Grande serie su dei grandi personaggi

La nascita dell'Austria Flexi

Le ultime i della Serie Sissi

titolo Sissi l’imperatrice

regia Sven Bohse e Miguel Alexandre

Interpreti Dominique Devenport

voti A

poche serie televisive puntate sono state così ben fatte come l’imperatrice Sissi pe rla regia dei tedeschi Sven Bohse e Miguel Alexandre . In queste due ultime puntate dove la fotografia di Michael Schreitel ma sopratutto il montaggio molto aggressivo di Marcel Peragine ricreano in Lettonia l’impero Asburgico che proprio grazie a quella che é una giovane donna esperta di politica l’imperatrice Sissi la duplice. Il ruolo é interpretato con grandissima capacità da Dominique Devenport che è bella graziosa e grintosa oltre che molto sicura ma solo apparentemente si vede chiaramente come in ben due occasioni gli incubi di chiara derivazione espressionista ma sopratutto l’incontro con il rivoluzionario malato di colera bela un Yasmani Stambader: molto caricato é piena di dubbi. B´Dubbi pe ril marito ma anche é sorpatutto per la politica la comprensione che gli stati borghesi come la Prussia ma anche e comunque il neo nato regno d’Italia /(questo quasi totalmente manca sono li per sorpassare la monarchia. Da qui l’attenzione per quello che sono le riforme parlamentari con la persona che ha la stessa comunanza di interessi il conte ungherese Conte Andrássy ottimamente interpretato da Giovanni Funiati: che vive in una tenuta fiabesca. Il ruolo é intercambiabile con quello di Sissi per la sua connotazione quasi fiabesca libera ma anche fortemente ataccata al senso del dovere è un ruolo difficile che alla fine perder con il parlaemtarismo mlto del suo fascino. Il merito principale in questa serie e quello dell’amburghese Jannik Schümann che riesce a interpretare un Francesco Giuseppe che é un uomo completo guerriero spavaldo abbastanza sicuro di se ma che riceve nella sfortunata campagna di Sadowa una sconfitta dove anche nonostante la moglie viene fatto a pezzi dal più anziano Otto von Bismarck vediamo un processo di maturazione dato anche dal dolore. Un dolore che é quello fisico ma anche gli ecessi le prostitute ma sopratutto dall’alcol. Questa sindrome post traumatica che si nota anche in ogni altro uomo sopravvissuto alla guerra rende il giovane arrogante e superficiale in un personaggio completo capace di sentire di essere empatico e sopratutto di riuscire a comprendere gli altri. Questa era una caratteristica della madre sSphie che ha il viso quasi da giocatore di pokert e le capacità recitative di Désirée Nosbusch: ma anche della seconda donna la giovanissima Marie la bravissima Romy Schroeder . Figlia della prostituta e iniziatrice all’erotismo di Sisi Marie é forte ribelle volutamente goffa nonostante la sua eleganze e ama o forse più correntemente vuole bene a Franz non Franz Joseph di Sissie ha questa passione per le armi tanto che deve e anzi lo fa con precisamente come la madre a abbandonarlo. Il ruolo della madre i ruolo di Marie hanno il pregio di essere dei ruoli che ci aiutano a capire quello che succede a apprezzare il sottile gioco di sensazioni e passioni anche quella del rigido Bismarck che é quasi un personaggio da dramma brechtiano e la madre di Sissi Ludovika intepretata da Julia Stemberger che é un ruolo complementare a quello della sorella Helene ovvero Pauline Rénevier: . Un serie molto interesante in qualunque dettaglio

Robert Fogelberg Rota

Pullo, Blackbear och Othar är död

En extremt tråkig nyhet

Med den svåra översvämning som har drabbat Ravenna och Romagna är jag mycket näre och igår under en inspelning mellan en tagning fick jag vet att Ray Stevenson ni den vackra Italien som han älskade så mycket var död. Jag hade en dröm att var med i två stucken Tv serier Rome och Viking och den rollen som hade varit mig närmare hade varit Othar den kanske mytomanis karaktär othar. Denne bjässen extremt kapabel i den krigiska är kristen eller är han hednisk är han för en fredlig samlevande med den amerikanska infödingar befolkning eller som vill kriga med dem. Rollen är väl spelad charmig och karismatisk precis som många av hans roller med ett slags lurig framtoning och en fysisk framtonade skådespeleri. Det är även om karaktären var annorlunda både i utseende och även när dt gäller situationer av Pullo. Karaktären Pullo var om inte det första genombrott den roll som lät Ray Stevenson blir känd bland den stora allmänhet. Det var en rolig sympatisk person, handlingskraftig och även våldsamhet fast med ett vist distans och är en karaktär som resonera mera än den stela militäriska och ärofulla … som han möter i en av dem mest realistiska strids scener någonsin i slaget mot kelterna. där den atletiska legionären bryter formation och slaktar själv diverse fiende men blir slagen. Trots den hårda straffet vi ser hur dem två män kommer att utveckla en slags vänskap som se ses i den scen i vilken Pullo blir ”tvungen” att ha en relation med Cleopatra som är för mig en av dem mest intelligenta rolltolkningar och sen har denna historiska /mytiska figur  har visat mycket intressanta sidor som den extremt grymma men även en mycket bra reaktion till sonen Cesariosn den unge  . rollen är mångsidig och Ray Stevenson har varit så intelligent att kunna spela även en parodi på den den före detta SAS soldaten som slås mot Steve Collag och framför allt mark Walberg och inte minst Will Ferrel i den vackra och uppfriskande ”The Other Guy”. Vi är i en aktion komedi en film som tillåter åskådarna att hålla hjärna fritt från alla tankar men han lyckas i den mycket bättre än många andra sådana verk inte minst tack vare Ray Stevenson som håller sig seriös och distanserade. Ett egenskap som har visat som den ”nordiska” hjälte Volgren i Marvell färgspäckade karusell. Tyvärr hans roll hamnar lite i skymundan någonting som gör inte en annan stor roll som är den av Dorget i en tämligen osedd och extremt underskattade film ”King Arthurs” av Antoine Fuguerea. I denna roll är han perfekt full av ett slags enkelhet men kraft av ett krigs maskiner som döljer trauma och scener trots en aning plastig foto när han bryter isen med ett krigs yxan är underbart full av kraft skicklighet och inte minst av ett atletisk skådespeleri av en fullbordade skådespelaren som behärskade hela hans kropp som vi har sett i exempel viss i den som han föräldrar den utmärka serien ”Black sale”. Balck bear en roll som är även konstig att tänka för en ljushårig person är gjord på en underbart sätt full av kraft skicklighet statisk inte minst i den scener för mig spektakulär när han räddar men så skicklig i dem små rörelsens som en äktade hemiast. Rollen är den som har den riktiga kraft för att kunna var den som kan innan slutet utmanar den brittiska imperiet. För mig är rollen en av dem bättre i den bemärkelsen att den är en av dem mest lyckade i allt. Samma kan sägas om två roller som jag tror var ganska nära hans kapacitet och även hans personlighet James av Skoltland i den sentimentala historiska återspelen The spanish princes full av intressanta aspekter med kraft skicklighet och inte minst med en inte stereotypisk bild av en godhjärtad despot och sen i medici som Ferdinando av Aragonen som ger en rolig och sympatisk bild av en v dem stora kungar någonsin i den europeiska renässansen som har hamnat lite i skymundan. För mig en tragedi men jag tröts lite av hans rolltolkningar som finns kvart.

Robert Fogelberg Rota

I migliori moschettieri

Film spettacolare

Un sogno che si avevra

Tittolo Il tre moschettieri

Regia Martin Bourboulon

Intepreti Eva gren , Vincent Casell

Voto capolavoro

Pochi romanzi famiglia di mio nonno apterno viene da un paesino del monferato Borgo San Martino dove fino a pochi anni fa si raccontava ancora delle imprese di D’Artagnac che comabtte in diversi assedi e ebbe i suoi trionfi in quello di casale molto tempo prima di cadere sotto la mitraglia brandenburghese a mastreci. Quello che é la cosa più bella con la regia di Martin Bourboulon

 e la fotografia di Nicolas Bolduc che ricrea la pittura soprattutto poche serie cinematografiche sono state per me importnati oem i “Tr moschettieri”. La

francese d’origine caravagesca della Francia di Luigi XIII ben lontana dai fasti del sucessore il mitico re sole e dà il senso di una caustrofobia di una specie di trappola a cui il giovane protagonista D’Artagnan un bravissimo in quanto a fantasia e recitazione da Fracois Civil. Giá dall’inizio con la fotografia che ricrea la pittura francese seicentesca straordinariamente debitrice di Caravaggio  che è ricreata in ogni pixel da Nicolas Bolduc con grandissima capacità da ogni punto di vista. D’artagnan è deciso torna dai morti come John Snow ed è guascone nella maniera giusta non eccessiva oltre che già maturo e si vede bene nella parte sentimentale la relazione con la Bella Costance che è la franco magrebina Lyna Khoudrini. Le scene sono erotiche e intesi senza essere mai volgari piene di amore e passione che in fondo ribaltano la Commedia dell’arte nella sua parte sentimentale con il gioco presente tra i servi Arlecchino con il quale D’Artagnan non ha anche alcune similitudini e Colombiana e i padroni ovvero il dica di Buckingham interpretato da jacob FortumeLliyd bravissimo sicuro con la spada come loro è appassionatamente innamorato della finta fredda Anna D’Austria una bravissima Vicku Kripes. Simile a Greta Garbo la giovane attrice lussemburghese fa un ruolo stupendo freddo ma regale tranquillo e pieno di carisma. Questo in una versione dove il ruolo del cardinale di Richelieu interpretato da .Ric Ruff . è una vera e propria eminenza grigia (in realtà il vero e il generale dei cappuccini autore della controriforma in Francia) capace di giocare tra i vari partiti per il re sia tra quegli che sono i vari partiti coem quello delle regina Maria de medici una bravissima Dominique Valadié ma anche quello del fratello del re Luigi XIII Gaston intappetato dall’irritante Julien frison per me è un “cattivo” quasi giapponese nella sua capacità di essere pessimo ma anche molto sicuro di se. A questo aggiungiamo i ruoli che sono fantastici come quello di Luis Garell bravo nel essere reale nell’incarnare un epoca che è ancora cavalleresca ma diviene di corte come diceva Norbert Elias e il pantagruelico Porthos una forza della natura intappetato da Pio Mamelli. Ma il ruolo che porta per me il film da essere un ottimo film a un capolavoro è Porthos cdove come al solito Vincent Casell mostra di essere il massimo la recitazione francese di Lois Jouvet e Jean gabin al massimo con un parte macho ma anche un fragilità. Le scene che definirei come scene madri  quando sfida a duello D’artgana o il dialogo dopo un duello magico sono bellissime fondamentali ricche di  spettacolo e di emozioni. Arthos il cavaliere leale ha un fratello repubblicano un grande ruolo di ma ha anche uno scheletro nel suo armadio Milady dove Eva Green si mostra stupenda. Sensuale e serpentina nel costume da Arlecchina un omaggio alla “carrozza d’oro” di Louis renoir un bellissimo film d’avventura ma anche capacissima con le ami le due scene parallele  di quando seduce D*artgan prima in parrucca bionda  e poi da Arlecchina Buckingham in un ballo che sembra una mascherata di Indigo Jones sono stupende bellissime in tutto e in più esempi di settimD arte da antologia. A me personalmente è piaciuto anche tantissimo il ruolo di Aramis intappetato da un ‘altro dei miei attori preferiti Romain Duris. Non si sa se questo gesuita mancato spadaccino brutale e attirato dal bel sesso che però sotto sotto  disprezza è positivo o negativo e la scena di tortura al bandito se no pessimo e viscido locandiere con una gamba di legno interpretato da Philippe Ziegler Paldaud  di Ciocco è perturberete sgradevole am vera. Questa a parte i colori scuri forti l’abbigliamento pratico è un qualcosa che fa questi tre moschettieri diversissimi d quegli di Hollywood un divertisemant splendido dove sembrava un gioco di soldatini fatto da bambini. A me non era dispiaciuto ma il film di Martin Bourboulon è il vero e magnifico film sul capolavoro di Dumas anche con la ciliegina il cattivo pessimo dasterza che ha il volto di Ivan Franh. Un grandissimo film per tutti da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Ciao Helmult

Dioniso e Balder hanno trovato ieri  il loro gemello

Nella mia vita come tutti ho molti rimpianti e quello più grosso e il non aver né lavorato e neanche incontrato purtroppo Helmult Berg per me uno dei migliori attori al mondo. Un uomo sessuale nel senso che dell ‘erotismo faceva tutto e di tutto che nonostante alcune fugaci apparizioni in film sbagliati al fianco di LizTaylor re nel piú grosso fiasco di tutti i  tempi il padrino III dove imbruttito fa un ruolo caricaturale riusciva a dare sempre il massimo. Il film di Nello Risi “La cellona infame resta un film come la Marchesa von O dove per altro ottimo bruno Granz è fuori parte uno dei film dai buoni propositi la filmatizazione di un  testo per altro molto difficile resta un film a metà bello ma non troppo a parte per lui. Un periodo quello del 1970 dove l’Italia in preda a problemi e riflussi una modernità mal riuscita esprimeva film a raffica. Naturalmente i tritico con Luchino Visconti resta la cosa migliore da “la caduta degli dei” film durissimo dove iniziando a fare  il verso a Marlene Dietrich Berg continua a diventare il prototipo del nazista violentando la madre la fantastica Ingrid Thulin. A questo s’aggiunga “Ludwig” film meraviglioso pieno di una bellezza decadente pagana dove non solo Helmult Berg presenta il primo uomo contemporaneo della Storia che rifiuta la guerra la macchina politica ottocentesca la guerra austro prussiana che è un affare di famiglia per coltivare la bellezza in un luogo germanico le alpi bavaresi ma con suggestioni latine l’Italia del nord e anche il substrato dionisiaco o satiro. Un film che è impressionate di un re che fu un grande re proprio perché fu un re che non governo. Ancora più bello tra parolacce sesso e violenza politica “Gruppo di famiglia in un interno” dove la storia quasi privata tra Berg e Visconti in realtà una storia di passione che oggi sarebbe osannata viene sublimata dalla relazione platonica tra il vecchio professore Burt Lancaster e il giovane rivoluzionario o reazionario senza arte né parte con una Silvana mangano da antologia. Purtroppo non venne utilizzato Berg in “Morte a Venezia” film sempre bellissimo ma dove poteva fare ancora di più che Dirk Bogarde. Ricordiamo anche la fugace apparizione nella cinematografia di Tito brass sempre con Ingrid thulin madre non benevola in “Salon kItyh film secondo me bellissimo in tutto e al capolavoro assoluto che è senza ombra di dubbio “Belva con il mitra” di Sergio Grieco. Un film dove Berg con l’ottima musica di Umberto Smaila fa qualcosa di stupendo bellissimo. . un film per me piú perturberete e serio di arancia Meccanica. Ciao Helmult

Robert Fogelberg Rota

Den ultimata musketör film

Sådana fantastisk film

Titel dem tre musketören D’Artagnan

Regi Martin Bourboulon

Medverkande Eva Gren , Vincent Casell François Civil

Svensk distribution Nordis film

Betyg mästerverk

Martin Bourboulon tre musketörer är i särklass den bästa filmatisering någonsin av Alexander Dumas version. Det första är den underbara fotografi av Nicolas Bolduc som lyckas att förvandla varje enskild fotogram till ett målning av den franska 1600-talet en brutal och hård tid som Ludwig XIV försökde att gömma under ett täcken av glas, den snabba aggressiva lagom neurotiska i dem duelel scener och musiken som blir kurslig. Filmen stora scenen är kanske den som Alexander Dumas senior hade velat skriva den när protestanter vid ett giftermål angriper makthavarna full av en våldsamhet som är väl gjord stark och inte minst visar hur pass neurotiska allting är samt i rättegången . denna foga sköna eller icke alls poetiska våld har som precis som fritagningen av Portos som stor huvudkaraktär …Portos bror en stor välbyggd och intellektuell sympatiske som är den hård kocka revolutionär som förklarar till brodern alltid lojal till kungen hur pass mycket det är nödvändigt inte bara för protestanter men för hela Frankrike att kunna begränsa kungar makten. Det är en stark roll en komplement till bröder. För engång skuld till första ögonkasten rollen som portos är en närdtornade roll lagom humoristisk men det finns en magman  av olika problemet tensioner som ses först i den ovanligaste dueller den närAthos  angriper D’Artagnan en scen som är förspel till den vackra monologen som påminner om sitt kräelk. Det är en smärtsamt historia som ses även i den andra del av den kat likande aldrig så tuff och så sköna Eva gren mest när hon med ett blond peruk ersätter den kvinnan som har slaktas Charlotte Ranson Hon är perfekt skuren för rollen av den skoningslösa yrkets mördaren och intrigmakerska gradiös som ofta gör filmen när hon dansar vid Buckingham fest iklädd en Harlekin rek eller när han ersätter den grevinnan. Just denna scenen är fantastisk och vi ser precis som när hur pass bra myn´misk är D’artaggan. När jag har under åtskilliga gånger läst romanen har jag alltid slagit sig att förutom den halv komiska början hur pass lite valpig denna karaktär var och har snarare tänk mig honom som visligen oerfaren men stark handlingskraftig och det är just denna typ av känslor som just presenteras så bra av François Civil. I hans gestalt är Dartganen som kommer från den döda en stark handlingskraft karaktär som har tydliga spår av den perfekta meta världen hjälte dvs John Snow i Games of Throndes precis som i den det finns en slags machiavellism mera i insticket. Mera än med portos han anlitas till dem två andra musköter den nästan pangatagrthos spelade som bra av pantagueliska och bi sexuella Pio mameli och även den mörka och skickliga Aramis spelade av Romain Duris. Precis som Casell är han en av mina favorit skådespelaren och han visar alla sina förmågor både dem fysiska ch den kvaliet mesiga i ett Cravaggios gesltas kapabel även att tortera den sliskiga världshusägaren den enbent
Philippe Ziegler-Paldauf-Di Ciocco. Det är precis son protestera och den fanatiska katoliker inte minst Gaston spelade av Julien Frison en karaktär som görs osympatisk av religionen. En sfär den religiösa som saknas i den nertonade Richelieu spelad av den militanta Eric reuf som är inte briljant och vill vara i skuggan. En skugga i vilken det även förkommer trots sitt magjestetliga Ludwig XIII spelade av Louis Garell. Hans roll är stark kraftig men även sårbart omringade av falska vänner och för i Porths en slags fader. När det gäller dem andra kvinnor dem går för dem lagom kasiga men spirituella Constance spelade av Lyna Khoudri till den åtsidor satta Maria de Medici änkedrottningen spelade med italiensk brytning av Dominique Valadié och Anna från Österrike som har den teutoniska charm av Vicky Krieps en luxemburgiska . en bra roll med ett underbart kärleks historia men den unge sprätt liknade Buckingham spelade av Jacob Fortune-Lloyd som är precis som super boven Adrezza spelade av den skicklige Ivan Frank ytligare en kvalitet i ett super stark filmatisering

Robert Fogelberg Rota

Mycket bra spel av Marie Sophie von Reibnitz:

Att mörda sitt bästa väninnan

Komplicerade politiska och personliga relationer

Titel Sissi tredje episoder

Medverkande

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få episoder har aldrig varit för mig så väl gjorda och mest så vackra som dem två första avsnittet i Sisis. Det är den episoder i vilken den mest kända och romantiska bayerska prinsessan så väl spelade av Dominique Devenport som är i sig mycket väl fotograferade av Michael Schreitel håller på att inta en ännu mer framträdande roll i den politiska spel. Det är en politiska spel i vilken med nästan Brecht liknade kännetecken kommer den pompösa känsel Otto von Bismarck spelade av Bernd Hölscher. Hans ankomst är viktig eftersom den personifiera militarismen vilja till att kunna ha makten för makten. Det är en karaktär som använder sig av den precis som Sissi den underbara .. ser istället än makten någonting annat dvs den makt som personifieras av shunten av klassen och karisma som hon vet kommer att ha en slut. Dem kusliga expressionistiska scener som härstammar från expressionismen är betydelsefulla eftersom dem låter oss förstå kejsarinnan slutet dess undergång. En kuslig mardröm som blir riktig i den scen i vilken hon nästan drunknar i Oceanen vid den underbara fantastiska men även hemma trevliga palatsen vid Biarritz Där har vi den tre möte som bygger stumme ryggraden till hela serien och dess episoder den mellan kejsarinna den alltid aktion liknade trött och infångade Franz som glömmer alla regel av uppfostrande och av diplomati den trötta gubbiga Napoleon III som är symbol för den nya borgerskapet som försöker i .. porträtt liknade utseende att presentera sig själv som arvinge av ett vist Frankrike , den mellan dem två kejsarinnor och den med den mörka charmiga  spelade med stor skicklighet av Gyula Andrassy spelade mycket väl av Giovanni Funiati:.. som kanske spelar dubbel spel. Och för vilken Sissi i den mästerliga gestning av Dominique Devenport i deras möte som vet att hennes män är ständigt otrogen skulle kanske vara en stor passion. Friare och med den suggestiva scener av rid tour vis ´havet vi ser en likhet. Den sista möte är den medan dem vackra sis och den kanske ännu vackrare blonda kejsarinna  Eugénie de Montijo spelade Marie Sophie von Reibnitz: rollen spelade av en tämligen oerfaren skådespelerska ännu mera porträtt lik lagom lättsinnig även extrem självsäkert och självupptagen kan manövrera hennes make i den dolda. Det genialiska är några scener i vilken en kvinnlig fotograf ganska lik den unga Coco Chanel i .och Adery Taout  fotografera dem tvp kejsarinnor . Jag har ingen historisk belägg för att säga att det verkligen kan eller inte kan stämma men det visar en lik till dagens kvinnor som skall och för allt del av samhället bör presenteras som vackra onåbara och lättsinniga ett sätt att kunna gömma karaktären riktiga mak Det är kanske en feministisk knep gjord på ett rolig , raffinerade sätt.  Det andra sidor historia är maktkampen presenterade vid en matt bord mellan den åldrade moderliga kejsarinnanSophie  spelade  av den distanserade Désirée Nosbusch: och den unga Mraie spelade av Romy Schroeder. Det är en rolig och intressant karaktär som jag hoppas vi skall kunna se mera om Ytligare en bevis på ett stark serier

Robert Fogelberg Rota

När citat är en konst

Den ultimata tv episodartat för mig

Titel Sissi

Regi Sven Borsk

Medverkande, Jannik Schümann Jannik Schümann,,,

Svensk distribution Cmore

Betyg mästerverk

Som du kanske vet kära läsaren om du har haft tillfälle att lsa mina artikel jag älskar tv serien Viking och Stanley Kubrick Barry Lyndon. Vad det görs av  med hjälp av fantastiska fotografi och den skickliga klippningen av är att återskapa dessa filmer inte med normala citatet det ses tydligt i stridscenen som påminner mycket stark och det som fanns i viking. Vad som är kännetecken för 1800 talet är dem stora rörelsen som var geometriska medan vad som visas här i i vilken ger hans bästa förmåga är den av kampen man mot man brutal med greven Günther som först s i vars roll David Korbmann är ypperlig trut en person och sen lyfter honom en direkt ciat från viking cibvile war och vi ser med bestämda nästan dans stegande roll hur Fran spelade av Jannik Schümann hugger när precis som en trogen hemaist några av hans fiende samd använder sig av bajonetter som om dessa vore dolk och det ses tydligt en citat från Emelric ”The patriot” kanske Mel Gibson bäst rolltolkning. Fran visar sig mer och mer vara ett slags övervinnlig människan kapabel att charm fäktas och eda män men dem blå klädda är bättre flera och har en förmåga som andra stater klara vilken stämde eftersom vid mitten av 1800 talet var Frankrik. Jannik Schümanne FortF randade den bästa stat i Europa. Vi ser den i mode från roocko  i den sal som han full av energier möblerar om och i den foga italienska slott- det är den Europa av 1700 talet med sina krigiska medeltida arnor som går i industrialismen som börjar trots hillebarder att komma allt mer påträngande och musiken understryker fyller ut dessa ställningar som ses bland annat i den svåra scenen i Ungen som blir ett mörk operetter när vi ser först hur Sisis i den ypperliga tolkningen av briljera med en vackra klänning i dem ungerska färger och sen hur Greven Adastsi … mördar den negativa delen av hans själv den evige rebeller. Jag gillar den direkta citat från Gmes of Thorndes som förkommer i dueller i korridorerna medan dem ungerska upprorsmännen och Gunther och även den undersökning som han gör som är grundade direkt från Rippley stret b. Vi är i samma atmosfärer precis som vi går tillbaka med hjälp av Schubert piano tre e ebemole till det som är en av dem bättre förvandlingar den av Sisis som kastar ut ungdomen i form av Fanny och man ser hur hon sätter på plats både fadern som vill hålla sig utanför politiken och försöker att få Sissi tillbaka till den enklare liv. Sissi blir även en mor till sin mor och vi ser hur hon nockalera den perfekta stora syster som alltid ett mycket bra arbete. En superbra episod som vanligt

Robert Fogelberg Rota

Cleopatra is always Cleopatra

The myth of Cleopatra

Well as you will notice if you will read this article is that my Eglish is very simple and I should have probably wrote this articles in Italian or Swedish my mother languges. What I would like to do is to espres my opinion on the casting of .. for play Cleopatra the last Egyptian rulers and why a group that feel to be discriminate is attacking a choice made to prise and other grupp. I have read a lot of nonsende and I will try even if I don’t like that much Netflix to see the documentary also one thing that I’m against because I think that with that name and budget one should have made a movie and also to make a comparison with a classical from 1960 the pharaon a polish movie. I want to point two thing never the less I’m living in Sweden I’m anti racist or bather I have friend that are inside several etnical groups and I found a lot pf the debate too be nosense with a paragon between Jesus than should look Swedish and it is ok. There is no account about Jesus apaperince only that he was long probably had long hair. We have several refrigeration about Jesus and some of them show him more and more like the people in the congregation let idealise. So Jesus began to be a symbol and it is mostly presented as such. The sematie has normally some particular feauters but their apperince could also be with sometimes more light or darker figure. For the Egyptian culture we could say that there are several thousand of year but the most part of them could have look and I want to point out that the art is quite idealis mostly as people from Southern Europe but with the use of wigs and the absence of clothing that we could see in other African civilisation. The Tolomeis were a Macedonian dynast that were already deep influenced by the Greek and wanted to give a form of continue to their own rules. I could say with a slight provocation that Run Sunak is dress like a British gentleman not to scary is own eletroal bases. As far as we know Cleopatra was the illegitimate daughter already this quite problematic of a rules and she could come even from a Germaic or a Slave mother or even from Ethiopia or may be even from India But there is no record at all of her being blond or with a dark skin. Both this two fact were not so common in the roman war that point ut about the slaughter Cybriand and Teutonic invation the fact that they were blond and about the numians that they were black with a afro kind of hairs. I suggest to all of you the spending movie by luigi Magni “Scipione detto anche läAfrican” with Marcello Mastroani as Scipio in a very unglamorous apperice playing against his own brother. What was common with Cleopatra was that she was much more easy dress and sexual that the romans woman and I found the part made by .. in Rome quite indictive and very well because she isn’t either bather looking instead of the roman woman. Naturaly a figure like Cleopatra and the fact of her being won by the Romans bgive a kind of fascination that in an other empire the British had influenced a lot of artist from Shakespeare to Laurence Oliver and Vivina Leigh. The imag of this dark lady still is seen in the liz Taylor movie from the 1960th in which she saw the exlent actress desquise. But in the same time I want to point out Poland made an attempt for me very God to recrate the period in The pharaon in wchic with working in three continent studio in Lodz and in Asian and African desert the main plat regard the difficult relationship between the pharaon and his reform will and the hight priest that is quite siminla to karol Wojton. Naturaly a film in a complete different language made by communist in pOland now that the country is both deep conservative anti russuina and nationalist wiling to make everything against Russia is not see by anyone but would work to see because it tries to be as close as possible to the historical reality. Cleopatra like a lot of other our day production is made for a pubblich the American medel class and also working class that has a lot of member that want to be present. We could see it really well in a movie like Mary Studard in which one of Elisabeth minister was an afro brits and the other Asian. No one said nothing. Personally I fin it courios but I would like to see movies upon all the cultures

Robert Fogelberg Rota

Zvivago en sådan glömd mästerverk

Ganska lik originalen historien men så mycket mera historisk

Ganska lik originalen historien men

Titel Dr Zvivago

Regi Giacomo Campiotti

Medverkande Keira knightely , Ann Marie Diff, Sam neil

Svenska distribution Cmore

Betyg A

Få historier har varit för mig så meningsfulla och vackra som Boris Boris Pasternak "Dr Zvivago" och den odödliga mästerverk av David Lean och i denna italienska produktion av rai med ett mycket bra regi av Giacomo Campiotti vi har en väldigt gedigen produktion i vilken Lodovico Einaudi gör ett utmärk arbete mest för att kunna personifiera bra dem stridscener och fotografi av Blsco Giurato och klippningen av Joe Walker låter oss med hjälp av den tid cine journaler och annat film materialen  komma inne i den tiden Ryska imperiet med sitta motsägelse och två krig den i vilken dem tyska och för allt del österrikisk ungariska artilieri mejade när den ryska folket och den revolution men ett hemsk indöderlskrig. En krig i vilken vi ser hur med dold och undertryck hat partisanerad emed den djup knarkade ledaren spelade av Ivo novak först avrättar zar trupper i ett bakhål och sen hur pass mycket en liten by har angripits och förstört till grunden. Det är just denna liv denna omguvningen som är den stora skinnade med den David Lean film och saknade av ett berättande figur. Vi ser klart och tydligt i långa tagnigar lik dem av Roberto Rosselini krigs trilogi slaget är en direkt citat från Paisá och vi har även delar av Rom Öppet stad och ”Tyskland anno zero” som kommer mer levande. Från dem sofistikerade men ganska överlyxiga fester som påminner om dem av dagens oligarker i Rysland och Ukriana , till protester och dem överflöda kommunikatörer samt lidande av krigssårade  i sjukhuset dels den i fällt och den i vilken vi ser ett epidemi av tyfus (konstig nog inte spanska sjukan) och i dessa sista scener den byråkratiska ställning av Misha Gordon så väl spelade av Daniele Liotti. Denna unga män lite mera än ett tonårig som vill njuta av livet förvaldas till ett byråkratisk tyrann som blir ytterst lojal till det som är den nya order den av bolsjevikerna. Han har ett sann kärlek till Toni även om han porträtteras i huvudsakligen som en dålig männiksan. En roll fyll av nyaser rik som den av den stora boven  Victor Komarovsky spelade av Sam Neil. Om Rod Stenger hade haft ett teknisk skylig gestaltning av roll var sämre skriven och här är vi verkligen framför en komplicerade karaktär visligen utan skrupel som bry sig om ingenting men även ständigt sökande. Vi ser hur pass mycket han förstår först för sig själv dels i att presentera sig på ett klumpig sätt till den unge Yuri spelade av Sam MacLintock och sen hur han sabbar för sig själv en relation som kunde ha fungerat för honom den med Olya spelade av den vackra och sofistikerade den starka ryska kvinnan som är för mig Anne-Marie Duff bästa gestalt. Denna person hade mycket gemensam men precis som den bulldogg som Victor även misshandlar åtminstone psykisk Victor görs av Sam Neil som ett street smart individer som ständigt provocera men för även ett slags charm och vedermöda like den av Mlières ”Dom Juna” under Lara giftermål. Även i slutet trots han auktoritära och pompösa sätt vi får lite i taget hur även han blir en offren till vad som händer runt omkring honom.   Lara är i denna tolkning gestalts av Keira Knightley som under tidigt 2000 talet hade ett stjärn status mest i dessa romantiska och spännande roller. Hon lyckas att spela en vackert elegant och även jord nära ung kvinnan som växer i dem olika svårigheter först i den volontär exilen vid Ural berget och sen i kriget samt i inbördeskrig och med ett dubbel den av dottern Katya spelade som första roll av Anna Rust. Lara kan påminna om många personer som vi möter idag dem ukrainska kvinnor och samma kan sägas av hennes kärlek rival  Tonya Gromyko Zhivago spelade av Alexandra Maria Lara. Hon är också vackert och elegant med vardagligare mindre sofistikerade mera vardaglig och deltar i dem karbarer som var kännetecken av den Ryska futurismen. Lite i taget går hon tillbaka till jorden till det som är den vardagliga. Henens roll precis som den ålderdomliga och korrekta fadern spelade av Hug Bonnevie lura på ett hjärtskärande sätt. Det som är den mest annorlunda rollen är just Zvivago som är inte en charmig och het blodade nomad men i Hans Matheson gestalt en lugn jord nära nästan mugjk likande karaktär som i själva verket är en vulkan av känslor. Det ses i den mest ansträngande scenen när han och andra soldater försöker att bära på ett sluttning en artilleri pjäs. denna scen är slående i dess enkelt men även i den svåra precis som möte med dem andra män som är förälskade i Lara mest i den slutliga med Stelnikov/Pasha som spelas av Kris Marshal. Även psykisk denna roll påminner av den som vi har sett i Lean filmen med den duktiga Tom Courtenay. Kris Marshall får mer tid att spela denna person denna natur kraft som först är klumpig och utan Lara kan bara bli den värsta av den värsta även använd av ett tyrannisk autokratisk regering i sitt linda. Dem vanliga människor som han drabbar är dem som Amalia spelade av Maryam d'Abo söm försöker att ha en vanlig sympatisk live och skall hålla sig flyttande. En väggmålning av en tid som förändrade inte bara den ryska imperiet men även världen med sådan giganter som Majakovskij spelade av Karel Dobrý och hela spektra. det finns även en lite ljust punkt i den annans nattsvarta slutet när Yurhi helt desperat händer i ett rum av hans före detta hus som har blivit en skolan. En helt makalös.

Robert Fogelberg Rota

Medici original sin

Att skapa en tid  och inte få stereotyper

Titel original Sin

Regi Sergio Mimica-Gezzan

Medverkande Dustin Hofmman

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få serier har varit för mig så nödvändiga roliga och välgjorda som Medici i vilken RAI och BBc dem två  av dem mest prestige fylla pubblic service televisionen har lyckas att skapa en internat rolig och stundvis även briljant serier. I centrum av denna berättelsen i vilken minutiös man har återskapat den tid från kläder olika lek som den berömda Calcio fiornetino och man har gjort det mycket bra med Alessandro Signori fotografi vilken för samma den tidigaste renäsansen med namn som masaccios måleri med dagnes mode foto  och har valt en klippning som tra fasta på en aktion likande tolkning av tiden snabbt och som avslöjar mycket. Hela episoder börjar som en tillbaka dragande i vilken vi ser den magnifika rollen hans bästa någonsin av en av dem mest begåvande unga brittiska skådespelaren den skoltiska Richard Madden. Säkert och osäkert denna man som blir mer och mer lik den tyrannisk fadern Giovanni Bricchi spelade av Dustin Hoffman får alltid mer och mer en tillträdande roll. Ung och långhårig vi ser hur pass mycket förutom dem olika intressen för konst försöker han att ta en roll. Visligen precis som fadern tyrisk men även charmig och karismatisk Cosimo försöker att göra det på hans villkor genom ett individualism en vilja för att som den schweizisk forskaren och teoretiker Georg Buckard savar typiske i renässans perioden den förta i vilken människan som sådan får en mer och mer framträdande roll via sitt full individualism och drömmer sig bort. Mycket av buchard idéer är bra och lärorika men som Burke påminde senare han ville adels för mycket och var även lite för enkelt eftersom redan under vikingar tid eller i karolingernas europa fanns sådan tendenser.  Det som är intressant är att se den relation som han får för sitt usa Bianca som spelas av Myriam Leone en italienska skådespelerska som både utseende mesig och i naturlighet påminner om några av Sofia Loren roll. Cosimo möter henne på grund av Donatello en mycket duktig Ben Starr som låter henne posera naken. Vi ser hur antiken i en tid full av svåra förträngande värderingar personifierade bland andra av den stränga hycklande kardinalen Lampedusa en mycket duktig Martino Duane verkar komma till alla. Cosimo gör det när han inte lyckas att acceptera donatello och även Giovanni gör det i den relation med den som försöker att vara individen Lorenzo spelade av Stuart Martin. Den scen nästan en lazzo när fadern först ger komplimangen till sonen mantel och sen bränner den är viktig. Lorenzo skar det som är kännetecken av Cosimo att vara full av liv att vilja undersöka vad som är för honom viktig sköten och filosofi och ser individualitet som en tillfredställande. Giovanni kan acceptera det men bara till ett vist gräms och han med denna scen lyckas att dressera sonen. Denna roll av vakter ses även i Piccarda en mycket duktig roll av Frances Barber modern till dem två unga medici djup kritisk knallig men med dolda motivera. En roll som får ett vist tragisk och osympatisk men djup mänsklig den motsatsen av den sympatiska och karismatiska Contessina den Bardi spelade av Annabel Scholey. Hon är lagom arrogant och först bemöts med tveksamhet och vi ser hur lite i taget hon kommer att bli mer tilltalde av Cosimo. Cosimo har en dubbel i Marco bello den kraftfulla torpedo som spelas av guido caprino alltid kapabel att visa sig till både negativ och positiv så lik Mefistofeles i Frederik Wilhelm Murnau och Emil jankis berömda tolkning i Faust en stum film som utspelas under samma år. Människor som försöker att bli individer precis som Cosma den svåra rollen som spelas av Steven Waddington känd mest som den egensininga officelaren i Michale Man magnifika ”Den site mojkanen” men även som tempel riddaren stor mästaren i vårt egen arn. Cosma verkar var en lättsinjg livsnjutaren men är även en komplicerade svårt roll av en person som vill bli individ i allt den som han har sett precis som antagonisten till Medici Rinaldo Albizzi som har  Lex Shrapnel kanaljer likande förmåga. Hans individualism är enbart för att visa att han kan som sann reaktioner vrida tillbaka historiens klockan. Vi ser även kontrasten med den pojkaktiga ganska blek Pietro spelade av Alessandro Sparuti sonen till Cosimo och den arroganta Orlando Albizzi spelad av Eugenio Franceschini. En väg målning av straka tredimensionella person som kompletteras av den kraftfulla Gonfaloniere Brian Cox och av två små roller den av tjänarna den vackra Emilia spelad av Tatjana Nardone och Ugo Bneici ken Bones en mörk men nödvändigt gestalt i familjers saga . En super intressant episoder som förtjänas att ses flera gånger

Robert Fogelberg Rota

En B film värd att titta på

När oseriös är charmig

Titel Robin Hood princef thives

Regi Kevin Reynolds

Medverkande Alan Rickman, Kevin Koster, Morgan Freman

Svensk distribution CMore

Betyg B

Få filmen har för mig så tydliga minnet att vara roliga genom att vara även b som Kevin Reynolds version av arketypen Robin hood i vilken alla ser ut som några 1980 talet hårdrockaren och själva logiken i handlingar är ganska bristfellig. Man måste även tillänga att trots den högfärdiga citat i börjna av Baydy tappten är den historiska åter skapelsen lika till noll och den fotografi av Douglas Milsome är långtifrån vackert. Kevin Costner är en robun hood som liknar betydligt mera än cow boy visligen sjuter försöker att slås med svärd och btong men har alltid problemen att vara ganska plat utan den karism som är typisk av Sean Connery. Men är trots allt en rolig och symatisk älskar gestakt och hans relaktion med marion introducerade som ett slags neja krigaren av Mary Elizabeth Mastrantonio är kanske en av dem bästa i filmen precis som den roliga och kraffulla rollen av Bröder Tuck spelade av ichael McShane symatisk enfaldig komisk och full av ett bonde förnuft. Rollen för mig är symatisk som den som görs av Little John spelade av Nick Brimble med fru och barn. Fast den mest seriösa och roliga är den helt ohistoriska eftersom dem flesta morer var inte rena afrikaner men araber från mellanöstern Azen the great som är ingen mera än Morgan Freeman. Det verkar nästan vara en föregångare till två roller som den stora afro amerikanska skådespalren gjorde nyligen den i den olyckdrabbade Ben Hur och även den kraftfulla monolog vid öppningen av VM i Quatar. Jag gillar Fredman men hans hela koncept är att presentera sig själv. Det är någonting som finns även i den andra stora skådespelaren som gör filmen som är den onda Guy de gibstone presenterade av Michael Wincott en av mina favorit bovar inte minst för hans förmåga att vara sliskig. Tyvärr denna roll finns för lite och ställs i skymundan av den som är hans kusin sheriffen spelade av Allan Rickman. Denna adels för tidigt bortkommen skådespelaren skulle göra betydligt bättre roller fast hanlyckas dels vis att ge en bra tolkning full av ett slags charm och även av komiska sammanhang inte minst när det gäller statyn . Den roll som kunde ha blivit mycket bättre är den av häxan modern Mortiana (som är hämtade hur Ivanhoes myten)  som spelas av Geraldine McEwan. Denna fantastiska skådespelerskan blir adels för komisk på grund av faktum att vi ser henne i ett kitschigt  pastisch adels för lik en blå tåget. Sen hela den parallell medan dem äldre kulturer och satanism inte minst presenterade av dem barbariska Highlanders eller irländaren med den ståtliga Pat Roach känns fel. Visligen kunde dem ha presenteras men det känns som en hemläxan som förtjänar F i två ämnet historia men även film. Det är även någonting som icke utforskas inte presenteras tillräcklig som den relation mellan Robin Hood eller robin loceky och hans halv broder den först sarkastiska och sen jämt arga Kenneth som är Geraldine McEwan. Han och den feta biskopen som har Harold Innocnet ansikte kommer aldrig till att få visas. En film som försöker mycket men lyckas med nästan allt förutom att låta oss ha rolig inte tänka adels för mycket och leva på ett någorlunda rolig sätt

Robert Fogelberg Rota

Dustin Hoffman sista stora roll

Title the pestilece The judgement day , tempetetaion

Regi Christsia Dugay

Medverkande Richard Madden Dustin hofman

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få serier har  för mitt delen varit lika intressanta och full av skönhet som den första säsongen av i medici. Denna är till skinnade från andra verk mycket mera enhetlig inte minst för den fotografi som presenteras av Vittorio Omodei Zorini för extreriör bilder ofta i Volterra och för interiörer som återskapa dels den tidigast florentinska måleri av Masaccio och Ghiberti men även mycket av den fälldinska av Alesandro Sognini. Detta är på grund av serier spelas i början av 1400 talet och vi ser dem olika bedrifter a den unga Cosimo som kommer och det ses tydligt i frisyrs av åldrats och Richard Madden känd för Elton John make men även som Rob Strak i Game of throndes gör ett super roll. Lagom idelaist fysik kapabel att avväpna i Venedig den kraftfull Saturo en bra rol av Andrea bosco nästan en tvinning av Iwan Rheon vi ser hur rollen växer. Den andra fisiska bedrivt är spelade av il Calcio Fiorentino en rugby fotboll spel som är en kvarleva som finns fortfarande av dem idrott innan 1800 talet civilisation. Lite i taget vi får känna denna privata bestämda handlingskraft person som verkar misstrivas med mycket av hans roll. Vi ser hur han ville bi en konstnär och den särskilda realtion med Bruneleschi spelade av Andrea Preziosi i en kraftfull tjur och den kopplen kraft dem bösta scenerna. Cosimo har alltid med sig två gestalter  den av Marco Bello hans torpedo och liv vakt spelade av Guido caprino som gör en roll mycket lik dem av Clint Eastword i Den gode, den onde och den fulle” men även hans fru med vilken han har ett svårt och komplicerade relation .conetssina BaldEni spelade av Annabel Scholey.henens roll är för mig i sitt enkelt i sitt elegans sitt rost den absolut bästa i hela serien. Hon visar kraft . tillgivenhet ett slags enklet och en vilja till att offra sig. Det är mycket rolig att hon är presenterade till Cosimo av den person fader en ruinerade bankir som spelas av David Bradley en mycket duktig skådespelaren som spelade även Walder Frey och lite i taget ser vi hur Contessina får dels sitt roll och även tillgivenhet inte minst i den svåra år som kommer med pesten i vilken Cosimo och när en äldre kärleks den til åren gången enzio contarini spelade av David Sturzaker kommer igen och tar henne till den raffinerade aristokrati möe. En klass den av aristokrater som är svårt snobbig och presenterade i alla hna slaster som i den som är antagonisten den hårda tyranniska och omänskliga Rinaldo Albizzi spelade av Lex Shrapnel en tyrann och bulnade som vill vina hans ännu hårdare son Edoardo spelade av Eugnio Franceschini men även dem som är den delen som den satmara Maria Turigi  spelade med charm av Valentina Carnelutti eller Albizzi bleka fru som är Valentina Cervi Den roll som får röra sig mindre och är alltid klädd på samma sätt är Pazzi som är Daniel Caltagirone som har makten i den dolda. Det är dessa små roller ofta hjälpta av en klippning som ger den känslan av dess tid i dessa figurer som il gonfaloniere spelade med den kraft och pondus av bran Cox, den blyga Emilia som är Tanja Nardone och dem sexuella och fyliga kvinnor som vrider huvud till Cosimo som slavinnan Madallena i Venedig spelade av Sarah Felberbaum och korrupta städes garder som Marcello Paesano eller dem trogna tjänaren som muraren Matteo Marco Zingaro. Roller som blir mer framträdande och som kontrastera med den dog familjen Foscari i den två super gestalter av james murray en hycklade och hans son Jacopo  Andrea Franchetti. Det är en roll som påminner om furste i Rigoletto medan i ett seriös sammanhang vi har ett slags Rigoletto i rollen av Ugo den trogna kassörens spelades av ken Bones. Fast dem två roller som verkligen förädla Medici är Giovanni bicchi som spelas av den skådespelaren som liknar mest honom Dustin Hoffman. En bra stor roll av denna enorma skådespelaren som tyvärr kunde inte styra hans egna känslor och nu mera slopades bort och lyckas att göra en roll som är hlet motsken av Benjamin i Mike Nichols enorma ”The graduate”. Han är en hus tyrann men även en intelligent figur ganska demokratisk och vi ser hur pass väl matchad har varit giftermål med Piccarda den aristokratiska dam spelade av Franceis Bardes. Henens sista suck när vi får veta hemlighet är mycket vackert. Dem roller som är motkörer liknade mycket dagens ungdomar är Lucretia spelade av Valentina bene och Pietro spelade av Alessandro Sparuti lite klumpig och ofta förvirrade men extremt lik många av dagens 2020 vuxna tonåriga. En extremt bra serier

Robert Fogelberg Rota

Jag är inte engaredade

 Varför kan jag inte bli engagerade

Tettle The gren cusilium

Regi Clare Kilner

Medverkande Olivia Cooke

Svenskadistribution Netflix

Betyg D

Jag hade älskat varje stund förutom dem sista vsnit  I Gmes of Trondes och jag måste säga att jag är väldigt besviken av Hous of Dragon. Det är ungefär den samma värld på sätt och vis men för mig det finns adels för många olikheter och trots en bra och berikande kommer arbete serier förbli för mig extremt icke sägande detta till trots av den fantastiska foto rbeta som görs av Alejandro Martínez och klippningen som är utterst spekatulär i den scen i vilken belmont tempel blir angrippen av Rahens Targaerina enorma drake hon spelad eav Eve Best . den roll son som får mig har  väldigt lite interesse är Alicia Highttower spelade av Oiliva Cooke . Hon har många gemensamma drag med cerci Lannister men rollen är lite för borglig lite för enkelt och den reaktion mellan fadern som i Rhys Ifans geatltning är motsvarighet till Twien lanister är inte lika kraftfull. dEt känns att dem råkas vara i centrum men har lyckas att vara där . Det ses tydligt i möte med myssaria den prostituerade spelade av Sonoya Mizuno: en brittisk japanska. Det är en möte som försöker att vara som en av dem som finns i Games of Thorndes men misslyckas eftersom den är inte så intelligent inte så välspelade och det finns en slags torftighet som i den som är den stora hjälp redan deras torped Sir Coe spealde av Fabien Frankel:. Visligen är några av hans scener spektakulära men det är adels för lite precis som den enögde prinsen Emond Tragerina  spelade av Harry Collett som vi kan verken greppa i några positiva eller negativa aspekter. Dem bovar har problemet har dem är adels för bov artiga dels den itrimakaren Larrsy Strong spelade av Matthew Needham som viui kan inte förstå så mycket hans agerande och samma kan sägas av den onda Ageon II spelade av Tom Glynn-Carney en lite torftiga kopia på Joffrey. Tyvärr jag är inte så roard

Robert Fogelberg Rota

När den privata historia möter den offentluga

Mellan kriget och shopping

Titten Sissi

Regi Sven Bohse
medverkande Jannik Schümann

Svensk distributin Cmore

Betyg A

Få serier har för mig varit så spännande och så välgjorda som Sissi och den avsnitt nr 3 för mig är ytterst den mest intressant på den sätt hur man flätar ihop många intressanta historier. Den som är den riktiga och tunga namnen är den unge kejsaren Frans Joseph en i .Jannik Schuman . rambo gestalt som visar ett tydligt släktskap med hans förfadern Maximilian i den scen som är och jag säger den som fäktaren den absolut svåraste sitt trängning duellen med vapendragaren och kanske vännen Greven grûnne den välbyggde David Korbmann. Det är för en gång skuld en duell me två vass sabel (i själva verket bayerska inte österrikisk ungerska) som blandar ihop med aggressivitet och olika typer av tekniker från Fiore de Liberi til Diderot. I hans oförglömliga Ececlopedie  Själva klippningen för vilken ansvara Ronny Mattas är intressant och en bra komplement till den foto arbete av Michael Schreitel. Den andra med livliga färger glada nyanser i den elganta och överdådiga salonger ger idéen av hur tiden ser sig som perfekt behaglig och civiliserade medan klippningen är medvtent ryckig full av ett slags nervositet som för mig är väsentlig för att kunna visa den brutala den våldsamma och primitiva som skulle visa med en annan österrikaren Freud skulle låta oss känna senare under denna århundrade. Franz Joseph är full av ilska av ett överlägsenhet komplex och av motsägelsefulla känslor den nästan parodiska kärleken för modern den kalla härtiggina Sofie den sofistikerade Désirée Nosbusch men även till fru vårt behagliga Sissi som för mig är fantastisk i Dominique Devenport gestaltning men också till sin frillan. Det är hans som bokstavligen belägras av den wienisiska folket som han kan inte älska som hans maka älskar dem u. Franz Joseph är för mig med alla dem olika nyanser som skådespelaren lyckas att presentera intressant och mångsidig en sällsynt karaktär djup mänsklig och full av motsägelse fulla kvalitet . Sissi är bara vid första ögonkastet när vi ser hennes springa från kammarjungfru och i den klyftiga rörelsen att befria en papegojan en infånga tonårig men det finns mer och mer en mogna i rollen. Det är inte enbart en flicka som försöker att leva sitt liv i en gyllene bur som Sofia Coppolas Marie Antoinette men är även en stor spelaren i den politiska livet. Hon är säkert och rör sig om inte fritt bra dels med väninnan den prostituerade Fanny spelade av Paula Kober: men även till dem som har en annan makt som informator gestaltning grevinnan n Esterházy spelade av Tanja Schleiff. Det är en till synes burlesk karaktär men det blir allt viktigare kapabel att kunna ha en djup politisk och social roll i den möte som den gravida prinsessan har med greven Astalays spelade av den fransk italienska skådespelaren Giovanni Funiati: Detta är den privata historia men det finns även en historia med stor h som är den av den lilla folket den bönder proletärer som kommer att slaktas i kriget i Lombardiet mellan dem italienska patrioter och österrikaren den unga pojken  som ts ifrån modern. Visligen dem italienska patrioter verkar vara till hälften krigare från ISIs eller maffia torpeder men det är en tysk österrikisk produktion och man ser dem från deras synvinklar och man skall definitiv se på den

Robert Fogelberg Rota

En av dem mest brutala ganster film

När filmen är precis som livet

Titel Lawless

Regi John Hillcoat

Medverkande Guy Pierce, tom hardel Sir le Beuf

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få filmer har varit för mig så väl lyckade i den tid som är fotbjudning tid som just Lawless som presentera en samhället kategori den av bönder och hedrar i den yttersta periferi av staden Chicago i western Verginia vars landskap fångas av ett utmärk och still bildande fotografi av Benoit Delhomme i en värld av korruption , våld och även allt mängt laglöshet. Den följer historia av tre bröder som lever rullan och ses som nästan magiska och övervinnliga och i dem den som är den stora och kraftiga profil spelas av Tom harderu  i rollen som den handlingskraftiga och eleganta Forrest Bondurant. Hans good guy är aldrig helt och årligt fläckfria och hans bovar är aldrig helt bovar. Vi ser att han uppvisar en kraft ett vilja att visa sig var en patriark. Det är ingen tillfällighet att den kvinnan som lite i taget hjälper honom och sätter sig bakom honom är en före detta naken dansös maggie spelade av den alltid duktiga och raffinerade Jessica Chastain. Forest har en växel som är betydligt bättre än den av brodern Howard spelade av Jason Clarke ett bjässen och det ses tydligt på hur klippningen av Dyland Ticheron arbetar med mera närbilder och mera belysa scener på honom. Observera att förutom i sluteti den western filmens uppgörelsen det  stora våld scene en ytterst obehaglig och brutal mord på två brutala ligister spelade av respektive  Mark Ashworth och Noah Taylor sker offscen. Det är Forest den som kommer att lämna den jordiska tydligare    Men han är inte huvudpersonen den som söker någonting och som lite i taget börjar att få en annan vision och kunna förstå behöver av en mer planerade brottslig barna ä den yngsta bröder Jack spelade av
Shia LaBeouf. Lagom timid det ä en förvuxen Huckleberry Finn som lite i taget börjar att utvecklas att kunna finna dels den ameriskan drömmen i denna extrema periferi framgång men även kärleken med ett jätte spännande historia md Bertha dottern till någon konstig och extremt predikat med ett tvivelaktig ritter av ett fot bard spelade av Mia Wasikowska. Hennes roll är som vanligt enkelt naturlig i sin sexualitet och lite i taget precis som jack genom våld som är inte visade börjar även hon att utvecklas att förstå den mekanismer av samhället. En samhället som är hedonistisk, brutal och sadistisk presenterade av en av dem mest skrämmande bovar på film duken den eleganta dandy Charley Revers presenterade av Guy Pearce extremt psykopatisk  hård inte minst mot den alla svaga den stakars haltade pojken Cricke Pale spelade så bra av Dane DeHaan den försöker och lyckas att ta kontroll med hjälp av laget och ytterst brutala metoder som den av kära och fjädrar som är mera sannolik i några generation tidigare och en vilja för våld. Slutet är välförtjänst i detta studier i brott finns det även en ytterst bra rolltolkning av Garry Olhman i rollen som Pretty boy Foy en av dem mest brutala ganser som är absolut inte romantiserade. En bra film som man måste bara kunna se

Robert Fogelberg Rota

Va bene ma poteva essere meglio

Il fascino dei fanti alati

Tttolo i cacitori del cielo

Regia Marco Vitale

Intpreti Guspet´ppe Fiorello Clauida vismara

Fiorentina Distribuzione Rai

I film di guerra italiani al solito sono molto buoni perché il più delle volte riescono a essere avvincenti e soprattutto di portare l’umanità  con l’assioma italiani brava gente. Questo é anche il caso nella bella ricostruzione storica sull ‘asso dell’aviazione Francesco Baracca. Quest’uomo molto diverso a parte che nello spirito e nell’idea cavalleresca dal barone rosso fu una delle poche “star” militari di una guerra che accanto a eroismi portò molte disgrazie alcune come la difficile situazione dei Friulani bombardati si vedono ma altre coem le mutilazioni le punizioni spesso molto crudeli come la decimazione non sono presentate. L’individuo  Bracca c’esce molto bene e anche il resto della squadriglia con il meccanico contadino molto ben intappetato da Andrea Bosca nel ruolo del semplice Bartolomeo Piovisan simpatico con la pronuncia veneta come anche simpaticissimo Fullco Ruffo di Calabria Ciro esposito con la sua pronunci i  i un opera bene fotografata da Lorenzo Adorisino  con l’angoscia dei genitori ma il personaggio Baracca mi lascia un po’ perplesso. Beppe Fiorello é simpatico a una buona presenza scenica ma secondo me nella forma del documentario con i monologhi in camera non rendono giustizia né alle capacità di Beppe Fiorello anche contando che si assomiglia a Baracca ma a un baracca sopravvissuto negli anni Trenta. Forse lino Guangiale sarebbe stato più appropriato ma Fiorello riesce e a dare alcune parti di umanità non da poco come quando riesce nonostante alcune incompresioni a avvicinarsi al meccanico anche la storia d’amore é molto bella tra l’aspirante cantante Nodina intpreta da Claudia Vismara  il figlio dell’aristocrazia e molto bello. Purtroppo manca totalmente la parte spettacolare forse per  perché il problema e quello delle animazioni che secondo me sono troppo facili e stilizzate e rompono parecchio su quello che sono le immagini di repetrorio che potevano essere adeguate con alcune altre immagini nuove ricreate in uan ricreazione di una trincea una scena che poteva essere molto facile. Personalmente ho molto apprezzato l’incontro con il sovrano sciabolette Vittorio Emanuele III Enzo Garramine  formalissimo mentre il problema é quello con il “cattivo “il colonello intappetato da un bravo Rodolfo Corsato  che manda gli aviatori italiani al macello per l’attacco al mortarone. A parte che l’uso dei caccia era molto simile a quello che si fa oggi dei Droni nella guerra ucraina non viene spiegato il perché di una tattica suicida. Il finale é commovente a parte lo spet sulle frecce ma tricorde. Personalmente le adoro ma vorrei ricordare che l’aviazione italiana é stata attiva in parecchie missioni anche dopo il 1946 anceh attacando obbietivi non propriamente militari. Una bella produzione ma troppo corta e poteva anche etraci il caro D’Annunzio. Putroppo i lestofanti sono  sempre in agguato.

Robert Fogelberg Rota

Jag gillar det verkligen

Bra och behaglig iscensättning

Titel Lady Chatterlys älskaren

Regi Jed Mercurio

Medverkande  Richard Madder

Jed mercurio med hjälp av den underbara fotografi av

Ruadu O*Neil Lyckas att ge en väldigt bra tolkning av D.H Lawrence roman Lady Chatterley älskaren. Allting verkar vara så äktade komma med brilliant pastell färger från den tid och ett ljust som påminner inte enbart av den fotografi av sådana  mästeare som Roslin men framför allt Gainsbourg men även om den franska impressionismen. Den heroiska är extrema nedtonade och historia är mera den av olika passioner av fyra unga människor som befinner sig i ett svårt situation oförmögna på grund av den svåra välden och katastrofer att fylla deras passioner förtrycka just av den skönhet som finns i samhället runt omkring dem. Det är en traditionell samhället den av kol gruvor som kom inte att vara hindrar år till av den behagliga residensen men i vilken modernitet verkar ännu svårare. Det som är genialisk är hur man har valt dem fyra roller den minst framträdande som kommer att vara en vidare utveckling av Kristine i Fröken julie Ivy Bolton spelade av Jodie Comer vackert och elegant trots dem anspråkslösa kläder som till slut visas hur allt förödmjukande har gjort henne till så moralitisk och dömnade men får en sist möjlighet att visa sifg generös . Hon är den person som minns påminner det som har varit hennes liv och vi ser hur pass nära är hon att kunna förstå både den husbonde som inom den sista vill vara det och hennes relaktion till frun i huset. Den diskurs med lady Constance är vackert full av empati och den klippningen av Steve Stingelson blir lik en relief som skulle kunna vara även i den gotisk relief .Holliday Grainger är mera än skuren för denna roll som Lady Constance  Chatterley vackert som en prerafaelitisk målning 7karismatisk rättfärdig men även så barnslig med ett charmerade naivitet. Just första ensamma möte med skogsvakten gör det som kökketeri som betyder slutet av den prydliga äktenskap. Just möte i ett miljö av komedi när till den mera moderna charleston ersatt av en mer traditionella valser när hon säger nej till den skotska klädda Ducan Forbes (en mycket bra små roll av Edward Holcroft innebär att hon väljer landet . Den kärleks historia med make kan inte komma på grund av makes vilja att vara inne i den sista godsherren som först förödmjukar stakars fru Bolton och senare fru vilken får någonting annat. Just den scen i vilken hon flyr till by fest dem vackra möte under vår eller sommarregn är betydelsefull för att se hur pass mycket dem börjar att vara nära varandra att känna varandra. Oliver Mellors i Richard Madder gestaltning har mycket av Rob Strak eftersom hjälten kan bara ha en gestalt  och visas sig vara en skådespelaren som 1930-talet stjärnor som ger alltid lite av sig själv till roller. Vi ser honom först i arbete i gruvan när han tar fru Bolton män till frun och sen i kriget när officiellare blir träffade tar kommandot och i svåra besvikelsen när hans första fru är otrogen till den episoder med den självgående mopeden. Denna föremål är symbol av ett modernitet som kör fats i naturen. Mellors är verken systematisk eller osympatisk är ett vuxen pojken kraftig aktiv men även full av ett klumplighet och osäkerhet som är samma av SirClifton  Chatterlev i vars gestaltning James Geoffrey Ian Norton är magnifik. Till synes själv säkert lagom stel men med ett vackert leende Clitford är inte en ond människan men en formel sådan u

L'ultima di Ricciardi

I genitori di De Crescenzo

Ti. tolo Rondoni d’inverno

Regia

Intepreti Maria Vera Ratti, Lino Guangiale, Fiorenza D'Antonio, Nicola Pannelli

Voto A

Poche serie per me sono state interessanti come il “commisario Ricciardi” e quest’ultimo episodio e forse con la sua impostazione ecessivamente teatrale il meno bello ma se ce ne fossero. Il passato che é ancora abbastanza vicino poche generazioni froze due. Il personaggio che brilla che riesce con la sua integrita naturaleza e anche un lavoro utile e sociale la formazione tanto più importante in un periodo difficile come quello fascista dei ragazzi. Quando la vediamo con il bimbetto (quasi sempre nella serie dei piccoli scunizi) capiamo quanto sia brava con l’insegnameto oltre che come sia sensibile e raffinat. L’aspetto la presenza scenica e anche l’eleganza e il tipo di bellezza fanno molto il suo simile in tutto a dive coem katreine Hulpun e Greta Grabo delle quali ha ereditato il carisma . L’intepretazione é ottima da tutti i piunti di vista e la fotografia di marcello Montarsi unita al sapiente montaggio di Alessio Rivellino sembra metterla ancora piùa risalto. Si vede molto nel gioco dei chiaroscuri. Il ruolo é quello tra le “amanti” di Riccardi che si muove di piè a cui é concessa maggiore libertá. Questo non é cosi sicuro o meglio contemplato per altri come ad esempio l’amante respinta intepretata dall’elegante Serena Iansiti Livia luciani che si accorgerá che l’unica cosa che può realizato per Ricciardi é di potersi sacrificare per lui divenatndo coem richiesto dal tero Falco un bravissimo Marco Pavletti agente dell’Ossas di divenatre amante dell’ufficiale tedesco o terzo in comodo un quasi simpatico Christoph Hülsen. La storia diviene secondo me prepondernate quasi degna di una storia laterlae che potrebbe evolversi come in Notorius di Alfred Htchock che resta il migliore ruolo sia di Ingrid bergman che di Cary grant film molto ricco di sofferenza. Un sofferenza che poi diviene anche quella della “povera “ ma molto elegante contessa palmieri la brava Fiorenza D'Antonio Qui la similitudine e da presentare con un’altra grande diva del 1930 che é la mitica Jean Harlow  il tipo di personaggio e la relazione anche se non troppo sentimentale ma forse di similitudine con il duca Carlo Melangolo un bravissimo Massimiliano Rossi ci fanno intuire la sofferneza del personaggio. Uan soffrenza che la serveta quindi un ruolo più leggero Eride che ha il volto di Verronica D*elia vuole a ogni costo lasciare anche non legandosi con l’innamorato il Saracino Domenico pinelli. In questa punata entra prepotentemente la canzone napoletana presnatta dalle tre vittime che sono Michelangelo Germi il bravo attore del cinema muto che sta saprendo Nicola Pannelli la moglie amante Fedora ma anche la donna “perfida” che é Angelica Grieco rossa di pelo come il personaggio del celebre racocnto di verga. Una parte quella gialla vlutamente ridotta al minimo perché é la cultura il classico melodrama o sceneggiata che entra. Mnetre quando anche con esiti artistici ecelsi Luchino Visconti “settentrionalissimo” lo aveva trpiantao a milano diventava troppo ecessivo qui la cosa é diversa perché é vista dall’interno non tanto nella recitazione ma nelle situazioni e il personaggi come Ricciardi ma sopratutto il dottor modo presnatto dal simpatico Enrico Ianniello la vivono raipropiandosi di questa cultura. Quello che capita alla sua amata la prostituta Mraian la gentile Robustelli Livia ricorda molte tragedie presenti nella tradizione e il merito e la denuncia diviene più forte con la presntazione di un carnefice Camillo intepretato da Luca Edoardo Varone che é una persona tutto somato normale come erano normali i frtaelli di gisella nella famoso novella del Decamerone. Questo personalmente mi piace moltissimo coem anche l’uso di uan figura la madre protetiva che é tipico della tradizione popolare in buono lucia la bravissima Fabrizia Sacchi che secondo me mostra tutta la sua maestria ma anche quella in negativo Erminia una baravisisma Rita Di gennaro. Si tratta di una relazione quella della madre che aiuta o travia la prole che noné priva di questioni morali e porta molta sofferenza. Personalmente mi mancherá anche molto il personaggio diel brigadiere Maione un bravissimo Antonio Milioun po’ Burt Spenser e un po’ sergente Gracia. In questo episodio oltre che nel pratico abbiamo sempre più ballila uniforme fasciste e altro che rendono la presenza della dittatura ancora piú abberante. Un episodio in tutto bellissimo e da vedere e rivedere che mostra le capacità della RAI

Robert Fogelberg Rota

La sua storia à “anche” la nostra storia

Un diapositiva della memoria collettiva

Titolo Sangue di Vipera

Regia Gianpaolo Tascari

Interpreti lino Guangiale, Maria vera Ratti , Serena Iasini

Distribuzione Ria

Voto A

Sangue di vipera è in una serie stupenda come “Il commissario Ricciardi “ uno degli episodi più belli con una regia molto sicura di Gianpoalo Tascari che riesce a ricreare non solo in maniera stupenda gli abiti la musica e il linguaggio ma anche l’atmosfera di un ‘epoca ricca di contradizioni il ventennio fascista dove il commissario e barone Luigi Ricciardi ce ha un dono molto scomodo il vedere i morti vive in situazioni particolari. L’interpretazione di lino Gungiale che non è l’unico barone perché vediamo anche in un’analessi con la bellissima fotografia di Marco Montarsi il piccolo Luigi Mattia Belucci  che assiste al ricovero della madre è questa volta più variopinta. L’elegante commissario che mostra anche di sapersi comportare e essere galante appare sia più sotto pressione che anche rilassato. Una delle scene più belle è quella che si mostra all’inizio quando viene sottoposto a un interrogatorio molto duro in quanto sospettato di essere omosessuale dai fascisti e viene salvato dal attempato ma non decrepito marchese di .. e dalla contessa Bianca  il ruolo elegante e tutto sommato simpatico perché ci induce a simpatia presentato da Firorenza D’Antonio. Precisamente come la cantante Livia l’ormai ben conosciuta Livia imprentata con estrema padronanza da Serena Ianselli viene respinta anche perché simile anche se con abiti di scena totalmente diversi da quello che era la madre e un mondo quello dell’aristocrazia che non lo interessava e si vede benissimo il contrasto nel linguaggio tra queste donne e quella che ama Enrica Colombo. La maestrina ernica Colombo che sembra solo dare lezioni a casa è Marai Vera ratti autentica dominatrice con la sua capacità di quasi bucare lo schermo  e contesa a Luigi dal sicuro e elegante Manfred von Brauchitsch  l’ufficiale Tedesco monitorato dalla polizia segreta interpretata da Christoph Hülsen l. Enrica oltre che alla sua semplice eleganza alle sue capacità (da notare che ha differenza dell’alta società usa sempre il voi) ha un vantaggio quello di stare nella zona tranquilla nella casa abitata da fantasmi non tormentai come Rosa Una splendida Nunzia Szhiano che non é vista dal commissario ma da Eride veronica D’elia. Questo gioco il guardi e non ti fai vedere é anche il drama del “povero” Falco il tetro agente e informatore di Livia che ha il viso tormentato e quasi barocco di marco Pavelli. Questo con lo sfondo di Napoli ricostruita in alcuni luoghi e anche a Tranto dove vediamo sia il mare il Vesuvio ma anche altri luoghi come le scale spettacolarizzami e le gradinate che rappresentano anche la Napoli più umile quella di Rafaelle Maione il ruolo per me Iconico di Salvatore miglio che presenta la piccolo borghesia antifascista e fa le sue indagini che diventano anche moderni perché conosce il personaggio in travesty Bambinella il bravo Adriano Favilenne quasi sfacciato /a ma sicuro di se e anche personaggio giusto nel senso di personaggio sano . Un personaggio con una serie di problematiche che si riscontrano anche in altri personaggi come il maschio per eccellenza il pugile Vincenzo Sannino intappetato da Luigi Miele. Un po’ Amedeo Nazzari  un po’ Carnea  con un omicidio di un pugile di colore quest’uomo é tormenato ma ha differenza di Ricciarda e Bambinella ha deciso di emigrare per conquistare l’amore la bella Ceccina interpreta da Rossana Saia alla quale dedica una serenata che potrebbe anche mostrassi per lui fatale. Le scene nell’albergo con la presenza di due personaggi di oltre Oceano la da katherein Haupper ispirata penny Didi Anderson e Duke il manager interpretato da Massimiliano Rossi sono personaggi si minori ma dotati di una notevole padronanza tecnica di un grado di immagini e possibilità che li fanno interessati e very una qualcosa che appartenente manca al personaggio più negative che é l’avvocato Giuseppe Capone che é il bravo Andrea Palladino. Bravo perché capace di creare un personaggio che si dá un immagine pubblica non vera e che perde tutto perché la tradisce. Il movente dell’omicidio sia passionale che economico conta poco perché è l’ambiente quello che esiste sempre l’elegante galleria Umberto I che fa l’opera veramente bella e attuale e la rende così vicina a noi e alla nostra memoria. Il gioco delle simmetria la madre di Ricciardi ma anche la moglie di Maione Lucia interpretata da Fabrizia Sacchi le similitudini sono da impostazione teatrale ma quello che diviene ancora più interessante perché sono situazioni che si ripetono come quella del giovane che finisce nella delinquenza in questo caso Giovanni Maione interpretato da Francesco Boragine che oscilla tra la ribellione l’autolesionismo con amici che non sono così dissimili da molti ragazzi di strada. Un episodio da incorniciare in uan serie sempre interessante da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Bsäta film om me too men bara kvinnor

En film om partihatet utan män

Cate Blanchett briljera men även dem andra

Little tar

Regi Todd Field

Medverkande

Svensk distribution Sf

Betyg A

Personligen har jag sällan sett en film som har varit så bra men så dålig filmade som ”Tar”. Historian är enkelt och man skulle kunna hävdad om man vore lite konspiratorisk att Cate Blanchett skulle inspirera sig dels av den roll som hon gjorde i Woody Allen senaste samtida mästerverk ”Blue Jasmine” och även av rollen som Elisabeth eftersom tar är med sin karisma sitt skoningslösa sätt en drottning som den sistnämnda men även som Jasmin en rik kvinnan som får hela hennes värd rasade. Vad som jag tycker inte om är den grå filter som ställs i Berlin vilken kan fungera i lågheten som är hennes kreativa näste men inte i allt. Vad som är ytterst komplicerade med tar är att hon är lesbisk men den sätt på vilken hon är det är för mig mycket lik av den som Alex var i Gösta Ekman fabulösa ” Flicka och hyacinter” en hård manipulerade bossig personlighet som tror sig vara över allt och alla säkert på att hon är bäst. Detta gör så att lik en stridsvagn hon kör över allt. Man ser den i den scen som är extrent naturalistisk nästa Hanker lik hon skall examinera i USA en ung afro amerikanska dirigent börjar saklig medan frågar till de unga männen vad han tycker om Johan Sebastian Back. De unga männenMax spelade på ett irriterade sätt av
Zethphan D. Smith-Gneist djup skakande svara med ett väldigt korkad påstående och hon reagera med humor som senare går även till sarkasm och sen till trakasserier. Denna möte kommer att ha konsekvenser för dem båda. En faktum med filmen är att den biologiska männen existera inte den är i bakgrunden. Adels för tydligt med både den fotografi som presenteras av Florian Hoffmeister som är filmens ackilies häl och den övertydliga klippningen som är Monik Witti dem är alltid i bakgrunden skyuggade och man ser att trots att tar är överdriven feminin mest eftersom hon klär sig i kostym är männen alltid undergiven. Det ses tygligt i den sympatiske Harald spelade så bra av Jan Wolf och även av den person som är maestro tar riktiga reserv den pompösa Eliot Kappan spelade av mark Strong i ett roll som är inte den av ett macho. Personligen tycker jag att man borde ha sett mera av honom och kanske hans arbetas sätt- den enda männen som är presenterade i fullt ljust är Adris Davis den äldre och inflytelserik rik ledaren av den prestige fylla Berliner Philamonika. Han bara är den tyrannisk sarkastisk och allt vetande musik direktör eftersom den spelas av Julian Glover den boven i Indian Jones många andra filmer och även i Games of Throndes som Masteyr Pyrcell. Tar är den enda som fortfarande ser Davis som en viktig person och den enda med surrogat dottern petra som orsakar för henne en vist intressen. Även scenen i vilken hon tillrättavisar Johanna den blonda tjtjen som mobbade henne (vilken är kurslig li tara) är viktig eftersom det är just vad som hon söker några andra henne. Det ses tydligt i den roll som spelas av brittiska. den unga ryska cellospelare. Spontan road och cynisk hon är långt ifrån en vanlig musiker dels för hur hon spelar och även för den plats som hon fodras och möjligheter till anpassa sig. Det ses klart underlunchen vid ett ärorik restaurang i vilken tjtjem som skulle vilja vara vegetarian vet genast vad hon skall sökas. Hennes feminism precis som den feminism som tar presentera är falsk är nebart tom och hon anpassar sig super väl både till den rika livet som musiken kan erbjuda henen inklusive möte med en rike man möjligen en oligarker son. En bra roll men det känns lite som en schablon bild eller en stereotyp av dem ryska giriga kvinnor spelade av Sofie karr  i vilken dagens anti rysa stämningar är väldigt uppenbara Mahler är symbolen dels på den höjdpunkten av 1800 talwt klassik musik men även för dekadensen i ett sådan samhället. En dekadens som är inneboende i makten och i dess svåra situationer. En makt som går inte att stoppa och som redan att förhålla sig till dess är en bevis för att man blir själv eländig. Francesca Lentini Noémie Merlant är det i själva verke eftersom hon i likhet med Sebastian visar att hon vill enbart och endast och enbart smöra och det enda positiva att intet förstora bevis görs endast på grund att hämnd. Det finns ytligare i dimension i filmen  den av tar partner den tråkiga och svartsjuka Sharon spelade av Nina Hoss som är extremt bra i att spela i ett symbios med en steril lägenhet som har verken historia eller atmosfär sim finns i tar studio och även i henns red neck hus. En mycket bra film

Robert Fogelbef Rota