Kate Winslet är värdig Woody Allen båda är fantastiska

Woody Allen fortsätter att imponera

Titel Magic Whell

Regi Woody Allen

Medverkande Kate Winslet  Justin t Timberlake Juno Temple Jim Belushi

Svensk distribution Scanbox

Betyg Mästerverk

Onekligen under denna film säsong dem bästa filmer har distribuerats av Scanbox och nu tar dem en säkert kort som är Woody Allen senaste verk ”Magic whell” som är redan ett givet mästerverk i filmhistoria som dem flesta Wood Allens filmer. Många länder har i konsten något slags naturkraft som lyckas att åstadkomma mästerverk på mästerverk som för Ryssland s Lev Tolstoj för den brittiska världen William Shakespeare och för Italien Leonardo da Vinci och nu det samma kan utan någon tvekan sägas för USA av Woody Allen som i detta verk går tillbaka till hans barndom New York och den kitschiga a   men ändå magiska stället som är Conny Island och dess nöjesfält. Historia är en klassisk intrig i vilken vi har den första älskarinnan som är Kate Winsted en före detta skådespelerska som för nöja sig i att arbetar som servitris på en billig restaurang har en son den rödhårige som är pyroman och är gift med Humply (Jim Belushi) vilken är en karusell förare som är världens kanske tråkigaste människan. Allt som Humpy gillar är fiskande har grova alkohol problem och hans liv är full av sorg efter det som hade hänt med hans dotter som är den andra älskarinnan i den klassiska teatern som kommer. Hon spelas av en perfekt Juno Temple som onekligen spelar hennes livsroll. Hon har varit gift med en maffia gangster tydligen italiensk och är den unga och inte hysteriska version av Blache Dubois i den oförglömliga gestaltning av Viviane Leight i Elia Kazan filmatisering av Tennense Williams ”Linje lusta”. Den stora skinnade är att Carolina är ung vackert kan fortfarande visas attraktiv och har en far som älskar närmare sagt avgudar henne.  Jag citerade det eftersom ”Magic Wheel ”är en ”Linje lust” i den riktiga världen presenterade med kraft skicklighet och mycket mera ironi. Det som är älskaren kör som den grekiska tragedi och inte minst den uppkäftiga teatern tjänaren i denna verk är  strand livsräddaren Mickey i Justin t Timberlake som utan något tvekan han gör hans bästa roll någonsin. Han är stark har en enorm närvaro när det gäller att hålla monologer mot den publik som ständigt kommunicera med honom från hans stol och har den komplicerade situation att dras inne i ett relation med ett äldre kvinnan men att se börjar att bli mer förälskade i en annan. Som är just den yngre styvdottern. Carolina mycket väl spelade av Juno Temple  Medan försöker ständigt att öppnar sig att hjälpa eller åtminstone försöka att söka ett slags gemenskap med ett bitter och elak ironisk nästa sarkastisk slut Gilly vilken visas aggressiv mt make, söt mot sina två älskaren sonen och Micky och strängt  mot den nya medlemen av hennes familj Carolina  Det ses tydligt eftersom denna är i själva verket ett problem för .gilly . stabilitet. Kate Winsted är och med allt anledning djup missnöjd och misslyckade hon påminner ständigt om ett teatern karriär som inte har gått bra som kunde aldrig lyfta från mera än statist och biroller på teatern. Visligen kan det ha varit intressant men den har aldrig givit henne det som hon har sökt dvs glamorös. Det är inget tillfälle att under slutet av filmen när allting verkar rasa till ett extremt svart slut den enda som hon har kvar är en musikal kostym. Bar stolen i huset luftgevären för skyttebana alla föremål låter oss att skapa en svullen tid. Den fotografi som presenteras av Vittorio Storaro är en Vittorio Storaros fotografi perfekt i varje stund en kärleksakt mot filmen mot dess åskådare och den är genialisk. Det är inte rent nostalgi för 1950 –talet och inte minst för..Gilly som spelas av Kate Winslet  vilken är en av dem starkare skådespelerskor i Woody Allen filmer .Gilly är nervös elektrisk och full av motsägelse. När hon möter Micky visas hon var sårbart rolig sympatisk och vi tycker verkligen synd om henne även i den andra scen när vi ser hur Carolina av alla människor väljer att tala just med Gilly över det som håller på att hända med henne känslor för Mickey. Mickey är enbart vid första ögonkastet den unge män som Allen ville vara men är även en symbol från en generation som hade utkämpat andra världskriget i flottan och hade inte lyckas att komma någonstans bara att komma till det som vi kunde definiera som en tråkighet och maktlöshet. Han kan inte hålla Gilly i styr trots att dessa möten vid den kinesiska trädgården är helt fantastiska men dem är flaska rök utan eld. Temat om eld även finns i den gestaltning som presenteras av Jack Gore rollen som Richie Gillys son som snör styrfadern pengar och sätter eld på allt. Det är just den temat i dem fantastiska musikaliska stycken av ”Magic Wheel ” som ständigt återkommer till lågor. En sådan super intesiv  dramatisk verk med ironi och skönhet som man måste bara gå att se.

Robert Fogelberg Rota

Imponerade filmatisering av en manga för regi av Takashi Miike

Hela festivalen onekligen bästa filmen Tittel Imortal Balde

Regi Takashi Miike

Medverkande Takuya Kimura  Chiaki Kuriyama Hana Sugisaki Sôta Fukushi

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg Mästerverk

Samurajer är den enda krigare som har haft den enorma tur att få deras efterföljare som har dedicerat så många bra filmer och regissörer som Akira Kurosawa Kobaiski har spelat utmärka verk. Den början är minnesvärd med hjälten eller rättare sagt antihjälten som hugger av mängder motståndaren Maij Rollen som spelas av Takuya Kimura  och starkare version än manga av. Vi ser hur han är intresserade mera som en far än en bror i den sinnessjuka och helt apatiska Manjii spelade av Hana Sugisaki Hon kommer att övermannas av en skurk den sataniske Sabato 8vilken under senare delen av filmer med baksidan av en katana som har såg tänder för att orsaka ännu stor lidelse till sina motståndare) som slåss med två saj japanska dolkar. Den klippningen som presenteras av Kenji Yamashita st sagt magnifik eftersom den är en dans snabbt full av rytm som är stark och frenetisk vilken lite i taget gör så att vi känner oss ibland i dem olika svärd fighter som är blodiga och smutsiga ofta avslutade av störtar. Det är genom en gudomlig varelse som för ett stor kapacitet av läka genom några maskar och blir ett slags vampyr o död men i själva verket inte immun till smärta och med den komplicerade smärta av tiden.  Den kalligrafiska tecken som han får bakom sin kimono är män. det ger till rollen ett slags filosofisk status eftersom han är männen med sina problemet sitt längta och sitt tvivel. Den första delen av filmen är den under vilken i svart vitt . . fotografi visar hur verkligeten är mera lik den som vi har kunnat skåda i många av den senaste Hollywoods filmer men en estetiserade medan när rai spelas även hon av kommer inne är den en blandning av den klassiska japanska måleri av sådana konstnärer som Urutau och de strama bilder som vi har så många gånger skådat i HBO prisade Tv serier ”Games of Throndes”. Varför citera jag den eftersom den andra rollen som Hana Sugisaki spelar är direkt ett mesig möjligen mänskligare travesti på Arya Strak den roll som har lanserat masie willimas. Hon har ett kärleksfull modern spelade av v som är ”beskviken” på att flickan är bara intresserade i att delta i svärd träningar och är mycket av ett pojkflicka. Hennes far Eiku Shizuma gestaltas av v vilken kan lätt betäckas som ett japansk Sean Bean och precis som Arya rai kommer att vara besatt av hämnd. Det som är en av filmens skurkar är på ett minnesvärd sätt av . Sôta Fukushi chefen från Runjos skolan . vilken är en extremt elegant nertonat unge svärds mästaren som är inte till skinnade av Miaj en samuraj eftersom hans fäktnings still påminner om den italienska renässans skolan från Bologna och är beväpnad e med ett egyptiska kalmes och en kinesisk svärd. Han är kallt raffinerade och nästan androgin och vi upptäcker snart att han är även betraktade estetisk av både män och kvinnor. Rai har ett slags relation till honom en form av beundrade och även den kalla japanska byråkrat ynklig och skoningslös Kensui Ibane som spelas av veteranen Tsutomu Yamazaki . Det är en temat den av eventuella homosexuella böjelse so finns alltid undertornade i samurajs filmer. Anotsu Kagehisavi försöka att slå samma alla fäktnings skolor för att kunna skapa ett mycket effektivare system och det är förståelig men inte förlåtlig att kämpa mot honom,. Han är ond och i det påminner han om kung Joffrey (Brian Gleason enda och så välgjorda roll) men lång ifrån feg eller envis. En annan roll som påminner om dem av games of Throndes och blandar ihop sådan figurer som The Mountain och The ound är det enda av dessa krigare som har rustning på sig Yaobikunav Yôko Yamamoto . fast att se Immortal Blade som ett japansk kortare travesti på games of Throndes skulle vara helt fel eftersom det finns ständiga citrater från andra japanska filmer  och en estetisk vision som är verkligen inne i den japanska kultur som främlings görs och blir mera abstrakt i dem skuggar som är magiska lokala men även universella. Den första kända japansk film i utlandet var Akira Kurosawa #rashomon ” och är med flera personer starkare tekniska medel och en kraftigare handling vi befinner oss i denna värld. Vi berör och får känna flera personer som den kanske inte så utveckade rollen av den blonderade och androgina v som spelas av den väl kända Chiaki Kuriyama en liten roll som gör filmen mera verklig eftersom I vårt eget liv möter vi under flera tillfälle möter vi personen som påverkar oss även om det sker på kort tid. Den andra rollen är den av den av Makie Otono-Tachibana mycket väl av Erika Toda som är hemligt fröäskade av Anotsu Kagehisa. Hon har ett särskild vapen en lie och hennes duell med  manja är kanske den bäsat i hela filmen. Hon är den bild som den allt för tama rai skulle vilja vara. En annan roll som förtjänar att berättas och anlysera är den av spelade av Min Tanaka som är en annan o död krigare. Han kommer ett ganska egendomlig hat vilken i själva verket är en korg på huvud och han är inte bara en fantastisk krigare men även en filosof. En film som är ytterst imponerade och förtjänar många pris.  En film som tillskriver Takashi Miike i Olympen av dem japanska film regissörer.  

Robert Fogelberg Rota  

En super film om den mänskliga krisen

Den mänskliga kriminell

Titel Daha

Regi Onur Saylak

Medverkande Hayat Van Eck  Turgut Tuncalp  Ahmet Melih Yilmaz  Ugur Arslan

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

den turkiska filmen har kommit under senaste tid med en kärlek till kraftiga temat och ett ytterst stark spel och sånt är fallet i ”Daha” för vars säkert och mogen regi svara Onur Saylak I ett verk om dem som är förmodligen dem västan kriminella  dagen samhället dvs människor smugglaren. Historia är en formation roman för en ung kille Gaza som spelas mycket väl av Hayat Van Eck tturkiska landskapet ser vi hur denna unge till synens klumpige ung män med stor huvud upptäcker allt form av ondskan och den mänskliga lidande av en kategori dem syrianska flyttningar som hans far Ahad mästerlig spelade Ahmet i vilken Mümtaz Taylan briljera i ett roll av en eländig , komisk individ som påminner om Alfred Jerry ”Kung UBU”. Det filmiska språk som Feza Çaldiran sig av leker med en konstrast mellan långa tagningar ofta med mot mäktiga naturer landskap i bakgrund och närbilder som när vi se Ahad som försöker att kommunicera med flyttningar eller när vi ser filmens riktiga svart själ Harmid mycket väl spelade av Turgut Tuncalp kkaraoke. Det finns ett tydligt skinnade mellan turkar som är åtminstone vi första ögonkastet Européer och araber. Vad som är typisk för denna samhället och dessa människor som lever utanför laget som dem två sjömännen som spelas AV Ahmet Melih Yilmaz  den drivande och den lite mera komisk roll som presenteras av Ugur Arslan som Ziah. Det är komiska bovar men bovar och dem saknar om också den brutalitet men även de mänskliga känslor som Ahad har för Gaza. Ahad är på sitt sett trots hans vara ignorant föraktade kulturerna och misstänksamt mot samhället en kärleksfull far till Gaza som han ompysslad men med vilken när Ahad först våldtar en kvinnan efter att han löst hennes son i ett last bild straffar han. Om Gaza försöker att göra även detta yrke på ett någorlunda ansvarsfull sätt det är inte det som fadern gör. Adhan vid åtminstone två gånger gör rätt barnsliga och för allt del även farliga saker när han angriper några herrelösa hundar. Han vill försöka att föra vidare hans värderingar till Gaza och då kommer den person som stör honom mest som är en ung arabiska kvinnan spelade av den stora turkiska stjärnan och sexsymbolen Tuba Büyüküstün. Denna skådespelerska har en enormt stor status och spelar en mogen och svårt roll. Precis som för Gaza tycker vi mycket synd om henne och vi finner sympati samt förstår att krisen inte är enbart ett flyttnings kris men en kris i vårt medmänsklighet med tusental problem som bli strakare och även svårare. Det enda som finns kvar är konst som man ser bland annat i dem scenerna som finns i den källaren i vilken flyttningar är till fångade och dem börjar sjunga ha kul med att dansa och berättar historia. En extremt stark och bra film.

Robert Fogelberg Rota

En av historiens bästa verk

En Polanski film

Behöver jag säga mera

Titel based on a true Story

Regi Roman Polanski

Medverkande Ewa Green, Vicente Perez Saadia Bentaïeb Leonello Brandolini

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg Mästerverk

Det finns dålig filmregissörer bra filmregissörer som ibland kan även bli genier och det finns Roman Polanski. I min mening ingen har presterat lika bra som honom sedan dem förta kortfilmen vid film högskolan i Lodz. Nu presentera han en av sina vanliga filmer vilken är i själva verket ett mästerverk i vilken han reflektera med den kusliga i vardagen över konst identitet svek och kändisskap i ett verk som är så imponerade som det kan bli. Varje tagning är perfekt och fotografi för vilken ansvara Pawel Edelman är i varje stund vackert, taktil eftersom vi är av kameran åkningar tagit I ett utmärk scenografi och lika perfekt som ett Wolgfard Amadeus Mozart melodi är samspelet mellan den klippningen som presenteras av Margot Meynier mmusikaliska stycket av Alexandre Desplat Polandski kan verkar en son till två filmskapare Alfred Hitchcock när det gäller undersökningen av spänningen och den fantastiska i vardagslivet och av Sergej Einstein när det gäller det tekniska och formella fast han överträffar dem den andra eftersom han är mera produktiv och den första eftersom Polanski kan och måste göra mera. Historia är enkelt en känd kvinnlig författaren älskade eftersom den har skrivit om hennes mor nervösa sammanbrott Delphine Dayrieux lever ett framgångsrik och tråkig liv. Hon verkar inte vara nöjd med hennes liv vi ser hur uttråkat hon är när hon möter hennes fans och de svåra och obekväma relationer dels med hennes förläggaren Jean spelade av Gertrud Steins kopia Saadia Bentaïeb och beter sig illa som man kan se tydligt med hennes italienska förläggaren Leonello Brandolini . Den roll som spelas av v Polanski fru är fantastisk eftersom hon vågar vara teatral hon vågar ta ut svängar till en person som är inte positiv är inte begåvad och är störd av mekaniska tvångsmässiga hallucinationer tills hon möter hennes dubbel som är Elle som spelas av Ewa Green en så kallade skugga författaren ghoast writeroch vi vet hon existera eller inte. Just dialogen mellan dem två kvinnor är fantastisk och Polanski tillsammans med manusförfattaren Olivier Assayas n så fantastisk franska. Jag tror att om du kan inte språket kära läsaren du kommer att försöka lära dig den. Elle som hon låter sig kalla är den alltid vackra raffinerade och perfekta kvinnan som Delphine skulle vilja vara. Det råder för mig inget tvekan att den som har skapat ett falsk Facebook profil och skriver hatbrev till Delphine är Elle fast hon är också det som uppmuntra henne och ger en väldig injektion av självförtroende. Lite i taget blir mest när i likhet med den roll som Polanski själv spelade i ”Hyresgästen” bryter benet med det temat från ”Rosammary baby” av förgiftning. Mycket har skrivit av Polanski fascination över satan djävulen fast jag tycker att detta är ett sätt att begränsad honom. Det finns verken en fascination för den onda men att se även den onda i den goda. Elle är ond precis som Delphine och dem båda är kapabla om det. Om Fritz Lang under hela hans liv var bestört i att undersöka den onda som människor gjorde Polanski visar det och verkar acceptera det undersöka den. Dem två kvinnor är en del av samma mynt två likarna personligheter bara att Elle är bättre i allt är mera trovärdig är yngre och vackrare och kan ha en moderns roll som Delphine saknar helt och årligt. Fadern med en auktoritativ roll är inte så ovanligt i Roman Polanski film och den kanske värsta och bästa fadern var Bartolomeus Read  Walter Matthaus bästa roll någonsin i den ytterst underskattade ”Piraten” och här rollen spelas av Vincent Perez en litteratur journalist med namnet François. Det är en symbol för ett Frankrike och en fransk manlighet som är i kris. Visst är François bildskön kultiverade och snäll men han kan inte sköta eller hjälpa Delphine. Han är chanslös i förhållande till Elle. Det är ingen tillfällighet att tragedi utspelas i hans familjer gods elegant och lantlig i Normandie. Det finns i hans tolkning en äktad ironi precis som i den kanske mest komiska /super argsint och autoritär bibliotekarier på ett gymnasiet som hade bjudit Delphine. Det är groteskeri som finns i den polska tradition som visas på ett bra sätt och före den i en realism. En realism som är inte en enkel bildning av verkligheten men en realism som visar hur pass mera verklig är filmens media. En måste se som jag hoppas kommer att presenteras som bästa utländska film på Oscar galan.

Robert Fogelberg Rota

Vamos Colombia

En bra vek om en stark verklighet

Titel Killing Jesus

Regi Laura Mora Ortega

Medverkande Natasha Jaramillo  Giovanny Rodríguez  Carmenza Cossio  v

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Colombianska filmer är någonting inte så vanligt på svenska biograferna och jag känner mig extra glad att Stockholm film festival har presenterat en av dem. ”Killing Jesus” är en mycket bra verk med ett utsök och realistisk fotografi för vilken ansvara James L. Brown och en klippning som är snabbt och aggressiv av Leandro Aste s en noir av äldre mått men även en realistisk drama om yttrade frihet fattingdomen och utsatt i dagens Colombia i centrum av den finns Paula mycket bra spelade av Natasha Jaramillo en ung vackert kvinnan tatuerade och med ett post punk stil. Hon är dottern till en universitet professor i filosofi Santiago som spelas av Juan Pablo Trujillo a hennes någorlunda skyddade tillvaro av konst studerade kommer att rasa när henne far utsätter sig för ett dåd. Allting verkar rasa samma och då börjar det som är filmen grundtemat den av hämnden men även att kunna känna igen sig att kunna lite i taget komma till det som  har orsakat så mycket lidande till henne dvs Jesus som gestaltas av Giovanny Rodríguez en liten skurk som bör I några av slumområdet. Han är till synens en icke speciell person bara en av dem många disperader som finns i slum och dåliga området runt hela världen men vi börjar att förstår att det finns någonting med honom som är inte enbart speciellt men även djup fascinerade och det är just denna typ av fascination som börjar bli central för Paula. Det ser vi i enscen när hon får första gången upptäcker honom medan han dansar och hon dansar vid en diskotek. Så mycket Paula är vackert, charmig , vild och antikonformist är hennes vänner mest av allt väninnan Alicia spelade mycket bra av Carmenza Cossio en icke intressant personligt . Hon presentera ett helt idiotisk, svårt och inte minst osympatisk överklass tjejen som försöker att vara lite bad. Alla är schablon bilder men vi förstår genom ljuset och att återskapa en disko ljus är extremt svårt i den som är den filmiska världen att denna person är i själva verket även en del av Paula och hennes aggressivitet. Den kärlek historia eftersom Paula spelar med Jesus rollen av den snälla flickan med goda känslor som vill frälsa den av omständigheter vilseleda unga männen som i själva verket kan bara sluta dålig deras kärleks historia som är även en initiation rit med skjutande av pistoler i regn skols likande området vill i själva verket presentera en mäktig ställningstagande mot ett helt samhället i vilken enbart våld är viktig. Dem som angriper och misshandlar (vi är i själva verket förvånade att hon inte våldtas) hennes kameran utrustning är det av några personer som ser helt vanliga nästan borgaren. Det är på grund av ett faktum vad som Laura Mora Ortega  är intresserade I att angripa är den samhället som har gjort så att personer är svåra arbetsamma och svårt. Jag finner det så bra genomtänkt och vi är placerade även som åskådarna i ett mycket liten men viktig roll som ör den av Sancho spelade ab José David Medina Paulas bror sim försöker utan att lyckas att ta en fadern roll som misslyckas. En film som är intressant stark och extremt väl gjord film

Robert Fogelberg Rota

Utmärk om Venezuela intervju med Gustavo Rondón Córdova

En skoningslös skildring av far och son relation

Titel la familia

Regi Gustavo Rondón Córdova

Medverkande Giovanni García Reggie Reyes

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit lika starka och skoningslösa som Gustavo Rondón Córdova  som har sådan typ av kvalitet som Vittorio de Sica ”Cykeltjuven” som visade på ett extremt stark sätt misär och fattigdomen i efterkrig Italien precis som Cordovas verk visar den i den post Hugo Chavez Venezuela. I centrum av berättelse finns en kille nästan i yngre tonåren Pedro mycket väl spelade av Reggie Reyes som jag hoppas kan få ett mycket fint och långvarig karriär som den av Christian Bale. Jag citerar den walesiska skådespelaren eftersom även denne hade presenterat en ung grabb i ungefär samma ålder som Pedro i Steven Spielberg ”Solens riket” lika sårbar som var tvungen att använda sig av våld. Våld betyder vilja att överleva vilja att kunna bli om inte vuxen tonårig i en tuff miljö. Den området i vilken Pedro bör är en blockhus av arbetarklassen och vi ser först honom ute på gatan vart han spelar pelotas en folklig variant på squash.  Varför detta+ för att visa precis som musiken dem första närmande till några jämnåriga tjetjener att det är ett ganska normal och cyklisk historia i visa delar i Latina Amerika att närmar sig till en form av våld av en macho manlighet som äntligen kan tas till det som är det materiella sättet av Jonnys Pedros bästa vän eller av den extrema och hårda kriminalitet av en ung kille med vilken Pedro bråkar och övermannar. Dessa scener är filmade av på ett helt utmärk sätt och jag använder mig av detta superlativ eftersom det är en historia berättade i bakgårdar utanför dem vanliga fasade med en klippning av samme Gustavo Rondón Córdova  som är enbart vid första ögonkastet ryckig eller svårt men I själva verket är utmärk eftersom den lyckas att visa allt från ett lugnt tempot till en som är hårdare och betydligt snabbare inte minst när vi ser hur den som kommer att vara pedros kumpan i denna resa hans eget far Andrés kommer inne. Den roll som gestaltad av den erfarna skådespelaren Giovanni García är minnesvärd. Han är en människan som vi första ögonkastet enbart försöker att överleva murare och kyparen som snör och smugglar vinner eller likörer från stora fester men som mest av allt är en överlevaren och bokstavligen tvingar sonen i en flykt igenom Caracas i många olika miljöer som visar inte enbart ett samhället i kaos med helt66 svåra förstörda och aggressiva mäniskor som kan vara invånare i baracker eller medlemar i den övre medelklass. Jag har haft möjligheten att ställa några frågor till Gustavo Rondón Córdova

 Skulle du kunna säga mig hur du fick idéen till denna film?

Jag ville göra en film om en någorlunda intim relation mellan en far och en stark relation i vilken det skulle saknas en modern. Då tänkte jag genast på idéen att fadern skulle försöka att rädda sitt son. Om jag hade haft samma tema med ett modern skulle filmen har varit för latin Amerika mera klassisk eftersom den är en någorlunda vanlig temat fast här ville jag ändrar det genom att sätta i den en son. Det innebär i själva verket att en son och en fadern möter sig. Sen desto mera jag filmade desto större delen fick tredje ”huvudpersonen” staden caracas. Vi är en stad på 4 miljoner människor i ett land som håller på att leva en mycket speciell tid en tid i vilken vårt liv förvandlads och förvaras i vilken aggressivitet blir allt starkare och finns inte enbart i det som var den traditionella ”slums” eller i före detta ”working class” området men även bland andra och vanliga området även av överklass. Det är en film om det och dem olika riskerna som finns. Far och son känner inte till varandra och börjar även påverka varandra men sonen som blir mer relativ och fadern som blir våldsamt och slås mot sin chef som anklagar honom att ha rånat. Det var en ganska svårt att spela och vi lyckades bra. dem tra igen en del som har inte funnits i deras liv

Skulle du kunna säga mig hur du fann ett sådan fantastisk skådespelaren som Reggie Reyes  vilken spelade Pedro?

Det är svårt att hitta barn skådespelaren i Venezuela. Det finns några fast dem är mycket påverkade av Tv industri så jag började att leta redan överallt i skolor vis idrotanledningar o.s.v till sist möte under ja av 500 grabbar välja ett 90 talet och började under skollov ett workshop. Jag var i inkognito jag berättade inte att jag var regissören coch där valde jag Reggie Reyes . Vi började att filma och efter 2 veckor frågade han när börjar vi själva idéen var att det skulle vara så nära som möjliget verkligeten med dess tal utruck. Giovanni kom inne då vi spelade inne filmen kronologisk och han blev verkligen som ett far för Reggie.

Vilken var ert utrustning och hur många var ni på inspelningsplatser?

Vi var ungefär 25 vilken var ett maximum men jag lyckades att krympa vårt trupp till 9 som kunde ge oss ett mycket intimt och små del. Det var i sig någonting bra och vi kunde få den rätta känslan. Filmen har spelats inne i svåra miljöer.

Filmen är räknat som ett venezuelansk, chilensk och norsk samproduktion varför Norge?

Jag tog mina kort filmer till Cannes och många andra ställen och där träffade jag den norska producenten Dag Hoel som dels har levt för ett lång tid i Latin Amerika som känner till området och kunde få oss att få dem medel som vi behövd och då blev filmen till.

Dina kommande projektera?

Som många venezuelaner att överleva dagen med mina två söner. Skämt åtsidan jag arbetar även som klipparen och vad jag vill göra är att försöka att arbeta med mitt andra lång film och försätta som klipparen och berättar mitt land och dess folk strapatsers.

Robert Fogelberg Rota

Ibland den charmigaste är att inte se på film

Kolla hur intelligent vi är som filmskaparen

Titel Cardinals

Regi Grayson Moore,

Medverkande Grace Glowicki Sheila McCarthy  Peter Spence

 Stockholm filmfestival

Betyg F

Få gånger har jag sett en film som är lika dålig som ”Cardinals lika tråkig och full av förakt mot människan. En gång en svensk dramatiker sa jag mår dålig när jag skriver och för att må bra måste jag få andra människor att må lika dålig. Sånt är fallet med ”Cardinals” ett verk som är bristfällig åtminstone enligt min mening i alla verk. En fotografi för vilken ansvara v som ett fullt gäng tonåriga hade gjort bättre en klippning av Daniel Haack visar enbart ett ytterst icke engageman för det arbete man väljer enkla ofta amatörmesiga inslag som i den enda scenen i vilken ett melodi spelade i falsk tak när precis som under en söndag. I centrum av historia finns det en ”ond” och förstörd Valerie Walker vilken kunde ha varit en bra roll om det inte hade på detta totale oengagerade  Sheila McCarthy modig och jag kan inte förstå varför hon har mördat och av vilken anledning hon har gjort det och inte minst viken var agenda. Det som är för mig ännu mera problematisk förutom den kalla sättet är att dialogen är mycket platt det som vi ser blir tydligt på grund av kameran arbete. Bruna väggar utan tavlor människor som bara talar den drama skulle ha förekommit mellan valeri och dotter Zoe som är spelade av Grace Glowicki  verket är hon den person som passar bättre när det gäller den visuella som skulle kunna tolkas lite grand som en halv white trash eller en person med ganska mycket problem fast hon är alltid så distanserade och då fäller även relationen med Marl Lockner som är den person som har drabbats av Valerie fortkoring och har förlorat både fadern som Valerie har mördat och modern som begick själv mord. Denna unga man är arg men för på grund själva regi stil han får bara visa det när han explodera det ses tydligt i den scen i vilken mark kommer till ett anonyma alkoholister möte för att störta på Valeri och i den slutliga uppgörelse. Det som blir konstig att dem strama karaktärerna som Valerie andra dotters som är åtminstone till synes mycket mera skötsamt denna roll är Eleonor spelade av Katie Boland medan zoe är blond eller åtminstone blondera Eleonor är brunnet och likanr valeris make Jim som spelas av Peter MacNeill . Visligen är den kanadensiska kulter ganska nerdtornat men jag tycker att det blir för mycket. Den personlighet som verkar styra filmen lite bättre är Peter Spence som Jonaj Pastekh ett social arbete som försöker att göra någonting positiv men kan inste ens göra det. En slöseri på tid.

Robert Fogelberg Rota

Så bra om förintelse

En oväntad film om konsekvenserna om förintelse

Titel Testament

Regi Amichai Greenberg

Medverkande Ori Pfeffer  Daniel Adari  Michaela Rosen  Emanuel Cohen

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Jag hade trots att under många tillfälle den han visats som en av världen bästa filmindustri i hela världen inga stor förväntningar på Testamente. Ämne verket visas ha enorma möjligheter till att vara en av dem bättre filmer under hela festivalen. Historia är den av Yoel   som är mästerlig spelade av . Han är en ortodox och praktiserade judisk historieläraren son av två förintelse överlevande som har sett som hans livsuppgift att undersöka med fakta förintelse och kvarlevor av dem judar som har blivit slaktade under döds marscher när en redan besegrade Nazi Tyskland i fallet ”testamentet” Österrike försökte att mördar så många Judar som möjlighet Yoel har inget som helst sympati för någon och även i relationer med dem som han gillar som modern och sonen Jonathan ett riktig flitig ung pojken mycket väl spelade av Daniel Adari och det är enbart hans stolthet som yrkesmän historiker som verkar överhuvudtaget ge honom lite glädje. Yoel arrogans gör så att vi börjar att finna antipatier för honom i hans kamp mot några EU byråkrater som är med Michaela Rosen I spetsen en blandning av Theresa May och ett Vouge modell över om man skall eller inte skall tillåta undersökningar av en judisk massgrav som kommer att förvärra möjligheten till att få EU pengar. Den stil på vilken Amichai Greenberg bberättar hans historia är mycket europeisk i grå miljöer med den förflutna som ses dels genom foto men även genom berättelse och i ett fotografi för vilken ansvara Moshe Mishali mycket brun tysk och en klippning av Gilad Inbar eextremt snabbt I vilken musiken blir som ett slags baletter med ett starkt arbete av dem tv kompositörer

 och Walter W. Cikan . det är en hysterisk känslan och då håller hela tillvaro för

Yoel att demonteras. Vi ser det i relation med sonen som har inte studerat Talmut ordentlig och blir känslomässig misshandlat av Yoel som hade i sin tur blivit den av rabbinen som i Izhak Heskia  är mycket ondare än biskopen presenterade av jan Malmsjö. det verkar så och Yoel kan inte ta en roll som fadern och han kan inte ta en roll att kunna samarbeta eller med hans arkvist som spelas av Emanuel Cohn . Yoel och kvinnor är ett trist kapitel dels en komplicerade reaktionen med ett förtryckande modern lea spelade av Leah Koenigs och en ännu svår  relation med Rita hans chef spelade mycket väl av Hagit Dasberg . det är et stark och själv säkert kvinnan som har betydligt större erfarenheten av Yoel Filmen blir spännande tack vare dels faktum att  Ori Pfeffer visar ett starkt patos som lite I tagen bryts nere till den extrema akt att ändra sitt utseende. En film som r spännande intelligent och välgjord definitiv sevärd.

Robert Fogelberg Rota

Mästerlik om slaveri i Brasilien

En vardaglig skildring av galenskap

Titel Vazante

Regi Daniel Thomas

Medverkande Roberto Audio Luana Nastas Vinicius Dos Anjos Juliana Carneiro da Cunha Fabrício Boliveira

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Den brasilianska filmen är inte helt okänd i Sverige och den har en historia precis som den av Brasilien koloniserade av portugiser som sen efter ett tag blev ett viktig kejsardömen. Dt är typisk i den brasilianska filmen ett temat den av rasismen som har sitt ursprung i slaver som i Daniela Thomas  går till roten av problemer genom att komma med ett verk över detta som är en extremt travesti på ”Romeo och Julia” med mycket av det som har varit ett vist typ av auteur kostym filmen. Minnet av cineasten tas till sådan verk med ett långsamt kontemplativ tempo som eric Rohmer ”Marquessin O” fat med samma tema den av slaveriet hårdaste period på 1800- talet första hälften  som i Daniel Dyrken ”Guldkusten” och Werner Herzog ”Coba Verde  . Fotografi för vilken ansvar Inti Briones  i svart vit dels bra estetiserade  men även icke spektakulär eftersom det påminner strak  om det som har kunnat se i den utmärka ”Den andra Heimard” som är en komplement film eftersom bönderna i vill försöka att komma från misär i Tyskland till Brasilien. Precis som i .den tyska filmen . eller ännu mera vi får på ett ytterst nertonade sätt presenterade  några människornas öde. I centrum finns Beatrix yngsta dottern till en slav par som är tolv år och spelas av den lite äldre Luana Nastas vars spel påminner mycket om den av Sophie Turner i ”Games of Throndes” Hon är i själva verket en natur barn full av lekfull spontaneitet och med inget som helst uppfostrade  fadern…Bartolomeo (Roberto Audio ) är en mycket tam fattig och för allt del även sympatisk person  mera lik det som är en banktjänsteman man en någon som försökler att tämja vild market. Naturen är i sig helt fantastisk eftersom utan att vara estetiserade den tränger sig inne i varje stund av dessa människornas liv. det är tydligt i en av dem bättre scener när .Barolomeus och den karavan som han är chef av tränger sig inne i ett trång berg passagge och sen händer det som är filmen enda aktion scen när för att kunna hjälpa Antonio bratolomeos bro seplade mycket bra av Adriano Carvalho . Den afrikanskan slaven och kanske klockmän.. Toumany Kouyaté  tar Bratolomeo till fången. För att rädda. Antonio .. presentera det som är mest negativ i ett vist latin amerikanska (jag använder denna term eftersom det är frågan om människor som är visit kultur och med vist mentalitet) klantheten en abnorm och sadistisk  sexuellt drift och en förmåga att vara en komplett män. Det finns en rolig faktum att han har aldrig sko om han är inte tvungen att ha dem och vad presentera det att han är inte i den västerläska vita civilisation. Han är helt eket misspasset fången precis som hans slavar i en utopi den att kunna få rikedom i ett fientlig plats. Om Bartolomeu är medvetne av det är verken och dem två andra kvinnor som finn i huset fånga i detta .med Beatrix modern Dona Ondina (msterlik spelade av Sandra Corveloni ) och den avundsjuka syster spelade

Spelade även hon mycket väl av Isadora Favero . Modern är absurd i hennes prydligt och lika snygg så syster som sakar kultur och även empati och är en produkt av ett sjuk samhället.  kan sägas av Virgilius (en bra och stark prestation av Vinicius Dos Anjos ) den lilla slav pojk klädd som en av dem många så kallade ”more pager” som finnas i Europa på 1700 talet . .. är dels en natur barn men även nyckfull tänker inte genom konsekvenser och verkar ha ett helt fel beteende. Hon är precis som Feliciana Jai Baptista enbart där för att bli utnyttjade av … Antonio som visas vara så lik den bild av den afrikanska kvinnan med den till synes bild som européerna propagerade för . Denna attraktiva kvinna vet henens ställning precis som dem andra afrikaner som har en vist position i huset från den äldre Porfilio (spelade mycket bra av Adilson Magah ) till dem brasilianska äldre damen Donna Zinth som presenteras än spelas av Juliana Carneiro da Cunha  En intressant personlighet är Jeremias var vi ser en minnesvärd presentation av Fabrício Boliveira  vilken är utan något tvekan filmen ondaste men även mest intressanta  är Jeremias som är den skoningslösa mellan chefen i herrgården . dels är han av afrikanska ursprung men har köpt på den mest brutala sätt dem vita  förakt mot afrikaner vilken har även påverkat honom som försöker att bli vitare än dem vita. Rollen är ganska lik två stycken i Quintly Traantinos ”Django” i vilken Samuel J Jackson spelade hans livs ondaste roll . Fast här i ”Vazante”.i är vi ett verklig och naturalistisk dimension av historia. Just denna rolltolkning tillsammans med den scenen är bröllop festen som påminner den av finns i den italienska renässans mästaren Veronesis mästerverk ”Bröllopet i Caanan ” gör filmen så stark och intressante. Ett ytterst bra verk.

Rober Fogelberg Rota

The more things change the more thing are the same

En film om dagens cow boy

Titel The rider

Regi Chloé Zhao

Medverkande Brady Blackburn

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg B

Så få filmer som jag har sett har varit så bra men har lämnat mig så oberörd som ”Drive”. Det är en western som utspelas i modern tid och visar fast utan att vara spektakulär en kultur den av rodeo i nord Dakota. Den som är huvudpersonen är en ung kille spelade med ett intensiv och sårbart sätt av g män till synes utan kultur utan ambitioner som låter bara livets flyta förbi honom utan att för den del ta ansvar och göra planer förutom dem för dagen. Med en klippning som är mycket grundläggande av en fotografi som är utmärk i sin stramhet av som fångar en dimension den av ett landskap i vilken huvudrollens innehavaren är fången precis som han är fången i hans egen kultur och ett visst vision.   lever i en enkelt idéerna i ett myt den av den amerikanska vildmarker som finns inte längre dels eftersom den tidigare generation av fadern Tim Jandreau som spelar inte helt olik några av jack Nicholson eller Bille Murphy agenter helt utan ansvara på ett sätt under vilken hela familjer är till gränsen av misär en familj som besår förutom sonen av en dottern som har diverse olika problem Lilly Jandreau förstånd handikapparen och djup arg om hennes liv och en annan broder är totalförstörd och vi ser hur sakta men säkert Brady Jandreau  försöker att ta sitt liv ifrån den som vi skulle definiera som rodeo kultur men denna med hans vänner fanns och allt är ständigt bakom honom. Situation blir mer och mer svårt och vi upptäcker hela hans situation som är i sig extremt svårt. Den colt navy som var symbol på äventyr i manga andra filmer (mest John Ford) och manlighet ur förvandlat till ett någorlunda pinsamt leksak med vilken inte ens Brady men hans far är tvungen att avrätta en häst som kanske kunde vara hans sätt att komma tillbaka till det de han älskar. Just detta tillsammans med landskapet gör filmen så mäktig och intressant även med den rollen som nativ amerikan har i den.- Dem är som i den klassiska western bland annat 2Diliggensn” ett hot fast på grund av faktum att dem är betydligt bättre anpassade än cow boys ätningar det är dem som innehåller viktiga positioner i den sociala och har kommit till collage någonting so  Bardy verken kan eller vill. Tyvärr den kalla a la Robert Berson still gör så att filmen aldrig kan få mig att känna mig berörd.

Robert Fogelberg Rota

Den franska klassiska tetaern förklara dagens politik

Hur man blir populist

Titel Ches nous

Regi Lucas Belvaux

Medverkande Émilie Dequenne Patrick Descamps Guillaume Gouix Manon Wathelier Tom Robelin

Svens distribution Stockholm film festivalen

Betyg a

Den franska filmen som vi älskar är precis som . Lucas Belvaux  ”Ches nous ”en film vars första filmskapare var Molière genom att kunna inte genom sitt heroisk dåd men från det som vi skulle kunna definiera som mäniskornas riktiga problem som är verken goda eller onda men full av svagheter. I centrums av händelsernas finns . Pauline Duhez. som är en rejäl fransk tjtje med fötterna på jorden som bör i ett lite sömnig industri samhället. Hon arbetar med hemtjänst och vad hon ser är misär och problem. Émilie Dequenne både känslor mesig men destinerade I en helt fransk charm som har redan skådat i gestaltningar av Artel , Chaterine Denouse, Isabella Adjani och Isabelle Hupper fast i ett helt dokumentarisk kontext. Fast det mäktiga landskapet från vars inälvor kommer ut massor av kanon projektiler är så verklig att det blir ett icke plats den av en tid i vilken tid och rum smälts tillsammans inte helt olik eller rättare sagt direkt inspirerade från Stanley Kubrick ”Berry Lyndon”. Pauline är symbol av ett äktade Frankrike med ett kommunistisk fadern Jacques spelade mycket väl av Patrick Descamps  som är vid först ögonkastet ett normal original fast i den gamla kommunist paritet men är i själva verket ett religiös fanatiker för vilken kommunism är det viktigaste. Hon störtar bort Pauline när hon bestämmer sig för att bli medlem i ett högre extrem populistisk rörelsen. Foto för vilken ansvara Pierric Gantelmi d'Ille är helt perfekt och klippningen av Ludo Troch är ännu bättre eftersom dem lyckas att föra fram alla nyanser i verkligheten- Så den frågan är hur denna normal franska kvinna mera till vänster ensamstående omtyckt trevlig och sympatisk kan komma att sätta hela hennes tillvaro upp och när. Det är även en relation med den far som i själva verket hon skulle ha haft Philippe Berthiers på ett utmärk sätt av André Dussollier svårt roll eftersom han är dels en läkaren filantrop och reell politiker men den riktiga mörka hjärtan av ett europeisk högre rent av nazistisk. Vi kan inte tycka illa om honom och inte tycka bra av honom och inte ens förstå honom. Han är en av dem närmaste samarbetar till Agnès Dorgelle mycket bra av Catherine Jacob hon är den kopia av Marie Lepian fast är även en presentation av den populistiska högre I Europa och av Trump. Hon talar om folket om nationen och om vardagliga problem som bygger ofta på ett missuppfattning av månag situationer. . Det är värre än en karikatyr eftersom om dem två fadern till Pauline är två slags orgon är Agnès ett slags Tartuffe enbart intresserade i makt. Det är både hon och hennes hjälpare Victoria mycket väl spelade av Stéphane Caillard den franskyska som alla män drömmer att dejta med och alla mödrar att får som svärdotter. Just faktum att Pauline blonderas och försöker att komma inne i mera borgliga sammanhang är lite rolig och den sentimental är hennes relation till Stanko spelade av Guillaume Gouix till synes riktig trevlig kille sportlig som I själva verket är en brutal nazist. Henna den figur som gestaltas av Guillaume Gouix är mycket ett bra killa men även ett våldsamt huligan och inte minst den naiva Pierrot tilI den franska klassiska teatern. En mask som har även tydliga våldsdåd Han verkligen älskar Paulette och barn och trots hans död som är avsyvärda (jag finner lite irriterade  att dem är inte presenterade någon våldsdåd alls ) men vi kan inte tycka så illa av honom. Det är en stor roll ganska like den av Paulette. Vad som gör filmen så stark och visar hela enorma skicklighet av Lucas Belvaux är hur även vänster porträttörer. Från den anarkistiska Afa lik väninnan Ainita som spelas av Manon Wathelier till hennes bror spelade Cyril spelade av Tom Robelin en brutalkvinnor misshandlar Paulette bästa väninnan spelade mycket väl av Anne Marivin I själva verket är hon en av dem många dubbelgångarna till Paulette som Djamila Oumaoucheska spelade av Iman Amara-Korba . Hon får även säg sitt och hon har rätt men v visar även våld kvinnor förakt som finns i förorterna och många aggressioner. Det är en stark film som det borde olaglig att inte se.

Robert Fogelberg Rota

Arabiska kammar spel

 Mästerlig om kriget i Syrien

Titel Insyriated

Regi Philippe Van Leeuw

Medverkande Hiam Abbass Diamand Bou Abboud Husam Chadat

Svensk distribution Scanbox Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Svensk bio premiär den 24 februari

Få regissörer ha behandlat kriget i Syrien dels eftersom den är så besvärlig nära men även på grund av faktum att till skinnande från andra konflikter efter andra världs krig den har varit mycket svårt för massmedierna att rapportera ifrån den. Historia är enkelt och det utspelas enbart under fyra vägare en lägenhet i Damaskus vart visa människor i själva verket två familjer bör. Det är frågan av två familjer som är djup västerlänska i sitt sätt och för mig det är redan genialisk. Vad som är viktig är dem maktspel som finns inne i detta krig. Dels finns det en spänning mellan könet mellan Halimi (Diamand Bou Abboud ) och hennes män Yazar (spelade mycket väl av Mohammad Jihad Sleik ) bra spelade av v. det som gör dessa reaktionen som ses mycket lite så stark är just den användning av foto för vilken ansvara Virginie Surdej  . det är enbart vid första ögonkastet en fotografi som är så pass närd tornat, men vi ser mörka skuggor vrål och ett utsök kameran arbete. Tyvärr kan man inte tycka samma av Gladys Joujou .klippning vilken är för mig lite svagare. Yazar som tydligen har varit politisk engagerade är adels för osäkert det verkar som kriget lämnar honom lite åt sidan  och hans hustru den blonda Halima vilken spelas på ett super bra intensiv sätt av Diamand Bou Abboud … För en biobesökare som har inte så pass vant att möta araber skulle hon verkar som ett någorlunda exotisk figur medan i själva verket är hon djup inrotade i denna kultur och i den bild som är vanligt av den moderna arabiska kvinnan och hennes kamp mot strukturer som försöker att boxa inne henne i något form av liv Diamand Bou Abboud  blir som manga andra arabiska hjältinnor på filmduken ett slags vilja till friheten. Denna frihet är i själva verket möjlighet att kunna bestämma själv att kunna få leva någonting som man inte tillåter henne. Ofta kan det vara frågan om sitt egen kultur av tradition som tyvärr i fallet Islam tolkas alltid mot kvinnan. Hon kommer att lämannas (här kanske finns det som är både  filmen styrkan och svagheter i denna allegori som för mig kunde vara lite mera spektakulär ) ovetande av tragedi som har inträffat. Den som är dem personer frö förgriper sig från honom i scenerna som är otroligt svåra är en till synes vanlig män som spelas av Husam Chadat . scenen är svårt men kanske till som med lite för enkelt Halmina fiende men ändå vapen dragaren är som ät en av dem bästa skådespelerskor i världen palestinska som spelar just en palestinsk kvinna Oum Yazansom alltid mycket bra av Hiam Abbass  jag kan säga att hon är onekligen mycket bättre än alla andra skådespelerskor i hennes generation och hon våga trots ett extremt naturlig och nästan nedtronade spel stil att vara lika stark som Eleonora Duse. Detta var ett enormt italiensk skådespelerska aktiv under senare delen av 1800 talet. Det är vad som gör nu av Hiam Abbass . Hon är svärdottern till make huset modern till två unga flickor i tonåret och en av dem har en relation Yara som har en svårare relation hon spelas av Alissar Kaghadou och hennes yngre flicka alyna som spelas av Ninar Halabi till varje pris att hålla fasade upp den andra genom att hålla sig fram till några hemma mesiga rutiner och den första genom att till varje pris försöka att ha ett förhållande med Samir spelade av v. denne ör en helt vanlig ungdom sonen till hembiträde som spelas av Juliette Navis vilken är Kristen. Vi märker mer och mer hur många år av problem blir starkare och nästan bryter upp som relation mellan farfar Abou Monzer spelade mycket väl av Mohsen Abbas lille Krims om gestaltas extremt naturligt av Elias Khatter .rollen av  Mohsen Abbas är i själva verket ett skoningslös symbol för den syrianska /arabiska medelklass som kan inte göra någonting förutom att styra blind på böcker. Inte att läsa dem med att styra som om dem vore någon form av status symbol som har inte fungerat som har inte kunnat ge ett lite mera stabil form till samhället. Istället den barrikaderade dörr är symbol för vi Europas biobesökare som i 90% av fallet och bland dem även jag själv har inte gjort någonting har enbart kolla några fragmentariska nyheter av det som har hänt. En dörr som inte stoppar det som är förövare precis som terrorismen och även brottslighet inte stoppas av vår skärpa regel. Jag hade med denna fantastiska regissör och dessa utmärka skådespelarna velat ha någoting mera spektakulär som en halv slag eller som i Ingmar Bergman ”Tystande” (Insyriated är minst sagt i klass med den ) en stridsvang som hade kommit inne i scenen men det kanske hade tagit uppmärksamhet från filmens temat. En film som borde vara olaglig att inte se

Robert Fogelberg Rota

Renzo Gigineishvilis mästerverk

Övertygande drama från Georgien

Titel Gisslan

Regi Rezo Gigineishvili

Medverkande Irakli Kvirikadze  Tinatin Dalakishvili  Darejan Kharshiladze Avtandil Markerade

Svensk distribution SF bio Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit like bra och starka som den georgiska ”Gisslan”. Historia är enkel och det grundad på ett riktig händelsen 1980 när Georgien var i topp av den då varandra Sovjetunionen när landets stolthet Dinamo Tbilisi vann ett final i UEFA cupvinnarcupen några välbärgade ungdomar av georgiska och estniska familj försök med att kidnappa en plan. Det är som vi kan väl se från foto av vilken ansvara med dunkla färger som påminner om den av en familj album  Vladislav Opelyants med en kippning på fyra händer av Andrey Gamov och Jaroslaw Kaminski att berätta en historia om landet men även av idag. Det är en film som är inte nostalgisk över en förfluten som man kan se i många ryska filmer men som demonisera inte det och som finner parallell med vår eget samtid. Det råder ingen tvekan att dessa unga människor som den gigantiska Nino som spelas mycket väl av Darejan Kharshiladze som rättar upp föräldrar eftersom han tillbringar mycket tid i en kyrka eller den långhårige Oto spelade av Giorgi Tabidze t någorlunda avståndstagande distans en läkare vill först och främst gå bort från ett samhälle som är adels för sömnig. Dessa bild av väst vilken i denna fall är Turkiet och kanske senare USA är ytlig, dem försöker med det som är deras spirituella vägledning prästen Danili (i Rasputin kopia Iliko Sukhishvili en ensidigt positiv gestalt) att trösta sig med the Beatles på 1980- talet redan passé i väst eller genom rökande. Den som är inte den skapande kraft med den mest intressanta karaktär är en före detta barn stjärnan i filmen Nika spelade av Irakli Kvirikadze som är en histrion. Han är känslomässig vackert och kan dansa och dels i bröllop scenen charmig även med polisstyrkor och är precis nygift med ett estnisk kvinnan Anna väl spelade av Tinatin Dalakishvili  som bara i första ögonkastet är en lite yngre version av hans mor kolla spelade med auktoritet av Giga Datiashvili . denna kvinna ha lyckas genom att bli så konformist som man bara kan få en plats i ett samhälle tack vare ett system som inte övertygar henne. Om nikas far Levan (Merab Ninidze ) hade kunnat ha ett liv en egen tanke som rinner lik socker pulver från hans liv Nika åtminstone låter sig inband i det, och försöker att ta en ställning göra någonting om sitt liv lik dagens migranter. Det som undersöker och med ett genialisk teatern coup lyckas att få igen hela hans ställning är Shota mycket bra spelade av Avtandil Makharadze denna är inte I först hand en fanatisk kommunist men en byråkrat som råkas infinna sig I denna rörelse om blir inte helt olik några av Österrikes Ungens  officeraren innan först världs krig. Rezo Gigineishvili ger en känslan att kunna inte komma något vart, att vara icke  kapabla  att ta egna beslut till hans karaktärer som påminner om det som fanns under tiden innan första världs kriget som finns även i Anton Tjekovs karaktärerna .  En film som lyckas att vara rolig och spännande men även ger en eftertanke om en tid som kanske var enklare. Det skulle vara helt omöjlighet som nygift par att komma på ett plan utan kontroll även i det demokratiska Sverige idag. Rezo Gigineishvili med stora kapaciteter beskriver och visar sig problemet utan att för den delen sätta några värderingar.

Robert Fogelberg Rota

Rezo Gigineishvili

Inte alla creps blir bra

Tråkig fransk film med intressant historia

Titel Une jeune fmame

Regi Léonor Serraille

Medverkande Laetitia Dosch Souleymane Seye Ndiaye Grégoire Monsaingeon Natalie Rochard Erika Sainte Lila-Rose Gilberti

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg D

En ung kvinna på ett bestialiskt sätt håller på att slå hennes knytnävar mot ett dörr. Sen tas hon till psyket detta är början av det verk som jag trodde uppriktig kunde vara den modernaversion av Francois Truffauld klassiker 2Adele H” men istället man skall inte låta sig bedra av den extremt vackra och staramma foto av Emilie Noblet och klippningen för vilken ansvara Clémence Carré fantastisk eftersom vad vi ser är en ganska tråkig och törftig spelade film. En av problemen är huvudrolles innehaverska Paula gestaltat av Laetitia Dosch . Skådesperlska har en vis charm och kan spela mycket väl fast hennes roll är adels för spretig vi får aldrig komma inne dels i hennes liv men även känna henne. Hon röker kopiösa mängder och vi skulle kunna definiera henne som en mäns rädd nymfoman i den bemärkelsen att hon försöker alltid att utmana killar men sen bakar ut. Där tycker jag att det finns en vist grå skala när hon möter en kille som hon skall sova vilken spelas av Jean-René Lemoine r. Situation är beklämmande som den relation som hon får med den person som hon börjar att arbeta för som är en dansaren spelade av Erika Sainte  modern till  en lite flickan Lia extremt väl spelade av Lila-Rose Gilberti . just scenerna hur Paula och henne (Lila-Rose Gilberti duktig när hon sjunger Carmen vid en bassäng) kommer närmare är för mig mycket lyckade och modern reaktion i dem parisiska lägenheter med deras tjänstefolk bokstäder är för mig mycket bra och kontrast med det livliga men sterila köpcentrum i vilken Paula arbeta på en underkläders butik. Här möter hon kanske filmen mest sysmaptiska och lyckade karaktär som är Ousmane som spelas av ett afrikansk Garry Grant Souleymane Seye Ndiaye  som arbetar som sekretessvakt. Då kunde med en annan regissör eller på ett annat sätt om det hade kommit lite mera drama i bilden denna historia kanske ha förvandlas till någonting likade den av cary Grant och Ingrid Bergman i Notorius fats sånt är inte fallet. Precis som relation mellan Paula och modern spelade av Natalie Richard blir aldrig av. Vi kan enbart anta det som har hänt som kunde ha varit problem att även modern var intresserade i Joachim Deloche paula före detta flickvän som spelades av  Grégoire Monsaingeon  fast vi vet ingeting av den relation. Det blir helt enkelt oförklarlig eller där i ett mörk scen det blir ett slags teatern . Om detta var förklaring för Eric Rohmer det blir för mig svårare när det gäller Léonor Serraille regi. Allting blir för mig adels för vag och jag hade väntat mig en uppgörelse. Man uppehåller sig för mycket på staden men vi ser ingeting av Paris och det verkar flyta runt. Karaktärerna som man tycker mest synd om är den arabiska kvinna Suki spelade av Léonie Simaga vilken är en trevlig och snäll person som försöker att hjälpa Paula. Jag vet inte om regissör hade problem med börlaget men det känns att det finns mycket som saknas mycket som skulle och bordet kanske ha presenteras och filmen är halv tam. Men det är som allt definitiv värd att ses och undersökas

Robert Fogelberg Rota

Imponerade Ydisch drama komedi

Imponerade om minoritet i dagens USA på en av våra minoritet språk

Titel Menasche

Regi Joshua Z Weinstein

Medverkande Menashe Lustig Yoel Falkowitz Ruben Niborski

Svensk distribution Nonstop entraimant Stockholm filmfestival

Betyg A

Få filmer har varit för mig så vackra och så skärande som Joshua Z Weinstein   

bland ultraortodoxa judar. Staden kan vara new York men varför inte Chicago eller någon annanstans och där bör och verkar den överviktiga Menashe Lustig eenbart som expedit I ett snabbt köp vad han är den enda som interagera med några sydamerikanska arbetare. Menashe är en snäll människa som har haft ett svårt liv eftersom han har varit tvungen under diverse omständigheterna har hamnat bakom i hans utveckling. Man märker från den karikatyr mesigt Fiche extremt välspelade av Yoel Falkowitz  och vi ser hur i dessa situationer hur den fotografi för vilken ansvara Yoni Brook ttillsammans med själva regissören låter oss komma I den återanvändnings gränd i vilken menasches liv har kommit. Den trevliga söta och en aning feminin son riven mycket väl spelade av Ruben Niborski längre bo hos Menashe eftersom man anser skadlig för sonen att inte ha en traditionell familjer förebild. Det är hans svåger spelade av Yoel Weisshaus vilken har del sett bra arbete och är en av dem favorit personer för Rabbinen som spelas mycket bra av Meyer Schwartz är uppenbarligen att ingen av dem är en ond människan men det verkar för alla att det som dem försöker att göra är enbart att följa vissa regel som ingen av dem känner till varför dem gör det. Menashe behöver kunna dels få ordning för hans liv gå över och det ses i faktum att man försöker att ständigt par honom med kvinnor (hans möte med en av dem är ytterst pinsamt eftersom hon inte har lust att finna sig där och inte han eller) och få hans liv. Menashe försöker att få tillbaka den liv som han aldrig fick leva tillsammans med sonen till vilken han dels köper en kyckling och genom att ta en manlig umgängen. Till slut kommer ha att lyckas med den rit som han skulle utföra dvs en ceremoni för hans döda hustru. Vi kommer nära honom och hans problemer vilken ör försök att leva sitt liv att kunna ha kontakt med sonen och kunna även i själva verket ha kontakt med en denna sidan klippningen av Scott Cummings låter oss komma nära men ändå inte till Menashe och hans liv I ett lek som är extremt fint och välgjord. Ett absolut måste

Robert Fogelberg Rota

Väl gjord men inte interessant

Board as hell but so Good

Tittle Beach Rats

Regi Eliza Hittman

Medverkande Harris Dickinson  Madeline Weinstein Harrison Sheehan

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg C

Få filmer som jag har sett är så tråkiga som Beach Rats fast den är mycket väl konstruerade och kanske ge en idéen av en känslan just det att vara tråkig och ha ett tom liv och är inspelade på ett sätt som är mycket dokumentär. Filmen som har ett mycket bra fotografi av Hélène Louvart enbart nödvändigt för att kunna föra historia framåt som är inte välgjord och vackert och av Joe Murphy  sig mycket nödvändigt och väl gjort. I centrum av denna historia står den unge snygge männen Frankie spelade av ett tam Harris Dickinson som bör i Brooklyn och har en dubbel liv den av ett typisk vit medelklass ungmannen och på kvällen med rå porrande sjater i vilken han blotar sig för många män. Hans far Joen (gestaltad av Neal Huff  )håller på att dö i cancer och modern den fortfarande attraktiva Donna spelade av Kate Hodge vilken är karismatisk ogillar uppenbarlige sonen. Frankie får mycket oväntade för oss en flickvän Simone i vars roll Madeline Weinstein briljera i det som är naturligt. Kvinnor stå för den positiva och bilden som ges av HTBQ rörelsen är mycket bejs. Det är uppenbarlig att Frankrie aktraeras enbart av homosexuella som kan motsavar i has fadern roll (detta öppnar ett fönster mot faktum att Frankie kanske blev utnyttjade som barn ) men även presentera det som någonting mycket onaturlig. Luna park Tivoli vid Conny island är kanske den mest intressanta karaktär med Simone. Båda är vackra glamorös torftiga och en arning vulgära. Simone verkar redan ifrån början när Frankie under deras första möte  behandlar henne mycket värre än det som Viconte de Valmont( John Malkovic) behandlar madame De Trouber (Michelle Pfeifer) i Stephen Frars Dangerous Liason men Simone går tillbaka. Det är inte så att hin är masochist men hon ser det som gör Frankie till annorlunda från dem andra en extra känslig kille. Hon blir förbannad när han efter denna bråket han har snaggat sig för att lika vänner. Frankie konsumera droger i stora mått och vi vet aldrig varför det och man undersöker inte det det presnteras bara. Fast om ett europeisk eller fransk film hade presenterat det på ett kallt sätt Eliza Hittman  försöker att bli känslomässig men misslyckas. Det som är intressant är hur Frankkie blir en symbol för ett vilja att inte bli äldre att inte växa att inte ta hans ansvara när han misshandlar lilla systern Carla pojkvän Nicole Flyus . det är för mig även mycket konstig den roll av offer av homofobi Jeremy spelade av Harrison Sheehan . Varför just en jämnårig och av vilken anledning? Kanske skall vi se Frankie som en symbol av ett slags medelklass som inte kan göra någonting rätt och gör inte eller någonting rätt. . en väl gjort med ytterst svårt film att förstå

Robert Fogelberg Rota

En formation roman

Film och konst hos en högre extremist

Titel L’atelje

Regi

Medverkande Marina Foïs  Mélissa Guilbert  Olivier Thouret MarienneEsposito  

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sagt har varit så bra och kompletta när det gäller skolan. Vi är i ett lite stad i Provence och några ungdomar för tillfällighet för att hålla sig upptagna att följa en kurs i thriller skrivande som hålls av ett känd författaren Olivia som är gestaltad av Marina Foïs .. Hon är full av goda intentioner och har en förmåga att kunna inspirera andra personer. Det går i den vackra sydfranska landskapet förvånade bra att kommunicera med den afrikanska kille Boubad mycket väl spelade av Mamadou Doumbia  och även med dem två yngre kvinnor som är Lola (Mélissa Guilbert ) och inte  minst med algerisk äktade Malika som spelas av Mélissa Guilbert och det ses dem dokumentär kvalitet av fotografi för vilken ansvara minst fundamentalistiska klippning arbete av Mathilde Muyard  som alltid placera sig nära olika personligheter. Det skulle kunnande bli riktig bra om det inte fanns för den ständigt data spelade Antoine i vars roll Matthieu Lucci  en äktade provensalska tonårigt gör ett super gastat. Vi ser i början av filmen i ett fantastisk dataspel som påminner av det som vi har sett under Conard filmer men inte minst i Games of Throndes hans längta till äventyrare till att kunna visa sig stark till att ta en hjälteroll. Han bör med två snälla unga föräldrar som irritera sig med allt rätt på hans tysthet och på hans ilska någonting som han tar ut mot kursaren inte minst med fadi spelade av Issam Talbi  franska marockansk kille och mot Malika. Visligen är Antoine omringade av högre extremister som hans kusin teddy spelade mycket bra av Olivier Thouret men verken han och den högre extrema bloggaren och youtubaren Luc Borel  spelade av François Cottrelle kan övertyga honom eftersom Antoine tanker på eget sätt. Antoine har blivit så bränd av hans stad av faktum att man inte har tillåtit honom att arbeta med dagisbarn att han känner sig redan arg för det. Han blir lite i taget mer irriterande och en passion väck mellan honom och hans lärarinna handledaren. Hon är charmad av våld och hon upptäcker att Antoine tillsammans med några av teddy vänner bland annat en lite roll som är den av en flickan Claudia vars skådespelerska Marianne Esposito lik Marina Foïs  växer en passion. Olivia liv är lika ensam och full av aggressioner i det som hon skriver om det av Antoine och dem två finner och ändå inte varandra. Det är i deras blickar i det som dem inte kan säga i ett klass samhället som den franska som det kan bli men ändå inte som man kan forma ett slags möte som tyvärr når aldrig fram och när det når fram blir det för att explodera varandra för tvinga den andra i några fakta och till några rörelser som kan aldrig komma fram och får aldrig komma fram. Slutet med Antoine tillbaka till havet verkar återknyta till andra franska filmer som ”den stora blå” av Luc Besson och inte minst en av dem vackraste franska filmer någonsin Jérôme Salle “Jacques havets utforskaren” som behandlar livet av dokumentärfilmaren v . havet är den enda plats i vilken människor kan tillkomma till det som är deras passioner tillsammans och som visar ett fantastisk och helt utmärk utrymmet att kunna hitta hos själva. L’ateljer är en film som alla film älskaren borde se

Robert Fogelberg Rota

Bakgården till semester paradis

William Defoe största roll någonsin

Titel The Florida project

Regi Sean Baker

Medverkande William Defoe Brooklynn Prince  Bria Vinaite  Mela Murder m fl

Svensk distribution scanbox Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få amerikans independent filmer har varit lika lyckade som The Florida Project. Det finns allt från action likarna klippningen av samma v till en glänsande foto för vilken ansvara Alexis Zabe vilken är både dokumentär men även så vackert och djup estetisk som visar dem delar i Florida närmare bestämt bakom semesterparadis i Orlando bakom Disney och där följer vi en lite flicka Mooneed vilda härjaren spelade med ett sådan professionalitet av Brooklynn Prince r vackert och vild och hittar på ett ledande sätt alla typer av bus. Vist som läraren och uppfostrade tycker att det är bara fel och när hon övertygar kompisar mest Scioppy spelade av Christopher Rivera att sätta eld på några övergivna villor som inget kunde ha köpt eller när hon rätt av stör kunder som köper glass. Det som är mest slående är att hon redan har några gentester tendenser och skaffar sig en snäll dubbel i den lite mera städade Jancey den lite äldre Valentina Cotto. Dem två tjejer bör med deras mamma respektive mormor i ett serie sjaskiga motell. Det finns en bassäng men den är inte till dem och det som man ser är onekligen misär som är presenterade på ett rå men även rolig sätt. Det finns originalen Gloria spelade av Sandy Kane kvinnan som visas ständigt naken och mest av allt den som är Moonedd ytterst dysfunktionella mor som spelas av Halleyspelade med klass och karisma Bria Vinaite  Hennes roll är negativ eftersom hon är en äktade low lifer white trash som saknar allt form av hyfs medmänsklighet och inte minst alla format vara en modell. Hon använder sig av dotter för att kunna få matrester från sin väninnan Ashely spelade av Mela Murdersom är någorlunda mer städad som hon senare misshandlar brutal. Halley enda aktivitet är prostitution och försöka att sälja förfalskade parfymer till dem rika resenärer. William Defoe är i detta fantastiska drama grädde på tårtan som hotell värde Bobby en person som försöker att få saker och ting att flytta rätt. Han är brysk men även komisk och med ett gott hjärtan och under ett våldsamt bråk med Halley hon påminner till honom att han inte är hennes far. Vad betyder det att Bobby är symbol av den amerikanska vita mannen förmodligen heterosexuellt och för Trump vilken har inget som helst saker och ting att säga. Visligen betalar han även Halley räkning vid en annan småhotell som ägs av en arabisk kvinnan Shail Kamini Ramcharan  men hank an bara tilltar sig till social myndigheterna. Dessa visar ingen handling kraftig helst och då tycker vi verkligen synd om Halley och om  Moonedd och kanske kunde det ha gått bättre för dem under andra omständigheterna. En mycket bra film

Robert Fogelberg Rota

Så bra teatern och film tillsammans

Sällan har parodi varit så bra

Titel The party

Regi Sally Potter

Medverkande Patricia Clarkson Bruno Granz, Timothy Spall  Cillian Murphy

Svensk distribution Nobleentratainemant Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Sally Potter har gjort ett otroligt bra film som driver med det välmående och väster inriktade brittiska överklass. det som är slående i filmen som är en brittisk danska samproduktion är att den är fotat av är svart vitt fast inte av estetiska med av praktiske skäl för att kunna ge känslan att vi ser allting vid en övervakningskameran och det tvingar klipparen Emilie Orsini och Aänders Refn ansträngning för att kunna behålla denna känsla och ge vinklar som påminner om Roman Polandski ”Che”. Huvudrollsinnehavarens är. Janet . som spelas med charm klass och karisma som alltid av Kristine Scott Thomas. Hon är i själva verket ett stark självständigt och politisk medvetenhet kvinnan som har precis blivit vald till att bli hälsor minister. Vi ser henne i en frenetisk rytm när hon först försöker att laga mat och sen när hon försöker att laga ett liv som har gått i tusen bitar. Hennes roll är intressant eftersom den lyckas att presentera olika nyanserna. Hon är omhändertagande mot hennes make som är den humanistiska filosofi professor Bill extremt väl spelade i en inte sp utvecklad roll av Timothy Spall  och mot den kanske alla yngsta av alla roller Tom spelade av Cillian Murphy samt hon blir som ett lite flickan I möte med april . Denne spelas av den bildsköna v som står för det som är mera det klassiska andra kvinnans roll charmig och sarkastisk samt djup desillusionerade och petig.  Rollen är spelade med storklass och ett otroligt bra förmåga och det verkar som hon är den första som förstår Bill galenskap. Bill är ett vrak och Timothy Spall är extremt duktig eftersom han lyckas att presentera en symbol för den västerländska, liberal vänster och humanistiska intelligentian som i slutet av sin liv dels klämmer sig fast vid några vi kan säga rent orationella beteende och gör det på ett barnslig sätt. Det är roligt hur han använder sig av musiken i övrigt någonting mera än positiv på ett irrationell sätt. Den som är motpolen är den kokain beroende tom i vars roll som alltid. Cillian Murphy mera än briljera. Han är charmig med djup osäkert nervs löjlighet och vi förstår att utanför hans värld av finansiera eskapaderna är inte värd vatten. Han står för en komik som är sanslös nästa djurmesig som påminner om den av den första Arlecchino. Det som slår oss är hur pass sympatisk denna karaktär är och hur pass mycket vi kan sympatisera för den som är mjölksilar överklass ungen. Han säger ibland saker och ting som är rätt och han slås bara för sitt liv. Finnas marknader har på både gott och ont om inte förstört åtminstone förändrat många människor liv och det absurda att nu vill denna person behålla sitt eget liv sina privilegier och inte minst sitt käraste.  Det är en absurd situation och det verkar att den ständigt mediterade och i Tyrolen kofta klädd Gottfrid ett slags kavajrödvin buddistisk/ new age inspirerade babblande karaktär. det kunde ha blivit en karikatyr men den inlevelseförmåga och enorma kapacitet av Bruno Granz gör honom till någonting mycket mera ett riktig tjänaren i Comemdia dell’arte och vi ser att han är den enda som försöker att nå någonting vettig. Samt han har ett riktig kärleks PASSION I denna sprängladdande drama det finns även ett lesbiskt par den lite äldre martha ett slags brittisk Tina Rosenberg och hennes lite mer yngre (eller betydligt yngre) flickvän Jilly spelade av Emily Mortimer. Dessa roller är för mig lite svagare efterson dem är för tama och för lika och jag tycker fast det är hågst personligen att det är på sätt och viss ett sätt att förenkla HTBH rörelsen eftersom dem är klädda på ett likartade sätt och Jilly är lite för naiv. Det är just dessa kostymering som åtminstone för mig är lite för enklet. Fast dem två skådespelerskor visar kraft och yrkesskicklighet. En film ”the party” som ger det bästa av teatern och lyckas göra det utan att visa en samhällets klass som vill styra folket utan att vara kapabel att styra sig själv.

Robert Fogelberg Rota

Kärlek i den gröna

En given favorit till Guld hästen

Titel Guds own country

Regi Francis Lee

Medverkande Josh O'Connor  Ian Hart

Svensk distribution Stockholm filmfestival Nonstop entraimant

Betyg B

”Gids  own country” är en intressant homo kärlekshistoria som utvecklas på ett sätt som påminner om Ang Lee browald Mountain. Den är djup annorlunda i film språket  . i centrum av berättelse står en ung bonde Jonny tyvärr spelade av Josh O'Connor  och vi ser hur pass svårt hans egen situation är en far Martin (Ian Hart som är både invalid och arg på livet ett ytterst sluten hus och en farmor som verkar vara ganska tyrannisk Gemma Jones .Jonny  .. är även djup alkoholist precis som många av hjältar i den brittiska diskbänksrealismen. Vi får om inte en chock en tankeställning när han under försäljning av en ko möter en ung kille (Harry Lister Smith en skådespelaren som är ännu tamare och icke segande än Harry Lister Smith ) med vilken han har älskog. Ofta homosexualitet har presenteras som någonting som rör dem intellektuella krafter och homosexuella har varit unga sympatiska och romantiska medan är allt förutom det. Personligheten medan jag beundrar starkt foto Joshua James Richards  och klippningen av Chris Wyatt samt hela miljön den av den engelska landsbygd med sitt någorlunda vilda skönhet och ett slags charmig skala av konst någonting som i ”Gods own country saknas helt. ..är en aggressiv tämligen ignorant och även rasist mesig som börjar att beter sig mycket dålig med den hjälpare till gården som familjen försöker att skaffa som är George en rumänsk killen.  Börjar genast att kalla honom med olika typ av namn och det som blir mest är namnet zigenaren som Georges ett enormt duktig Alec Secareanu  från Rumänien. Denna är onekligen en intressant karaktär på grund av många omständigheter Han har någonting mörk och utstrålning som påminner stark om det som Rockfort har i Jane Brönther berömd ”Woundering hight”. Hur historia utverkas är intressante eftersom allt går från den extremt nedtonade spelet som plötsligt blir våldsmakt nästan expressionistisk liknade. Observera att under ingen som helst tillfälle man talar eller säger någonting under några som helst omständigheterna om order homosexualitet eftersom det är mest en kärlek historia som utspelas i denna rurala nivå. Det finns mycket om det som vi skulle kunna definiera ett slags kärlekshistoria som blir klassisk efter första stunder mellan två bönder. . Francis Lee  regi bygger miljöerna låter oss första historia en stark kärleks drama med svek och våld som visar ett mycket bra arbeta av honom . En intressant och oväntade film

Robert Fogelberg Rota