Sånt fantastisk film

En av dem bösta italienska filmer någonsin

En av dem bösta italienska filmer någonsin

Titel Fascisten

Regi Bernardo Bertolucci

Medverkande Jean-Louis Trintignant stefania sandrelli

Betyg Mästerverk

Svensk distribution SVT play och Media film

Få filmer har för mig varit så vackra och väl gjorda som Bertolucci ”Konformisten”. Aalting från den vackra nästan perfekta fotografi av Vottorio Storaro och den fantastiska mest i bakhåll scen klippningen av Franco Arcalli och i dans scener som är den perfekta metaforen för Marcello  Clerici huvudpersonen vilja att vara så pass till lages för hela samhället. Bertolucci inför rena  filmisk konst  och lyrik i en berättelsen av den skickliga prosatör Alberto Moravia som utvecklas under den fascistiska ditt turen och i den naiva frnakie av  Den roll spelas galant med ett naturlighet och ett intensitet av Jean-Louis Trintignant som är häpnads veckande. Denna Vincenzo är en vulkan av känslor av problemet som har ställer till sig själv av inbindande idar och gränser. Det ses tydligt i den förödmjukande möte med den fascistiska hierarkier som il colonello spelade av Fosco Giachetti eller när han försöker att biktar sig till en enfaldig men i själva verket god trogen präst spelade av ntonio Maestri till vilken Vincenzo berättare det som han trodde att vara utsatt av den bög spelade av Pierre Clémenti i rollen som lino först en vackert och lång hårige chaufför som lyckas att förföra den unga Marcello  spelade av Vincenzo fortunato som är en typisk vacker md pag frisyr jugend still ung pojken. Detta sen precis som den som förkommer i Ventimiglia som är inte Ventimiglia är i ett dröm lik sekvens och vi ser hur pass mycket Bertolucci inspireras av Fellini men sätter en annan dramatisk patos. Det ses även i Marcello svåra reaktion med hans fru som har ett obehaglig dubbel i modern spelade av den grekisk franska Yvonne Sanson och fru heter Giulia som är för mig den bästa och vackraste roll av Stefania Sandrelli. Denna superduktiga skådespelerska är en till synes fjol endast intresserade i ett enkelt bekvämt liv men är den som förstår allt redan ifrån början hur och varför fascismen är fel och hur detta kommer att få make att stå till svar. Just slutet som är en mardröm är för mig bland dem bästa sekvenser. Jag älskar även hur man porträttära hennes motsatsen den naiva även om till syendes sofistikerade Anna spelade av Dominique Sanda. Denna figur självständigt behaglig på vilken Marcello nästan förgriper sig presentera både den kraftiga  Marcello är för alla hans problem inte minst med den milanesiska modern den frigjorda Milly en problem för honom med henens älskaren. Det är en ännu store problem relationen med fadern spelade av Giuseppe Addobbati som är en intressant figur inte minst för att under denna dialog Marcello talar om Italien inte på 1930 men på 1970 talet när filmen ispelas och en far som kunde inte ha ålder mesig deltagit i fascismen och hade blivit galen som honom. Dessa typ av relation med fadern den problematik ses även i reaktioner med den sofistikerade och parisificerade filosofie professor Quadri spelade av Enzo Tarascio denne talar så mycket om dem blinda personer som finns i Platons verk men i själva verket är han själv en av dem precis som dem lik mycket som italo den radio anställd spelade av José Quaglio som är den blinda fascisten (man måste bara vara blind om man är bildad och är med dedem) vän med Vincenzo. Vincenzo är meraän en fascist en konformist som vill vara till lags och det är ingen tillfällighet att den äktade fascisten och för allt del även nazisten spelade av Gastone Moschin Magagnello är en annan fadersgestalt. Denna personlighet rå hård skrämmande på grund att den presentera ondskan absoluta banalitet som när han sjunger barn ramsor. En film som har otroligt mycket att kunna ge och ett sant konstverk

Robert Fogelberg Rota

Rufus Sewell i ett minnesvärd film

En av mina favoritfilmer

Titel En riddarens historia

Regi Brian Helgeland

Medverkande Hther Ledger , Paul Betty

Svensk distributv 3

Betyg Mästerverk

Få filmer för mig har varit så vackra och välgjorda som ”en riddarenhistoria2 spelade i de äktade kuliser av Tjekien är denna film för mig en av dem vackraste och roligaste berättelsen om kärleken, äventyr och social revansch. För mig är med undantag av Casanova och joker den bästa rollen av Hth Ledger som spelar den listiga , spirituella och ytterst intelligenta William Thatcher som tar plats av en äldre riddaren Sir Erton mera avbildad en spelade av Nick Brimble och med svärd och lans lyckas att vinna sig en social ställning. Den fotografi som presenteras av Richard Greatrex är helt fantastisk kapabel att föra våa minnet till en sagor lik medeltid medan dem klippningen av Kevin Stitt är modern full av kraft i den ständig ändring  mellan närbilder på jästar och kraftiga närbilder på lasar och publiken allting från stroppiga adelsmännen till sympatiska medlemmar av folket i baksidan av den hundra åriga kriget. William eller Sir ulrich blir med hans illa fittade rustning och sen en helt anakronistisk rustning som hör snarare upp på 1600 talet deras slagskämpe. En William som fr ständigt hjälp av hans vapendragaren den pondus fylla Roland som har Mark Addy fylliga figur och är nästan en auktion till rollen som Robert Barateon , den vänliga raffinerade kvinnliga smeden Kate den söta Laura Freser och Wat för mig Alan Tudyk bästa roll någonsin en slags harlekin figur som får sitt dubbel i Geoffry Chaucar som är en magnifik och isotonisk
Paul Bettany. En roll som bär filmer ger den platina av äkthet och får oss nära den tiden. William även nyklippt från Dreds till en riddare page frisyr . William blir allt mer medveten i både den professionella och den kärelks mesiga och en flirt blir den romantiska kärleken dem riddar mesiga  passion för Jocley spelade av en undersköna och fantastiska Shannyn Sossamon. Denna underbara skådespelerska före detta modell är inte rent utseende mesig den ädla adelsjungfru som vi förväntar oss åtminstone utifrån en norr europeisk synpunkt och skulle kunna passa mycket bra både i den persiska elle osmnska riket 8det var just dem muslimska araber som uppfann den romantiska kärlek och lite i taget blir hon mer och ¨mer och mer medveten att Sir ullrik är William och alla deras möte först inne i ett kyrkan i vilken han kommer riddande- scen mella Jocey och den höfärdiga prästen spelade av Roger Ashton-Griffiths som skulle bli lord Tyrel i Games of Throndes är så rolig  och sen i notthre Damem verkar härstammar från ”le roman de la Rose”. Jocky skulle senare allt mer välja krälek framför status och det ses tydligt i många scener . hon har en dubbel i form av sällskap dam eller tjänarinna Christina graciös spelade av Bérénice Bejo som sedermera skulle bli msa till mycket av den europeiska autur film.det intressanta är att se att William har en dubbel i den roll som presenteras av James Purefoy allais Edward the black prince som är den riddare inkognito . Sympatisk med dem mest trogna rusting och kostymer den fungera som ett deux ex machiana som avlöser den tragedi. En roll som jag bara älskar precis som William fader den äldre tunnbyggaren John Thacher spelade så sympatiske av Christopher Cazenove i ett minnesvärd roll. En ananan kartär som är inte osympatisk är den härold till den ”onde” riddare Germiane spelade av scott Hardy. Naturligtvis det skall finnas bövar och vi har dem två gaster Simon The surrommer spelade av Steven O'Donnell och dem falska reliker säljaren Peter the Partoner spelade av Jonathan Slinger sliskiga otrevliga figur som Chaucar sätter nacka för allt evighet och den störe böven count Aldermar spelade av Rufus Sewell. För mig är just i denna film som i hela hans karriär (han var inte med i Games of Throndes) Rufus Sewell en enorm duktig och underskattade skådespelaren . Mangris, dominat, sarkastisk full av förakt för alla som är inte i hans ställning och berd till dem alla värst svek är Haldermar en fantastisk boven som vi älskar att hata . Även i det som han kan göra kriga scenen är den enda som har att göra med den första stora europeiska konflikten visar han en förmåga till att agera. Straffet i slutet är inte  som i första lindrig eftersom det är hans ego . En fantastisk väl arbetade film

Robert Fogelberg Rota

En vackert saga om en estet Rupert Everett av en annan estet

Så bra och så personlig

Titel The happy prince

Regi Rupert Everett

Medverkande Rupert Evert, Colin Firth

Betyg A

Svensk distribution SVT Play

Få människor kunde ha varit och verkligen är lika bra som Oscar Wilde en av dem finaste och mest känsliga poeter av den britiska språket. Vi får se honom i ett enorm kanske lite för fet version av den helt fantastiska Rupert Evertet. Med hjälp av John Conroy utmärka fotografi nästan av noir film och en snabbat aktion likande musik klipp video av den expert klipparen Nicolas Gaster Rupert Evert lyckas att göra en blandning av Orson Wells för den teatraliska och av Chris Noland i hans de komponering av olika tider och rumt. Det finns sentimental sidor inte minst i den relation mellan Whilde alltid histronisk till synnets glad och dem två gatupojkar den unga älskaren Jean spelade av den efebiska Benjamin Voisin och dess broder som fascineras av en sagga samma som några år tidigare Wilde berättade för hans söner och den svåra relationen till omgivningen. En omgivning med vännen reggie turner spelade med ett sådan enorm behag av Colin Firth med dem rätta nyanser samt till den två rena kärlek den invalida hustru Costance Wilde som är så bra av Emily Watson för mig i hennes bäsat roll någonsin och den fans älskaren Robert Robbie Ross som har allt charm och anständighet av Edwin Thomas. Denna person återupprättade Wilde för den som han var ett enorm förfataren drabbade av stora orättvisor som enbart sökte kärlek i alla former och hade problem att leva i ett samhälle som var oförmögen att ge den. Det ses i några av dem svåra scener den hårda processen med den förskräckliga domaren spelade av Ronald Pickup till den förnedrande vistelsen i fängelse med rakning av allt hår, tvångbard och vistelsen i ett järn station i vilken han blev utspottade av den samma människor som hade applåderat honom. Observera att i en film som är så total rätt i historisk åter skapelsen som Stnaly Kubrick Barry Lyndon det kan verkar så fel  att Rupert Evert (nästan som Evert ansikte hade placeras på Prigoigin kropp)  har aldrig vart så tjock men den får en mycket betydelse ful symboliks värden att alla fångar blir väldigt lika och samhället verkar hata dem. Vad som gäör det ännu svårare för Wilde är relation med hans kärleks kille som kan tillfredsställa honom den equivka Lord Alfred Bosie Douglas spelade av en nästan okändare Colin Morgan. Vackert sofistikerade så självupptagen till skinade från Wild denna person som lever över allt och alla är i själva verket den som krossar allt eftersom den saknar av empati som kommer aldrig att bo på gatna att lämna hans enorma och bekväma höga hästar. En personlighet som är så irriterade negativ ful av sig själv och av en vilja till förståra. Det ses i dem magiska scener i Neapel med den rolig och tragiska nästan Pasolini likande figur av den välbyggde felice en fiskaren spelade av Vincenzo Spagnola och dennes svärd modern den Anna Magnai France Abete Giovanni. Hon uppenbarlige förstår vad som händer men ser Wilde för det som han är en gentleman. Dessa scener är så vackra att dem blir episka. Ljust slutet när Wilde konverteras eller går tillbaka till katolicismen med hjälp av ett skum och spirituell präst  Cuthbert Dunne spelade av den alltid duktiga Tom Wilkinson för mig är små mästerverk. En ytterst sympatisk och väl gjord film

Robert Fogelberg Rota

Brutal om Österiket slut

Så bra och så brutal

Titel Hinterland

Regi Stefan Ruzowitzky

MedverkandeMurathan Muslu

Betyg Mästerverk

Den alla största tid i den tyska filmen var och jag vet att även den super duktiga regissör idag och deras andliga fäder av den Neu German Kino kommer att vara överens var Weimar republiken kaoset. Men många av deras skapare som Robert Weine och fritz Lang var wien födda och nu Stefan Ruzowitzky gör en modern hyllning till denna tid med en av dem bästa filmer som jag har någonsin sätt. Miljöerna är fantastiska och den fotografi som har skapats av Benedict Neuenfels Ger känslan av den tiden och för de kusliga och extrem mardrömslika verklighet av denna tid i den äktade historisk mardrömmen av Österrike som förlorade allt. Vi ser redan i början hur dessa soldater som den ungerska Kovas som har inte accepterad förlusten av monarki och har vilsna ansikte och förlorade blick Aaron Friesz eller den Sudter födda bauer Stipe Erceg behandlas dålig under deras hellvetten likande resan och söker ständigt deras äldre kapten Peng spelade av Murathan Muslu. Hans förmåga är enorm vi ser hur han är trött desillusionerade extremt arg jagade av alla demoner. Det är en ständigt intensitet i hans skådespeleri som påminner så stark inte bara om Klaus Kinski men även av Anthony Quinni ”la strada ” när denne gråter som en sårade lejon och robert Deniro i ”The hunter2.

Vart vi ser med Peng är hans mångsidiga personlighet den nostalgi för den tid som har gått men han kan verken släppa den eller får den tillbaka. Man ser den i hans relation med chefen den högfärdiga polis mästaren och före detta greven numera republikan och kanske nazist spelade som en pompös kalkylator av Germain Wagner. Det är en labyrint i vilken denna antihjälte rör sig med ofta hjälp av personer som han inte gillar som den före detta kollega den präktiga Renner som har Timo Wagner briljant gestaltning. Vad som är uppenbarad i den extrem brutala filmiska språk är den plats av den två kvinnor som delar pengs hjärtan den äktade fru Anna spelade mycket väl av Miriam Fontaine men sitt dottern Marlene som är Marlene Pribil och den moderna starka polis läkaren Körner som är
Liv Lisa Fries som har en slag hemlig hemlighet  Likte Ebola Holmes men även mycket lik Coco Chanel. Henns och Peng kärleks sceen är fantastisk mycket väl motiverade rik på en enkelt skönheten. Samma kan sägas av den sorgliga och idylliska scener när Peng ser hustru vid den landstället men även i dem slutliga Hitchcock scener med konfrontationer med sitt motståndaren Severin som har Max von der Groeben ansikte. Dessa scener är får mig bland de bästa som jag har skådat men en fantastisk klippning av Oliver Neumann som lyckas med moderna medel och språk att ta oss till filmens egen tid och till en helt annat dimension. Observera att i denna virvel av gatuliv och elände Peng har en annan soldat till hans order den unga Joseph spelade av Matthias Schweighöfer. Denna social demokrat eller kommunist växer och börja att förstå att väggen till en jämlik samhället . peng möter även en figur som kommer ut från en av den alla mest berömda Hollywood filmer utspelade i Österrike ”The Third Man” av Caroo Reed och det är den portvakterska som följer Peng dvs Margarete Tiesel. Hon är lite av Peng samvete. I filmen finns det svåra blasfemiska scener som är för mig mycket väl motiverade för dem svårighet som huvudrollen befinner sig i och gör den ännu mera uppenbart hans röra sig i ett svårt tillstånd en måste film

Robert Fogelberg Rota

Kent och barie en snevriden spegel

 Gör någonting mycket intressant

Ken även roligare än Barbie

Titten Barbie

Regi Greta Gerwig

Medverkande Margon Robbins Simu Liu Ryan Gosling

Betyg A

Barbie är en sagan för alla vuxna och barn och i den tolkning som fantastisk blandar ihop äventyr , fantasi , flick fnatasier och inte minst mycket av filmisk Avangard Greta Gerwig berättar en sagan som liknar den av pinocchio fast dockan är i denna fall en flikcna. Den roll som margort robbins spelar är utmärk även svårt rent fysisk eftersom hon är en aktion hjälte som även misslyckas att stå på grund av plata fötter och går ifrån hennes välordnade utopi tll den riktiga världen som är nästan perfekt till en verklighet den av California som är ännu mera konstig full av stora svarat suv bilar beriddande poliser och den är den vänd spegel värld av hennes. Det som är intressant att i barbie värld åtminstone i början är en kvinnan rätt lik Michelle Obama Isa Raee och en är inte perfekt rent fysisk för den vanliga idela eftersom den i Sharon Rooney vilken är den mera intelektuella typen . det ses tydligt i dem bilder som ständigt repeteras av reklam som fungera som ett slags skolan för dem andra dockor som den stora antagonisten den först tama och luriga ken som spelas av   Ryan Gosling denna enorma skådesepalren lyckas att prestera en komplicerade roll av en individ som erövas och erövar genom konstiga iderr. Förutom hans kärlek för hästar är en kickeig och ganska dum som sig bör bild av patriakaet som är väldigt amerikansk och detta är även förklaring till allt det med cow boy httar den löjliga medeltida slag och mycket annat som han gör . det är  ganska internat att dem andra ken som finns precis som det finns många andra barbe som är hans fiende är den ännu mera irriterade asitiska Ken Simu Liu . Den livliga färger av den fotografi av Rodrigo Piero och klippningen av Nicky Hough lyckas att ge en balans mellan den riktiga världen sagovärlden och den ännu mera falska av Martell värld med Will ferrel som är så lik katten i Pinocchio och den som är räven den åldrande Ruth spelade av Rhea Perlman  barbie skaparen . Det ger precis som den bästa väninnan av barbie hon som spelare henne i den riktiga världen den som lekte med henne Gloria en fantastisk latino skådespelares Amanda Ferrara och även hennes dotter Sascha Ariana Greenblatt . Dröm tillstånd är en förklaring till en värld som tränger många ut som stackars alan den mera intellektuella dockan spelade av Michale Cera eller den punkiga barbie Midge som har Emerald Fennell en film som lyckas med mycket

Robert Fogelberg Rota
Emerald Fennell

Film da non vedere

Falso puerile e malfatto

Titolo Kursk

Regia Thomas Vinterberg

Interpreti Max von Sudow, ...

Distribuzione circuito Genova

Voto Z

pochi film mi hanno lasciato così deluso é arrabbiato come Kurs. Come noto per cause più o meno misteriose un sommergibile atomico russo sprofondo nel mare di Barens. Vista l’incapacità della marina russa di salvarlo con l’equipaggio durante l’era Putin appena iniziata dopo la deposizione a seguito della guerra in Kosovo di Elsin la Royal navy si offri in un atto di bontà degno di San Francesco di salvare l’equipaggio e le mummie malvagie del comando russo presentate dall'ammiraglioVladimir Petrenko un arcinio e malvagio Max von Sydow in pratica la versione cattiva e non elegante del ruolo fatto parecchie deceni prima del Magg. Karl Von Steiner l’ufficiale che orgnizza la partita della morte in fuga per la vittoria di John Huston li fa morire. Mavx von Sydow come sempre bucava lo schermo dando atto a un’ interpretazione meravigliosa ma il restio del film é pressappochista irritante malfatto e forse anche un po’ razzista. La prima cosa sbagliata e la scelta del regista Thomas Vinterberg bravissimo quando rappresenta la borghesia danese in maniera cinica e misantropa con tutte le sue ossessioni e meschinità ma non adatto a rappresentare né il cameratismo ridotto solo a degli ubriacon più simili a scimmie che a persone. i né l’unione tra marinai e che fa ianche complice del lavoro da primo anno di liceo cinematografico del montatore Valdis Oskardottirer e della fotografia piatta senza bellezza emozione e naturalità di Antony Dod Mantle che riesce solo a rappresentare una Russia finta di maniera senza la luce artica con una chiesa greco ortodossa iper differente da quelle russe. Questo teatro cinematografico senza la magia anche passibile in questo mezzo é di per se irritante e aggiungiamo i di´vi o presupposti tali europei che danno solo una grossa sensazione di noia per prima Tatya Avenina rappresentata da Léa Hélène Seydoux-Fornier de Clausonne . Sicuramente brava a interpretare ruoli della comemdie francais oppure a fare un Chechov tradizionale é irritante stridula nella voce caricata nelle espressioni é fuori posto come anche Oska che é la svedese Pernila August attrice solo di teatro. Nelle pernacchie d’oro possiamo aggiungere il bravo tedesco Peter Simonischek ceh ha la sfortuna da attore comico d’intepretare l’ammiraglio tutto di un pezzo Vyacheslav Grudzinsky ceh cerca di comunicare con il britannico Colin Firth alias commodoro David Russel. Forse solo adatti a fare i passeggeri ci una crociera in realtà solo lenti come dei palombari visibilmente a disagio al pari di Matthias Schoenaerts attore belga che é russo quanto io potrei essere un capo zulu . Aggiungiamo anche lo scarso impegno di Michael Nyquist attore come von Sydow compianto e di come August Diehl nei panni del sommergibilista Anton markov sia giù di corda come e espressivo al pari del siluro che esplode da solo tutto é falso é stupido. Logicamente in un’opera che vuole prendere in giro la Russia non possono mancare i clown il pagliaccio allegro rappresentato da Magnus Millang nel ruolo del penoso barzellettiere Olger Lobel e dello scemo del villaggio il giovane marinaio Pavel che ha il volto di Matthias Schweighöfer che perde una caplusa in acqua. L’unico personaggio giusto é simile a un marinaio russo é maxime che é il bravo attore tedesco Pit Bukowski  l’unico che sembra fare sul serio e non riesce a slavarsi. Il film é del 2018 anno in qui dopo i mondiali russi non c’erano problemi tra la Russia e l'Occidente a parte la crisi ucraina che però non era ancora esplosa. Forse per questao manca putin. Si aggiunga che nella realtà il sommergibile non esplose per una collisione ma per un motivo ben più vago un attentato da parte del wadabiti ceceni che imbarcarono magari con l’aiuto dei servizi segreti sauditi o magari anche americani un bomba a orologeria. Da notare che all’epoca 2001 l'Arabia Saudita non era ancora il paese che conosciamo oggi potenza economica non allineata e molti ceceni erano profondamente anti russi. Il film Kursk é indicativo nel modo d’intendere il monto degli occidentali sopratutto scandinavi i russi sono selvaggi come tutte le altre etnie da educare da proteggere anche da loro stessi. Un film irritante e malfatto una ciambella mal riuscita e un ulteriore insulto ai marinai morti

Robert Fogelberg Rota .

Orrore in Transilvania non vampiri ma razzisti

Un film più che stupendo

Titolo Animali selvatici

regia Cristian Mungiu

Intepreti Tudor Vladimir Panduru

Distribuzione circuito Gneova cinema

Voto A

pochi film che ho visto sono stati così belli da quasi dei capolavoro coem l’opera si Cristian Mungiu “Animali selvatici “ che mischia in salsa moderna e critica della società turbo capitalistica e atlantista rumena in un ‘opera dove la fotografia di Tudor Vladimir Panduru porta come le vecchie immagini di bazin una fotografia essenziale ricca di un bellezza che arriva dalla quotidianità il villaggio della transilvanica dove vivono ungheresi, rumeni e soprattutto quello che era il gruppo tedesco con il vecchio massiccio Otto più rappresentato che interpretato da Andrei Finti scelto perché simile a Briuno Graz e suo figlio mathias un po’ Stankovic più bello , con un pizzico di tex Willer che ha il viso di Marin Grigore . Violento quasi libidinoso oltre che Tex Willer ricorda Redmond Barry in “Barry Lyndon” di Stanly Kubrick con un po’ rovinato come ledis la migliore interpretazione di Leonardo DICaprio in “Shuttel island”. Matratato nella civilisisma Svezia scopre che suo figlio Tibi uno strepitoso Rácz Endre é spaventato da visioni e la moglie la bella , noiso donna di casa Ana una strepitosa Macrina Barladeanu non li dá l'educazione che lui vorrebbe per il suo erede. Mathia é un macellaio un cacciatore un guerriero che ha lavorato in ambienti duri disastrati e questo lo permette di essere tra le poche persone empatiche per i lavoratori singalesi il giovane Alick che ha il viso quasi fanciullesco di Gihan Edirisinghe , il compasato cattolico mahida Amiths Jayasinghe e sopratutto l'artistico e spaventato Rauk un all limite dell’intesita Nuwan Karunarathna. Dono stati portati a lavorare in una panificio gestito da kringa uan Fekete Beata che sembra la sorellina di Julian Moore che cerca con l’aito del direttore dell’ufficio di colocamento di Bucarest Lucian Ifrin di servirsi dele generose sovvenzioni occidentali. Chi si occupa di Loro e di Mathis é l'affascinante ma non bella Csilla Szabo che ha il volto di Judith State. Mathis é l’unico uomo libero perché gli altri che sono restati sono meschini e violenti anche il suocero nonche animatore del tifo della locale squadra di hockey su ghiaccio mr baciu un Ovidiu Crisan che sembrare colto e raffinato e la moglie Cerasele Iosifescu che poi cambiano opinione sia per l'ottimista dell’estremista ecologista parigino Rudi Mark Edward Blenyesi ma anche per le agresioni che si fanno sempre peggio per opera di alcuni ungheresi il terro Geza Szucs Tamas ma anche il luciferino Reka che ha il volto quasi da bonaccione di Nagy Csilla . Salta fuori l’odio per gli zingari un cattivo rapporto con gli orsi sia amati che odiati come il loro pasato epico. La religione ha un ruolo importantissimo un po’ perché la chiesa un po’ luterana con l’affarista Rares Hontzu con la moglie Steffi e il preta cattolico ungherese intepretatto da Józed Birò che tiene comprtamenti assolutamente non cristiani etati anche dalal sua perpetua. Oltre che razzismo in se stesso perché i singalesi sono vagamente assomigliati agli zingari odiati dalla popolazione quello che succede é una esplosione di odio risentimento per il fatto che sono obblicati a emigrare in europa occidnetale sono maltratti e vivono solo influenzati dai titoli di giornali. un’opera omnia veramente bella

Robert Fogelberg Rota

Piú che l'autunno la primavera del medioevo

Un quasi capolavoro

Un quasi capolavoro

Titolo Narciso e Boccadoro

regia Stefan Razowitzky

Interpreti Jannis Niewöhner:

Distribuzione Rai Play

voto capolavoro o quasi

allora inizierò raccontando la scena più scarsa che é un autogol pazzesco uno dei protagonisti l’ottimo Jannis Niewöhner: irriconoiscibile perché uguale a Travis Fimmel nel ruolo di Ragnar Lokbrok decide di partecipare a una battaglia. Solo delle lance faccia dipinta e un urlo. Un ascena ignorante e sconvolgente di un film che cerca di ripercorrere fraci conoscere il come era o forse come poteva essere l’ultima stagione del gotico internazionale nella variante tedesca. La struttura del film di Stefan Razowitzky é perfetta e vuole a tutti i costi riflettere quella con l’aiuto di Robert Gold la struttura del meravigliosa romanzo di Hermann Hesse Il protagonista é il giovane Boccadoro abbandonato dal padre in un monastero benedettino quando é un bimbetto discolo interpretato dal simpatico Jeremy Miliker da un padre arcigno e severo un monumentale Johannes Krisch che lo odia solo per il fatti che ricorda la amare. Nel monastero avrà un padre distante l’abate Daniele interpretato da un altro ruolo bellissimo di Branko Samarovski e dovrà andarsene incontrando uan vita quasi picaresca. La fotografia di Bededict Neuenfels é perfetta capace sia di ricrea l’arte di quel periodo ma anche di migliorala farla viva tridimensionale mentre il montaggio di della viennese Britta Nahler della tradizione e del linguaggio filmico germanico alternando sequenze d’azione a sogni o meglio allucinazioni e primi piani che mettono l’anima al lavoro. Nel suo viaggio per il mondo che poi potrebbe anche essere il viaggio iniziatico del Batman Christian bale nella trilogia di Chris Nolan vediamo coem a poco a poco il giovane Boccadoro inizia a conoscere un percorso molto iniziatico con la scena del mercato che lo porta all’amore o meglio al erotismo con due bellezze teutoniche ma anche raffinatissime le damigelle gotiche lydia che é al bruna Emilia Schûle che si farà beffe di Boccadoro due volte la prima giovane e nelle scene nel paesaggio inevati, in una sequenza quasi da cinema giapponese e la seconda la bionda Julia che ha il volto infantile ma accattivante di Elisa Schlott . Questa potrebbe essere definita la nuova Cthrine come la diva belga nel monumentale Brancaleone di Mario Monicelli né un’ amante respinta lei e l’amante che si prende la rivincita anche con la capacità innata del riuscire a fare l’arte a immortalare il giovane prima della scena della tortura quando ricontererà il suo doppio. Sono scene incredibili e si vede come lei come pittrice sia superiore a un giovane tutto sommato nobile che manca dell’arta ma conosce l’artigianato. Julia sposata con il principe nella rappresentazione più che interpretazione di Georg Friedrich una coppia dell’imperatore Massimiliano é l’unico personaggio che progredisce. Si vede bene come all’inizio la sua vita sia semplice in un castello retto da un feudatario in realtá un ex cavaliere teutonico che ritiene di essere stato una macchina da guerra contro i lituani pagani e i russi ortodossi interpretato dal divo Mathias Habich altresì noto per aver interpretato diverse volte von Pauls personaggio chiuso e indeciso che perderà definitivamente il sogno teutonico di espandersi a est con la battaglia di Stalingrado. La sosta nel castello farà in modo per Boccadoro di poter raggiungere la realizzazione professionale ottenendo i rudimenti della scultura linea. L’artista Nikolai interpretato da Uwe Ochsenknecht ha caratteristiche molto militari in tutto e la scena del rifiuto del matrimonio con la figlia Liseth Roxana Duran e sia molto comica ma anche profondamente drammatica perché è l’inizio della peste. Qui il riferimento e per me al film tedesco migliore di tutti i tempi il “Faust”di Wilhlem Munrau e il grande affresco viene sia semplificato ma anche reso più vicino da con un uso della natura che ricorda Terence malicker in The tre of life ma anche the New World con l’idillio della relazione campestre con Lele la bravissima attrice olandese Henriette Confurius . Anche la scena della violenza carnale che é la più disturbante del cinema dopo quelle in “Lilja for ever” di Lukas Modysson e soprattutto di Pupi Avati in “la casa delle finestre che ridono a opera di Ulric il vagabondo impersonato da Michael Glantschnig . La peste porta anche a un personaggio allegorico quello della vecchia lasciva ma forse ancora regale Gräfling che é Sunnyi Melles . Un ruolo difficile che potrebbe anche ricordare la mamma di Boccadoro ma anche la giovinezza che fugge in questo autunno del medioevo mentre sotto le alpi era in Italia. Il secondo protagonista é narciso da giovane Oskar von Schönfels irritante nella sua perfezione da “abatino “ per poi divenire un personaggio tutto simpatico che conosce il mondo solo per i libri ma lo conosce davvero e sa bene quello che può e non può fare e nell’interpretazione di Sabin Tambrea un uomo tutto sonato d’azione. Solo che ben ricordato dal monaco Anselmo il tedesco libanese Kida Khodr Ramadan il monastero non é ormai proprio come Boccadoro in un buono stato . Il personaggio che vorrei ricordare più di ogni altro però é Lothalr l’antagonista il monaco manesco é fantico che ha il noto volto di uno dei migliori attori di sempre prima della DDR e poi della Germania riunificata André Hennicke . È questi che sbaglia l’idea di base é considera i due giovani Boccadoro e l’abate come due amanti mentre in realtà si tratta di un amicizia tenera e intesa. È spaventato dall politrico per via della sua misoginia. Tutto questo con un contorno di dame cavalieri e monaci e un personaggio che secondo me é derivato dai romanzi di Walter Scott e soprattutto da Ivanoe quello della giovane ebrea Rebeccka che ha il viso di Jessica Schwarz . Un ruolo inteso e drammatico ma anche raffinato in un film purtroppo rovinato da una scena che centra come i cavoli a merenda quella della battaglia ma comunque da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Un d'Annunzio amletico

Uno dei dieci capolavori del cinema italiano

Titolo Il cattivo poeta

regia Guankuca Jodice

Interpreti Sergio Castelitto

distribuzione Rai paly

Voto capolavoro

pochi film sono secondo me in questi ultimi anni belli come “Il cattivo poeta “ di Gianluca Jodice. Si tratta di un’opera enorme in tutto dalla fotografia di Daniele Ciprì capace con tagli di luce su sfondi scuri e tenebrosi ma all'improvviso nell'onnipresente lago di Garda a dare l’idea di un periodo difficile dove l'Italia fascista scopre che quella che voleva essere un rivoluzion é un sistema oppressivo in un ambiente opprimente come quello del “Conformista” di Bernardo bertolucci ma molto più potente dove recitano anche i sassi. Dalla meravigliosa torpediniera Puglia che si erge dal verde all'onnipresente dante. La storia é lineare con una padronanza ottima della lingua che é quella eloquente esteta e raffinata del vate. Da notare che i vati sono due il vecchio quasi cadaverico simbolo ancora di più del sontuoso e raffinato ma mai bomba stico vittoriale degli italiani il vegliardo ma ancora affascinate, fascinoso e anticonformista Gabriele D’annunzio Casteellito e il giovane federale Giovanni Comini interpretato da Francesco Patanè . Il giovane attore e autore genovese é una vera e propria rivelazione anche lui simile nel fisico a D’Annunzio rappresentata il prodotto di un’educazione basta sull’amor di partia la cultura classica ma via via che si allontana dal totalitrarismo più bieco. Lo si vede in una delle scene piú forti e meglio monatta che é il scarificio dell’amata Luisa interpretata da Lina una bravisismaLidiya Liberman:

: una figura di donna serie dignitosa forte e anche se non troppo a prima vista volitiva che potrebbe anche essere la versione giovane di Amélie Mazoyer la nostalgica lotilde Courau:. Cornificata di granl lunga a lei vive nel mito nell’immagine del vate la cui grandezza stava nell’impresa fiumana sicuramente coem tutta la vitta di Da’Anunzio Gabriele Amleto mancato l *insistere in maniera quasi ridicola sui topi il parlar ea bassa voce ma anche la sensualità che lo prta a avvicinare i nemico i barbari germaici e wagneriani raprestanati dalla bellissima ma tetra Emy Heufler che ha la maschera quasi da teatro No per la sua appratente inespressività di Janina Rudenska. Si insinua precisamente come il commissario Rizzo un bravissimo Massimiliano Rossi in quella che é lo spazio vitale del vate per a poco a poco corromperlo rovinarlo etenatre di asservirlo. Ha differenza di Giovanni appartemente un burocrata allevato dal fascismo il vate nonostante i suoi eccessi la cocaina e il sesso é un uomo libero convinto sia delle sue scelte

Il merito di Castelitto che è ricordiamo prima di tutto un grande atorr di teatro e´di presentare un ruolo che é bello in quanto ruolo complicato perché ha tre parti quella caudente che il giocave federale non riesce a esprimere Quella che é la sua scelta pubblica decadentista ma anche quella visionaria che é solo parzialmente compresa dalle sue donna ma anche da Giancarlo maroni un Tommaso ragno particolarmente ispirato il segretario e intendete del Vittoriale. Un ruolo simile a quello della segretaria del giovane Comiti che lo informa di quello che non vuole vedere il comportamento dei suoi tirapiedi delle camice nere come Carletto Lino Musella. Il discorso sul fascismo e i suoi effetti si vede sopratutto tra i genitori ci Carlo Comiti sopratutto il padre i bonario paolo Graziosi che vive nella sua casa di un contadino appena imborghesito con immagini religiose e quasi spinto dalla mogli una coppia di Ave ninchi a denunciare un amico per una critica anche pesante al duce ma sopratutto che si spaventa quando s’accorge di aver sporcato una foto del duce. Questo perché Giovanni precisamente come D’annunzio non ha visto il fascismo chiuso il giovane in una visione del fascismo che é idealizzata mentre d’annunzio si é buratto nella retorica e come il Don Quxiciotoe capisce cosa potrà significare l'alleanza con il totalitarismo tedesco che porterà solo alla morte. La morte non bella ma per via di qualcosa d'opprimente. Da notare e qui abbiamo la quasi pazzia di D’Annunzio che é così data per via di aver anche inconsapevole e creato un mostro opprimente di stupiditá. Non tanto in mussolini freddo distaccato e appena accentata impersonato da Vincenzo pirlotta ma da quello che é il gerca più ottiso anche a volte attaccato dallo stesso Mussolini Strace che ha il volto duro di Fausto Russo Alesi un ‘interpretazione forte non sotto le righe quasi da carro armato che mostra il nuovo corso che é uno sfruttamento un annullamento anche di una grande cultura. Qui il gioco di Jorice é quello dell’Amleto in uno specchio con il giovane Giovanni e con una visione tirannica tetra e ottusa dove giocano anche le statue. La bellezza classica delle sattue e paragonata ai busti del duce chiusi in una stupida brutalità. Un film che si appresta a diventare un grande classico da vedere amare e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Grande serie su dei grandi personaggi

La nascita dell'Austria Flexi

Le ultime i della Serie Sissi

titolo Sissi l’imperatrice

regia Sven Bohse e Miguel Alexandre

Interpreti Dominique Devenport

voti A

poche serie televisive puntate sono state così ben fatte come l’imperatrice Sissi pe rla regia dei tedeschi Sven Bohse e Miguel Alexandre . In queste due ultime puntate dove la fotografia di Michael Schreitel ma sopratutto il montaggio molto aggressivo di Marcel Peragine ricreano in Lettonia l’impero Asburgico che proprio grazie a quella che é una giovane donna esperta di politica l’imperatrice Sissi la duplice. Il ruolo é interpretato con grandissima capacità da Dominique Devenport che è bella graziosa e grintosa oltre che molto sicura ma solo apparentemente si vede chiaramente come in ben due occasioni gli incubi di chiara derivazione espressionista ma sopratutto l’incontro con il rivoluzionario malato di colera bela un Yasmani Stambader: molto caricato é piena di dubbi. B´Dubbi pe ril marito ma anche é sorpatutto per la politica la comprensione che gli stati borghesi come la Prussia ma anche e comunque il neo nato regno d’Italia /(questo quasi totalmente manca sono li per sorpassare la monarchia. Da qui l’attenzione per quello che sono le riforme parlamentari con la persona che ha la stessa comunanza di interessi il conte ungherese Conte Andrássy ottimamente interpretato da Giovanni Funiati: che vive in una tenuta fiabesca. Il ruolo é intercambiabile con quello di Sissi per la sua connotazione quasi fiabesca libera ma anche fortemente ataccata al senso del dovere è un ruolo difficile che alla fine perder con il parlaemtarismo mlto del suo fascino. Il merito principale in questa serie e quello dell’amburghese Jannik Schümann che riesce a interpretare un Francesco Giuseppe che é un uomo completo guerriero spavaldo abbastanza sicuro di se ma che riceve nella sfortunata campagna di Sadowa una sconfitta dove anche nonostante la moglie viene fatto a pezzi dal più anziano Otto von Bismarck vediamo un processo di maturazione dato anche dal dolore. Un dolore che é quello fisico ma anche gli ecessi le prostitute ma sopratutto dall’alcol. Questa sindrome post traumatica che si nota anche in ogni altro uomo sopravvissuto alla guerra rende il giovane arrogante e superficiale in un personaggio completo capace di sentire di essere empatico e sopratutto di riuscire a comprendere gli altri. Questa era una caratteristica della madre sSphie che ha il viso quasi da giocatore di pokert e le capacità recitative di Désirée Nosbusch: ma anche della seconda donna la giovanissima Marie la bravissima Romy Schroeder . Figlia della prostituta e iniziatrice all’erotismo di Sisi Marie é forte ribelle volutamente goffa nonostante la sua eleganze e ama o forse più correntemente vuole bene a Franz non Franz Joseph di Sissie ha questa passione per le armi tanto che deve e anzi lo fa con precisamente come la madre a abbandonarlo. Il ruolo della madre i ruolo di Marie hanno il pregio di essere dei ruoli che ci aiutano a capire quello che succede a apprezzare il sottile gioco di sensazioni e passioni anche quella del rigido Bismarck che é quasi un personaggio da dramma brechtiano e la madre di Sissi Ludovika intepretata da Julia Stemberger che é un ruolo complementare a quello della sorella Helene ovvero Pauline Rénevier: . Un serie molto interesante in qualunque dettaglio

Robert Fogelberg Rota

Pullo, Blackbear och Othar är död

En extremt tråkig nyhet

Med den svåra översvämning som har drabbat Ravenna och Romagna är jag mycket näre och igår under en inspelning mellan en tagning fick jag vet att Ray Stevenson ni den vackra Italien som han älskade så mycket var död. Jag hade en dröm att var med i två stucken Tv serier Rome och Viking och den rollen som hade varit mig närmare hade varit Othar den kanske mytomanis karaktär othar. Denne bjässen extremt kapabel i den krigiska är kristen eller är han hednisk är han för en fredlig samlevande med den amerikanska infödingar befolkning eller som vill kriga med dem. Rollen är väl spelad charmig och karismatisk precis som många av hans roller med ett slags lurig framtoning och en fysisk framtonade skådespeleri. Det är även om karaktären var annorlunda både i utseende och även när dt gäller situationer av Pullo. Karaktären Pullo var om inte det första genombrott den roll som lät Ray Stevenson blir känd bland den stora allmänhet. Det var en rolig sympatisk person, handlingskraftig och även våldsamhet fast med ett vist distans och är en karaktär som resonera mera än den stela militäriska och ärofulla … som han möter i en av dem mest realistiska strids scener någonsin i slaget mot kelterna. där den atletiska legionären bryter formation och slaktar själv diverse fiende men blir slagen. Trots den hårda straffet vi ser hur dem två män kommer att utveckla en slags vänskap som se ses i den scen i vilken Pullo blir ”tvungen” att ha en relation med Cleopatra som är för mig en av dem mest intelligenta rolltolkningar och sen har denna historiska /mytiska figur  har visat mycket intressanta sidor som den extremt grymma men även en mycket bra reaktion till sonen Cesariosn den unge  . rollen är mångsidig och Ray Stevenson har varit så intelligent att kunna spela även en parodi på den den före detta SAS soldaten som slås mot Steve Collag och framför allt mark Walberg och inte minst Will Ferrel i den vackra och uppfriskande ”The Other Guy”. Vi är i en aktion komedi en film som tillåter åskådarna att hålla hjärna fritt från alla tankar men han lyckas i den mycket bättre än många andra sådana verk inte minst tack vare Ray Stevenson som håller sig seriös och distanserade. Ett egenskap som har visat som den ”nordiska” hjälte Volgren i Marvell färgspäckade karusell. Tyvärr hans roll hamnar lite i skymundan någonting som gör inte en annan stor roll som är den av Dorget i en tämligen osedd och extremt underskattade film ”King Arthurs” av Antoine Fuguerea. I denna roll är han perfekt full av ett slags enkelhet men kraft av ett krigs maskiner som döljer trauma och scener trots en aning plastig foto när han bryter isen med ett krigs yxan är underbart full av kraft skicklighet och inte minst av ett atletisk skådespeleri av en fullbordade skådespelaren som behärskade hela hans kropp som vi har sett i exempel viss i den som han föräldrar den utmärka serien ”Black sale”. Balck bear en roll som är även konstig att tänka för en ljushårig person är gjord på en underbart sätt full av kraft skicklighet statisk inte minst i den scener för mig spektakulär när han räddar men så skicklig i dem små rörelsens som en äktade hemiast. Rollen är den som har den riktiga kraft för att kunna var den som kan innan slutet utmanar den brittiska imperiet. För mig är rollen en av dem bättre i den bemärkelsen att den är en av dem mest lyckade i allt. Samma kan sägas om två roller som jag tror var ganska nära hans kapacitet och även hans personlighet James av Skoltland i den sentimentala historiska återspelen The spanish princes full av intressanta aspekter med kraft skicklighet och inte minst med en inte stereotypisk bild av en godhjärtad despot och sen i medici som Ferdinando av Aragonen som ger en rolig och sympatisk bild av en v dem stora kungar någonsin i den europeiska renässansen som har hamnat lite i skymundan. För mig en tragedi men jag tröts lite av hans rolltolkningar som finns kvart.

Robert Fogelberg Rota

I migliori moschettieri

Film spettacolare

Un sogno che si avevra

Tittolo Il tre moschettieri

Regia Martin Bourboulon

Intepreti Eva gren , Vincent Casell

Voto capolavoro

Pochi romanzi famiglia di mio nonno apterno viene da un paesino del monferato Borgo San Martino dove fino a pochi anni fa si raccontava ancora delle imprese di D’Artagnac che comabtte in diversi assedi e ebbe i suoi trionfi in quello di casale molto tempo prima di cadere sotto la mitraglia brandenburghese a mastreci. Quello che é la cosa più bella con la regia di Martin Bourboulon

 e la fotografia di Nicolas Bolduc che ricrea la pittura soprattutto poche serie cinematografiche sono state per me importnati oem i “Tr moschettieri”. La

francese d’origine caravagesca della Francia di Luigi XIII ben lontana dai fasti del sucessore il mitico re sole e dà il senso di una caustrofobia di una specie di trappola a cui il giovane protagonista D’Artagnan un bravissimo in quanto a fantasia e recitazione da Fracois Civil. Giá dall’inizio con la fotografia che ricrea la pittura francese seicentesca straordinariamente debitrice di Caravaggio  che è ricreata in ogni pixel da Nicolas Bolduc con grandissima capacità da ogni punto di vista. D’artagnan è deciso torna dai morti come John Snow ed è guascone nella maniera giusta non eccessiva oltre che già maturo e si vede bene nella parte sentimentale la relazione con la Bella Costance che è la franco magrebina Lyna Khoudrini. Le scene sono erotiche e intesi senza essere mai volgari piene di amore e passione che in fondo ribaltano la Commedia dell’arte nella sua parte sentimentale con il gioco presente tra i servi Arlecchino con il quale D’Artagnan non ha anche alcune similitudini e Colombiana e i padroni ovvero il dica di Buckingham interpretato da jacob FortumeLliyd bravissimo sicuro con la spada come loro è appassionatamente innamorato della finta fredda Anna D’Austria una bravissima Vicku Kripes. Simile a Greta Garbo la giovane attrice lussemburghese fa un ruolo stupendo freddo ma regale tranquillo e pieno di carisma. Questo in una versione dove il ruolo del cardinale di Richelieu interpretato da .Ric Ruff . è una vera e propria eminenza grigia (in realtà il vero e il generale dei cappuccini autore della controriforma in Francia) capace di giocare tra i vari partiti per il re sia tra quegli che sono i vari partiti coem quello delle regina Maria de medici una bravissima Dominique Valadié ma anche quello del fratello del re Luigi XIII Gaston intappetato dall’irritante Julien frison per me è un “cattivo” quasi giapponese nella sua capacità di essere pessimo ma anche molto sicuro di se. A questo aggiungiamo i ruoli che sono fantastici come quello di Luis Garell bravo nel essere reale nell’incarnare un epoca che è ancora cavalleresca ma diviene di corte come diceva Norbert Elias e il pantagruelico Porthos una forza della natura intappetato da Pio Mamelli. Ma il ruolo che porta per me il film da essere un ottimo film a un capolavoro è Porthos cdove come al solito Vincent Casell mostra di essere il massimo la recitazione francese di Lois Jouvet e Jean gabin al massimo con un parte macho ma anche un fragilità. Le scene che definirei come scene madri  quando sfida a duello D’artgana o il dialogo dopo un duello magico sono bellissime fondamentali ricche di  spettacolo e di emozioni. Arthos il cavaliere leale ha un fratello repubblicano un grande ruolo di ma ha anche uno scheletro nel suo armadio Milady dove Eva Green si mostra stupenda. Sensuale e serpentina nel costume da Arlecchina un omaggio alla “carrozza d’oro” di Louis renoir un bellissimo film d’avventura ma anche capacissima con le ami le due scene parallele  di quando seduce D*artgan prima in parrucca bionda  e poi da Arlecchina Buckingham in un ballo che sembra una mascherata di Indigo Jones sono stupende bellissime in tutto e in più esempi di settimD arte da antologia. A me personalmente è piaciuto anche tantissimo il ruolo di Aramis intappetato da un ‘altro dei miei attori preferiti Romain Duris. Non si sa se questo gesuita mancato spadaccino brutale e attirato dal bel sesso che però sotto sotto  disprezza è positivo o negativo e la scena di tortura al bandito se no pessimo e viscido locandiere con una gamba di legno interpretato da Philippe Ziegler Paldaud  di Ciocco è perturberete sgradevole am vera. Questa a parte i colori scuri forti l’abbigliamento pratico è un qualcosa che fa questi tre moschettieri diversissimi d quegli di Hollywood un divertisemant splendido dove sembrava un gioco di soldatini fatto da bambini. A me non era dispiaciuto ma il film di Martin Bourboulon è il vero e magnifico film sul capolavoro di Dumas anche con la ciliegina il cattivo pessimo dasterza che ha il volto di Ivan Franh. Un grandissimo film per tutti da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Ciao Helmult

Dioniso e Balder hanno trovato ieri  il loro gemello

Nella mia vita come tutti ho molti rimpianti e quello più grosso e il non aver né lavorato e neanche incontrato purtroppo Helmult Berg per me uno dei migliori attori al mondo. Un uomo sessuale nel senso che dell ‘erotismo faceva tutto e di tutto che nonostante alcune fugaci apparizioni in film sbagliati al fianco di LizTaylor re nel piú grosso fiasco di tutti i  tempi il padrino III dove imbruttito fa un ruolo caricaturale riusciva a dare sempre il massimo. Il film di Nello Risi “La cellona infame resta un film come la Marchesa von O dove per altro ottimo bruno Granz è fuori parte uno dei film dai buoni propositi la filmatizazione di un  testo per altro molto difficile resta un film a metà bello ma non troppo a parte per lui. Un periodo quello del 1970 dove l’Italia in preda a problemi e riflussi una modernità mal riuscita esprimeva film a raffica. Naturalmente i tritico con Luchino Visconti resta la cosa migliore da “la caduta degli dei” film durissimo dove iniziando a fare  il verso a Marlene Dietrich Berg continua a diventare il prototipo del nazista violentando la madre la fantastica Ingrid Thulin. A questo s’aggiunga “Ludwig” film meraviglioso pieno di una bellezza decadente pagana dove non solo Helmult Berg presenta il primo uomo contemporaneo della Storia che rifiuta la guerra la macchina politica ottocentesca la guerra austro prussiana che è un affare di famiglia per coltivare la bellezza in un luogo germanico le alpi bavaresi ma con suggestioni latine l’Italia del nord e anche il substrato dionisiaco o satiro. Un film che è impressionate di un re che fu un grande re proprio perché fu un re che non governo. Ancora più bello tra parolacce sesso e violenza politica “Gruppo di famiglia in un interno” dove la storia quasi privata tra Berg e Visconti in realtà una storia di passione che oggi sarebbe osannata viene sublimata dalla relazione platonica tra il vecchio professore Burt Lancaster e il giovane rivoluzionario o reazionario senza arte né parte con una Silvana mangano da antologia. Purtroppo non venne utilizzato Berg in “Morte a Venezia” film sempre bellissimo ma dove poteva fare ancora di più che Dirk Bogarde. Ricordiamo anche la fugace apparizione nella cinematografia di Tito brass sempre con Ingrid thulin madre non benevola in “Salon kItyh film secondo me bellissimo in tutto e al capolavoro assoluto che è senza ombra di dubbio “Belva con il mitra” di Sergio Grieco. Un film dove Berg con l’ottima musica di Umberto Smaila fa qualcosa di stupendo bellissimo. . un film per me piú perturberete e serio di arancia Meccanica. Ciao Helmult

Robert Fogelberg Rota

Den ultimata musketör film

Sådana fantastisk film

Titel dem tre musketören D’Artagnan

Regi Martin Bourboulon

Medverkande Eva Gren , Vincent Casell François Civil

Svensk distribution Nordis film

Betyg mästerverk

Martin Bourboulon tre musketörer är i särklass den bästa filmatisering någonsin av Alexander Dumas version. Det första är den underbara fotografi av Nicolas Bolduc som lyckas att förvandla varje enskild fotogram till ett målning av den franska 1600-talet en brutal och hård tid som Ludwig XIV försökde att gömma under ett täcken av glas, den snabba aggressiva lagom neurotiska i dem duelel scener och musiken som blir kurslig. Filmen stora scenen är kanske den som Alexander Dumas senior hade velat skriva den när protestanter vid ett giftermål angriper makthavarna full av en våldsamhet som är väl gjord stark och inte minst visar hur pass neurotiska allting är samt i rättegången . denna foga sköna eller icke alls poetiska våld har som precis som fritagningen av Portos som stor huvudkaraktär …Portos bror en stor välbyggd och intellektuell sympatiske som är den hård kocka revolutionär som förklarar till brodern alltid lojal till kungen hur pass mycket det är nödvändigt inte bara för protestanter men för hela Frankrike att kunna begränsa kungar makten. Det är en stark roll en komplement till bröder. För engång skuld till första ögonkasten rollen som portos är en närdtornade roll lagom humoristisk men det finns en magman  av olika problemet tensioner som ses först i den ovanligaste dueller den närAthos  angriper D’Artagnan en scen som är förspel till den vackra monologen som påminner om sitt kräelk. Det är en smärtsamt historia som ses även i den andra del av den kat likande aldrig så tuff och så sköna Eva gren mest när hon med ett blond peruk ersätter den kvinnan som har slaktas Charlotte Ranson Hon är perfekt skuren för rollen av den skoningslösa yrkets mördaren och intrigmakerska gradiös som ofta gör filmen när hon dansar vid Buckingham fest iklädd en Harlekin rek eller när han ersätter den grevinnan. Just denna scenen är fantastisk och vi ser precis som när hur pass bra myn´misk är D’artaggan. När jag har under åtskilliga gånger läst romanen har jag alltid slagit sig att förutom den halv komiska början hur pass lite valpig denna karaktär var och har snarare tänk mig honom som visligen oerfaren men stark handlingskraftig och det är just denna typ av känslor som just presenteras så bra av François Civil. I hans gestalt är Dartganen som kommer från den döda en stark handlingskraft karaktär som har tydliga spår av den perfekta meta världen hjälte dvs John Snow i Games of Throndes precis som i den det finns en slags machiavellism mera i insticket. Mera än med portos han anlitas till dem två andra musköter den nästan pangatagrthos spelade som bra av pantagueliska och bi sexuella Pio mameli och även den mörka och skickliga Aramis spelade av Romain Duris. Precis som Casell är han en av mina favorit skådespelaren och han visar alla sina förmågor både dem fysiska ch den kvaliet mesiga i ett Cravaggios gesltas kapabel även att tortera den sliskiga världshusägaren den enbent
Philippe Ziegler-Paldauf-Di Ciocco. Det är precis son protestera och den fanatiska katoliker inte minst Gaston spelade av Julien Frison en karaktär som görs osympatisk av religionen. En sfär den religiösa som saknas i den nertonade Richelieu spelad av den militanta Eric reuf som är inte briljant och vill vara i skuggan. En skugga i vilken det även förkommer trots sitt magjestetliga Ludwig XIII spelade av Louis Garell. Hans roll är stark kraftig men även sårbart omringade av falska vänner och för i Porths en slags fader. När det gäller dem andra kvinnor dem går för dem lagom kasiga men spirituella Constance spelade av Lyna Khoudri till den åtsidor satta Maria de Medici änkedrottningen spelade med italiensk brytning av Dominique Valadié och Anna från Österrike som har den teutoniska charm av Vicky Krieps en luxemburgiska . en bra roll med ett underbart kärleks historia men den unge sprätt liknade Buckingham spelade av Jacob Fortune-Lloyd som är precis som super boven Adrezza spelade av den skicklige Ivan Frank ytligare en kvalitet i ett super stark filmatisering

Robert Fogelberg Rota

Mycket bra spel av Marie Sophie von Reibnitz:

Att mörda sitt bästa väninnan

Komplicerade politiska och personliga relationer

Titel Sissi tredje episoder

Medverkande

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få episoder har aldrig varit för mig så väl gjorda och mest så vackra som dem två första avsnittet i Sisis. Det är den episoder i vilken den mest kända och romantiska bayerska prinsessan så väl spelade av Dominique Devenport som är i sig mycket väl fotograferade av Michael Schreitel håller på att inta en ännu mer framträdande roll i den politiska spel. Det är en politiska spel i vilken med nästan Brecht liknade kännetecken kommer den pompösa känsel Otto von Bismarck spelade av Bernd Hölscher. Hans ankomst är viktig eftersom den personifiera militarismen vilja till att kunna ha makten för makten. Det är en karaktär som använder sig av den precis som Sissi den underbara .. ser istället än makten någonting annat dvs den makt som personifieras av shunten av klassen och karisma som hon vet kommer att ha en slut. Dem kusliga expressionistiska scener som härstammar från expressionismen är betydelsefulla eftersom dem låter oss förstå kejsarinnan slutet dess undergång. En kuslig mardröm som blir riktig i den scen i vilken hon nästan drunknar i Oceanen vid den underbara fantastiska men även hemma trevliga palatsen vid Biarritz Där har vi den tre möte som bygger stumme ryggraden till hela serien och dess episoder den mellan kejsarinna den alltid aktion liknade trött och infångade Franz som glömmer alla regel av uppfostrande och av diplomati den trötta gubbiga Napoleon III som är symbol för den nya borgerskapet som försöker i .. porträtt liknade utseende att presentera sig själv som arvinge av ett vist Frankrike , den mellan dem två kejsarinnor och den med den mörka charmiga  spelade med stor skicklighet av Gyula Andrassy spelade mycket väl av Giovanni Funiati:.. som kanske spelar dubbel spel. Och för vilken Sissi i den mästerliga gestning av Dominique Devenport i deras möte som vet att hennes män är ständigt otrogen skulle kanske vara en stor passion. Friare och med den suggestiva scener av rid tour vis ´havet vi ser en likhet. Den sista möte är den medan dem vackra sis och den kanske ännu vackrare blonda kejsarinna  Eugénie de Montijo spelade Marie Sophie von Reibnitz: rollen spelade av en tämligen oerfaren skådespelerska ännu mera porträtt lik lagom lättsinnig även extrem självsäkert och självupptagen kan manövrera hennes make i den dolda. Det genialiska är några scener i vilken en kvinnlig fotograf ganska lik den unga Coco Chanel i .och Adery Taout  fotografera dem tvp kejsarinnor . Jag har ingen historisk belägg för att säga att det verkligen kan eller inte kan stämma men det visar en lik till dagens kvinnor som skall och för allt del av samhället bör presenteras som vackra onåbara och lättsinniga ett sätt att kunna gömma karaktären riktiga mak Det är kanske en feministisk knep gjord på ett rolig , raffinerade sätt.  Det andra sidor historia är maktkampen presenterade vid en matt bord mellan den åldrade moderliga kejsarinnanSophie  spelade  av den distanserade Désirée Nosbusch: och den unga Mraie spelade av Romy Schroeder. Det är en rolig och intressant karaktär som jag hoppas vi skall kunna se mera om Ytligare en bevis på ett stark serier

Robert Fogelberg Rota

När citat är en konst

Den ultimata tv episodartat för mig

Titel Sissi

Regi Sven Borsk

Medverkande, Jannik Schümann Jannik Schümann,,,

Svensk distribution Cmore

Betyg mästerverk

Som du kanske vet kära läsaren om du har haft tillfälle att lsa mina artikel jag älskar tv serien Viking och Stanley Kubrick Barry Lyndon. Vad det görs av  med hjälp av fantastiska fotografi och den skickliga klippningen av är att återskapa dessa filmer inte med normala citatet det ses tydligt i stridscenen som påminner mycket stark och det som fanns i viking. Vad som är kännetecken för 1800 talet är dem stora rörelsen som var geometriska medan vad som visas här i i vilken ger hans bästa förmåga är den av kampen man mot man brutal med greven Günther som först s i vars roll David Korbmann är ypperlig trut en person och sen lyfter honom en direkt ciat från viking cibvile war och vi ser med bestämda nästan dans stegande roll hur Fran spelade av Jannik Schümann hugger när precis som en trogen hemaist några av hans fiende samd använder sig av bajonetter som om dessa vore dolk och det ses tydligt en citat från Emelric ”The patriot” kanske Mel Gibson bäst rolltolkning. Fran visar sig mer och mer vara ett slags övervinnlig människan kapabel att charm fäktas och eda män men dem blå klädda är bättre flera och har en förmåga som andra stater klara vilken stämde eftersom vid mitten av 1800 talet var Frankrik. Jannik Schümanne FortF randade den bästa stat i Europa. Vi ser den i mode från roocko  i den sal som han full av energier möblerar om och i den foga italienska slott- det är den Europa av 1700 talet med sina krigiska medeltida arnor som går i industrialismen som börjar trots hillebarder att komma allt mer påträngande och musiken understryker fyller ut dessa ställningar som ses bland annat i den svåra scenen i Ungen som blir ett mörk operetter när vi ser först hur Sisis i den ypperliga tolkningen av briljera med en vackra klänning i dem ungerska färger och sen hur Greven Adastsi … mördar den negativa delen av hans själv den evige rebeller. Jag gillar den direkta citat från Gmes of Thorndes som förkommer i dueller i korridorerna medan dem ungerska upprorsmännen och Gunther och även den undersökning som han gör som är grundade direkt från Rippley stret b. Vi är i samma atmosfärer precis som vi går tillbaka med hjälp av Schubert piano tre e ebemole till det som är en av dem bättre förvandlingar den av Sisis som kastar ut ungdomen i form av Fanny och man ser hur hon sätter på plats både fadern som vill hålla sig utanför politiken och försöker att få Sissi tillbaka till den enklare liv. Sissi blir även en mor till sin mor och vi ser hur hon nockalera den perfekta stora syster som alltid ett mycket bra arbete. En superbra episod som vanligt

Robert Fogelberg Rota

Cleopatra is always Cleopatra

The myth of Cleopatra

Well as you will notice if you will read this article is that my Eglish is very simple and I should have probably wrote this articles in Italian or Swedish my mother languges. What I would like to do is to espres my opinion on the casting of .. for play Cleopatra the last Egyptian rulers and why a group that feel to be discriminate is attacking a choice made to prise and other grupp. I have read a lot of nonsende and I will try even if I don’t like that much Netflix to see the documentary also one thing that I’m against because I think that with that name and budget one should have made a movie and also to make a comparison with a classical from 1960 the pharaon a polish movie. I want to point two thing never the less I’m living in Sweden I’m anti racist or bather I have friend that are inside several etnical groups and I found a lot pf the debate too be nosense with a paragon between Jesus than should look Swedish and it is ok. There is no account about Jesus apaperince only that he was long probably had long hair. We have several refrigeration about Jesus and some of them show him more and more like the people in the congregation let idealise. So Jesus began to be a symbol and it is mostly presented as such. The sematie has normally some particular feauters but their apperince could also be with sometimes more light or darker figure. For the Egyptian culture we could say that there are several thousand of year but the most part of them could have look and I want to point out that the art is quite idealis mostly as people from Southern Europe but with the use of wigs and the absence of clothing that we could see in other African civilisation. The Tolomeis were a Macedonian dynast that were already deep influenced by the Greek and wanted to give a form of continue to their own rules. I could say with a slight provocation that Run Sunak is dress like a British gentleman not to scary is own eletroal bases. As far as we know Cleopatra was the illegitimate daughter already this quite problematic of a rules and she could come even from a Germaic or a Slave mother or even from Ethiopia or may be even from India But there is no record at all of her being blond or with a dark skin. Both this two fact were not so common in the roman war that point ut about the slaughter Cybriand and Teutonic invation the fact that they were blond and about the numians that they were black with a afro kind of hairs. I suggest to all of you the spending movie by luigi Magni “Scipione detto anche läAfrican” with Marcello Mastroani as Scipio in a very unglamorous apperice playing against his own brother. What was common with Cleopatra was that she was much more easy dress and sexual that the romans woman and I found the part made by .. in Rome quite indictive and very well because she isn’t either bather looking instead of the roman woman. Naturaly a figure like Cleopatra and the fact of her being won by the Romans bgive a kind of fascination that in an other empire the British had influenced a lot of artist from Shakespeare to Laurence Oliver and Vivina Leigh. The imag of this dark lady still is seen in the liz Taylor movie from the 1960th in which she saw the exlent actress desquise. But in the same time I want to point out Poland made an attempt for me very God to recrate the period in The pharaon in wchic with working in three continent studio in Lodz and in Asian and African desert the main plat regard the difficult relationship between the pharaon and his reform will and the hight priest that is quite siminla to karol Wojton. Naturaly a film in a complete different language made by communist in pOland now that the country is both deep conservative anti russuina and nationalist wiling to make everything against Russia is not see by anyone but would work to see because it tries to be as close as possible to the historical reality. Cleopatra like a lot of other our day production is made for a pubblich the American medel class and also working class that has a lot of member that want to be present. We could see it really well in a movie like Mary Studard in which one of Elisabeth minister was an afro brits and the other Asian. No one said nothing. Personally I fin it courios but I would like to see movies upon all the cultures

Robert Fogelberg Rota

Zvivago en sådan glömd mästerverk

Ganska lik originalen historien men så mycket mera historisk

Ganska lik originalen historien men

Titel Dr Zvivago

Regi Giacomo Campiotti

Medverkande Keira knightely , Ann Marie Diff, Sam neil

Svenska distribution Cmore

Betyg A

Få historier har varit för mig så meningsfulla och vackra som Boris Boris Pasternak "Dr Zvivago" och den odödliga mästerverk av David Lean och i denna italienska produktion av rai med ett mycket bra regi av Giacomo Campiotti vi har en väldigt gedigen produktion i vilken Lodovico Einaudi gör ett utmärk arbete mest för att kunna personifiera bra dem stridscener och fotografi av Blsco Giurato och klippningen av Joe Walker låter oss med hjälp av den tid cine journaler och annat film materialen  komma inne i den tiden Ryska imperiet med sitta motsägelse och två krig den i vilken dem tyska och för allt del österrikisk ungariska artilieri mejade när den ryska folket och den revolution men ett hemsk indöderlskrig. En krig i vilken vi ser hur med dold och undertryck hat partisanerad emed den djup knarkade ledaren spelade av Ivo novak först avrättar zar trupper i ett bakhål och sen hur pass mycket en liten by har angripits och förstört till grunden. Det är just denna liv denna omguvningen som är den stora skinnade med den David Lean film och saknade av ett berättande figur. Vi ser klart och tydligt i långa tagnigar lik dem av Roberto Rosselini krigs trilogi slaget är en direkt citat från Paisá och vi har även delar av Rom Öppet stad och ”Tyskland anno zero” som kommer mer levande. Från dem sofistikerade men ganska överlyxiga fester som påminner om dem av dagens oligarker i Rysland och Ukriana , till protester och dem överflöda kommunikatörer samt lidande av krigssårade  i sjukhuset dels den i fällt och den i vilken vi ser ett epidemi av tyfus (konstig nog inte spanska sjukan) och i dessa sista scener den byråkratiska ställning av Misha Gordon så väl spelade av Daniele Liotti. Denna unga män lite mera än ett tonårig som vill njuta av livet förvaldas till ett byråkratisk tyrann som blir ytterst lojal till det som är den nya order den av bolsjevikerna. Han har ett sann kärlek till Toni även om han porträtteras i huvudsakligen som en dålig männiksan. En roll fyll av nyaser rik som den av den stora boven  Victor Komarovsky spelade av Sam Neil. Om Rod Stenger hade haft ett teknisk skylig gestaltning av roll var sämre skriven och här är vi verkligen framför en komplicerade karaktär visligen utan skrupel som bry sig om ingenting men även ständigt sökande. Vi ser hur pass mycket han förstår först för sig själv dels i att presentera sig på ett klumpig sätt till den unge Yuri spelade av Sam MacLintock och sen hur han sabbar för sig själv en relation som kunde ha fungerat för honom den med Olya spelade av den vackra och sofistikerade den starka ryska kvinnan som är för mig Anne-Marie Duff bästa gestalt. Denna person hade mycket gemensam men precis som den bulldogg som Victor även misshandlar åtminstone psykisk Victor görs av Sam Neil som ett street smart individer som ständigt provocera men för även ett slags charm och vedermöda like den av Mlières ”Dom Juna” under Lara giftermål. Även i slutet trots han auktoritära och pompösa sätt vi får lite i taget hur även han blir en offren till vad som händer runt omkring honom.   Lara är i denna tolkning gestalts av Keira Knightley som under tidigt 2000 talet hade ett stjärn status mest i dessa romantiska och spännande roller. Hon lyckas att spela en vackert elegant och även jord nära ung kvinnan som växer i dem olika svårigheter först i den volontär exilen vid Ural berget och sen i kriget samt i inbördeskrig och med ett dubbel den av dottern Katya spelade som första roll av Anna Rust. Lara kan påminna om många personer som vi möter idag dem ukrainska kvinnor och samma kan sägas av hennes kärlek rival  Tonya Gromyko Zhivago spelade av Alexandra Maria Lara. Hon är också vackert och elegant med vardagligare mindre sofistikerade mera vardaglig och deltar i dem karbarer som var kännetecken av den Ryska futurismen. Lite i taget går hon tillbaka till jorden till det som är den vardagliga. Henens roll precis som den ålderdomliga och korrekta fadern spelade av Hug Bonnevie lura på ett hjärtskärande sätt. Det som är den mest annorlunda rollen är just Zvivago som är inte en charmig och het blodade nomad men i Hans Matheson gestalt en lugn jord nära nästan mugjk likande karaktär som i själva verket är en vulkan av känslor. Det ses i den mest ansträngande scenen när han och andra soldater försöker att bära på ett sluttning en artilleri pjäs. denna scen är slående i dess enkelt men även i den svåra precis som möte med dem andra män som är förälskade i Lara mest i den slutliga med Stelnikov/Pasha som spelas av Kris Marshal. Även psykisk denna roll påminner av den som vi har sett i Lean filmen med den duktiga Tom Courtenay. Kris Marshall får mer tid att spela denna person denna natur kraft som först är klumpig och utan Lara kan bara bli den värsta av den värsta även använd av ett tyrannisk autokratisk regering i sitt linda. Dem vanliga människor som han drabbar är dem som Amalia spelade av Maryam d'Abo söm försöker att ha en vanlig sympatisk live och skall hålla sig flyttande. En väggmålning av en tid som förändrade inte bara den ryska imperiet men även världen med sådan giganter som Majakovskij spelade av Karel Dobrý och hela spektra. det finns även en lite ljust punkt i den annans nattsvarta slutet när Yurhi helt desperat händer i ett rum av hans före detta hus som har blivit en skolan. En helt makalös.

Robert Fogelberg Rota

Medici original sin

Att skapa en tid  och inte få stereotyper

Titel original Sin

Regi Sergio Mimica-Gezzan

Medverkande Dustin Hofmman

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få serier har varit för mig så nödvändiga roliga och välgjorda som Medici i vilken RAI och BBc dem två  av dem mest prestige fylla pubblic service televisionen har lyckas att skapa en internat rolig och stundvis även briljant serier. I centrum av denna berättelsen i vilken minutiös man har återskapat den tid från kläder olika lek som den berömda Calcio fiornetino och man har gjort det mycket bra med Alessandro Signori fotografi vilken för samma den tidigaste renäsansen med namn som masaccios måleri med dagnes mode foto  och har valt en klippning som tra fasta på en aktion likande tolkning av tiden snabbt och som avslöjar mycket. Hela episoder börjar som en tillbaka dragande i vilken vi ser den magnifika rollen hans bästa någonsin av en av dem mest begåvande unga brittiska skådespelaren den skoltiska Richard Madden. Säkert och osäkert denna man som blir mer och mer lik den tyrannisk fadern Giovanni Bricchi spelade av Dustin Hoffman får alltid mer och mer en tillträdande roll. Ung och långhårig vi ser hur pass mycket förutom dem olika intressen för konst försöker han att ta en roll. Visligen precis som fadern tyrisk men även charmig och karismatisk Cosimo försöker att göra det på hans villkor genom ett individualism en vilja för att som den schweizisk forskaren och teoretiker Georg Buckard savar typiske i renässans perioden den förta i vilken människan som sådan får en mer och mer framträdande roll via sitt full individualism och drömmer sig bort. Mycket av buchard idéer är bra och lärorika men som Burke påminde senare han ville adels för mycket och var även lite för enkelt eftersom redan under vikingar tid eller i karolingernas europa fanns sådan tendenser.  Det som är intressant är att se den relation som han får för sitt usa Bianca som spelas av Myriam Leone en italienska skådespelerska som både utseende mesig och i naturlighet påminner om några av Sofia Loren roll. Cosimo möter henne på grund av Donatello en mycket duktig Ben Starr som låter henne posera naken. Vi ser hur antiken i en tid full av svåra förträngande värderingar personifierade bland andra av den stränga hycklande kardinalen Lampedusa en mycket duktig Martino Duane verkar komma till alla. Cosimo gör det när han inte lyckas att acceptera donatello och även Giovanni gör det i den relation med den som försöker att vara individen Lorenzo spelade av Stuart Martin. Den scen nästan en lazzo när fadern först ger komplimangen till sonen mantel och sen bränner den är viktig. Lorenzo skar det som är kännetecken av Cosimo att vara full av liv att vilja undersöka vad som är för honom viktig sköten och filosofi och ser individualitet som en tillfredställande. Giovanni kan acceptera det men bara till ett vist gräms och han med denna scen lyckas att dressera sonen. Denna roll av vakter ses även i Piccarda en mycket duktig roll av Frances Barber modern till dem två unga medici djup kritisk knallig men med dolda motivera. En roll som får ett vist tragisk och osympatisk men djup mänsklig den motsatsen av den sympatiska och karismatiska Contessina den Bardi spelade av Annabel Scholey. Hon är lagom arrogant och först bemöts med tveksamhet och vi ser hur lite i taget hon kommer att bli mer tilltalde av Cosimo. Cosimo har en dubbel i Marco bello den kraftfulla torpedo som spelas av guido caprino alltid kapabel att visa sig till både negativ och positiv så lik Mefistofeles i Frederik Wilhelm Murnau och Emil jankis berömda tolkning i Faust en stum film som utspelas under samma år. Människor som försöker att bli individer precis som Cosma den svåra rollen som spelas av Steven Waddington känd mest som den egensininga officelaren i Michale Man magnifika ”Den site mojkanen” men även som tempel riddaren stor mästaren i vårt egen arn. Cosma verkar var en lättsinjg livsnjutaren men är även en komplicerade svårt roll av en person som vill bli individ i allt den som han har sett precis som antagonisten till Medici Rinaldo Albizzi som har  Lex Shrapnel kanaljer likande förmåga. Hans individualism är enbart för att visa att han kan som sann reaktioner vrida tillbaka historiens klockan. Vi ser även kontrasten med den pojkaktiga ganska blek Pietro spelade av Alessandro Sparuti sonen till Cosimo och den arroganta Orlando Albizzi spelad av Eugenio Franceschini. En väg målning av straka tredimensionella person som kompletteras av den kraftfulla Gonfaloniere Brian Cox och av två små roller den av tjänarna den vackra Emilia spelad av Tatjana Nardone och Ugo Bneici ken Bones en mörk men nödvändigt gestalt i familjers saga . En super intressant episoder som förtjänas att ses flera gånger

Robert Fogelberg Rota

En B film värd att titta på

När oseriös är charmig

Titel Robin Hood princef thives

Regi Kevin Reynolds

Medverkande Alan Rickman, Kevin Koster, Morgan Freman

Svensk distribution CMore

Betyg B

Få filmen har för mig så tydliga minnet att vara roliga genom att vara även b som Kevin Reynolds version av arketypen Robin hood i vilken alla ser ut som några 1980 talet hårdrockaren och själva logiken i handlingar är ganska bristfellig. Man måste även tillänga att trots den högfärdiga citat i börjna av Baydy tappten är den historiska åter skapelsen lika till noll och den fotografi av Douglas Milsome är långtifrån vackert. Kevin Costner är en robun hood som liknar betydligt mera än cow boy visligen sjuter försöker att slås med svärd och btong men har alltid problemen att vara ganska plat utan den karism som är typisk av Sean Connery. Men är trots allt en rolig och symatisk älskar gestakt och hans relaktion med marion introducerade som ett slags neja krigaren av Mary Elizabeth Mastrantonio är kanske en av dem bästa i filmen precis som den roliga och kraffulla rollen av Bröder Tuck spelade av ichael McShane symatisk enfaldig komisk och full av ett bonde förnuft. Rollen för mig är symatisk som den som görs av Little John spelade av Nick Brimble med fru och barn. Fast den mest seriösa och roliga är den helt ohistoriska eftersom dem flesta morer var inte rena afrikaner men araber från mellanöstern Azen the great som är ingen mera än Morgan Freeman. Det verkar nästan vara en föregångare till två roller som den stora afro amerikanska skådespalren gjorde nyligen den i den olyckdrabbade Ben Hur och även den kraftfulla monolog vid öppningen av VM i Quatar. Jag gillar Fredman men hans hela koncept är att presentera sig själv. Det är någonting som finns även i den andra stora skådespelaren som gör filmen som är den onda Guy de gibstone presenterade av Michael Wincott en av mina favorit bovar inte minst för hans förmåga att vara sliskig. Tyvärr denna roll finns för lite och ställs i skymundan av den som är hans kusin sheriffen spelade av Allan Rickman. Denna adels för tidigt bortkommen skådespelaren skulle göra betydligt bättre roller fast hanlyckas dels vis att ge en bra tolkning full av ett slags charm och även av komiska sammanhang inte minst när det gäller statyn . Den roll som kunde ha blivit mycket bättre är den av häxan modern Mortiana (som är hämtade hur Ivanhoes myten)  som spelas av Geraldine McEwan. Denna fantastiska skådespelerskan blir adels för komisk på grund av faktum att vi ser henne i ett kitschigt  pastisch adels för lik en blå tåget. Sen hela den parallell medan dem äldre kulturer och satanism inte minst presenterade av dem barbariska Highlanders eller irländaren med den ståtliga Pat Roach känns fel. Visligen kunde dem ha presenteras men det känns som en hemläxan som förtjänar F i två ämnet historia men även film. Det är även någonting som icke utforskas inte presenteras tillräcklig som den relation mellan Robin Hood eller robin loceky och hans halv broder den först sarkastiska och sen jämt arga Kenneth som är Geraldine McEwan. Han och den feta biskopen som har Harold Innocnet ansikte kommer aldrig till att få visas. En film som försöker mycket men lyckas med nästan allt förutom att låta oss ha rolig inte tänka adels för mycket och leva på ett någorlunda rolig sätt

Robert Fogelberg Rota