Gladiator bra men inget mästerverk
Little Gladiator 2
Regi Ridley Scott
Medverkande Denzel Washington, pedro pascal, Connie Nielsen
Svensk distribution Filmstaden
Betyg A
Få regissörer har varit lika duktiga men lika hatade som Riddely Scott. Kanske många av dem som hatar honom är historiker och hobby historiker och sen en hel del av kritiken är på dessa fakta samt av faktum att inte kunna förstå att romarna var trots allt kosmopolitiska Filmen är en storslagen äventyrsfaktin ilm med många intressanta aktion scener och även några mycket fina stunder när det gäller fäktningen och när det gäller den intimistiska känslor mesiga skådespeleri. Slaget i början verkar komma ut från den av ”Kingdom of Heaven” nu me dem demokratiska numianer eller araber iklädda i keltiska rustningar som försvara sig frpn Rom. Denna scene är väldig spektakulär men även smutsig obehaglig utan att var spalter och vi ser hur Scott med hjälp av John Mathiesons fotografi och Sam Restivo klippning samt Harry Gregson-Williams ger en klimat. Vi ser dels döden av den som kunde ha variit den kvinnliga huvudrollsinnehaverska. det är en stark scen möjligen lite för melodrmatisk. I denna scen ser vi hur pedro pascal i rollen som Marcus Acacius har lyckas att ta den rollen av dem starka romanska ledaren. Det är en roll som verkar komplicerade men i själva verket den är ganska enkelt om enformig men en sådan duktig skådepelaren lyckas att göra den perfekt i allt och även intersant. En roll som är absolut den svåraste och jag anser att adels för många gånger den blir fången av rollen som Maximus som för mig är den enda bra roll av Russel Crowe är Hanno spm spelas av Paul Mescal. Det är en romare som går till en annan kultur och det finns även om den är en helt annolunda lyckas att vara karsmatisk. Det finns en fröst slag men det som öppnar hans väg till gladiator konst är en slagsmål med några bbabianer. Det verkar lite konstig men ofta dessa flock djur inteligenta och ganska lika människor var bland dem som var mest eftretraktare och ofta har dem setts bland Pompejs lämningar. Det är det som gör så att han får möta filmens stora bedrift som är Macrinus vilken är onekligen den mest skurkaktiga av alla roller som har någonsin presenteras av Danzel Washington, Sofistikerade , mästaren av alla typer av manipulationer är denna roll en numian som har blivit romaren eller romersk politiker och som har en Claudius Hamlet relation med Hanno. Den byggs och om i början han verkar endast skrupellös vi förstår att han är den västra sociopaten genom att vända upp och när på den som är den ”riktiga” fadern Markus Aurelios. Dennes arv följs av den personlighet som ör dem mest intressanta Lucilla som har Connie Nielsen ’anlete och hennes enorma skådespelerskaförmåga. Jag finner mycket konstig att både den danska men även den europeiska filmen. Med ett enorma karisma en tidlös skönhet och mycket små rörelsen lyckas hon att presentera det bästa av dem kvinnliga romerska ”dygden” eller vitrutas den att vara en domina. Det är första gången som ett romersk kvinnan ser äldre än skådespelerska. Hon har en annan temat som är likhet med en av filmen elementen som är vatten och vi ser henne först vid en damm med några fiskar. Observera att sonen denna aktion fyllda Hamlet är gjorden som han rör varje gång (samma gest som Riddley Scott brukade göra) medan fiende Macrinusmen även kejsarna är elden. Förutom Crowe fantastiska gestalt fanns det även mycket av ”Gladiator” framgång i kejsaren den grymma Commodus men här har vi två stycken. Den figur som är mindre historisk korrekt är den av Caracalla spelade av Fred Hechinger. Inte alls manlig enbart kapabel att gråta och kromar sig full av laster är han en Caligula som sätter även en markatta som konsul någonting som även under en sådan dekadenstid hade tagit ännu större upprör och Galeta som spelas av Joseph Quinn. I själva verkat verkar han endast en människa som verkar vilja ha rolig lite för självgod inte helt olik många av dem andra politiska aktörer som Tenax den sliskiga senator spelade av Tim McInnerny men Galeta har ytligare en annan roll den att vilja presentera paradoxen av västvärlden som just började med Rom som ville under varje stund lösa dess social problem med dem oändliga expansion och erövringståg. Dessa är den reflexion över den moderna som Ridley Scott brukar presenteras i till exempel the ”last Duell” med me too eller inte ryska bönder med tjetjenska krigaren som slaktade franska soldater i ”Napoleon” finns i denna figur och hur pass mycket folket i Rom är fattig , passiviserade, tiggande och även främlings fientlig. Det måste helt enkelt finnas en hjälte som förstör bättre än dem. Vad som har varit ett konstant i nästan alla filmer och serier tillägnat sig gladiatorerna. Det är för mig inget tillfällighet att en av Spartacus vänner dvs den duktiga Peter Mensah spelar den håvning som var nära Hanno och det finns alltid den som är ”förrädare” Viggo tränaren väl spelade av Lior Raz, ond inte så mycket för vad han gör men för hans roll medan dem andra vänner som Tertuga den mycket duktiga Rory McCann just han Sandor Chrgen i Games of Throndes är adels för mycket i skymundan. Det finns två intressanta karaktärer som är elementen luften dvs hustru Arishat spelade mycket bra av Yuval Gonen pilbågskytten som dör ganska tidigt men även rami vårt svenska inslag Alexander Karim en före detta gladiator som är en doktor från Afghanistan gift med ett brittiska som kommer att vara avgörande. Han spelar så bra så perfekt och vi har hittat den nye max Von Sydow han är också skåning. Det är en bra film även om två roller känns lite utanför Graku Derek Jaconbi och konferencieren spelade av Matt Lucas i själva verket lite för clown artig och helt icke kapabel att jämföras med den stora David Hasting. Filmen har ytligare en känslan den extremt spetakulera som finns i en vist figur den av Glykeo (faktisk en historisk gestalt en velatores en gladiator som kämpade mot djur med skandinavisk eller nord tysk ursprung) spelade av Chris Hallaways. Dess duell är en av dem absolut bästa i hela Riddely Scott film konst. Ytligare en anledning att gå att se filmen.
Robert Fogelberg Rota