Eco sará contento

La migliore produzione Rai di sempre

Titolo Il nome della rosa

Regia giacomo Battiato

Interpreti Rupert Everett Antonia Floras , John Tutturo e Greta Scarno

Voto Capolavoro

Ho amato moltissimo il libro di Umberto Eco è anche il film classico di jena jaques Arnau ma nella produzione attuale per la sapiente e sicura  di Giacomo Battiato abbiamo quello che sarebbe piaciuto a Eco un trasferimento nell’ambito cinematografico della sua opera in una maniera bellissima molto efficace soprattutto grazie alla fotografia di John Conroy che regala alcune scene stupende delle scene madri che sono molto ben coadiuvate dal montaggio di Stephen O'Connell. È un montaggio che gioca moltissimo su campi lunghi e particolari come il finale dove qaundo sembra quasi fatta la vendetta per Anna Greta Scanano viene punita con il lancio di una pesanta lancia da guerra da parte di quello che é il personaggio più malvagio di tutta la vicenda il cardinale du Poit interpretato splendidamente da Rinat Khismatouline. É il personaggio piú oscuro la mente malvagia di tutto la vicenda  come il Papa Giovanni XI che è intepretato dal granitico Tchéky Karyo. Lo vediamo come si prende con un bellissimo falco . Bernardo Gui é nella magistrale interpretazione di Rupert Everett un personaggio con molte più sfacetature. Fanatico intollerante ma anche profondamente torneato dalla simpatia ma anche dalla ‘invidia e l’odio per il più Intelligente scaltro ma umano William of baskevill che è interato benissimo da Jon tTutturo . Ben coadiuvato dal sensibile Adso che ha più il volto di un Damian Hardung di un giovane amante ha una scena simile al cienma di Taratino quando si confronta con Joreges James Cosmo. Ho già scritto di come questo ruolo mi sembrasse un ruolo molto più da militare che da monaco e si chiude con un capolavoro d’azione. Molte delle idee di Jorges sono anche seguite da Barnado e si vede tutto la bravura di Rupert Everett quando questi ha il dialogo con la donna la bellissima ma anche profondamente selvaggia Antonia Fotaras. Si capisce che Gui disprezzi le donne e gli uomini anche perché é profondamente attirato da loro é anche un uomo che soffre per quello che fa. Capisce che é un catara quando recita il padre nostro ma si imbestialisce quando lo tocca. La parte finale lascia la produzione aperta magari anche per un eventuale continuazione.

Robert Fogelberg Rota 

 

il nome della rosa.jpg

I slutet fanns elden

Ett avsnitt som går direkt till TV historia

Tittel Rosens namn

Regi Giacomo Battiato

Medverkade Greta Scrano, Rupert Everett, John Tuttoro. Rinat Khismatouline

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Bland dem bästa som har någonsin gjort av SVT är att han köpt den tysk italienska serien rosen namn som har ett mest av allt i detta senaste avsnitt ett utmärk filmande av John Conroy varje scen är en fröjd från ögna från de små intima scenerna till dem stora och dramatiska. Det finns flera av dem och det som blir fantastisk är även förutom Battiatto regi och för mig en av dem bättre scener  i vilken den klippningens om presenteras av  Stephen O'Connell är perfekt. Det är när Bernardo Gui har ett möte på occitanska med kvinnan presenterade av Antonia Fotaras. Hon gör en bra gestaltning på grund av den enkleht när hon avslöjar henns trot av dem berömda katarerna Det är ett hemsk möte men till skinnande från den av F. Murray Abraham är Everett mycket mera komplicerade bland annat från hans förhållande till kvinnor som han föraktar och åtrar. Det är trots hans negativitet en människa med passion och varje rörelsen av en kvinnan gör så att han blir djup och svårt berörd av den. En roll som har även expressionistiskt islag som vi se honom i slutet vid den stora branden när han samtalar med William of Baskerville och vi ser hur hans duellen med Bernardo. Det är en mycket svårt att kunna få en bättre stämning precis som den förtvivlad som Adso som visar hela styrkan i den unge Damian Hardung . han är precis lika skicklig och det finns ytligare en bra del som är slutet scenen i vilken han tar med sig när han packar det som återstår av biblioteket. Adso och William visar en bra scen och extremt kapacitet i möte med Jorge James Cosmo som får mig n mycket bra roll trogen till Eco och med en enkelhet i det som är den värsta dådet. Det är ett avsnitt i vilken väntan är central bland annat för Anna som spelas så bra av Greta Scarano. Om män verkar vara ganska svaga William är får gammal för bli en aktion hjälte och Adso är får lite handling kraftig hon lyckas mycket bar med det men blir till sist mördade med ett spjut kastade som en missil av kardinalen du Pouget en extremt intensiv och ond Rinat Khismatouline . Om Anna kunde även med Bernardo spela om ett slags övernaturligt det går inte med karinalen. Det råder inget tveckan att detta är en politiker mera än en religiös ledaren precis som den onda påven Johan XXII spelade av Tchéky Karyo hans roll är för mig grädden på denna uppstötning. En annan scen som är värd många andra filmer är när Alinardo spelade av den stora italeisnak tetaern skådespelaren Roberto Herlitzka dör bortknuffade av en brännande häst. En serie som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Il-Nome-della-Rosa-cast-Greta-Scarano-600x478-502x400.png

Kan sällan bli bättre över rosens namn

Vems bär sanningen

Titel den nästa sista avsnitet i Rosen Nam

Regi Giacomo Battiato

Medverkade John Tutturo Ruper Eveterr Fabrizio benivoglio Damian Hardung

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Alva alla avsnittet av Rosen namn den som är mer främmade till Ecos roman men även mest trogen till den är just den näst ssites. Det som görs på ett utmärk sätt mycket tack vare den magnifika fotografi av fotografi av John Conroy och klippningen av Stephen O'Connell som ger ett rytmn i ett avsitt som är instängt lik den lektion i ett riktig arturiansk skådespeleri av Ruppert Everett det ses tydligt i den huvudscener som han har först med den starkast Salvatore spelade av Stefano fresia. Just i denna stund ser vi att han är en överlevande att han försöker att kunna undvika tortyren. Everett presentera en titan i ondskan även mot saakrs  Remigo da vargine som spelas av Fabrizio Bentivoglio som blir för mig en slags martyre när han försöker att rättfärdiga hans ungdom men även explodera genom att skrika till abboten Michael Emerson som är en tam kartär . Senare vi bli informerade av hnas hemlighet från Jorges som spelas mycket bar av James Cosmo som är ännu mera en Willhelm den figur som är närmare till Adso som spelas mycket väl av Damian Hardung . Det är en karktär som är sliten från kärlek till flickan gestalt av Antonia Flores men även från två dragen den till den rationella och mer positiva filosofi av William och Jorges asketism. Under denna avsnitt John Tuttoro spelar närd tornat när han förebrå det som är Bernardo vilja till kontroll till att krossa allt och alla. Men Battato ger till Bernardo ett slags dubbeltydighet  när han drömmer om det som han hade gjort. Den är en komplicerade räv spel mellan han och William som kommer att få sitt sisat uppgörelsen. En figur som träder mer fast är den av systersonen till påven den pompösa Cardinal de Pouget spelade av Rinat Khismatouline som är mera av en politiker än en kyrkans män. Den rollen som står för den äventyr messig är onkeligen Greta Scrano som spelar Anna och Margarita. Det är rollen som anna som kämpar brottar när och använder sig av list. Vi får ha en fint konfrontation just med Remigio och upptäcker kanske ett mörk hemblighet. En favsnit som lär extremt spännande

Robert Fogelberg Rota

Antonia-Fotaras-Greta-Scarano.jpg

Att göra en så bra episodiet

Aktion och inkvisitorer

 Titel det femte avsnittet i Rosen Namn

Regi Giacomo Battiato

Medverkande Fabrizio Bentivoglio, Rupert Everett , John Tuttoro ,

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Få avsnitt av en historisk serie har varit så nära vårt egen verklighet som den femte avsnittet av Battiatos i ”Rosens namn ” som är hans tolkning av Ecos mästerverk. Det är den episoder i vilken thriller islag blir större. Battiato tar två väggar dels den spänning inslag som finns i den genre i vilken rosens namn inskriver sig thriller deckaren. William av Baskeville har varit ett slags super människan i Sean Connerys gestalt och nu i den gestalt som görs av John Tutturo är betydligt enklare och under hans undersökning av problemen som är Severinos mord den ”sympatisk” arboristen spelade med klass av Piotr Adamczyk som kunde ha den stora frågan den av en bok och där presenteras på ett väldigt historisk korrekt sätt precis som närvaro av Anna Greta Scrano som får ytligare en gång konfrontera sig med Adso som spelas så bra som det kan bli av Damian Hardung. Det är den centrala karaktär den som försöker att visa en mycket bättre utveckling än i den klassiska tolkning med en betoning på hans mindre stryka och förmåga. Det finns två mycket fina och centrala scener det första när Anna försöker att befria den som är natur barn den provensalska ung mön spelade mycket bra av Antonia Fotaras blir tillfånga tagen av Salvatore en fantastisk Stefano Fresia  och när hAnna lyckas nästan att steppa dem två fånar från soldater  soldaterna. Vi ser hur pass kraftig intelligent och inte minst full av energi och förmågan hon är medan Adso är svag trög och inte ens kan förstå att Salavtore har onda planer. Salvatore är för mig den viktigaste karaktären i hela avsnittet. Det är en komisk karaktär men extremt mångsidig och vi förstår att han är dels en överlevaren och ett realist. Frazer som mer eller mindre trots hans mycket små akademiska meriter lyckades att grunda den moderna antropologi ansåg att det var magi äldre att religion som stod mera än vetenskap. Detta är i själva verket vad som händer för Salvatore  Enne tror att kunna få tjtjen kärlek skönheten genom magi som är även komisk för att han är den person som kan få henne att må bättre och är lämpligare dels på grun att han är inte en munk men bara en tjänaren och därför att han är av hennes social förmåga. Det är även den stora avsnittet av Berrado Gui som är den enda som förstår den kristliga och revolutionära I William diskurs och som förstår förs malacaia från Hindelseim mycket väl spelade av Richard Sammel

Samt episodiet  Remigio. Här skådespelaren fabrizio bentivoglio gör ett extremt bra tolking och allting stämmer och går som smort i filmen från den fotografi av John Conroy och klippnngen av Stephen O'Connell som sätter i ett stor film lektion många plats tillsammans med varadra. Detta gör episoder så fantastisk som även dem små roller den ”svenska” munken Bencio från yterst mycket väl spelade av Benjamin Stender och den äldre Alinardo da Grotaferrata med den fantastiska Roberto Halinka . En annan fantastisk episod

Robert Fogelberg Rota

salvatore.jpg

Fenar Ahmad  visar en verklighet som vi ofta soppar vi under mattan

Tyvärr  allting är sant

Titel Drakland

Regi  Fenar Ahmad

Medverkande Dar Salim Anis Alobaidi

Svensk distribution SVT

Betyg Msäetrverk

Fenar Ahmad  är en irakisk dansk regissör som ger oss i present en av dem bästa danska filmer någonting. Om Dogma hade varit den största försök till att föra inne naturalismen i filmen den naturalismen som är svårt brutal och obehaglig förs just av Fenar Ahmad  i ett tolkning av en samhället och en grupp som kan inte integrera sig trots att det har gått bra. Det är drama i det som är Ziad drama så bra spelade av Dar Salim känd för hans utmärka roll i games of Throndes den onda Dotraki riddaren som orsakar Dany missfall och i Ridly Scott ”Exodus”. Nu är han Zid som bör i ett trendigt lågheten är ett mycket respekterade läkaren nästan en kändis som verkar total väl integrerade men är djup diskfunktionell- det är inte på grund av hans relation till den gravida hustru Stine som spelas mycket bra av Stine Fischer Christensen men hans förruttna. En förflutna som kommer ikapp honom när han för att återta has atletiska och krigiska förmågor av ett lagsagan i tak Kawdo måste påbörja igen med anabola steroider. En förflutna som utgår även på äldre vidskepliga idéer. Det som är dubbel till Zid är yasmin hans bror Yasin som spelas av Anis Alobaidi som vi förstör är en liten kille foga anpassad som sätter sig i stora problem med ett misslyckade rån och Zaids fadern som är den karismatiske Hamza Al-Jabouri. Det är en mycket bra dialog den mellan honom och Ziad i vilken kasper Tuxen fotografi och kasper leick klippningen fungera så bra en klippning som tar även fasta på dem långa tagningar och en fotografi som visar en verklighet som är på riktig utanför glamour eller en stil som är till det som är den nödvändiga i form av det som finns för historia som Robert Bersson brukade säga och samma är med musiken av Jens Ole Wowk McCoy som är så nära som det skall en traditioner polis hämtar film. En musik som är även dietetisk när vi har den ryten Yasnin begravningen och även i den andra ryter som är MMA fighting som introducera Zaids motståndaren Semioni som spelas av Ali Sivandi. Det är en super roll av ett extremt ond man ett ganseter som är diabolisk mycket lik Robert DeNiro i Brian De Palma ”Dem omutbara ” fast med ett vist social förståelsen som kommer ifrån dem undersökningar av Roberto saviano som Matteo Garrone lyckas att ta fram i Gommora. Extremt onda gangster skoningslösa som ser sig själva som ersättare av ett stat som inte tar fast på deras närområdet behöv. Det är det som gö Semioni vilken beter  sig illa mot allt och alla så fruktansvärd så ond och så  djup mänsklig. Det är så att alla andra gaster är ett form av värstingar från ett fritidgård och jag är så imponerade av artisten Balnco som spelar sig själv i ett svårt situation och även kopiera th mountain i Games of Throndes i det som är slut uppgöresen en av dem basta och mest brutaal fighting scener i världs film historia. Det är en problem den av en krigisk arv och ett själv marginalisering som drabbar nästan  alla i dem arabiska män medan danskarna är svaga och rasistiska. Visligen Torben spelade mycket väl av Jacob Lohmann är sympatisk men han är svag icke sägande och icke görande medan polis kommissarier Claus i Roland Møller är ond och försöker att utnyttja Zaid. Det finns även en annan karaktär som lyfter denna verk den skrytande och icke sägande gamemr soAxel som spelas av Dulfi Al-Jabouri. Även han är en dansk arabisk skådespelaren men inte nödvändigt viss ett sådan roll mera än roll av en av dem många vilsna själar som är typiska i dagens samhället. En av dem många mästerverk ifrån Danmark och min favorit utan någon tvekan

Robert Fogelberg Rota

faht.png

Guds hat

Synpunkter över den fjäder avsnittet av Rosen namn

Regio Giacomo Battiato

Medverkade Greta Scrano, Ruppert everett, Alessio Boni Stefano Frisia James Cosmo

Svensk distribution SVT 1

Betyg mästerverk

Få serier har varit så bra som Battiato rsens namn och så trogna till co genom att vara inte trogna. Eco har under många tillfälle blivit emblem för ett mösig sätt att förhålla sig till kulturen medan i själva verket han har varit en av dem mest intelligenta intellektuella och hade säkert skrivit att TV /film är två oliak språk som måste av denna aneldning hanteras på ett olika sätt. Det är vad vi hittar i denna episodiet som är ytest interesnt film språket med Stephen O'Connell klippningen som ger ett rytm ett mycket vackert påstående och John Conroy foto är magnifik. Den är modern i den bemärelksen att den är natulig men även mycket klassik full av ett slags detaljerade omsorg som ses hur allting verkar falal till sitt rätta. Det ses i den scener i vilken Rupet Evette lyckas att göra en av dem störta bövar någonsin till ett sådan sliten och dubbel män i rollen som bernardo Gui. Vi ser hur han pinar sig själv och hur han lyckas att pina andra. Han är en orm liknade boven men även en djup troende person som är enbart viljg och beredd att visa den alla värsta när det gäller människor. Man ser hur han försöker att med sarkasm förhöra den starkare Ramigo da Varagine spelade av fabrizio bentivoglio. Den gammal käattren som introducera den medeltida banket som visar att även kyrkans män är vanliga som alla andra och hur han manipulera Malcia från Hildesheim spelade så bra av Ricard Sammer. Det är en fint roll av en naiv människan som lyckas att förrädar  även en ladsam män den unga Adso som seplas så bra av Damian Hardungsom får möta Anna Grta Sacardon som är han hans symetir. Hon är krigisk säkert och har ett bra relaktion med fadern Dolcino spelade ,ed pondus och karisma av Alessio Boni medan han osäkert rädda i sin dröm av Berengario en dör människan (maurizio Lombardi)  har ett dålig relation och kan inte kriga. Han kan inte stå nära någon och någonting och man ser den hat som Salvatore suverän spelade av Stefano Frisia har från honom. Salvatore presentera den folk som försöker att roar sig att leva är intelligent och skurk artig och det ses i den scen i vilken han tillfånga tar den provensalska tjejer spelade av Antonia Fotaras. Henns passion till Adso och med adso är vackert och vi ser hur pass enastående är William av Baskeville Jon Tutturo som rättfärdiga den vill gärna undersöka att ser den som någonting positiv som man skall enbart prisas. Det ses tydligt hans skinnade inte bara mot Bernardo men mot alla andra när det blir debatten. En debatt som är mycket lik en av dem många bråks vid flera sydländska riksdag. Visligen är dem påveraktiga prelater Aymano spelade av Max Malatesta negativa men franciskanorden rättar upp honom bland annat den karismatiske Girolamo från Cesena spelade av Corrado Invernizzi som redan vid middag visar för att polemisera hans trasiga sandal . Episoder blir ännu strakare i det bråk som föregår mellan Jorges Från Burgos mycket väl spelade av James Cosmo och Aliandro som är Robert Hlinka som får bestånd av William om skrattet och dessa makt. En bråk inte i biblioteket men utanför som i Antikens Agora. Detta är frö mig en av dem bästa scener i hela tv historier och visar serien alla styrkor

Robert Fogelberg Rota

james cosmo.png

Bradley Cooper lyckas att sabba Eastwood film

En bra film som låter oss tänka

Titel The mule 

Regi Clint Eastwood

Medverkande Clint Eastwood

Svensk distribution Cmore

Betyg B

 

Man får säga vad man vill med Clint Eastword är den regissör som gö alltid filmer som för oss att kunna tänka och sånt är fallet i den senaste verk the mule som visas på Cmore. Det är en verk som han själv spelar och denna gång denna tuffing spelar ett mycket svag människan som har misslyckat med allt och tar tillfälle att bli ett kriminell eftersom denna är den enda karriär som tillåter honom att ha den levnad sätt som har är van . Earl Stone är detta men han är inte ett sätt av samme Clint Eastwood att vara ett slag parodi av sin tidigare roll men en när tornat lagom humoristisk porträtt av den amerikanska drömmen. Mr Stone som har utkämpat Korea kriget och har varit demokrat och vi ser nästan en humoristisk schack när han möter Tim Kennedy spelade på ett komisk sett av Richard Herd har haft ett otroligt dålig liv både när det gäller den känslormesiga delen och den ses tydlig i relationen med dottern som spelas av Alison Eastwood (den stora skådespelaren egen dottern och mycket övertygande i rollen) i den hård Iris och av hustru hellen som har inte samma fysiska förmågor av maken spelade för mig inte så bra av Jackie Prucha. Jag vet att det skall man inte säga eftersom det är ett sätt att slänga när en film men rollen borde ha haft av någon mer karismatisk skådespelerska exempel Marley Strepp och varför inte vårt egen Harriette Andersson. Denna scen är stark kälskormesig men vi finner många svagheter både när det gäller den foto för vilken ansvaras Yves Béleanger är inte vackert är inte sägande medan klippningen av Joel Cox är mycket mera intressant eftersom den blir mycket snabbt full av överraskningar och lik den av en western film av Sergio leone med ett avbrutt rytm . Det är kanske ett nackdel men det är även stark hur filmen löpar på olika delar den av ett liten mer komedi torn när Stone lyckas att få ”Stålar” att kunna hjälpa dem veteraner när han är snäll och tar hans om Gimmy barnbarnet som spelas av Taissa Farmiga och när han blir vän med den första knarklagen som är inte så läskiga. Det är för mig det trista och det blir särskilt nu i COVID 19 tiden en stor bevis på hur pass mycket många äldre personer är ensamma är åtsidor satt. Det ser tydligt i två aspekter Clint Eastwood hållning som är mer och aggressiva inte minst den som skall följa honom José som spelas av Cesar De León. Det är en hård kockande och hårt arbetande ung män som vill nå den makt den pondus som presenteras av ett mycket bombastisk och irriterade Andy García I kläddels av Leon den gudfadern av kartellerna. Det är skärmad hur pass sympatisk den visas och vi förstår att dessa banditer blir sämre och sämre mycket roade. Om Leon hade gett till Stone en form av uppskattning med ett konstig tillbaka gång till ungdomen blir han senare enbart en pjäs i ett affärs företag. Dem nya mexikanska gangster är kapitalister och det är det som gör så att José oväntade får inte ett slags uppgörelsen. Fast filmen mest vardagliga och starta scenen är när Josè som har precis sagt till mr Stone att han har road sig för mycket blir dem stoppade av ett sheriff spelade av Dylan Kussmansom visar den värsta schablon bilder av hela den rasistiska USA, Eastwood har vart mycket duktig att presentera denna företeelsen både i grand Torino med den av afro amerikaner mot vita och av vita mot dem andra visar hur pass simpel , idiotisk och brutale det är. Vad som gör inte filmen inte lika fulländade som andra av Eastwood filmen är den tredje delen den av FBI av undersökningen,. Vist är agenten Trevino mycket övertygande med den latinos karaktär skådespelaren Michael Peña och Laurence Fishburne är så bra som chefen men tyvärr precis som ”American Sniper” förstörs filmen av Bradley Cooper i rollen som Collins vilken visar maner lite anpassnings förmågor och för mig det är oroväckande hans dialog med Mr Stne /eastwoord. Det känns som den är han som vill ha ett slags testamente till denna. Fast mycket av den kritik som jag gör mot Bradley Cooper är lik den som många tog till Eastwoord som jag hoppas kommer att levera andra filmer under den tidigaste delen av hans karriär och man vet inte hur det kommer att sluta

Robert Fogelberg Rota

the mule.png

Sean Connery

Il meglio del peggio

I den bästa av den värsta är titten på denna artikel som jag hoppas kommer inte att göra någon arg Denna artikel har en rolig titel den värsta av dem bästa och behandlar en personer som hade kanske till och med blivit ett begrepp den kära Sean Connery. Jag tycker att han var ett mycket bra skådespelaren men som hade valt ganska dåliga filmer för att visa en utmärk karriär och när han fick tillfälle missade han den men kunde senare lyfta en film . Sean connery var en skotten som inte talade med skoltisk brytning och fick en super karriär mycket på grund att han var den försat som presenterade james Bond. Kanske parodierat överskattade men denna roll var förknippad med honom med hans kraft och vilja till att sätta en kanon. Den första som försteg att Connery var ett duktig skådespelaren var faktisk ingen mera än Alfred Hitchcock i ”marnie” som av till connery rollen som han själv skulle utrycka till Truffauld att spela en män som är förälskade i ett kvinna Tippi Hedren av huvud anledning att hon är en tjuv. Filmen var inte ett triller hade inga särkild brott och med Robert Burks foto och George Tommasi klippningen en annorlunda Hitchcock mycket mera naturlig vardaglig och det är mycket tack vare Connery. Senare fick han spela ytligare en svårt roll i Sideny Lummet ”kullen ” en annorlunda krigs film i vilken Connery gestaltar  en fänrik av den brittiska stridsvagns styrkor som under början av andra världs kriget skickades till eyy starff lägget. Det är en nästan expressionistisk film som lyckas att visa en svårt del av en människan som försöker att förespå ett mer demokratisk bild av samhället. Filmen håller fortfarande och det var onekligen den gång i vilken Connery spelade bättre. Tyvärr man kan inte säga samma om Jose Aranu Rosens namn Det är en bra film trots några konstiga tolkningar men Connery verkar för mig inte så lämpligt även om jag skall tillägnar en annan tolkning till den. Bland dem mest ovanliga roller har vi John Bordam ”Zadox en mörk dystopi om människor som tar i action sice fiction en form av filosofisk dilemma och den sovjetiska regissör Mikheil Kalatozishviili den röda tältet2. Som man ser jag håller inte ett särskild kronologi i mitt artikel. En annan bra film som Connery skulle nog längta tillbaka när han hade den ytterst negativthe leauge för vars regi ansvarade Trevor Jones. Det är ingen bra men inte någon dålig film alls och den har ett vist fint foto av Dan Laustsen och det finns några bar stunder av spänning mellan Connery Allan Quatermain och Dorian Gray spelade av Stuart Townsend  men det verkade vara en adels för stor erfarenhet som kunde inte visa dem mer interioriserade kvalitet av Connery som för mig kom till sitt bästa i Brian De palma “The untacabel” det är en ganska liten produktion i den bemärkelsen att vi känner oss instängda och man hade tänk att james Steward skulle ha Connery roll av den hård kockade irländska polisen Jim Malo. Connery lyckades att prestera så bra med en extremt elegans och skrev sig själv i film historia. För mig det r så synt att han karriär slutade så tidigt och i ett sådan svårt år

Robert Fogelberg Rota

Medeltiden på SVT

Kärlek och hat på medeltider

Titel Rosens namn

Regi Giacomo Battiato

Medverkade Rupert Everett, John Tuttro, Greta Scarano , James Cosmo Piotr Adamczyk

Svensk distribution SVT och SVT play

Betyg mästerverk

 

Italienska serier har inte varit till dem mest sedda på svensk tv under den senar tid och det är en sätt att tillrättar visa faktum att Umberto Eco aldrig var ens påtänkt för Nobel priset Umberto Eco. ”Rosens namn var inte hans favorit verk och det kan hända att han hatade den på grund av en anledning hans hat mot Jorges  Borges som enligt Eco skulle hata den italienska kulturen. Dessutom för Eco det fanns mest Sean Connery många problemet i 1984 filmatiseringen. Vad som är bra med Battiatos regi är hur man lyckas att göra någonting minst lika bra eller för mitt del och även Ecos bättre. Mycket är på grund av fotografi av John Conroy Denne lyckas att återskapat den vackra färg rikedom av den italienska gotiska eller blomstrade gotiken med Simone Martini i spetsen och att ta den till en imaginär filmisk medeltiden av många verk som var extremt betydelsefulla under den europeiska auteur filmen gud ålder från !”Alexander Nevskiij” av Sergej Eistein till Ingmar Bergman medeltida filmer. Det ses tydligt i den sista scenen när Bernardo Gui intensiv och ytterst väl spelade av Rupert Everet kommer med hans krigare insläpa i sina mantlar till kloster och ser hans fiende William of baskerville den magnifika John Tuttuto vid ett log. Till skinnade från Sean Connery som spelade en Sherlock Holmes iklädd i munkar kapar Tutturo spelar en på riktig from och duktig frankiska munk som kan lösa fall på grund av hans intelligens hans kapacitet och inte minst på grund av faktum att han kan komma nära hjärta till olika personer. Om Gui är nästan expressionistisk överspelade och hans svarta munkar koppar förvandlats på honom till en rustning som är full av ånger tvivel på det som han gör och Everett är suverän att göra det, Tutturo är en ledig rapp Willhelm av Baskeville. Det finns en vision av sant Franciskus likande liv men det finns inte den stelhet den allvar som finns i den andra f franciskanerna som skall delta i ett möte över varande av deras order. Det är just slutscener som bygger den klimax när vi ser den kraftiga möte mellan dem Gui till häst omringade av sina krigare och den ensam Wilhelm. Allting verkar fungera perfekt från Stephen O'Connell klippningen som följer rytmen av en symfoni den av film musiken skapade från Volker Bertelmann som är extremt klassik nästaWagner likand e

Det råder inget tvekan att dem båda älskar Gud och jungfru Maria och hatar synder satan men i ena barmhärtighet tar plats i den andra hatet. Hatet är någonting som finns även i Borges som presenteras av James Cosmo en karaktär skådespelaren som den unga publiken känner mest till för hans roller i många stor filmer se ”Wonder woman” som en ond militär eller som en god militär i ”Games of Throndes” . det är en munk med ett dunk förfluten kanske av en krigare och vi ser hur han först introduceras av Adso till franciskanerna och först med gudomlig tron och sen med bitetr sarkasm påminner han till dem att deras tolkning av religionen är adels för mjuk möt människan och synden. Det är en sätt att se religion enbart som bestraffande som för mig gör denna krakrtär till en av dem stora figurer i en verklighet som är långt ifrån oss men har stark påverkat oss. Det som är fiende till den monumentala Jorge  är den lilla Alderbando från Grotaferata spelade av Roberto Herlitzka. Denna skådespelaren föga känd i utlandet liten med ett speciellt utseende som påminner stark om Laurence Olivier och Ernald Josephson ger en tolkning av religion från mystiske som är oberoende av människor och dessa mörke men kan även käfta emot Jorge. Det är slående hur denna figur är så nära den unga Adso som är spelade av den spinkiga karismatiska och naturliga Damian Hardung. Denna skådespelaren som precis som bok är en benediktins munken vilken innebär att han tillhör en mer traditionell order än franciskanerna som i 1984 filmatiseringen lyfter olika problematiker och har den fina kärleks historia med den unga provensalska kvinnan spelade av Antonia Fotaras. Hennes roll är naturlig ger behag och skönhet och presenteras ofta i naturen. Det finns i den tolkning ett spår av den pastorala genre mellan den unga drömmaren och älskare Adso och den som är satyrer refuserade på grund att han är vanställd Salvatore spelade av Stefano Frisia. 1984 verk hade närvaro av Rob Plam som tog ett roll som skulle ha gjorts av Franco Franchi och här är teater skådespelaren Stefano Frisia som gör denna roll som för också en konfrontation med Adso. Det är en nertonat extremt vanställd tolkning och vi ser många likheter med den namnlös bron vakt som fanns i Ingram Bergman ”Jungfru källaren” för mig den bästa svenska filmen någonsin år 1961 . det ses även i den scen i vilken han är nära hans läromästaren den före detta kättarens Ramingo da Varagine spelade av Fabrizio Bnetivoglio. Det finns för mig en stor fördel hur battiato bygger det som är knappast sedd av Eco ibland annat hur hans lyckas med flackback i vilken vi ser hur i ett extremt vit och vackert palats hur Salavtore i klädd narr kläder blir tagen till några adelsmän rör och hur det stoppas av kättare Fra Dolcino anhängaren som var balnd dem första militanta anarkister  Dolcino är spelade av Alessio boni en skådespelaren som visligen taalr en dålig engelska men är stark full av en extremt vrede och hur han kommer inne i den fina salongen mördar alla och för ramingo att mörda en präst. Det är en viktig scen som bygger klimas till  det som saknas i filmen den kamp mellan en kyrkan som är i knät av dem mäktiga och en som är för dem fattiga. Det är den del av hatet medan den del av kärleks ser i den passion av Malachai från Hildesheim mycket bra spelade av Richard Sammel för berengario  som vi ser enbart som lik Maurizio Lombardo. Det är ett extremt förbjuden kärlek men en så pass bra som blir belånade av älskog någonting som inte finns för Adso som till slut inte för kvinnan. En annan roll som bygger upp är den äventyr mesiga av Anna. Det är samma skådespelas Greta Scarno som spelar dem båda och vi ser hur hennes roll är mångsidig. Vi tror att hon drivs av vreden hämnd medan i själva verket hon drevs av kärlek till hennes föräldrar. Allt denna omringades av ett fantastisk åter skapelsen och av många andra skådespelaren som den till synes trevliga Severino som i själva verket är en våldsamt homofobisk karaktär spelade av Piotr Adamczyk som gör hans livs roll till de hårda kardinaler spelade av max Maltesta i en serie som är suverän

Robert Fogelberg Rota

Duello e segreti


maurizio lombardi.jpg

Uno delle piú belle pagine della storia della televisione italiana

Titolo terza puntata del Nome della rosa

Regia

Giacomo Battiato

 

Interpreti Rupert Everett, John Tutturo Stefano Frisia , Fabrizio Bentivoglio

Distribuzione SVT

Voto capolavoro

La serie il Nome della Rosa sarebbe sicuramente stato preferito da Eco rispetto al pur bellissimo film del 1984. Giusto in questo terzo episodio si vedono meglio di tutto le differenze ma anche alcune nuove interpretazioni dell’ottimo romanzo di Eco. Sicuramente Eco era un personaggio molto capace e ha scritto altri testi bellissimi ma mai nessun fu più popolare del “Nome della Rosa” Battiato opta non per il racconto fedele ma piuttosto per ridare le atmosfere del romanzo e fare vedere il non detto quello che viene solamente pensato. La fotografia di John Conroy gioca molto con il caleidoscopio di colori tipico di molta della  pittura italiana del gotico esempio Simone Martini e ha il merito di fotografare gli ambiente . Il personaggio più interessante in questa puntata é sicuramente bernardo Gui che ja il volto conosciuto ma molto più trascurato del solito di Rupert Everett. È facile che il personaggio dell’inquisitore che é il nemico per antonomasia della ragione sia presentato come grottesco neagtivo a priori e pino di odio. L’odio ´é  sicuramente uno degli elementi principali insieme al tumefarsi la carne le ginocchia sui sassi che lo portano a pensare a introdurre la dimensione più imporrante nella messa in scena di Battiato il non detto quello che non viene mai ne presentato e né spiegato nel film del 1984. Vediamo come a poco a poco si introducano dei ricordi come quegli di una cappella dove abbiamo Bernardo con Margherita il ruolo più ”femminile” di Greta Scrano che è incatenata ed é quasi molestata dall’inquisitore. Ci sono e qui si vede tutto l’enorme talento presente nell’interpretazione di Rupert Everett in maniera molto piccola partendo da gesti semplici minimali ma intessimi a creare un dualismo tra la lascività e öa severità. Il Berardo Gui di Rupert Everett é un uomo ce sa di fare male ma che sceglie non solo di presentare l’amore ma anche l’odio il vero artefice di una certa forma di pericolosità del riso  vediamo la sua interazione con gli uomini d’arme primo tra tutti Marco Pancrazi uomo che ha il duello co nanna il ruolo avventuroso e guerriero di Greta Scardo con i capelli tagliati. Questo potrebbe sembrare già in se stesso un qualcosa di strano un’eccessiva libertá rispetto al testo di Eco mentre questa é solo un qualcosa di logico perché queste scene danno ritmo soprattutto a un montaggio molto ben fatto da parte di

Stephen O'Conne soprattutto nella scena nella quale lei manca bernardo e nel duello brutale con una persona il soldato che tira seguendo fiore del Fiberi e lei che tira con uan badia baldese e uan mannaia armi molto piú contadine. Per me é una delle scene piú belle dell’episodio come l’inseguimento nella natura. Se anna ha alcune parti per così dire maschili quelle della lota e del combattimento Adso superbamente interpretata da  Damian Hardungll ha parecchie parti femminili intese come delicatezza voglia di conoscenza e la sesualitá che cerca di reprimere. Si tratta di un approccio al personaggio molto più caricato nel senso di un personaggio molto più difficile un personaggio che conosce un certo tipo di sessualità- L’interesse per i Dolciniani deriva da questo è quello che è il vero padre di Azo o la figura che sostituisce imn padre mai compreso é Jorges che qui ha il volto militaresco e autoritario di James Cosmo. Questo grandissimo attore scozzese riesce a presentare un personaggio che conosce bene molte cose che sa districarsi e che ha la funzione di custone. Vedimao l’iniziazioen di Adzo a in diverse occasioni la vista alla biblioteca con le sostanze allucinogene i diversi problemi il confronto con le proprie paure e l’aiuto a Guglielmo da baskerville . John  Tutturo a differenza di Sean Connery non fa un Sherlock Holmes in saio francescano ma un personaggio molto completo un vero frate che con arguzia intelligenza e soprattutto umanità cerca di scoprire un segreto un problema. Si nota bene nell’interrogazioni che sono con Berengario interpretato benissimo da Maurizio lombardi che non é una macchietta ma un personaggio di un amate deluso o anche nella costruzione dei nuovi occhiali con Nicola un bravissimo Fausto Maria Sciarappa in una scena naturale perché  con u dialogo molto bello e intelligente. La seri televisiva ha il grosso vantaggio di presentare farci capire le varie personalità dei diversi monaci da Alinardo un bravissimo Roberto Herlitzka che mostra tla sua capacità dessere il Laurence Olivier italiano nelal recitazione ddel apocalisse  al tetro e misterioso Ramingo che é superbo nell’interpretazione di fabrizio Bentivoglio a Salvatore il frate un po’ tra il birbone e il serio di Stefano Frisia. Questa é forse la migliore rivelazione di questa visitazione e ricordiamo che per il ruolo che doveva essere interato da farnco Framchi segno l’esordio di Rob Palm. Un frate interessante un po’ contadino e diabolico che sogna il pase di Cuccagna. Qui vediamo anche l’interessamento alla ragazza occitana che ha la bellezza angelica e raffinatissima di Antonia Fotaras. Un ruolo molto ben riuscito che dá uan altra dimensione storica quella dell’amor cortese in una nuova interpretazione molto convincente.

Robert Fogelberg Rota

Two great episodes

One of the two best episodes in TV story

Antonia-Fotaras-Greta-Scarano.jpg

Tittle The name of the rose

Director Giacomo Battiato

Cast John Tutturo , Sebastian Kock, Rupete everet Michael Emerson

Swedish distribution SVT

Rate Masterpiece

The first question that you could pose to yourself reader is why do i write it in English this review because I’m  preparing to write a short continuation and I had already wrote in Swedish and now I want to go more into a more detailed analyse  The film from 1986 is still extent and worth seeing but this is a totality different. Giacomo Battiato chose to focus with a really sure and clean direction on the context in which the crime story take place the fight between the German based imperator and the pope that in that time 1347 had been taked into captivity in South France Avignon. The pope is this particular series is Johan XXII paly by Tchéky Karyo , the style is natural but alo full of proud and full of himself with a big charisma. It is the use of light that is the main difference from the 1984 movie is the use of a much lighter photography and a more clear contest to give the idea of the majesty of the place. John Conroy is the PhD that’s work really well with a rather aggressive editing by Stephen O'Connell that work explicitly well with the dramatic music store by Vorlker Bertelsmann full of leif motive. The first image is a battle a hard and bloody violent mêlée between the franc and the imperial army that used the rich Italy as a battle ground. There is one man that isn’t at all interesting in the fight and it is a young knight play by Damian Hardung that is the young Adso of melk the story teller. We see two main influence in this central part of the young hero the one of hamlet with this searching and the bad relationship with the father that her is very hard coking in the good performance by Sebastian Kock. He is a hard man that out both his son Also that has decide to give away the warlike career in army to enter the church after that his father presented him a woman much more that a slave ianca a model Camilla Diana. Adso is already from the beginning not interest in violence and he undress himself from the mail and the gambeson to start the life he wanted into religion. This scene is that not said and may not even wrote from Eco but give even more proud and more substance to the charter. We see it in the first episode but also in the second one when this kind of choice isn’t that one of Siant Francis but a way to escape. The scen in wchich Also goes into the maze and find the book with the miniatures is really interest because he find there the uncanny the door to his subconscious. I want to point out one thing Eco’s writing is the one of a semiology’s and he come into the sould of the character towards the description the sign. Battiato instead come into image that show the fear and there is a scene that is central when after the several meting with the girl plat by Felicia Foras a super beauty the abys open after the chat with Jorge from Burgos the enemy and the antagonist play by James Cosmo. This is a really interest choice because the element Scottish actor is play a particular monk similar  several worriers soldier part. Hard expertise blind but the one that can still move still own the place and it is the palce himself with the necessity of guarding a secret. One particular world frase is used as a quote from Eco “This place was fortes” . Could Borges had been a woriiedr that was searching something else and has decide to hide it not so much from a man with a supreme intact William od Baskerville but and other Alinardo da Grotaferrata play by one of the finest Italian and European actors Roberto Herlitzka son of the Czech primary minister before war world two. This man is play with class intensity and chose to be fool when it isn’t it. The contact with the abode with all his luxery all his way of pretending being a charismatic and serious church man is done with a excellent capacity by Michael Emerson . Even if it is a sinfull man only interest in power he isn’t precisely like Jorges so negative because he really believ and it show in a scene in one of the cells when we see a painting of the Italian late gothic and his adoration toward a gothic Madonna. Beside the pope the negativity of a extreme cruel and not tolerant church is shown by beranrdo Gui and excellent Rupert Everett . this wonderful actor is always know for brilliant and tragic part but here he succeed in showing a terrible man full of hate of power and with a mixture aof both sadism and sarcastic. But as we did with .. in Stanley Kubrick “Paths of glory” it is the same with Rupert Everett’s Berando Gui. He truly believe that he is serving a hight proposal that he is serving a hight God and civilisation. After the fall of the Roman empire or provocateur by that a lot of the Roman law the interest in keeping the old civilisation was moved to the catholic church mostly in the look. We see two times the mixture of the good and great villain that is so important for showing his contempt into time when the pope shows a crucifix with a heavy bourse and when he discover a woman that is having love red hair Laura Martelli with a peasant a woman and he makes fun mostly on her than on him. This scene is for me one of the best in his simplicity and his rawness. This two episodes are made for the big fight between Gui and Guglielm a trie Christian intellectual play by John Tuttiro. Both physical and with the much more lay down style Tutturo is a kind of anti Sean Connery. We see a really big difference between the two Connory was actually playing a Sherlock Homes in frai dress while Turturo play a frair that is discovering a mystery and he show humility love to freedom and knowledge that we can have in it. The main antagonist is the former heretic ramingo play by Fabrizio Bentivoglio. This is very hard man that has had several problem and it is forced to lieve in a place that he hates. Thank to him we see the former life with the big rebellion by Fra Dolcino Paly very well by Alesio Boni a hard warlord and his life Margehrita of Trento play by a mixture of a Lolita and Sofia Lorene Greta Scarno i. That show a lot of versatility, Sexy and mother other and even a god worrier the real main actor much more that Aso that is a rather feeble character. It is a excellent work in which we see several other good part like the other monk a really sad Berengario play by Maurizio Lombardi. This character have one kind of sadness of the old lover that hasn’t succeed in getting what he wanted. It is the same for Malachia of Hindeslheim play by Richard Sammel and the most difficult part pf all Salvatore the beat man paly by Stefano Frisai. This part was thought to Franco Franchi one of the best Italian comedian ever bu the refused and it was done very well by Rob Palm. Here Frisia play a kind of Quasimodo. Than we have the older part the girl a beauty from Provence play by Antonia Fotaras that represent love innocence and the courtesy age. This was really very short. There is also the modern man that want to study to have is curiosity satisfy that is the Swedish monks Bencio from Uppsala. When I read the book I find him really irritate the less niece of all in Benjamin Stender. He presented a great part full of ambivalence an true in a wonderful production

Robert Fogelberg Rota  

I kiss rapinatori

I was made to make you laught bay

kiss.jpg

TitoloNon ci resta che il crimine

 Regia  massimiliano bruno

Intepreti Alessandro Gasaman

 Edoardo leo

Distribuzione Rai

Voto A

Pochi film italiani degli ultimi anni sono stati così spensierati e divertenti come non ci resta che il crimine tre amici il timido e nevrotico Sebastiano un Alessandro Gassman in stato di grazia Marco Giallini che interpreta Moreno un fallito cilatrone ma simpatico che ha trascinato anche ancor più riluttante Giuseppe molto ben intepretato da Gianmarco togniazzi a fare dei tour sulla roma criminale quella della banda della Magliara. La loro bestia nere e interpretata dallo stesso Massimiliano bruno in Gianfranco lo scemo o più elegantemente il nerd d ella classe ora uomo di sucesso. Per un tunnel magico i tre amici si ritrovano opportunamente forniti di soldi nella Roma del 1982. Un Italai più divertente ottimista simpatica forse e ben presto frequentando night e altro conoscono visto il fatto che Giuspeppe ricorda tutti i risultati delle parte di calcio Sabrina benissimo interpretata da Ilena pastorelli che è la donna di Renatino un bravissimo e cattivissimo Edoardo leo capo gangster quasi incontrato. La fotografia di Federico Schalter è stupenda propriio coem il montaggio di lucina Pandolfelli e poco alla volta gli amici che si rincontrano anche quando erano bambini e qui non proprio inespertamente si scopre che Gianfranco è il migliore inizia a entrae in uan vicenda sempre più tetra simile ea quella di un film gaster. C’è sempre per l’elegante ambientazione d’epoca e alcune delle vicende un certo po’ di leggerezza ma poco alla volta questa cambia per divenatre sempre più tesa molto graziee  Renatino che s’avvicina sempre di più a Giuseppe. Forse i due hanno anche da parte di Giuseppe un certo tipo di passione d’interesse che non si riesce a capire come in molto del film ganster penso a “eatsern Promise “ di David Croneberg ma qui abbiamo anche la tradizione italiana e romana di lavori molto interessanti per il ritmo la loro velocità e la loro  verve. Il film procede e la rapina mascherati da Kiss diviene  determinate quasi da antologia per un eventuale continuazione. Un film da ridere e da pensare che presenta un passato che è sia negativo che positivo e spero che presto verrà mostrato in molte altre culture

 

Robert Fogelberg

 

 

Inte så bra

Inte så bra

macacroni.jpg

Tittel maccaorni regi Ettore Scola

Medverkande marcello mastroaini jack lemon

Svnesk distribution Cineastern

Betyg F

Få filmer som jag har sett med så bra regissörer som Scola och så like med jack Lemaon. Mycket berör på den fotografi av Claudio Ragona som är full palt och liknar en gammal video. Jack lemon spelar en före detta amerikansk soldat Robert Traven som kommer tillbaka till Neapel vad han möter Antonio janello en arkivarier som för ett serier av anledningar som kommer aldrig fram har hållit en kult av tarvet som hade ett flirt med hans syster Virginia spelade av ett tan patrizia sacchi. Det är en konstig Neapel visligen vackert men extremt nedrörande i vilken dem två herrar visar sig vara mest Mastroianni i ett super histornisk karaktär vilken ses med hans roliga brottnings. Lemon är i denna film skuggan av sig själv hlet oangagerade och inte kapabel att prestera det som han hade gjort. Sclla var inte napolitanaren och den bild som den ger av Neapel är en bild som är adels för mycket av ett vykort med konstiga steotyper som det ses i dem två fransk producenter gestatade av Jean-François Perrier respektive Marc Berman och samam kan sägas av den lite munken elelr den emil i lugebära klädd som en av munkarna i ”Rsens namn ” Pasqualino spelade av fabio Torre. Den lilla munken är ett slags troll men vad Scola ville göra i ”maccheroni ” var som alltid och han lyckades mycket bra med det att analysera samhället med hjälp av olika populära berättar former och den roligaste delen förutom dem magnifika möte i ”galleria Vittorio Emmanuelle” är dem scenerna i vilken Mastroiandi parodiera den populära melodrma av sceneggita när han spelar böven medan den som är den goda är den lilla Ernesto Mahieux som senare skulle bli en av den ledande karaktär skådespelaren i den italienska filmen. Problemet är att utan att kunna fröstå denna stad scola parodiera den och citera vild av andra filmskaparen även Vittorio De Sica även han påtänk napolitan när han var istället sardisk med möe mella Robert och carmellina Antonios äldre modern personfierad av Isa Danieli. Hon kastas när i ett roll som får adels för liten att tillföra som Daria Nicolodi i den tråkiga signorina Di Falco. Denna skådespelerska var under denna tid mycket känd för många fina inhop i Dario Argento det är en roll som kunde ha presteras mycket mera och då kunde Travel ha blivit den logiska utveckligen av Travel och rollen som lemone spalde i Billie Wilder ”the apartmant”. En film som har även en noir del med Giulios äventurer spelade av Giulio Esposito men som kommer aldrig mera än enkla lätt karikatyr mesiga samam år som Federico Fellini gjorde en enorm verk ”Ginger och fred” med samma mastaroiandi

Robert Fogelberg Rota

 

Viking la ricerca del padre

Il ruolo del padre in una delle migliori serie di tutti i tempi

ragna.jpg

La serie televisiva Viking sta finendo ma secondo me conviene riguardare alcune degli episodi precedenti parecchio assentanti per assaporare ancora meglio la ricostruzione storia. Nella prima parte é importante l’idea di paternitá sia quella cosmica di Odino ma quella di Ragnar. La serie televisiva viking è sicuramente una delle migliori mai fatte per il sapiente uso di scene di combattimento soprattutto battaglie ii gioco di specchi e di siemetrie priam e dopo presenate  e l’ambizione di farci vedere e materializzare un certo periodo storico. Mi dedicherò alla stagione forse per ragioni di budget piú economico per ragioni di budget meno consistente e soprattutto al primo episodio Questo si vede molto bene nella prima puntata “Rites of passage” diretta da John Reck che inizia con una battaglia dove i vichinghi sono impegnati contro gli  estoni. L’’estetica del prologo è differente a quella classica codificata da un montaggio che spesso solo percepiamo qui è veloce e inizia in una battaglia tra vichingi e estoni dove Rollo intappetato da Clive Standen salva la vita a Ragnar un ottimo Travirs Firners , il primo é il fratello maggiore ma meno carismatico e apparentemente più stupido. Sono due ruoli complementari e si mostreranno simili capaci anche di un certo tipo d’ironia che rende ii loro ruoli piú ricchi di sfacetature e aspetti anche contrastant. Osserviamo che in questo primo episodio Rgnar é anche capace di frasi vedere nella vita quotidiana quella di tutti i giorni le piccole baruffe con la moglie Lagheta presentata benissimo dall’attrice canadese Katheryn Winnick il cui corpo flessuoso e quasi un effetto speciale capacie di essere senssuale e assassina fin dall’inizio. Il l punto o meglio l’usanza centrale che viene presentata per ricreare  quest ’epopea dove notiamo senza troppi problemi la bellissima fotografia di John S. Bartley é di mostrae quando il giovanissimo Björn presenatto da Teddu O’Tool riceve il bracciale. Qui abbiamo l’introduzione di due dei personaggi che saranno più importanti in questa prima stagione il crudele ma anche capace Jarl Harladson che é interpretato m olto bene da Gabriel Byrne. È un individuo ironico é tirannico spelato con la bella Siggy un elgante Jessalyn Gilsig che vediamo in alcune inquadrature molto intense. Queste a  poco a poco scopriamo la vita molto difficile di questo personaggio che ha avuto due figli morti e per la maggior parte dei guerrieri rappresenta il vecchio un modo diverso di intendere la vita è soprattutto d’intendere il comando basato su un rispetto sterile nel senso di rispetto sociale non su quello che è l’ammirazione che sentia solo in quanto stupida é sorpatutto basata su meriti che non esistono piú. che sentiamo molto meglio. Si tratta di un tipo di differenza che ricorda quella di Amleto con il gioco che è presente nel famoso dramma di William Shakespeare. Lo jarl non é padre é un aversario per tutti e due i personaggi.  Un inizio veramente molto convincente di una delle migliori serie di sempre.

Robert Fogelberg Rota

En av de bättre serier

Kriget som man aldrig skådat

sabotage.jpg

Titel Das Boat

Avsnittet…

Überlebensstrategien 24 Apr. 2020

Unbequeme Allianze

Regi Andreas Prochaska

Medverkande Clemens SchickStefan Konarske Robert Stadlober Leonard Schleicher Tom Wlaschiha

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Das boat var en otroligt bra film som lanserades en annat ganska medioker regissör Wolgfarard Petersen men nu Tv serier överträffar den och inte enbart för dess tekniska skickligheter. Ubåtar hade ett extremt genomslags kraft i början av andra Världskriget och den tyska krigsmariner kunde vara en ytterst effektiv kraft även om dem absolut bästa ubåtar när det gäller resultat mesig var dem finska.  Ubåtar var i övrigt den delen av armen som var minst nazist vänlig och det ses tydligt i några av huvudpersoner som den som är den ”hjälte” figuren Johannes von Reinhartzpresenterade med kraft och karisma av Clemens Schick .. vi ser hur figuren växer även i dem fel som han gör när han kastar sig i vatten och hans ubåt blir nästan träffat av ett brittiskt spaningsplan. Känslan av instängeten i denna del av historia låte oss se dem olika karaktärer som den sympatisk Laudrup lite av en clown men även småskalig Robert Stadlober eller den rebelliska Frank Stresser spelade Leonard Schleicher som har deltagit i spanska inbördeskrig för vänster sidan. Deras spel är nedtonade  men när det behövs det tänder till- Vi ser även en sidor historia den av hans syster som hjälper judar med några oväntade hjältar. Idéen att överlämna kod maskin  är fantastisk och vi är i samma situation som den som var den nyligen bortgången Sean Connery bästa roll på senare tid ”jakten till röda Oktober” vi ser hur det finns en form av avundsjukan bland några av personligheter i besättningen och dem äktade grymma nazister som stubaiutfürer . Dessa är klädda i vanliga kläder och det visar deras hat deras förvrängda ideologi. Annorlunda är temat av den diaboliska dubbel som i denna fall är Wrangel en grym sjöfararen med hans diaboliska besättningen i vilken vi har två riktiga ligister .. och den nytta alkolisten Dina spelade av Robert Ehrenberg. Wrangel  i vars roll Stefan Konarske gör en roll som skulle mycket väl vara värd en emmy  är kall liknar dem onda demoner bland dem sju havet som den flygande holländaren eller varför inte Europa Gray joy. Vi ser hur han ständigt explodera och även om han talar tyskt han är ännu grövre. Han är ganska lik hans styrmän som är en nyter alkis och den person som har lämnat till en säkert död officeraren. Hoffman . denna är en annan typ av roll och en annan historia som fäktas den av USA av den eleganta och till synens bekymmer lösa New York i ett noir film . Jag tidigare citerade Euroen Grayjoy eftersom Das Boath serier påminner stark om några av ”Games of Thores ” berättar knep med att presentera strama intressant stram fotografi och en snabbt klippningen. Det är den värld med sina dunkla och snedvridan bilder i vilken Paul Hoffman galant spelade av Rick Okon får en slags förändring Det är inget tillfällighet att blir helt besatt av den dark lady som är den färgade jazz sångerska Cassandra  seplade av den charmiga Rochelle Neilsom verkar en Cerci Leninister utlånade till intrig och det kan vara att hon är inte intresserad ei den bortskämda rikemanssonen Samule spelade Vincent Kartheisereftersom senatorerna skulle även kunna vara hans far gredwood senior  spelade av Kevin McNally. Det som gr det ännu större likhet är en skådespelaren som har deltagit i Games of Thorndes i likade roll Rose bolton som är spelar den reaktionär irländska polisen O’leres spelade av Michael McElhatton. Det är en karaktär spelade rent perfekt av en skämmande eftersom den utvecklas i den riktiga världen . Thomas Kretschmann är Berg en till synes integrerade eller vilande nazist och efter att ha sett honom i många aktion liknade roller av nazi officeraren som i dem två Stalingrad spelar han är en roll i den dolda. Det är en minnesvärd roll som den av ansvarige för La Rochelle flottas basen amiral Schiller spelade av Philip Birnstiel. Det är en fadern roll men en fadern roll som har väldigt liten pondus och vägrar att se den onda nazismen när den bara drabbar någon själv i form av när hans barn ”officeraren” spårar  ut. Fransmännen är också svag som polis kommissarier Pier Duval spelade av Thierry Frémont som har även komiska förmåga eller svaga för den form att dem saknar handlingskraft som den sympatiske prästen eller är för gamla . Det är slående den skicklighet av Margot Bostal som spelas av Fleur Geffrier. Som försöker att hjälpa en judisk familje fadern Anatole spelade av Paul Bartel.. som spelar den straks judiska familjen fadern som får hjölp av sjuksköterska . fast den alla ondaste figur är ingenting mera än the man Tom Wlaschiha redan Jacque Oäard och nu Hagen Forster. Det är en extremt sofistikerade roll som har redan fått en kärlek besvikese på grund av Simone Strasse en fantastisk Vicky Krieps.  Det är en roll som är enorm den av Wischina som visar hans styrka och hans enorma skicklighet. Den som är nästan bättre är hans demoniska medhjälparen . En serier som man bara måste se.

Robert Fogelberg Rota

En utmärk episodiet

David Wellington inskriver sig i tv historien

frigis.png

Titel Ragnarök

Regi David Wellington

Medverkande Alex Høgh Andersen Alexander Ludwig

Svensk distribution Cmore

Betyg Mästerverk

 

Den första frågan är varför är just Ragnarök den mest intressant episoder i serien ”Viking”. Ett svar kan vara den fotografi som presteras av Owen McPolin som visar ett taktil tredimensionell karaktär ibland annat den scenen i vilken Ivar benlös galant spelade av Alex Høgh Andersen bränner upp med den grekiska elden angripare till Vikingar metropolen Kattegatt. Scenen är perfekt och det ses tydligt med hjälp av Aaron Marshalls snabba klippningen och Trevor Morris episka nästan ennio Moricones s likande musik. Detta är en minnesvärd bild i ett episoder i vilken det finns mycket och vi ser hur Ivar håller på att förlora kontrollerna. Ivar är onekligen den mest intressanta hänsynslösa och även kontroversiella karaktär. Denna kille kunde ha varit sympatisk med hans humorist hans rapphet och faktum att han är svag men han är kylig full av sig själv och även extremt egoistisk. Det ses tydligt i hans sätt precis som fadern Ragnar vilken led av diverse missbruk och hallucinationer medan Ivars är mera beräknade och extremt full av sig själv. Det ses tydligt när han låter dem pilbåge skyttar som inte sköt på Björn en duktig men stolpig Alexander Ludwig hängas och när han försöker att övertyga invånarna o katteagt att han har rätt. En rätt som är gudomlig inte på grund av faktum att han talar med Gudar som Floki den extremt duktiga Gustaf Skarsgård som saknas i episoder eller att gudar har poijnterat ut honom men eftersom han är en Gud. Men det är ett tonårs gud en barn rädd för andra barn som sonen Balder och ombytlig och det ses tydligt när han stryper Friggs som spelas mycket bra av  Aicia agersson. Förutom den fysiska likheten med Ingrid Thulin det finns mycket av denna skådeseplerska förmåga mest i italienska filmer att spela nd se Visconti ”Dom fördömda”. Figgeis  som hade skappat hela myten av Ivar förgör den genom den knep av ge tillträdd till en löngväg och hon blir strypen precis som hon hade låtit andra personer strypas . Ivar är lite av macbeth och Rihard III men även en av Hamlet som inte hade tagit sig ifrån modern en mor som Frigas nästan liknar. Det är ingen tillfällighet att den personlighet som är den enda som kan på slagsfället förstår hans planer är  Gunnild som spelas av Ragga Ragnars som är en mer krigisk version av Alselug ivars mor. Det finns inte harld Fn hår en mycket bra roll av Peter Franzen som visar hans förmåga eller den avdankade och borttappade Hvitserk som gestaltas av Marco Ilsø som visar tydliga tecken på att vara en fysisk skådespelare som kan inte ens komma i närheten av Ivar. Det är inte någon raffinerade plan typisk kanske av dem vikingar krigare. Det som för sig är så bra med David Wellington att i likhet med en bra fotbolls tränaren att låta varje skådespelaren skall kunna spelas det som dem är bra med och Marco Ilsø passar utmärk med den fysiska och det som görs av veteranen Steven Berkoff är att som kung Olaf spela med Antoine Artaud grymhetens teatern att visa den grymma enbart från blickar. Denna skådespelaren som har glana tyranner  som Hitler och Savonarola  samt har medverkat i Kubrick filmer ger ett  minnesvärd tolkning som dem små roller av Ubbe en duktig Jordan Patrick Smith och Lagheta en karismatisk  Katheryn Winnick som inte strider. Fast den roll som är bland dem bästa ä Magnus som spelas av Dean Ridge. Det är en gåtfull roll av en person som är mellan två kulturer den Krista och den hedniska som är eller kanske är inte Ragnar son och lyckas att få ett vackert död i ett svårt liv. En fröjd för ögonen i ett sådant bra avsnitt

Robert Fogelberg Rota

 

Vikingar och fynderna

Steve Saint Leger tar karma i vikingarnas värld

Titel  The Buddha

nedladdning.jpg

Regi Steve Saint Leger

Medverkande Katheryn Winnick Alexander ludwig Marco Ilsø Alex Høgh Andersen

Svensk distribution Cmoe

Betyg mästerverk

Få serier har varit så bra i allt som Viking och den har hållit och håller fortfarande ett mycket högt standar och det ses tydligt i detta avsnitt som leker mycket med ett föremål som tillkommer på Stockholm stadens historiska museum en Buddha staty som hade en gång i tiden kommit till Skandinavien mycket är på grund av den magnifika fotografi av Peter Robertsonsom ger den bäsat känslan av en tid som är brutal vackert och full av många överaskningar.  I berättelsen den är en av dem många episodier som berör den mest gåtfull och avdankade av Ragnars söner Hvisech spelade av Marco Ilsø. Det är en intressant roll i den egenskap att den verkar bara gå runt förtryck först av en far och en mor som föredrog dem andra och av en lille bror Ivar narcissistisk kär i hans eget rykte. Om Alex Høgh Andersen spelar ett mycket mer ”tetaral” hystronisk roll som likanr dem bövar som spelades av Laurence Olivier den av Marco Ilsø är annolrunda med ett nedtonat roll som är under vissa tillfälle lugn och har utbrott som i slaget. Möte med Chooye Bay den äldre man som är vid en markare visar tydligt att han söker någonting utöver det vanliga någonting som han kan söka. Det som är slående i Hvicech är den tomhet någonting med den styrka i kriget som vi ser i den unga saxisak prinsa den irriterade Alfred spelade av Ferdia Walsh-Peelo och brödern som är den krigiska Aethelred en roll i vilken vi ser Darren Cahill. Vi har hela tiden sett honom från fiende vikingar perspektivet som en skicklig krigare och vi ser hur pass mycket modern en fantastisk JudithJennie Jacques hatar honom eftersom han påminner om den make som hade orsakat henne mycket lidande. Vi ser hur pass hård en slags lady Macbeth hon har blivit enbart en äldre version av den onda Elsewith den fagra Róisín Murphy. Det är en av dem många kvonnor som Bjärn järnsidan seplade av Alexander Ludwig försöker att skpa sig ett nytt liv med Githisl den atletiska Jennie Jacques. Det finns i Ragnar en form av komplex en vilja till att försöka att göra det som hans far gjorde men lyckas inte någontings som lyckas av ubbe
Jordan Patrick Smith
Och hans fru Torvi georgia hist en pragmatisk paret. Det är ett spel mellan dem två som för mig gör denna episoder intressant mera av Floki en alltid duktig Gustaf Skarsgård äventyr i Island när han skall förlåta dem som har förått honom. Men den karaktär som för en ännu större del av karma och återfödelsen  är magnus Dean Ridge en ung män som försöker på att komma i den samling av vikingar. En mycket rolig och bar episodiet

Robert Fogelberg Rota

Gigi Proietti

Gigi Proietti ciao Shakespeare  politico livoroso

proietti.jpg

Quest’ articolo e per me molto complicato e non sarà bellissimo perché lo scrivo per due persone il grandissimo Gigi Proietti ma anche per mio papà che è morto a seguito del COVID 19 il 27 di settembre. Recisamente come proietti anche mio papà è sposato con una svedese , matrimonio o convivenza e lo stesso. Tutti e due hanno avuto due belle vite e ricordo come vedemmo insieme all’inizio di questa pandemia “Febbre da cavallo “ un grande piccolo capolavoro per la regia di Steno e oggi quando penso a loro due ho sempre in mente la bellissima colona sonora. Purtroppo sono un mezzo fallito come attore e regista e ho due grossi rimpianti di non aver fatto vedere San Pietroburgo a mio papà e di non avere visto Gigi Proietti a teatro (anche se vidi un video in casa di uno dei miei maestri Arnaldo Momo sul Casanova) soprattutto nella sua bellissima interpretazione di Cyrano con la coreografia di Tito Tomassini  questo mi focalizzerò sulle alcune delle sue interpretazioni cinematografiche   sempre di alto livello e le paragonerò con il globe theatre. Questa struttura è bellissima e spero di riuscì a lavorare una volta . Il teatro elisabettiano e un qualcosa di irripetibile dove contro ogni fanatismo religioso poeti di formazione classica presentavano in mezzo a tutte le passioni e le brutture dell’epoca opere irripetibili. Un miscuglio di alto e di basso .Il cinema ben presto segui la strada del teatro borghese e anche la televisione e volenti o nolenti il vero teatro elisabettiano sono oggi i social media. Proietti ha portato al cinema un ruolo che era fondamentale quello del clown elisabettiano attore colto e sapiente che riusciva a far ridere a far riflettere si consideri l’esempio del becchino in Amleto. Due dei due ruoli più divertenti sono il dannato pazzo estraniato con alcune sfumature di tipo espressionista in “Brancaleone alle crociate” con il ruolo dell’eremita. Il film sicuramente divertente bello e sensuale non riesce però a presentare un gioco sulla giocosità del periodo medievale. Ben diversa è l’interpretazione a fianco di Vittorio Gassman nel film di Altman dove fa il ruolo dell’italiano truzzo ma simpatico infingardo . Un ruolo bellissimo che prepara giusto a febbre da cavallo dove personaggi antichi si trovano in una situazione nuova moderna quella del precariato. Il ruolo di Proietti è il più umano e ricorda moltissimo quella che diventerà non la scelta ma la necessità di molti. Un altro film importantissimo e la tosca di Luigi Magni dove finalmente senza le stupende musiche di Gioacchino Puccini dove si restituisce la passione e l’umanità a questi personaggi. Nel film stupisce l’estrema timidezza il quasi disagio del Cavoradossi sia nei confronti di Scarpia che in quegli di Tosca che sono Alessandro Gassman e Monica Zitti. Un film che regala ironia e grandi emozioni. Il formato televisivo fu bellissimo per Proietti con la possibilità di dare di conoscere e soprattutto di intrattenere molte persone. Particolarmente bello fu per la regia di Manfredi “nel nome dell’ultimo papà re” è forse la brutta coppia del film di Luigi Magni ma mentre Nono Manfredi presenta un cardinale d’assalto pieno di una bile di un ironia spesso amara direi sarcastica nel confronto di tutti il ruolo di Proietti è più vivo più umano e anche pieno di una notevole ironia e distanza di un’eleganza notevole. Può sembrare strano nella carriera di Proietti che non presentò mai la commedia dell’arte e Goldoni ma fece un ruolo con classe e eleganza tipica di Goldoni nel truccatissimo Mangiafuoco dello stupendo “Pinocchio” di Matteo Garrone. Una lezione di recitazione di vita come “preferisco il paradiso “ di di Giacomo Campiotti dove presentò il santo buono del popolo e dei bambini San Filippo neri in maniera impeccabili. Dispaice di non averlo visto a teatro e spero che lassù lui e mio papà diventeranno buoni amici

Robert Fogelberg Rota

Vårt tid Jeanne d’Arc

Lila Greta ute i världen

MV5BMjVjMzcyZDktNzFhOC00NTY2LTkxMjAtMjJkN2U3ZWZkMzUwXkEyXkFqcGdeQXVyMDU5MDEyMA@@._V1_UY268_CR13,0,182,268_AL_.jpg

Titel Greta

Regi Nathan Grossman

Medverkande Greta thullberg Bosonaro Vladimir Putin Emanuel Macron jean junkers Donald Trump

Svensk distribution TriArfim

Betyg A.

Jag måste säga att jag är ytterst tveksamt till Greta Thunberg vision av miljö arbete. Visligen klimat förstårälsen är fel men jag känner mig inte som en boven för jag äter kött och mejer producter och rflygger gärna. Dessutom jag anser inte som läraren att skolstrejet är någonting bra när man kan utan någon som helst problem gå att demonstrera under en helg och man dessutom skulle vara mera effektiva Fast det som är bra är att Nathan Grossman gör ett  mycket bra verk i vilken man får plötsligt mycket mera sympatier för denna flickan som hade ett tämligen bekymmerslös liv med en mamma som är ganska frånvarnade Malena Ekman  och en far som försöker att hjälpa henne Sate Thrnberg. Det som är filmens starkaste scen är när hon i börjar 2018 står med de ståtliga muren av vårt riksdatas huset vart hon försöker att tala med människor och några av den svenska medelklassen stannar. Visligen Nathan Grossman har visat bilder av olika olyckor som orkaner och har haft klimat förnekaren att tala fritt men det är just när Greta får fram sina argument att vi förstår att dem är rätta. I själva verket kan jag tänka att denna flicka med sina stripiga hår är irriterade möjligen posera men lite i taget träder en glöder en passion fram som visar att hon är riktig att hon är äktade. Jag tror att Nathan Grossman understryker att förutom vad hon säger mycket berör på att i en epok i vilken vi kan skapa  falska profiler och gömma oss bakom den Greta vågar ser sanningen se fara i ögat och det gör henne till en hjäte ett nytt jena D’arc. Jag hade velat kanske ett större likhet med den kanske med bilder på några av hennes filmer men för mig det finns två Gretor och den fantastiska klippningen av Charlotte Landelius påvisar den blyga och väluppfostrade tjtje med hennes problem besvära av allt den uppmärksamt som ges till henne av cyniska politker som den franska presidenten Macon eller den senile Junker till den opportunistsika Guitierezz. Det finns även fina stunder när hon i Rom skrattar åt hennes haters och när hon möter ett extrem åldrande Arnold Schwarzenegger. Bövar kan vara Donald Trump som låter sina supporter håna henne  eller till Bolsonaro en total idiot som skulle behöva en kock stryck . Det intersantaste är hur Nathan Grossman använder sig av Vladimir Putin. Ofta åtminstone innan Corona pandemi som betyd i övrigt min far bortgång Sverige hade sett som en harry Potter internat skolan liknade land mot Vladimir Putin som är världens Voldmor. Det är inte  en sympatisk men en saklig figur som kanske säger den enda vettiga. En film som är bra att se och som för mig skulle förtjänar priset som bästa dokumentär film

Robert Fogelberg Rota

האידיאליזם אינו מת

ko.jpg

האידיאליזם אינו מת
כותרת kameralt Dov
בימוי: ברק היימן
השתתף בסרט התיעודי של דב
הפצה שוודית פולקס ביו
דירוג ב
אישים מעטים בישראל היו שנויים במחלוקת בישראל כמו קסנר, חבר הפרלמנט הישראלי דב חנין, שמנסה להיות מרקסיסט עם אולי יותר מדי תמונות מעצבנות של לנין בתקופה בשנת 2000 שבה נראה כי הליברליזם החדש הוא האמונה היחידה. גברים אלה, לכאורה, צעירים וגבוהים יותר של אולוף דקל למרות העובדה שהוא דובר עברית שפה יפה שיש בה משהו שמזכיר מאוד מהלך נעים עתיק בתחומים רבים, ששווה באופן מפתיע כמו שלנו. אלמלא הצליל המבולגן וכמה שמש יותר, זו ישראל שנראית כמו שבדיה. אומנם יש צריפים שנותנים תמונה של משהו שקשה לנו להתייחס אליו, אבל השאר כל כך דומה לשטוקהולם או לכל עיר גדולה שבדית אחרת. קסנר הוא המקום בו לדב עבר מיוחד, אב שבא מרוסיה ואמא שהגיעה מבית תימני מסורתי ביותר מראה בבירור שמה שהוא מייצג הוא צדק חברתי. הוא מרגיש צלול ביותר ואחריו תספורת אגרסיבית מהירה של נילי פלר כבר מההתחלה כשישראלים רבים אחרים ממוצא יהודי מבקרים אותו בתצלום של בין היתר אורי לוי שמנסה לתת לנו את התחושה של חיים קשים קדחתניים. זוהי צורת קיום שאינה חיובית במיוחד עבורו בה מה שהופך להיות החשוב ביותר הוא להיות מסוגל להסביר את עצירת הנעשה על ידי אויבו. הם נמצאים לא רק בקסנר אלא גם במפלגות קומוניסטיות כאשר יש המאשימים אותו בכך שהוא למעשה אדם יהודי לבן מיוחס. למרות שקשה לי להבין שזו יכולה להיות טעות. מה שמדהים הוא איך אפילו יהודים עניים נזרקים מבתיהם באכזריות וכמה זה דומה. הסצנות הנוראיות ביותר אינן העברה כפויה של כפר ערבי המצולם היטב, אלא העובדה שדב אינו רשאי לחלץ עובדי מפעל כלשהם. יש בסרט טעם לוואי מר שמראה תדמית אולי חיובית יותר של שנות החמישים וגם של שנות השישים כשדב השתתף בחידון מאשר היום כשהוא מושתק ומדברים איתו. מפתיע עד כמה הדיון עם יהודי אורתודוכסי שמראיין אותו מתורבת. למרבה הצער, למרות העובדה שהסרט מתפתח לאורך תקופה של 10 שנים, אנו מכירים מעט מדי את דב ומתנגדיו שהוא, למשל, מילר והם אינם בוחנים את הרעיון של עיר עם יהודים וגם לא יהודים. אסור לדעת את עמדות משפחותיו כלפי התנועה הקיבוצית או הנצרות והאם הוא השתתף ברבים ממלחמות ישראל ובין אם לאו. סצנה משעממת למדי ואולי צריך לחקור אותה כשירית כאשר הוא אינו רשאי לשבת ברכבת שאנחנו במקום. זו מטאפורה לחברה שאולי לא תרצה להקשיב לו לסרט איכות מעולה אך קשה לעקוב אחריהם גם עבור אדם כמוני שהוא פחות או יותר המורה לידע החברה. אבל חייבים לראות וללמוד את זה