Dustin Hoffman sista stora roll

Title the pestilece The judgement day , tempetetaion

Regi Christsia Dugay

Medverkande Richard Madden Dustin hofman

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få serier har  för mitt delen varit lika intressanta och full av skönhet som den första säsongen av i medici. Denna är till skinnade från andra verk mycket mera enhetlig inte minst för den fotografi som presenteras av Vittorio Omodei Zorini för extreriör bilder ofta i Volterra och för interiörer som återskapa dels den tidigast florentinska måleri av Masaccio och Ghiberti men även mycket av den fälldinska av Alesandro Sognini. Detta är på grund av serier spelas i början av 1400 talet och vi ser dem olika bedrifter a den unga Cosimo som kommer och det ses tydligt i frisyrs av åldrats och Richard Madden känd för Elton John make men även som Rob Strak i Game of throndes gör ett super roll. Lagom idelaist fysik kapabel att avväpna i Venedig den kraftfull Saturo en bra rol av Andrea bosco nästan en tvinning av Iwan Rheon vi ser hur rollen växer. Den andra fisiska bedrivt är spelade av il Calcio Fiorentino en rugby fotboll spel som är en kvarleva som finns fortfarande av dem idrott innan 1800 talet civilisation. Lite i taget vi får känna denna privata bestämda handlingskraft person som verkar misstrivas med mycket av hans roll. Vi ser hur han ville bi en konstnär och den särskilda realtion med Bruneleschi spelade av Andrea Preziosi i en kraftfull tjur och den kopplen kraft dem bösta scenerna. Cosimo har alltid med sig två gestalter  den av Marco Bello hans torpedo och liv vakt spelade av Guido caprino som gör en roll mycket lik dem av Clint Eastword i Den gode, den onde och den fulle” men även hans fru med vilken han har ett svårt och komplicerade relation .conetssina BaldEni spelade av Annabel Scholey.henens roll är för mig i sitt enkelt i sitt elegans sitt rost den absolut bästa i hela serien. Hon visar kraft . tillgivenhet ett slags enklet och en vilja till att offra sig. Det är mycket rolig att hon är presenterade till Cosimo av den person fader en ruinerade bankir som spelas av David Bradley en mycket duktig skådespelaren som spelade även Walder Frey och lite i taget ser vi hur Contessina får dels sitt roll och även tillgivenhet inte minst i den svåra år som kommer med pesten i vilken Cosimo och när en äldre kärleks den til åren gången enzio contarini spelade av David Sturzaker kommer igen och tar henne till den raffinerade aristokrati möe. En klass den av aristokrater som är svårt snobbig och presenterade i alla hna slaster som i den som är antagonisten den hårda tyranniska och omänskliga Rinaldo Albizzi spelade av Lex Shrapnel en tyrann och bulnade som vill vina hans ännu hårdare son Edoardo spelade av Eugnio Franceschini men även dem som är den delen som den satmara Maria Turigi  spelade med charm av Valentina Carnelutti eller Albizzi bleka fru som är Valentina Cervi Den roll som får röra sig mindre och är alltid klädd på samma sätt är Pazzi som är Daniel Caltagirone som har makten i den dolda. Det är dessa små roller ofta hjälpta av en klippning som ger den känslan av dess tid i dessa figurer som il gonfaloniere spelade med den kraft och pondus av bran Cox, den blyga Emilia som är Tanja Nardone och dem sexuella och fyliga kvinnor som vrider huvud till Cosimo som slavinnan Madallena i Venedig spelade av Sarah Felberbaum och korrupta städes garder som Marcello Paesano eller dem trogna tjänaren som muraren Matteo Marco Zingaro. Roller som blir mer framträdande och som kontrastera med den dog familjen Foscari i den två super gestalter av james murray en hycklade och hans son Jacopo  Andrea Franchetti. Det är en roll som påminner om furste i Rigoletto medan i ett seriös sammanhang vi har ett slags Rigoletto i rollen av Ugo den trogna kassörens spelades av ken Bones. Fast dem två roller som verkligen förädla Medici är Giovanni bicchi som spelas av den skådespelaren som liknar mest honom Dustin Hoffman. En bra stor roll av denna enorma skådespelaren som tyvärr kunde inte styra hans egna känslor och nu mera slopades bort och lyckas att göra en roll som är hlet motsken av Benjamin i Mike Nichols enorma ”The graduate”. Han är en hus tyrann men även en intelligent figur ganska demokratisk och vi ser hur pass väl matchad har varit giftermål med Piccarda den aristokratiska dam spelade av Franceis Bardes. Henens sista suck när vi får veta hemlighet är mycket vackert. Dem roller som är motkörer liknade mycket dagens ungdomar är Lucretia spelade av Valentina bene och Pietro spelade av Alessandro Sparuti lite klumpig och ofta förvirrade men extremt lik många av dagens 2020 vuxna tonåriga. En extremt bra serier

Robert Fogelberg Rota

Jag är inte engaredade

 Varför kan jag inte bli engagerade

Tettle The gren cusilium

Regi Clare Kilner

Medverkande Olivia Cooke

Svenskadistribution Netflix

Betyg D

Jag hade älskat varje stund förutom dem sista vsnit  I Gmes of Trondes och jag måste säga att jag är väldigt besviken av Hous of Dragon. Det är ungefär den samma värld på sätt och vis men för mig det finns adels för många olikheter och trots en bra och berikande kommer arbete serier förbli för mig extremt icke sägande detta till trots av den fantastiska foto rbeta som görs av Alejandro Martínez och klippningen som är utterst spekatulär i den scen i vilken belmont tempel blir angrippen av Rahens Targaerina enorma drake hon spelad eav Eve Best . den roll son som får mig har  väldigt lite interesse är Alicia Highttower spelade av Oiliva Cooke . Hon har många gemensamma drag med cerci Lannister men rollen är lite för borglig lite för enkelt och den reaktion mellan fadern som i Rhys Ifans geatltning är motsvarighet till Twien lanister är inte lika kraftfull. dEt känns att dem råkas vara i centrum men har lyckas att vara där . Det ses tydligt i möte med myssaria den prostituerade spelade av Sonoya Mizuno: en brittisk japanska. Det är en möte som försöker att vara som en av dem som finns i Games of Thorndes men misslyckas eftersom den är inte så intelligent inte så välspelade och det finns en slags torftighet som i den som är den stora hjälp redan deras torped Sir Coe spealde av Fabien Frankel:. Visligen är några av hans scener spektakulära men det är adels för lite precis som den enögde prinsen Emond Tragerina  spelade av Harry Collett som vi kan verken greppa i några positiva eller negativa aspekter. Dem bovar har problemet har dem är adels för bov artiga dels den itrimakaren Larrsy Strong spelade av Matthew Needham som viui kan inte förstå så mycket hans agerande och samma kan sägas av den onda Ageon II spelade av Tom Glynn-Carney en lite torftiga kopia på Joffrey. Tyvärr jag är inte så roard

Robert Fogelberg Rota

När den privata historia möter den offentluga

Mellan kriget och shopping

Titten Sissi

Regi Sven Bohse
medverkande Jannik Schümann

Svensk distributin Cmore

Betyg A

Få serier har för mig varit så spännande och så välgjorda som Sissi och den avsnitt nr 3 för mig är ytterst den mest intressant på den sätt hur man flätar ihop många intressanta historier. Den som är den riktiga och tunga namnen är den unge kejsaren Frans Joseph en i .Jannik Schuman . rambo gestalt som visar ett tydligt släktskap med hans förfadern Maximilian i den scen som är och jag säger den som fäktaren den absolut svåraste sitt trängning duellen med vapendragaren och kanske vännen Greven grûnne den välbyggde David Korbmann. Det är för en gång skuld en duell me två vass sabel (i själva verket bayerska inte österrikisk ungerska) som blandar ihop med aggressivitet och olika typer av tekniker från Fiore de Liberi til Diderot. I hans oförglömliga Ececlopedie  Själva klippningen för vilken ansvara Ronny Mattas är intressant och en bra komplement till den foto arbete av Michael Schreitel. Den andra med livliga färger glada nyanser i den elganta och överdådiga salonger ger idéen av hur tiden ser sig som perfekt behaglig och civiliserade medan klippningen är medvtent ryckig full av ett slags nervositet som för mig är väsentlig för att kunna visa den brutala den våldsamma och primitiva som skulle visa med en annan österrikaren Freud skulle låta oss känna senare under denna århundrade. Franz Joseph är full av ilska av ett överlägsenhet komplex och av motsägelsefulla känslor den nästan parodiska kärleken för modern den kalla härtiggina Sofie den sofistikerade Désirée Nosbusch men även till fru vårt behagliga Sissi som för mig är fantastisk i Dominique Devenport gestaltning men också till sin frillan. Det är hans som bokstavligen belägras av den wienisiska folket som han kan inte älska som hans maka älskar dem u. Franz Joseph är för mig med alla dem olika nyanser som skådespelaren lyckas att presentera intressant och mångsidig en sällsynt karaktär djup mänsklig och full av motsägelse fulla kvalitet . Sissi är bara vid första ögonkastet när vi ser hennes springa från kammarjungfru och i den klyftiga rörelsen att befria en papegojan en infånga tonårig men det finns mer och mer en mogna i rollen. Det är inte enbart en flicka som försöker att leva sitt liv i en gyllene bur som Sofia Coppolas Marie Antoinette men är även en stor spelaren i den politiska livet. Hon är säkert och rör sig om inte fritt bra dels med väninnan den prostituerade Fanny spelade av Paula Kober: men även till dem som har en annan makt som informator gestaltning grevinnan n Esterházy spelade av Tanja Schleiff. Det är en till synes burlesk karaktär men det blir allt viktigare kapabel att kunna ha en djup politisk och social roll i den möte som den gravida prinsessan har med greven Astalays spelade av den fransk italienska skådespelaren Giovanni Funiati: Detta är den privata historia men det finns även en historia med stor h som är den av den lilla folket den bönder proletärer som kommer att slaktas i kriget i Lombardiet mellan dem italienska patrioter och österrikaren den unga pojken  som ts ifrån modern. Visligen dem italienska patrioter verkar vara till hälften krigare från ISIs eller maffia torpeder men det är en tysk österrikisk produktion och man ser dem från deras synvinklar och man skall definitiv se på den

Robert Fogelberg Rota

En av dem mest brutala ganster film

När filmen är precis som livet

Titel Lawless

Regi John Hillcoat

Medverkande Guy Pierce, tom hardel Sir le Beuf

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få filmer har varit för mig så väl lyckade i den tid som är fotbjudning tid som just Lawless som presentera en samhället kategori den av bönder och hedrar i den yttersta periferi av staden Chicago i western Verginia vars landskap fångas av ett utmärk och still bildande fotografi av Benoit Delhomme i en värld av korruption , våld och även allt mängt laglöshet. Den följer historia av tre bröder som lever rullan och ses som nästan magiska och övervinnliga och i dem den som är den stora och kraftiga profil spelas av Tom harderu  i rollen som den handlingskraftiga och eleganta Forrest Bondurant. Hans good guy är aldrig helt och årligt fläckfria och hans bovar är aldrig helt bovar. Vi ser att han uppvisar en kraft ett vilja att visa sig var en patriark. Det är ingen tillfällighet att den kvinnan som lite i taget hjälper honom och sätter sig bakom honom är en före detta naken dansös maggie spelade av den alltid duktiga och raffinerade Jessica Chastain. Forest har en växel som är betydligt bättre än den av brodern Howard spelade av Jason Clarke ett bjässen och det ses tydligt på hur klippningen av Dyland Ticheron arbetar med mera närbilder och mera belysa scener på honom. Observera att förutom i sluteti den western filmens uppgörelsen det  stora våld scene en ytterst obehaglig och brutal mord på två brutala ligister spelade av respektive  Mark Ashworth och Noah Taylor sker offscen. Det är Forest den som kommer att lämna den jordiska tydligare    Men han är inte huvudpersonen den som söker någonting och som lite i taget börjar att få en annan vision och kunna förstå behöver av en mer planerade brottslig barna ä den yngsta bröder Jack spelade av
Shia LaBeouf. Lagom timid det ä en förvuxen Huckleberry Finn som lite i taget börjar att utvecklas att kunna finna dels den ameriskan drömmen i denna extrema periferi framgång men även kärleken med ett jätte spännande historia md Bertha dottern till någon konstig och extremt predikat med ett tvivelaktig ritter av ett fot bard spelade av Mia Wasikowska. Hennes roll är som vanligt enkelt naturlig i sin sexualitet och lite i taget precis som jack genom våld som är inte visade börjar även hon att utvecklas att förstå den mekanismer av samhället. En samhället som är hedonistisk, brutal och sadistisk presenterade av en av dem mest skrämmande bovar på film duken den eleganta dandy Charley Revers presenterade av Guy Pearce extremt psykopatisk  hård inte minst mot den alla svaga den stakars haltade pojken Cricke Pale spelade så bra av Dane DeHaan den försöker och lyckas att ta kontroll med hjälp av laget och ytterst brutala metoder som den av kära och fjädrar som är mera sannolik i några generation tidigare och en vilja för våld. Slutet är välförtjänst i detta studier i brott finns det även en ytterst bra rolltolkning av Garry Olhman i rollen som Pretty boy Foy en av dem mest brutala ganser som är absolut inte romantiserade. En bra film som man måste bara kunna se

Robert Fogelberg Rota

Va bene ma poteva essere meglio

Il fascino dei fanti alati

Tttolo i cacitori del cielo

Regia Marco Vitale

Intpreti Guspet´ppe Fiorello Clauida vismara

Fiorentina Distribuzione Rai

I film di guerra italiani al solito sono molto buoni perché il più delle volte riescono a essere avvincenti e soprattutto di portare l’umanità  con l’assioma italiani brava gente. Questo é anche il caso nella bella ricostruzione storica sull ‘asso dell’aviazione Francesco Baracca. Quest’uomo molto diverso a parte che nello spirito e nell’idea cavalleresca dal barone rosso fu una delle poche “star” militari di una guerra che accanto a eroismi portò molte disgrazie alcune come la difficile situazione dei Friulani bombardati si vedono ma altre coem le mutilazioni le punizioni spesso molto crudeli come la decimazione non sono presentate. L’individuo  Bracca c’esce molto bene e anche il resto della squadriglia con il meccanico contadino molto ben intappetato da Andrea Bosca nel ruolo del semplice Bartolomeo Piovisan simpatico con la pronuncia veneta come anche simpaticissimo Fullco Ruffo di Calabria Ciro esposito con la sua pronunci i  i un opera bene fotografata da Lorenzo Adorisino  con l’angoscia dei genitori ma il personaggio Baracca mi lascia un po’ perplesso. Beppe Fiorello é simpatico a una buona presenza scenica ma secondo me nella forma del documentario con i monologhi in camera non rendono giustizia né alle capacità di Beppe Fiorello anche contando che si assomiglia a Baracca ma a un baracca sopravvissuto negli anni Trenta. Forse lino Guangiale sarebbe stato più appropriato ma Fiorello riesce e a dare alcune parti di umanità non da poco come quando riesce nonostante alcune incompresioni a avvicinarsi al meccanico anche la storia d’amore é molto bella tra l’aspirante cantante Nodina intpreta da Claudia Vismara  il figlio dell’aristocrazia e molto bello. Purtroppo manca totalmente la parte spettacolare forse per  perché il problema e quello delle animazioni che secondo me sono troppo facili e stilizzate e rompono parecchio su quello che sono le immagini di repetrorio che potevano essere adeguate con alcune altre immagini nuove ricreate in uan ricreazione di una trincea una scena che poteva essere molto facile. Personalmente ho molto apprezzato l’incontro con il sovrano sciabolette Vittorio Emanuele III Enzo Garramine  formalissimo mentre il problema é quello con il “cattivo “il colonello intappetato da un bravo Rodolfo Corsato  che manda gli aviatori italiani al macello per l’attacco al mortarone. A parte che l’uso dei caccia era molto simile a quello che si fa oggi dei Droni nella guerra ucraina non viene spiegato il perché di una tattica suicida. Il finale é commovente a parte lo spet sulle frecce ma tricorde. Personalmente le adoro ma vorrei ricordare che l’aviazione italiana é stata attiva in parecchie missioni anche dopo il 1946 anceh attacando obbietivi non propriamente militari. Una bella produzione ma troppo corta e poteva anche etraci il caro D’Annunzio. Putroppo i lestofanti sono  sempre in agguato.

Robert Fogelberg Rota

Jag gillar det verkligen

Bra och behaglig iscensättning

Titel Lady Chatterlys älskaren

Regi Jed Mercurio

Medverkande  Richard Madder

Jed mercurio med hjälp av den underbara fotografi av

Ruadu O*Neil Lyckas att ge en väldigt bra tolkning av D.H Lawrence roman Lady Chatterley älskaren. Allting verkar vara så äktade komma med brilliant pastell färger från den tid och ett ljust som påminner inte enbart av den fotografi av sådana  mästeare som Roslin men framför allt Gainsbourg men även om den franska impressionismen. Den heroiska är extrema nedtonade och historia är mera den av olika passioner av fyra unga människor som befinner sig i ett svårt situation oförmögna på grund av den svåra välden och katastrofer att fylla deras passioner förtrycka just av den skönhet som finns i samhället runt omkring dem. Det är en traditionell samhället den av kol gruvor som kom inte att vara hindrar år till av den behagliga residensen men i vilken modernitet verkar ännu svårare. Det som är genialisk är hur man har valt dem fyra roller den minst framträdande som kommer att vara en vidare utveckling av Kristine i Fröken julie Ivy Bolton spelade av Jodie Comer vackert och elegant trots dem anspråkslösa kläder som till slut visas hur allt förödmjukande har gjort henne till så moralitisk och dömnade men får en sist möjlighet att visa sifg generös . Hon är den person som minns påminner det som har varit hennes liv och vi ser hur pass nära är hon att kunna förstå både den husbonde som inom den sista vill vara det och hennes relaktion till frun i huset. Den diskurs med lady Constance är vackert full av empati och den klippningen av Steve Stingelson blir lik en relief som skulle kunna vara även i den gotisk relief .Holliday Grainger är mera än skuren för denna roll som Lady Constance  Chatterley vackert som en prerafaelitisk målning 7karismatisk rättfärdig men även så barnslig med ett charmerade naivitet. Just första ensamma möte med skogsvakten gör det som kökketeri som betyder slutet av den prydliga äktenskap. Just möte i ett miljö av komedi när till den mera moderna charleston ersatt av en mer traditionella valser när hon säger nej till den skotska klädda Ducan Forbes (en mycket bra små roll av Edward Holcroft innebär att hon väljer landet . Den kärleks historia med make kan inte komma på grund av makes vilja att vara inne i den sista godsherren som först förödmjukar stakars fru Bolton och senare fru vilken får någonting annat. Just den scen i vilken hon flyr till by fest dem vackra möte under vår eller sommarregn är betydelsefull för att se hur pass mycket dem börjar att vara nära varandra att känna varandra. Oliver Mellors i Richard Madder gestaltning har mycket av Rob Strak eftersom hjälten kan bara ha en gestalt  och visas sig vara en skådespelaren som 1930-talet stjärnor som ger alltid lite av sig själv till roller. Vi ser honom först i arbete i gruvan när han tar fru Bolton män till frun och sen i kriget när officiellare blir träffade tar kommandot och i svåra besvikelsen när hans första fru är otrogen till den episoder med den självgående mopeden. Denna föremål är symbol av ett modernitet som kör fats i naturen. Mellors är verken systematisk eller osympatisk är ett vuxen pojken kraftig aktiv men även full av ett klumplighet och osäkerhet som är samma av SirClifton  Chatterlev i vars gestaltning James Geoffrey Ian Norton är magnifik. Till synes själv säkert lagom stel men med ett vackert leende Clitford är inte en ond människan men en formel sådan u

L'ultima di Ricciardi

I genitori di De Crescenzo

Ti. tolo Rondoni d’inverno

Regia

Intepreti Maria Vera Ratti, Lino Guangiale, Fiorenza D'Antonio, Nicola Pannelli

Voto A

Poche serie per me sono state interessanti come il “commisario Ricciardi” e quest’ultimo episodio e forse con la sua impostazione ecessivamente teatrale il meno bello ma se ce ne fossero. Il passato che é ancora abbastanza vicino poche generazioni froze due. Il personaggio che brilla che riesce con la sua integrita naturaleza e anche un lavoro utile e sociale la formazione tanto più importante in un periodo difficile come quello fascista dei ragazzi. Quando la vediamo con il bimbetto (quasi sempre nella serie dei piccoli scunizi) capiamo quanto sia brava con l’insegnameto oltre che come sia sensibile e raffinat. L’aspetto la presenza scenica e anche l’eleganza e il tipo di bellezza fanno molto il suo simile in tutto a dive coem katreine Hulpun e Greta Grabo delle quali ha ereditato il carisma . L’intepretazione é ottima da tutti i piunti di vista e la fotografia di marcello Montarsi unita al sapiente montaggio di Alessio Rivellino sembra metterla ancora piùa risalto. Si vede molto nel gioco dei chiaroscuri. Il ruolo é quello tra le “amanti” di Riccardi che si muove di piè a cui é concessa maggiore libertá. Questo non é cosi sicuro o meglio contemplato per altri come ad esempio l’amante respinta intepretata dall’elegante Serena Iansiti Livia luciani che si accorgerá che l’unica cosa che può realizato per Ricciardi é di potersi sacrificare per lui divenatndo coem richiesto dal tero Falco un bravissimo Marco Pavletti agente dell’Ossas di divenatre amante dell’ufficiale tedesco o terzo in comodo un quasi simpatico Christoph Hülsen. La storia diviene secondo me prepondernate quasi degna di una storia laterlae che potrebbe evolversi come in Notorius di Alfred Htchock che resta il migliore ruolo sia di Ingrid bergman che di Cary grant film molto ricco di sofferenza. Un sofferenza che poi diviene anche quella della “povera “ ma molto elegante contessa palmieri la brava Fiorenza D'Antonio Qui la similitudine e da presentare con un’altra grande diva del 1930 che é la mitica Jean Harlow  il tipo di personaggio e la relazione anche se non troppo sentimentale ma forse di similitudine con il duca Carlo Melangolo un bravissimo Massimiliano Rossi ci fanno intuire la sofferneza del personaggio. Uan soffrenza che la serveta quindi un ruolo più leggero Eride che ha il volto di Verronica D*elia vuole a ogni costo lasciare anche non legandosi con l’innamorato il Saracino Domenico pinelli. In questa punata entra prepotentemente la canzone napoletana presnatta dalle tre vittime che sono Michelangelo Germi il bravo attore del cinema muto che sta saprendo Nicola Pannelli la moglie amante Fedora ma anche la donna “perfida” che é Angelica Grieco rossa di pelo come il personaggio del celebre racocnto di verga. Una parte quella gialla vlutamente ridotta al minimo perché é la cultura il classico melodrama o sceneggiata che entra. Mnetre quando anche con esiti artistici ecelsi Luchino Visconti “settentrionalissimo” lo aveva trpiantao a milano diventava troppo ecessivo qui la cosa é diversa perché é vista dall’interno non tanto nella recitazione ma nelle situazioni e il personaggi come Ricciardi ma sopratutto il dottor modo presnatto dal simpatico Enrico Ianniello la vivono raipropiandosi di questa cultura. Quello che capita alla sua amata la prostituta Mraian la gentile Robustelli Livia ricorda molte tragedie presenti nella tradizione e il merito e la denuncia diviene più forte con la presntazione di un carnefice Camillo intepretato da Luca Edoardo Varone che é una persona tutto somato normale come erano normali i frtaelli di gisella nella famoso novella del Decamerone. Questo personalmente mi piace moltissimo coem anche l’uso di uan figura la madre protetiva che é tipico della tradizione popolare in buono lucia la bravissima Fabrizia Sacchi che secondo me mostra tutta la sua maestria ma anche quella in negativo Erminia una baravisisma Rita Di gennaro. Si tratta di una relazione quella della madre che aiuta o travia la prole che noné priva di questioni morali e porta molta sofferenza. Personalmente mi mancherá anche molto il personaggio diel brigadiere Maione un bravissimo Antonio Milioun po’ Burt Spenser e un po’ sergente Gracia. In questo episodio oltre che nel pratico abbiamo sempre più ballila uniforme fasciste e altro che rendono la presenza della dittatura ancora piú abberante. Un episodio in tutto bellissimo e da vedere e rivedere che mostra le capacità della RAI

Robert Fogelberg Rota

La sua storia à “anche” la nostra storia

Un diapositiva della memoria collettiva

Titolo Sangue di Vipera

Regia Gianpaolo Tascari

Interpreti lino Guangiale, Maria vera Ratti , Serena Iasini

Distribuzione Ria

Voto A

Sangue di vipera è in una serie stupenda come “Il commissario Ricciardi “ uno degli episodi più belli con una regia molto sicura di Gianpoalo Tascari che riesce a ricreare non solo in maniera stupenda gli abiti la musica e il linguaggio ma anche l’atmosfera di un ‘epoca ricca di contradizioni il ventennio fascista dove il commissario e barone Luigi Ricciardi ce ha un dono molto scomodo il vedere i morti vive in situazioni particolari. L’interpretazione di lino Gungiale che non è l’unico barone perché vediamo anche in un’analessi con la bellissima fotografia di Marco Montarsi il piccolo Luigi Mattia Belucci  che assiste al ricovero della madre è questa volta più variopinta. L’elegante commissario che mostra anche di sapersi comportare e essere galante appare sia più sotto pressione che anche rilassato. Una delle scene più belle è quella che si mostra all’inizio quando viene sottoposto a un interrogatorio molto duro in quanto sospettato di essere omosessuale dai fascisti e viene salvato dal attempato ma non decrepito marchese di .. e dalla contessa Bianca  il ruolo elegante e tutto sommato simpatico perché ci induce a simpatia presentato da Firorenza D’Antonio. Precisamente come la cantante Livia l’ormai ben conosciuta Livia imprentata con estrema padronanza da Serena Ianselli viene respinta anche perché simile anche se con abiti di scena totalmente diversi da quello che era la madre e un mondo quello dell’aristocrazia che non lo interessava e si vede benissimo il contrasto nel linguaggio tra queste donne e quella che ama Enrica Colombo. La maestrina ernica Colombo che sembra solo dare lezioni a casa è Marai Vera ratti autentica dominatrice con la sua capacità di quasi bucare lo schermo  e contesa a Luigi dal sicuro e elegante Manfred von Brauchitsch  l’ufficiale Tedesco monitorato dalla polizia segreta interpretata da Christoph Hülsen l. Enrica oltre che alla sua semplice eleganza alle sue capacità (da notare che ha differenza dell’alta società usa sempre il voi) ha un vantaggio quello di stare nella zona tranquilla nella casa abitata da fantasmi non tormentai come Rosa Una splendida Nunzia Szhiano che non é vista dal commissario ma da Eride veronica D’elia. Questo gioco il guardi e non ti fai vedere é anche il drama del “povero” Falco il tetro agente e informatore di Livia che ha il viso tormentato e quasi barocco di marco Pavelli. Questo con lo sfondo di Napoli ricostruita in alcuni luoghi e anche a Tranto dove vediamo sia il mare il Vesuvio ma anche altri luoghi come le scale spettacolarizzami e le gradinate che rappresentano anche la Napoli più umile quella di Rafaelle Maione il ruolo per me Iconico di Salvatore miglio che presenta la piccolo borghesia antifascista e fa le sue indagini che diventano anche moderni perché conosce il personaggio in travesty Bambinella il bravo Adriano Favilenne quasi sfacciato /a ma sicuro di se e anche personaggio giusto nel senso di personaggio sano . Un personaggio con una serie di problematiche che si riscontrano anche in altri personaggi come il maschio per eccellenza il pugile Vincenzo Sannino intappetato da Luigi Miele. Un po’ Amedeo Nazzari  un po’ Carnea  con un omicidio di un pugile di colore quest’uomo é tormenato ma ha differenza di Ricciarda e Bambinella ha deciso di emigrare per conquistare l’amore la bella Ceccina interpreta da Rossana Saia alla quale dedica una serenata che potrebbe anche mostrassi per lui fatale. Le scene nell’albergo con la presenza di due personaggi di oltre Oceano la da katherein Haupper ispirata penny Didi Anderson e Duke il manager interpretato da Massimiliano Rossi sono personaggi si minori ma dotati di una notevole padronanza tecnica di un grado di immagini e possibilità che li fanno interessati e very una qualcosa che appartenente manca al personaggio più negative che é l’avvocato Giuseppe Capone che é il bravo Andrea Palladino. Bravo perché capace di creare un personaggio che si dá un immagine pubblica non vera e che perde tutto perché la tradisce. Il movente dell’omicidio sia passionale che economico conta poco perché è l’ambiente quello che esiste sempre l’elegante galleria Umberto I che fa l’opera veramente bella e attuale e la rende così vicina a noi e alla nostra memoria. Il gioco delle simmetria la madre di Ricciardi ma anche la moglie di Maione Lucia interpretata da Fabrizia Sacchi le similitudini sono da impostazione teatrale ma quello che diviene ancora più interessante perché sono situazioni che si ripetono come quella del giovane che finisce nella delinquenza in questo caso Giovanni Maione interpretato da Francesco Boragine che oscilla tra la ribellione l’autolesionismo con amici che non sono così dissimili da molti ragazzi di strada. Un episodio da incorniciare in uan serie sempre interessante da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Bsäta film om me too men bara kvinnor

En film om partihatet utan män

Cate Blanchett briljera men även dem andra

Little tar

Regi Todd Field

Medverkande

Svensk distribution Sf

Betyg A

Personligen har jag sällan sett en film som har varit så bra men så dålig filmade som ”Tar”. Historian är enkelt och man skulle kunna hävdad om man vore lite konspiratorisk att Cate Blanchett skulle inspirera sig dels av den roll som hon gjorde i Woody Allen senaste samtida mästerverk ”Blue Jasmine” och även av rollen som Elisabeth eftersom tar är med sin karisma sitt skoningslösa sätt en drottning som den sistnämnda men även som Jasmin en rik kvinnan som får hela hennes värd rasade. Vad som jag tycker inte om är den grå filter som ställs i Berlin vilken kan fungera i lågheten som är hennes kreativa näste men inte i allt. Vad som är ytterst komplicerade med tar är att hon är lesbisk men den sätt på vilken hon är det är för mig mycket lik av den som Alex var i Gösta Ekman fabulösa ” Flicka och hyacinter” en hård manipulerade bossig personlighet som tror sig vara över allt och alla säkert på att hon är bäst. Detta gör så att lik en stridsvagn hon kör över allt. Man ser den i den scen som är extrent naturalistisk nästa Hanker lik hon skall examinera i USA en ung afro amerikanska dirigent börjar saklig medan frågar till de unga männen vad han tycker om Johan Sebastian Back. De unga männenMax spelade på ett irriterade sätt av
Zethphan D. Smith-Gneist djup skakande svara med ett väldigt korkad påstående och hon reagera med humor som senare går även till sarkasm och sen till trakasserier. Denna möte kommer att ha konsekvenser för dem båda. En faktum med filmen är att den biologiska männen existera inte den är i bakgrunden. Adels för tydligt med både den fotografi som presenteras av Florian Hoffmeister som är filmens ackilies häl och den övertydliga klippningen som är Monik Witti dem är alltid i bakgrunden skyuggade och man ser att trots att tar är överdriven feminin mest eftersom hon klär sig i kostym är männen alltid undergiven. Det ses tygligt i den sympatiske Harald spelade så bra av Jan Wolf och även av den person som är maestro tar riktiga reserv den pompösa Eliot Kappan spelade av mark Strong i ett roll som är inte den av ett macho. Personligen tycker jag att man borde ha sett mera av honom och kanske hans arbetas sätt- den enda männen som är presenterade i fullt ljust är Adris Davis den äldre och inflytelserik rik ledaren av den prestige fylla Berliner Philamonika. Han bara är den tyrannisk sarkastisk och allt vetande musik direktör eftersom den spelas av Julian Glover den boven i Indian Jones många andra filmer och även i Games of Throndes som Masteyr Pyrcell. Tar är den enda som fortfarande ser Davis som en viktig person och den enda med surrogat dottern petra som orsakar för henne en vist intressen. Även scenen i vilken hon tillrättavisar Johanna den blonda tjtjen som mobbade henne (vilken är kurslig li tara) är viktig eftersom det är just vad som hon söker några andra henne. Det ses tydligt i den roll som spelas av brittiska. den unga ryska cellospelare. Spontan road och cynisk hon är långt ifrån en vanlig musiker dels för hur hon spelar och även för den plats som hon fodras och möjligheter till anpassa sig. Det ses klart underlunchen vid ett ärorik restaurang i vilken tjtjem som skulle vilja vara vegetarian vet genast vad hon skall sökas. Hennes feminism precis som den feminism som tar presentera är falsk är nebart tom och hon anpassar sig super väl både till den rika livet som musiken kan erbjuda henen inklusive möte med en rike man möjligen en oligarker son. En bra roll men det känns lite som en schablon bild eller en stereotyp av dem ryska giriga kvinnor spelade av Sofie karr  i vilken dagens anti rysa stämningar är väldigt uppenbara Mahler är symbolen dels på den höjdpunkten av 1800 talwt klassik musik men även för dekadensen i ett sådan samhället. En dekadens som är inneboende i makten och i dess svåra situationer. En makt som går inte att stoppa och som redan att förhålla sig till dess är en bevis för att man blir själv eländig. Francesca Lentini Noémie Merlant är det i själva verke eftersom hon i likhet med Sebastian visar att hon vill enbart och endast och enbart smöra och det enda positiva att intet förstora bevis görs endast på grund att hämnd. Det finns ytligare i dimension i filmen  den av tar partner den tråkiga och svartsjuka Sharon spelade av Nina Hoss som är extremt bra i att spela i ett symbios med en steril lägenhet som har verken historia eller atmosfär sim finns i tar studio och även i henns red neck hus. En mycket bra film

Robert Fogelbef Rota

Ricciardi

Una lady macbeth adolescente

Titolo le anime di vetro

Regia Giampalo Tescari

Intpreti mariaVera rtti. Serena Iasini, Lino Guangiacle

Distribuzione RAI

Voto A

Poche serie sia per la fotgrafia spledida di Marcello Montarsiche riusec a catturare sia il mare ma anche lo spirito dell’epoca e gli intrigi pieni di suspans di sentimenti con un ‘azione psicologica sono belli e stupende  come il comisario Riciardi. Pe rmolti sembra di aprire un album di famiglia arrivando a due generazioni passate quella dei nonni o dei bisnoni una generazione che come tutte le generazioni aveva grandi problemi. C’é la naponalenitá esasperata porompente e diverente di personaggi non macchiette perché con uan pscicologia complessa come il brigadiere Maione intepretato benissimo da Antonio milio e dal “feminello” che cerca di essere Isa Miranda bambinella ma in questo episodio tra alta borghesia e aristocrazia in un mondo che é molto simile in tutta italia o anche in tutta europa. uN mondo fatto di misteri ipocresia e pulsioni quasi drammatiche che si vedono in quello che é il caso che non é un caso difficile ma anzi facilissimo che intuiamo già e che nella mente di é un pretesto per cercare di comprendere la vita di una classe sociale che é più o meno la stessa di ricciradi. La recitazione di lino Guanciale in questo episodio é molto piú vicina a una recitazione emozionale. La maschera cade in diverse occasioni quando viene preso dai fascisti alla fine uomini macchina senza scrupoli interessati solo alla loro prepotenza e a farsi vedere potenti forti anche quando se in relatà sono deboli e privi di ogni tipo di scrupoli. Si vedono anche li diverse scale da debole e popmposo Gazzo intepretato benissimo da .. al poetico ma duro Falco un ex squnizo divenatto sburro. Un bel ruolo a cui viene anche dato un momento di poesia. La punata é teatrale in senso giusto con i patri nobili che sono i padre per antonomasia il referendo intepretato da beppe Sevillo simpatico cortese e anche inteligente e anche il signor Colombo che ha un bellissimo e poetico dialogo con la figlia al vecchio nobile che conosceva il padre del commissario che rapresanta qul modo da cui la madre ancora prima di lui si era volontariamente allontanato. Il vecchio mondo lascaito ma non dimenticato si vede anche nei personaggi dei conti malaspina sopratuttod a Bianca per la quale il comissario sembra provare una certa dose di simpatiaanche perché li ricorda la madre mentre la donna che potrebbe interessarlo Lidia é troppo distante troppo glamorosa anche quando ascolta la musica in questo caso il Jazz all’epoca ancora un genere musicale probito o quando conosce il tedesco. La dimesione politica rapresenatta da questo maggiore giovane elgantte distinto si vede molto bene quando si inizia a intuire ne i drmi personali il non adatamento di Erica dove Maria Vera Ratti fa sempre più vedere di vedere di essere una donna forte moderna indipendete e anhce nella diversitá dei comportnamenti del commisario per lei dai discorsi vicino al mare che son nervosi a quegli dello spazio trnaquillo che é la casa. Ma la vera protagonista che prima sembra essere un personaggio di secondo piano é la donna fatale che é una quindicenne che prima trovamo nell’elegantisisma ma anche comprata casa dei genitori preso una capelli . Figlia di un usuraio imanicato con la chiesa che la vorebbe utilizzar eper un matromonio +e in relatà una donna fredda molto sicura di se e del fatto che vuole comunque a ogni costo vincere vivere e godere nonostantne tutto e tutti abile tessitrice ha un punto di forza anche nei confronti di quello che é il commissario o anche dell’avvocato . U;n ruolo molto convincente

Robert Fogelberg Rota  

Il migliore Magni

Scipione l’Africano  come non l’avete  maivisto

Woddy Strode e Marcello Mastroiani due giganti e Gassman il terzo in comodo

Titolo Scipione detto anche l’Africano

Regia Luigi Magni

Interpreti Marcello Mastroiandi , Vittorio Gassman  Silvana Mangano..

Voto capolavoro

Luigi Magni che ho avuto la fortuna di conoscere é stato uno dei migliori registi italiani che in un contesto di commedia ha saputo anche fare cinema d’autore e soprattutto cinema impegnato che vuole cercare di criticare e migliorare la società  

Cinema che tratta di argomenti difficili che vuole criticare la società come questa é . Quasi tutti i suoi film sono come noto storici e secondo me il migliore é proprio questo “Scipione detto anche l’Africano” dove vengono trattate  alcune tematiche, discusse e soprattutto messe a nudo ovvero  come il potere e quanto questi corrompa (quando con soldi o altro rovini una persona o un qualcosa e lo rendi sporco brutto)  e rovini l’individuo . La fotografia é semplice molto tenue nelle sue luci e forse Silvana Magnano non é mai stata così bella decisa e indipendente in un ruolo da nobildonna però come incarna  una caratteristica ,che lo storico dell’arte novecentesco tedesco Simmel, chiamava lo spirito del tempo ovvero la ruvidezza che era tipica del periodo repubblicano di Roma. Chi é la rivelazione di questo film con una recitazione molto naturale semplice quasi da modello bersonina (un attore come mero recitatore di alcune battute ) é il caro Ruggero Mastroianni montatore fratello del più noto Marcello,  che interpreta uno sconosciuto Scipione detto anche l’Asiatico. Ruggero é anche il montatore di questo film.  È  una vittima o é un corrotto, il film non risponde a questo quesito . Lo vediamo in parti tragiche ma anche comiche come quando mangia con gli schiavi contenti di essere schiavi perché hanno da nutrissi e arriveranno a rifiutare la libertà . I colori quasi da pastello la presenza di schiavi e legionari fanno sembrare l’opera di Magni non tanto una parodia ma come il rovescio della medaglia di uno dei più epici film dedicati all’antica Roma “Spartacus” di Stanley Kubrick e idealmente il ruolo di Masiniella (re numico quindi nord africano alleato prima dei cartaginesi e poi dei romani) interpretato dall’ottimo Woddy Strode sembra rendere questa tesi verosimile   .Il  massiccio numidico che arriva spiazzandoci con una divisione di cavalleria e sia comico che epico , Il fisico imponete felino che si muove come si muoveva nel ruolo reziario che combatteva Spartacus; sembra disagio a in tempo di pace tra gli intrighi del senato  questo é aumentato  anche con il lavoro di doppiaggio super romanesco caricato di Renzo Montagnardi. Lavorando in quella che era la super produzione di film presente a Cinecittà tra 1950 e 1980,  Magni doveva usare il dopiaggio ma lo faceva come mi raccontava con cura starordinaria ripetendo ricreando il personaggio. Masiniella che ha un passato tenebroso diventa un elemento di disturbo una tigre tra tanti soriani domestici che sono gli schiavi un tempo fieri guerrieri che combatterono i romani quasi fino alla mortema anche i legionari fiaccati dalla pace e anche lo stesso Scipione. Masiniella  é la coscienza di Scipione L’africano  che con modo di fare molto “romanesco” li ricorda che é circondato di “mignotte” e parassiti quando arriva di notte durante un banchetto dove si discute anche di filosofia.  L’uomo che al pari di Wellington contro Napoleone I Bonaparte  riusci a sconfiggere il generale più famoso della Storia Annibale, é un personaggio stanco dissinluso  con gravi problemi coniugali ma anche con un’ ironia che gli premete di sopravvivere. Ha truffato o non ha depredato gli alleati o i popoli conquistati quindi depredando Roma o é stato l’eroe senza macchia e senza paura. Una delle scene più belle é quella dove li viene tributata una statu e poi vine abbattuta  questo grazie a Catone Il Vecchio . Personaggio severo legato ancora ai vecchi costumi quindi alla barba che sta quasi per radersi disilluso é sopratutto scocciato da tutto. Il personaggio più che con il moralista nostalgico e arcinio ricorda una satanasso o meglio un satiro ma educato . Vive con la madre é sotto scorta  da quello che é una guardia mal sistemata l’idea centrale della figura e il trovarsi sempre e comunque in una posizione che é quella della retroguradia che vuole tappare le ali a tutti . Quindi deve per forza essere nemico dell’uomo più popolare. Roma era una  repubblica che non è tale ma un oligarchia che prende tutto dalle altre civiltà etruschi o greci dir si voglia che parlamenta s’incontra e anche male nel foro che ama i gesti teatrali. Forse Catone é invidioso o meglio non capisce quello che sucede la nuova cultura e le nuove idee. È anche cortese e il ruolo illumina alla perfezioen ancora più che per Mastroianni quelle che son le novitá che arrivano verso un niovo mondo sostanzialmente diverso. È un p’ lo stesso problma di Scipione ma anche del maschio italiano negli anni settanta anni del secolo passato ricco di molti e notevoli cambiamenti dati da una nuova società e il genio di Magni e il fargli notare in un contesto storico in quello dell’antica Roma. L’utilizzo di rovine é sia per dare una dimostrazione che ci troviamo in questo periodo storico ma anche di qualcosa di molto diverso del ricreare in questi giochi di potere quello che era il cinema di Roma antica i bassorilievi. Questo si vede in tutte le figure dai grande Scipione l’africano e catone passando dalle donne sensuali , curatissime e bellissime Livia in testa ma anche le popolane interessate a Scipione l’Africano non come persona ma come Simbolo. Un simbolo quello del condottiero che si vede bene nell’elmo che prima vediamo sulla testa della figlia del condottiero e poi sulla sua quando si autoaccusa davanti al senato. Questo gesto teatrale molto caricato in realtà vorrebbe anche significare l’amore per la repubblica per Roma come entità quasi divina. Roma che é madre pr tutti non come Lavinia madre severa che sgrida la figli in continuazione o la rassegnata madre di catone ma distante Astrata vero fato. Si perché in un mondo arcaico ma vivo qui ancora la presenza dei colori tenui e non eccessivi quello che ha l’uomo di diverso da quello moderno é la presenza del sacro inteso come divinità. Quindi al pari di quello che sarò il  Scipione che ricordiamo ormai é calvo e stanco è solito parlare con Giove capitolino per i romani divinis massima presentato da Turi ferro che informa Scipione l’africano di tutto quello che succederà dopo di lui. Il ruolo é quello che veniva di solito presentato dal coro greco che era ricordiamo un elemento più che centrale durante la tragedia greca. Ma in questo caso in una civiltà che come ricorda Catone deve per forza essere composta anche questo diviene quasi leggermente divertente e comico come la figa del dimenticato Scipione l’Emiliano. Un film da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Ro

Övertygande början på andra säsongen

Mera den historiska åter skapelsen än detektiv arbete

Tittel Febbre

Regi Gianpaolo Tescari

Medverkande Maria Vera ratti, Lino Guangiale, Serena  Antonio milio

Svensk distribution RAI och även Cmore

Betyg A

Få serier ha för mig varit så fulla av intressen som ”Comisario Ricciardi”. Man skulle kunna som ytlig iakttagande räkna den som en blandning av Poirot mest i John Malkovich gestaltning och il Comisario Montabano men för ig den konstnärliga världen av serien ”Commisario Ricciardi är betydligt högre. Vi är 1933 i Neapel under denna tid en magisk stad i vilken det levde en subkultur som försökte att hålla sig emot den fascistiska regering. Den fotografi som presenteras av Marcello montarsi är helt fantastisk eftersom den har två funktioner dels den att göra dem som kan vara ett idealisk familjer album från hela Italien levande men även att ge färg och tridimesionalitet till den. Den klippningen för vilken ansvara Alessio Rivellino är lekfull och har sina inspiration källor inte citat dels i den alla första stora kvinnliga filmskaparen Elvira Notari men även i den tyska expresionismen och i Illinas Cavanis mästerverk. Det ses tydligt i den övernaturliga dels den döde gasparre Rumolo spelade av ett ytterst uttrycksfull Antonio Di Rosa men även Rosa komisarier före detta guvernant spelade av Nunzio schiano som ses inte av kommissarier men av hennes systerson spelade av Veomica D’elia som spelar en tagg full Neride som precis som husbonde Ricciardi är rädd att följa hennes hjärtan. Ricciradi är i lino Guagiale fantastiska gestaltning (en skådespelaren som ananst brukar inte prestera så bra) en lugn och nertonade is biter som har sig under en vulkan av känslor , ångest och passion. När vi ser honom utan för Neapel verkar vem som helst kanske även en nord europeisk turist men är i själv vaket den axel runt vilken hela staden snurra. Kallt , elegant med ett utseende som är både en blandning av ett av dem 1930-talet hollywood manliga stjärnor lisom James Staweard, Cray Grand , Clark Gable emn mest av allt pter Fonda det finns en lags hemma mys i honom en likhet med en tam hus katt vilken är alltid en röv djur likte lik den stora kraft av andra italienska manliga divor som Marcello Mastroianni in Primis . Vi ser hur den mask av hårda asketiska män som lever nästan på luft lagom elgenat och kapabel att sätta hårt mot hård mot en av den äktade ”hguappi”. Denna term betecknar Guilio Colombo en av gudfadern av den som skulle bli kamora gestaltad  av Massimo de Matteo även han med ett elegant kostym och en vapen en käppvärjan som verkar kunna vara den av Joker. Deras möte är i den övervänliga napolitanska solen en essä av noir film esttik. Guappi var en stat i staten men särskilda regel precis som polisen. En polis av vilken Ricciardi men mest rafaell maione Maione den roliga och djup mänskliga konstapel  Antonio Milio. Det är en sancho Pancha som i själva veket är effektiv men sitt arbete har en komplicerade familjer liv med en snäll och påstridig fru spelade av Dominique Donarumma och en komplicerade men för åskådaren rolig rlaktion med drag queen elelr il feminello vilken betyder travesti Adrina falivene med den roliga Bambinella en gatopojken som drömmer att vara isa Miranda den italeisnka marelen Dietrich. Ricciardi sammarbet inte med den men är tvungen att röra sig hur alla samhällles klasser från den löjliga pompösa och ofrvilig komiska polis chefen Gazzo spelade med klass av mario Pirello till dem dekadneta artistokrater som spelar loto greven Palmieri spelade av Antonio Mussolo och hans vackra fru Bianca spelade av Fiorenza D’Antonio till den divan sångelsa Livia Lucinai spelade av Serean iasetlli en Sofia Loren koppia i 1930-talet mode som är besatl av Komisarier. Dessa miljöer interessa inte honom och det är uppenbarlig avtt den anständiga självständiga full av kraktärern enrica i vilken Maria Vera Ratti ger ett enorm rolltolkning är mera lämpligt. Vi vet inte om deras möte är på riktig eller en dröm men vackert och vi ser hur pass ontalulig är den. Obserbvera att dels Livia som spelar bara i icke offentliga sammanhang och Erica har två män som älskar dem den första agenten av den fruktade fascistiska säkert polisen OSAS Falco spelade av Marco pavelli och den andra en nazi officeraren Manfred som är Christofer Hulsen . Det är två mäktiga roll av passionerad men behärskade män som följer sitt pilk med två diktaturer som är den levande kontrast till en kommissarier som skulle vilja ha deras manliga drivkraft men även dess frihet. Den riktig fria personen är fri tänkaren den antifascistiska dottor Mariano spelade av den sympatiske Luigi Russo. Han måste sjaskig   och föråldrade söka sitt kärleks för pengar med kurtisanen lucia spelade av den söta Fabrizia Sacchi. Hon är snäll förlåtande och förståelsen i ett världen den av den lagliga prostitutionen som är både en dröm men en mardröm inte bara för kvinnor och för dessa kunder. Det är någonting som kan verkar konstig men i själva verket har sina orsaker  och måste ses i sitt tiud-

Det är även intressant att ses ytligare en miljö den av små borgaren den avEduardo De Fillippo kopia Vinces´za Catellano och hans underordnade systern  spelade av Mairinna Rubustelli. Det är just den delen av samhället som även Ppepino de Filipo undersökte i hans verk

En bra tv film definitiv bra att se

Robert Fogelberg Rota

Bomber

Fantasy

Titolo Bomber

Regia Michelle lupo

Interpreti Jerry Calà Burt Spenser, Kallie Knoetze. Mike miller

Distribuzione

Voto capolavoro.

Libidine doppia libidini e libidine coi fiocchi a molti anni anzi decenni di distanza rivedere il piccolo ma grande capolavoro di Michele lupo con la fotografia ruvida molto di Giorgio Di battista che cattura i porto di Livorno  un montaggio quasi uguale nei diversi combattimenti di Eugenio Alabiso e la colonna sonora bellissima di Guido e Maurizio De Angelis è in pratica la fine del neorealismo nella sua accezione più autentica  in un ‘estrema e ironica appendice in un ‘opera per me bellissima che ritrae un Italia non ricca orgogliosa di essere Italia con l’eroe venuto dal mare e italo americano che si batte contro cattivi veri. A differenza di altri film di Burt Spenser sia nel sodalizio con il brillante Terence Hill il cattivo Rosco non è caricaturale ma un sadico violento anche se goffo pesante  sbruffone che sembra gli austriaci nemici di maciste. Proprio come il suo antitetano Bartolomeo pagani Carlo Pedrazoli in arte Burt Spenser è naturale mangione e sicuro di se. A differenza di altri eroi forzuti Burt qui come ex pugile ha un ‘ironia un savoir fair e si trova a essere una figura paterna di educatore non dissimile a quei maestri che Kurosawa era solito presentare e si vede bene per Giorgione intappetato benissimo dallo sfortunato mike miller napoletano che vive di espedienti che si fa traviare e poi si pente. Il tutto in una girandola di lazzi e situazioni comiche quasi da commedia dell’arte con la bella seria e quasi incapace di dire qualcosa Valeria cavalli graziosissima, alla servetta pasticciona Susana intappetata da Geguia alla sua migliore manifestazione e i vari personaggi comici quasi macchiettistica da Sylvester Stangone il bravo Nado Paone al sardo che ambisce ai pesi piumino Piddu Maurizio Tori e al in quel caso divino Jerry niente poco di meno che Jerry cala un Arlecchino istrionico che riesce sempre a dare il meglio del meglio con bellissime situazioni. L’inizio di una carriera a tratti birbante

Robert Fogelberg Rota

Tarik Saleh nästan mästerverk

Både super nöjd och missnöjd

Titel Boy from heaven

Regi Tarik Saleh

Medverkande Fares Fares  , Makram Khoury, Jawad Altawil

Svensk distribution Triart film

Betyg A minus

Jag måste erkänna att jag har tre svenska film regissörer som jag älskar bortom allt de är Alf Sjöberg, Ingmar Bergman och Tarik Saleh. Jag tror att Tarik Saleh kommer om hundar år kommer att vraa lika viktig som dem två tidigare nämnda herrar. Fast ”Boy from heaven” som är ett viktig film kommer inte att vara bland dem mest nämnda. Själva verket är en interessant historia som behövde berättas en konflikt mellan en auktoritär stat och en teokratiks syn av samhället en samhället som behöver styras av Guds lag. Den som presentera denna bild är den blinde läraren sheicken  seplade mycket väl av Makram Khoury.. som är både ett positiv och d6även negativ gestalt positiv i den bemärkelsen att han är lärd har ett någorlunda vänlig förhållning sätt atig men hans religion syn är orubblig och precis som Amman i August Strindbergs ”Fadern ” när han talar om Gud och kärlek är hans röst så ord och skoningslös. Det är en förhållnings sätt utan hans kultur och hans måttliga syn på religion som vi ser även i den som är den till åsikter mest extrema personen Cheikh Omar Beblawi spelade på ett mästerlig sätt av Jawad Altawil den som är den närmaste regeringen av Al Sissi och även av den Tartuffe liknade gestalts av Ramzi Choukair som lever med ett kvinnan som skulle kunna verka som hans barnbarn. Scenen är så anklagade eftersom den presenteras så lätt och naturlig. Alla dessa karaktärer ses i en film som är klippt på ett klassisk och ytterst nödvändigt nästan osynlig sätt av Theis Schmidt från huvudkaraktärens ögon Adam spelade av Tawfeek Barhom. Jag måste säga att det finns för mig två problem som tar inte denna film till filmens historia och dem är dels fotografi av Pierre Aïm adels för klatt särskild i början i den lilla och sömning fiskar staden  som verkar vara belag i Island och just Tawfeek Barhom. Denne är kallt icke sägande presentera mycket få känslor och utrycker dem på ett ännu mindre sätt endast i några få undantag som scenerna som vi skulle kunna definiera av genre karaktär som när han har mötte med Ibrahim den officeraren i säkert polis som spelas av Fares - Fares eller när han är vid minareter topp. Det är en ung kille med ett stängdfar som kommer att möta många stränga fadern som misshandlar honom sadistisk inte bara dem olika Shejker men även när det gäller Ibrahim. Fares-Fares gör efter ”The Cairo Hôtel incident” hans bästa roll av denna real politiker som kanske tror på Gud som på ett tvångsmässig sätt lyssnar på patriotiska kårer och försöker till den sista att visa en slags barmhärtighet. Trött tidig föråldrade med den någorlunda långa och illa vårdade hår vi ser en person som är avdankade inte särskild atletisk men alltid med ett synlig pistol. Den som är i denna människa som lever i ett vackert och välmående hus vi ser en tomhet en uppgivenhet och i fall att Ibrahim är bra på hans arbete det berör på endast av faktum att han är självgående lik som en autopilot. Rollen för mig personifiera många unga och vuxna araber som har haft stora problmer att hitta sitt gång i nationlismen i rleigion och som blir byrakrater. Det är ungefär det som ses i real politiker generalen Al sakar spelade av Mohammad Bakri. Det är även han en svag roll och en så pass god regissör som Tarik Saleh gör en Stnaley Kubrick genom att presntera en till synes mackiavelism roll som den av Adolphe Menjou i rollen av Generalen . George Broulard i Kubick anti militaritiska klassiker ”Path of Glory”. ”Boy of Heaven “ ä ren liknade film eftersom om inte i ett klassisk krig vi befinner oss i ett klatt krig mellan dem olika falanger som påminner stark om Jerzy Kawalerowicz ”Pharahon”. Man skulle kunna tror att jag är helt och årligt ute att cykla men det finns en djup likhet på den sätt som Jerzy Kawalerowicz och vårt käre Tarik Saleh använder sig av den filmiska rummet den klaustrofobiska i den överfyllda sov rum eller i förlisning salar och den vackra  den evig mästerverk av arkiteture. Den roll som är slående är dem av dem två personer som är offer av den krig den angivaren eller infiltratör Zizo spelade av Mehdi Dehbi och den självupprepade chef av den fundamentalistiska gruppen presenterade av ett ytterst irriterade men för det inte mindre bra vardaglig och arabisk version av Joffrey lannister Baratheon. Det är en bra roll som bevisar ett viktig aspekt i dessa rörelser att det att dem är i själva verket även små grabbar som söker en slags gemenskap. Det ses även i den hård metal till och med Deth metal unga kille som spelas av…i rollen som reeem som är den alter ego av den gode Tarik Saleh. En karaktör som är för mig öveflödig och som vi kan inte förstå till fyllo. En mycket bra film som vill mycket säger mycket men går inte till fullo

Robert Fogelberg Rota

Malkovic som bäst

Poirot till fullo

John Mlam´kovic är spetakulär

Tittel ABC mordet

Regi Alex Gabassi

Medverkande John Malkovic Kevin McNally

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få skådespelaren har låtet Hercules Poirot blivit så levade och mångsidig med ett extremt vackert teori hur den berömda dativen blev tiil malkovich spelare en åldrandes Poirot  som slås i ett extremt dunkel England extremt  väl fotograferade av Joel Devlin mot sitt egen förflutna mot dem nya hårdare polis generation inte av den vänliga kommissarier  japp spelade av Kevin McNally men av den unga och militäriska unge kommissarier Crome spelade av Rupert Grint. Det är en bra roll den kanske av karaktär skådespelaren mycket säkert och skicklig när det gäller den tekniska. Det finns många starka scener till exempel när den belgisk födda detektiv och kommissarier. Denna är en bra roll i likhet med den undersökning som görs av den brittiska samhället med den dekadenta aristokrati presenterade av den sjukliga lady Hermine spelade av Lara Fitzgerald som är gift men en av offren den flummiga lord Cartmaichel. Denna person är förmodligen den minst starka av alla roller som är så olik den av Poirot och verkligen kan eller lyckas med att åstadkomma någonting, Total annorlunda är den rent va psykopatiska brodern spelade av. .. det är en ganska klassisk roll den av en sjuk digererade aristokrat som ör en av kännetecken av Agatha Christie produktion bara med en stor förtjänst att vi tycker synd om honom och av hans dubbel Curster en människan som har diverse problemen. Vi ser hur denna som är en till synes normal som har en av de svåraste scener när det fickan som verkar komma ganska nära honom trampar hans sår. Scener är extremt mörk men det finns en slags hop en vilja till kärlek och närheten för båda två Cunster som är ständigt plåga av en osynlig fiende. För mig denna roll är mycket bra och inte bara i kläder men även i hemlighet som Poirot har från krigstider. Det ses även samma typ av problematiker med den överviktiga systern till betskylt en av offren. Denna är verken sympatisk eller snäll men levande i sitt sätt och hon har en helt svårt och osympatisk pojkvän som i själva verkat är helt intresserar av modern den ängsliga. Man ser en samhället som är dunkle och sjuklig precis som den sjaskiga modern till och den första offer men i vilken det finns även sympatiska figurer som buktalaren som med råg och näpna räddar sig. En så bra produktion helt sevärd

Robert Fogelberg Rota

Quasi bello come il libro originale

John Malkovic e Eleanor Tomlinson fanno due ruoli memorabili

Titolo educazione Siberiana

Intepreti John Malkovic Peter Stormare Eleanor Tomlinson

Distribuzione

Voto A

Pochi libri mi hanno impressionato come “educazione siberiana” scritto da nicolai lilit uno scrittore cosmopolita nato in Unione Sovietica in Transistria ma cresciuto in un ambiente siberiano e finito nel calderone della Russia nata dalle ceneri del comunismo e che ha restaurato l’autocrazia. Questo film é molto importante per via del fatto che Lilin ha posizione non a. Gabriele Salvatores non é tra i miei registi preferiti anche se ammiro “Mediterraneo” e “Porto escondito” flm sul sud come luogo mente qui siamo in un nord rigido freddo e banco dove la trasistria e ricreata in Lituania(bellisisma la fotografia di Italo Petriccione...) un luogo totalmente diverso. Il risultato é stupefacente anche perché taglia molti dei fatti che ricordo dal romanzo ma né mette in evidenza altri. Qui personaggi come il gangster ebreo ex partigiano a Odessa oppure l’ex soldato giapponese che ha vissuto tutta la sua vita tra i cosachhi mancano e manca anche il padre di Lillin figura per certi versi tirannica qui vediamo solo la fotografia di un uomo simile a un cristo di un ‘icona durnate la scena della preghiera un vero é proprio rito molto suggestivo)ma sicuramente interessante che é presnatto solo con una fotografia perché morto prima delle vicende narrate. Comlice un montaggio molto esenziale di.. Massimo Fiocchi. il film ha una carateristica la violenza é (stilizata quasi contemplativa coem nella scena in qui... il tatuatore folle colpisce e uccide un infiltratio con uan martellata. Una scena che dá tutte le capacitá dell’attore svedese un misto tra Jack Nicholsson e Zlatan che riesce a dare un’ottima interpretazione.Si vede nei discorsi sia con il protagpnista Kolima ma anche giusto nella scena dell’omicidio  La sua recitazione é buona ma impallidisce di fronte a quella che John Malkovic fa del nonnouzrya . Malkovic ha avuto una formazione prettamente teatrale e quasi tutti i suoi personaggi sono un po’ sopra le righe ma non qui dove questo patriarca “criminale” ma uomo anche di una grande moralità , integrità oltre che spiritualità viene presentato a tutto tondo. La mia scena preferita é sicuramente quella dell’inizio dopo una ragazzata fatta dal piccolo Nicolai il furto di alcuni stivali militari quello che resta dell’armata rossa si reca a Fiume basso dove vive la comunità siberiana arriva in casa. Nel libro la cosa accade durante un pasto mentre qui è in una situazione normale la madre interpretata benissimo da Airida Gintautaite che parla con il soldato al quale il nono Boris non fa grazia neanche di parlare e alla fine come si ritrovano circondati ma prima che il nonno possa dire qualcosa il militare (ironia della sorte Jokubas Bareikis é in pratica uguale a Valerij Fedorovyč Zalužny comnadate delel forze armate ucraine) al quale con una forma di coraggio idomito il giovanisismo Kolima intepretato da Arnas Sliesoraitis risponde puntandogli una pistola. Non c’é a differenza del libro nessuna punizione ma c’é ancora di più una simbiosi tra il nonno che educa con pazienza e rigidi principi morali il nipote anche nelle scena più difficile che è l’uso del coltello o Pika vero e proprio oggetto talismano. Qui si vede anche quello che sarà un filo conduttore il rapporto scontro tra Kolima e Gagarin interpretato all’inizio da Pijus Grude con Mel personaggio quasi comico che ha il volto del bambino paffuto  da Pijus Grude e Vitaly l’intellettuale della banda che ha il viso da Woddy Alen bambino di Erikas Zaremba. Gagarin si vede nella scena dell’addestramento all’uso del apika che prova un risentimento che da grande avrà nei confronti di Kaukyena quando questi lo sgriderà per aver portato il vile denaro in casa. Gagarin adolescente che ha conosciuto il carcere é interpreto benissimo da Vilius Tumalavicius. Con una lunga capigliatura  tatuaggi ormi< come un adulto non è una figura di un Cristo ma di un Giuda indispensabile  alla racconto fiabesco di formazione. Gagarin è solo infelice ma anche abbastanza allegro  e vediamo che fin da piccolo come ama la violenza anche gratuita avido un pazzo che vuole possedere più di quarto ama e totalmente diverso da Kolyma anche per l’uso di stupefacenti e la devozione a seme nero. Quest’organizzazione criminale ancora più dura dei siberiani vuole a ogni costo il capitalismo pardon economia di mercato  che si vede sia nella festa dove gagarin pippa cocaina su un barca ma anche nella sua incapacità di amare di relazionarsi che é ben presnetanta qualdo legge dopo l’alluvione (uno degli episodi riporrai piú fedelmente dal testo originario ) con Xenia una magnifica Eleanor Tomlinson. questa attrice ingelse fa di tutto e anche di piú per divenatre russa e pazza isolata quasi un kapser huaser ma anche uan prinvcipessa di Fiaba e Salvatores ricrea una storia d’amore bellissima e impossibile tra lei é il serioso Kolyma che ha il volto di Arnas Fedaravicius. L’attore assomiglia fisicamente a Lilinl ma io me lo sarei fatto piú ironico umoristico meno formale e sembra non a suo agio sia negli incontri di tipo amoroso che forse danno alla vicenda quasi un sapore che sembra tratto dalla vita nova di Dante Alighieri e nella scena che é un grande flask back della guerra in Cecenia ricreata benisismo nel viterbese luogo simbolo del cinema italiano. Sono scene difficili non spetaccolari ma molto veritre . Il problema e che a Arnas Fedaravicius manca quella verve comica o meglio picaresca che si trova all’inizio con il Vitaly che ha il volto piú da Glauco marx di Vitalij Porshnev e sopratutto di mel il personaggio che personalmente mi ha colpito di piú nel romanzo che nel film di Salavtores ha il viso di Jonas Trukanas. Un po’ portos e un po’ gargantua rapresenta forse le pulsioni piú umane mentre il nonno Kutya rapresneterebbe la metaficica la filosofia, la bella e fragile Xenia l’arte e, Ink il lavoro e gagarin il amle che non ha ragioni. Qui per me Salvatores é molto fedele non tanto agli episodi ma llo spirito di formazione del testo anche con la cultura russa che é presneet nel Chickofiano dottore padre di Xenia che è interpretato da Arvydas Lebeliunas. Raffinato , buono e elegante è quella cultura russa che tato a dato al mondo. Un altro colpo di genio e la fine che ricollega la storia di Kolyma con quella del lupo. Una  parte per me difficile sgradevole del libro anche se descritta in maniera magistrale è l’imprigionamento che qui é quasi più leggero anche se resta sempre la parte del disagio come l’entrata nel buco che Salvatores coppia da Mad Max oltre a sfera del tuono é un altro cosa ben riuscita . Mi piace anche molto la presentazione del caos post sovietico con i grattacieli in lontananza i negozi sportivi le mini gonne ma anche l’esercito russo rappresentato come una forza professionale e brutale. Un film stupendo ma non un capolavoro come avrebbe potuto essere

Robert Fogelberg Rota

Ologisk men vackert

Det kunde bara vara en besvikelse men inte en så stor sådan

Titel The last act

Regi Steve Saint Leger

Medverkande Aelex Høgh Andersen Ferdia Walsh-Peelo

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Trots den underbara foto av Pater Robertsson ’r the last act den tämligen torftigare och adels för icke sägande av alla dem avsnittet av serier. Mycket är på grund att den är ett vist del besvikelsen för vi som är stora fans av serier och även på att förutom en episoder den slutar på ett sätt som delvis är ganska ologisk. Det ses mest av allt i ett karaktär som kanske kunde ha utvecklas bättre Hvistäk som är först nästan Conrad lik eller Nordman när han slaktar många saxar och sen vi ser hur även Ivar som hade ett förberett sig både med katapulter och fräschare reserver besegras av kung Alfred.  Viligen den roll spelade av Ferdia Walsh-Peelo för dels hålla en underbart monolog men trots den som han har gjort han kändes alltid mycket svagare än Ivar som är för mig helt underbart i den roll som spelas av Alex Høgh Andersen vilken lyckas till slutet när den mest ynkliga och rädd av sig Ostric av Seán McGillicuddy. Slutet är extremt episk och vi ser någon form av kostig beau jest när han låter brodern Hvitserk spelade av Marco Ilsø stanna inte bli dödade. Alla dessa scener som hans slutiga förvandling är episka men även sentimentala med alla dem tillbaka blickar i vilken Hvitserk ser en del av hans liv , det saknas  mycket och man ser hut den har ständigt varit en skuggan till den mera handlings kraftig men betydligt svagare fysisk. Dessa två karaktärer har haft som kännetecken under hela serien att ha varit kraftiga och ofta skoningslösa någonting som den tredje brodern Ubbe har inte varit. Ubbe spelade av Jordan Patrick Smith för tillsammans men en nu åldrade Floki i vars roll Gustaf Skarsgård visar alla hans förmågor att kunna spelas och här är han den åldrade galning. Det är scenerna som spelas i Nord Amerika i vilken Ubbe tillsammans med Torvi den underbara Georgia Hirstk försöker att leva en liv i symbios s med nativ american. Ubbe har förmodligen den helt motsattas brist i jämförelsen med dem andra bröder han är för svag för nådig. Vi ser hur pass enkelt och ganska inte alls dramatisk är hur en av deras följeslagaren Naad spelade av Ian Lloyd Anderson begår en dåd för att stjäla guld. Det är en bra personifiering av det som kommer att vara den vanliga beteende av dem alla flesta européer i Amerika . Man måste observera att jag tycker att dessa kunde ha blivit för mig mer lyckade om det hade funnit ett kontrats med Othere den hemlighet fulla rollen av Ray Stevesoon. Jag är mycket förtjust i dem scener i vilken vi ser indianernas begravning och i slutet . observera att det är just indianernas kvinnliga hövdingar mest: Ne'pa'tes spelade så bra av Acahkos Johnson. Hennes ställning påminner om den av Ingrid lucy martin i Kategat den land som hon styr med järna hand tillsammans med den före detta slavinna Nissa spelade av
Victoire Dauxerre. kanske en bevis på ett matriarkat i Norden , innan att länderna blev til med kristendomen och dess kungar. Just dessa scener skulle förväntar en försättning som kanske kommer att bli senare.

Robert Fogelberg Rota

Ubbe bland indianer

Den kanske sista episoder  

I den absolut bästa Tv serier någonsin

Title The lord given

Regi Steve Saint Leger

Medverkande Alex Høgh Andersen

Svensk distribution Cmore

Betyg I Tv historia

Steve Saint Leger lyckas med den alltid vackra och ännu vackrare fotografi av Pater Robertson och den utmärka klippningen av Theordor morris att ge en episod som flätar ihop olika och vackra scener. Vi rör oss från den kalal och brå Skandinavein , till den futtiga England  och den sagolika kanadensiska landskapet  Den mest spektakulära är den grymma och spektakulära slag som Ivar den Benlös som är så väl spelade av den nya Malcolm McDowell:Alex Høgh Andersen lyckas att åstadkomma genom att förföra den anglosaxiska kristen fanatiska armen i ett fälla. Vi ser användning av ytterst primitiva anti människor minor som först decimera och sen dem allvarliga och ädliga män mot män strid med Hvizech den alltid ytterst duktiga Marco Ilsø som mördare saxar på löpnade band. Vi ser även i en av dem få ytterst realistiska svärds fighting scener hur kung Alfred de Store spelade av Ferdia Walsh-Peelo lyckas att nästan stå emot hans fiende och den orealistiska scen i vilken hans drottningen Elsewith spelade av  Róisín Murphy. Lyckas att mördar två stycken berserker. Denna slag i vilken vi ser en annan mäktig saxisk krigaren biskopen adelfu spelade av Russell Balogh eliminera en av dem stora karaktärer i film Håk fint hår spelade av peter  Franzen. Den Finland svenska skådespelaren har visat ett mycket stor roll inte lika skicklig som Ragnar Lok brok söner men inte lika framgångs rik han personifiera vikingar som andra såg dem hårda grymma och med det del galenskap som den människan som vi ser i sluter scener i nord Amerika Floki spelade av Gustav Skarsgård . Hans roll visar som alltid koncentration mycket bra tekniska förmåga och en karisma som ingen svensk karaktär skådespelaren hade haft sedan Max Von Sydow det är en bra roll som visar diverse kapacitet precis som den av Other som är kanske hans alterego spelade av Ray Stevenson. Dem två är onekligen två tung vikter och tjrar någonting som skars eric den Röde den före detta slav handlaren spelade av kanadensare Eric Johnson. Denhan fäller när han tillförlitar sig en slag Otlruy spelad eav Tim Credd och vi ser triumfen av ett någorlunda butter drottning Ingrid (den underbara Lucy Martin)  som påminner mer och mer drottningen Margareta s. Dessa  matriarkaliska tendenser ses i den figur som verkar driva  av den underbara Tordi spelade av Georgia HInst som är den drivande i den relation med Ubbe Jordan Patrick Smith en sympatiska karaktär som försöker att förstå va det som han ser en nytt folk och en nytt civilisation. Kritikerna skulle nog tycka att man upprepar lite för mycket samma reaktioner men jag finner istället en vilja till att ständigt presentera en forma v symmetrier av reflex lek mellan den nordiska matriarken och den av nativ amerikan. Det är en antropologisk men realistisk presentation av dem från den ganska mycket björn likade Peimutlt spelade av Wesy Franc  till kvinnan som styr alla den drottning modern N’hitir spelade av Alderson Johnson till den mörka brodern We’jitu spelade av Philip Lewitski . En episod som ger allt och förbereder till ett bra avslutning

Robert Fogelberg Rota

la wertmule

La morte di una grande regista

Linda Wertmûller attiva fino in fondo ha rappresentato con Lilliana Cavani un certo cinema tipicamente italiano dove sia la cultura popolare che quella colta si mischiavano con risultati per lo più stupefacenti. Linda Wertmüller imparentata con alcuni delle più importnati figure della pittura del 1700 nasce da famiglia svizzera ma trapianatata Potenza e Bari ben 90 anni fa. Ben presto stanca di quella che comportava  la vita borghese inizia a esplorare cercare di capire il maschio del Sud. In ambito cinematogrfaico Questo dopo essersi fatta parecchia gavetta con Federico Fellini. Se Felini era un visionario grotesco la visione della Wertmüller é diversa perché parte da un’ altra idea quella della realtá raccontata in maniera naturalista ma anche visionaria dove tutto é possibile. Questo si vede in una storia d’amore bellissima e improbabile come “Travolti da un insolito destino nell'azzurro mare d'agosto” dove nel 1974 riesce a fare recitare il gioco di coppia uomo e donna a due grandi attori Giancarlo Giannini uno degli intepreti italiani piú famosi del metodo d’immersione totale dell’attore chiamato anche metodo Stanislavski e Mariangela Melato Signora del teatro italiano. Il film che ci lascia l’amaro in bocca é una versione tragi comica e anche molto amara della tragedia borghese di August Strindberg “La contessina Giulia”. Dove l’autore svedese titano nell’uso della lingua aveva utilizzato con notevole acume quello che potremo definire come lo spirito elegante della societá della fine del 1800 Linda Wermüller presenta una volgaritá che é tipica di un certo Novecento e che esploderá nel 2000. Ridiamo ma il riso ci resta in gola per un semplice fatto questa volgaritá é anche la nostra, sono i nostri difetti una mschera della nostra insicurezza. Lo si vede anche bene in un ‘altra opera che secondo me é perfettamente riuscitá “Mimì metallurgico ferito nell'onore” dove quello che definiamo come lo slaptish la comicitá fisica diviene sia esilerante che anarchica ma molto ben riuscitá. Le stesse  tematiche che si vedono nel primo film secondo me veramente straordinario  ” I basilischi” dove nel 1963 senza quelle che sono connotazioni di tipo antropologico ma anche una certa dose di disprezzo descrive la provincia meridionale più chiusa ma anche vitale solare con personaggi divertentissimi. Questo quando il Meridione era visto dai più come un mondo strano a parte chiuso e arcaico. Ricordiamo i mutandoni dei protagonisti di “Rocco e i Suoi fratelli “ di Lucchino Visconti oppura la satira per alcuni versi anche odiosa che Murgia e Mario Moniccelli  facevano dell’uomo meridionale in “I solti ignoti”. Linda Wertmüller prende due cose da questi registi la propenzione all’indagine sociologica del milanese e l’ironia la sagagità del toscanaccio. Questo senza la dose di misantropia e di odio tipico dei due forse più illustri colleghi . Comunque il film più bello di tutti resta “Pasqualino sette bellezze” del 1975 dove un Pulcinella detito alla delinquenza si ritrova nell’orrore del campo di sterminio. Il film venne criticato soprattutto da una vecchia guardia di critici come Antisarco una delle migliori penne italiane per essere facilone volgare e abbastanza stupido un giudizio dato anche da un ‘incomprensione di base sulla forza e sulle capacità dell’autrice la sua padronaza di una tecnica “classica” del cienma stravolta e per aver presentato personaggi veri anche meschini forse ma lontani da stereotipi. I tempi  il 1975 era troppo presto per un film di questa portata su questi argomenti e non ci fu quello che si poteva giustamente sperare un premio e l’Oscara arrivò riparatorio alla carriera. Purtroppo Linda Wertmüller divenne anche con il suo look da Mae West intelettuale gli occhialoni un ‘icona dell’Italia del sucesso come l’Avvocato Agneli e venne presto ecclisata da quello che aveva cercato piú o meno di combattere di cercare e analizzare il maschilismo e questo fu anche il problema della sua ultima opera peperoni ripieni e pesci in faccia dove per me Sofia Loren dà il massimo con F. Murray Abraham in un ruolo molto convincente

Robert Fogelberg Rota

Jannik Schümann un dominatore

L’imperatrice più amata dai tedeschi e più odita dagli altri

Titolo Sisi

Regia Sven Bohse

interpreti

Jannik Schümann
Distribuzione svedese Cmore

Voto A

Poche personalità della storia europea sono state più controverse e hanno dato sensazioni contrastanti della giovane duchessa Elisabetta di Wegiesterin una piccola possidente bavarese sorella di Maria Sofia l’ultima regina di Napoli ma anche moglie sfortunata di Francesco Giuseppe o come lo chiamano ancora i triestini vecchio stampo il Cecco Beppe grande sovrano anche negli appetiti capace di mangiarsi una torta sacher da Brumerger e avere pochissimo colesterolo fino alla fine . Simbolo di tutto quello che era la negatività del governo asburgico reazionario antipopolare reazionario e soprattutto nati italiano di una nazione l’Austria che incarcerava la popolazione italiana l’atteggiamento nei confronti della giovane consorte era ben più vario. Da notare che venne trucidata con una violenza inaudita  da un anarchico Luigi Lucherini con una lima come arma del delitto ha in realtà un’immagine diversa. Grazie anche alla bellissima fotografia di Michael Scheritel Questa bellissima produzione bavarese vuole farci comprendere il vero volto della

più famosa e sfortunata imperatrice auratica in un gioco adolescenziale che ricorda molto Marie Antoinette di Sofia Coppola. La fotografia noin é per niente simile anzi ai colori a pastello del film americano si sostituisce qualcosa di molto diverso con un uso di un gioco la natura incontaminata delle alpi bavaresi e austriche (non ho visto ma penso che il film è solo girato in Baviera) con una civiltà le eleganti e pulite residenze molto maschili quasi militariste ma anche i vestiti delle donne intesi come costrizioni in un ‘ epoca dove c’è una chiara differenza di ruoli. Dalla bellissima elegantissima  e molto sensuale sorella Sophie interpretata da Désirée Nosbusch a quegli prima molto sensuali che seguono quasi un’idea di fetish della prostituta che diventerà per Sisi una sorella aggiuntiva Nanette interpretata dalla ex modella Pauline Rénevier a quegli rigidissimi delle matrone. L’educazione per così dire sentimentale o meglio sensuale di Sisi inizia con la sorella ma continua gitso con questa incantevole ninfa che ricorda il mito della prostituta nella letteratura ottocentesca. È un ruolo forse facile e sotto alcuni aspetti anche quasi antitetico rispetto a quello  della madre rigida con le sue idee di etichetta  che si vede benissimo grazie a coem viene foticome viene fotografata da

Michael Schreitel che fa a mio giudizio un lavoro splendido come elnido coem anche il montaggio di Ronny Mattas Ronny Mattas soprattutto nelel scene conciatore che sono dopo la vittoria sull esercito dei rivoluzionari ungheresi con la relativa impiccagione di questi ma anche nella scena d’azione forse un po’ troppo esagerata.- Qui non vediamo da parte di questa ragazza curiosa e piena di quasi ostinazione nel voler fare quello che vuole interpretala da una splendida Dominique Devenport elegante acerba e piena di vizi un comportamento forse esageratamente tranquillo che per me mal si adattata al personaggio. Si nota la presenza di due personaggi paterni quello che è il militare il gendarme di una restaurazione ma anche di una monarchia l’atletico conte Günter iche ha il volto roccioso e spigoloso di David Korbmann ma anche il padre vero il conte Maximiliam ha sia il volto sofferente che le capacità di Marcus Grüsser. Uomo di mondo borghese nel senso di popolar per me ee rme rappresenta la fine di quella idea di pace sociale romantica. Non è un democratico in se stesso ma più che altro un russoriano e capiamo la sia profonda antipatia per il supposto genero Francesco Giuseppa all’epoca giovane bello e selvaggio come il Sigfrido teutonico che è più che interpretato rappresentato da Jannik Schümann. Per me si tratta di un ruolo enorme che rappresenta come oltre che in ivar the boneless la tradizione della recitazione espressionista che ci presenta de cattivi che amiamo odiar dalla follia continua. È violento , pomposo in quanto sicuro del suo stato e della sua missione  sboccato , lussurioso ma anche amante del bello umoristico forte , colto anche per la padronanza della difficile lingua ungherese e soprattutto non guarda in faccia nessuno.  Prima il gesto di non concedere la grazia a uno dei rivoluzionari ma anche quello di non malmenare il nipote dello Zar oltre ogni maniera sono gesti di violenza. Peró è anche coraggioso e superstizioso un personaggio che per certi aspetti sembra essere uscito da un poema epico nel pieno del 1800. Magari non simpatizziamo ma lo possiamo capire e quasi anche approvare. Infrondo non è così distante dal suocero perché segue i suoi principi e la sua dipendenza e questo ci fa meglio apprezzare una certa scena quella del regimento che marcia alla frontiera orinetale dell’impero per impedire ai russi di aggredire gli ottomani. Questi russi che a prezzo di enormi perdite avevano fermato e massacrato senza nessun guadagno per loro la rivolta ungherese. Storicamente come viene detto dal fido conte Günther un errore non da poco perché spiano l’alleanza tra sardo piemontesi e i francesi ma in realtà un atto di affermazione e indipendenza politica. Qui vorrei divagare su un fatto di come il cinema ma anche la serie televisiva può anche diventare una forma di allegoria della relatá Questo ruolo di Jannik Schümann fa di Francesco Giuseppe il re che probabilmente Ludwig di Baviera avrebbe voluto essere e lo mette anche in relazione con altri personaggi storici come l’altro che potrebbe sembrare un padre l’imperatore Napoleone III presentato da Erwin Steinhauer . Chiuso bello splendida cornice dei suoi appratenti del Louvre dove s f0ndevano il roco d, il barocco di luigi XIV ma anche lo stile dello zio Bonaparte oltre che a mangiare dolci quest’uomo osserva e cerca di capire. In un cero modo una metafora dello spetattore.

Robert Fogelberg Rota