Idealismen är inte död
Titel kameralt Dov
Regi Barak Heymann
Medverkade Dov dokumentär
Svensk distribution Foleks Bio
Betyg B
Få personligheter i Israel har vart så kontroversiella i Israel som Kesner den israeliska riksdag ledamöter Dov Khenin som försöker att vara marxist med ett kanske för många irriterade bilder på Lenin i en tid 2000 i vilken ny liberalismen verkar var den enda tro. Denne män till synes en yngre och längre Olof Palme är trots att han talar på hebreiska ett vackert språk som har någonting som påminner stark om en forntid rör sig i många området som är förvånads värd lika vår egna. Om det vore inte för den ljud mesiga och den lite mera solig det är en israel som ser ut som Sverige. Visligen finns det baracker vilka ger en bild på någonting som är för oss svårt att kunna förhålla oss till men resten är så lik Stockholm eller någon annan svensk stor stad. Kessner är den plats i vilken Dov som har ett speciell förflutna en far som kom från Ryssland och en mor som kom från ett ytterst traditionell jemenitisk hem visar tydligt att det som han står för är social rättvisor. Han känns extremt tydligt och han följs av ett snabbt aggressiv klippningen av Nili Feller redan ifrån början när många andra israeler av judisk ursprung kritisera honom med ett foto av bland annat Uri Levi som försöker att ge oss känslan av ett hetsig svårt tillvaro. Det är en form av tillvaro som är föga positiv för honom i vilken vad som blir viktigaste är att kunna förklara stoppa det som görs av hans fiende. Dem finns inte bara i kessner men även i kommunist partier när vissa anklagar honom att vara vad han är i själva verket en privilegierade vit judisk män. Fast det är för mig svårt att förstå att det skulle kunna vara ett fel. Et som är slående är hur även fattiga judar kastas bort från deras hem med brutalitet och hur pass mycket är det lik. Dem mest fasansfulla scener är inte tvång förflyttning av ett arabisk byn som är ytterst väl filmade men faktum att Dov får inte rädda någon fabrik arbetare. Det finns en bittre eftersmak i filmen som visar ett kanske mer positiv bild av 1950 och även 1960 talet när Dov deltog i en frågesport än idag när han tystas och talas när. Det är förvånad hur pass civiliserade blir diskussionen med ett ortodox jude som intervjua honom. Tyvärr trots att filmen utvecklas under ett 10 år period vi får känna för lite av Dov och hans motståndare vem är till exempel Miller och man utforska inte idéen av ett stad med både judar och icke judar. Man får inte känna hans familjer hur ställer ha sig till kibbutz rörelsen eller kristendomen och om han deltog eller inte i många av Israels krig. En scen är ganska trist och kanske skall utforska som poetisk när han får inte sitta på en tåg vi en plats. Det är en metafor på en samhället som kanske vill inte lyssna på honom Filmen som har utmärka kvalitet men de tär svårt att följa även för en person som mig som är mer eller mindre läraren i samhällets kunskap. Men den måste ses och studeras
Robert Fogelberg Rota