Jake Kasdan regi når inte fram

Trots Goodman och De vito adelsför mycket upprepad film

Titel J Jumanji: The Next Level,

Regi Jake Kasdan

Medverkade Karen Gilliam  , Dannu deVito Dwayne Johnson Danny Glover Jack Black Alex Wolff

Svensk distribution SDF

Betyg B

Jumangy är en ganska intressant filmisk saga Som hade varit en av dem många en mans shower av Robbie Williams och sen man hade haft ett mer koral film med några av dem bästa komedi/karaktär skådespelaren som hade spelat aviatörer av dem intressanta huvudrollsinnehavaren den timida. Nu har man gått tillbaka till 1980-talet och dess estetik även tack vare två stycken myter av denna epok Danny DeVito som spelar morfar till den timida huvudroll innehavaren som har haft ett mycket svårt liv utanför data spela Spenser spelade av Alex Wolff och har inte kunnat ha en bra förhållande med Martha seplade av Morgan Turner  och inte ens lyckas att träffas med sin flickvän.den foto som presteras av Gyula Pados  är mycket vackert precis som klippningen av Steve Edwards  Så det blir ganska logiskt att koma minen i den och denna gång är denna värld ännu mer spånade och full av faror bland annat med den som är filmens stora behållning Jungo the brutala som har den väl bekanta ansikte av Robby MCCann n alias Sandor Clegane the houd n i Games of Throndes. Det är huvudsakligen samma roll som i första  säsongen av den berömda HBO serier och den gör filmen med sin kraft pondus brutalitet och alltid närvarande skådespeleri. Det finns för mig i hans skådespelare klara spår av Laurence Olivier lektion och det är onekligen både i stridsscener mot en övermannande Dwayne Johnson som spelar som alltid bra klara vid en brinnande zapelinfg eller i scener med the bride Kellen Gilliam en kvalitet som verkar bara komma i andra två personer i film.. den kinesiska Ming Fleletfood som spelas så bra av Awkwafina  några fast adels för få av Jack Balck lazzi. Scenerna med strutsar som kommer tillbaka är visligen verkligen obehagliga men dem känns lite för data animerade och mera än en originell film det blir adels för mycket trots snö en parodi på mad max furry road.. Probleemt är att många av karaktärer frå utvecklas lite för lite och kommer inte tillräcklig fram och är lite för timida. En bar film som tyvärr har inte utvecklas som det borde för exempel Betany spelade av Madison Iseman i rollen som Betany eller Kevin Hart som lyckas bra i rollen som Franklin 'Mouse' Finbar men blir aldrig så betydelsefull

Robert Fogelberg Rota

Från Bad boys to niece guy

men Ammon rule

Titel Bad boys for life

Regi Adil El Arbi, Bilall Fallah

Medverkande Will Smith Martin Lawrence Kate del Castillo

Svensk distribution SF

Betyg C

Bad boys for life är den tredje och kanske inte den sista kapitel i denna filmiska sagan som är en under genre av cops rap movie eller kanske det som har gjort den- Det som har varit genialisk är blandningen av komiken kraft och inte minst på grund av aktion. När det gäller aktions sekvenser och den möjlighet att skriva one liners är Bad boys for life har just många av dem men i själva verket trots den vackra foto som fångar Miami av Robrecht Heyvaert och en klippning som är professionell och snabbt av Peter McNulty den är en någorlunda misslyckad film. För det första är historia av hämnd inte så värst original och man har sett den i många ganster/cobs filmer ch det finns några haltande delar som är tyvärr dem två roll innehavaren. Will Smith är adels för upptagen att var  VWill Smith mera än mike och trots några utmärka och underbara scener när han skall mi sluet strida mot sonen eller i dem få seriösa samtal med partner Mardus Brunette spelade av Martin Lawrence. Just denna roll får aldrig utvikas till fullo och blir lite för komisk och inte helt lyckade. Det känns som Lawrence tar inte rollen seriös och blir nästan mera komisk än den riktiga komisk relive som är kapten Howard spelade ännu bättre av Joe Paldino i rollen som kapten Howard. Det är en roll som är komisk men får en plöstkligt lyft när han dödas av the bad guy Armando spelade på ett mycket övertygande sätt av Jacob Scipio. Det verkar som denen nästan stjäl hela show till Will Smith i rollen av en dubbel som får hjälp av den ytterst obehagliga och sexuella modern Isabell som spelas av Kate del Castillo. Rollen av den mordiska häxan är mycket bra och kanske jag hade även här utveckla någonting mera kansek med flera övernaturliga inslag. Dem tekniska inslag av gruppen AMMO som är den nya stjärnor i denna fiktiva Miami polis är för mig en uppfristing som den roll som spelas av en kort klipp Paola Nuñez. Det är i rollen som den glamöros rätt arm rita sim hon lyckas på ett spektakulär sätt att ge bild av en stark aktion liknade polis som får mig har mycket i gemensam i sitt distanserade skådespeleri med Ingrid Bergman. Den andra roliga medlem i denna grupp är onekligen raff spelade av asiaten Charles Melton som är till synes en nörd men har mycket av den glada och ”galanta” polisen precis som den vackra Kelly en sten tuff amazzon spelade av Vanessa Hudgens e a v dem bästa ballerinor och musikal artist vilken är ytterst spektakulär när hon skjuter  i hela USA och Don som är Alexander Ludwig annans känd för rollen som Björn i ”Viking”. Det är en bjässen som har samma stridsvilja som ett bärsärken men har visat att han vill inte utföra våld. Han är komisk och allvarlig samt nästan  komisk burlesk i alla med ett enorm karisma. Han är kanske med sitt osäkert bevis på den kris som många amerikaner med nord europeisk ursprung befinner sig i . Tyvärr hans roll precis som så många får aldrig möjligheten att ge en komplett och längre tolkning. . Visa av bild jakter borde kanske ha sparas för en DVD Netflix version och ha utveckla dem bättre. En film som kunde onekligen ha varit betydligt bättre.

Robert Fogelberg Rota

Ann- Elisabeth Bossé i parad roll

Film som vill så mycket med säger ganska lite

Titel Jag och min bror

Regi Monia Choki

Medverkande Ann- Elisabeth Bossé  Sasson Gabai

Svensk distribution Folkesbio

Betyg B

Den frank kanadensisk film har visat att vara myclet vackert och mycket inetresant inte minst för Xavier Donald filmer som unga människor i ett sälgs totemet och missanpassning och och vi kan börjar med att säga att trpts likhter i temat det är inte samma typ av film den som ges av Monik Choki inte minst på grund yt huvudpersonen är en kvinnan  Sophie som vill försöka att göra så mycket av sin egen liv men lyckas med så lite. Sophia gestaltad av Ann- Elisabeth Bossé  har ett bra filmisk närvaro inte minst på grund att hon ser ut som Anna Magnini men hela hennes roll är irriterade eftersom vi kan dels förstå hennes besvikelsen men vi kan inte förlåta henen. Redan ifrån början ser vi hur pass mycket hon är i centrum vill vara i centrum och dem få möjligheter till att avslappnas. Den foto som presentera av Josée Deshaises lyckas att ge en snedvriden bilen av verkligheten som spelas även med Monia Choki klippning som är sedd i Sophias perspektiv när det gäller dem komplexet mot ett bror som är psykolog Karim spelade av Patrick Hivpon . det är en roll som blir sympatisk men även för mycket för sympatisk och det verkar att han har ett Tendes att vilja för mycket. Rollen är svårt eftersom den har till skinnande från Sophia som är komisk men är även en person som blir djup tragisk och sårbart han verkar ha allting bra vilja bli älskade av alla inte minst Lucie deras modern spelade mycket bra av den vackra Michelinr Bernard en före detta 68 revolutionär som lever tillsammans med fader Hichem spelade med konicitet och patos av Sasson Gabai . Denne kommer från en icke preciserad land och hade ett stark kommunistisk övertygelsen precis som dottern hade en stark övertygelse av kulturen och dess uppgift någonting som kanske begränsade hennes personligheter och lägger henne mycket i kontast med andra kvinnliga figurare inte minst den doktor som utför abort på henne Eloise spelade av Evelyne Broch . Hon är tden exakt motsatsen till Sophia blond med ytterst reguljära drag älskar hundar och verkar den irriterade tjen från en mode magasin. Vi får inte veta så mycket om aborten och denna utforskas aldrig som Sophia akademiska livet eller nåra av henens andra reaktioner. Beskrviningen av tomheten är lite för lätt och mest av allt många scener upprepar varandra. mOtsasen äevn om fysisk är det ytterst lika till Eloise är Chaterine spelade av Joeell perè – Beaulieu en tjtj som försöker att leva  livet med dras till många konstigheter som ett missbruk av olika narkotika Det finns en scens som kunde ha utforskat och som hade kunna bli bättre är när Chaterine och Sophia går på ett afrikanska klubb och deras upplevelse bryts av Wolgfard Amadeus Mozart. Det är en bra scen men det blir ingenting av det. Kanske det är ännu mera vilja att visa att filmen är extremt lik livet som ibland verkar intressant men sen det försvinner med det blir verkligen lite för abrupt  . En bra film men lite frö svart utan att vara för dramatisk .

Robert Fogelberg Rota

Allen e i giovani d’oggi

Woddy Allen non ha niente da dire sul mondo attuale

Titolo Un Giorno di pioggia a New York

interpreti Timothée Chalamet Elle Fanning Jude Law

distribuzione circuito Aristin

voto quattro

le persone anziane hanno molto da dire e ci insegano molto ma alcune volte persono coem nel caso dell’ultimo e non spero ultimo di una grande carrooera che ci ha regalato suvvcessi perché si tratta di un film cupo senza essere interessante piatto e per giunta mancante di ogni qual tipo di mordente interesse o anche spunto artistico a parte che pe ri due giovani protagonisti. Il dialogo è piatto pieno di battutaccie é estremante irritante anche perché non presenta né il mondo attuale esistono i telefonini scusate I phone tanto per e non sono sfruttati in situazioni che potrebbero anche diventare di tipo comico e il mondo é solo un mondo WASP. In questa situazione abbaimo al centro uno studente sfaccendati e chialtorne in una facoltà umanista Gatsby Welles rappresentato sempre con classe e maestria da Timothée Chalamet che fa il nipote che Woddy Allen vorebbe avere brillante ma insicuro pieno di vizi che si metetrá con un irritante Selena Gomez  che é in realtà la versione in tiro di Greta Thulberg. Solo che piena di un irritante spirito da ragzzina viziata di classe alta. Un ruolo fuori parte senza nessuna Questo da fattoo che il giovane gatsby é vanesio raffinato e sopratutto molto nonotante la cultura o non cultura fuori dal comune straordinariamente superficiale. Lo si vede coem gioca a interetare clicke di un cinema noir che non é mai essitito o visto e non si capisce come possa lasciare Ashleigh Enright intepretata da un incantevole di una belezza boticelliana Elle Fanning questa é sicuramnete una tra le miglior giovani attrici in circolazione e il ruole dell’ingenua o meglio finta ingenua sarebbe perfetto e ci sono dei momenti di grande commedia quando la rampolla dell’Arizona à in compagnia del divo latino Frascisco Vega interpretato da Diego Luna . La scenetta é gustosa ma Diego Luna si sforza solo di imitare in maniera ridicola i grandi latin lover del cienma non ultimo Antonio banderas (non pe rniente apapre con un costuume da Zorro)e secondo me c’é una certa invidia di Allen nei loro confronti. Qui in questa storia cerca Allen di ripetere l’espereinza delle Notte di cabiria e di Lo Sceicco Bianco e potrebbe anche riuscirsi se si sforzaze di più. Invece la relazione tra Ashleigh Enright e il registone Ronald Polack in questo caso Liev Schreiber che é un bravisismo attore ma può fare molto poco. Lo stesso si dica di un altra persona estreammente fuori ruolo jude Law nei panni dello sceneggiatore Ted Davidoff che ha una relazione con connie una donna molto agressiva interpretata da Rebecca hall anche lei iper mega fuori ruolo. Qii per me quando l'incapacità+a della montatrice di far risaltare i giochi di Chiaro scuri che sono la forza di Federico Storaro. Alisa lapster é come la curatirice di un museo che mette un qaudro del Caravaggio in una cnatina umida. Anche la realzione tra Galstby e la madre diviene finta perché Cherry Jones ha l’et´per essere la nonna di Timothée Chalamet e molte persone avrebebro fatto questo ruolo in maniera più incisiva Sharon Stone , Michelel pefeiffer in Primis ma secondo me anche Garce Jones o naomi Cambell . Lo so che ppuò apprrie strano vedere la Jones come madre per il ruolo della madre di Timothée Chalamet ma i dialogi e le situazioni sono così fuori dal mondo coem gli apaprtmenti da film noir che non sarebbe stato così ecessivo. Il problema come sempre in Allen é la mancanza di umilitá e di comprensione del mondo contemporaneo . La recitazioen le battute e le abilità nel intendersi con gli atori che lo seguono molto bene sia Timothée Chalamet ma sopratutto Elle Fanning che però non può nella misoginia di alen decolorare. La Faning é un’attrice sopraffina naturale sofisticata ma manca un certo divertimento anche nel suo ruolo. Lo si vede sopratutto nel ruolo di Annaleigh Ashford coem squillo che però poteva essere la professoressa di Gatsby. Non dico che il film non abbia dei meriti ma questi meriti dovevano essere presentati da interpreti più azzeccati vedi lan hardey la meravigliosa cerci che potrebbe aver fatto scene molto più convincenti con Elle Fanning. Poteva forse anche essere la madre adatta per Timothée Chalamet ma penso che Alen non sappia neanche chi sia. Si tratta di un film debole con un elemento quello dei giovani che alen non conosce. Penso che ambienatto in un ‘altra epoca anche gli anni Ottanta avrebbe sicuramente dato di più a tutti

Robert Fogelberg Rota

Scorsese conferma il suo posto nella Storia del cinema

Opera omnia

titolo The ireshman

regia Martin Scorresse

Intepreti Robert De Niro, Al pacino, Joe Pesci

distribuzione Cinene Club i Capppucini voto capolavoro

The iresman é in ordine di tempo l’ultima fatica di martin scoresse é spero di cuore che la naytura e l'ispirazione ci regalerà almeno 10 film come questi. Sembra che un filo ininterrotto ha percorso l’opera di Martin Scorresse la perfezione tecnica che é anche data dal montaggio delle meravigliosa Thelma Schoonmaker sia pe il visivo che per il sonoro la fotografia bellissima per il lavoro ottimo di Rodrigo Prieto e più elegante della realtà e la filosofia nel descrivere i peccati capitali e inoltre la malvagità umana in questo caso anche con una punta di banalità. Frank the Iresamn ripecorer titta la sua vita a ritroso partendo dall’omicidio di uno dei suoi migliori maici. Il ruolo di Robert De Niro é perfetto più vecchio ma sembra esserci un filo conduttore tra il ruolo di Frank Sheadn é sopratutto quello di Noedes dell’indimeticabile “C’era una volta in America “ di Sergio leone anche se viene riletto alla luce di uno dei migliori ruoli di Leonardo Di Caprio shuttel isalnd. Questo si vede in una scena quando parlando in un italiano quasi improbabile con Ruffs Frank racconta di un esecuzione di alcuni prigionieri nazisti. Frank non é un criminale ma solo un reduce che continua a eseguire ordini. Lo fa in maniera effettiva e terribile proprio come Michel Coreloene ma con meno platina galmour in un uomo che resta sopratutto un membro delle proletariato urbano americano. È un caminista che vede la storia passare tramite la televisione ha un rapporto complicatissimo con la bella moglie mary interpretata con grazia e carisma da Aleksa Palladino ma sopratutto con la figlia Peggy che è prima interpretata da Lucy Gallina e poi da Anna Paquin che fa un ruolo molto forte difficile spigoloso e quasi ambletico. Non aprezza e non può perdonare quello che fa il padre e diviene quasi un ruolo ambletico che porta non pochi spiazzamenti per lo spetatore. Il ruolo principale dopo quello di De Niro é quello di Joe Peschi . Non é il solito diabolico gangster ma un personaggio moderato borghese volte altruista e addirittura raffinato. Ruff Bufalino é un ganster spietato e intelligente non molto dissimile anche se abbiamo una platina hollywoodiana dal ruolo interpretato da Toni Servillo in “Gommora” di Matteo Garonne. Un ruolo che fa riflettere perché é molto vario a parti comiche é assurde quando ha la possibilitá di inscenare alcune scenette con la moglie carrie interpretata da Kathrine Narducc che sarebbe l’unico personaggio auto referenziale di Martin Scorse perché ricorda sia Micheell Pfeiffer in “L’età dell’innocenza “ ma anche é sopratutto le diabolico e buzzure moglie die boss in che “Bravi ragazzi”. Un bel ruolo come anche quello tra il pittoresco é l'orrifico di Bobby Canavavle come Skinny razor il primo vero gangster che Frank conosce . I gangster o meglio gli imprenditori sono completati dal personaggio che ragiona dalla coscienza di un ‘etica perversa che é pur sempre un etica da fat boy mosse che é Domenick Lombardozzi un attore che dá un peso non indifferente. I nemici dei gangster non sono tanto gli uomini di legge ma in ganster che non rispetano le regole come l’odioso tepista da qauttro soldi magistralmente intepretatato da Sebastian Maniscalco Joe Crazy gallo che viene trucidato in un agguato che é complementare a quello del primo padrino oppure il ganster che puó fare quello che vuole che é Tony Provenzano intepretato möto bene da Stephen Graham  sembra che tutta la sua carriera si sia concentrata per intepretare questo mostro che ottiene tutto quello che vuole. Da notare che anche nella societá mafiosa la fortuna troppe volte é inspiegabile come mai Tony vince e Joe viene debellato oppure perché Fat Tony muore nel suo letto mentre un altro personaggio stupendamente interpretato come da bravissimo Paul Herman  viene depennato senza molti problemi. Anche i ruoli piccoli o molto statici sono interpretati da attori di peso come il boss dei boss dove Harvey Keitel riesce finalmente ha vere un ruolo serio nel satanico Briuno Angelo. Ma la vera sorpresa o conferma di ”The irisman” che lo fa un ’opera omnia é un altro italao americano Al pacino nel ruolo del magnate del sindacato dei camionisti Jimmy Hoffa. É un ruolo sopra le righe ma mai eccessivo di un individuo vulcanico pieno di forza ma anche di classe che é il vero Faust di questa storia. I duetti tra De niro e Al Pacino con la maschera della naturalezza due ”perdigiorno ” mascherano uno studio e un autodisciplina. Scorsese ha il merito di riuscire a capirli aspettare con amore il momento dove la recitazione raggiunge vette sublimi . Un film che é ricco di pathos di momenti forti che ci fa pensare anche sulla nostra società e la nostra idea di morale sopratutto nel parte final dove Frank non può morire in pace o forse non può morire affatto ance se il modo intorno a lui è diversissimo

Robert Fogelberg Rota

Pinocchio chi altri

Il film più bello per natale

Tittolo Pinocchio

Inteppreti cecacrini Roberto begnini

distribuzione Cineplax

voto capolavoro

Pinocchio anche per una ragione lavorativa da insegnate d’italiano é uno dei mieie testi preferiti e quello che Matteo Garrone ci ha regalato é un film che é talemnte bello e talmente ricco anche se alcune parti vengono tagliate in maniera molto brutale perché troppo ricche d”azione” e decide sopratutto di utilizzare per leggere il capolavoro di Carlo Collodi con il suo stile e lo si vede sopratiutto per come utilizza il montaggio di Marco Spoletini che ci fa spaziare per borghi coline e campagne di un Italia antica e contadina dove un pover uomo che sta cercando di trovare quello che resta in una crosta di formaggio Geppetto interpretato da Roberto Begnini. La fotografia con una serie di colori forti che sono rivisti con uan forma di seppia da Nicolai Brüel la cui fotografia é stupenda. Il ruolo di Gepepetto ha due caratteristiche la pazzia che lo porta a farsi un bambino é il bisogno d’amore. Il personaggio veramente magico e chi fornisce il pezzo di legno niente poco di meno che mastro chiglie aliaz Paolo Graziosi uno dei migliori attori italaini di sempre. Il Pinocchio é quello classico con l'elegante vestito di rosso e vediamo come oltre a recitare il giovane Federico Ielapi sia Pinocchio curioso birichino e di buon cuore ma molto troppo impulsivo sopratutto all’inizio e nel rapportarsi con il grillo parlante interpretato da Davide marotta- la favola procede come sempre in Garrone con un ‘attenzione per ogni particolare che non é mai minimo e con i personaggi a volte comici e benevoli come la lumaca Maria Pia Timo oppure duri e cattivo come l’insegnate interpretato da maschera di commedia dell’arte da Enzo Vetrano forse contro le . Oltre a questo abbiamo i personaggi magici dall’allucinato mangiafuoco un ruolo bellisismo quasi shaspelariano ma anche di cuore di Gigi Proieti e la fatina magica prima l’amica intepretata con naturalezza da Alida Baldari Calabria per poi avere un ruolo di un eleganza e di un allegoria stupenda da parte di Marine Vacth  uan suer modella francese. Si vede coem più che da madre li fa da nutrice introducendo l’arte e la bellezza nelal vita di Pinocchio che viene quando c’é la famosa metamorfosi é da asino viene portato a esibirsi in un circo. Più ancora che tutte le problematiche del chiucchino Pinocchio solo l'interpretazione di Massimiliano Gallo é stupenda nella sua durezza. Il vero cattivo é senza dubbio l’omino del butto interpretato da Nicola Scardia un veterano che presenta la banalità del male. La scena del carro con i monelli tra i quali Lucciniolo un misurato Alessio Di Domenicantonio é quasi spettrale. Purtroppo Rocco pappaleo e troppo incolore unica nota storta in un gatto troppo comico e offuscato dalla provadel gatto Massimo Checcarini si tratat diu un ruolo unico bellissimo stupendo e alla fine abbiamo ua scena madre. Un vero capolavoro

Robert Fogelberg Rota

Storslagen kostym film

En Barry Lyndon för HTBQ rörelses

Titel Porträtt av en kvinnan i barnd

Regi Cécile Sciamma

Medverkande Noèmi Marienat Adéle Haenel Valeria Golino

Betyg mästerverk

Få filmer jut med undantag av Stanley Kubrick ”berry Lyndon ”har man skpat en film som har haft sådan kraft och har varit så precis i att återskapar 1700 talet och bland dem finns onekligen den nya mästerverk av Cécile Sciamma som lyckas att presentera två kvinnor problem och dem svåra förhållande i ett kvinnlig värld. Med undantag av en scen med några stycken sjömännen och i slute scenerna när Marianne har sitt salong det är mest frågan om en tätt relation mellan olika kvinnliga gestalter . I centrum av historia finne an målarinnan Marianne mycket bra spelade ab Noèmi Marienat som visar tydliga tecken för att inte kunna komma bra i den tiden mäns dominerade samhället att vara otroligt rebellisk och målmedvetande som i Bretagne skall måla dem Héloise spelade av Adéle Haenel en vild skönhet som kommer från en kloster och har redan gett många problem till andra målaren. Det är kvinnan mor den milanesiska grevinnan spelade av Valeria Golino en mycket duktig och raffinerade italiensk skådespelerska som vi få dottern gift i Milano. Marianne skall försöka att vara till mötes gående med henne och inte minst vara öppet sympatisk och komma närmare Heloise. Den foto som presenteras av Calire mathom visar tydligt en bild av 1700 talet som är blöt mörk ganska primitiv och hemligt och man märker hur den samarbete med den klippningen av Julien Lacheray som visar bilder som ibland scener som är fulla av händelserna och kontemplativa tagningar när den romantiska historia mellan Héloise och Marianne träder fram med hjälp av den vilda naturen den icke tämda Atlanten kusen vid Bretagne och i den relation med den ursprung folket dem olika backanaler av kvinnor som presteras av Sophie den till synes tama tjänsteflickan som spelas av Luana Bajrami. Det är en roll som öppnar för en annan tolkning av ett film som verkar mera på ett spännande fast lugn sätt visa en bild av 1700-talet som är inte den som vi har som den mest vanliga men snarare en bild av det som finns bakom dem pampiga salonger i dolda kammaren. Det finns några höjdpunkter som dem nacka scener och den av måleri som gör den film till en av dem mest sevärda 1700-talet filmer någonsin.

Robert Fogelberg Rota

Den ultimata Jul filmen

En film som visar hur pass duktig är Emilia Clark med den komiska

Titel last Chrismans

Regi Paul Feig

Medverkande Emilia Clark Emma thomson

Svensk distribution SF

Betyg A

Få skådespelerskor är idag lika uppskakade med allt rätt som Emilia Clark vars död har vart en av dem tyngsta i hela Games of  Throndes. I ”Last Chrisman” visar hon ett stor Carisma medvetenhet i en av dem bästa julfilmer någonsin. det är en minnesvärd roll den som hon gör av Kate som vi möter när hon i början är en liten flicka som sjunger i ett serbisk ortodox kyrkan men snart kommer hela filmen att flyttas i en av dem staden som ger oss bättre känslan av jul i vårt europeiska självmedveten London i vilken dem olika euroepiska traditioner möts med den amerikanska. Den fotografi som presenteras av John Schwartzman… visar det mest utsöka som dagens foto kan ge oss och med vackert ljussättning i den a mörka värld vem vi har den bästa och mest framgång rika klippningen av Brent White. Katerina eller Kate som älskar George Michael är en super begåvad och intelligent tjej som tyvärr kan inte lyckas att få den upprättelsen som hon borde ha fått på grund en serie av komplext  som drabbar även hennes syster som är lesbisk Marta  spelade mycket  bra av Lydia Leonardoch visar inte det. Modern Petra och emma Thompson visar hela hennes komiska talang är extremt sympatisk men kvävande precis som den andra modern kinesiska hon kallade sansa som har en affär som säljer jul prylar. Det är just aktion tigrinnan Michelle Yeoh från många Hollywood och Hong Kong /Kinesiska filmer som ger som alltid en varmt vacker och rolig roll och Kate lyckas även att spela Cupido med den tyske. Michelle Yeoh  gör en kommedi roll emd grace och behag …. Vad som börjar bli  att mer och mer rolig i filmen och att lyfta den är den relation med Tomi vars gestalt Henry Golding gör hans livs roll  en ung excentrisk mön som skulle kunna verkar sonen till Santa. Han är i den svåra och under några stunder även dramatiska livet av Kate och få henne att bli mer och mer medvetande. Visligen kommer aKte aldrig att ge upp hennes drömmar att bli en sångerska att kunna arbeta i denna fällt med att hjälpa uteliggaren att få lite värme och att återta den svåra realtion som hon hade med dem andra kvinnor i familjen modern och syster. Det är en kärlek film med eftertanke gjord på et utmärk konstnärlig sätt som till slut visar även ett inlägg i dagens samhällena debatt med att säga att det som är den absolut viktigaste är att gå emot dem främlings fientliga  tendenser visade i Brexit som ses tydligt när en ung dum kille i en av dem få scener skriker mot andra kroater/bosnier. En vackert och fin känslig film som man bör se.

Robert Fogelberg Rota

Jag tackar SF för den underbara filmen

En suverän film

Titel Hidden life

Regi  Terrence Malick

Medverkande Bruno Graz, Michal Nyquist  August Diehl Valerie Pachner Tobias Moretti

Svensk distribution SF

Betyg Mästerverk

I själva verket man borde inte recensera en Terrence Malick film men bar njuta av den. Forto är päreket och landskap den rytmen som förkommer i naturen och dess vackra sätt har sällan presenteras på ett  sådan bra och utmärk sätt får vårt minnet till dem andra verk av regissören även om det förkommer andra bilder som är dramatiska kanske lika välgjorda men som blir förskräckliga för oss dem Leni Riefenstahl ”Viljan triumf ” som var ett ytterst välgjord hyllning till parti dagar i Numenberg , som ville uppskatta den agrar ideologi av nazismen. Det är början på den men det blir allt värre allt kraftigare och allt brutal som den historia som utvecklas i de vackra alperna men en passion som kommer att bli mycket lik den av Jesus. Det är historia om den österrikiska bonde  en vanlig människa en väl ansedd och trevlig medlem i hans samhället gift med ett vackert  kvinnan som precis som honom är en människan med smutsiga händer av den enkelt anledningen att hon arbetar hård med jorden. Det är en värld den i vilken huvudpersonen bonde Franz Jägerstätter spelade i hans livs stor roll av August Diehl som är nästan pastoral idyllisk och det finns ingenting som verkar ge ett slags klimat av problem för honom och för den unga fru Franziska spelade mycket bra med ett stark inlevelsen av Valerie Pachner förutom modernitet. Franz hade tydligt avsats sig modernitet när han sålde en motorcykel och modernitet är nazismen med sitt hat sin våldsbenägna ideologi som verkar slå mot allt som Franz har om käraste. Det är en av stora förtjänster i filmen är hur nazisterna är presenterade visligen enfaldiga och populistiska människor men inte helt onda som borgmästaren Karl Markovics i den fotografi Jörg Widmer lyckas att vara både modern och lik den som har varit höjdpunkten i den tyska film historia expressionismen. den klippningen som presenteras av Rehman Nizar Ali visar serier av långa tagningar som tillhöter oss att kunna se olika detaljer inte minst i den komplicerade relation som finns mellan Franz och den katolska kyrkan. Om by präst Tobias Moretti försöker att hjälpa Franz och Franziska (det ses mycket tydligt i den scen i vilken han medlar mellan dem andra barnet by och Jägerstätter familjen) det finns trots den mäktiga barocka  arkitektur en känsla av utsatthet mot nazismen som ses tydligt i den roll Bishop Joseph Fliessen som spelas av Michael Nyqvist. Det är en stark roll karismatisk men den säger mycket lite eftersom den kan säga bara lite grand och det känslan som den medger är en av uppgivenhet som konstatera med den av nazisterna och deras kalla borgar. I att början med och Malick som är huvudsakligen en av dem regissörer som arbetar mest med drömmer och symbolik ger den realistiska och vardagliga version av Werner Herzog ”Wojciech” med Frans militär dressyr och den sällskap som han har med en annan av dem personer som nazister vill inte beblandas med den enfaldig och nästan clown artig Valdian spelade av Franz Rogowski. Det är en roll som kontrastera inte bara med nazisterna men även med den av antinazistaren som mjölnaren gestaltad av  Johannes Krisch som käns upphestad Franz men hjälper inte honom till fullo. Det är mycket ti filmen som ör osatt efetrsom dels Franz är en bygg människan men även en människan med ett stark känslan för heder och samvete samt ett stark ärlighet. Detta vra för nazisterna kvalitet som endast bönder fortfarande besikta i den Tyska riket som vra en av dem modernaste länder i världen. Det som är slående är hur alla dem olika auktoreter försöker att övertala och lyckas rent logisk och dialektisk Franz från den psykologen som kommer till borgen Herder mycket väl spelade av Matthias Schoenaerts av som demolera rent logisk till domaren i militär domstol (det verkar osannolike med Franz kommer att tas enda upp till Berlin Luben spelade mycket väl tyvärr i hans sista roll av Bruno Gannz. Det är en lektion i skådespeleri som verkar komma från Dreyers ”Jean D’Arc” men Franz som tittar inte på honom till advokaten Frederich Felman spelade på ett briljant nästan komedi törning av Alexander Fehling mera känd för hans briljanta roller som ger  ett viktigt argument den av överlevande. Filmen har många starka intensiva stunder och bilder som är viktiga . Förutom djur naturen även föremål spelar en roll den oroväxande tåg som gjorde förintelsen möjlighet till militär bilar och inte minst den kanon som finns i fästning som är ett rysk pansarvärn pjäs. Många bra regissörer skulle inte hålla samma uppmärksamhet mot en enstaka föremål och det materialisera hur pass lika diktaturerna är. Det finns ytligare någonting annat och det är den studier om dressering och straff som tar plats i ett ”vanlig” fängelse med ett sadistisk fångvaktaren spelade av Benno Steinegger vilken skulle tyvärr passa bra även i våra demokrati , och i slut verkar vara den enda som är berörd en adels fantastisk film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Film Music Live Festival 2019 - Filmfestivalen som verkligen sticker ut



På filmfestivalen Film Music Live Festival hyllas filmmusiken, men också kortfilmen.

Festivalen som helhet 8/10

HUR DET HELA BÖRJADE

För andra året i rad presenterar företaget The Prod (passande namn) festivalen som kompositören och läraren Daniel Engström tog till Sverige efter att ha sett något liknande under studierna i Los Angeles. Tillsammans med sin kollega och vän Daniel Bergström (Musiker utan gränser mm) och skådespelaren Urban Bergsten genomfördes första festivalen 2018. De lyckades få med sig Filmkören, ledd av Annalena Engström och en orkester med förstklassiga musiker som normalt spelar i några av Sveriges största orkestrar. Men ingen festival utan filmer så 2018 tog filmansvarige Urban Bergsten in filmer som var helt nya men också flera som redan var gjorda. Regissörerna, som flera är up and coming, parades ihop med filmkompositörer som skrev musik som alltså under festivalen framfördes live.

FESTIVALEN 2018

Den framstående filmkompositören och filmproducenten Simon Kölle skänkte tyngd till festivalen genom att dels vara ordförande för juryn, bestående av tunga namn från branschen, och leda hela kvällen som konferencier.

2018 ägde festivalen rum på Kulturama i Stockholm och det inför en fullsatt salong (300 personer). Festivalen blev lite av en snackis men helt tog det inte fart. Men många var de som visade intresse för att utveckla konceptet vidare. Även en sådan gammal Filmkompositörsräv som Thomas Lindahl, som varit med första året i juryn (och hjälpt till med produktionen), ville 2019 vara med och skriva musik. Men inte bara han skiftade en juryroll till att vara med i festivalen då skådespelaren och regissören Marina Nyström (som regissör) fick lusten att göra en film som klarade Bechdeltestet och dessutom få jobba med kompositören Anton Berlin. Dirigenten från 2018, Jonas Dominque, klev även han in i festivalen som kompositör 2019.

Vinnare 2018 var:

Bästa Musik Sofia Hallgren för ”We are Family” med regissör Jannike Grut
Bästa Film Josua Enblom för ”Steps of Loss” med kompositör Maria Lithell Flyg
Vinnare av Juryns Specialpris Michael Andersson för ”Wake up Call” med regissör Andreas Grant

FESTIVALEN TAR FORM

Efter det framgångsrika första året satsade The Prod och den produktionsgrupp man skapat helt klart på en större och bättre tillställning.

STIM ville vara inblandade och en bunt etablerade filmkompositörer anslöt sig till festivalen 2019. Den ideella organisationen MusiF (Musik i Film) fortsatte sitt engagemang som de inlett 2018 och så även många fler. Inte minst den nya samarbetspartnern Kungliga Musikhögskolan (KMH).

Simon Kölle samlade en ny jury med endast två personer som var med 2018 och han axlade återigen rollen som konferencier. Detta gjorde Simon alldeles lysande. Det blir en extra trovärdighet med en sådan frontman som håller ihop det hela proffsigt. Faktum är att jag höjer betyget på festivalen lite extra på grund av Simon och även orkesterns skicklighet. För den som inte känner till Simon så är han en av nordens mest etablerade filmkompositörer men han är också filmproducent med flera långfilmer på sitt CV.

Kungasalen på KMH tog in en publik på 500 personer och någon berättade för mig att redan efter några dagar var alla biljetterna slut. Det hela var gratis då KMH har sådan policy, men det råder ingen tvekan om att det här konceptet är något jag och garanterat många andra skulle betala för.

JURYN

Juryn nu i år bestod av juryordförande (Simon Kölle).

Film och serieregissören Richard Jarnhed (Svartsjön, First Responders, Re: volt) som var med för andra året.

Professorn Joakim Tillman som har de populära filmmusikkurserna på Stockholms Universitet. Han var med för andra året i rad.

Filmproducenten Filip Hammarström (Jordskott, Dröm).

Fil. Doktor Tove Thorslund som jobbar på SFI och driver Nordic Women in Film.

Lektor David Thyrén som jobbar på KMH.

Producent och programansvarig Ditte Feuk som jobbar på SVT.

RECENSION AV FILMERNA OCH FESTIVALEN 2019

Det dröjde lite innan det hela drog igång, men det strömmande in förväntansfulla åskådare och stämningen var på topp. Nu skulle en, för Sverige, unik upplevelse äga rum. Det kände nog de flesta.

Efter en lite lång men charmig inledning av dirigenten Per Engström och att Simon Kölle presenterat och tackat sponsorer och samarbetspartners så drog festivalen igång på riktigt. KMH:s Kungasalen är en lokal med väldigt bra akustik. I årets startfält fanns som sagt flera etablerade namn men också nykomlingar. Stämningen fortsatt på topp. Duken filmerna visades på var väldigt bra och stor men ljudet från vissa filmer (främst dialog) lät lite ihåligt på sina ställen, men ljudet från orkestern lät bra.

Precis som förra året tävlades det om tre priser och Juryn, lovade Simon, skulle presenteras senare under kvällen.

Att vara en Tant

Först ut var en film av en regissör vid namn Kim Nehzaty och kompositör Oscar Collin. Ingen av dessa killar kände jag till på förhand och jag hade svårt att hitta speciellt mycket information om dem. Inte ens festivalens hemsida skrev något om de två. Filmen hette ”Att vara en Tant”. Det hela visade sig vara en ganska märklig komedi där det var väldigt mycket musik som inte var orkester. Hur en sådan film ens kan kvalificera sig till festivalen med tanke på det vet jag inte. Det fanns en del småroliga element i filmen och det lät inte som att Collin är på något sätt obegåvad men filmen och musiken limmade inte alls ihop och det blev platt fall. Jag vill nog gå så långt som att säga att den här filmen aldrig borde varit med då den inte alls passade festivalen.

Snärjd

Festivalen skyndade vidare till film nummer 2 som hette ”Snärjd”. Regissören Björn Engström känner jag till sedan tidigare då han är en duktig klippare och har jobbat länge. Hans film Tangent Room har jag också hört talas om. Kompositör för filmens musik var Stellan Sagvik som är teatermusiker, multiinstrumentalist och tonsättare. Han har komponerat för olika sceniska sammanhang såsom musikdrama, opera, film samt kammar- och orkestermusik. Han har en bakgrund inom Världsmusik.

Filmen ”Snärjd” kändes lovande i sin enkelhet och höll ihop rätt bra som film. Det här var lite mer som jag förväntade mig och påminde mer om filmerna 2018. Det var tyvärr inget som riktigt stack ut med filmen och musiken men den kändes intelligent och genomtänkt. Proffsig. Dessutom var det bra skådespelare med i filmen även om det i början kändes lite som styltig dialog. Att göra musik till filmen var nog ingen lätt uppgift då den påminde lite om något existentiellt drama, men då det är i kortfilmsformat får man som publik aldrig riktigt möjlighet att landa. Historien behövde nästan ett längre format för den här filmen och därför blir betyget på filmen ganska svalt.

Solen är 5500 grader

”Solen är 5500 Grader” hette film nummer 3 och nu hade publiken mer att jämföra med. Det var en film om utanförskap sett ur en 8-årings ögon. 8-åringen var en duktig skådespelare och dessutom spelade hon större delen av filmen mot den skicklige skådespelaren David Nzinga som vi sett i många filmer och TV-serier de senaste åren. Bland annat gjorde David en bra insats i ”Svartsjön” och ”Måste Gitt”.

Regissören Engeli Broberg är en regissör som tydligen har en bakgrund inom dans och dokumentärfilm framförallt. Hon hyllas som ett hett namn bland unga kvinnliga regissörer och har fått stöd av Women Make Movies av SFI och Sundance. Engeli jobbade med en film som satt ihop och där hon ömsint regisserat skådespelarna till trovärdiga insatser. Hennes samspel med kompositören Jakob Lindhagen, som pluggar på Mastersprogrammet i Filmkomposition på KMH och STDH, var bra. Det skulle visa sig senare att filmen tilldelades Juryns specialpris just för samarbetet. Jag frågade juryn om motivationen och den var lite luddig, vilket Simon Kölle förklarade hade att göra med att tiden rann ut (något de gärna får förbättra till nästa år), men det jag fick fram var just samarbetet och det finstilta. Jag tyckte filmen var den bästa av de tre dittills. Jag blev sugen på ett längre format av dessa två. Lovande.

Efter film 3 så presenterade Simon Kölles  juryn och det var verkligen en högklassig sådan. Roligt att de ställer upp och skänker trovärdighet till sammanhanget. Hatten av.

Avsked

Film 4 hette ”Avsked” och regissören Jakob Mohlin hittade jag absolut ingen information om.

Kompositören Helena Martinsson Tillberg kommer från konstmusiken och har varit verksam sedan 1994. Det här var första gången hon skrev musik till film. Filmen, en sorts drama, med övernaturliga inslag handlade inte helt förvånande om ett sorts avsked. Helena beskrev innan hur hon hade skrivit musiken och det rådde ingen tvekan om att ambitionen var hög. Jag tyckte musiken fungerade betydligt bättre än filmen som var lite märklig. Musiken var kanske lite okänslig ibland hur den kom in och lämnade en scen men för att vara första gången Helena skriver för film så tycker jag hon gjorde ett stabilt jobb.

Greetings

Film nr 5 bar namnet ”Greetings” och det här var en märklig men charmig historia. Det var nämligen den erkände regissören Mikadelica Gustafsson som gjort den i samband med en musikvideoinspelning för 18 år sedan! Filmen uppskattades av många, trots sin kassa kvalité, och jag måste nog också instämma med att det här fanns en del riktigt kul inslag. Bäst var den Alien som var med. En absurd historia där vi såg skådisar och även regissörer som senare skulle bli några av våra största. Men skådespeleriet var ändå rätt stelt och tyvärr höll inte filmen och musiken helt ihop. Men kompositören Javad Safari, som för mig var okänd, gjorde ett bra jobb tycker jag och fångade absurdismen i lagom hög grad. Han hade kunnat släppa tyglarna mer tycker jag och verkligen vågat löpa linan ut men det här var ett bra försök.

Vår

Den sjätte filmen och nästsista innan paus hette ”Vår” och regisserades av Matilda Savér och musiken komponerades av Magnus Jarlbro som var en av festivalens tyngre namn.

Matilda är en ung, blott 20 år, regissör och manusförfattare som här gjort en fin film om en dotter och en far. Både pappan och dottern var trovärdiga och riktigt bra! Tyvärr var filmen lite för dialogtung för sitt eget bästa men annars fungerade den väl.

Jag tycker musiken var väldigt vacker, kom in snyggt och jobbade både subtilt men också som ett förstärkande av narrativet. Magnus Jarlbro är en mästare och här jobbade han både tematiskt och ömsint. Magnus kan jag tycka borde fått Juryns specialpris eller bästa musik, men han fick helt klart konkurrens senare under kvällen.  Han har gjort musik till mer än 40 film/Tv-projekt. Bland annat ”Svinalängorna”, ”En Soap” och ”Hundhotellet”. Han har en bakgrund inom rock och jazz. Jag minns hans musik på förra årets festival och där kom han inte riktigt till sin rätt även om musiken även då var av hög klass.

Heading North

Den sista filmen innan paus, festivalens sjunde, var en film jag verkligen sett fram emot att se. Det var en del ur en dokumentärfilm vid namn ”Heading North” om en man som åker hundsläde från Östersund till Treriksröset. Filmens regissör Niklas Allestig som kunde inte närvara på festivalen. Det är en stark regi som passar bra med .musik på ett utmärk sätt.

Oscar Fogelström har en bakgrund som musikproducent där han gjort musik till bland annat Melodifestivalen, men han har i två decennier samarbetat med både svenska och utländska regissörer. Bland annat har en gjort musiken till Lasse Hallströms film Hypnotisören och Aurora. Han har även gjort massvis med reklamfilm. Oscar var nog troligen lite av en favorittippad kompositör inför festivalen men här hade han uppenbarligen uppförsbacke. Jag har många gånger lyssnat på hans fantastiska score till filmen Aurora och uppskattat hans känsla för klanger. I den här lite intetsägande dokumentären så försökte Oscar lite för mycket att lyfta filmen till höjder den inte besatt. Han verkligen ville göra den till en Hollywood-dokumentär och det skar sig tyvärr mot det vi såg. Dessutom var ljudet från filmen alldeles hemskt vilket inte gjorde Oscars vackra och pampiga musik rättvisa. Ingen tvekan om att Oscars musik var bra, men filmmusik innebär ju samspel och i viss mån underkastelse inför själva filmen. Oscar körde sitt eget race och det blev för mycket av det goda. Åh vad jag hoppas Oscar återkommer nästa år på festivalen och att han då paras ihop med en regissör som är närvarande.

Efter en paus fortsatte festivalen som nu hade börjat bli varm i kläderna. Allting löpte på fint och både orkestern och kören hade visat klass. Kören var ibland lite ojämn på sina ställen och stod och gjorde något med telefoner men ibland glimmade de till och skänkte något vackert över filmerna. Kören framförde faktiskt också egna stycken och de andades charm och sångglädje.

Irrbloss

Film 8 flög nog absolut lite under radarn senare då alla andra övriga filmer var några av festivalens starkare.

Regissören John Persson hade skapat en film vid namn ”Irrbloss” och musiken stod Adam Bejstam för.

Adam verkar inte vara en speciellt erfaren filmkompositör men med musiken till filmen lyckades han alldeles utmärkt! Det fanns en stringens och en känsla för klang som imponerade. Samspelet fanns också där även om John Perssons film inte riktigt nådde upp till Adams musik.

John nämns inte ens bland regissörer på festivalens hemsida och föreföll närmast som mystisk då jag inte fann något om honom. Festivalen har lite att jobba på när det kommer till sin hemsida och information. Jag hittade exempelvis inget program, fick inget pressutskick med information om alla detaljer och det där är verkligen något att ta tag i. Men det är en detalj i det stora hela för festivalen vilar på en härlig kärleksförklaring till musiken och filmen. Adam gjorde vad han kunde och jag hade faktiskt inte blivit förvånad om han vunnit ett pris. I alla fall vid det laget för som sagt efter denna film kom de starkaste på hela festivalen.

Vägen

Film nr 9 hette ”Vägen” och regisserade av den något enigmatiske regissören och teknikuthyraren Ove Valeskog.

Ove är mannen bakom 2019 års märkligaste biofilm ”Mareld”. Mareld var gjord med stor kärlek och hade en närmast Blair Witch Project-form men det räckte inte utan det skulle också vara en film som var meta och blanda mockumentär med skräckfilm. Det var minst ett element för mycket med ”Mareld” men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka att det finns talang där och att det med lite mer tyglar på Ove skulle kunna bli något riktigt bra! I Mareld gjorde Ove själv en skådespelarinsats och gjorde även musiken, producerade, skrev manus, klippte (ihop med Bernhard Lebourne) och regisserade.

I filmen ”Vägen” gjorde Ove inte musiken men i övrigt var det väldigt mycket Ove. Han skådespelade även i ”Vägen” men grejen är den att han faktiskt inte alls är en dålig skådespelare, ja han är en motsägelsernas man och så även hans filmer.

Musiken till ”Vägen” skrevs av Katarina Leyman som kommer från den klassiska musikvärlden och spelas över hela världen i olika konserthus. En minst sagt spännande kombination och ett stort steg i rätt riktning. Katarina hade det dock inte helt enkelt då berättandet hade en del luckor.

Skådespelaren Victor von Schirach gjorde en bejublad insats och han stack verkligen ut. De andra skådespelarna var inte alls dåliga men de var så stereotypa att det blev lite märkligt och man fokuserar därmed mer på klyschor och logiska luckor än det som faktiskt var bra.

Filmen hade några av festivalens absolut roligaste scener, som när handbromsen glöms bort och en bil rullar iväg. Det fanns en genuin tajming i det, men sen slarvades det bort filmiskt då en kista skulle åkt ut ur bilen och in i en sjö. Eller hela bilen kanske åkte i vattnet? Oklart.

Rollerna Janne och Olle, som skulle begrava sin far, hade blivit av med sin bil och kistan lyckades de rädda. De råkade på ett hippiekollektiv i skogen och den sexige och stereotypt frigjorde Mervi (spelad av Hanna Oldenburg) tände till på Janne (Victor von Schirach). Det som sen hände var minst sagt lite märkligt och Ove Valeskogs egna hippieroll Terno tog upp en gura och lirade musik på en sorts hippiefest. Märkligt men på något sätt charmigt. Jag vet att filmens dramaturgi var ojämn (trots sin enkelhet) och att det fanns några banala missar samt stereotypa karaktärer men trots det så gillade jag filmen!

Musiken var helt klart i samma klass som Magnus Jarlbro och Adam Bejstams, men jag tvivlade verkligen på att den här filmen skulle kunna vinna något pris. Kreativ var i alla fall filmen och Katarina är en minst sagt talangfull kompositör. Jag skulle vilja se henne ta sig an en film i ett längre format där hon får breda ut sig lite mer.

Hårga

Film 10 var filmen som skulle visa sig vinna priset för bästa film. ”Hårga” hette filmen och den var skapad av det unge stjärnskottet André Löwenbrååt.

André är väldigt van vid kortfilmsformatet efter att ha gjort ett flertal till festivaler och han har hundratusentals visningar på Youtube. Enligt informationen på festivalens hemsida har han gjort över hundra produktioner. Detta i en ung ålder.

Kompositören Jonas Dominque var Dirigent på festivalen 2018 och hans bakgrund är primärt inom den klassiska världen. Han är son till Monica Dominique och som dirigent har han jobbat med alla Sveriges största orkestrar.

Filmen ”Hårga” handlade om en relation mellan två kvinnor men också en relation till tro och till Jehovas Vittnen. Hårga är ju dessutom namnet på en socken i Bollnäs kommun i södra Hälsingland där den så kallade ”Hårgalåten” gjort platsen världskänd. Hårgalåten är en sägen om hur ungdomar dansade till döds en midsommarafton då självaste Hin Håle spelade musiken i skepnad av en speleman med bockfot. Sägnen har lett till en mängd andra myter och filmen ”Midsommar”, en skräckfilm som blev väldigt uppmärksammad när den kom i somras.

Jonas samspel med Adam och hur de båda på ett vackert sätt hela tiden satte filmen i centrum var helt klart ett vinnande koncept. Jag håller med juryn om att det här var den film som fungerade allra bäst på festivalen och i det här formatet. Det sades att Jonas varit med under inspelningen och om det stämmer så kan det varit en av nycklarna till framgången. Jag tycker filmen också kunde vunnit för bästa musik, den gjorde väldigt mycket för filmen och de kompletterade varandra utmärkt. Dessutom var den filmmusik som vann för bästa musik riktigt medryckande och extremt passande även den så det var ingen skandal alls att Hårga ”bara” vann bästa film.

 Jonas jobbade med tematik, hans musik var följsam, berättade inte för mycket och var dessutom väldigt vacker. Det här var ett ambitiöst verk och det skulle även film 11 visa sig vara.

Hjärterummet

Film 11 var ”Hjärterummet” och det här var regissören Marina  Nyströms film gjord med Bechdeltestet i bakhuvudet.

Filmen handlar om en kvinna som är olycklig på självaste nyårsafton och sitter själv med dåliga tankar. Hon fångas dock av en bild på sin mormor eller farmor som börjar tala till henne. Hon far sedan in i fantasins värld, tillbaka genom historien och träffar (på samma gång) alla sin släkts kvinnor som med olika epokers kostymer på sig uppmanar henne att leva ut och stärker henne. Den väldigt stjärnspäckade casten av starka kvinnor är bara i sig imponerande. Marinas väldiga känslighet i hur hon jobbar som regissör (och skådespelare när hon är det) imponerar. Jag tror Marina kan vara vår nästa stjärnregissör. Hennes debutfilm ”Kungen av Atlantis” må ha haft sina problem i redigeringen och var relativt låg budget men även där fanns det något ömsint och vackert i det finstilta i regin. Det som kallas personregi är något Marina onekligen jobbat på.

Kompositören Anton Berlin vann priset för bästa musik för sin musik till Hjärterummet och det är också ett pris jag tycker ska gå till Marina. Det är helt enkelt deras samarbete som fungerade. Anton lyckades fånga publiken rejält med sin musik. Det fanns mycket i musiken som man kände igen från Hollywoodkompositörer men det gjorde ingenting att det rörde sig om hälsningar till mästare som Danny Elfman.

Anton och Marina lyckades med filmen. Den fick många att få gåshud (i alla fall mig) i publiken och det fanns något hemskt befriande med filmen. Hatten av för filmen och inte minst musiken.

Hopp

Sista filmen för kvällen var filmen ”Hopp” av Sofia Brattvall. Årets lite diffusa tema för festivalen var ”hopp” och den här filmen lyckades verkligen ringa in det ämnet (mer än bara namnet).

På hemsidan beskrev Sofia att över 20 personer varit med och skapat bidraget. Hon menar också att årets tema och temat på hennes film ligger väldigt rätt i tiden. Det går inte att förneka.

Filmens kompositör Thomas Lindahl är en av kvällens mest välkända och välrenommerade. Han har hållit på med musik till scenen, TV och film sedan 1970-talet. Bland annat har han gjort musik till flera kända Tv-produktioner och julkalendrar. Thomas lyckas väl med musiken och han är verkligen ett proffs ut i fingerspetsarna. Det är glädjande att han och några av de andra erfarna kompositörerna på festivalen skänker sin tid och energi till dessa kortfilmer. Jag har svårt att se det i många andra länder utanför norden.

”Hopp” inger faktiskt hopp och den här filmen blir nästan som ett sorts kommentar till ”Hjärterummet”, men då den sistnämnda ger en sådan energikick blir ”Hopp” lite tung. Frågan är om inte ”Hjärterummet” är en film som är väldigt svårt att följa efter?

VINNARE

Vinnarna 2019 var:

Bästa Musik Anton Berlin för Hjärterummet med regissör Marina  Nyström

Bästa Film André Löwenbrååt för Hårga med kompositör Jonas Dominque

Juryns Specialpris till Solen är 5500 grader av regissör och Engeli Broberg och kompositör Jakob Lindhagen (de delar på priset)

HATTEN AV

Hatten av för festivalen och initiativet. Jag hoppas det hela fortsätter och utvecklas. Det är en jättefin festival som verkligen har den orkestrala musiken och kortfilmen i centrum.

Robert Fogelberg Rota

Great film

Title Beanpole

Director Kantermir Balakov

Cast Viktoria Miroshnichenko. Andrey Bykov Igor Shirokov

Swedish distribution Stockholm film festival

Rate A

Far too few Russian movie as been scene on the Swedish scene and this really great to see a work like Kantermir Balakov one that have had also a prize. It show to us the life in the town in that time Leningrad but as I prefer to say Petersburg in the year 1945 and develop the topic of the war veteran and here we have some girl Ilya play by Viktoria Miroshnichenko. She remain m with here pure grace but also the chock of explosion (she was in the crew of and tank destroyer battery) that will destroy all her life of Ivan i Andrej Tarkovskij “Ivan childhood ” ; she is a nurse that train to cure young man that has come back from war. In the hospital she gains the attention even if she is real frigid and afraid of sexual Intercourse of a medical officer Nikolay Ivanovich that show the really charm of the Russian actor (it isn’t a mare case that two of the great theatre theoretic Kostantin Stanislavskij and to show how with a masque of naturalism one can disguise a really had a deep study of the character Ilya is a lone wolf that wants to keep only for her self and for the young child Peshka play by Timofey Glazko. Kantermir Balakov show uus that in using this child actor Timofey Glazko the teaching of Francois Truffauld that one “shoot” child because one love them, and film most beautiful and refined scene . The main problem in this dram shoot mainly in old over crowdest appartamnt that remains a lot of the one in Zar Russian is that Peeka is not Illy’s boy but the on Masha stage by Vasilisa Perelygina , that is a speedy actress that show to be full of life and rather speeding . It is rather genial that the photography of Kseniya Seredais modern and full of similarity to “Games of Throndes and how the ending of Igor Litoninskiy gives the possibility of see the really drama also of Maskas boy frind the young Vladimir Putin Igor Shirokov.His kind of style is really good and the great studied i show this drma that doesn’t use flask back for show the war is soo deepl influnce by Anton Checkov. This show from Sacha’s partens mostely the mother Saha- Ludova stage Ksenia Kutepova . She lives in a 18th century manso and have to dogs. One of the most difficult sceen that gives so much problem is to see how the former snipper Stephan pla and the drama of the wife play by the great ctress Alena Kuchkova her capacity and intesity remain about Anna Magnani ‘s role that she play i Roberto Rossellini’ s ”Rom open city”. It is less heroically but so intense and will go to film history.

Robert Fogelberg Rota

So good as we can see Mark Jenkin

British quality when it is as best¨

Title Bailt

Director Mark Jenkin

Cast Edward Rowe Simon Shepherd

Rate A

Swedish distribution Stockholm film festival

Few film industries have had the quality of the British one and the Britons were the first to give one kind of artistically representation to the documentary film. Now Mark Jenkin that I have the honour of meeting Mark Jenkin under the red carpet ceremony nd he answer to some of my question . It was a really difficult task because there were so much people that wanted to speak with him. The movie “Bailt” is settle in Cornwall that is the fith part of the United Kingdom with a old culture that mx the English one, with the Celtic roman. Just now after almost thousen year of forced assimilation to the English or bather Anglo Normans rules of a Thousand year the Cornwall nation shiw to be more adware of itself. The main task in this wonderful movie is a conflict between Nick a young fisherman played by Edward Rowe that have the huge problem that he has no boat and his family house has been occupay and bought by Tim paly by a charismatic but rather arrogant Simon Shepherd and his wife that even less sympathetic in the first time sigh Sandra play by Mary Woodvine, Their daughter Katje play by Georgia Ellery has a relationship with Nicks nephew play Martin Ellis, It is a really tight situation that is describe in a black an white photo Mark Jenkin by with 16 millimetre film and with a asymmetrical editing. We see the same scene several time with more difficulties given for having us been taken to a several kind of problem that are coming out with a Chinese box. Place like the pub own by Wanna a rather authoritative Madame are seen in several angels with a sound that is dirty but so really. We are so close as with should be to the great Robert J. Flaherty masterpiece The man from Araan but here the things are even bather with a particular hard and disturbing because we fell the tension also in the relation between Nick and his older brother play by Giles King and the wind that comes against all palm trees we are almost fast on our armchair for all the coming of the film bewitched by it. And the happing ending doesn’t come, as it was not coming in and other great British film

Can you tell me place mark with what you filmed the movie?

I uses a pole 18 sixteen with nothing external.

Can you tell me soothing about the actor that you used are they well know in Britain with the exception Simon Shepherd?

Well the leading roll is a Standupp comedian rather know and the other are theatre actor in Cornwall that has rediscover their origin .

What about the Swedish film do you have some favourite?

I have persona for me it is such an important film

Robert Fogelberg Rota

Fiskar och människor

En mycket välgjord och skärmande film

Titel Shadow of the sea

Regi Richard Ladkani

Medverkande dokumentär film Romel Eduardo Ledezma Abaroa

Svensk distribution Stockholm film festival

Betyg B

Få dokumentär har varit lika äktade och på riktig som Sadows of the sea. Historia som presenteras av Richard Ladkani är en av dem största ekologiska brott genom tiderna utrotningen för att kunna sälja den till den kinesiska markante av en fisk som heter Totomba och den stora problem är att för att ta hjärna av denna fisk i Cotes havet som är en del av mexikanska viken man utrotar allt som finns i denna havet inklusive en lite val som heter Vaquita. Den stil som Richard Ladkani använder sig av Vereba Schönauer klippingen regissören är även film fotograf är den av en aktion film med snabba dramatiska klippningar i vilken hjältar är dels dem sökande journalisten Romel Eduardo Ledezma Abaroa är två riktiga FBI agenter Marc Davis och jack Hutton som helt obeväpnade försöker att söka informatörer bland undervärlden i en samling svåra och komplicerade situationer som är själv mycket likna dem som vi är vana att se i filmer. Det är en spektakel görande av verkligheten som är visligen mycket rik men av verkligheten som försöker att göra detta till mer dramatisk. Det är stark men inte särskild innovativ men för mig passar mycket bra till ett stor publik en bra film att se för ett stor publik som kanske är inte van med dokumentär filmer

Robert Fogelberg Rota

Apartheid först offren var friheten

Krig mandomen HTBQ och politisk extremism

Titel mofies

Regi Oliver Hermanu

Medverkande

Svensk distribution Stockholm film festival

Betyg B

Sydafrika ii början av 1980-talet var ett sluten land som hade ett fanatisk tron på rasisms , macho kultur och antikommunist och var ännu mera än det som var Israeler idag en slags modern Sparta som ville försöka att stå som en utpost för den västerländska civilisation. Den bästa sätt för att kunna vara det var möjligen armen som skulle inskola i att bli män och det är det som händer med huvudroll innehavaren den svärdmodesdröm den unga Nicholas Van der Swart mycket bra seplade av Kai Luke Brummer. Hans roll tolkning är perfekt i likhet med den foto för vilken ansava Jamie Ramsay och även den klippningen som känneteckans av långa tagningar av Alain Dessauvage . Vi kommer lite i taget att upptäcka att han har ett mörk hemlighet dels faktum att han har en annan typ av sexualitet och att han hade som barn ett problem med detta när han blev offentlig förödmjukat av en afrikander Steve i dessa scener spelas karaktärerna av den icke sägande Matt Ashwell är medlem i den minoritet av den kaukasiska folket som har som anklagade honom att runka. Det ”konstiga” i denna väldigt väl filmade verk som återspeglar den filmiska lektion som gav av Stanlye Kubrick är att denna del av historia ses i slutet när vi har jft många olika indicer som skulle peka till någonting annat. Hyllning till Stanley Kubrick ses i den ännu hårdare träning som soldaterna har som påminner strak om det som vi såg i ”full metal jacket” med unga män som skjuter sig själva men också i den mycket lämpliga musikaliska ackompanjemang av Franz Schubert ”Piano trio i e bemolle”. Detta kommer just i scener som är väldigt annorlunda än dem som vi skulle kunna tänka oss i brutala slag ´mål och i marscherna. Hela filmen har en karaktär av resan en resan som påbörjar med den tåg som hämtar… vilken är full av argsinta berusade tonåriga bland annat… som verkar ännu mera än den intellektuella i gruppen självsäkert som utmanar även den hård kocka sergeanter Hilton Pelser som dels påminner med sina mustascher om en av Village Papole men även om en av dem prissiska officerare i ”Barry lyndon”. Det är just detta som är rytmen som vi ser i detta verk i vilken även naturen har en extra viktig plats som tillåter oss att se allt på ett bättre och mer själv säkert sätt. Utbildningen av dem unga män kommer vid två delar dels den som har att göra med den militäriska disciplin i sig övningar dem små sadistiska inslag men även den av dem unga grabbar sis emellan med deras bråk och supande . dem kollektiva riter gudstjänster men även förnedring av två unga killar kra i varandra är en viktig del i den manliga uppfostrande av kroppen men även av individerna och detta ses till den slutliga resultatet vägen till gränsen med den marxistiska Angola. Det är ännu mera idéen av en utpost med äldre soldater som har mer eller mindre förvandlats till rövaren och i stridscenerna. Dem är en lite del av filmen men extremt välgjorda och har karaktär av en gerilla krigsföring och i denna krigsföring .. visas sig vara mycket skicklig. Slutet med huvudrollsinnehavaren övergång till den civila livet kan vara långdragen men det är vktig eftersom vi ser att precis som alla andra kaukasiska syd afrikanerna är även… en fånge. Det finns mycket lite svarta eller färgade sydafrikaner och den frösta spom vi ser är en helt vanlig tjänstemän eller läraren som står vid et pärong i en station som traskasera av ungdomar på tåget utan någon som helst anledning fats det går bättre för kille som sier vid en bar med några vänner när .. dansar med tjejer. Denan sceen låter oss först att vilja att roar sig och alla typer ab sex har gjort så att människor har kunnat stå emot en meningslös hat som drabbade Afrikas trädgård.

Robert Fogelberg Rota

Bra film om barn soldater

När människor och djur likna varandra

Titel monos

Regi Alejandro Landes

Medverkande Juliana Nicholsson Sofia Buenaventura Moises Arias Laura Castrillón Karen Quintero

Svensk distribution Stockholm film festivalen nonstop entraeiamnt

Betyg B

Monos är en mycket komplicerade film med ett stark konstnärlig världen som tyvärr har problemet att vara adels frö komplicerade. Trots att den utspelas i dagens Colombia eller i gårdagen Colombia ett land som hade stora problem på grund av inbördeskrig mot ett marxistisk befrielse rörelsen handlar inte i första hand om det men snarare om kriget mellan människa och sina svåraste impulser. Historia ör den av en västerländsk kvinna som har kidnappas av dessa gerilla soldater och som skall bevakas av några barn ungdom soldater Det är en samling av två tjej och olika kvinnor som har hård dresseras av en officeraren som kommer från ursprung befolkning och trots att dem liknar mera ungdomar på ett rock /hipp hop konsert dem har ett hård nästan skoningslös militär disciplin. Trotts deras samling av moderna vapen allt från den israeliska gali till AK 47 är dem alla kommit till denna befrielse rörelsen enbart av misstag utan att vi vet varför och detta gör dem till extra sårbara inte minst dem två tjejer Lady en yngre Jennifer Lopez spelade av Karen Quintero och Suecia eller svenska spelade av den latinska version av Greta Garbo Laura Castrillón som verkar inte vara alls lämpligt att befinna sig i denna situation. Landskapet första Anderna med deras kalla växtrike och enbart en nästan ruinerade bunker och sen den mäktiga och farliga Amazonas skogen verkar ha ett stark inverkande på den samling ungdomar som blir mer och mer vilda och omänskliga. Det ses tydligt när det händer den första av många incidenter och vargen den äldsta av dem stupade Vargen försvinner även Shakira som är en mjölk ko vilken har lånats till gerilla män. För den ansvara Vargen spelade av Antonio Banderas kopia Julian Giraldo Lite i taget det vilda jaget flock mentalitet börjar att bli mer påtaglig och man ser det i dem våldsamma fester och i tappningen av allt form av mänsklighet och dessa unga människor bland annat den som kallas Big foot och spelas av Moises Arias blir besvärlig lika den trupp conquisattdores som Aguire i Klaus Kinski magnifika gestalt tog med sig i ”Aguire gudsvrede” och den fotografi som presteras av Jasper Wolf utrycker en realism som gränsar till naturalism som gör denna film så lik dem stora mästerverk av just Herzog. Människor som blir odjur eftersom dem få mindre och mindre att säga till dem blir våldsamma och lite i taget tappar allt form av mänsklighet. Det ses tydligt i den unga män som blir den nya befälen men även i gisslan som tappar alla dem om inte goda någorlunda mänskliga egenskaper för att bli konstig även genom att göra ett flyktförsök som oraska skador och annat. Den karaktären som blir under denna senaste del av filmen allt viktigare är onekligen Rambo en könslig ung män som har en icke binär sexualitet som lite i taget vi upptäcker den. Filmen utspelas med olika perspektiv och den slutar md just Rambo som ren roll i travesti som spelas av Sofia Buenaventura som har känslig och möjlighet att vara ytterst trovärdig i denna roll någonting som är tyvärr inte sägas av den skådespeleri som prestera av andra skådespelaren. Filmen har för mig ytligare en stor problem klippningen för vilken ansvara fem personer en värre av andra och ger stora problem till en film som kunde ha blivit ett riktig mästerverk men misslyckas med att lyftas.

Robert Fogelberg Rota

Bra spansk debut

Det är inte guld allt som skymmer

Tittel Paradise hill

Regi Alice Waddington

Medvärkande Emma Roberts. Milla Jovovich Arnaud Valois Danielle Macdonald

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

Få filmer är så ljusa och vackra men ändå så pass skrämmande som spanska Alice Waddington “paradise hill” som har både i den foto för vilken ansvara Josu Inchaustegui och den vita och vackra kostymer som är lite av en teatern balett likande av Alberto Valcárcel så vita ljus och ändå så skrämmande. Börjar är magisk och det är en bröllop fest med Uma spelade av Emma Robert vackrare än någonsin som dansar för att fyra hennes bröllop med den mäktiga sonen iklädd som ett rysk Zar under krigsa och fred spelade av Arnaud Valois. Då börjar vi att förlitas till det som är den riktiga Paradise Hills och lite i taget för vi känna den samhället grunda på en nytt global aristokrati som skickar unga kvinnor att dresseras i en magisk ö vart allting är vit man få det bästa tänkbara liv om man njuter av ett magis förberedelsen . Uma får snart sällskap av två stucken unga damer den överviktiga sympatiska Cloe mycket väl spelade av Danielle Macdonald som kommer att vara en av dem mest sympatiska gestalter och av en asiatisk tjetjen med namnet Yu spelade av rapparen Awkwafina. Dem tre har i sin grupp dessutom en rebellisk skönhet som passar inte bra alls i denna vita socker söta grupp Amnara en rock sångerska spelade av Eiza González. Vi har redan möte henne i filmens början när hon åtminstone trodde vi håll på att förhörda Uma men hon visas vara hennes stöd i kampen mot hertiginna spelade av Milla Jovovich. Denna är för mig mera än ikon som fångas på ett utmärk sätt av kameran precis som Marlene Dietrich och är för mig en roll som är magisk. Hon är till synes behaglig men ond farlig och visar det med ögon spel. Vi ser dem olika ritualer som en film som vissa när tyerna hissas runt vid en karusell häst och vi möter snart den person som Uma är förälskade i den unge Markus som spelas av den svaga Jeremy Irvine och filmen börjar att visa mörka hemblighter,. Det är en mycket bra film magisk och full av överaskingar

Robert Fogelberg Rota

Jean Serberg lever igen

Kristen Steward är perfekt som Jean Seber

Titel Seberg

Regi Benedict Andrews

Medvekande Kristen Steward Anthony Mackie Jack O'Connell Zazie Beetz

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

Jean Seberg har varåt en av dem bästa skådespelerskor å 1960 och under en tid även på 1970 talet känd för ett minst sagt komplicerade och stormig känslor liv. Samma kan sägas idag av Kristen Steward som har hämmat några gånger i blåsvärlden på grund av hennes reaktionär inte minst när det gäller hennes super tolkning av Snövit i ”Snowwhite and the husaman” och nu när Steward har korta när hennes går med flera centimeter är hon krusig lik Seberg och det ses under hela denna fantastiska film med ett säkert regi, en vackert pastell fotografi av rachell Moriss men alltid var mera färgglad på 1960 och 1970t alet och ett underbart klippning av Pamela Martin som ger rutm och snabbhet till en verk som ställer karaktärerna i centrum och låter oss förstå och fläta samma några livsöde. Det hade variet enkelt att göra en martyr film liket lik den första av Jean Seberg stora roller Jeanne D’Arc I Otto Perminger verk men det hade inte varit så intressant eller det hade inte varit intressant alls eftersom man hade nog presenterat en ensidig historia och man hade inte kunnat då den komplicerade reella roll tolkning a la Stanislavskij (hoppas att ryssar kommer någon gång att presentera en stor tV serier om honom kanske med HBO eller Netflix hjälp) att kunna komma till det som ofta är kärna till denna skådespelar mesig serier som leker med skådespelaren och karaktär egna demoner. Det ses tydligt i Selberg redan i första scener i vilken man ser hur hennes äktenskap verkar vara väldigt komplicerade och full av ett slags kyla med den franska intellektuell YRomain van Atta och kvinnor karen som är motpolen till hakin Jamal spelade av Anthony Mackie. och i den charm när det gäller farliga icke konformistiska situationer som när före detta brottslig och black panther ledaren gör när man vill inte att han skall kunna sitta vid första klassen. Han hra rätt att protestera men vi kan inte låta bli att tycka syn om den ”starkas flygvärdinnan spelade av Victoria Barabas. I Här har vi introducerat denna andra karaktär en bufflig skrikig och aggressiv som har skapat sig en bild som inte verkar vara hans egen. Vi ser hur deras första möte verkar vara den av två vilsna personer som ses tydligt i deras älskog scen i vilken Jane inte divan Seberg berättar till hur pass svårt det har varit för henne under karaktärerna. Nu är hon redan under kontroll av Jack som är en FBI agent. Vi har sett honom ifrån början med möte som han har med ett yngre kvinnan som studera för att bli sjuksköterska och vi ser hur jack lyckas att ”rädda” från en soptippen första nummer av Capitan Amerika. Jack Solomon spelade mycket bra av Jack O'Connellkommer att få en roll som är mycket lik den av statstjänstemännen i DDR Florian Henckel von Donnersmarck de andra liv spelade av Ulrich Mühe i dem andra liv och vi ser hur han kommer under hela filmen gång dels att närmare sig mer och mer Seberg som han börjar att närmar sig henne men även hur han lite i taget börjar få problem med hans övertygelse. Det är ett svårt uppdrag och vi kommer att märka dels på grund av faktum att är annorlunda från hans kollegor den djup disharmoniska Carl Kovwnski Vincent Anthony Vaughn som visar tydliga bilder på våldsmhet mot fru Mary spelade av den den modell vackra Laura Campbelloch inte minst mot dottern Jenny spelade av Jade Pettyjohn som väljer en kort frisyr precis som Seberg. Jack har redan en vackert fru som älskar honom som är Linette en intelligent tjej som vill bli läkaren som spelas av Margaret Qualley. Precis som Seberg är hon även inte helt övertygade av hur saker och ting går i USA och FBI agenter är besvärlig lika till gangster figurer. Jack börjar som många andra filmregissörer han har tillgång till klipp utrustning att bli mer och mer intresserade i Jean i hennes dramatiska livs öde och vi ser hur i hemmet och det är en hjärtskärande gestaltning det som Steward gör hur hon blir paralyserade när hon börjar upptäcka någonting när vi ser hur hon slår sönder vaser och blir mer och mer psykotisk. Denna som verkade vid första ögonkastet enbart vara en rik bortskämd tjej som ville ha lite spaning och reklam blir en känslig och god person vilken visas i dem scener med barn fester och den ungdom som kanske filmen som gav mycket till Seberg med tog mycket stoppade en harmonisk mognade. Detta alltid med ett glamorös ram som ses i filmen gång. Tyvärr det som kunde ha varit hennes stora motståndare Jamal ”äktade kvinnan ” Doroty är spelade med Gina Davis frisyr av afro tyska Zazie Beetz som visar tydliga svagheter (åtminstone i denna roll )inte minst när hon skall hota Seberg med pistol. Filmen blir mörkare och mörkare mer dramatiska och man få en plötslig kontakt med en annan film skaparen inte Luc Godard som hade gjort mycket för Seberg (Jack O'Connell verkar en hyllning till Jean Paul Belmondo) men till Fritz Lang i hans mörka expressionistiska men även super realistisk kuslighet ibland annat filmen ”Das testament de Dr Mabuse” . Detta ses även i slut scen när Jean och jack samtalar. Det är för mig en underbar film även om den kommer alltid att tycka att det som hände Jean Seberg psykoser som tog själv mord är ett fruktansvärd tragedi

Robert Fogelberg Rota

Stockholm filmfestivalen bjuder till en hyllning på livet och film

Kärlek utan (eller) med ålder

Titel Our best year

Regi Claude Lelouch

Medverkande Jean-Louis Trintignant…Anouk Aimée Monica Bellucci

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har haft ett sådan ljuvlig livs syn som Claude Lelouch “Pour best year” som är en hyllning till livet kärlek och inte minst filmen dels den semi dokumentär sentinenatla kommedier av regissören mend även det som Luc Godard gjorde när han var en ung och sympatiske film regissör som “Sista Andetagt” och “pierot le Feu”. I centrum av berättelse fotograferade på ett elegant sätt av Robert Alazrak på ett elegant och behaglig sätt och med ett utmärk klippning av Stéphane Mazalaigue visar hur pass mycket en äldre män som håller på att slockna lite i taget jJan Dulouc före detta rally föraren och charmör spelade mycket bra av Jean-Louis Trintignant håller i ett lyx ålderdoms hem påminnas om den kärlek under hans liv som är ingenting mindre än Anouk Aimée. Trots att året har gått denna enorma skådespelerska som vi har sett i otroligt många filmer från “la dolce vita” i vilken hon är den enda kvinnan som kan ha förutom åtrå män av dem män som ser henne till pasquale festa campanile underbara komedi “le voci bianche” till många andra filmer är onekligen den kvinnan som Har betyd mest för honom. Denna eleganta skönhet ny lever ett anspråkslöst fat elegant liv i Normandiet när den plats i vilken hon hade denna stora kärleks reaktion och får besök av den alltid lilla gamla sonen till jean Douc som är Antonien spelade av Antoine Sire. Hon bestämmer sig för att besöka den bittra ironiska åldermännen och kärelk börja på nytt precis som den hade aldrig stannat. En kärlek med tusen äventyrar ibland komiska ibland busiga men den idéen att kunna skjuta till gendarmen vara två stycken Bonnie and Clye fast med den fransak artighet. Filmen blir mer och mer gripande och den franska chanson av Calogero Francis Lai blir alltid lika bar lika stark och lika fint och får oss att komma närmare och närmare till verket och att få oss att kunna känna igen sig i den. Det är även underbart den reaktion som Dulouc har med dem två kvinnor som är lite grand av hans döttrar den sympatiska doktor och föreståndaren till ålderdomshemmet Marianne Denicourt och inte minst dottern Elena som inte kan vara någonting mindre än Monica Bellucci den exotiska skönhet som har lyckas utmärk i den franska filmen. “our best year “ är en vackert delict och utmärk film som får oss att älska filmen att roar och röra oss på ett vackert och spirituell sätt.

Robert Fogelberg Rota

En bra fransk film

När sin lila flickan blir eller håller på att bli en kvinna

Tittel Girl with a bracalet

Regi Allons enfants

Medverkande Chiara Mastroiandi

Svesnk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

A girl with A girl with a bracaleett är en mycket bra film som visar den bästa av den franska tradition med många referenser till några av dem tidigaste Brigette Bardot film eftersom huvudpersonen Lise mästerlig gestaltad av Melissa Guers som har samma mögna shönket och vilja att röra sig. Fast hon lever i dagens Internet samhället vilken medför stora problem som en video som kommer att få henne att utföra en mord. Det som är slående är hur pass mycket det foto som presenteras av Sylvain Verdet är enklt naturlig nästan till synens icke sägande fast i hur pass bra med klippningen för vilken ansvara Damien Maestraggi, som ger ett rytm och spaningen i ett rättegäng som påminner strak av det som vi såg Otto Peminger “Anatomy of a murder”. Det som är den karaktär som om inte med undersökningar försöker att hjälpa Lisa är onekligen fadern Roschdy Zem som gör en super rolla v ett väl integrerade arab som har till synes inga problem och får hela världen att rasa på grund av modern och rättegången. Det är för honom en mycket svårt och han lyckas att få den bästa för att kunna få dottern ut och man ser tudligt hur många problem förekommer under rättegången med den stränga åklagaren som spelas av Anaïs Demoustie rollen har förmodligen rätt men vi kan inte sympasera med henne och den puritanismen som hon vill presentera som är minst sagt irriterade på alla sätt och vis. Det är en svårt roll som för allyid ständit en bakläsan av försvara advokat Annie Mercie väldigt väl spelade av Annie Mercie sim påminner mycket tom Chaterine Denouve i sina senaste rollen. Fast den karaktär som får mig ör roligaste och mest full av intressanta sidro är onekligem Lisas modern som spelas med ett skicklighet och intensitet som man har sällan skådat i den franska filmen av Chiara Mastroianni. Det är rollen av ett modern som inte har varit särskild uppmärksamt på dottern för att hon har haft för mycket. En minnesvärd roll i ett minnesvärd film

Robert Fogelberg Rota

En av dem bästa maffia filmer någonsin

Bellocchio mest mogna och kommersiella verk

Titel Il traditore

Regi Marco Bellocchio

Medverkande Pierfrancesco Favino, Luigi Lo Cascio Maria Fernanda Cândido Fausto Russo Alesi

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg mästerverk

För trettio år sedan man brukade säga i Italien (som är mitt andra eller första land) att Antonio Bellocchio ar ett total avdankande regissör och många tvivlade att Stockholm skulle kunna ha en starl film festival någonting som visades total fel när vi ser på ”Il traditore” som är en underbart film om Tommaso Buschetta den första stora maffia ledaren som samarbetade med den italienska staten. Det som är underbart med denna film förutom Bellocchio enorma förmåga att kunna skapa bilder som är minnesvärda och hans underbara sätt att arbeta med skådespelaren och den fotografi som presterade av Vladan Radovic och den mycket fina klippningen av Francesca Calvelli är hur pass nyaserade som filmen här. Huvudroller innehavaren som är en av dem bästa gestalter någonsin i den italienska och euroepiska film historia av Pierfrancesco Favino presentera en karaktär som är inte gos dsjälv upptagen och tämligen okänslig. Hur filmen börjar är för mig utmärk under den som är en helgon fest för Santa Rosalia och då Buscetta ses som en väldigt annorlunda maffia bossen. Elegant nästan sofistikerade som är mycket mera korrekt och belevad dels om den karaktärer som kommer att vara hans Sancho Pancha Totuccio Contorno som spelas mycket bra med ett komisk övertoning av Luigi Lo Cascio och mesta v allt av männen som ändrade maffia Totì Riina spelade mycket bra av den klassisk skolade teatern skådespelaren Nicola Calì. Det är en kuslig likhet med den “riktiga”Riena som vi kommer att märka under hela filmen gång under dessa många ord dueller vid rättegångar att Riena är bara en byråkrat. Det är ett sätt som skulle ta maffia till den resultatet som finns idag att vra accepterade bland annat i Eu samman trots blodiga och brutala mord som Riina låter utföra med små borlig prydlighet. Det glamorösa i Buscehtta ses mest i dem scener som utspelas i Brasil som är väsentliga för att kunna utforska den del av filmen som är relationen mellan Tommaso och hans brasilianska fru spelade mycket väl av Maria Fernanda Cândido. Dessa scener lyckas att fånga den brasilianska precis som scener spelade i ett steril och kall mide west scen fångar den amerikansk och Bellocchio tolka mera än presenteras den brasilianska Cinema novo och den stil som har varit i USA typisk för Cronenberg eller Stephen King filmatisering men det är naturligt viss Sicilien med sitt våldsamt sol och den oroliga skuggor när Buscetta möter Falcone som spelas av den mångsidiga Fausto Russo Alesi och den stora ideologiska och känslormesiga motstånde med Pipo calò den bruatala Fabrizio Ferracane. Det är en mycket fint och svårt gestlat av ett fullständigt monster känd för hans brutala mord. Det är en intressent spåning och dessa mord är direkt citat frpn Eisensteins. En helt utmärk super intessant och väl gjot film som Stockholm film festivalen visar oss

Robert Fogelberg Rota .