Mikkel Boe Følsgaard briljera som boven

Bille August kan göra filmer

Titel Greven av Montecristo

Regi Bille August

Medverkande  Sam Claflin Mikkel Boe Følsgaard , Jeremy Irons

svensk distribution SVT och Svt Ply

Betyg A

Få litterära gestalter har varit så gåtfulla som greven av Montecristo hämnaren och den version som Bille August presentera med hjälp av ett utmärk fotografi av Sebastian Blenkovär den i vilken hämnden den idéer att kunna försonad varje brott blir ännu starkare ännu mer full av ett starkt moraliskt dilemma. Den fotografi av Sebastian Blenkov ger en klar bild av en dunkle tid av djup förvandling och den starka ljuset påminner om romantiken åtminstone i konst. Det är slående hur den delen som tillägnar sig Edmond Dantes är ganska enkelt och ljust och den delen som för mig är svagaste är när Edmond med hjälp av abbe Fraina en roll som Jeremy Irons gör på ett spektakulär men lite för teatralisk sätt med ett lätthet som är slående i den fruktansvärda fängelsehåla Chateu D’If förbereder Edmond för att bli Greven av Montecristo. Hans skådespeleri åtminstone i dessa första avsnittet är helt och årligt raka motsatsen med den av Sam Claflin som visar helt och årligt att jag har helt rätt att se denna extremt mest talangfulla skådespelaren. Det är en ung man som lite i taget blir hård seg tystlåten och blir mer och mer beställt. I början vi ser en liv den av sjömännen som tar sitt arbetsgivaren fartyg  Morrells en mycket duktig och nertonade Nicholas Farrell tillbaka till Marseilles och orsakar den första avundsjukan den Av Fernand som är den pompösa Harry Taurasi. Fernand är den person som respektera alla dem delar som är typiska för 1800 talet första häften mentalitet den extremt kommersiella när man bara tänker på pengar och på ytligheter. Dumas kritiserade stark den samhället och det känns så tidstrogen även i den kontrast mellan honom och greven som suddar bort sitt äldre ja förutom den etiska delen. Det är inget tillfällighet att den som är den svaga länken i dem tre fiende av Dantes är just Fernand frus Hermine så väl spelade av Gabriella Pession. De är en famme fatals som har straffats och har ett lidelsefull livs erfarenhet som påminner stark om andra figurer som presenterades av Duma dvs Camelia damen. Det är den karaktär som står närmaren både fysisk och i utseende hjältinna Mercedes som spelas av Ana Girardot. Denna fantastiska skådespelerska gör en extremt bra roll vi ser först dem glada barfota katalansk tjetjen som är förälskade och extremt uppmärksamt till hennes älskare Dantes och även till den pater nobilis den godmodiga och god språkliga Lucian Dantes en helt oigenkännande Matthew Wilson. Det är uppenbart att även en karaktär som Degas den förarfulla politiker och militärerna spelade av Blake Ritson lättats att vilja ha en form av vördande för fadern. Fats den riktiga boven i denna version är den iskalla Gerard de Vilford så väl spelade av Mikkel Boe Følsgaard. Denne är en fantastisk skådespelaren som är arvingen till Klaus Kinski med den galenskap i rollen som gör allt för att kunna få sin vilja dels reaktionen med fadern Notier so bra spelade av John Ioannou till den med fru och hans dåd-. Hans och Sam Claflin skådespeleri är helt fantastisk full av karisma och av en stark skicklighet och det ses tydligt i Paris men även i roll under karnevalen. Där får vi skåda banditen Vampa den fantastiska Lino Guanciale som gör en enorm roll av en bedragare. Dessa italienska skådespelaren blir mera än några pittoreska figurer precis som Jacobo som har en bra relation till greven av Montecristo så väl spelade av Michele Riondino. En helt bra serie

Robert Fogelberg Rota

När Annaud återskapade medeltide

För mig en av de bästa filmer någonsin

Titel Rosens namn

Regi Jean-Jacques Annaud

Medverkande William Hickey

Sven distribution SVY play

Betyd till filmhistoria alla måste se den.

Få filmer har betyd så mycket som Jean-Jacques Annaud filmatisering av ”Rosens namn” som bearbetar och överför roman till filmmedia. Det finns några skinnade och det var en ständigt  Många av dem kvalitet ses i återspelen av en tid som har vart grundläggande för formation av Europa när kristendomen slogs ihop med den klassiska kulturerna med hellenistisk prägel i ett miljö den av kloster som under denna tid 1300 talet började att förlora mycket av sitt makt och gradvis ersätts av andra arenor. Fotografi är både dunkel och ljust med dessa baser föreger som är brun svart vit och även den känslan av is av en vår som vill inte komma . för vilken ansvara Tonino Delli Colli som samarbetar mycket bra med den klippningen av Jane Seitz och den musikaliska scoren av James Horner som ses i en av dem mest betydelsefulla scener när Adso möter för första gången Salvatore. Den första är onekligen den bästa rollen som har någonsin spelats av Christian Slater.. på grund av sitt naivitet sitt intensitet och gestaltade av den eviga strävande till att växa blir äldre och mognade med sitt djuriska dubbel som är Salvatore en puckelryggige och före detta kättare revolutionär som har tagit sig till denna kloster för att försöka att ly undra inkvisitionen. Rollen av Adso har även en annan spegel bild som den av mystiker Filosofiska Ubertino da Casale spelade så väl av William Hickey som spelar en känd mystiker som kritiserade stark det som var kyrkan officiella makt strukturerna som vill vara över alla andra på grund av makten på grund av sitt kultur och även för sitt mission.  Den medeltida kritiken av kyrkan finns i både Ecos text men inte minst i Jean-Jacques Annaud och hur han presentera med hjälp av skådespelarnas alla dess ansikte utryck dem atmosfärer som är typiska i Ecos roman och det ses bland annat i den roll av kvinnor. Ecos roman har som bekant många filosofiska och teologiska diskussioner som tas av Jean-Jacques Annaud till det som är den ytterst den av kvinnan. Vad innebär det rollen av kvinnan det är en positiv roll som fanns gott om under medeltiden med den stora modellen av jungfrun den som placera högt men även den som är lågt utan någon välfärd utan någon rätt som lever enbart på soppor som är flickan spelade av den chilenska skådespelerska Valentina Vargas. Hon är smutsig som dem andra bönder med otroligt vackert lik i den sätt på vilken hon presenteras en av dem gotiska minniaturer r. Hon dras till Adso inte på grund av hans makt hans börd men bara eftersom han är ung vackert och utsatt precis som honom. En utsatthet som berör allt i deras liv för henne vi har två trängs på ett liknade Ramigo da Vargine den giriga liguriska för detta kättaren spelade sav Helmut Qualtinger som är fantastisk i hans roll så full av kraft av ett slags råhet som låter honom vara den enda som kan stå emot Berando Gui. Det kan verkar konstig att jag skall analysera denna personlighet galant spelade av F. Murray Abraham som är en av antagonisterna. Bernardo Gui var en av dem grundare till Inkvisitorer och många konservativa katoliker har påpekat att han var i själva verket inte så intresserade i att bränna häxor men mera kättare och hela gestaltningen är den av en helt demonisk karaktär villig att även framställas och vara ett slags ynklig figur och är ständigt förknippade med sina militärer. Det är slående dem enorm kvalitet och skinnade i dem två militär styrkor som är dels dem som följer biskopar som skall förklara sig mot franciskanen vilka är klädda efter ett nord tysk eller kanske till och med skandinavisk mönster och dem av Gui som ser mindre eleganta klumpiga och mera brutala inte helt olika trots att återspels av dem franska trupper  många styrkor som används av en insatt styrkan diktatur. Dessa gestaltning är så bra och dem blir en del och jag anser att det var en stor misstaga med tanke med F. Murray Abraham fäktnings förmåga att inte sätta en duell mellan honom och William of Baskervillesom är i övrigt med The man that would be king den bästa rollen någonsin av Sir Sean Connery. Hans William är kraftig sympatisk karismatisk men inte helt fläckfri dels för hans förflutna och ett slags lättsinnighet att första den enda möjliga lösningen till dessa mordgåtor. Det är en roll som vi finner strak för och den har ett komplement i den enda sanna franciskanen som är inte Ubertino men Michelle da Cesena spelade så bra av karaktär skådespelaren Leopoldo da Trieste.- Triste var känd för komiska roller och det finns komiska inslag av denna sympatiska munken eller frate som har sitt ställning på riktig och står emot kapitalisterna som är den kardinaler exempel vis den magnifika men helt osympatiskajenna d’anneux som är Peter Berling mera av en ekonom än en prelat Om man skulle kontextualisera dessa till den verklighet i vilken Eco verkade dessa skulle vara de borgliga krafterna med franciskanerna skulle vara en blandning av intellektuella bland annat den väldigt duktiga Andrew Birkin i rollen som Cuthbert of Winchester duktiga  som posera och en på riktig intellektuell från verkligheten. Samma skulle sägas med ändringen som händer med flickan men jag är själv inte så 100 på denna tolkning fast det finns en speglig av samtiden och Ex´cos liv i den riktiga antagonister Jorge spelade avFeodor Chaliapin Jr.… med ett kraft en röst som påminner nästan om vissa lyriska tyranner och bibliotekarier Malchia. Det finns mycket som tyder att Eco skulle angripa Jorge Borges (i övrigt det är osannolik att dem inte tog Nobel priset dem båda herrar) som hatade den italienska litteratur men för mig det finns en annan tolkning även på grund av Jorge en så imponerade Feodor Chaliapin Jr. och Malachia Volker Prechtel utseende som är grotesk fördriven och gör dem till lika fält präster för saga om Ringen orken.  Deras kärlek till böcker dem svårtillgängliga och vackra bibliotek är i själva verket en känsla för att bevara kulturen att museigörande en. Problemet är att även om dessa två är dem mest handling kraftiga allt i kloster berör Det är en stängt manlig värld av munkar som inte enbart struntar att hålla sexuell avhållsamhet men också att ha en vanligt kristen hyfs. Det går från den svarta massan men även till dem som är lite mera sympatiska som den så mycket i skvaller belåten Elya Baskin på den en roll som liknar den av Stanisklavskijn.  eller i den grekiska översättare som spelades av den schweiziska nigerianska skådepelaren Urs Althaus en grekisk överstaten venazious  som gjorde en perfekt roll till andra som blundar med ena ögon och sen stirra med den andra kvinnan bröst. Samma munkar som hatar Bergengario en strak roll spelade av Michael Habeck jag kommer ihåg att som tonårig jag fann denna roll en karikatyr men för mig han är en stark kraftig och sympatisk roll av en person som tvingar till att agera stigmatiseras av andra och stigmatisera sig själv För mig det är en fantastisk roll. Precis som den av abboten vilken ör den bästa rollen av Michael Lonsdale som är den enda som verkar inte ens tro på vad det sägs i liturgin.. gör en fantastisk roll och vi kan ha ett liv inte olik den av Adso som en äldre män av Dwight Weist och tillsammans med i dem närbilder bygger han magi att få oss att åka tillbaka till medeltiden i en film som blir som en Barolo vin bättre och bättre under alla dessa år

Robert  Fogelberg Rota

Un film indimenticabile

Un altro capolavoro di Robert Eggers

Regia Robert Eggers

Tittolo Nosferatu

Intepreti Lily-Rose Depp, Bill Skarsgård, William Defoe

Distribuzione Sf

Voto capolavoro

Per ora ggs con the North man , wich e il Faro ha mostrato di essere un regista molto agguerrito pari a cineasti come Iliana Cavani, staley kubrick e Ingemar  Bergman ben rivisti nell’ottica dell’industria hollywoodiana ma andiamo con ordine per parlare di questo lavoro che ricopre la rama dei film di Munranu e Herzog non conto Nosfertau l’ombra del vampiro perché é un opera diversissima. Proprio da quest’opera arriva William Defoe che fa uno dei suoi tanti ruoli stupendi. Un po’ folletto , un po’ gangster e anche con parecchio di Arlecchino il divo di Hollywood presenta il professor svizzero Prof. Albin Eberhart von Franz che prende il ruolo spesso presentato da Van helsing. Questo personaggio che vive ai margini in una stamberga piena di ,libri polveroso precisamente come Faust all’inizio del monumentale lavoro di Munrua dedicato archetipo della letteratura tedesca. Precisamente come Faust anche se per salvare la collettività von Franz farà male a una giovane donna. Elen hackr nell’interpretazione di Lily-Rose Depp é quanto di più espressionista nel senso dell’anima al lavoro che si possa immaginare. La fotografia per altro bellissima di Jarin Blaschke lavora in due direzioni antitetiche la prima é la ricreazione della pittura romantica tedesca soprattutto nelle scene dal cimitero dove elen aspetta notizie di Jonathan , ma anche nelle vedute e nella parte moderna che ricorda moltissimo quello che fu uno degli horror peggiori ovvero l’esorcista con le scene delle convinzioni. Il linguaggio come quello nel fantastico montaggio di Louise Ford coadiuvato dalla musica di Robin Carolan è quello di dare un rimo moderno da film d’azione che si vede molto bene nella scena del vascello un vascello russo dove troviamo uno dei migliori attori del cinema ceco Karel Dobrý e nel nostromo russo Andrei Sergeev che prova a fermar eil vampiro con un ascia da guerra della flotta svedese. Prima di ritornare a Ellen e la sua posizioni é opportuno parlare del vampiro. Se Max Schreck prima e Klaus Kindski dopo avevano rappresentato un vampiro insetto pericoloso in quanto portatore di morte e di sciagure il vampiro di Bill skargård e soprattutto il conte Olock un gigantesco e mostruoso vecchio si e con i segni del tempo ma terribile come i cosacchi e i boiari del quale ha l’aspetto fisico. È pieno di un disprezzo aristocratico per tutto e tutti per quegli uomini che vede come inferiori e fa subito notare a Jonatahn che lui deve essere chiamto conte. I dialoghi tra lui é Elen che più o meno la cercato e che ha visitato come uno dei molti demoni incubi che erano soliti visitare le streghe, ma anche da franz il perosnaggio del nazista che insidia l’ex internata nel campo di sterminio in “Il portiere di nott e. Ellen diviene a un contatto nervoso difficile intrattabile e anche sarcastica. Le scene sono intese e si vede una certa somiglianza tra il vampiro che massacra anche bimbe come Clara (Adéla Hesová) e louise Milena Konstantinova) che sono parte della famiglia adottiva di Ellen gli harning che sono la famiglai borgese per antonomasia. Mentre ellen e Jonathan che se non in condizioni di indigenza vivono nella precarietà. Una famiglia dove vive la migliore amica di Elen Anna interpretata benissimo da Emma Corrin. Un ruolo non facile di una donna felice ma costretta da praticato dall’ideologia borghese o meglio da quelle mentalità ha una vita che solo apparentemente é civile anche perché igara. Questo si nota nella sua relazione con le figlie che trascura ma anche con il marito oltre che il ruolo da madre nei confronti di Ellen . C’é anche un’asimmetria non da poco che é presente tra il personaggio della moglie é quello del marito che secondo me é uno dei perfezionamenti anche grazie alla vena particolarmente buona nella recitazione di Aaron Taylor-Johnson nel ruolo di Friedrich Harding. É un ricco armatore sicuro fino all’arroganza é un esponete di quella borghesia mercantile e soprattutto proto industriale fortemente razionalista ma anche dubbioso su tutto. Non riesce né a comprendere le figlie che hanno paura del mostro ma neanche l’amico e soprattutto ellen che arriva a chiudere. Il dottor Sievers stupendamente interpretato da Ralph Ineson é poco piú di un fratello maggiore e per me sono fondamentali i diversi contrasti con il Prof. Albin Eberhart von Franz uno dei diversi ruoli super bene fatti fatti da parte di William Defoe. Si tratta di un ruolo che ha diverse valenze quella ironica anche se di sarcasmo strisciante quella aventurosa ma anche quella del coro per una tragedia . Defore con la sua mimica l’ambiente molto simile alla bottega di Faust nel “Faust” di Munrunau altra grossa fonte d’ispirazione delineano questo cacciatore di vampiri contro voglia un ruolo che poco alla volta fa entrare anche lo spettatore in diversi tipi di problematiche che sono anche seguite da quello che per me é la grossa qualità del film e che lo mette forse anche leggermente sopra le opere diMurnau  e soprattutto di Herzog il ruolo di Thomas Hutter che é per me splendidamente interpretato da Nicholas Hoult. Niente contro un attore come Gustav von Wangenheim bravissimo anche in virtù della sua teatralità a rappresentare la borghesia tedesca che ricevette un sacco di catstrofi o anche di Bruno garz che alla fine diviene lui il sucessore del vampio ma Nicholas Hoult dá nuove prospettive. Il giovane agente immobiliare emesso sotto da Klock preso in giro dagli zingari e poi bullizzato e messo in un angolo da Nosferatu  cresce trovando in scene che ricordano molto della mistica del cinema russo ma anche alcune opere armene di Sergej Paradjanov primo tra tutte la surrealista Il colore del melograno  inizia a trovare l’energia per essere degno dle suo amore. Nonostante l’iniziale leggerezza Thomas si farà sempre più forte precisamente come il quasi eroe Athme in “The northam” m. Peró si tratta di una forza contenuta anche con quella dell quasi stupro a Ellen che é una scena difficile. Robert eggers non é nuovo a presentare scene dure difficile che provocano disagio sia da “The Witch”a altre opere cme il “Faro” la scena di quando viene massacrato uno dei giocatori di ckricket a tesatte ma qui si va in qualcosa di peggiore qualcosa dove la parte fondamentale é il terrore pscitico. Un terrore che sembra prendere tutti tranne Thomas che recupera il proprio essere barabaro guerriero. Qui per me abbiamo un parlarllo interessnte tra Thomas e gli erroi di Howard Connan il barbaro ma anche e sopratutto Solomon Kane erroi capaci di raccogliere di nuovo le barabarie come acacde per gli eroie di Howard. Thomas non la raggiunge a pieno ma la tocca anche dopo aver visto sia gli zingari capitanati da Jordan Haj che sanno uccider eun vampiro con astuzia paesana e anche la novizia interpretata con vigore  da Tereza Duskova che forse s’innamora. Di Thomas un ruolo che cambia che ha un viaggio sia fisoco che pscitico  La novitá é che Ckock un ruolo molto ben interpretato da Simon McBurney il cattivo per ecceelnza. Si tratta a tutti gli efetti di un vampiro goffo ma non per questo meno pericoloso e quasi proletario qualcosa che non é posto con l’idea di Nosferatu o meglio di sua ecellenza il conte Orlock. Qui bisogna discutere su questo tetro guerriero simile ai cosacchi di jary Hoffman “Col ferro e con il fuoco” che prende a prestito molto da personaggi come Alien ma anche dal vampiro insetto presentato da Max Schreck nel film di munrau ma lo fa ancor adi più. La pandemia é  per il personaggio presnatto da Bill Skargård che ricorda sempre di più Max von Sydow un attore cpace di immedesimarsi nel ruolo ma lasciare anche il suo carisma la sua forza é ancora di più tutta la sua personalità in questo. Si tratta di un titano un personaggio che a tratti diventa anche mitico e fa di questo film non solo un attualizazione ma anche un ulteriore passaggio in questo archetipo in un film che é solo da vedere

Robert Fogelberg Rota

Jonathan en väsentlig skinnande

Robert Eggers gör ett annat mästerverk

Titel Nosferatu

Regi Robert Eggers

Medverkande Bill skargård. Willem Dafoe

Svensk distribution SF

Betyg i filemsn historia.

Nosfertau är en mycket bra film även om den är värre än ”The northman” och till skinande från den verk av Frederich Wilhlem ”Munrau ”Nosfertau” är den inte lika nyskpande. Det finns många fina stunder och det ses tydligt i den fotografi som presteras av Jarin Blaschke  vilken åteskpare många av den tyska romatiken eller kanske snarare sagt nordiska medcasper Fredrich och många andra målaren och en klippning av  Louise Ford som är modern aggressiv och tar filmen till en aktion dimension som bland annat saknade i Werner Herzog vackra remake. Det är denna film av Eggeres en film som tar även några grepp några inslag från bland annat Francid Ford Coppola ”Brake storek Dracula” men även fråpn ”Alien ” och ”Exorcisten”. Jag kommer att berätta ingeting om handlingen men kommer att diskutera vad som man ser hur man ser den och på vilken sett filmen är så bra. För det första har vi skådespelri av den perosnen kärlek som tar på ett häxor likande sätt farsoten Nosferatu till den prydliga och civiliserade 1840 talet norr Tyskland ellei som är spelas av Lily-Rose Depp. Hennes roll spel är fläkfri med den svart färgade håret den vemodiga utseende känslan att vara någonting att , att inte passa inne elelr influttas och dem svåra scener i vilken dem manliga begrepp som tvingar en kvinnan av denna anledning ser vi hur man låter henne sova i korstett eller även binder henne fast vid en säng. Det är en svårt ganska tuff scener och det är i slutet bara hon som kan vinna även genom att vara svårt och otrevlig på grund av faktum att hon tar sitt ansvara. Dem två karaktärer som står närmare henne är onekligen dem två små systrar Clara spelade av Adéla Hesová och Loiuse spelade av Lilena Konstantinova som verkar vid första ögonkastet bara vara en del av hushållet en del av den familjen idyl men vi märker precis som i fallet för Elen längtan till någonting att kunna vara med någon. Det är en aspekt som finns och inte finns i den andra karaktärern nära Elen hennes bäsat vänninan och mamma till dem två flickor Anna Harding spelade av Emma Corrin. Det är en bra roll full av kraft mångsidig eftersom vi ser att hon är långtifrån idyllisk eftersom anna är besatt av en religion som hon inte kan se är stel mot döttrar men i ett fall även avisande till make. Även hon utnyttas av vampyrern och den roll som spelas av Bill Skarsgård är dels så olik den Dracual som ett dandy men även i utseende från Max Schreck och även Kluas kindski . Bill Skårsgprd spelar en ond genom syrad svårt karaktärer som är döden med ett kläddelen som är den av kosackerna som man har sett i några polska filmer se ”Svärdet och Elden ” av H´jerry Hollfman . det är inte en insekt men en rent odlande moster självupptagen och extremt avvisande till allt och alla som känner ett ständigt förakt mot människor svaga och kan bara dricka sig mätt på en fantastisk kvinnan. Precis som Agehet i The Northman den oförglömliga roll av Alexander Skarsgård är denna greven Olok n kraft av natur en varg som omringar sig av råttor och hatar människor. Det ses tyglit i hans första mötte med Thomas Hutter men även i hans relaktion till den hjälparen som försöker att hjälpa honom Knock spelade så bra av Simon McBurney. Först verkar den en personlighet i Dottor Calligari men sen han blir mer och mer snuskig och läbbig som äter även upp en duvan. Han har den makt att kalla till sig Nosfertau som vi vet inte ensa om han dör. Orlock löses inte upp av solen. När vi talar om Orlock måste vi även tala om hans fiende den kärleks rival Jonathan är mycket väl spelade av Nicholas Hoult. I början han verkar ingenting mera än en vänlig make till Ellen och underkastad sitt arbetsgivaren den sarkastiska Knock och vi ser hur pass mycket hans verkar vara besvärad av hans egen hem men även så fascinerade av hans välmående vän . sen vi ser honom i ett slags initiations resan när han kommer först till Rumänien och möter zigenar kulturen personifierad av den kraftfull värdshusvärd  Claudiu Trandafir och av den äldre omhändertagande Georgina Bereghianu och av den sarkastiska vampyr jägaren Jordan Haj som med hjälp av den vackra och nakna Katerina Bielea lyckas att mörda en vampyr. Dessa kan verkar nästan komiska inslag lite grand som dem nunnor som kommer att hjälpa Alla dessa figurer lyckas att sätta igång en förändring för honom vilken kommer att ses tillbaka i Wismar. Där ser vi hur han är trots att är sårade en extremt intressant och handlingskraftig person som visar en empati bland annat för Friedrich Hillner spelade av Aaron Taylor-Johnson den vän som han har sett upp för. Jonathan växer och gör det till nästan en roll av hjälte som inte når på grund av andra omständigheter. Visa andra recensenter har kritiserat Aaron Taylor-Johnson men även hans roll är intressant för att den är den till synes perfekta människan barn eller snarare barnbarn till upplysning epok som misslyckas eftersom han kan inte nå leva upp. Samma kan sägas av läkaren William Sivers spelade av en helt oigenkännande Ralph Ineson. Det är den roll som står närmaren den som blir varianten för van Helsing den roll i vilken Hugh jackan och innan des Antony Hoppkils briljerade och här heter Prof. Albin Eberhart von Franz en schweizare som har Wiliam Defore ansikte nervösa mimik och hans fantastiska skådespeleri. Hans roll avisande mott män men så full av beundrade för Ellen och även entusiastisk för hans förna ungdom som kommer tillbaka. Det är den enda som spelar med den karisma och Hollywwood metoder. Fast det finns andra små roller som är viktiga som dem ryska sjömännen från kaptener spelade av den tjeckiska stor skådespelaren Karel Dobrý men även matrosen spelade av Andrei Sergeevsom angripper Nosferatu men en yxa som tillhörde den svenska flottan. En utmärk film

Robert Fogelberg Rota

Catwoman mera än Batman

Annorlunda men lika bra

Titel Batman

Regi Matt Reeves

Medverkande Paul Dano, John Tuturo, Zoe Kraviz Robert Pattinson

Svensk distribution Tv 6

Betyg A

Jag måste verkligen erkänna att med sina dunkla atmosfärer sitt extremt pessimistiska och realitiska vilja att presntera den alla värsta är Barman skapade under pandemi en av dem bästa super hjältar filmer någonting och vi skulle kunna säga att den är en av dem bästa filmer som jag har sätt på sistoinde. Handlingen är ganska lik den av Batman begins men det finns en väsentlig känslan Bruce Wayne är helt oväsentlig och jag har aldrig sett en likande Batman så mörk så sårande och så djup tvivlande. Vad han upptäcker i slutet över hans far är inte en överraskning snarare en bekräftelsen. Den batman som Matt Reeves presenterad är alltid mörk en missanpassade dark typ som ständigt vill bara förska nå det som är rättvisas en rättvisan som liknar hämnd även mot sig själv mott sit klass. Dels i den perfekta fotografi av Michael Giacchino och i den framställning av Robert Pattinson det finns ingenting som är glamorös elegant men den brutalitet av karaktärerna är mindre blir ganska nertonade och det ses även i hans två hjälparen som kommissarier James Gordon en mycket duktig Jeffrey Wright men även en Alfred som är endast militärisk mycket väl spelade med charm och handlings kraft av Andy Serkis. Det är även samma när det gäller den extremt läskiga boven som har ganska goda anledningar att vilja förstöra allt men går så pass mycket överstort att den blir en diabolisk motståndaren i egenskap av The Riddler fast inte som i Joe Schumacher och Jim Kery tolkning någorlunda sympatisk här bara det mest onda som man kan tänka sig på grund av hans banalitet och som har Paul Dano en av mina favorit skådespelaren hela enorma talang. Han är inte kraftig men sliskig själv upptagen och manipulerade demonisk i sitt enkelhet och inte för det mindre farlig. Allt är klockrent och det är en bov som har blivit ganska lik Batman men Batman är djup fanatisk. Det är mera än Solomon Kane än en Batman och jag tycker att det även lyckas i den relaktion mellan Catwoman eller Selina Kyle spelade på ett sätt som för mig förtjänade minst en Golden Globe av Zoë Kravitz. Vackert talang full graciös som en kat och dödlig som en leopard denna Catwoman personifiera mycket av dagens kvinnor som rör sig ett miljö som är patriarkalisk och även vit och Zoë Kravitz är perfekt med hennes blandning av afrikanska och slavisk skönhet och hon förligaste av det som är den negativa krafter av dem styrande. Det är en rebell och hon blir inte som i tidigare version förälskade i Bruce Wayne men i Batman. Jag måste erkänna att jag som är alltid uppmärksamhet på queer historier hade inte sett någon relation mellan Selina och Annika den ruska modellen och call girl spelade av Hana Hrzic som jag tänkte hon vill först försvara och sen hämnas av eftersom hon påminde strak om hennes mor . Catwoman är den högt moralisk stående eftersom hon är den enda som ser mot den rollen som samhället har gett henne och utifrån den störst synden i staden Gotman ”Hyckleri”. Ett hyckleri som är typisk för Carmine Falcone som är den mörkaste rollen av James Tutturo. Vid första ögon  kast en affärs ¨man och en far för sina anställda men i själva verket är ett utnyttjare en egoist och med psykopatiska tendenser. Det finns en extremt kontext mellan den alltid korrekta någorlunda trevliga Falcone och den våldsamma motbjudande Oz / The Penguin spelade av en helt supersminkade Colin Farrell. Han är en ful version av Tomy Soprano men trots hans våldsbenägenhet och hans sexism en reko bandit och han blir nästan sympatisk i förhållande till dem många korrupta poliser. Filmen har enorma kvalitet även när det gäller presentation av en annan tvivelartig gestalt som är den av Peter Calsson chef åklagaren spelade av Peter Sarsgaard. Det är en svag människan inte helt otrevlig som försöker bara att leva men misslyckas och till slut den får göra en slags beau gest , en mycket bra film

Robert Fogelberg Rota

Bra religiös thriller

Man borde be om lov till Tarik Saleh….

Fast man gör saker mycket bättre

Titel Konklaven

Regi Edward Berger

Medverkande Sergio Castellitto, Ralph Finnes, Stanley Trucci

Svensk distribution SF

Betyg A

Förutom slutet som försöker att fjäska med HTBQ och queer rörelsen på ett sätt som är naiv är ”konklaven ” en mycket bra religiös politisk och luten av en politisk fantasy filmen i vilken Edward Berger spelar i Rom en verk som påminner om  Tarik Salehs ”Boy from Heaven2 bara att Berger lyckas att dels få dem samma klaustrofobiska känslor med den utmärka nästan Carvaggio liknade fotografi av Stéphane Fontaine och en klippning som liknar den av Alfred Hitchcock för vilken och ett spänning som växer gradvis även med hjälp av den musikaliska bakgrunden  för vilken ansvara Volker Bertelmann.. en östlig påven har dött och en kardinalerna skall se till att konklaven skall kunna gå rätt av hans namn är Lawrence och hans spelas av Ralph Finnes. Hela gestaltningen är perfekt ljudande full av kraft men även av tvivle på sig själv och för kyrkan för religionen och allt ses genom hans ögon. Så pass mycket och här för mig har vi om inte ett problem i filmen och det är den vision på religioner. Jag citerade  Tarik Saleh som även om han utforskar makt strukturer i religiösa sammanhang han är inte negativ mot religioni sig medan berger är negativ mot religionen som sådan här verkar det finnas om inte ett ag mot religion en misstänksamhet. Vi ser hur pass mycket den som för den tradition men även grundtanke av religionen kan inte bli påven som i själva verket är den enda Benitez en kämpade missionär spelade av Carlos Diehz som har ett beundrade för Lawrence. Denna roll är intressant eftersom han är förmodligen den pastor som Lawrence Thimbely skulle vilja vara precis som den sionistisk dvs en präst som köper dem religiösa ämbete spelade av John Lithgow. Det är en dålig präst som den avlivad påven vill ta bort Sen vi har dem som är vänner av Lawrence som lite i taget han upptäcker deras svaga rent av motbjudande sidor. Jag måste säga att jag är lite förvånade att en av dem ondaste biskopar är den representanter för afrikaner Adeyemi spelade av Lucian Msamati. Jag just den Lucian Msamatisom var pirat kungen Salama sador i ”games of Throndes” en till synes glad och lite av en harlekin gestalts som har några hemska skelettet i garderober och den andra kardinal Bellini spelade så bra av Staley Truci som i själva verket trots faktum att han står för ett progressivt del av den katolska kyrkan är i själva verket en annan ”politiker”. Det är samma med den hjälparen som Lawrence har O’menley den prelat som presenteras av Brían F. O'Byrne som är en del av inventarier. Berger är nästan obessesiv på den sätt i vilken han presentera förmål som hjälper till skådespelarna att få deras ideer fram och det som är för mig det bästa är hur dem kyrklig högtid kläder banaliseras i likheten med filmens motståndaren den som står för dem äldre kyrkan kardinalen Tedesco som spelas av Sergio Castellito. Denne verkar vid första ögonkasten vara en nostalgisk av den äldre religiösa order men är i själva verket en ganska resonlig man tills han får en panik anfall. Han är biskop i norra Italien och just där bland många av hans församling  medlemmar finns nog många som tycker precis som honom, det är en De Filippos roll en kraft i ett utmärk film som även kan ha bland sina kvalitter den nunna ssyetr Agnes som spelas så bra av isabella Rosellini.

Robert Fogelberg Rota