Mycket bra

Från Tesla till Kim Kardeshian via karl Maler

Titel a nation of Tesla

Regi by Željko Mirković 

Medverkande dokumentär

Svensk distribution 10 Balkan film festival

Betyg D

Ofta dokumentär film kan var mycket nyskapande och kontroversiella men sånt är inte fallet i den vackra och välgjorda inte minst för den film foto som görs av samma regissör by Željko Mirković . han använder sig ofta av bilder från plan från t-banor och även det gäller t-banor. Det är en resan I det som har varit serber I USA och hur pass dem har lyckas. Som under andra dokumentär filmer dem bilder som är bland dem starkaste är foto eller potäter som den av John Fischer en av dem första och kanske den alla först serbe som kom till USA och blev en av dem först lantmätare smat krigs hjälten under 1700 talet. Swt är en mäktig historia som även skuggas för mig enbart av den av Carl Maler som hade några otroligt stora roller bland annat i två av Elia Kazans mästerverk ”Linje lusta” och ”Storstadshamn”. Fast det var roller som hade ingenting att göra med hans serbiska ursprung precis som dem som gäller med Gordana Vunjak-Novakovic som är kläd designer till kim kardashian. Det är en lite roll som vi ser och det är rolig att den visar serber i alla delar av USA från new York till La för henne och hon är rolig i hennes sofistikerade lite av Melania Trump (den mest fascinerade med Jaquel Kennedy av first lady och jag antar att mera personer känner nostalgi för hennes än för make) vilken gör en lite med rolig insats precis som den som vra en av dem stora politiska namn för republikaner Helen Delich Bentley – som arbetad med Nixon , Regan och inte minst George Bush Junior i många utstött. Det är en rolig roll en trevlig inköp som många andra kuriosa precis som när man talar av försat modellen för GI soldat dockan en serber. Filmen har en roll som är dess berättande röst   som är tesla en av dem stora om inte upptäckare jag skulle säga förbättrare av elektriker spelade av Jack Dimich som får mig är en av filmens problemet. Visligen är han lik tesla men inte i kostymering och han får mycket fina repliker som på engelska skär sig lite grand när vi hör atla ständigt om rollen av den serbiska folket i första världs kriget. Många av dessa personer är super amerikaner endast kommunicera på engelska . Det är absolut roligare att se att vetenskap man förklara och när man möter en av Hollywoods legender Peter Bogdanovich . Vi märker hur pass kraftig rolig och kapabel är han och jag skulle längta att se mera av hans filmer som har åtminstone i “Pubble moon” mycket av det serbiska /balkanska filmen. En magisk realism som har även att göra med den andliga den vardagliga naturalismen och den kraftiga intensitet är för mig någonting som är typisk i det serbiska men även i den makedonska, montenegrinska och även norr Grekiska filmen. En stor del av filmen är i kyrkor och andlighet är mycket viktiga i den serbiska folk själen och det är slående hur pass autentiska och vackra är den serbisk ortodoxa kyrkor betydligt finare än vad vi ser i andra kulturer och det finns även en exakt kopia av kloster i Kosovo Poje. Just faktum att USA stödjer bosnier och Kosovo albaner är aldrig omtalat.  Detta till trots att det var aldrig på tal att denna kyrkan skulle försätta att vara i serbisk ägo. Även den bilden av USA är så pass positiv så vida att allt den goda finns i denna samhället och jag finner denna ställning tagande av Željko Mirković ganska barnslig och negativ. Jag vill påminna att Serbien för att undvika ett blod bad mellan serber och Nato nationer bombades sönder med en användning av bomber mycket större än dem som förstörde Dressen och till trots Serbien har lyckas dels på grund av folket solidaritet att kunna hjälpa flyktningsströmmingar , att inte ha folket i hungersnöd , inga politisera övervåld och nu mer COVID 19 att även kunna hjälpa dem före detta fiende Bosnien. Skulle även vilja att man hade åtminstone antydd att Serbien blev jugoslaven mycket för USAs hjälp och att Tito fick otroligt hjälp från Amerikanaren. Detta icke vilja till konflikter för mig är någorlunda irriterade. Men trots allt en lärorik och rolig film.

Robert Fogelberg Rota

När filmen är den historiska källan

Så bra

Tittel Οι Μη Χαμένες Πατρίδες/The Unlost Homeland

Regi

Medverkande

Svensk distribution 10 Balkan film festival

Betyg mästerverk

Filmen ”Οι Μη Χαμένες Πατρίδες/The Unlost Homeland” är för mig ett överraskande och mycket gripande dokumentär som gör en mycket fint operation att ta i tur med nostalgi den av en väld som finns inte den bysantiska men även Osmanska riket och den grekiskan kommunitet i Istanbul eller Konstantinopel. Jag trodde och jag känner mig nästan skämd av den att i samband med den turkisk grekiska kriget en av dem blodigaste konflikter efter första världskriget att den grekiska befolkningen försvann från Istanbul förutom några mycket små enklaver med patriarken. Istället trots några rent av särbehandlade  lagar som militär tjänst från alla män under diverse tillfälle av deras liv i arbetes bataljoner frö att bygga infrastrukturer som ofta resulterade i död på grund av svält och sjukdomar den grekiska minoritet var aktiv och lyckades att få en viktig plats i handel små industrier och hade ett otrolig rik kultur liv. Atakurt som själv var född i Thessaloniki fast inte av ett grekisk med av ett norr makedonsk mor tog fördel genom att instifta en lag för vilken varje grekisk företag skulle dels anställa en etnisk turk och även den skulle betala för dess utbildning. Detta var en mycket konkret sätt att hjälpa utvandringen från den turkiska landsbygget även av kurder. När staten Israel formades och när det som var Lausanne avtal vilken vra den trakta som avslutade den osmanska riket 1923 blev mindre och mindre viktig den judiska och den armeniska kommunitet försvann. Greker var em enda icke turkar och mest icke muslimer. Den ortodoxa fromhet var en viktig del av den sammahäls liv som utbildning och sport. Vi ser hur pass ofta i trädd vid Bosporen och vid öarna i vackra jugen still platser ofta gjorda i trädd finns dem språr av den . regissören intevjua många av dem som idag är äldre och kanske finns inte längre på grund av COVID 19 som berätta det som ände den 6 september 1955. Den brittiska säkert tjänsten trots att drottningen krönt 1952 hade en grekisk make sköt en Panza värd skott som total förstörde den turkiska konsulat och Atatur födes hus i Thessaloniki. Detta även för att kunna angripa trots att den inhemska opinion ville inte den dem  Då börjar dokumentär och dem vittnesmål som påminner med dessa personer som sitter av Claude Lanzmann berömda Shoa dokumentär men även av Chris Marker ”terrassen” med still bilder som visar det som har hänt. En folk rop av fångar personer som kommer ifrån staden soldater i civil kläder med slingor , hammaren och sablar gav sig på dem grekiska affärer markerade med ett kors i ett upprepning av kristall natten. Detta under en tid i vilken i väst man anklagade Sovjet Unionen att ha förfölja religioner. Bilderna är fruktansvärda . Angrepp med dessa ligister som kom med taxi rörd sig planerad. Daganr adär på blev förstörd ännu värre och med en iver och hat som inte ens korståg riddaren visade när år 1202 dem angrepp den kristna Konstantinopel man gav sig på kyrkor på personer som många blev massakrerade med förstörelsen av otroliga konst skatter . Några och detta är för mig dem mest känslor mesaiga delen av diskusen turkiska och kurdiska granar poliser eller även vanlig folk glömd och även försvarade grekerna men det kom hundra tals döda. en bild som jag har valt visar hur staten sända stridsvagnar tillverkade i USA inte för att stoppa våldet men för att försvara våld måkaren. Den turkiska intellektuell  förklara på engelska hur den nya nationalismen grundades enbart med ett homogen muslimsk kultur som förmodligen idag är även etnisk mot kurdiska och arabiska minoritet. Den senare delen av dokumentär tillgångar sig minnet och varför kunde inte Grekland försöka att hjälpa sina landsmännen. Grekland var tyvärr fattig och hade haft ett blodigt inbördeskrig . sEn Turkiet var den stora affärs partner till väst hade precis deltagit för första gånger i fotboll VM  Schweiz och den turkiska arbetskraft var viktig för att återbygga Väst Tyskland. Berätlsen som senare ta oss till 1964 med landsförvisning låter oss förstå svårigheter för dessa exil greker att komma till den grekiska samhället. En mäktig och ytterst välgjord film som tar tag med många svåra problemet

Robert Fogelberg Rota

En sådan vackert film om kampen mot en osynlig fiende

Mästerlig film om ett glömt krig

Titel Vtora Sansa/Second

Chance

Regi Marija Dzidzeva

Medverkande

Svensk distribution 10 Balkan film festivalen

Betyg Mästerverk 

Få länder i Europa med möjligen undantag av Serbien har varit så misstolkade som Norra Makedonien. Få personer acceptera deras kultur och det har varit extra små framgångar i landet men nu kommer den att spela i fotboll EM och den har tagit ett viktig serger i Tyskland för VM kvalet och den lilla republiken. Den makedonska filmen som har introducerat av Balkan film festival Baneff har alltid mycket väl gjord men nu Marija Dzidzeva skriver en viktig del av den samtida film estetik. Det är en mycket realistisk film med Dejan Dimeski fotografi som tar fast på den vardagliga den känsla att någonting skall ända och efterföljningar Klippningen vilken är klassisk väl gjord är hållit på ett mycket nertonade sätt av Blaze Dulje precis som musiken ofta i diegetiska kontexter. Vi kommer när dramm kriget närvarande med den tung beväppnade poliser har kommit och den är ständigt närvarande i form av den rädslan som tar till människor. Filmen har tre historier alla beroende av varandra som möts i ett icke välfungerade hiss. Den stananr och är klaustrofobbisk och människor som uppenbarligen har all etiska tillhörighet albaner och makedonier vill inte möta varandra. Vi kan hitta en paralll i vårt egen vradag när hotet är inte från en krig men från en sjukdom COVID 19. Den försat historia är den av den unge konstnärlig belagd Illya spelade av Dimitar Gjorgjievski som överlevde en angrepp av den pro albanska uCK gerilla Han är störd inte minst på grund att fadern har inte låtito honom studera konst och istället är i armen. Han konsumera droger i stora mått och det kommer förmodligen att ta livet till modern Angelina spelade av Mirjana Karanovic. Precis som sonen detta är den känslormesiga näsat expresionistiska delen av skådeseplari. Man skulle kunna tro att den är överspelade men den fungera utmärk efetrsom den har ett verklighet som är så pass nära som möjlighet vårt vardag. I samma huset grammar med deras piano bör Dejman spelade av Deniz Abdula en känslig nervös pianist som har ett otroligt vackert fru spelade av Daniela Ivanoska. Hon verkar som ett barnbarn  till Greta garbo och har ett mörk förfluten och en mycket trevlig son som är färgade och blir slagen. Hon gör vissa affärer ed en av dem albansak moståndmän och det är medför ett stor konflikten med make som hatar denne liv. Deras relaktion kan inte hålla och deras bråk är så äktade att man känner dem. Den tredje historia är den med den unga läkaren Sandra en fantastisk Natalija Teodosieva graciösa men även mycket full av ångest som är gravid av en ung journalist Pette spelade av Jordanco Cevrevski . Denne försöker att med manipulation få ett scoop av Illya . Sandra verkar må så dålig även på grund av det som hennes pojkvän svek. Filmen utvecklas på ett mycket stark och säkert sätt och går mot ett bra upplösning inte helt oväntade.

Robert Fogelberg Rota

Skolan och maktkamp.

En film om ungdom och skolan

Titel Petya na moyata Petya 

Regi Alexander Kossev

Medverkande Alexandra Kosseva

Svensk distribution 10 Balkan film festival

Betyg A

”Petya na moyata Petya” är en film som lyckas med ett blanda olika stilar som den naturliga och realistiska av livet i staden Burgas och den övernaturliga som kommer ständigt med hjälp av Ivan Vatsov. Filmen utvecklas ri många olika miljöerna stränderna, skolklasser , den långa salen för lärarnas sammanträder och dem magiska scener under vatten ytan. Filmen huvudperson  det duktiga gymnasiet eleven Petya Motonova  spelade av Aleksandra Kostova. Hon är en levande mycket intelligent och känslig tjej som håller på att var engagerade i hennes omgivning till exempel när hon klipper håret för donera till en cancer sjuk barn och bli otroligt engagerade när en av hennes skolkamrater Monio spelade av Monio Monev blir rörelsehinder. Det stora problemet är att den ny rektor i skolan spelade av Vasil Banov har en ganska auktoritär syn på skolan. Det är en bufflig mycket själv säkert figur som har idéen att skolan skall kunna producera affärsmän. Den figur som har mest påverkade Petya är en annan Petya Dubarakova det som blev en viktig poet  i slutet av 1970-talet och denna unga kvinnans poesi kommer ständigt och vi ser hur hon klipps ständigt inne och här kan vi se det som är filmens mest klassiska och spektakulära inslag  Victoria Radislavovas klippningen. Den är spektakulär för att en ger rytm till många diverse stunder som går från den lunga livet i klassen till dem svåra uppgörelsen. Det ses exempel när Petra ger sig på en vägg och blir stoppade av rektor. Denne är en person som har som den samtida Petya älskare Alexander Milchev påminner när han presentera sig tydlig kapacitet att manipulera. Han gör det får att ta ifrån sig den lärarinnan i litteratur som tänker i icke ekonomiska banor eller för att skaffa sig en allierade som är Zhakarof en svag lärare i geografi spelade av Martin Metodiev. Det finns ett tydligt kontext mellan denna pompösa och svåra människa och den trevliga moderlikade litteratur lärarinnan spelade av Albena Pavlova. Denne visar empati styrkan och även en förmåga att kunna konfrontera sig till dem yngre generationer som saknas från många av föräldrar i primis Petya far spelade av Julian Vergov en person som lämnar fru. Det som är en av filmens kvalitet är möte med den historiska Petya spelade av Alissa Atanassova. Vi ser henne när hon dialogerna vid Petra vid en strand och är mycket kritisk. Den är en roll av en ung flickan som har stannat alltid till 17 år vackert och raffinerade mycket mera än dagens ungdom men även full av sig själv av sitt eget geni. Visligen har hon till skinnade från dem andra från vuxna empati och kapacitet att uppmana den yngre Petya till att försätta att leva, social medierna viktiga för alla inte minst dem yngre generationer har en viktig plats även om dem hålls på avstånd. Det är genom social medier som den moderna Petya konversera och det är enbart genom dem som pojkvännen kan försöka att bli den. Petya den samtida och den historiska är mycket nära varandra inte minst för faktum att dem slås inte mot ett system i sig men en makt mekanisk. Dem som bevara den rektor som arrogant kollar på sitt laptop och geografi läraren får en enda stund av känslormesig upplyftning när dem säger att Petya Dubarakova var en genialisk konstnär mellan den moderna petya är enbast ett bortskämd och oförskämd ung kvinnan. Det är så att när en person med likande kapacitet kommer man förstå inte den. En gedigen och mycket intressant film som varje person som arbetar i skolan skulle behöva se.

Robert Fogelberg Rota

En estetisk och etisk upplevelsen

En film om mänsklig ensamhet

Titel Moj jutarnji smeh (2019)

Regi Marko Dordjevic

Medverkande Filip Djuric

Svensk distribution 10 Balkan film festivalen

Betyg A

Få regissörer som jag har sett har lyckas att vara så djup obehagliga som Marko Dordjevic som presentera ett verk om alienation om svårigheter att kunna passa i ett normal känslormesig liv. Dejan spelade av Filip Djuric är en ung män med ett mycket bra utbildning som historier läraren vid ett gymnasiet lagom vackert men sliter helt full av en hatisk förställ de till amma  ett mycket bra utbildning som historier läraren vid ett gymnasiet lagom vackert men sliter helt full . En film sållande  till det som är omgivningen. Det som är slående med fotografi av Stefano Milosavljevic är att producera en grå väld utan någon skönhet när mycket av den väsentliga dialogen ses inte. Det naturlig användning av långa tagningar i miljöer i som är väldigt kalla och passera . det skulle verkar och det är även så att allting har passerat förbi. Det ses tydligt i den scen i vilken Dejan i början bråkar med modern nya pojkvän Rajko spelade av ett sliten Bratislav Slavkovic. Denne får en av världens utskällningar från ingenting vilken resultera i att det bli ännu mera skrik och en hatisk ställning. Modern  Radica spelade av Jasna Djuricic försöker att hålla samma den svåra läget med allting går dålig utan att någon kan få någonting positiv på grund av den hatiska ställning som insveper hela filmen en ställning som blir allt svårare. Det ses i den scen i vilken Radica tar Dejan till Milos en övertygande Nebojsa Glogovac. Denne är en psykolog politiker som bör precis som alla i utkanten av staden och där får vi en ännu större utsållningar. Både klippningen av marko Djordjevic skådespeleri och ljudet dämpas med denna icke dramatiker får den dramatiska. Allt från italienska neorealismen. Cinemaverite, brittisk diskbänkrealism och rumänska nya vågen blir ännu mer komplicerade strakare i någonting som får oss nära människor som omständigheterna har kasta till samhällets botten . det ses ännu mera med kaca den kvinnan spelade av Ivana Vukovic med vilken Dejan har ett reaktion . Den är smärtfyllt och även kärlek blir full. Snö är för mig ett metafor av ett tragisk situation som ges av allting som är alla dem tragedier inklusive COVID 19 som har drabbat en stad och även en landsbygget i Serbien som blir allt mer periferisk en film som går direkt till att få en moralisk etnisk världen mera än en estetisk.

Robert Fogelberg rota

Furiernas vrede

Fantastisk grekisk film

Titel A tale of the North

Regi Marco Papadopoulos

Medverkande Illia Barberis Christos Batzios

Svensk distribution10 Balkan film festivalen

Betyg mästerverk direkt till filmhistoria

Få filmer som jag har sett har varit så fulländade i sin bild språk och sitt temat som ”Sarmako: Mia istoria tou Vorraen” en  grym och svårt drama som utspelas i den grekiska staden Thessaloniki år 1948 när kungariket Grekland var slagfält till ett svårt inbördeskriget. Den muntra (början har ett nästan brechtiansk värden av en diskrepans mellan musiken och tidnings artiklar som talar om massakern. Nikos Kolioukos fotografi samspelar mycket bra med den traditionella folk musik låtar av en stad och en kultur som har ett stark levande klassiks tradition av de som var den antik grekiska som är levande mycket på grund av dem trista ballader av Vaso Vasileiadou en medelålder sångerska som kunde vara huvudpersonens (the protagonist  modern som hade brutal mördades. Från den taverna i vilken dem som är dem vuxen huvudroll innehavaren Antonios spelade av Alexandros Nikolaidis en nervös ung man som får ofta våldsamma utbrott . Vi ser hur klippningen i vilken Marco Papadopolus får hjälp av Agni Iosifidou. Det är en förflyttning från olika tider och olika området från som är taverna i vilsne vi ser Antonis kärleks historia med   den vackra Iscabella gestaltad av Isabella Margara och hans egen familje historia som kommer ifrån mindre Asien och några små fast helt blodiga brottslingar med Christos Batzios i spetsen tio år förut när dem med två stycken gendarmen uniformer begick ett svårt dåd mot just Antonios familjen som kom från den grekisk talade delar av framme Asien. Bild språket utanför taverna är annorlunda mindre precis och närma britter med den  från en användning av kameran med närbilder för ett annorlunda med längre tagningar. Vad som är partade exempel är när Stefainos mördare på det mest grymma sättet. Det sker vid ett flod. Men filmen försätter inte enbart med Stefainos men även med Alexandros äventyrar. Denna är en haltande aggressiv och mycket fager ung män som spelas av Dimitris Krikos. Han är extremt hotfull går alltid beväpnade både med ett luger pistol och en dolk och när han kommer han förödmjukar dels an annan kund Nikos Korexianos men även den som är hans flickvän och sin egen älskarinnan Despina Goropolou en sliten skönhet. Det är ett avskyvärt sätt att betser sig även när han angriper en annan kund som har judisk ursprung spelade av Dimitris Goulis. Han gör det kanske på grund att han har själv som många i stade och har sett den n . Alexandros är en mycket mångsidig och motsägelsefull version och lyckas att ge en stund av mycket stor poesi när han dansar till minnet av fru. detta är delen före början under tiden före kriget med två kriminella den enfaldiga Konstantinos Gkaitatzis och den intelligenta och onda  spelade av Nikos Korexianos . Dialogen mellan denne och Anotnis fadern  mellan honom och Antonis fadern Panos Tsakiris  är mycket bra. Den unga Antonis är en offer spelade av Stefanos Kaltsidis  medan modern är den stakars och nyligen gravida Isabella Margara . Det är greker som har kommit från Turkein och särbehandlas på grund av det. Filmen avslutning är den logiska i denna tragedi i vilken vi är ifrån furierna när dem som är körerna dvs lite mindre roller kommer inne bland  annat olika gäster som diskutera om politik och den som är väster gerilla som har befälens av den dogmatiska chefen porträtterar av Thodoris Nikolaidis. Det som är med Marco Papadopoulos är hur han precis som Pier Paolo Pasolini använder sig även av några diskrepanser och även om vapen , huvudborden och jackor är korrekta gerilla människor bär moderna skog. Filmen är även en stor attack mot den politiska extremismen som är vanlig i Grekland. En måste

Robert Fogelberg Rota

100 år av ett serbisk Vojvodina

En bra historisk film

Titel Ime naroda

Regi Drako Bajic

Medverkande Ljubomir Bandovic mf

Svensk distribution 10 Balkan film festival

Betyg A

FFå historiska filmer även om de mest visar en bild av del i en konflikt har varit så väl gjorda som Im Naroda; med den kapabla  regin av Darlko Bajic. Filmen utspelas under två perioder: den av slutskede i första världskrig 1918 i vilken Serbien (som senare skulle förvandlas till kungariket Jugoslavien) blev en av vinnarna och år  1876. Då i sammanband med Berlinkongressen i vilken det Österrikiska  Ungerska riket fick otroligt stora vinster och kunde etablera sig som härskare av Bosnien Hercegovina. Medan skedet som utspelas under 1918 med den enorma skickliga Anja Pavicevic som gestaltar den äldre Milinca Miletic in Tomic.  En av de serbiska kvinnor som axlade en hel kultur som var ockuperad; en roll som spelas med humor, distans och stor karisma.

Det fotografi som vi åskådaren ser i  scenerna vid 1918  är mycket lik den tyska expressionismen som nästan var samtida. Det är helt slående hur Zoran Jovanivics fotografi kan pendla mellan denna stil och den mer måleriska inte helt olik den franska impressionismen eller andra 1800-talet strömningar; dessa måleriska citationer ses mest  i scenerna i vilken vi ser den unga Milicia spelad av Katarina Zutic. Det är en vild skönhet, som de serbiska kvinnor hade vilka älskade att rida och skämta med män. Hon är den som inspirerar mer än andra faderns kamp.

Rollen som en av de första stora journalisterna på serbiska Svetozar  spelas med intensitet av Ljubomir Bandovic och är extremt väl gestaltad;  full av kraft och även av ett slags ödmjukhet. (Utan någon tvekan är det en av de bästa gestalter som jag har sett på filmduken) Det är en sympatisk man en slags föregångare till den svenska socialdemokratin, som ser till  att den serbiska kulturen måste överleva. Det ses mycket bra i diskussionen med Koleman den ungerska stadsministern spelade med en slags brittisk stil med enorm närvaro av Dragan Petrovic-Pele. Denne som även har samtalat med de osmanska (ottomans)  diplomaterna presentera en gammal typ av nationalism medan Svetozar ser nationalismen som en vilja att få fram en kultur och ett samarbete mellan folket. Serber råkade när de österrikiska Habsburgaren gav mer självstyre till ungrare bli underlägsna i den nya nationalismen. Koleman är inte helt negativ mer en reell politiker precis som de serber som samarbetar med habsburgaren som kapten Malovisk som spelas av Milutin 'Mima' Karadzic. Det är en svår roll och man ser hur han ständigt, förutom i slutet, alltid presenteras i uniform för att understryka  faktum att det är hela hans identitet och även om vi inte förstår serbiska märker vi att hans röst har arbetat med en slags tysk brytning någonting som gör den ännu mörkare. Tomas spelade av Aleksandar Matic. Om kapten försöker göra saker och ting på ett korrekt sätt är Tomas en figur som håller på med lurendrängeri (som kommer att ändras och ångras  när han möter Milica). Den som är den riktigt svarta själen i filmen är Doktor Bek spelade av Arpad Mesaros. Denna är åklagare en fanatiker som använder sig av psykologiskt våld och utpressning och även försöker att få Svetozar att brytas ner med hjälp av opium och morfin. Här ser vi hur pass bra Drako Bajic använder sig av avantgardet med hjälp av klippningen som görs av Petar Milic. Det är scenerna som fortsätter även när Svetozar kan komma tillbaka till familjeidyllen. Bek är kanske österrikisk och förmodligen av judisk börd och det känns att han ger sig på serber enbart för faktum att de står under honom.

Den serbiska befolkningen är presenterad på olika sätt den av överklass och av profitörer som den mörka och eleganta Popovic spelade av Nebojsa Vranic som spekulerar genom tidningen. Den äldre försiktiga generationen av Jorovan broder till Stavor spelade av Zarko Lausevic. Den unga folkliga och radikala som har en kärlekshistoria med Milica Jasha Tomisk som först gestaltas av Andrija Kuzmanovic. Det är en mustig man med mustascher ganska lik en stråtrövare som får Milica kärlek eftersom han är väldigt olik den sprättiga Mihajlo Polit Desancic en utmärkt Igor Bencina. Tomik har  även många våldsamma sidor. Hans och Milica kärleks möte i regnet med den perfekta musikaliska bakgrunden av Dejan Pejovic är bland dem vackraste i filmhistorien. Vi ser hur hans äldre och smalare version är spelad av Nikola Ristanovski . Även hans gestaltning är helt fläckfri och vi ser hur hans diskurs i slutscenerna inte enbart är patriotisk men även full av ångest för att serberna hade använts som brickor i de stora makternas intressen.

Filmen har många andra mindre figurer som den prydliga (lik åtminstone för en svensk publik den första svenska kvinnliga romantiska författaren  Frederica Bremen). Svetozars hustru spelade av Isidora Jankovic och doktorn Gervalj spelade av Ivan Bekjarev. Filmen är magnifiks fast för mig har den en liten nackdel att det inte visas några stridsscener. De serbiska filmerna är helt fantastiska när det visas stridscener och det borde ha ingått en sådan. En film som man bara måste se och njuta av.

Robert Fogelberg Rota

Milutinen en av många

En riktig full träff från Montenegro

En riktig full träff för Montenegro

Titel Dohvati nebo Reach från the sky

Regi Milutin Daric

Medverkande Milutin Daric Maja Sarenac

Svensk distribution 10th Balkan New Film

Festival

Betyg mästerverk

Balkan film i samarbete med teatern M.A.M.M.A. production gruppen  festival är en av dem bästa i Norden och  den av även haft den stora meriten att uppmärksamma visa länder som har en mycket intressant produktion balen annat Montenegro. Av dem länder som var del av den jugoslaviska federationen är Montenegro den eda som inte har drabbats av dem fruktansvärda krig som väst blåste upp och har haft en lagom ekonomisk utveckling. Men många som huvudrollsinnehavaren  Milutin spelade av Milan Kovačevi har inte hängt med. Han är en före detta bud i ett företag som har inte nesa avskedat honom men betalar inte honom  . Han har problem med fru spelade av den serbisk montenegrinska Nada Vukčevic och har en son som är snäll och intresserade enbart i cyklar. Den enda som företag kan ge till honom är just en cykel som sonen lycka satt sabba. Bild språk med fotografi av Atanas Velkovski är extremt realistisk förutom i dröm scenerna först i Podgorica derna området och sen i den suggestiva visningen av stränderna och kullar med det rika medelhavet natur. Det finns en slags mjukhet en  slag vardaglighet som är så  nära och under visa fall även går över det som är den klassiska av andra naturalistiska filmer the crow av King Vidor och även Vittorio de Sica ”Cykeltjuven” . Det är historier om människor som har objektiva ekonomiska svårigheter som håller på att dra denne under . Samma är med dessa motgångar beskrivna i långa tagningar av den lunga klippningen av Nenad Pirnat i ett fjädre vägg som öppnas i många stunder. Vi ser att hustru är ganska duktig med att måla sonen att möäka med cyklar och modern och hennes män sjunger. Det är traditionella ballader som den skickliga musikaliska bakgrunden av Irena Popovic placera i den rätta stunden bland annat i det som är en annan före detta kärlek till Milutin Dragana spelade av samma iran Popovic. Det är en låt i en miljö som är så lik de fina orter i Italien som påminner om den ottomanska styret och om en slav som fick en sultans dottern att vara förälskade. Det är just nu en annan sultan eller härskaren som gör alla till slavar och det är den nya marknad ekonomi. Man ser det så tydligt i den som är företaget stor chef en arrogant brodös individ spelade av Petar Kazic. Det är en man som visa sig vara hård full av sig själv och även villig av en klart filosofi i vilken det enda som räknas är formen inte substansen någonting som för Milutin är oväsentlig. Även den lilla chefen spelade av Maja Šarenac, kommer till slut att gå tillbaka till gjorden vin odlingar. Det är rollen av en person som har försök att göra rätt många saker och ting men har misslyckas och som vi kan mycket lätt förlåta ett varm andan  I filmen förkommer lite i taget med absurdism och det ses tydligt i en av sidor historier den av den person som har hand om ett litet skrot företag Milos Pejovic. Väl spelad en lite komisk det visar en lite film med så mycket mänsklighet och som är så rolig . Vi kommer att  känna oss lite i taget mer indragna och även att bli bjuda till den middag som görs av Milutin modern som är Maja Šarenac. Regissören som har visat många bra förmågor spelar en lite roll av brodern till huvudpersoner intresserade en bart i hans italienska bil en lancia Det är en citat av filmen ”Underground” av Emir Kustoriva fast i en annan miljö som är betydligt lugnare men för det närmare till oss. En super bra film som man måste bara se.   

Robert Fogelberg Rota

Ingmar Bergman e il Medieovo

l ditico medievale d’Ingamr Bergmna

IIngmar Bergman è sicuramente uno dei registi più filosofici e psicologici della storia del cinema e fa ambientare due delle sue opere più importanti nel medioevo “la fontana della vergine “ che fu anche il primo film svedese a gudagnare la statueta dell’Oscar  nel 1960 mille noventa sessanta . In questo film che a detta dello stesso Bergman é solo un ‘imitazione mediocre di Rashomon di Akira Kuroswa abbiamo nel centro la vicenda di una giovane Karin che in svedese medievale vuole dire la vergine intepretata da Birgitta Pettersson che é un adolescente normale interessata a quegli che sono i balli e vive con due genitori il severo e carismatico Töre un Max von Sydow immenso perché così naturale e una donna sciupata e legatissima a una pietá popolare che é fatta di penitenze sopratutto corporali Birgitta Valberg che era prima nota per intepretari ruoli brillanti. La purtroppo morta a causa dell’epidemia di COVID 19 Gunnel Lindblom é un altra persona discendeti di schiavi (gli avete visti in “Viking”) Ingeri che aspetta un figlio ed é costsantemente rimproverata dalla serva più anziana Frida Gudrun Bros una specie di Anita Ekberg. Sia lei che la padrona di casa sono velate un qualcosa supportato dall’iconografia o meglio da quello che rimane nell’iconografia distrutta durante il periodo della riforma e la fotografia di Sven Nykvist dá un’idea di un medieovo puro ascetico ma anche molto reale infetti sono parecchie le rappresnatazioni quotidiane. Il quadro della piccola corte che era stata costruita sul modello di una fattoria dell’ingermland é compretato da un chierico vagante
Allan Edwall attore dell’avanguardismo molto sicuro di se. Questi parla della visita nel continente Parigi come se fosse un qualcosa di magico che dá alibido  tra donne e cattedrali. Karin deve portare un cero nella chiesa locale e viene spedita anche se siamo verso sera con Imrai e incontra tre figuri il muto Tor Isedal , lo smilzo Axel Düberg contradistinto da una parlata veloce e un ragazzetto. Imnmari ha piazzato in uno dei pani rotondi un rospo e questo fa in modo che i tre figuri l’aggrediscono dopo che la serva /schiava é fuggita. In tutto il breve viaggio vengono inquadrate rune foreste e anche uno dei personaggi che ha più dialogo rappresenta un passato che non é passato il guardiano del ponte che non ricoda piú il suo nome Axel Slangus, Era un attore finlandese di lingua svedese molto vecchio che ci ricorda la presenza di spiriti di qualcosa al dilá della logica ,del perturberate che poi si esprimerá nella vendetta. Questa non sará eroica ma fatta dopo un sacrificio di una bettula e l’omicidio é compiuto con il coltello con il quale si amazzano i maiali. Il film ha un qualcosa di magico e una strutura molto lineale e un montaggio molto classico da parte di Oscar Rosander come la musica di Erik Norberg. Il film si era avalso della consulenza di diversi storici e personale del museo archeologico di Stoccolma un qualcosa che non fu fatto nel film premio per la giuria a Cannes del 1957 “Il Settimo Sigillo”. É sicuramente il film svedese più famoso di tutti i tempi e ha una gestazione molto particolare perché nasce quando Bergman é piccolo e

in un ‘occasione con il padre pastore luterano visita la chiesa di Täby una delle piú antiche nella regione di Stoccolma dove nel 1400 Alebertus Pictor pittore originario dell’Assia tardo gotico rapresenta un gentiuomo che gioca a sacchi con la morte. Questo diventerá un ‘opera teatrale al teatro municipale di Malmö “Dipinto lineao” e nel 1946 per una pubblicitá Bergman vede l’uomo della palude un ritrovamento archeologico di un esatore ucciso dalla sua scorta nel 1300 é lasciato in una palude con gli abiti perfettamente conservati. Il cavalliere peró vestito con abiti molto approsimativi sarà Max von Sydow e lo squdiero Jöns ovvero l’uomo comune sarà Gunnar Björnstrand attore feticio di Bergman fin dai primi film inizati quasi 20 anni prima. Nella Svezia degli anni Cinquanta c’é un problema grave rappresnetato dal fatto che il paese si trova in mezzo alla frontiera di un ‘eventuale guerra fredda e a peste sembra come il ritorno dalle crociate la grande spedizione ideale e idealistica sembrano lo sfondo adtto in un mondo dove il sopranaturale é preponderate. Il cavalliere ha una sua ossesione quella della morte rapresnatta dal rigido e ironico giocatore di sacchi Bengt Ekerot ma anche l’attore il girovago quindi messo all’indice dalla morale comune Jof inteprttao dal comico Nils Poppe vede la Madonna e cerca di convincere gli altri della bontá delle sue visioni un qualcosa che lo porterà a confrontarsi con i tetro Reval un ottimo Bertil Ardenberg . Il film é soprattuto ricordato per la scena finale la Daza macrba che forse è una delle scene piú sugestive di tutto il cinema. La fotografia di Gunanr Fischer é stupenda come tutto il resto sopratutto la musica di Erik Norberg

L'unica persona che supera Mathilde De Angelis in bravura; è Maria vera ratti

Leonardo e gli altri

Leonardo e gli altri

Titolo episodi 6 e 7

Regi Danile Percival

interpreti Matilde De Angelis Maria Vera Ratti

Distribuzione RAI uno e Riaplay

Voto A

Pur non volendo essere una serie né documentaria  e né dichiaratamente storica lonardo riesce a rappresentare in maniera adeguata il genio più famoso dell’umanità e il rapporto difficile sia con la città di Firenze che era ricordiamo tra 1400 e 1500 la capitale culturale del mondo e poi con Ludovico Sforza. Un Ludovico Sforza che nell’interpretazione di James D'Arcy è un vero e proprio mattatore. Lo troviamo prigioniero in Francia nell’ultima puntata dove nonostante sia seduto gioca ancora a fare e disfare tutto con l’ombra inquietante di Sanseverio interpretato benissimo da un tetro e atletico Antonio De Matteo . nella scena  finale del personaggio  vediamo che non si riesce neanche a arrestarlo perché usa la spada come fosse Cyrano de Bergerac e uccide non una ma ben sei guardie in armatura. Il montaggio di queste scene che è ricordiamo affidato a Lorenzo Fanfani è interessante perché è molto piú rapido pieno di contrasti e anche la fotografia è didfrente questa molto raffinata e di Steve Lawes

È una fotografia diversa che non è come nel resto basta su campi lunghi dove la composizione è quella sia dell’opera di Leonardo ma anche quelle di Michelangelo che è interpretato dal giovane Pierpaolo Spollon. È un uomo arrogante sempre circondato da amici molto fin troppo sicuro di se che abilmente Pietro Sodarini un bravissimo Corrado Invernizzi riuscirà a fare gareggiare con Leonardo. Purtroppo nessuno dei due affreschi la battaglia di Anagni e quella di Cecina che Michelangelo inizio con un deretano verrà realizzata. Si tratta di scene molo belle intese e il contrasto tra la recitazione istrionica di Piepaolo Spollon è quella molto più sotto le righe di Aidan Turner rende bene la tensione. Questo poi si mette diversamente o una scena che farà scoprire quello che è successo e anche la condizione difficile per i due giganti dell’arte. La maggior parte delle scene invece sono presto in quello che è l’ambiente famigliare di Leonardo. Gli incontri scontri con Caterina sono molto belli. Matilde de Angelis è soprattutto nella relazione con il figlio sia materna ma anche sensuale e litigiosa soprattutto per quello che è la presenza di sai alias Giacomo Carlos Cuevas che è un vero è proprio mattatore. Il personaggio è il più vivo e completo di tutta la serie ricco di un grande fascino e anche della possibilità di muoversi in diverse condizioni da quella del enfat temibile e a quella di un secondo padre pe ril figlio di Caterina. Le scene quando questi e Leonardo giocano sono molto belle piena di una dolcezza particolare . Un ruolo che diviene sempre piú importante è quello di William Michael Roberts il frate confessore di Leonardo che lo aiuta e riesce a mostrare la pietà. La religiosità è un aspetto controverso per Leonardo come anche la sessualità e la paternità con il problema della relazione constante con il padre che è un freddo ma carismatico Robin Renucci . Pietro è chi non riesce a soprattutto non vuole mostrare il proprio amore un qualcosa che non veine neanche fatto da Leonardo all’inizio per Giacomo e Caterina. In questi campi lunghi vengono fatte notare alcune opere che sono di dimensioni diverse dell’originale uno degli arazzi francesi della dama dall’unicorno e uno dei ritratti che Botticelli fece a Simonetta Vespucci. Questo è un mezzo per farci comprendere un aspetto particolare che Leonardo era anche influenzato da altri artisti da un ambiente nel quale le idee venivano cambiate. La risoluzione da giallo all’inglese è bella anche se forse un po’ scontrata e vediamo molto bene come chi salva Leonardo è l’uomo comune Stefano Giraldi rappresentato da Freddie Highmore. La leggenda nera del rinascimento italiano e ben presente con le diverse figure soprattutto quella di capitano luca Pacioni un bravo Giovanni Scifoni che fa il doppio forse il triplo gioco. La recitazione di quest’ultimo è pietá molto poco accennata e questo per me è un bene perché sia l’amore che l’odio sono emozioni che riguardano ognuno di noi e sono come l’arte eterni. . Questo si vede bene nel ruolo quello dell’arte che è Lisa del Giocondo la famosissima Mona Lisa che è intepretata da Maria Vera Ratti. È un ruolo a dir poco stupenda che in questi due episodi vediamo presentato in una maniera stupenda molto buona con un senso di mistero. È un ruolo per la composizione è soprattutto la sua intensità simile alle due donne interpretate da Liv Ullman e Bibbi Andersson i “Persona “ di Ingmar Bergman. Un’interpretazione che conferma Maria Vera Ratti come la migliore attrice europea della sua generazione è una delle migliori della storia del cinema italiano. 

Robert Fogelberg Rota

En serier som man måste bara se

En av dem bättre Jane Auster

Kate Beckinsaleär Emma

Titel Emma

Regi Diarmuid Lawrence

Medverkande Kate Beckinsale Mark Strong

Svensk distribution Atlatic film

Betyg A

Trots att fotografi är kanske inte den bästa även på grund att den digitala tv kameror som användes av Remi Adefarasi var inte lika vackert och effektiv som den idag är den mycket tidstrogna filmatisering av Emma en milstolpe i den brittiska tv historia och i jane Austens filmatiseringar. Vad som är slående är själva klippningen av Don Fairservice  som ger en rytm och några ytterst virtuosa delar som när man ser sprätten mr Churchill porträtt som blir levande , eller i stora scener och inte minst när några traveller barn  försöker att råna Emma men mest av allt hennes väninna Hariett Smith. Fast vad gör film och resultera i ett super geastltning är själva Emma spelade av  Kate Beckinsale som alltid lika vackert raffinerade och som rör sig så otroligt gratiös i ett mycket tät kostym drama. Emma är vackert , rik , raffinerade och intelignet men vi upptäcker att faktum att hon lever nära ett otroligt änglig fadern spelade med gudomlig ironi av den fantastiska Bernard Hepton är även full av många fördomar . det ses tydligt när hon tar under sitt beskyddande vinge hariett Smith en ung och timida oaktade dotter spelade av Samantha Morton som hon avråder till giftermål med ett trevlig snäll killen obert Martin  spelade men nästan en statist av
Alistair Petrie. I slut scener kommer vi att se att Emma kan var like behaglig mot honom som med andra. Det som är den mest komiska är när hon alltid lika graties avisar den pastor Mr Eton spelade av Dominic Rowan. Denna är en av dem många komiska präster som jane Austen presenterade. Emma är den person som är axel av alla dessa intriger och är även mycket konkret och det ses i hennes reaktion med sprätten som är mr Churchill spelade av Raymond Coulthard. Det är en bra roll som ständigt pendalar mellan två stycken extremer den av den godmodliga sympatiska överkalss gosse artiga sprätten men även den av en lite kanalje likande manipulatör inte minst i den relaktion med jane Fairfax som har Olivia Williams kalla skönhet och hennes reserverade . Vi ser hur Churchil pendlar mellan två sfärer att älska henne men även att visa sig enorm avissande. En mycket fint roll av båda två. Jane lever med två ganska komiska men även melankoliska figurer den ständigt babbliga och sällskap sjuka miss Bates spelade av Prunella Scales och modern en tystlåten och helt avisande till alla kontakter mrs Bates Sylvia Barter. Dessa två veteraner presterade fantastiska roller och man ser hur pass den brittiska filmen använder sig av veteraner. Men vad som gör denna version så vackert och för mig nästan omöjlighet att överlåta förutom den stroppiga och roliga prästfru Mrs Eton Prunella Scales är onekligen Mark Strong i rollen som den första älskaren Mr Knightley. Han är perfekt i allt charmig men även mörk som en san romantisk hjälte och nästan spelar ping pong  med Emma som han även tillrättavisar när hon går för långt . En roll som lyfter ännu upp en serier som är en riktig fröjd för alla

Robert Fogelberg Rota

.

 

Charels Dance är den enda som kan slås med monsterna

Så dålig att det blir nästan charmerad

Titel Godzilla king of monster

Regi Michael Dougherty

Medverkande Charles Dance Vera Farmiga Kyle Chandler

Svensk distribution Cmore

Betyg F

Få filmer som jag har sett i katastrof branschen har varit lika förutsägbara och rent av torftiga som Gozila king of monster. Visligen är den animerade hjälte extremt spektakulär och vi känner lite grand för den enorm animerade iquana och det finns en spektakulär scen som är kampen mot inkräktaren en nästan nordisk drake med tre stycken huvud. Problem i vilken är mest av allt klippningen som blir  i Roger Barton , Bob Ducaay och Richard Pearsson alldeles för mycket lik en datar sel fast ännu snabbare. Det som är även dålig är den fotografi av Larewrrse Stren som är adels för mörk och visligen den grötlikare sfären verkar passa mycket bra i scenerna med dem mörka korridorer och i dem nästan rymdskepp likande rom men inte i städerna som är enbart nära den värld som dem påtänkande amerikanska åskådaren känner till Boston , Washington och även Mexiko city. Det finns några scener som är helt fantasistak när ubåten åker till Atlantis för att återuppväcka Godzilla men det finns någonting som inte stämmer. Huvudroller innehavaren är en som alltid oengagerade Kyle Chandler i kläder av doktor Russel vars son hade mördats av just Godzilla medan hustru som är en helt super oengagerade Vera Farmiga vill åter släppa alla dessa monster eller titaner för att förnya jorden. Dem bara gör saker utan att ta ställningar och det är enbart dotter Madison väl spelade av Millie Bobby Brown som visar att man kan göra någonting både för människor och för miljöer. Det är en lite Greta Thunberg roll påverkade av den svenska aktivisten som om inte bär filmen det ger ett lite engagemang. Det är kanske en bevis på att den yngre generation skall ta i tur med problemet av den äldre Tyvärr verkar det som utländska skådespelaren som är verksamma i Hollywood misslyckas total att vara engagerade som den unga

Ziyi Zhang i rollen som den torftiga Doktor Ling och lite bättre den japanska stjärnan Ken Watanabe i rollen som den super intelligenta Szina. Det är en roll under allt kritik och det verkar en hely icke engagerade roll. Men det finns även i denna film några positiva stunder som den roll av den sten hård överste Foster som spelas av före detta trappa sångerska Aisha Hinds. Hon rör sig graciös men även stark och har ett mycket fint röst. Hennes roll är ytterst sevärd precis som eko terroristen Lord Alan Jordan spelade av Charle Dance. Det är en enorm bra roll som ger den riktiga underhållning i filmen även om han är lite för lik Twin Lannister. En skådespelaren av rang som alltid

Robert Fogelberg Rota

Maria Vera Ratti e la Gioconda

Potere e arte

Titolo Leonardo episodi 5 e 6

Regia Alexis Cahill

Interpreti  Max Bennett Matilde de Angelis, James D’Archy

Distribuzione Rai 1 e Rap al

Voto Capolavoro imperdibile

Con la sapiente regia di Alexis Cahill la serie Leonardo che mostra ancora una volta la forza delle produzioni RAI cambia un po’ e diviene più classica. La fotografia di Alessandro Pesci è molto raffinata e prende addirittura delle suggestioni della scuola napoletana e dei caravaggeschi i soprattutto in quello che è l’episodio di Imola mentre il montaggio di Xavier Russel prende una parte secondo me molto più ritmica con una musica spesso diegetica wagneriana ma anche verdiana fdi Johan paesano . Il discorso della serie è sul potere e come questo sia fallace. : Leonardo interpretato dal bravissimo Aidan Turner è un uomo sicuramente atipico finalmente in grado di formularsi che inizia a capire il proprio ascendente anche sugli altri come nel discorso sull’ arte ma soprattutto quando resite al tetro  Sanseverio un ottimo ruolo si Antonio De Matteo quando questi riceve l’ordine di portare via il bronzo che doveva servire per la magnifica statua equestre poi rotta senza pietà dai Francesi per fare cannoni. Ludovico Sforza acquista un umanità non da poco quando perde la bella moglie Beatrice D’Este 8le scene nelle quali Miriam Dalmazio muore di parto sono un piccolo saggio di teatro arturiano o teatro delle crudeltà) e si confida a Leonardo chiedendogli l’ultima cena. Jemes D’Archy che vediamo anche in una scena di battaglia quando uccide che lo vuole tirare giù dalla sua carrozza dà al personaggio un umanità prima negata che poi diviene anche confidenziale quando parla con Leonardo sotto un albero quasi a ricordare che la morte (cosa che aimè ben sappiamo con la pandemia riguarda tutti)  È una gestazione complicata e minuziosa dove Leonardo ricerca e si allontana sempre di più da quello che è l’arte di tipo classico o accademico presentata dal pomposo Tommaso Masini un molto naturale Alessandro Sperduti per andare ancora più vicino a Giacomo Sali che è il personaggio interpretato da Carlos Cuevas grandissimo attore catalano. Un po’ Arlecchino e un po’ prety boy vediamo come sia non solo un ragazzo di strada ma un prostituto che aiuta Leonardo grazie alla sua conoscenza di quella corte dei miracoli che sono i bassi fondi di Milano con il ras del quartiere ante litteram luca che è un bravo Giovanni Scifoni. So che a molti l’omosessualità o meglio la bisessualità di Leonardo dà molto fastidio ma qui è presentata con finezza e rispetto in una relazione molto storica. Le scene come quella della misurazione di Imola ma anche il cercare Caterina da Cremona la stupenda e bravissima Matilda De Angelis tra i tintori di Firenze sono siparietti gustosi è soprattutto molto comici perché Giacomo diviene ancora più di chi è incaricato a far luce su Leonardo Stefano Giraldi un carismatico ma anche alquanto rigido perché burocrate Freddie Highmore è il coro il personaggio con il quale lo spettatore si può identificare e che può anche capire. Caterina ha un ruolo diverse quello di una coscienza sia critica ma anche disattrezzata che ripete il discorso stesso di Leonardo sul fatto di chi usa chi. Lo sfruttamento del prossimo è sicuramente uno dei  discorsi del potere. Il poter del genio è quello che sicuramente una delle cose che manda giù è corrode Leonardo lo fa anche cambiare ma di cui Leonardo è anche succube. Lo si vede nel personaggio del francescano matematico è intenditore di quella che è l’arte presentato da Robert Madison che fa un discorso quello sul tradimento che porta Leonardo ha accettare una commissione così difficile un affresco una tecnica che non padroneggiaci e nella quale quasi fallí per il troppo tempo ma anche per l’impossibilità di portare la realtà. Da notare che forse il capolavoro dei capolavori la modernissima Dama con l’Ermelino viene completata in poche sequenze. Il potere è anche chi non lo deteine come il gonfaloniere Pietro Soderini un bravo Corrado Invernizzi che puó solo parlare a vanvera o i due soldati tutti di un pezzo un bravissimo Ramiro che ha il duro volto di Claudio Castrogiovanni e soprattutto il duca di Urbino Giudobaldo da Montefeltro che ha il volto del bravissimo attore  Tommaso Basil. Questi arriva in armatura gotica e tira fuori le armi. Per una volta in una produzione Rai lo spadone del Montefeltro è più che accettabile come la cinquedea di Ludovico. Quando vidi Urbino che è la mia città preferita la trovai piena di alcune suggestioni medievali gotica e cavalleresche e ancora più che Ludovico Guidobaldo è un personaggio perdete. Il vero potere è quello di Cesare Borgia e Max Benett dá un ruolo magistrale. Il valentino interpretato da molti grandi attori prima di tutti Orson Wells è fondamentale perché presenta lo stato moderno lo stato che si basa solo su se stesso. Lo vediamo arrivare in refettorio in armatura e poi circondato di armature è carnefici che conquista Leonardo e dal quale ottime con un modo di fare simile a quello di un Mefistofele un congegno bellico che potrebbe anche funzionare. La sicurezza l’ammirazione da parte di Leonardo ma forse anche nostra  del personaggio è enorme e fondamentale per capire lo spirito dell’epoca. Altro personaggio che gestisce il poter ma non quello militare con l’idea di sfruttare anche la natura come Valentino e Macchiavelli . L’attore che lo interpreta è Davide Iacopin con una recitazioni molto sotto le righe. Non è come in molte altre occasioni un personaggio simpatico o carismatico ma opportunista quasi rapace che sa usare bene le parole le sa usare sia contro Leonardo che tratta con disprezzo ma anche con valentino per il quale prova un certo tipo di attrazione che convince sia a far andare via Leonardo e a non usare la balestra gigantesca. Machiavelli capisce il potere delle psicologia della propaganda che vediamo anche oggi nelle lotte tra  case farmaceutiche. Un altro potere è quello economico del pomposo e noioso padre di Leonardo un superbo Robin Renucci e quello della bellezza della matrigna la giovane Margherita una Francesca Chillemi bravissima a essere acida. Francesca Chillemi. In quest’episodio viene anche presentato un personaggio totalmente normale   che mette in luce anche l’altra arte. Se nonostante il realismo il modo di Leonardo era come quello sempre applicato a soggetti sacri, dinastici o mitologici c’è anche la quotidianità quella d’’arte fiamminga. Qui poteva essere anche molto interessante la rappresentazione di un Pietro Giocondo che per Alexis Cahill è Leonardo Adorni . lwl semplice e riccio di naturalezza il dialogo non da poco con un simpatico e grasso accento fiorentino introduce il mito Madona Lisa interpretata benissimo da Maria Vera Ratti. Questa giovane attrice che si presenta come una versione più bella e tecnicamente già preparatissima di una giovane Sofia Loren presentata Mona Lisa come quello che era una donna affasciante allegra e enigmatica. Si costruisce abilmente un passato tragico che poterà l’arte a idee sublime diventando il simbolo di bellezza e ottimismo. Maria Vera Ratti riesce a dare carne sangue e vita a questa figura portando due begli episodi a essere due capolavori della storia delle televisione.

Robert Fogelberg Rota

Joseph Finnes förvandling

MaLco Malfoy i dem romerska legioner

Titel Återfödd

Regi Kevin Reynolds

Medverkande Joesph Finnes María Botto 
Luis Callejo

Svensk distribution Warner Brose

Betyg A

Påsk är en mycket bra högtid för filmer som utspelas under Jesus tid oh Kevin Reynolds är sedd till att vara efterföljaren av Mel Gibbsom ”The passin of the Christ” fast den är någonting annat. Första scenen visar två av filmens kvalitter den mycket fina foto av spanska och maltesiska landskap av Lorenzo Senatore som smälter samma i ett mycket bra klippningen av Steve Mirkovich snabbt och precis inte minst i den första slaget i vilken några judiska gerilla män zeloterna försvara en kull från en romersk postering. Det är en användning av slungor som är för mig mycket bra och vi ser hur pass arroganta och blodiga dessa gerilla män är inte minst i den person som var den första som räddades av Jesus den franske arabiska skådespelaren Karim Saleh. Framför honom står en romersk som är en virke av män Claudius spelade av Joseph Fiennes. Det är en hård fysisk roll av ett auktoritär mördar maskiner som går precis som romarna brukade göra som en mänsklig stridsvagn och vi förstår genast att zeloterna har ingen som helst chans när dessa tar en testuto formation. Under filmen går vi lär känna Claudius inte minst i ett vackert och mycket väl gjord scener vid termerna som påminner stark om dem som vi kan se i Viking i vilken Claudius säger hans ambition för pilatus. Vi ser under en scen i vilken han låtsas att be Mars men i själva verket ber Jehova judarnas gud ihur pass mycket han längtar bort för den förviso suggestiva men i själva verket helvette liknade Palestina. Han kan ha ganska känsliga sidor och verkar söka en fadern. Pilatus i Peter Firth kan inte bli en fadern eftersom denne är för avisade hård ståtlig och även genom syrade av ett slags grymhet. Det ses tydligt i den raffinerade räv spel men kaiffa en intelligent , slug människan som lyckas att visa hans list att låta Pilatus göra det som han vill dvs att inte bränna Joshuas kropp. Pialtus är förevisande medan  den som skulle kunna bli en fadern gestalt är utan någon tvekan Simon som senaren skulle bli mera känd som Petrus spelade av Joe Manjón. Det är en bra gestalt mycket enkelt och naturlig och det finns i dessa mest av allt vid tiberias sjö i galli en slags tolkning av många av scenerna ur den ikonografi av Jesus liv som har avrit sp viktig i världs konst. Alla dessa scener är i andra delen av filmen när Claudis förstår att kristendomen är någonting för honom i en extremt vackert scen som är den med korset i sjö Den rollen som är mycket intressant är Jesus som spelade av Luis Callejo som gör en Max Von Sydow dvs en Jesus som är en rolig trevlig och vardaglig figur . detta realismen finns även i den figur som är lite missvisande den av Maria Magdalena spelade av den argentinska skådespelerska María Botto . denna sliten skönhet är även i den enda komiska scenen när vi ser dem många legionerna som var med henne. Just livet i kasernen den officerarna som ständigt kommer att informera Claudius spelade av Àlex Maruny som är den karaktär som introducera det som skulle kunna vara en son till Claudius Lucius spelade mycket väl av Tom Felton. Det är en roll som visar alla dem förmågor som är typiska av den unga före detta Malco Malfoy . Det är en rigid fast mycket intelligent ung män och scenerna av konfrontation är mycket väl gjorda som en annan gestaltas den av Bartolomeus som spelas av den autistiske skådespelaren Stephen Hagan. Denne är ett slag hippie som är sympatisk och fö minnet till Jesus Christ super star. En film som är mycket men verkligen mycket rolig och spännande samt väl gjort

Robert Fogelberg Rota

 

En mycket bra serrier

En av dem stora trauma i den amerikanska historia

FBI var inte den ondaste

Titel Waco

Regi John Erick Dowdle Dennie Gordon

Medverkande Rory Culkin Taylor Kitsch

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Den amerikanska ranchen Mont Carmelo i delstaten Texas nära staden Waco var under 1993 palts till en av dem våldsammaste händelserna i den amerikanska historien kanske den stor beväpnade konfrontation inom landet sedan inbördeskriget. Det har gått mycket vatten mellan broar med 9/11 som skördade betydligt mer offer minst sju krig och även intåg av Donald Trump supporter with Capitolium men Waco är fortfarande mycket stor. I de serier som fotas mycket vä av Todd McMullen som påminner om en äldre klassiks western film med den skickliga regi av John Erick Dowdle Dennie Gordon  vet vi allting redan ifrån början från titlar när vi ser stridsvagnar och hur den själv utmanad Mesias David Koresch spelade av Taylor Kitsch går ut och försöker att få ATP en av dem många federal polis agentur. Taylor Kitsch gör en gestaltning av den som verkar en helt vanligt kille ganska trevlig men ytterst manipulativ. David har den förmåga att säga vad han vill på det sätt som dem andra skall kunna förstår och det ses med faktum att dem som är hans närmaste exempel viss den som är den enda riktiga teologen i gruppen Steve Schneider spelade av Paul Sparks. Detta är en någorlunda elegant intelligent och även mycket  sansade och vi ser hans tvivel mot ledare som känner sig själv som ett nytt Messias. Det finns mycket starka scener inte mist i sluter episodartat tack vare den klippningen som ges av Elliot Greenberg inte minst i slutet. Det är en serier som har mycket fina uppgörelsen som när steve skjuter David eller när david ser stridsvagnarna som FBI har inlånad som förstör väggar som kastar farlig tårgas som kväver och senerna i källaren påminner stark om dem som man ser i  steven Spildberg Schindlers list. Det är en dramatisk och välgjord sceen precis som den mellan ATP agent Jacob mycket väl spelade av John leguizamo som är med i en av dem vackraste scener av festen. David är en rock stjärnn och inte bara en bibel män och man ser det tydligt i den scen i vilken han utmanar makten genom att sjunga en klassiker rock låt. Bland hans frillor finns den som är David fru Judith spelade med mycket fint klass av Andrea Riseborough och inte minst med Rachel spelade av Melissa Marie Benoist . det är en vackert och sympatisk roll mycket väl spelade och det finns ett slags friktion mellan dem två kvinnor. När det gäller kvinnor det finns en snälla rollen som kommer att offra sig som är den unga och vackra nästan ängel likande Michelle spelade av Julia Garner. Rollen av tjetjen född i ett sådan close comunity blir allt starkare och vackrare när fadern den äldre Wayne spelade av Demore Barnes dör. En annan mycket stark roll är den av David Thibodeau  spelade på ett fantastisk sätt av en ung flummare och trummis som övertuggas av Davdi även att gifta sig med micheel fast han får inte ha någon umgänge med henne. En roll som väcker och kan föra fram en diskurs precis som hans modern den överviktiga och tilltufsade Brenda som är Camryn Manheim. Den historia som kanske kunde ha utvecklas mycket mera är den av shela David mor spelade av Darcel Danielle. En annan roll som får utvecklas mycket lite är  den som är den lagliga rådgivaren till David wayde martin spelade av den afro kanadensiska (hela filmen som visar leopard I stridsvagnar är inspelade i Kanada) Demore Barnes. En bra roll. Sen vi har dem andra byråkraterna som FBI chefen tony pierce som visar hela den stora skådespelar förmåga av Glenn Fleshler som har ännu mera tvovel och den irriterade som Mitch vilken är den fantastiska Shea Whigham. Han är inte korupt men han är makt galen och bygger upp sina idéer med bristande empati även om i slutet han brytts när. Men den bästa är onekligen den positiva i den bemärkelsen att han försöker att förstå sin fiende förhandlingen agent  Gary Noesner spelade av ett enorm Michael Shannon. Om han hade gett ansikte till den svåra och plågade själ av agent Van Hallen nu spelar han ett agent som försöker att göra sitt arbeta att lösa. Han är visligen kallt och en pocke face men han är en slags Don Quixotes och inge av delar respektera honom. Denna ses tydligt i den roll som är närmaren honom en Sacho Pancha den till synes ointelligenta ken spelade av  Kenneth Miller. En av dem bästa serier för hela året

Robert Fogelberg Rota

Ozon mästerverk

För mig en av dem bättre film i hela filmen historia

Titel Frantz

Regi François Ozon

Medverkande Pierre NineyMarie Gruber Ernst Stötzne

Svensk distribution betyg mästerverk

Få filmer har varit för mig som lyckade och så snygga som François Ozon “Frantz”. Den är delvis ett remake av en av Ernst Lubitsch filmer även om ozon gör ett helt annat verk. Fotografi för vilken ansvara Pascal Marti lyckas att återskapa en värld den som försöker att återgå till ett slags normalitet efter två stora katastrofer den första världs kriget och spanska sjukan. Filmen är i svarat vit med plötsligt det kommer några straka färger som i Manet tavla ”själv moder” och i drömmar samt i stridscener. Dessa precis som dem stadsliv scener i paris r mycket starka full av en rörelsen som med hjälp av Laure Gardette klippningen  Den manliga huvudrollen i filmen är den unge Adrien som spelas på ett lidelsefull sätt av Pierre Niney. Det är en av dem bästa gestalter  av en män som är en vilsen själ förlorade i kriget virvel. Han har allting för att kunna vara lycklig är talangfull i att spela fjöl talar tyskar bättre än tyskar och bestämmer sig för att göra det rätta be om ursäkt till föräldrar av den person som han har mördat en jämnårig tysk vars föräldrar lever i en lite idyllisk stad. Fast Adrien kan inte stå till det som han vill och man märker att när han kommer till staden tyskar är förvånansvärd generösa med honom och tjejerna dansar samt den enda som blir lite fientlig är just ett fyllo som spelas av Merlin Ros. Men Adrien är så passa skadad att han hittar på en historia och sen blir indragen i en kärleks historia med Anne. I den andra delen av filmen som är total olik den av Ernst Lubitsch när Anne går i Frankrike vi upptäcker det som är dem nervösa svårigheter för Adrien som är den extrema autoritär modern spelade av Cyrielle Clair som är en fruktansvärd modern auktoritär och enbart översittare mot den stakars Anna enbart eftersom hon tillhör en enklare samhälles klass Det är en modern som är fast i ett värld innan den franska revolution. Lite vänligare men mäns häftig och lite halv intresserade är Fanny Adrien trolovade spelade av Alice de Lencquesaing som är klädd i slipps. Hennes roll är blek i jämförelsen med hur karismatiska och förlåtande är tyskar först Frankt modern Magda som spelas av den sympatiska Marie Gruber och mest av allt fadern som är den till synes sträng doktor Hans Hoffstein som spelas av Ernst Stötzne. Denna roll är imponerade eftersom den påminner om dem roller som har varit typiska av den tyska teatern den av auktoritära familjer fadern som personifiera den värderingar och kärlek till fosterlandet fast han kan ändrar sig acceptera Adrien och hjälpa till honom. Det är en roll som får en vackert monolog som blir allt starkare eftersom den spelas och ses i verkligheten. Även den lite mera ”elak” roll som är den av den revans sugna Kreutz en fantastisk Johann von Bülow får även andra typer av aspekter den av den lite äldre älskare på riktig kär som i slutet är tvungen att avstå även av en skäl att han är äldre. Den politiska är inte nödvändigt men filmen gör bokstavligen av Anna en fantastisk Paula Beer. Hon är i början en skugga och sen hon blir ett allt mer levande viktig och inte minst stark kvinnan som lite i taget går till en annan typ av form . Hon blir mer och mer personifierat i sitt styrkan av någonting som r den enkla och naturliga. Man ser det hur hon rör sig obehindrad även i Frankrike  var hon är i början rent av mobbad och motarbetat till hur hon bygger upp en den spök liknade Anton von Lucke som i slutet får henne att må bättre när han kommer tillbaka som Eliott Margueron den unga männen vi Louvre. En fantastisk film

Robert Fogelberg Rota  

Forse non troppo storica ma riuscita benissimo

Milano meglio di Firenze

Titolo Leonardo episodi 3 e 4

Regia Daniel Percival

Interpreti James D'Arcy Mathilde de Angelis

Distribuzione RAI

Voto quasi un capolavoro

Allora possiamo iniziare a discutere un fatto è giusto o meglio è saggio falsificare un episodio per i più anche sconosciuto della storia per farlo andare meglio in una composizione anche di tipo artistico. Leonardo da Vinci che per me d’ora in poi avrà il volto del bravissimo e molto sicuro anche nell’essere insicuro Aidan Turner avrebbe fatto lo stesso se si fosse raccontatati ma la Storia di Leonardo +e questo è molto chiaro nella sapiente regia di Daniel Percival non è solo la storia di Leonardo ma anche dell’epoca intorno della società che lo ha formato. Questo si vede benissimo in questi due episodi dove la fotografia di Steve Lawes è fenomenale in composizioni che diventano velocissime per via di un montaggio quasi da video clip di Xavier Russell che ricreano tutta un epoca. Ci sono composizioni di Leonardo poche soprattutto un inizio dell’ultima cena che resta almeno per me l’opera più citata ma anche l’opera più arrogante perché come noto Leonardo la dipinse rifiutando i normali schemi dell’affresco e di altri artisti dal veneziano Bellini ma anche da quell’altro rinascimento che si trovava al dilà delle alpi. Questo è citato nell’uso dei volti anche grotteschi che ricordano i pittori teutonici come Dürer e Lucas Cranach il vecchio. Questo è citato nella scena d’apertura quando Leonardo per amore della verità si mete a testa in giù e ricorda moltissimo una delle scene di Luther di Eric Till film secondo me molto ben riuscito. Li era l’entrata di Giulio II e qui è Federico Sforza interpretato dal mattatore James D'Arcy. Fin da quando riceve Leonardo vediamo la sua forza la sua capacità di vedere la vera realtà quella psichica e di come per il poter rifiuti anche quelle che potevano essere innovazioni utili le macchine da guerra di Leonardo. Appare come un uomo duro ingrato con un senso di teatralità che esplicherà anche nella fine della favola di Orfeo quando si vuole rappresentare come Plutone stesso padrone nella morte ma anche sotto luci più simpatiche. La corte è splendida una dimora e la città di Milano che appare sicuramente come un importante crocevia è solo compresa in quando appendice della dimore. Si mette in evidenza il comodo anche con il superfluo . la scena che ci fa conoscere la moglie sottomessa e anche rassegnata Beatrice D’este interpretata benissimo da Miriam Dalmazio ricorda un certo genere quello della mascherata. Purtroppo pe runa serie di conseguenze le più note sono le ultime quelle di Indigo Jones con la collaborazione di Ben Johnson per la regina Elisabetta d’Inghilterra. La somiglianza fisica e la postura particolarmente atletica e guerriera Ludovico il Moro che non assomiglia all’ultimo e fallimentare duca di Milano ricorda moltissimo Rollo interpretato da Clive Standen Solo che sembra molto più abile e pericoloso anche se pe rora non ha bisogno d’andare in guerra. La capacità manipolatrice si vede quando di ritorno da una partita di pala corta con Bernardo Bembo (padre del famoso letterato ) interpretato da Flavio Parenti in un buon ruolo riesce a manipolarlo. L’unica che riuscirà a resistere alle sue manipolazioni sarà proprio il personaggio inventato Caterina da Cremona che è la magnifica Matilde de Angelis. La naturalezza la grazia e anche il fatto che è una delle poche persone che puó contradirlo è solo per un fatto che al pari dello struzzo è uno dei bei trofei del Moro. Ludovico avrà oltre che la paura della morte solo un certo tipo di angoscia quando vedrà il bozzetto per altro bellissimo della statua del padre troppo piccola e troppo semplice. La composizione di questa è difficile e lo vediamo in una scena molto lunghe girate anche in piano americano . Il potere è solo dato nella storia e qui capiamo come mai Ludovico è così invidioso ma anche accondiscendete con Leonardo. Ludovico non si sporca le amni e lo fa solo come l’arrogante Sanseveri vestito in nero che gira armato è ucciderà il cantore interpretato in maniera tetra e carismatica da Antonio De Matteo. È un ruolo molto facile perché ricorda una certa leggenda nera del rinascimento ma anche molto naturale come nella scena nella quale si vede questo molto bene e quando tronca versando il vino sul nascere il rapporto tra Caterina e Gian Galeazzo. Interpretato dall’attore adolescente Edan Hayhurst è un po’ l’incompreso ma anche l’Amleto della serie molto bravo nella sua semplicità e nel suo ricercare. Percival è particolarmente abile e non specificare chi lo uccide. Sicuramente come mostra la tetra figura del ciambellano  interpretata da Matthew Steer gli Sforza non sono amati e l’abolire l’erede legittimo anche da parte di potenze straniere . Peccato che non è stato presentato il vero Galeazzo Sforza principe se non illuminato interessante che forse però si sarebbe troppo confuso con .Giacomo Salai. che ha il volto simpatico e canagliesco di Carlo Cuevas Sisò attore catalano molto talentuoso . Fin dall’inizio sfrutta la sessualità come tante cose incerte di Leonardo e come Sforza comanda la corte lui comanda la corte dei Miracoli. Come bambo l’amante deluso è uno dei personaggi che vediamo anche nel dialogo con Stefano Girardli il bravo Freddie Highmor. Questi è quello che riassume il lavoro e che presenta il coro. Sicuramente le scene dall’effetto scenico più interessante sono quelle della rappresentazione che trasforma la corte e il cortile  in un doppio spettacolo. Il personaggio dell’Orfeo di Poliziano (un ricordo di un ‘attività quella teatrale che fu centrale nella vita di Leonard) eé vista tramite la passione per l’attore Thiery interpretato da Hugo Becker fa un ruolo un po’ irritante e un po’ interessante . A poco a poco capisce dopo averlo bullizzato le capacità di Leonardo . Vanesio e veramente canagliesco che fa in modo d’irritare il povero Tommaso Masini un bravissimo Alessandro Sperduti a divenatre uno degli amori. L’omossesualitá è un qualcosa di complesso sia per via di quello che è la realtà esterna ma anche del non sapersi accettare. Leonardo sa di non poter essere felice con Caterina perché questa lo limiterebbe ma capisce solo troppo tardi di aver sacrificato Thiery. Una delle scene più belle è sicuramente il volo che Thiery fa fare a un riluttante Leonardo che ci avvicina a altri due voli quello della serie Viking dove Ivar Senzossa che ha il volto e la bravura di Alex Hogh Andressen  è fatto volare da un altro manipolatore Olger che è il bravo Danila Kozlovskij ma anche nell’overture di andrej Rublêv del regsiat sovietico Andrej Tarkovskij. Probabilmente il volo non era un qualcosa di impossibile ma era un qualcosa che pochi pensavano. La società rinascimentale precisamente coem quella medievale era molto ben regolata. Caterina, Leonardo , Giacomo Salai e volendo anche Galeazzo sono individui che interagiscono ma sono soli emarginati degli undedog. Da notare che la stessa posizione è quella di Ludovico che come sappiamo non seppe anche pe rla presenza di potenti vicini i Gonzaga di Mantova, Venezia e anche i parenti este e i Savoia prendere quella posizione che gli sarebbe stata utile per diventare un principe. Due episodi molto belli da vedere ma anche da confrontare con altri episodi della storia di Leonardo

Robert Fogelberg Rota

Ben Forest gör filmen

Stephen Fears som vanligt når aldrig riktig fram

Titel The program

Regi Stephen Frears

Medverkande Ben Forest, Chris O'Dowd

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Stephen Feras har får mig varit onekligen an regissör som hra i många tillfaller visat att hans filmer når inte fram och sånt skulle ha varit även varit fallet i The Program som följer en av dem moderna myter Lance Armstrong och bedrifter. Det verkar fungera mycket bra när det gäller den musikaliska stycken av Alex heffies och den vackra nästan tredimensionella på grund av faktumet att Danny Cohen gör ett fantastisk arbete. Samma kan tänkas och se när det gäller klippningen av Vlerio Bonelli men tyvärr denna underbara tekniker och kan films rytm går alltid i ett träsken av schabloner och streotyper. Det ses tydligt i den som kunde ha varit den Mesistogfelses av lace Armstrom dvs den italienska läkaren Doctor Ferrari en löjlighet figur som verkar ha kommit från en tecknade amerikan film från 1950-talet spelade av en helt oengagerade Guillaume Canet. Filmen är en film om cyklismen med den visas inte som en sådan eftersom vi ser naturligtvis mycket av tävlingar med dessa är lite för framträdande vi ser inte honom. Samma kan sägas med den känslormesiga skådespeleri av skandal journalisten David Walsh spelade av den mycket duktiga Chris O'Dowd . precis som Michelel Pfeifer i rollen som madame de Trouvilelle i ett lika vackert film av Stephens Frears ”Farlig begär” varen hjältinnan som i själva verkat var en snobbig högfärdig och bigott borgar dam r Walsh en lite petig och pipig journalist som verkar göra allt enbart frö eget prestige. Precis som Ferrari får han inte förklara sig visa det bästa av det som händer. Tyvärr dessa karaktär blir aldrig utforsakde precis som Floyd Lannis spelade av Jesse Plemons. Denna lag kamerat till Lance Armstrong är intressant i den moln att man ser lite mera av honom på grund att man får hans familjer bakgrund den svåra religiösa tron och avundsjukan. Det finns en av filmens mest obehagliga scener möte med Chris Larkin som spelar tränare av US post service John Wilcockson. Det är en lätt men mycket kraftfull scen som när man visar allt dem olika knep mot doping kontroll. Här ser man hur pass bra och stor är just  Ben Forest, men ett mycket strak och känslor mesig skådespel som visar ibland att han är stark och även svga i dem ytterst obehagliga scener med cancer sjukdomen. Lance Arlmstrom är i Freras tolking en mång sidig och svårt karaktär ofta ensam kapabel att trösta personer att motivera dem att vara lagom obehaglig fast på ett sätt som är acceptable eftersom han hotar med ett artig sätt. Vi ser ständigt hans ensamhet som kommer till godo när vi ser honom som när han ringer eller i hans försök till reklam filmer. Det är en av dem bästa gestalter som jag har någonsin sätt och fullt värdig en Oscar. Det är även bättre än gestaltning som John Malkovich presenterade i ”Farlig begär”. En anledning med foto historia och även den vackra dialogen att se denna film

Robert Fogelberg Rota

Det lönar sig inte att tänka för mycket

Tolstoj läst med Woody Allen

Titten Love and Death

Regi Woddu Alen

Medverkande Woody Allen Diane Keaton Lloyd Battista

svensk distribution metro golden mayer home video betyg A

Död och Pina ör onekligen den film som jag föredra av Woddy allen mycket fint fotograferade av Ghislain Cloquet i ett elegant början på 1800- talet som försöker det var svårt att spela den inne i Sovjet union år 1975. Den karaktär som Woody Alen spelar är Boris en travesti ti på Pierre i Tolstoj verk bara att Boris är mera skruvad. Hela hans förhållnings sätt är full av en över spensligt bland annat när han är tvungen att delta kriget och blir drillade med stor disciplin av den färgade sergeanten Alan Rossett. Det är ganska detta krig som i början är mycket lik den av Stanley Kubrick i ”ärans väg” med ett stor portion humor och olika möte som betonar den totala idioti av Boris som till slut lyckas att åstadkommas några framgångar. Det är en slags komik när han skall försöka att diskutera både moral och etik som för vårt minnet till det som var den glada soldaten Sveik och det är slående hur Sonia  en av dem bättre roller av Diane Keaton håller så bra. Sonia är ett extremt förvirrade kvinnan full av ett slags konicitet och sexuell lust som blir adels frö fräck även när hon försöker att hon försöker att förfora Don Francisco spelade av Lloyd Battista Diane Keaton i rollen som Sonia  är rolig i allt men är inte i att början med så intresserad ei Boris som sitt första erövringen men den frisläppa grevinnan Alekadrova spelad på ett utmärk sätt av Olga Georges-Picot . Denna vra en av världens vackraste kvinnor som tyvärr led av enorma depressioner och den scens va hennes älskog med Boris är en stor hyllning till den som kunde ha varit Woody Allen fadern Groucho Marx . Bara att Allen är kanske mindre raffinerade och mer nervös. Själva klippningen är utmärk och ses mycket bra på grund av Ron Kalish arbete. Den lilla juvelen är pistol duel med den själv säkra Anton veteranen Harold Gould som gör en parad roll. Det finns en fräckhet i den och den kommer till ett vist skämt om det som är religionen kristendomen som blir aldrig elak men surrealistisk i scenen i vilken Sonia möter prästerna som den roliga Edmond Ardisson eller den äldre och vördnadsfulla fader Nikolay spelade av aC Smith. Det påminner även om dem möte som Boris har med hans fantastiska far byfåne spelade på ett rolig fars sätt  av Zvee Scooler. Det är en sätt att se på den äldre ryska samhället som är full av nostalgi ironisk men inte elak. Samma är den hyllning  till Prokoief vars musik använder sig flytig ibland annat samma läget som i originalen ”Alexander Nevskij” Sergein Eistein populärast film och i den hyllning till Bergman. Precis som Antonius Block i ”Sjunde insegel” möter Boris döden  under flera tillfälle och han är djup skrämt med allt rätt av den. En död som är senare plat och öppnar en avgrund i vilken Bergman karaktärer kommer med påverkad av existesialism och modernism men rädslan när Allens karaktär går ditt klagande och skrattande vilken är bra för oss men inte fär dem. Förmodligen scenerna med Napoleon spelade av James Tolkan kunde ha blivit bättre  tänk om mana hade haft Alberto Sordi men filmen håller fortfarande och är mycket värd att se

Robert Fogelberg Rota

Kate Beckinsale är skapade för att spela Austens karaktärer

En av dem bättre brittiska filmer någonsin

Title Love and Friendship

Regi Whit Stillman

Medverkande Kate Beckinsale Xavier Samile Jenn Murray Lochlann O'Mearáin
Chloë Sevigny
Svensk distribution Scanbox

Betyg mästerverk

Få filmer som jag har sett har varit så fulländade i sitt acsting fotografi och den respekt fulla men även lätt anarkistiska sätt att ta hand om klassiker som Whit Stillman ”Love and Friendship. Mycket berör på själva lady Susan Vermont som är onekligen Kate Beckinsale livs roll . Charmig full av ett sådan behag som man skall vänta sig från en rocko dockan hon rör obehindrad och lyckas att vara motor som sätter i fart alla intriger. Det ses tydligt i hennes framträdande i jämförelsen med den snobbiga Lady Lucy spelade med styrka av Emma Greenwelloch hennes bror den unga sprätthöken Renginal Du Corcy spelade av Xavier samuel. Det är genom hennes charm och intresse som understrykes av den magnifika fotografen av Richard van Oosterhou som tar fram den taktiska det som vi kan även beröra eller få illusion av göra det i många goda klippningar inte kanske så nyskapade men väldigt klassiska av Sophie Corra. det är en opera likande tolkning med positiva karaktärer som vermont svågare Charles spelade av Justin Edwards som är den rejäla och sympatiska godsägaren och två äldre pendanter som Sir Reghinald DuCorsy  den äldre och för att del irriterade lik henry IV spelade av James Fleet eller den ännu mer irriterade mr Johannson som är Stephen Fry make till Lady Syssans bästa väninna Alicia Johnnson. Denna är en amerikanska som spelas av  Chloê Sevigny en rolig rapp och kultiverade kvinnan. Hon blir en symbol för dem amerikaner som valde att vara brittiska och det finns den kanske filmens roligaste scen när en gentleman som kommer fram spelade av Frank Prendergast blir hotade av den stridslystna lady Suan. Det är lady margering den hysteriska men extremt roliga kvinnan porträtterade av Jenn Murray som försöker att förstöra henen eftersom lady Sysan har satt hennes klo i make Lord mardelin den charmige Lochalam O*Mearàin. Det är den rollen som är mindre utformade och vi har även den som en clown med betydligt mer pengar än sansade förnuftet  Sir James Martin spelade av Tom Bennett. Filmen presentera även en intressant vision av religion gudomlig och inte så djup som den snälla prästen även han lite ab en clown presenterade av Conor MacNeill  - mycket duktig den som är den enda rivalen för lady Sussan är dottern Federica spelade av Morfydd Clark . Hon verkar kanske lite mera av en yngre systern men det finns en förflutna av ett svårt äktenskap även för lady Susan som gör allt för att dottern skall få det bra som med allt tal om uppfostrade i ett värld som inte är lätt. Några av dem mest poetiska scener som kärleken men Reghinald men även möte i kyrkan har som huvidrollen  Frederica i ett film som man måste bara kunna se

Robert Fogelberg Rota