singapore dess  mat kultur genom att ha kontakter med ett japanska kvinnan Jeannette w spelade av Mei lian som påminner om Masato kinesiska modern Mei Lian extremt troende i barnrättighets gudinna. Buddismen idéen av karma och att kunna ständigt se en tid som inte är linjär men cyklisk är en av huvudpunkter i filmen som dels den dekomponera tiden  och överlappar den när fadern och modern relation blir ganska lik den av sonen och sonen Masato vilken under scenerna i japan är en ganska tam fattig och tråkig individ även rent av manschauvinistiska blommar i Singapore som är en icke plats full av smak dofter och andra form av relationer som blir mer och mer fulla av en form av livs glädje. Rät många sekvenser är inspelade i indiska kvarter med dem färgglada staturer av gudar och vi mat lagningen. En matt som är dels en form av minnet sökande efter dem döda föräldrar både modern men även fadern med vilken Masato har haft under diverse tillfälle ett problematik relations men även den som är för mig den centrala tematik ett kollektiv öde som är den av den dramatiska reaktion mellan Singapore och Japan som resulterade i trauma av den japanska ockupationen av vilken Masato föräldrar är offer men även hans mormor . det är någonting som inte visas och kanske kunde ha visat. Filmen slutar på ett öppet sätt som gör det ännu mera intressant och för mig öppnar ytligare en dimension . innan jag avslutar denna recension vill jag prisa en gestaltning som för mig är ytterst intressant den av Wee Masatos morbror som spelas med klass och styrkan av Mark Lee som är en mera intellektuell Bruce Lee. En film som man måste bara se.

Robert Fogelberg Rota

Ett blivande mästeverk av Rasmus Tirzitis

Få svenska filmer har för mig varit så viktiga och så bra som Rasmus Tirzitis ”Rune of the Dead”en stor aktade verk som visar på riktig den del i den Skandinaviska historia som vi alla känner bäst men få vågar utforska vikingar. Det är en verk som man måste bara kunna se njuta av och leva med

Skulle du kunna presentera dig själv och dina tidigare verk?

Jag heter Rasmus Tirzitis, jag är regissör och filmklippare. Häromåret släpptes min långfilmsdebut ”Vilsen” som sedan dess åkt jorden runt och vunnit priser i olika filmfestivaler, blev även såld till Nordamerika, Sydkorea och Japan. Jag ligger även bakom Star Wars-fanfilmen ”Threads of Destiny” som blev lite utav ett Youtube-fenomen.

Vad har du velat lyfta fram om den vikingar tiden?

Jag har länge dragits till och fascinerats av vikingatiden, en hård värld att överleva i. Filmen gläntar på dörren till det forna hedniska samhället, och trots att sagan har fasansfulla inslag från den nordiska mytologin är den på samma sätt stadigt förankrad i det jordiska och historiska, med människor som fortsätter att kämpa för sin överlevnad och för varandra, fastän allt hopp verkar vara ute.

Vilken var svårigheter?

Största problemet med en epokfilm är att allting behöver tillverkas eller skaffas fram, väldigt lite saker har en vanlig person hemma. För att få till en genuin vikingakänsla på vita duken krävs det ju en hel del rekvisita – något som Faravid Af Ugglas lämpligt nog hade hemma. Jag skulle beskriva honom som ett ”vandrande Wikipedia” vad det gäller allt om vikingar. Han har sytt upp och tillverkat mänger av rekvisita och kostymer som vi använder i filmen, men också dragit i alla möjliga trådar för att få ihop en trovärdig skandinavisk 800-talsvärld. hur arbetade du med foto och musiken ? Den visuella stilen i filmen är inspirerad från amerikanska 80-tals filmer med en blandning av de senaste toppkvalitets tv-serierna på Netflix och HBO. Även om berättelsen utspelar sig koncentrerat kring en plats, indikerar det visuella språket en modern, elegant och episk känsla som lyfter fram det vackra och atmosfäriska nordiska landskapet.

Hur var det med valet av skådespelarna?

För huvudrollen Runa, som spelas av Moa Enqvist Stefansdotter, castare jag över 60 st unga begåvade skådespelerskor innan vi hittade Moa. Rollen har varit krävande både psykiskt och fysiskt och karaktären gör en väldig känslomässig resa. Det var många tuffa scener och flera utmaningar. De flesta av de övriga skådespelarna är talanger jag arbetat med tidigare och som jag vet att jag kan lita på att de levererar. De är människor jag gärna spenderade ett par veckor intensiv filminspelning tillsammans med i en skog. finns det någon influens? “Rune of the dead” är en vikingatida spökhistoria, men kanske i första hand ett familjedrama. En stark influens för den här filmen har varit the Witch. Stämningen, tonen och fotot i den filmen fångar precis den känslan jag vill berätta med Rune of the Dead.

Vilka är dina planera för filmen? Om den här filmen går så bra som vi hoppas har vi fler filmer under utveckling och vi går djupare in i världen vi bygger upp. tror du att det kan utvecklas som en tv serier?

Jag har inte arbetat med tv serie formatet tidigare, så det är absolut något som skulle vara nytt och roligt, men självklart utmanande också. Så jag är öppen för möjligheter.

Robert Fogelberg Rota

Ps

Här har ni också trailer

https://youtu.be/DJzjy1XSDUo

Inga emotiner

Jag är inte lycklig

Alice Rohrwachers gör en Rohrwachers film inget pasolini

Tittel Kyckliga Lazzaro

Regi Alice Rohrwachers

Medverkande Alba  Rohrwachers Adriano Tardiolo, Luca Chiakovani.Nicolleta Beraschi

Svensk distribution Folkes Bio

Betyg D

Lyckliga Lazzaro är en film som vi första ögonkastet kommer med en helt underbart merit lista som en pris i Cannes och skall behandla en tematik den av hur människor behandlas dålig och trackas när av andra. I själva verket den är en fabel som är svårt att acceptera och tämligen i min mening verkar  ha många problem när det gäller historia och även den tekniska. Som i Alice Rohrwachers två tidigare film ”le meraviglie2 och ”Corpo celeste” den italiensk landsbygget är borttagen allt hans skönhet och intresse mycket på grund av den oprofessionella fotografi av Hèlène lauvart och klippningen av nely Quettier som i själva verket arbetar med ett estetisk bild som kanske hade passat bra tidigare under 1960 talet men nu det känns bara passé utan att vara intressant. Det värsta är att det vill hoppa mellan tid och rum fast den är still och lyckas inte att ge idéen. Enbart för att vilja känna pengar markisinnan Alfonsina De Luna en kvinna som är hård girig snobb och bigott spelade av Roberto Berninas frun Nicolleta Beraschi (desto mindre jag ser henne desto bättre jag mår) håller som gisslan några bönder vid en by och dem odlar enbart hennes tobak. By lever som på början av 1900 talet med en personlighet Ultimo Sergi Lopez som i början lyckas att vara sympatiske medan i själva verket är en skruk som lyckas att manipulera dem. Det finns inget ror fast man kan inte förstå varför det inte finns någon radio varför barn går inte till en närliggande skola och varför alla gå med på dessa villkor. Det är två stycken personligheter den av markisinnan och den av fodren som likar den läsningen som just Roberto Begnini gav av en av litteratur bästa böcker Pinocchio med en god fe som inte var alls en god fet men en hagga i Nicoelletat Beraschis gestaltning och smörgubbe i … i den filmisk version av Pinocchio som Begnini presenterade. Det är för mig inget som helst tveka att Lazzaro i Adriano Tardiolos gestaltning vill vara en Pinocchio. Filmen höjdpunkt är första scenen i vilken ett extremt gammal seder den att söka en kvinnan med vilken man vill gifta sig genom att sjunga några utvalda låtar som i själva verket är en syd italiensk tradition och att se Lazzaro sova som en hund vid ett höns huset är hämtad från Pinocchio. Fast det finns en stor skinnande mellan lazzaro och Pinocchio att den första är en människans som är betydligt mindre uttrycksfull än ett träddbit. Hela Pinocchio historia är dockans längtan till att bli en människa till att lyckas att bli någonting annat och att vara motor till sina egna handlingar någonting som tillkommer inte här i vilken Lazzro är enbart stillastående.  Dessutom dels hans vänskap till den lilla markisen Tancredi spelade av Luca Chiakovani  blir aldrig intressant eller full av liv  En film som ger inte den minsta emotionen till ingen och rinner iväg utan någon som helst intressen

Robert Fogelberg Rota

Pawel Pawlikowski full träff

Ibland är filmerna så förvånade

Titten Col war

Regi Pawel Pawlikowski

Medverkande Joanna Kulig Tomasz Kot Borys Szyc

Svensk distribution Scanboox

Betyg A

Pawel Pawlikowski som är den första och hittills enda polska filmskaparen som har vunnit ett Oscar pris har levertran en annan bra film alltid i svart och vitt som presentera en tid som har varit central i den moderna polska historia och dess relation mellan kommunismen och katolicismen. Filmen är mycket väl fotograferade av Lukasz Zal i ett elegant svart vit som har två stora meriter dela att återskapa den tid 1940 till 1960 talet vacker estetik men även att göra den negativ och tidlös med den riktiga drama. Om ”ida” hade trots sina enorma meriter haft en långsam rytm är ”Cold war ” mycket snabbare i klippningen och under dem olika sekvenser av spektakulära och bombastiska folk danser eller av frenetiska konserter  i jazz klubbar är Jaroslaw Kaminski arbete bättre och mycket mera omtanke. I centrum av händelserna står en kärleks förhållande mellan ett musiker och tonsättaren intresserade i den folkliga musik tradition Wiktor väl spelade av den dystra och mörka Tomasz Kot som under filmen början år 1949 när andra världskriget sår hade inte ens börjat att leka sablar för den folkliga musik av bonde och försöker att framställa den för att tillsammans med ett kvinnan den stränga Irene Agata Kulesza åstadkomma en musik trupp som kan presentera dessa samlingar. Dem två verkar som en par men då kommer den som är för Wiktor både av en Lolita och en famma fatale Zusana mycket väl spelade av Joanna Kulig i rollen som Zula. Zula är en ung kvinna med ett mörk förflutna som vist har talang men vill till varje pris lyckas. Hon är inte vackrare än dem andra och kanske inte mer begåvade men hon har ett slags magnetism. Lite i taget vi ser hur under repetitionerna under dessa prov hur pass duktig är Zula. Det finns ytligare en huvudaktör i drama som är Kaczmarek spelade av Borys Szyc Borys Szyc som gör ett stark prov. Det är en små rasistisk fanatisk bombastisk parti tjänstemän en verktyg till en diktatur som ofta  tar tumma diskussioner med enkla propagandistiska budskap, fast han är även en varm och generös människan som vi ser komma inne i ett övergiven kyrkan och betrakta dess målningar. Bara för nyfikenhet kyrkan i vilken filmen får sitt dramatiska slut är en ortodox inte ett Katolsk kyrkan med ikon målningar. Detta vill understryka precis som dem olika sång traditioner att den polska kulturen är en blandning. Zula och Wiktor finner varandra men dem kan inte leva ihop i polen och dem kan inte ens leva ihop när han flyr. Om kommunisten är bombastisk ignorant men fixar den gamla herrgård kapitalism är vulgär och kommersialiserande och 1950 talet paris är en tum fasad i vilken det tros sig finna en form intelligentsia och frihet men allt är fel. Musiken har ett avgörande roll och för mig det är beundransvärd hur Slawomir Ciolkowski arbetar med ljudet det är underbara framställningar fast dem är spelade med olika störningar och med en  adels för hög torn. Musiken är vackert men precis som lekte mellan ljus och skuggan men personifiera och presentera även den tumma inte i vilken huvudpersoner rör sig deras själv destruktiva  person. Vi får se förstå och läsa alla dem andra karaktärer som Zula sicilianska make michel spelade av Cédric Kahn eller Juliette greco som är gestaltad av Jeanne Balibar enbart genom dessa två andra personer Zuba och Wiktor problmer deras lägtan till ett ordnade liv, som är nästan till ahnds men ändå inte  . dem yttre omständigheterna pressar när dem som den gulag i vilken Wiktor är fången men även deras egna oförmåga att nå lyckan och att vara med i den värld av musik och film. Det är inget tillfällighet att Wiktor arbetar med filmmusik av ett italienska film och att Zula har sitt definitiva breakdown under ett italiensk sång av Adriano Celentrano eftersom Italien var den enda väst land som försök att dialoger med Öst Europa. Musiken och dess glädje ärr den värld som Wiktor och Zula  vill försöka att nå men misslyckas med på grund av dess oförmåga att kunna ta livet i deras egna händer.  En utomordentlig film av ett duktig och kompromisslös film skaparen med eleganta svart vita bilder som man bara måste se.

Robert Fogelberg Rota

En rolig kommedi

En film om bloggande och kvinnlig vänskap

Titel A Simple Favor

Regi Paul Feig

Medverkande Anna Kendrick  Blake Lively Aparna Nancherla  Joshua Satine

Svensk distribution Nordic Film

Betyg B

Paul fieg har lyckas att åstadkomma ett mycket bra verk som är delvis en parodi på Gone Girl fast med några viktiga undantag att det är en kvinnlig film som behandlar två temat den av mödrar och den som är ännu ovanligare av den kvinnliga vänskap. I centrum av hädelserna står en roll som är mycket väl spelade av Anna kendrick tidigare känd för att ha avrit askungen i ”Intothe woods” stefhanie en helt vanlig amerikansk ensamstående mor som lever i Connecticut bland den välmående amerikanska medelklassen som är uterst pk med indier läraren i chador och inte minst med ett beteende som är ytterst barnslig. Precis som för deras barn i varje klass finns det en uge som mark warberg kopia  daren väl spelade av Andrew Rannells och hans indiska hustru sonia en yterst närvarande Aparna Nancherla driver med och det är Stepoahnein solm gör lakos fria köttbullar och vars son Milles spelas så bra av den sockersöta solstråle Joshua Satine  som är vän med den koolaste och mest busiga killen i klassen den halv japanska Nicke Ian Ho . han har en amman som är den absoluta motsatsen till Stefanie emily om vi ser senare i tre skepande Claudia , Faith och även den avdankade dubbel Hope en yterst elgant bitchig och svårgripbart samt ombytlig mode kvinnan. Det är och jag vill verkligen prisa Renee Ehrilich Kalfus arbete med kostymerna så väl klädd i alla situationer med kvinnliga kostymer al Marlen Dietrich luxuösa och ytterst maskulina, rock star ustryckel och så mycket famme fatale som det bara kan vara . Hon är onekligen en bra väninna för Stephanie även om hon ser bokstavlig nere på henne precis som hon gör med hennes män Sean i vars gestaltning Henry Golding verkar vara ett slags parodi på Nobel pristagaren  och det är inget konst att dem två sätts tillsammans när Emily försvinner. Det är hon som kanske underskattar Stephanies nyfikenhet och hennes iper aktivitet och det blir en ständigt jakt i två mörka förflutna som är inte bara den av Emily men även den av stephanie. Dessa scener är dem som är rent filmisk dem mest av John Schwartzman  foto som blir allt mer intressant och mest av allt mera mörk. Klippningen ses bara i den kaotiska sluet på filmen. En riktig sevärd verk

Robert Fogelberg Rota

En komedi med estetiska tornet

En fantastisk film om romantiken

 Titel Juliet nacked

Regi Jessie Peretz

Medverkande Rose Byrne Ethan Hawke, Chris O’Dowd

Svensk distribution Scanbox box

Betyg A

Hur är det med någon tonårsidoler blir helt annorlunda än dem som vi hade väntat oss och dem uppskattar inte vad vi gör för dem. Hur pass mycket är konstnären eller betraktaren som häger rätt till kosten. Dessa och mpnga andra frågor ställs i Jessie petez senaste verk som är mycket korrekt fotograferade av Remi Adefarasin  med en klippningen som är ganska enkelt i att framför den lilla stadens lungare tempo med betydligt längre tagning precis som den amerikanska landsbygget och London frenetiska tempo. Kanske på grund av det är det fyra personer som står för klippningen Sabine Hoffman och Robert Nassau . I händelserna centrum står en film professor vid den lokala universitet Ducan Thomson spelade mycket väl av Chris O'Dowd . han är lång spretig och trots hans skickligheter i analyser han har tydligt många problemet när det gäller mognade . han vägra att ha barn och han vill inom den minsta dekomponera olika låtar av ett rock idol Tucker Crowe till vilken Ducan dedicera en geniförklarad blogg med ytterst bombastiska tornet  som sätter honom i kontakt med liktänkande i hela världen. som han nästan påtvingar till hans hustru Annie Platt vilken är elegant spelade av Rose Byrne. Om det finns någonting tragisk i Ducan som blir förförd av en lite sliten och knarkliga kollega Carlie mycket väl spelade av Megan Dodds  det finns i Annie en form av sentimental längtan till någonting bättre. Hon ser bra ut mycket vackert eller mycket bättre än någon annan kvinna har ett bra arbete som museichef och en syster den lesbiska Rose spelade av den lite mera bastanta Lily Brazier men har ett saknade  till någonting annat. Det är en längtan som är mera otröstlig och man ser det tydligt i några scener bland annat i en av dem roligaste i vilken hon skall stoppa ett brandalarm i underkläder efter att hon har bränt matten. Detta är öppningen till den stora vändningen när Anne postar en recension som är inte fördelaktig för Tucker Crowe vilken svara och inleder en form av brevväxling med henne. Denna roll av en avdankad musiker som har förvandlat till ett slags white trash med ångest på grund av hans förflutna  och en svår kris spelas så bra som det bara går från Ethan Hawke  . Denna roll kunde ha varit irriterade och patetisk med Ethan Hawke lågmälda spel den ironiska självdistansen sätter honom med några one liner som ”You cannot restast your life” gör det till så intressant och stark på alla sätt och viss. Tucker Crowe lever i ett garage och det enda som han är intresserade av är relationen med sonen Jackson som spelas mycket bra av barnskådespelaren Azhy Robertson . dennes gestaltning är mycket naturlig realistisk och som Francois Truffauld sa under diverse omständigheter man skall filma barn för att man älskar dem . det är en öm relation fadern och sonen en far Crowe som ser igen på ett dramatiskt sätt hela hans liv komma tillbaka inte minst i dotter Lizzie spelade av modellen Ayoola Smart  . Crowe och Annie blir allt närmare även på Ducans hemma plan och när skaparen av musiken avisar fansen här vi i ett djup psykologisk men även estetisk diskussion som inte är dålig placerade. I själva verket har dem rätt alla två eftersom bedömningen av konsten måste utgå från den tiden och de känslor som det skapar oss dem två uppspänner som är skapare och betraktare., Filmen blir i ett komisk virvel större och store med många b figurer som borgmästaren Terry Barton otroligt väl spelade nästan en parodi på Boris Johnsson bra gestaltad  av Phil Davis eller den villade dansaren barsalty spelade av Enzo Cilenti  ansat känd för Games of Throndes. Ett rolig och välgjord verk med ett öppet slut.

Robert Fogelberg Rota

En stor konstnäreinan lyfter en annan

En film om ett okänd kvinnan

Tittel mademoiselle Paradis

Regi Barbara Albert

Medverkande Maria Dragus  Vivienne Causemann  Katja Kolm

Svensk distribution Edge entrataimant

Betyg Absolut mästerverk

Tyvärr i den som vi kallar för den europeiska klassiska musiken har ofta kvinnor varit lite osynliga  och det har varit fallet med Maria Theresia Paradis  som gestaltas så väl av Maria Dragus . vem var denna kvinna en fantastisk musiker som levde under 1700 talet andra häften i Wien lite äldre än Wolgfard Amadeus Mozart och även henne ett stor attraktion i salongerna. Vi ser hur pass mycket och hör har vi dem två mästerverk i den som gäller fotografi av Christine A. Maier , klippningen av Niki Mossböck  och inte minst den användning som Brabaraa Albert gör av kostymer. Dem är för Maria Theresia eller Reis som hon heter adels för stora och en hög perik. Maria Theresia är nervös vi ser trots att hon spelar Galuppi perfekt hur pass mycket är hon spänd opassande och det ses med dem salong kommentarer på ett tysk franska och hur hon passar dålig i denna samhället.- hennes längta är mot någonting annat och som så mycket i den tysk språkiga filmen den blinde står på en sanningen för den som söker den rätta. Om vi tänker till exempel Fritz Lang m är det tiggaren som vet vilken är mördaren och den social ovana kasper Huser i Werner Herzon ”Kasper Hauser”.det är lite grand samma sak i Barbara Albert som överträffar sina manliga kollegor med realismen. Det är en realism som lyfter fram en natur som är riktig verklig rö men även förklädd av den tyska rokoko eleganta fasad men även otroligt rö och dramatisk i ett  läkar konst som lyfts fram men är även extremt bristfällig. En fasad i vilken vi ser problmer inte minst hur pass mycket maria Theresia har drabbats av olika hårda bättring medel som har gett hår fall och den vanliga för den hårda motreformation katolicismen i den tiden Österrike av en icke känade av sig själv. Vi ser under möte med två vackra men lättsinniga och någorlunda elaka som den svarthåriga Anna spelade mycket väl av Vivienne Causemann och den ljushåriga Junger Prsine v som enbart tänker på män och att roar sig. Maria Teresia resan från en barndom i vilken hon lever under en tungt beskyddande vinge av modern mria Rosaria son spelas mycket väl av Katja Kolm . under många tillfälle visar hon tydligt att det är hon som har förberett eller rättare sagt skapa maria Teresia och det är hennes idéen att ta henne till den vetenskapliga pionjär Franz anton mesner i vars gestaltning den erfaren Devid Striesow gör hans livs roll perfekt oc mycket nerbrände i denna eleganta kanske lite för rika hem i Maria Teresia upptäcker hennes egen natur sexualitet och konsten. Några scener är mycket intensiva till exempel när Maria Teresia har precis fått syntet tillbaka och ser sig själv naken utan peruk. Det är en svårt träning och uppfostrande och det börjar ett relation och även Mesners fru blir mer och mer oroligt maria Anna von perche spelade mycket väl av Johanna Orsini-Rosenberg. Detta skådespelerska kanske även på grund av familjens arv hennes förfäderna var en del av den tiden kultur elit och en av dem var en av antagonisterna till Mozart i Milos Forman oförglömliga Amadeus gestaltar den tid dess elegans och stränghet. Vad som är slående är hur man lyckas att plocka i ett linjär berättelse olika perspektiv den klass med tragedi för tjänsteflickan Heidi väl spelade av Julia Pointner  som blir med barn av den cyniska baths väl spelade av Sascha Merényi . det som senaren förutom doktorerna och det samhället som har förvandlat maria Theresia till en ornament mycket på grind av hennes förfång fadern Anton von paradis i vars roll Lukas Miko briljera . det är en kallt män tyrisk men det finns även någon god . Ytligare en av filmens bra kvaliteter.

Robert Fogelberg Rota

Väl gjord amerikansk smörja

En våldsamt men tekniks välgjorda film

Titel 22 mile

Regi Peter Berg

Medverkande Mark Wahlberg  John Malkovich Natasha Goubskaya  . Ronda Rousey

Svensk distribution SF

Betyg D

22 mile är en film som kan passa bra i USA om man tänker att detta är Guds gåva till mänskligheten den enda demokrati i världen och amerikanaren är den enda utvalda folket på jorden. Dem är vackrare starkare och det är enbart deras problemet som räknas. Även när dem gör någonting fel det är i själva verket inte fel eftersom det år bar missförstod. Så hela över våld och svek av den patrull mördaren som vi ser på duken är i själva verket rätt. Det är en special enhet som angriper dem lömska ryssar vilken driv bara på ett kallt sätt av våld med ett ond kvinnan som vill förstöra allt och alla Vera som spelas av Natasha Goubskaya Den amerikanska folket verkar hata Ryssland och den ryska kulturen på ett oförklarlig sätt och även detta är fallet i Peter Bergs film när vi ser hur man presentera den kalla Vera som borde ha våra sympatier och den onda översåte spelade av Artem Lyashenko . ryssar drivs av ingenting annat än hat medan amerikanaren av sant pattritism som den hårda sam Snow spelade mycket bra av sam tam spelade av muskel tjejen Ronda Rousey som låter sig offra í den sätt att kunna försöka att försvara Anatole Kuragin den indonesiska spion som spelas av ett Bruce Lee likande li Noor spelade av Iko Uwais . . det .är en roll som är mera än allt antyd inte presenterade just detta sätt när man skall utgå från ett hot och rymma ifrån detta dvs ett område som kontrolleras av Indonesien är mycket väl gjort . fotografi för vilken ansvara Jacques Jouffret  strävar efter en realism en naturalism som är slående precis som den snabba precisa klippningen av fyra stora konstnärer i denna fällt Melissa Lawson Cheung och Colby Parker Jr. Vilken är utmärk i sin form . allt är snabbt syftar i olika perspektiv och det säger mycket mera än huvudpersonen James Silva spelade av Mark Wahlberg . rollen av den gnälliga super begåvade åtminstone enligt amerikanska standar sten tuffa polis snille borde passa enligt många ganska väl till  Wahlberg som hade spelade en likade roll i Martin Scorseses oförglömliga ”The departer” fast problemet är att mera än att spela bra Wahlberg vill spela cool och som ”all the money of the world” den nästan mästerverk av Ridley Scott Whalberg blir bara fånig. han blir otroligt fånig och samma kan sägas av den kvinnliga mot partner som spelas av Lauren Cohan  i rollen som Alice Keer vilken kunde ha blivit mera intressant fast det är mycket mera trovärdig i action sekvenser är när det är frågan om annat som spel mesiga scener. Den enda karaktär som verkar vara intressant och någorlunda vettig är den indonesiska super polis Queen spelade av Chae-rin Lee . Lite rolig är den små roll som görs av John Malkovich som Bishop med mycket mera hår än vanligt men det känns lite grand att se ett sådan stor skådespelaren som när för lite mera än hundra år sedan man såg Buffalo Bill skjuta vid en cirkus. En film som tyvärr lyfts inte fram

Robert Fogelberg Rota

Blod svett och tårar

Blod svett och tårar

En människa återuppstod i 2018 A clowork Orange

Titel a prey before dawn

Regi Jean-Stéphane Sauvaire

Medverkande Joe Cole  Pornchanok Mabklang

Svensk distribution Nonstop Entertainment

Betyg A

Få utmärka filmer som jag har sett har varit lika bra och lika obehagliga som a Prey before dawn. Förta scenen är redan betydelsefull vi seren välbyggd men inte extremt sådan ung blond män som spelas av Joe Cole vilken bokstavligen blir huvudpersonen William Monroe  en boxaren som håller på att smörjas innan ett möte i taxi box. Thailand förutom den senaste uppgörelse är utspelas i bakgårdar fängelserna stängda delar som bryts av ett stark ljus den av djungel. Djungel är en metafor som passar utmärk eftersom i detta naturliga område varje människan slås mot sitt närmaste. Den unga kille heter William Monroe och vi märker att ha är dels ett knarkaren av ”rang” som använder sig av den alla värsta knark dvs heroin och knark rökelsen samt har problem med våld. Vi ser det i de snabbare sekvenser som visar honom fört under ett besök vid en nattklubb och en hem i vilken han laggar även och erhåller vapen och till sist blir arresterade klippningen för vilken ansvara Marc Boucrot  frenetisk och går mot. Den alla värsta är att han gör motstånd och vi ser tydligt att han dels visade inget som helst hänsyn mot myndigheterna men även inget förmåga att kunna kontrollera sig. Han är en antihjälte som under den första vistelsen i fängelserna visar enbart hans kärlek för jabba vilken är knark och det blir ännu mera och ännu store del av problem. Även om han är betydligt mindre charmig och om ironi är helt obefintlig han är like Alex i Malcon macdonlad fantastiska gestaltning och har samma drag mot våldet.  Om straffet ä inte presenterade i ”A Clockwork” Orange” i ”A paray before dawn” allt blir svårare och svårare för huvudpersonen. Det som är slående är den användning av foto som görs av  David Ungaro är alltid som nära huvudpersoner I dem helt täta och ofta svåra tagningar som är full av folk nästan lik etn resan till helvete. Vi ser dem olika riter i fängelserna och hur William Monroe går i en avgrund full av många bestraffande figurer som den tuffa chefen till en grupp fångar Keng som spelasmycket bra av Panya Yimmumphai vilken för ett ledande roll eller i den våldsamt gäng av kriminella som våldtar och terrorisera alla fångar. En av deras favorit lekar är en kamp mellan fiskar., fängelserna är som Keng ständig upprepar även ett sätt att kunna socialiseras och William får känna även rädslan svek från en av garderna som är även en langare och den svåra relationen med fängelserna direktör Precha som spelas mycket väl av Vithaya Pansringarm som har ett extremt hård och ovänligt framtoning med kanske är det som Morow söker och det är genom boxern som han får en återupprättelse. Det sker även genom ett dark lady som är en travesti en love boy fame spelade av Pornchanok Mabklang i en känslormesig gestalt med en blandning av cynism och kraft. Dessutom finns det även den buddistiska religionen som är som ett övergripande paraply även i ett sådan stället. En film i vilken även den ”riktiga” William Monroe medverkar hårt och obehaglig men super välgjord i vilken man är ständigt förvirrad på grund av språket. Klart sevärd.

Robert Fogelberg Rota

En delikat film

Nästan ett Stridbergs drama

Titter A quite passion

Regi Terence Davies

Medverkande Keith Carradine  Rose Williams  Marieke Bresseleers  Trevor Cooper

Betyg A

Svensk distribution SF

Få personligheter har varit så viktiga när det gäller den moderna litteratur har varit lika rika av charm utan att vara som Emily  Dickinson och nu regissören Terence davies skapar ett vackert en arning stillastående men helt kontemplativ film upplevelse i vilken Pia Di Ciaula  fotografi formar på ett utmärk sätt ett svullen tid under denna tillfälle 1800 talet New England. Det är den tid som vi ser först i ungdomens färger när den unge Emily Dickinson spelas mycket väl av  Emma Bell protestera mot den nästan fundamentalistisk sätt som många i hennes omgivningen ser på kristendomen den torra kalvinistiska religioner personifierat av rektorn till henens skolan Mary Lynd spelade mycket väl av Sara Vertongen och det blir så att on hämtas tillbaka från hennes far spelade mycket väl av Keith Carradine en stäng men kärleks full män som försöker  att hålla ihop ett familjer. Man ser tydligt hur familjens liv som får några problem på grund av inte bara Emily  men även systerns Vinnie spelade mycket väl av Rose Williams  och et ses tydligt när dem går på en konsten spelade av självaste Jenny Lind ( gestaltad av Marieke Bresseleers ) och vi ser hur dem kulturella skinande blir tydliga mellan Emily och hennes faster Elisabeth spelade mycket bra av Annette Badland och inte minst I ett reaktion med brodern Augustin spelade av Benjamin Wainwright . Vi kommer att märka efter ett film klipp hur Emilie blir gradvis äldre precis som resten av familjen och gestkats mästerlik av Cynthia Nixon  som möjligen gör hennes livs bästa roll . hon är en ung fröken men har en enorm pondus en lidande en karisma som omgivningen saknas. Hennes inte vilja att gifta sig måste ses enbart från en iden den av konst ett introspektiv nästan episk vilja till att kunna åstadkomma någonting odödlig. Vi ser tydligt hur pass stor är skinnade mellan den elegantaren och mer sofistikerade fast blecka äldre Vinnie som spelas av Jennifer Ehle  och modern vilken är gestalt mycket väl av Joanna Bacon  och även Emilys bror vilken är som vuxen ett arrogant och en aning teatralisk Duncan Duff . Emily ser mellan rader och i New England idyll kommer inne svårigheter på grund av inbördeskrig och Austin giftemål med Susan Gilbergt spelade av Jodhi May . Förutom den nästan a la Oscar Wilder spirituella väninna Vryling Buffam  spelade av Catherine Bailey Emiiy är djup missförstod i relationen till fadern och den andra fadern som är förläggaren Samule Bowlls en fantastisk Trevor Cooper och vi ser hur lite I taget hennes ställning blir bara svårare och svårare för att nästan urartad i ett svårt och hård ställning i vilken ensamheten och smärta blir central när hon går över till en bitterhet och ett fel snedbild på verkligheten. Precis som i många andra fall man förklara den stora problem som är inneboende i protestantismen. Denna kontakten och vilja att presentera en människan själv med Guden ses i den kärlek som emily har får den torftiga  . Mrs. Wadsworth spelade galant av   Simone Milsdochter . Tydligen det är en författade mening av en inteligent kvinnan som sen ser inte kärleken. Det kommer med ansikte av den iunge  är en kvinnan som visligen kan säga nej som när det gäller reaktioner som Austin har med den vackra och lite i taget ser vi hur hon kan inte älska längre trots att kärlek kommer till med ett män Mr Emmins spelade av Maarten Ketels vars enda fel är att vara visligen rik och vackert med färgade. Det är en del den av Emilys förutfattade meningar som kommer fram på ett tydligt och utmärk sätt i ett film som man måste bara kunna se.

Robert Fogelberg Rota

En extremt bra film men inget mästerverk

En film som går tillbaka till regissören ursprung

Titel Dogman

Regi Matteo Garonne

Medverkande Marcello Fonte

Svensk distribution Triart

Betyg B

Dogman är Matteo Garone är känd och denna rykten är helt rätt som en av Europas bästa regissören och filmen Dogman bevisar det ytligare en gång. Garonnes styrkan är på vilken sätt han lyckas att skapa trovärdiga karaktärer och även att placera dem i ett kontakt som ofta är svårt tung kriminell och full av det som vi skulle kunna kalla för social realistisk. Men det är en social realismen ller neorealism som är mer och mer stiliserade studerade och får fram handlingen. Dogman är en hund fryser som spelas av den timida Marcello . i vars roll briljera Marcello Forte v .. det är en karaktär som så många andra är drabbat av en äntligen furier som är den galna missbrukaren Simonciono spelade av Eduardo Pesce M. Han framför i den lilla samhället en våld och en osiktat som alla är rädda av. Det finns en scen som är helt olik resten av filmen och den är en bravad när i ett ateljéer som producera konstiga skulpturer av dem olika amerikanska hjältar från populär kulturen och film från helan och Halvan till Chaplin vi ser hur dem två lyckas att ta från en aktion sekvens vi ser hur  med hjälp av lyckas att slå ihjäl en bjässen som mirkone  mirco Admai och även hans vän och sen dem drar till en lapp dans klubb. Vi är utanför den glamorösa och allt verkar vara inspelade i ett före detta turist ort som har blivit väl avdankade sliten och mycket i periferi i en plats värd det inte finns någonting förutom Marcello .. reaktion till dottern sofia spelade av Alida Baldari Calabria och inte minst till hundar. Det som gärs bland annnat av Det är en desperation av ett personlig och även av ett slags privat kris som även drabbar samhället och övertygade att ta sig en skuld som inte är hans och resultera dels i fängelse men även i utslutning. Vi har under diverse tillfälle märk någonting som är ytterst ovanligt att är en drömmaren och det ses tydligt i den scen som är för mig en önsketänkande att få tillbaka en hund från dem döda. Det är omöjliget att någon kan komma medan det kan köpas eftersom det änder i .. huvud precis som hela mordet. Just det har vi får mig den magnifika spel som förkommer mellan den männen som är mordaren eller rättare sagt offren och resten av förövaren den lilla samhället och boven . denna skulle även kunna vara en dubbel fast tyvärr är visligen obehaglig men inget bra skådespelaren, det är synd eftersom både fotp för vilken ansvara Nicolai Brüel och inte minst klippningen av Marco Spoletini är helt fläkfri. Många andra hade varit bättre och betyglit mer övertygande någonting som misslyckas och gör att denna film är mycket bra men inte den mästervek som det kunde ha blivit.

Robert Fogelberg Rota

En mycket bra western film i Afganistan

Titel 12 strong

Regi Nicolai Fuglsig

Medverkande Chris Hemsworth mfl

svensk distribution SF bio

Betyg A

Få filmer har varit på sistone åtminstone så spektakulära med även så intimistisk som Nicolai Fuglsig 12 strong som är onekligen den absolut bästa roll som Chris Hemsworth bästa roll som er hjälte som I själva verket är inte villig att vara den Ifrån början Captain Mitch Nelsons familj för att dra till kriget mot Talibanerna och hans innerst tvivel dels på behållarna men även för valet att vara ett militär. Nelson är inte en soldat med strid eller fällt erfarenhet någonting som har istället dem män som han tar befäl som den hårda Hal Spencer som spelas mycket bra av en av Hollywood karaktär skådespelaren i denna fall Michael Shannon eller sam Dilner som är i själva verket en mer intellektuell typ som Sam Dillner som spelas mycket bra av Michael Peña . vi ser en till synes ganska patriarkalisk situation eller traditionell med män som åker till krig men vi ser att kvinnorna är i bakgrunden men inte så mycket som man kanske tror vi första ögonkastet eftersom Elsa Pataky som är fru Nelson men mest Lisa Dillner som spelas mycket bra av Lauren Myers som är inte oväns med makes vald. Det som är slående är hur pass lugnt är den rytmen som presenteras av den klippningen för vilken ansvara Lisa Lassek som under första delen av filmen är lugnt och blir allt mer snabbare. Den fotografi som presenteras av Rasmus Videbæk a lik inte så vackert kanske och utgår från en estetik  som är inte helt olik den av ett dogms film eftersom den visar naturen verkligen som den är egentligen den svåra misär i norra Afghanistan en vänskap som utvecklas mellan den afroamerikanska soldaten ben Milo mycket väl spelande av Trevante Rhodes en afghansk killen Nejen som spelas mycket väl även han av Arshia Mandavi enda som inte har ett AK47  en äldre brittisk gevär och han får en slags initiation precis som Nelson som får en vägvisaren i den allierade generalen Dosmun som spelas mycket bra av Navid Negahban som spelas en stark roll av en människan som litar inte någon och ser nelson som ett pojken. Personligen tycker jag att filmen visar adels för lite av talibanerna herravälde och brutala metoder men scenen i vilken den som är fiende nummer ett Munlan Rzi väl spelade av ett skrämmande Numan Acar avrättar en skolfröken. Slagit är snabbat och vi ser någonting som var omöjlighet att kunna vinna ett slag som är först den av ett vänskap med et annan kultur och sen enbart med användningen av hästar och infanteri. Det är alltid från ovan till närde ifrån som vi ser det utvecklas med en rolig lek av olika perspektiv . En film som är definitiv sevärd

Robert Fogelberg Rota  

Jag gillar inte det

Slöseri på tid köp en Callas skiva

Titel Maria by Callas

Regi Tom Volf

Medverkande dokumentär Maria Callas Aristoteles Onassis Pier Paolo pasolini

Betyg Ö

Distribution nonstop entraimant

Få filmer som jag har sett har vart lika dåliga som. dokumentärfilm om Callas vilken är verkligen långtråkig dålig och minst sagt irriterade. Historia om det finns en är samling kronologisk av Maria Callas privat arkiv. Om man inte känner till sångerska då kan man inte veta någonting nyttig eller ny om henne och i fall att man är redan bekant som jag med henne eller med opera då kan man veta ingenting. Det finns mängder av olika episoder i hennes liv som når aldrig fram som när hon blev påkörd eller när hon gömde engelska flygaren i Athena under andra världskriget eller även dem problem på grund av hennes övervikt i början av karriär och man kommer alltid tillbaka till en samma intervju med någon irriterad journalist i vilken hon ständigt påminner kanske utan att tänka att kvinnor skall enbart vara hemma fruar. Det verkar en ganska påklistrad fras precis som den viktigaste episoder i vilken hon ställde ut första uppsättningen i Rom av Vicenzo Bellinis ”Norma”. Man berättar dessutom ingenting om det man förklara inte om opera eller om hennes resor som verkade bara vara begränsade i väst. Filmen får aldrig någon grep på resor på den verkliga kraften av Callas skådespeleri och hennes ikon blivande. Sen jag anser att medan Giovanni Battista Meneghini Callas första man presenteras mycket dålig är Aristoteles Onassis nästan helgonförklarade (man nämner ingenting om hans bedrägerier och det som är mest irriterade är dels Janice Jones klippningen som visligen har bra material men är för ordningsamt går med ett konstig super 8 format. Fanny Ardant berättarröst är enligt mig bra men ibland blir långtråkig. Visligen finns det några scener som dem svartvita vida Dallas opera och dem i färg från covern garden när Callas kommer tillbaka med Tosca mycket bra och berörande men adels för mycket är för enkelt för oprofessionella och inte tillräcklig pedagogiska en av dem värsta filmer i historia åtminstone för mig

Robert Fogelberg Rota

Mycket sevärd ungdoms film

En av dem bättre ungdoms filmer någonsin

Titel Los Lobos

Regi Christian Lo

Medverkande  Jonas Hoff Oftebro  Vera Vitali Ine F. Jansen

Svensk distribution Triart film

Betyg A

Få ungdomsfilmer har varit like bra och fantasifull samt väl spelade som los bados vilken är en road movie men lite mera på den sett som Ingemar   Bergman ”Sjunde insett ” var det med ett tydligt tecken på den yngre resan. Fotografi av Bjørn Ståle Bratberg som lyckas att fånga utan större svårigheter den vackra norska landskapet och en snabbt nästan Hollywood aktion like klippningen av vilken ger spännande bilder bland annat bild jackett. Huvudkonflikter är dem motsägelse som finns mellan den liv som karaktärerna skulle vilja ha den av drömmen att kunna spela rock av roll metall musik och ett icke tillfredställande verkligheten  den av ett svårt bråk mellan föräldrar för Frank spelade av Ingar Helge Gimle som lever med två rätt vislan föräldrar en fadern som är lite för mycket I tonårens Simen  stadier men extremt välspelade av  Stig Henrik Hoff och en modern som är yterst negative Anne som gastats galant men lite parodisk av Ine F. Jansen som är negative mot allt. Räddningen presenteras av en vän Askar spelade mycket bra av Nils Ole Oftebro som är en ung guf alltid beredd till någonting speciellt i denna fall att anmäla honom och hans vän till en sång tävling och dår börjar ett Odyssén genom Norge. Det första är den flickan som kommer att lära dig mycket den extremt unga Thilda den nioåriga Tiril Marie Høistad Berger som älskar också att sepla Chello mest albioni är utfrys inte mobbad eftersom hon är lagom aggressiv av andra kompisar och kan se rätt igenom dessa unga killar. Deras resan kommer att få en annan sällskap av den djup fustrerade 17 årog som arbetar vid ett verkstad och skall bli ett rally förararen Martin spelade av Jonas Hoff Oftebro som har även han ett svårt situation dels på grund av ett autoritavi fadern   grim gestaltad av Tage Johansen Hogness och inte minst ett fri religös bror Roger  som spelas av Frank Kjosåsgn en ganska komisk med även irriterade inslag av en människan som drivs av enorma galenskaper. Det är eb svårt roll och även ett intressant roll som är komisk men på fel sätt eftersom vi skrattar åt honom inte med honom och han påminner kanske mera om Loke än en kristen människan och det finns någonting trots att det är mycket avvaktan av den nordiska mytologi inte minst med den konstiga hjältar som kommer och rollen här får det av en brud Marielle spelade av vera  Vitali som måste gifta sig vill gifta sig och påtvingar. Det är övredriven men mycket roliga och det har både en charm och en skicklighet som gör den helt fantastisk och kart sevärd

Robert Fogelberg Rota

Fantastisk film i fransk kuktures bästa handan

Inget herre inget tjänaren alla är titatre

Titel Träddgårds festen

Regi Agnès Jaouis

Medverkande

Jean-Pierre Bacri  Léa Drucker  Miglen Mirtchev  Frédéric Pierrot  Nina Meurisse  Kévin Azaïs

Svensk distribution Nonstopp etramnat

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så mediala och har lyckas att ge en klart bild om vår samtid genom att plocka några särskilda drag i en kultur i detta fall den franska som Festen i träddgård för den fantastiska regi av Agens Jouri. Historia är enkelt fast med många karaktärer och den rotera runt Castro som vi får känna genom en radio intervju först. Han spelas galant av .Jean Pierre Bacri  vilken är en självupptagen cynisk och sarkastisk män som känner ålders röst och det ses inte minst när det gäller intervju . Han är provokativ ansträngt men vi kommer aldrig att kunna hata honom eftersom många av hans fel är våra fel. Vi kan förstå att det som har gör är att dras med många konstiga personer när hans producent Nathalie mycket väl spelade av Léa Drucker  till hennes nya gods förutom två grannar dem bastanta mickel Bordello som spelas av Sam Karmann . denna jordnära lantbrukaren spelade av Grégoire Oestermann  och hans ålderdomliga hustru som till allt kommer att löpa hela bärsärkar bana. Vi märker redan att dem precis som Castro är några överlevande som enbart tänker på sig själv och kan inte se mera än näsan räcker. Om gran paren är enbart komisk det finns i Castro även en form av värdeord melankoli och komplekit som närmare honom många av Molières tragiska karaktärer som är osympatiska och löjliga men full av många sidor. Vi ser det i faktum att ofta har han rätt som en annan ännu konstig granne som odlar biologisk vägrar att ha Tv eller någonting annat eller den extremt konstiga kavaljer till den som är husets härskarinna.  Hon är till synes en raffinerade och kultiverade kvinnan Nathleie spelade på ett galant sätt av Léa Drucker  som försöker att visa hela den franska sovior fair och finnes men vi märker att det är bara en fasad.  Léa Drucker fri att röra sig I rummet och ännu mera än Castro är hon medelpunkten till hela filmen dels för den fotografi som presenteras av Yves Angelo och inte minst den snabba klippningen av Annette Dutertre . det är en klippning som visar ett interesse för snabba rykt i den täta dialoger dröm sekvenserna och inte minst i den dansen som förekommer efter Pavel en fantastisk Miglen Mirtchev denna serb är en varmt kärleksfull människan som har mycket Klara uppfattningar talar på ett dålig franska men taalr väl. Trots att vi inte kan gilla hans idéer mot Hélène samma Agnès Jaoui skådespel insats vilken är ypperlig. Om Natalie är den borgliga är Hélène som har även gott ställt mycket rolig i den form att hon vist denna intellektuella social och mest av allt främlings engagerade kvinna som i själva verket lyckas att inte göra allting rätt, dels börjar hon med att snabba Castros luxuösa Maserati och sen vi ser att hennes kärlek för den perfekta kille social engagerade vackert som har till skinnade från Castro åldrats bra eftersom han acceptera hans åldrande Jean Paul spelade av Frédéric Pierrot . Denna killen som arbetar med lekaren utan gränser och  påminner till Hélène den tid som kanske har varit eller som hon kanske enbart håller på att fantantisera av . det är en tid av vilken dotter Nina castro mycket väl spelade av Nina Meurisse har en helt annat minnet och dottern är ett form kör men har även en annan travesti som är den av fröken Julie för hennes reaktion med fadern chaufför manu mycket väl spelade av Kévin Azaïs . det är en roll som har mycket av jean i fröken Julie men även mycket av Marivaux Harlekin som är betydligt mera polerade än den som förekommer i Commedia dell’arte. Om jag talar l om denna teatern form  är även med rollerna av dem uppkäftiga tjänsteflickan Samantha Sarah Suco som är en form av Colombine. Precis som denna roll hon löper vild. Samma kan sägas av Castro fru Vanessa som spelas av Héléna Noguerra  . Castro har visligen många fel hela hans slutet känns lite svårt men den bråk mot en annan själv upptagen person youtube profilen Biggstar spelade av rapparen Mister X. en bra roll av ett irriterade karaktär i en film som man mpåste bara se

Robert Fogelberg Rota

En riktig mästerverk

Ett mycket övertygande verk

Titten la Fidele

Regi Michaël R. Roskam

Medverkande Matthias Schoenaerts , Adèle Exarchopoulos Nabil Missoumi Jean-Benoît Ugeux  Fabien Magry  Nathalie Van Tongelen

Svensk distribution Triart film

Betyg Mästerverk

Det finns i den europeiska kriminal film två stora traditioner den franska noir från 1960talet med sådan auteurer som Melville och den Expressionism med trilogi tillhängare Doktor Mabuse av Fritz Lang . Nu det land som står av tradition mellan Frankrike och Belgien och som under många tillfälle har varit slags fältet i Europa har lyckas att producera en verk som lyckas att ha den bästa av dessa två rörelsen fast med ett annat filmspråk som är det extremt naturalistiska och även anit spektakulära i ett verk som är på grund av den tekniska hyppelig. Dels den ibland mjuka men under andra tillfälle hårda klippningen som ansvaras av  av Alain Dessauvage och den raffinerade fotografi av Nicolas Karakatsanis ger bilder om är i vissa fall dokumentärar som scenerna under vilken Bibi deltar i några racing sceneran och mjuk som under hennes och Gigi älskog eller ytterst lika Micheangelo Mendris av Caravaggios målningar. Det som är central i heal filmen till vilken i likhet med Quinty Taratino ”Pulpe fiction” den börjar med nammet av huvudrollen och det är den av en lite Gigi spelade mycket väl av Igor van Dessel som flyr från poliser och från ett hemsk fadern som vill bjussa hundar emot honom. Som vuxen Gigi spelas mycket väl av Matthias Schoenaerts som utrycker allt sårbarhet inte minst i den scen i vilken han som har precis möt hans livs kvinnan Bibi spelade av Adèle Exarchopoulos håller på att leka med några leksak bilar I hans kullan av rånaren och när han skall förhållar sig till hans vänner Den mörka Yousseh en dyster arab spelade mycket väl av Nabil Missoumi eller den som lyckas att bli Gigis mentor och hans riktiga Faust Serge Flamand spelade mycket väl av Jean-Benoît Ugeux . Om Shoenaerts är extremt nedtonade nästan icke sägande Ugeux är utflippade nästan clown likande och vi förstår att dessa likheter är även ett etnisk sådan. Det är frågan om två unga män som har tvingats av ett samhälle att bli onda skoningslösa samt enbart kapabla av våld. vad som görs av Michaël R. Roskam gör ett mycket samhälles kritisk film som visar dem svårigheter i relation mellan flamländaren som visas som ett någorlunda splitart land och även dem svårigheter i reaktionen mellan dem två etniska grupper. Det är just det som är även den form av utsatthet mot ett samhälle som styrs med järn hand av ett ekonomisk eliter. Det är inget tillfällighet att även Bibis far Freddy briljant spelade av Eric De Staercke på flamländska med Gigi. Freddy är en rak själv säkert person och dotter Bibi har mycket av göra med honom. Denna roll är spelade av Adèle Exarchopoulos den av ett stark självständigt kvinnan som visar under diverse tillfälle att hon har mord personlighet och en form av empati. Hon är ett ängel i hennes sätt att beter sig mot Gigi och ytterst kapabel i allt men hon släpper inne den som är filmens riktiga boven Eric spelade mycket väl av Fabien Magry  det är en stark presntation av en boven som är i sitt sätt stark och nästan satanisk som lyckas att vara även under ett lunch i ett lyx resultant äcklig och hotfull. Det enda som är lika grym som honom är fadern bezen spelade mycket väl av Kerem Can . En film som visar mycket lite våld snarare stilisera den men har alltid n våldsamhet atmosfär och skjuter mitt i pricken. Inget mins när det gäller den lilla rollen som spelas av Nathalie Van Tongelen   som verkar ett glad bimbo men är i själva verket ett inflaterade polis. En av filmens många utmärka kvalité i ett fantastisk skådespelarna fest. Ett annan kvalitet i ett riktigt mästerverk.

Robert Fogelberg Rota

Stark film

En film om den stora kärleken

Titel Adrift

Regi Baltasar Kormákur

Medverkande Sam Cardif

Svensk distribution SF bio

Betyg B

Adrift bygger på en sant historia som hände under början på 1980 talet den unga amerikanska Tami Oldham här spelade av Shailene Woodley vilken med hennes pojkvän Richard Sharp spelade mycket väl av Sam Claflin lyckades trots ett mycket hård orkan i stilla Havet att komma från  mitten av ingenting till Hawaii i mycket hårda klimat.  Baltasar Kormákur islänning lyckas att gör med hjälp av fotografen Robert Richardsson och klipparen John Gilbert en mycket bra film som är absolut inte över spektakulär aldrig tråkig full av starka scen som när Tami försöker att stoppa en oljefartyg när hon har följt eller livet på ett vrak. Det är en realism som går i ett annat dimension och påminner om en annan båt film L’Atlant” av Jean Viggo även om ”Adrift” saknar dem konstnärliga kvaliteter av den och har mera realism eller brutal naturalism i dröm sekvenser. Vi kan se dem särskild i början när lite i taget Tami och MR Sharp blir ihop tack vare deras gemensam passion för havet. Havet är synonim av friheten av äventyr men även av ett slags fångenskap eftersom precis som i Wolgard Petersen ”das Bot” är havet den stora antagonisten. Den karaibiska naturen är drä vackert och förförisk ett slags dröm för tami som i början spelas på ett ganska tam sätt av Shailene Woodleyj som växer. Sharp är alltid bra och Sam Caldif visar sig utmärk fantastisk som den unge älskaren som lyder mot alla odds. Vi ser och upptäcker lite i taget hans svaga ofta känsliga sidor och är otroligt belåtna av hans sätt. Tami kommer att få en allt starkare roll och Shailene Woodley visar ett intensivt som är nästan expressionistisk. Det blir helt enkelt ett annat roll när hon får möta faror och växa faror som drabbar dem i likhet med Richard enbart på grund av yttre omständigheterna. Vi ser även dem i ett framtid som gestaltas mycket bra i rollen som Peter som spels av Jeffrey Thomas  och hans fru Christine spelade av Elizabeth Hawthorne  frågar till Tmi och mest av allt Richard i fall dem skulle kunna ta deras lyx åt över stilla havet. Det är en neklet och vackert scen. Tyvärr filmen förlitar sig adels för mycket på ett berättande tradition som till slut blir nästan irriterade och kanske även gör den till adels för svag och när inte riktig fram . fast det är en intressant och extremt rolig produkt som når fram men inte tillräcklig för att komma till film historia

Robert Fogelberg Rota

KGB har aldrig varit så sexy

En film som är både mycket bra och mycket dålig

Tittle Red Sparow

Regi Francis Lawrence

Medverkande Jennifer Lawrence Joely Richardson Matthias Schoenaerts Ciarán Hinds  Joel Edgerton Thekla Reuten

Svensk distribution UP

Betyg A minus

Få filmen som jag har sett med undantag av dem krigs filmer som man gjorde under andra världs kriget har varit så negativa mot ett främmande makt som Red Sparow som är en skoningslös porträtt om dagens Ryssland och det är en av dem filmer som svenska försvaret och svenska NATO anhängaren borde gilla stark. Det är även en film mot partiaktivt. Den personlighet som är i centrum är Dominika Egorova vilken spelas mycket bra av Jennifer Lawrence vilken bevisar att hon gör aldrig en dålig roll och är prima ballerina vid Bolvosj teatern med ett svårt sjuk modern som spelas Nina som spelas mycket väl av Joely Richardson allting dem dunkla men livliga färger en form av modernism elegans dekadens och social realism skapade tack vare den utmärka arbete som har gjorts av film fotografen Jo Willems och inte minst av klippningen för vilken ansvara Alan Edward Bell vilken har onekligen gjort en gedigen arbete I dem två incidenter som kommer att ändra totala Dominikas liv den under “Svartsjön” som Jennifer Lawrence dansar mycket bättre än vad Natalie Portman hade gjort och i den första dråp. Den användning av musiken gör filmen verkligen mycket stark och James Newton Howard gör ett liten mästerverk som påminner om Stanley Kubrick mästerverk  the shining. Det som är problemet för Dominika som är även brådmogen och argsint är hennes farbror som spelas av Matthias Schoenaerts vilken älskar henne och är en kopia av Vladimir Putin. Det som hans roll presentera Vanya Egorov är ett kallt ytterst kalkylerade som står närmare några av dem mest brutala generalen som har skådats dels Zakarov spelade på ett utmärk sätt av Ciarán Hinds vilken är berömd för hans karaktärer roller inte minst Mance Ryder i kritiker krossande Games of Throndes. Precis som denna karaktär även Zakarov har ett slags mäktig ställning men även ett slags sårbarhet. Den andra mäktiga karaktär General Korchnoi gestaktad av Jeremy Irons  som börjar i periferin för att senare får ett allt mer central platser och kunna i sitt tur avgöra hela historia.  Det är som så många andra roller av Irons extremt skicklig och karismatisk spelade. Just denna förmågor gör honom onekligen till ett tillgång i filmen och samma kan sägas om den psykopatiska mördaren och Torpedo Marotin presenterade mera än spelade av Sebastian Hulk. Det är en bra roll att se men adels för konstig visligen kan människor vara så grymma men han verkar lite över den normala gränsen av psykopater och vi får aldrig känna honom. Samma kan sägas av Matron den spion dresserade som spelas mycket väl av Charlotte Rampling trots att rollen är inte särskild väl skriven precis som den andra kompanjon som Dominika har Anya spelade av ryska  Sasha Frolova och Pytor den kadett som försöker att våldta Dominika Tom Morley och hon förnedrade. Det som är filmens stora svaghet är amerikanaren Joel Edgerton I rollen som Dominika älskaren Nata Nash är så dålig och så olämpligt som man har aldrig skådat honom som är en fantastisk skådepelarna och samma kan sägas om den rent av super komiska Marty Galde spelade av Bill Camp och den enda som gör rollen bar är den komiska på riktig Mary-Louise Parker I rollen som den lesbiska kabinetet chef Stephanie Boucher vilken verkar komma ut från Sex in the city . det är just dessa olika typer av svängningar som för mig gör filmen inte så intressant eftersom man blandar lite för mycket som dem dialoger av dem två onda dansaren Kostantin Sergei Polunin och inte minst Dominikas rival Sonya mycket väl spelade av Nicole O'Neill . Visligen ryssar gillar melodrama men inte så mycket. Det finns två karaktärer som är väl gestlatde och kunde ha blivit mycket bra den lite äldre version av Dominika Marta gestaltade av Thekla Reuten en underbart holländsk skådespelerska och Maxim Volontov I vars roll Douglas Hodge för en Westeien kopia. En film som är både magisk i sin skicklighet men även fäller ganska lätt. Fast sevärd är den verkligen.

Robert Fogelberg rota

Saoirse Una Ronan är värd en plats I filmhistoria

När filmen går från antropologi till poesi

Titel Lady Bird

Regi Greta Gerwig

Medverkande Saoirse Una Ronan Laurie Metcalf  Jordan Rodrigues  Jake McDorman  Lucas Hedges

Svensk distribution UP

Betyg A plus

Få filmer som jag har sett har lyckas att ge på ett sådan lättsamt sätt en bild av det som är dem familjer relationer och övergång mellan ungdomen tonårigt till vuxenliv vilken är någonting komplicerade lady Bird eller som egentligen hon heter Christine (Saoirse Una Ronan) är en ung vackert flickan konstnärlig like post punkig som älskar livet är artig men även djup sarkastisk och bör i ett liten konservativ stad i Kalifornierna och har ett svårt förhållande med modern Marion spelade mycket väl av Laurie Metcalf som har precis som lady Bird spelade av den extremt duktiga Saoirse Una Ronan en stark karisma och personlighet. Det språk som regissören Greta Gerwig använder sig av är en blandning av den extrema realismen när det gäller Sam Levy fotografi och ett mycket klassisk klippningen som liknar den som vi har skådat i många andra Hollywood filmer av Nick Houy och det leker mellan dem två delar. Det ses tydligt i den scen i vilken lady Birtd bråkar med modern som envisas att höra till John Steinberg ”Vredens duvor” och vill inte att hon skall flytta till ostkusten. Lady Bird är djup determinerade och det finns tydliga spänningar på hemmafronten med den adopterade bror Miguel som spelas av den unge Jonny Deeps kopia Jordan Rodrigues och hans flickvän Shelly Marielle Scott vilken är två rocker. Nästan i familjen finns den överviktiga väninnan Julie spelade av Beanie Feldstein som kommer att få hennes livs krossade av kärleken för matteläraren MR Bruno extremt väl spelade som många av Jake McDorman och det finns ytligare två figurer som är fadern Larry i vars roll Tracy Letts gör en varm men ärmlös person som personifiera många av dem demokrater av europeiskt ursprung som har inte lyckas att bygga ett mänskligare land och det som skall kunna vara henne mormor syster Sarah Joan spelade mycket väl av v. Hon är mormor som lady Bird gillar och hon själv gillar denna fantastiska varma tjej som har ett stor hjärtan glimten i ögat men är mycket inne dels i skolan riter som är” löjliga” eftersom dem bara tänker på formen men inte på innehållet i religionen och i den amerikanska drömmen av rikedomen som nyckel till glädje och själv förverkligats. Kritiken mot denna materiella tänkande ses i staden i vilja att se på huset det huset som hon vill ha och hittat en glädje med modern för att kunna se på visningar. Lady Birth skäms att hon är fattig och det är av denna anledning som hon dras först till dem två svåra och helt felartiga kärlekshistorier först med Danny O’Neal spelade mycket väl av Lucas Hedges som är en konstnärs själ sympatiske full av raffinerade livsglädje men super gay som hon tröstar och sen med rikemäns sonen och dekadenta dandy Kyle Scheiblesom är fantastisk porträtterade av amerikansk kanadensaren Timothée Hal Chalame. Lady Bird utspelas 1993 innan Facebook och den social media men Kyle den överintellektuella filosofi studerade dandy har mycket av vårt dagens 2018 överexponerade narcissitiska personer. Hans kärleks möte med lady Birtd blir helt fel eftersom han är total uttråkad av livet medan hon vill leva på riktig i varje stund och det är några bättre att gå med sitt bästa väninna till prom än med honom. Det är en liten värd den av hight school som vi ser ständigt på två sätt en övre och en nere perspektiv i närheten av dessa personligheter med deras problem och med en optimism ett stor hjärtan trots svårigheterna. Sacramento verkar vara visligen en vacker plats men även ett gräns plats och det är samma med New York vad lady Bird bestämmer sig att hon är både Christine och Lady Bird och förstår hur pass lik är hon även lik modern och hennes ursprungliga kultur efter möte med ett av dem första hipster Johan Ruiz spelade av Daniel Zovatto  som gillar inte att trop å Gud. Christine lady Bird istället efter att blivit fullgod i kyrkan. Det är en protestantisk sådan men det visar alltid den gemensamma kärnan frö kristendomen som genomsyrar hela filmen. Det är en komedi som är nästan lik ett drama och även dem små figurer bli extremt viktiga som den svårt placerade Father Leviatc prästen som gillar teatern som spelas mycket väl av Stephen Henderson som har ett mörk hemligheten och dem två unga tjejer som är lady Bird motpoler den snobbiga och aning vulgära Jena som spelas av Odeya Rush vilken är extremt rik och den till synes super prydliga Dareene spelade mycket väl av Kathryn Newton. Dessa två tjejer har även positiva sidor fast dem är en symbol för den konformism som till slut bli någonting som begränsar personerna och deras levande.

En film som man måste bara sen.

Robert Fogelberg Rota