Cyntinia Erivo är afro amerikanska hjältinnan

En av dem bästa “Wester” med slaveri temat

Titten Harriet

Regi Kasi Lemmons

Medverkande Cyntinia Erivo, Joe Alwyn

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Filmen om slaveri i USa är otroligt viktiga för att kunna förstå hur rasismen föddes och hur under en tid som förbereder den värld som vi känner i vilken en fasansfull och äcklig institution var igång. Om filmer som ”12 years as slave ” av Steve MacQueen hade gjort hos fasanfulla och Quintiles Tarantino hade i sitt ”Django” placerat slaveri i hans diskurs över surrealistisk våld. Kasi Lemmons lyckas att göra någonting mycket bättre en spännande road äventyr movie i klass med Apokalyto och en svårt och mångsidig film om ett komplicerade epok. I centrum av händelserna står en av dem märkligaste kvinnor i USAs historia Harriet född Meredith Tubman en afro amerikanska slavinnan spelade mycket men verkligen mycket bra av sångerska och skådespelerska Cyntia Erivo en brittisk nigeriansk skönhet. Hon har visioner och lever en svårt liv men är gift med ett fri afro amerikanska män Joe spelade av . hon lever i staten Maryland eb av dem nordligaste i Syd stater. Vi ser tydligt hur fotografi av John Torll presentera en grå nästan Dickens lik verklighet som har snabba inslag av Wytta Smith fotografi med dem som är mertid Harriet visioner i vilken man ser dessa visioner. Den person förutom fadern en annan fri afro amerikan spelade av Clarke Petrs är konstig nog en annan före detta slav men numera präst Samuel Grrenn spelad eav Vondie Curtis-Hall.- Trots att han predikar i öppning scener med den dietetiska musik av gospel och spiritual underkastelse hon gör det med ett falsk röst och i själva  visar den del av religion. Den kristna religion åt ena sidan betyder underkastelsen att acceptera den givna sociala order men även att ge hopp och ett aggregation form för afro amerikaner. Det som är slående är hur pass mycket även den vita mästaren lever dålig på grund av slaveri. Den som är härskarinnan till Meredith är Elisa spelade av Jennifer Netteles en av country musik stjärnor här klädd i vackra biedermeier kläder men galen hysterisk och inte minst full av knark och av hat mot allt och alla. Vi ser henne först med ett brutal make som kan inte hålla och med ett otacksamt son spelade av den brittiska skådespelaren Joe Alwyn som presentera en mycket komplicerad mästaren Gideon Broders. Minnet förs genast till den sadistiska härskaren spelade av Di Caprio i Dynago men även till den psykopatiska Michael Fassbender i ”12 years of slave” fast Gideon är mera komplicerade. Redan ifrån början i den märkliga öppnings scenen vi ser hur han är missnöjd och rädd. Meredith hade varit mycket nära honom och han är verkligen attraherade av henne och beundrar samt hatar henen. Han är trots hans sofistikerade kläddels enbart en våldsamt torp men förstår det och det ses i slut scener när Harriet har blivit ett stark och intressant ledaren som skulle leda ett attack under den amerikanska inbördeskriget. Det ser genom faktum att hon rymmer precis som huvudroll i Apokalyto hon luckas att fly och sen att leda sitt grupp på ett sätt som skulle vara helt otänkbart under denna tid. Även när hon får tvättar sig och möter hennes mentor den mycket sofistikerade Marie Buchanon spelade av Janelle Monàe. D. Det är en bra roll av en kvinnan som instruera Harriet (den namn som Meredith tar när hon får friheten och instruera henen. Harriet blir mer och mer säkert raffinerade och kan tala väl. Marie är komplicerade eftersom hon är emot slaveri men inte så emot den rådande klass ordning och hennes död känns överkurs. Det är andra delen av filmen i vilken afro amerikanska slaver måste rymma till Kanada på grund av nya lagr. Fast lyck ingen känns lite för mycket . Det är för mig även lite för mycket hur dn raffinerade dandy men stora organisatör av slavernas rymning väg William Still är i Leslie Odom gestaltning adels frö lik Obama. Det är en karaktär som kunde ha blivit mer intressanta jag kan inte säga att han är dålig men jag ville se mera av livet av dem fri afro amerikaner. Den roll som har ett stor intresse för mig är den av Bigger Long spelade av Omar Dorsey. Det är en grym och våldsamt afro amerikansk slav jägaren som vill bara ha vita horor och har ett modern revolver. Det är en person som liknar den amerikanska drömmen av John Wayne i spel sätt och vill även visa en mekanism gammal som gatan att bli mobbare för att inte bli mobbad. En otroligt bra film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Så bra början på en säsong

I Weimar republik labyrinten

Titel Babylon Berlin första avsnittet

Regi Henk Handloegten

Tom Tykwer

Achim von Borries

Medverkande Volker Bruch , Severija Janusauskaite

Betyg A

Svensk distribution SVT och SVT play

Få europeiska tv serier har varit lika bra kompletta och inte minst intressanta som Babylon Berlin. Med ett mycket bra klippningen från Antje Zynga det verkar som om alla den djärva erfarenheten av den tyska expressionistiska filmen från 1920talet har kommit till godo fast gjorda med den nu allmänna digitala teknik. Det ses tydligt i den mord utförd av en dödlig gestalt som liknar Döden i Ingmar Bergmans ”Sjunde insegel” som mördar en stjärna av den tyska filmen Elisabeth ”betty ” Behnke spelade av Fritzi Haberlandt:. Det är en liten roll men det visar den bästa i ett skådespelar tradition som försöker att sätta själen som naken vilken är typisk i den tyska filmen. Det finns även en bakomkulis som är presenterade av dem två diaboliska tvillingarna Samuel som är en högt närvarande Misel Maticevic som är en dubbel av Peter som är den ytterst skickliga Franz Dinda . Båda är intresserade i samma kvinna  Svetlana spelade av Severija Janusauskaite en före detta sångerska och skådespelerska som Samuel vill mot Peters vilja lämna utanför film genre. Det är uppenbarligen att vad som händer är en spel mellan två personligheter som är den ena en snedvriden bild av den andra och minnet förs till den första stora tyska filmen studenten från Prag som är daterade 1913 av pater Wrngen men även till den trilogi av ”Doktor Mabuse”. Fritz Lang som är kanske den mest framgångsrika i den tyska filmen under mellankrigs tiden försökde att presentera en realism en naturalism i dem kriminella historier som skulle alltid utgå från den psykologiska styrkan som är finns mycket bra antydd . Det är just det som gör huvudpersonen i hela serier Gereon Rath som fantastisk och för mig bekräftar att Volker Bruch är en av dem mest kompletta skådespelen i dagens världs film. Han är inte ett dugg sympatisk hård full av fobier oförmögen att älska fru som försker att få barn den unga och snälla helga spelade av Hannah Herzsprung  och visar tydliga tecken att vara total förstörd av krigs erfarenhet men är även beräknade och skicklig. Det ses tydligt hur han håller på att förföra den enda sysmpatiska karaktär Charlotte Ritter spelade a lika bra som kommissarier  av Liv Lisa Fries . Hon är den krkatär som liknar många av Ingerman Bergmans kvinnor full av humor livlig symptiks spridande av liv mycket kvinnlig men övertygande av feminismen. Hon lyckas inte med examen eftersom hon lyckas att övertyga Brunna Wolder spelade väl av Peter Kurth  det roliga och manliga kommissarier men inte den androgina och pedntiska tekniker Erns Buddha Graf spelade av Udo Samel. Det är alla personer precis som den hårda nazist vän den politiksa kommissarier spelade av Benno Fürmann  som passar mycket bra i sällskapet av kommissarier Rtah. Det finns en annan obehaglig sidan i rath hur han behandlar dem ungen Movitz Rtah spelade av Ivo Pietzcker . Denne får ständigt spö av kommissarier och tvingar att tillbringar eftermiddag i ett ung katolsk organisation. Perioden under mellan krigs betyd ett stor veckor rörelsen för katolska organisationer och i den nya stad Berlin  i vilken den Köln baserade familjen Rtah man vill ha dess atraditioner. Under ett hård pass vid en trädgård möter Movitz några unga nazister som får roar sig genom att skjuta med pilbågen och han kommer att delta. Samma dragning till nazisterna finns även när det gäller den stora kapitalisten Alfed Nyrsen spelade av den erfarna Lars Eidinger  som hyser många svåra känslor mot den judiska finansen presenterade av Emelie Wolder spelade av Marie Gruber. Samma kan sägas av den stumma karkatären en före detta hembiträde spelade av den vackra Grteta Oseblack spelade av Leonie Benesch . kanske vän till nazister och kommunister hon befinner sig tillfånga taget i ett rent vackert men oroväckande kvinnor fängelseön och vi ser hur pass ritualiserade och brutal är döds straff men halshuggning genom en yxa. En scen högst stiliserade precis som förspel av det som händer efter börs kraschen    Det är en intressant öppning till en  mycket välgjord och itererat öppning av en ny säsong. En serie som man måste bara kunna se.

Robert Fogelberg Rota

Så väl gjord

En av dem bästa episoder i Tv historia

titel Resuration

regi Daniel Grou

medverkande Peter Franzén

betyg mästerverk

Få serier har varit så jämna i sitt kvalitet som Viking och det som Daniel Grou gör är att prestera en produkt som man kan känna igen sig men upprepas inte situationer med samma personlighet. Det är i ett verk som är extremt bra fotat av Peter Robertson som lyckas att ge ett slags tatil bild i vilken verkligheten blir dels i långa tagningar i den mörka men eleganta full av rekvisita templar eller hal och i den fasansfulla proto Krem men även snabbt som i en av dem mest realistiska stridsscener någonsin. I den ser vi hur några Russ drabbar samma med en patrull av den imaginära vikingar staden kattegat som har befaller av Erik en mycket övertygande Erik Johnson mot Gbbard en mycket skicklig Andrei Claude Russ. Deessa är en modern armen som ännu mera än frankerna påminner sig av det sätt att föra krig som hade skådats av romaren. Det är en av dem få gånger med vilken med ett svärd använd med två händer inte olik den tyska fäktning skolans fader Lictenauer mot den dansade ryssen. Kampen är brutal även lång och mycket välgjord. Man ser tydligt att om vikingar är krigare ryssar är expert soldater. Dessa scener ger även extra ting till den diskreta hjälten som är onekligen Erik. Hans roll och mest av allt hans plats i dramaturgi gör hans karaktär så lik den av Aramix i den tre musköter en hjälte som är diskret intelligent och nertonade och det ses tydligt i den svåra scenen som är samtalet med kung Harald Fin har en nervös nästa bull liknade Peter Franzén . Den finska skådespelaren är en jätte i en roll av ett någorlunda skum och misslyckade härskaren som har sitt ställning mera på tur än skicklighet. Det är ingen tillfällighet att det diskurser som kung Olaf en alltid duktig Steven Berkoff en av dem bästa skådespelaren någonsin i den brittiska tradition gör till honom påminner om vikingarnas kärna kampen lusten för äventyrarna och vilja till friheten. Det är är just med dragen till ett vist andlighet till Hvisek Marco Ilsø . Denne för mig gör en av dem bästa roller i denna djup olidliga och ruinerade män som ständigt ljuder och både manipuleras och är manipulerade av Ivar. Alex Høgh Andersen gör en roll som är yterst minnesvärd som är väldigt mångsidig Åt enda sidan en grym iskalltt härdföraren men åt andra även en osäkert och fragil ung män som försöker ständigt att bli accepterade. Rollen som böven är onekligen tagen av Olger av Novgordo Danila Kozlovskiy . Det är en hård härskaren som försöker ständigt att visa av makt och kan maskera hans vilja till makt med kristendomen och idee att sprida den.. Paraden är spektakulär mycket rysk och även den sexualiserade rollen av Ktaja vårt egen Alicia Agneson . Hela karaktärer trots den ryskhet som den sprides i bland annat den sexualiserade ställning vid ett isbjörn skinn är hon så pass lik som mölighet Frigg men ändå annorlunda precis som Ingrid den vackra och eleganta Luchy martin är lik margahrete. Dem två kvinnliga roller som blir starkare och mer intressanta är onekligen Gunhild den magnifika Ragga Ragnars visar ett enormt skicklighet. Fast den som är den största i den bemärkelsen den starka och mest fristående kvinnor rollen är Torvi som är Georgia Hirst som vi ser först när hon skall födas och när hon tillrätta visar ubbe Jordan Patrick Sith som upptäcker att den så kallade Otar är inte Otra men en kristen före detta munk. Den sätt på vilken karaktär spelade av ray Stevenson är introducerade är helt magnifik och för mig gör episoden ännu bättre och mer interesant inte minst i den klippningen av Ted Seabom. E ytterst sevärd episod.

Robert Fogelberg Rota

Non proprio da Oscar

Un film che prende lo spirito del tempo

Titolo nNamadland

Regia Chloé Zhao

Intere ti Frances McDormand

distribuzione arena Giuseppina e Arena Don Bosco

Voto B

Non sono a parte la fotografia di Joshua James Richards cosí soddisfato del fatto che il film di abbia preso un Oscar. Non é un film particoalremnte originale o drammatico anche se tratta di problemi molto seri la miseria pre e per certi versi anche preparatoria alla tragedia del COVID che ha colpito molte persone tra i qauli il sottoscritto. I luoghi sono i deserti dell’Ovest ormai inglobati in parchi nazionali posteggi deserti dove un po’ nuovi pionieri ma sopratutto nuovi indiani si muovono numerose esistenze più o meno rovinate in una situazione molto difficile. La fotografia di

Joshua James Richards ha due parti la beelzza da cartolina di alcuni paesaggi ma anche una quotidianità che secondo me diventa non solo naturalista ma quasi schifosa quando i persoanggi fanno i loro bisogni o mangiano cose che ha un qualsiasi italiano farebbe vomitare. L’idea e di fare vedere la miseria la fame e anche la fragilitá di queste persone. Si tratta coem Firmn una donna una volta bella ma ormai ridotta malissimo con i capelli tagliati come un prigioniero appena scappato da un gulag interpreta da Frances McDormand . Con un montaggio molto straordinariamente calmo quasi inesistente della stessa Chloé Zhao vediamo una non recitazione da parte di un attrice al solito non spaventata dall’andare sopra le righe. A poco a poco scopriamo che non si tratta di una persona con un reale bisogno economico perché ha una sorella Susane interpretata da uno dei tanti attori non professionisti sSusane Cralsson (un uso direttamente derivato da Casavetes) buona e ricca ma che ha deciso di intraprendere questa vita lavorando a volte anche per Amazon e girando divertendosi e avendo uan nuova famiglia. Il motivo é un doppio trauma sulla fine di un matrimonio ma anche di quella che é la vita intesa come ssitema di relazioni socilai. Si vede bene nella parte del film influenzata direttamente da Michelangelo Antonioni e “Zabrinski point” siamo negli stessi spazzi dove incontriamo Dave che è un aancor aattraennte e con uan buona famiglia alle spalle David Strahairn . È un po’ goffo ma una brav persona che però non interessa a Pirm come non gli interessa per niente gli altri che incontra. A poco a poco solo con la relazione non semplicissima con la vecchia matriarcale Swankle inteprata da Charlene Swankie vediamo che la vita di Pirm é una specie di corazza per difendersi da affetti che non sono sperati che lei non vuole avere. Diviene un personaggio simile per via di tutto quello che ha avuto in una società che non la vuole che non sa prendersi assolutamente cura di nessuno. In questa società esiste solo un gruppo semplice un gruppo che a mo di tribù si difende e dove chi in un monologo mozzafiato ci spiega tutto é Gay DeForest un vero e proprio cow boy simile a quegli che quasi 200 anni fa portavano parecchie carovane in un territorio ostile. Qui per me c’é oltre al discorso bellissimo sul dolore un altro dei punti cardini del film che però non viene preso seriamente da Chloé Zhao l'ostilità. In Nebraska Firm viene attaccata da un metronotte che la fa sloggiar ee le jeep sembrano aggressive . La paura l'aggressività nei confronti di chi non si vuole adeguare o esce da una vita borghese era uno dei punti forti di Easy Rider di Dennis Hoper un film sempre critico della società statunitense che però aveva una radice nel cienma di genere il wetsern e le avventure dei giovani. Lo stesso c’é in “Una vita meravigliosa “ di Frank Capra film cristianissimo ma anche un film con uno stile da noir e battute a volte da commedia brillante. Andando in Europa anche i meravigliosi film sugli angeli di Win Wenders avevano una certa radice nel thriller. Qui con un linguaggio super realista quasi simile a quello di “Roma città aperta” ma senza la carica di umanità Chloé Zhao cerca di mettere un certo naturalismo che peró non mi convince a pieno. Mi sembra molto simile a un film cinese (assurde le critiche da parte della Stampa di Pechino e le non felicitazioni a Chloé Zhao ) in salsa americana e per me troppo isipido perché a parte il dolore alla fine non si toccano i sentimenti quello che fa queste persone vive. Vorrei ricordare un film che lo faceva splendidamente Mr Ove di Hannes Holm un regista che dopo aver preso uan nomination pe run Oscar purtroppo non lavora più

Rober Fogelberg Rota

Två bra episodier

En kvinnans död

Bland Laghte och kung Hakon

Titel Death and the Serpent och Ice maidd

regi David Frazee v

Medverkande Kathery Winnick Mishaäl Lopez cardoso, Alexander Ludwig Kieran O'Reilly Ragga Ragnars Peter Franzén mf

svensk distribution Cmore

Fpp serier har varit så jämna och så fulländade som Viking och det är förvånade eftersom den har ständigt en utveckling i dess karaktärer och även i regi . Den episod som regissera av David Frazee och av Steve Saint Leger bygger en enhetlig verk som har stora likheter även om vi är i vikingrana och Rus fantastiska värld har mycket likhet med den japanska samuraj film det kan ses mycket tydligt i dem två scener som ständigt pendlas i försat episodiet tack vare den fotografi som presteras av Owen McPolin som hra mycket suggestiva och stämningsfulla scener under den som är sista slaget för Lagheta. Om den siat episod kommer mera än allt annat att påminna om den nordiska vinter den två andra utspelas mera i ett slags öst landskapen. Det som är slående är hut med ett snabbar nästan lik klippningen för vilken ansvara Dan Briceno i den första och Tad Seaborn
i den andra vi är i den historiska epoken som var en av dem mäktigatse i hela norden och den sista epoken i vilken på grund av saknade av den kristna värderingar män som Björn följde med intriger och kvinnor som Lageheta slogs med svärd. Lagheta och här den vackra och så underbara Kathery Winnick gör förmodligen hennes livs roll befinner sig att arbeta i lung och ror verksamt med jordbruk. Plötsligt i form av bannlysa av hennes son kommer den förfluten i form av White hair den bjässen och barn dråparen spelade av Kieran O'Reilly . Det är en roll som har varit i skymundan numera en bandit som vi ser med hörn hjälm någonting som i det någorlunda korrekt Viking serier låter det växa några former av frågetecken . Det är den person som presentera vikingar just som dess finder hade sätt den och med strategisk tanken som delvis lyckas nästan att övermanna de som vra den strategi som hade presenteras av Lagheta och den nästan lika durktig Gunhild den magnifika isländsk skådespelerska Ragga Ragnars . Med den unga pojkar som skjutade pil som om dem vore moderna prickskjuta och den väl djärv mordar maskin den erfarna krigare Gudun spelade med David Sterne skulle seger vara enkelt . Fast det är inte så och det blir på grund av ett labyrint och av ett episk duell medan white hairs rå styrkan och lagheta snabba rörelserna i ett dödlig dans. Det samma händer till Björn Alexander Ludwig i ett roll av en erfaren äldre krigare nu som förlorar en avl som efter några välspelade och mycket övertygande diskursen ges av kung Olof som är den Steven Berkoff en helt underbart roll av veteranen . När havet i ett öppen omröstning man bestämmer den som borde vara konungars kungen i hela Norge. Själva idéen verkade bra och vi ser mycket av dagens Skandinavien med jerl thorken spelade av ett slags stefan Löven kopian Frederik Hill men även hemaisten Mishaël Abia Lopes Cardozo . Det är en karktöär skådespelaren av rnag en män som har kanske inte haft samma tur som Rangnar full av kraft av en karisma som nästan genomtränger tv skärmen . Det är en krigare som har varit under belägringen av Paris och är den första som förstår dem moderna ”demokratiska” loften av Kung Harald fint hår spelade av Peter Franzén . Detta kommer att resultera i ett mycket fint och kraftfull lek av svek och av ett politik som blir lik den moderna. Det enda personen som verkar inte ta denna ställning som befarades av Olof kom till att ta kristendomen till dem nordiska länder. Det är inget tillfällighet att det som kom att hjälpa med sen förrådes av Harald var just Ketje fläkt näsan spelade av Adam Copeland . Det är en boven som lyckas att framställas som en sympatisk människan tack vare allt form av kraft av erik den röde spelade av Eric Johnson det är en erfaren skådespelaren som lyckas att visa en mycket bra kraft en förmåga att kunna visa den bästa och blir den bra version av Hvisek en helt förstår Marco Ilsø som kontanter med den mera regelbunden Ubbe som med frun Torvi Georgia Hinghe som gör som vanligt ett mycket bra roll-full av Craisam även om det riktigt magiska är den delen som utspelas i Ryssland med förvandlingen av Ivar selade av den duktiga Alex Høgh Andersen . Denna roll med ett grymt förflutna blir mer och mer sympatisk eftersom Olgen spelade av Danila Kozlivskiy är ett sådan stor och grym tyrann . Den relation med den vackra katja spelade av en o kännbar Alicia Agneson är mycket bra precis som begravningen som ser den frivilliga uppoffring av

Gyda spelade av den vackra Emma Gills och hennes mordängel spelade av fascinerade Krren Carnell som är utmärk som mordängel. Två extremt bra episoder

Robert Fogelberg Rota

Un Moderno Don Camillo

Jan komaza si mostra uno dei migliori registi europei

Titolo Corpus Christi

regia jJan Komasa

Interpreti Bartosz Bielenia

distribuzione Clubb Amici del Cinema di via Rolando

voto A

pochi resgisti Europei sono stati bravi a trattare e a criticare dall’Interno il loro paese coem jan komaza. Il lavoro Corpus Choirsti mostra una notevole padronanza di un linguaggio del cienma classico con una fotografia sotto le righe mai troppo forzata da åparte di Piotr Sobocinski Jr. alla quale si aggiunge un montaggio eserciziari ma anche a trtati com nella rissa finanel e anche nella scena più spettacolare quella dell’incendio assimentrico di Przemyslaw Chruscielewski. È un montaggio molto spettacolare come la recitazione di Daniel il giovane Bartosz Bilenia che é un prete o aspirate tale. Un piccolo delinquente figlio di una società malata cresciuta male é un giovane delinquente che incontra due maschi alfa che sono il prete della prigione Tomaz che ha il volto comune di Lukasz Simlat che non si mostrerà idulgente nei suoi confronti e il prete più anziano che potremo definire della scuola karol Wojtila che ha il volto dell’esperto Zdzislaw Wardejn. Questi ha raggounto uan certa indipendenza economica in un piccolo paese sulle rive della Vistola e prende subito a bene il giovane “curato”. Daniel o meglio Tomaz é un giovane androgeno violento che sa godere presente precisamente come Tomaz una certa visione del cattolicesimo che é simile a quella di tomaz moderno il rap le danze l’andare in modo ma anche fortemente convinta dell’importanza della fede. Preso il collarino a una festa hard core si finge prete per mettersi in contato con Marta uan beelzza di paese che odia la madre la’’appartenente bigotta Lidia benissimo intepretat da Aleksandra Konieczna. Madre é figlia hanno una parte di odio l’un l’altra data anche da un fatto la morte di jakub il fratello kuba accennato più cye interpretato da Tomasz Wlosok che vediamo in alcuni video a causa di un incidente molto discusso . quest’incidente é quello che Alfred Hitckoch definiva con il nome di Mach Diuff una sorta di specchietto per le allodole che ci fa sviare da quello che é il compito particolare del film un ‘analisi sociale con gli occhi di un esterno il finto prete. Madre e figlia sono lo specchio di una femminilità costretta a un ruolo subalterno dalla tradizione ma sempre presente legata alla chiesa e a un ‘usanza particolare quando si copre l’immagine della Madonna nera con u telecomando per una ritualità che é vuota. Non perché priva di senso dnel mondo moderno perché i fedeli sono pochi Nella vecchia casa e sul vecchio battello abbiamo alcuni dei dialoghi più interessanti anche con i due ragazzi che sono i liberi pensatori maty che é Jan Hrynkiewicz che mette in dubbio il celibato. È un personaggio fisicamente simile al rappresentante degli arrichiti che é il sindaco di destra lWalmizinski interpretato molto bene da lezze Lichota. Non a livello di daniel ma é l’unico che mostra come la sua recitazione sia sopra le righe maggiore per quello che riuguara il potere dell’unica attività uan segreteria costruita su un lavoro di schiavi con quello che non ha saputo parlare bene come Danile l’altro delinquente Prizec presentato benissimo da Tomasz Zietek. I due giovani bevono si ubriacano ma non possono essere amici e dopo la scena più forzata del film che é quella della spogliazione di Daniel durante l’ultima messa quando si vedono i tatuaggi da mafioso che in realtà vorrebbe richiamare cinema di Pier paolo pasolini. IL problema e che la religione é solo vista da tutti sopratutto da Daniel come uno strumento un utilizzo. Parla di Dio e della sua importanza ma alla fine tutto é fatto per stare bene propriamente anche l’aiuto agli atri. Quello che rende daniel oltre alla sua voglia di vivere molto simpatico e proprio la sua virtù di essere un survivier un uomo che vuole sempre e comunque stare a gala cercare di essere rabbiosamente attaccato alla vita come nello scontro fisico di una brutalità impressionante nello scontro fisico con Bozum interpretato dal brutale mateusz Czwartosz ceh é un vero erede degli Ussari alati. Un ‘interpretazione che é una qualità del film coem anche l’amica di marta la giovane un po’ impudica interpretata da Anna Biernacik. Il film ha anche un personaggio veramnte malvagio che +e il poliziotto che ha il viso duro e spaicevole di Juliusz Chrzastowski molto buono. In questa lettura di un vangelo molto approsimativa abbiamo anche quella che é la maria Magdalena ewa la vedova Eva interpretata da Barbara Kurzaj. Un film bellissimo critico ma anche il resto in un’opera molto convincente

Robert Fogelberg Rota

Mellan Ryssland och Sverige

Lupus i fablas

Tittel The Prophet

Regi Steve Saint Leger

Medverkande alexander Ludwig Adam Copeland

Svensk distribution Cmore

Betyg Direkt till film och Tv historia

Jag är förmodligen inte helt objektiv när jag skriver om Tv serier viking men den avsnitt profeten som har som kännetecken ett mycket lugnt klippningen av Tad Seaborn är en av dem mest lyckade eftersom den visar fyra stora sidor historier som går inne i vrandrar och visar en ganska komplicerade familj förhållande inte minst när det gäller Björn Ironside som är som bekant i vuxen ålder presenterade av Alexander Ludwig. Rollen har haft ett utvecklingen inte minst på grund av faktum att Björn har vukikt enormt och karaktären blir mer och mer osäkert på dem äldre idealet och dem visioner som vra inte hans egna men snarare dem av fadern Ragnar i fall att denne var fadern. Det ses tydligt i den scen i vilken han försöker att dialogerna med den döde siaren som ha John Kavanagh röst. Det finns även en kärleks intrig mellan Björn och den trälar kvinnan som försöker att visa sitt intresse. Denna roll Ingrid spelade av Lucy martin lyckas att ta den bäta av två andra roller som gestaltades förut i viking Margareta och Liu som försök att ta makt ställningar. Dessa roller fungera även för stöd figur för dem alla viktigaste av v kvinnor Ginhild spelade roller som är den som kanske tar även Ingrid till Björn och legheta. Den rol som spelas av Katheryn Winnick lite i taget frösöker  att ta tillbaka en enklare och stämmnings fyll liv som ses tydligt i hennes realktion till Ubbe en alltid bra övertygade Jordan Patrick Smith och inte minst hans hustru Torvi som är Christian Higst. Dessa roller är för mig tillsammans som den halvskumma Kjettils Faltnäsan spelade av Adam Copeland dem mest trovärdiga i form av dem som är mer lik sagornas karaktär som vill bara agera mera än att tänka och kunna presentera dessa instiktiva roler. Det komplicerade tvekande traditioner av dem nordiska män är istället presenterade a

Hviserk som har  Marco Ilsø ansikter . Tvivlande full av ångest och med missbruk det är en ovanlitht krigar figur som blir like den av Rgnar. Den figur som liknar mest honom är just den som under hela serien har varit den  mest intressanta Ivar spelade av Alex Høgh Andersen. Mycket intelligent , grym men även social kompetent sofistikerade och full av ett slags humor är ivar en ond figur inte minst för hur han hatar sig själv. Den första som dommer sig själv och harar sig är just han men lyckas att gömma det med två kännetecken den av humor men även den av ett slags förmåga att förstår männiksor. Det ses tydligt i den som är serien bästa nya rollen prins olger presenterade av Danila Kozlovskiy full av karisma rå men ändå mycket raffinerade är den arketypen av satrka rysak ledare full av grymhet men även skicklighet. Scenvan i Ryssland eller Kiev riket är för mig dem mest lyckade när det gäller Pter Roberston foto. Det är en barbarisk värld som har mycket av skandinavien men är annorlunda från pjäsen av dem 2råtfångaren” av den vilda dansen och av all små figurer den pompösa prisen Alefors presenterade av Danila Kozlovskiy till den svaga Dir spelade av Lenn Kudrjawizkis och även den sympati mellan dem unge Igor spelade av Oran Glynn O'Donovan  och Ivar. En mycket fint och spännande episoder.

Robert Fogelberg Rota

Danila Kozlovskiys super gestaltning

Prince Evil

Tittle new begining

Regi Steve Saint Leger

Medverkande Alexander Ludwig Danila Kozlovskiy Kieran O'Reilly Ragga Ragnars

Svensk distribution Cmore

Betyg direkt i filmens och Tv historier

För mig serier Viking är den absolut bästa. Även om händelserna inte är helt historiska och dessa semi legendariska figurer blandat i olika tider lite hip som happ ,den ger ett verklig bild hur det kunde ha varit i norra Europa och några delar av Asien under tidig modern tid. Den imaginära staden Kattegatt har blivit ockuperade eller befriade av Björn Järn sidan och Alexander Ludwig vilken är mer och mer lik fadern Ragnar. Det ses tydligt i hans rakade skalle men även i faktum att den enormt vackrare fotografi av Peter Robertson och klippningen för vilken ansvara Aron Marshall föredrar dem långa tagningar på honom och visar ofta helt bilder . Det är en sätt att styra som är djup psykologisk eftersom han ständigt försöker att få ett samtycke från folket och det ses i den scen som kommer att förberedda ett vist tragedi när man adels för hastig landsförvisar den grymma White hair spelade med stor kraft av Kieran O'Reilly en av Ivars trogna följerslgaren men även i privat liv när han försöker hela tiden att övertyga Gujild den magnifika Ragga Ragnars. Hennes gestaltning är mycket fysisk och det ses tydligt i den vackra och stämningsfulla undervatten sim scen och i den reaktionen i deras kammare. Hon är lika stark om inte starkare än Björn en självständig karaktär och allting från den perfekta atletiska fysiken men även den isländska brytningen gör så att hon bestämmer och vill få Björn att leva själv. Kammaren ligger som allt tyder på samma vårning som den hall i vilken möte och ting håller runt och den är väldigt raffinerade rik men en överväldiga av guld. Guld och dessa fina textilier är någonting som vi kanske inte i första hand förknippar med vikingar tiden fast den har en stor sannolikhet. Vi är van att se fyndet företräda av tiden eller en ganska enkelt sportig och det är inte fallet. Den karaktär som blir mer och mer intressant i form att den är komplicerade är Hvitserk så bra spelade av Marco Ilsø. För några helt till synes ofattbara anledningar Ivar har förlorat honom som allierade och den starka fysiska vikingen är  förstörd och djup deprimerade . Det finns någonting sliten som man ser tydligt även i den andra stora handlingskraftiga figur av Lagertha spelade av Katheryn Winnich. Precis som Hvitserk är Lagertha en person som har ständigt mött motgångar svåra loser och har[LR1]  åldrats utan att åldrats är fortfarande ung attraktiv och full av ett slags styrkan som hon verkar även trött på livet på det som hon har gjort men får drömma sig tillbaka. Hon begraver inte en vikingar svärd men en bastard svärd mycket lik den  biskopen Aerfud spelade av Jonathan Rhys MeyersDet ses tydligt i den scenerna som verkar en Carl Larsons målning när hon levde gott och lycklig med Gylda den vänliga Ruby O'Leary och det socker söta unga Björn en sympatisk Nathan O'Toole. Hon hade kanske lite men ändå allt under denna gång när Ragnar vra den unga versione av Ubbe som nu är Jordan Patrick Smith med hans hustru Torvi xpelade av Georgia Hirst. Det är kanske en adels för enkelt och lycklig paret men extrem karismatiska och naturliga som har även funktion av ett mot kor till själva berättelsen som är den av tvivel och stora passioner. Det ses tydligt i den karaktär som många ser som den ondaste Ivan Benlös spelade mycket bra av Alex Høgh Andersen. Det förekommer skådespelaren som man bara älskar och jag skulle vilja att han vore mitt son rapp i replikerna komisk när det behövs så inte vis Ivar är alltid en lite rörelsehindrade  kille full av ett sådan stark vilja och aggressivitet som har tagit honom vad han vill. Precis som den ”snälla” Ubbe den enda riktiga glädje verkar vara i resan under sidenväggen  när han skäggig påminner stark om fadern och interagera med exotiska djur som papegojor och ormar för att åka tillbaka till ett kallt nordisk land Ryssland i vilken man ser hur pass hans trögaste Virgil spelade av Martin Maloney som blir mördade av den ryska vikingar /varjager. Vi ser hur dem är skickliga och hur pass mycket deras kamp still är annorlunda från vikingarna med skorpion likande Gabbar spelade av Andrei Claude en extremt skicklig maltesisk skådespelaren. Deras ankomst i ett snötäcke landskap blir till på grund att Ivra har förordet av ett slags väg visaren ett enögd män som spelas av Bryan Quinn. Det är en temat som finns i den ryska traditionella sagan som hade studerat av Vladimir Propp och allt det som vi ser i Kiev är en sagolik från platsen stor och full av guld men direkt till hyllningen av den bästa ryska medeltida filmen någonsin ”Ivan Rubek” av Andrej Tarkovskij. I denna värld den som är ännu rikare och lyxigare än den av vikingar finns det grymma tortyrer som spelas av den rakade bödel den estniska skådespelaren Marko Leht en föregångare till KGB agenterna full av en skrämmande karisma som precis som alla lider på order av Olger som är så väl spelade av Danila Kozlovskiy. Trots att han har samma fysik som Cristiano Ronaldo och ett utseende från Vouge är Danila Kozlovskiy det ryska svaret till Klaus Kinski en expressionistisk skådespelare kapabel att visa den absolut bästa av allt. Han är grym och det är nästan en antikarma att han välkomnar Ivar men en yxa och en manipulator av stora matt. Om livet som flyttning hade tagit Ivar från den absurda idéen att han var en Gud Olger försätter det och får efter att han get ett horrible död till en fånge att försöka få Ivar som allierade genom att berätta många historier som den av den döda fru till honom när han blir tagen till kryptan med en död fru. Danila Kozlovskiy är en dominanter i serier kanske den alla bästa skådespelaren och det skulle ha varit kul att se hans rollen mot Ragnar och Rollo men kanske det kan bli en film. Det är en genialisk idé att visa den antiryska känslor av Skandinaver under denna tid. En serier som man måste bara se och njuta av den.

Robert Fogelberg Rota

 [LR1]

Tra Arlecchino e il western

Un cow boy pigro e pericoloso

Il mio nome è nessuno

Regia tonino Valrti

Interpreti hanry Fonda, Terence Hill

Distribuzione svedese SVT play

Voto direttamente nella storia del cinema

È forse riduttivo considerare i ruoli di Terence Hill o Mario Girotti solo ín ambito western ma all’inizio degli anni sessanta l’allora giovane attore umbro teutonico riuscì a quasi da solo fare e disfare il genere western e spaghetti western. Terance Hill vorrei dire nonostante il grande amore di pubblico anche mostrato in Don Matteo (assurdo cambiare il personaggio con Raul Bova aveva una carriera che fin dalla più tenera età si era mostrata eccellente con due film secondo me bellissimi la “Grande strada azzurra “ di Giglio Pontecorvo film semplice e realista ma anche un bel ruolo in il Gattopardo di Luchino Visconti dove resta la spalla idelae per Alian Delon. Da notare che poi quello che sará il ruolo migliore la baderà a fianco di mostri sacri come Max. von Sydow , Gene heckman è una bellissima Cathrein Denouve fu il primo film d’avventura veramente moderno e anticolonialista. . Il mio none è nessuno è un pasticcio western scritto da Sergio leone che segna alla fine dell1800 a occhio e croce 30 anni dopo la guerra civile un avventura con risvolti tragici ma anche comici. Il risvolto tragico e di coem un vecchio pistolero carismatico e molto triste un indimenticabile Henry Fonda sta cercando di scappare per l’Europa lasciandosi alle spalle tutta quella che è la sua vita fatta di violenza tradimenti e anche una buona dose di cinismo. È lo stesso pistolero Jack Beauregard  duro e pieno di bile che s’incontra in 2C’era una volta in America “ ma incontra questo personaggio comico mimico e pieno di un ammirazione che sconfina quasi nell’infatuazione. Nessuno è intelligente rapido dotato di un senso di giustizia quasi progressista. Sr i ruoli di Franco Nero o Thomas miliam altri grandi interpreti dello spaghetti western erano circondati da un alone di violenza o di bile quello di nessuno che poi è il primo studio di Trinitá in realtà ha una qualcosa di diverso la curiosità e una certa ingenuità ma anche una capacità di adattarsi. L’abbigliamento è trasandato la mimica è quella ferma di una maschera che abbiamo visto in Clint Eastwood ma la fotografia firmata a quattro mani da Armando nanuzzi negli Stati uniti e da Giuseppe Ruzzoni nel South Lazio lo fa più bello ma anche più normale. Le scene più divertenti sono quelle della citá che è simile alla seconda citá di Ombre rosse western iconico di John Ford dove nessuno diviene il personaggio principale prima tirando torte piene di pietre a allibratori che umiliano ex schiavi presi a torte in faccia e poi sistemando prima pistolettate un nao malvagio simile a quello di Pär Lagerquist Emil Friest e poi tetri pistoleri come Dity a suon di cazzoti facendoci tutti tornare bambini . Rapidi quelli che volevi dare a alcuni grandi quando eri piccolo per poi preparare la vittoria a bordo di un teno per Jacl con una montaggio stupendo di Nino Baragli molto ben preparato in tutto stupendo. Un film che finisce nella leggenda con il duello alla pistola  molto bello . Un film che rege benissimo dove il personaggio dell’Arlecchino che hga come archetipo Kurusy in “i sette samurai “ di Akira Kurosawa diviene anche migliore. Un film da vedere e rivedere.

Robert Fogelberg Rota.

Leonardo Tonini tolkar Buñuel

Ytligare Luis Buñuel

Den som kommer att söka sanningen och kan inte känna den och vet dessutom att sanningen är gjord genom förstörelsen och söker andra sanningar som den tar för sig. Jag nyligen såg igen vintergatan en film från 1969 som är den som börja slutet på hans bana , Buñuel hade precis fått en stor framgång med hans ”belle du Jour.  När jag såg denna film såg jag film konsten i sitt essenser i sin renhet en film som vill inte och försöker  a, non imitera litteratur men istället visar det som är säregen av film medialt och film konsten. . Det är en film med sällsynt narrativ kraft i en form av berättelsen som lik andra av den spanska regissören är inte linjär men är inte eller så full vrede som har varit typisk av den spanska regissören vilken ses ofta på ett ytlig sätt som ser Buñuel alltid i kamp med religionen och med staten . .

Luis är det som han verkar i en dokumentär film som jag såg precis efter vintergatan .  trots att det var så sent  ett extremt skygg nästan timid herre , han var så nervös att han pinade med handen fåtöljens armstöden för att kunna visa att han var det som verkade en herr som inte behöver bevisa någonting och mest att han har ingar teser att visa , som. Han har inga roller att skådespela han är en män som har levt livet och kommer att strunta total i de son ör konsekvenserna av hans agerade . en person som mognade och även känner till hans fel. . Journalisten skulle vilja att han svarade : “Ni är den som…” och “ni har följande påstående i eran filmer. …” : alla dessa är spekulationer och teorier som Bunuel demontera med hans filmer verkligheter som är enklare , mindre glamorös och tecken att det fanns ett schism mellan honom och kritikerkår. Han brukade säga jag är jag är inte en intellektuell mina filmer bygger på olika typer   av suggestioner jag vill inte föra fram några ideologier

Om man läser mycket av Buñuel förstör man hur många vill försätta att tro att han använd sig va hans filmer som bomber som han skulle kasta mot borgerskap  . Det är en typ berättande som skulle kunna ha passat från 1960. Och 1979talet. Numera vi vet inte längre vad är det som betyder eller innebär ordet borgerskap.

Om vi tar till experter scen i vilken påven blir arkebuserade  den ger inge som helst rysning. Även i filmen det är en hallucination , den är inte en del av filmen narrativ, den har inger som helst narrativ betydelsen . Betydligt kusligare är dem scen i vilken dem små flickor skriker  “Förbannelsen över honom” vid  en trädgård som om det vore en döds döm och för applåder av föräldrar och läran  . den är små flickor som har plagierats och under skol uppsättning dem repetera dem dumheter av vuxen världen-

Buñuel attackera hyckleri inte religion i sig och det gör så att hans kritik eftersom han är inte fanatisk i hans ateism är av denna anledning tillräcklig stora . den är inte känslomässig , men den är rationell. . dem två huvudpersoner som presentera mänskligheten på marsch (trots allt är den på marsch ) en säger att den är ateist och den andra troende , dem är tillsammans kommer överens och hjälper varandra. Troende är beskriven med en dignitet som är lik den av ateisten han blir inte dömd för det som han tror  . deras diskussioner är öppna , troende kan inte vara till dem enkla frågar av ateisten men för det han lämmar inte sitt tro.  Han försätter att tro trots hans motsägelsen . detta för regissören är den skinnade som finns mellan en troende och en fanatiker  att ha några tvivel kan vara bra annans är man går till en neuros

Hela den värld som axlas runt dem är gel . man predicerade godhet och man beter sig på ett grymt sätt det finns både religiös och ateister som är blinda framför verkligheten som markis den Sade som tortera en flickan som är ateist  pch skriker sitt tron . galenskap, psykoser och även en oförmögna att hitta en väg ut ifrån deras problemet. . 

Luis har ingen som helst problem att säga under hans ålder höst att hans bästa vån är en jesuit präst trots att dem alla värst period i hans liv var den som han tillbringad ei ett jesuit internat skolan. . Det vra en duyster period men även idag vid hans 70 år är det just under denna period som han fick dem drömmar dem drömmar eller mardrömmar som han senare skulle kunna dialogerna med i hans kreativa film skapande.  .

Man måste se och försöka att läsa dvs förstå Vinter gatan som en film utan ett precis budskap eller ideologi. . Filmen är fortfarande mycket levande och inte minst ett mästerverk är att det riktiga konstverket säger ingenting den bara försöker att antyda- . Det är intressant hur Buñuel  svarade till en mycket bestämd frågan av en journalist under om hans arbetas sätt att regissören förklarade hur han följde hans idéer- utan någon plan  . det är raka motsatsen till Jesuiternas uppfostrade som försökte att kontrollera varje stund i ett unge människans liv.  

När intervjuade frågan Buñuel varför gick han under hans första spanska filmen från surrealismen till realismen Las Hurdes regissören sa att det är just denna sätt som försöker att se det som är verklig   Surrealismen bryter vårt samtala som är den av makten för att kunna få oss utanför vår bekvämlighet området. Det är denna inre berättelsen som skapar makten . makten är endast en samlastning av vad folk tro är sant.

I värdshuset , mot slutet av filmen  värdshuset värden säger till dem två vänner : öppna inte till någon trots vad dem säger till er.. Den två vänner samtalar med prästen som under natten kommer att besöka dem , hans berättande är charmerade och han säger sansade påstående , men det är mycket klocka att inte släppa inne prästen i deras intima sfären ; där bör deras positionera den unga flickan som dem två delar och ger dem två intima handlingar som är kärlek och den affektiva.  Tala med oss och till oss av den dominanta berättelse men kom inte nära oss

I slut scener , Jesus bötar två blinda som säger til denne . “herr visar mig vilken är den svenarta och den vita färgen !” Han säger inte det till honom , kläppar dem frö att kunna trösta dem och säger till lärjungarna : “Vem som älskar far och mera än mig är inte värd att känna mig .”

Det är inte förvånade att många har missuppfattas  och har läst den som ett  angrepp från ett arg person.  Buñuel är mycket klocka och lugn med hans idéer men han är blyg och klumpig när han skall försvara dem

Robert Fogelberg Rota .

Leonardo Tonini

Commedia all'italiana i nytt tappning

En film om den kreativa galenskap

Titel Galna av lyckan

Regi Paolo Virzì

Medverkande micheale Rmazzotti, Valeria bruni Tedeshii, Anna Galiera

svensk distribution SVT play

Betyg A

Få regissörer har forska med att presentera en genre som har varit otroligt stor men är numera ganska död som “Commedia  all’italiana”. Det är en genre som utvecklades från neorealism och med ett lätt ironisk fast med en svårt missanpassning av huvudroller innehavaren som gärna vill nå någonting men misslyckas att ha det vill komma till en hägra social status och till det som är den goda livet. Det är en vilja att kunna nå någonting som sannast  en statuts. Det är en komedi som har ett berättande av olika social miljö och det är det som äger rumt i Paolo Virzi arbete. Den är en mycket väl fotograferade av Vladan Radovic som lyckas att visa det som gömmer sig bakom den toskans idyllen. Filmen som har ett snabbt klippningen på grund av ett symetrisk stil för vilken ansvara Cecilia Zanuso som börjar i ett mental struktur i vilken vi ser Beatrice Mornadini Valdiarna spelade mycket v’l av valeria Bruni Tedeschi. Det är en förmögen kvinnan som har trott att hon har gillat den snobbiga välden i vilken först mamma och sen make hade placerat henne men detta har skapa en neuros som har blivit ett daignos den av bipolär . Det är trots det en person som har ett empati en intelligent och en bildning som är utöver den normal och i ett värld som är mycket varadaglig mycket reel är hon den som ser över. Kanske för reaktion av dem miljö i vilken hon har kommit till har hon blivit ihop med ett vulgär och skurkaktig huligan Renato som spelas av Roberto Rondelli. Under denna scen i vilken hon har lyckas att möta honom vi ser hur hon först förödmjukas och sen har några problem med dennes vulgärflickvän  Luisa pardiso  men räddats av  Taxi förråden Eiliano Buttaroni  som får en roll som är lik den av Geppetto i Pinocchios saga. Det finns mycket av den och detta är förklaringen till närvaro av en karatär som får stå på det som är den lite mera osympatiska delen Toreggiani spelade av Sergio Albelli som ser inte helheten mest när det gäller Beatrice väninnan Donatella spelade av Michale Ramazzotti. Rollen av denna slitna skönhet djup deprimerade tatuerade och före detta dansör till en pianist som är en emblem av en generation som har misslyckas med allt. Det är en mycket fint möte i filmens mörkaste stund mellan Giulio Morelli före detta kyboard män till gI paoli spelade av Marco Messeri och Donatella. Det är vilja till att möta en son som har varit inte planerade som är drivkraft och rollen är både poetisk och full av vedmor. Trots skinnade i look är det som är den rebelliska Beatrice medan Donatella söker ett vist stabilitet som ses tydligt i den scen i vilken Beatrice kommer till make Pierluigi e rolig Bob messieri som en virvelvind. Det finns en slags pathos i allt det komiska som man ser även när det gäller Beatrice  föräldrar som den stroppiga moden marisa Borini och den som ger dem ett lyft den snuskiga men tros allt glada Graziano Salvatori och det som är en mycket smärtsamt med komisk scen den med möte med Donetella modern Lucretia som spelas av Anna Galeien en mycket duktig tetra skådespelerska. Virzi citera även cykel tjuven och gör en citat när Donatella går till ett form av medium som spelas av Anaide Castellani. Det är en sror personligheter och man ser som hjälpar den kvinliga psykologen spelade av valentina Cerruti och överläkaren Tomamso Ragno som gör lik som alla en övertygande roll

Robert Fogelberg Rota

En så bra film

Nostalgi för en enklare världs

Men Spildberg hyllar och visar baksidan av 1950-talet

Titel Spionernas bro

Regi Steven Spielberg

Medverkande tom Hanks

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Med den vackra fotografi av Januz Kaminski som lyckas att skapa vackra miljöer mest i Berlin under kallan kriget och en fantastisk klippning av Michael Kahn är ”Spionernas bro” ett mycket vackert verk som visar Spielberg enorma regi förmåga dels att kunna skapa bilder och myter som lyckas att föra vårt minnet till en tid som har varit ett vist typ av allmänhet medvetande. I detta fall är detta det kalla kriget som Spielberg hade redan presenterat i ”Munich”. Fast ”Spionernas bro” även om det finns många bra aspekter är inte ett mästerverk. Jag kommer att ge min åsikt till varför. En möjligen förklaring kan vara att en karaktär den av den ryska spionen presenterade av Mark Rylance med namnet Rudolf Abel är inte särskild utvecklad. Spielberg är en super amerikansk regissör som ser USA som Gudsgåvan till mänskligheten och det är en bra utgångpunkt och ofta fiende och det är förklaring när dem är nazister presenteras inte på ett mänsklig sätt. Vi ser lite av ett mänskligare sätt när det gäller Abel som målar är konstnärlig lagt och acceptera allt fatalistiska fast han går inte till sitt spelts får aldrig utvecklas. Jag förstör att denne inte är huvudpersonen men det kunde ha gjorts mera. Det ses tydligt i ett scen i vilken Abel är inte med när vi ser den som borde ha varit Abels familjer hustru helna spelade av Petra-Maria Cammin dotter Lucy spelade av Luce Dreznin och även den skumma kusinen  Michael Sc  kusinen spelade av  Michael Schenk som är allt för komiska. Det skulle ha varit mycket bättre att kunna visa Abel riktiga familjen. Fast dessa är spekulationer. Den som gör för mig den alla bäst sitt roll är tom Hanks i rollen som advokaten Donovar. Självsäkert rolig och karismatiske med ett fantastisk och perfekt kärna familjen som består av hustrun Mary extremt väl spelade av Amy Ryan och dottern Peggy en mycket lämpligt Jillian Lebling och den roliga sonen Ron som är den busiga men filuriga Noah Schnapp är Donovan den perfekta amerikanen. Så perfekt att den är den enda personen som förstör att man skall även förhandlar med fiende. Det är en ganska vanlig person utan någonting som är verken glamorös eller intelektuel snarare enklare med ett sansad bondförnuftet. Det är just i te scener när man ser det tydligt först i dialogen med Hoffman den CIA agenten spelade av Scott Shepherd en handlingskraft rent av fantastisk som blir tvungen i ett lazzo att äta två frukost men även under möte med östblocken intelligens först den KGB chefen spelade av Ivan Schischkin en raffinerade byråkrat någorlunda sympatisk och även så lik Donovals chef John Walter jr  I New York som är den  karismatiske veteranen Alan Alda men mest Wolgfard Vogel som är Sebastian Kock. Sebastian Kock är för mig en av dem bättre levande skådespelaren och visar den kraft av den tyska skådespeleri. Det är för mig förutom visa bilder av New York den intressantast delen i filmen är Öst Berlin. Med någorlunda traditioner som liknar den av dem nord europeiska och anglosaxiska välden Öst Tyskland och just staden  Berlin med en armen som likande Wermach i allting från hjälmar till den Sovjetiska stridsvagnar bättre kopior av dem som nazisterna hade under andra världs kriget vi ser hur människor försöker att leva och anpassas sig. Det är en värld som blir mycket like koncentration läget som vi ser i Schiller list . Vogel är lik i hans elegans hans passion för snabba bildar Schiller och den roll är visligen mindre sympatisk men mer karismatisk. Offern till denna konstruktion ett stor militär operation är mest en ung amerikanska studenten Frederich Pyror spelade på ett ytterst naturlig sätt av Will Rogers och flickvännen Katje som har Nadja Bobyleva sympatiska ansikte. Dem fasanfulla scener är just avskjutningar när några försöker att hoppa över Berlins muren  även i det som i den idyll av 1950 talet som Spildberg presentera med baksidan. Detta är historian av Francis Gary Powers bra spelade av Austin Stowell en pilot till en spaningsplan som inte mördar sig själv och är tagen av KGB när det flög över denna nation från Pakistan. Den diskurs som görs av Agnet Williams spelade av en pompös Michael Gaston är både desperat och fanatisk. En baksida av USA. En film som man måste bara se.

Robert Fogelberg Rota

ANCORA LUIS BUÑUEL

Leonardo Tonini su LUIS BUÑUEL

Chi va in cerca della verità non ha una verità da proporre, sa che la verità è ineffabile, che è fatta di distruzione di altre verità, di narrazioni prese per vere e sacralizzate. Ho rivisto La via Lattea (La Voie lactée), film del 1969 e primo della pentalogia dell’ultima età dell’oro del regista spagnolo, reduce dal successo di Bella di giorno (Belle de jour). Ho trovato il cinema, come da un po’ non mi capitava di vedere, il cinema fatto di cinema, non imitazione della letteratura o di altre arti, il cinema nella sua purezza. Una pellicola di rara forza narrativa, nonostante si tratti della tipica narrazione non lineare di Buñuel. E non ho trovato il furore iconoclasta che molti reputano al regista, cadendo in una interpretazione banale di lui come regista arrabbiato in lotta contro il potere, contro lo Stato e la religione.

Luis è quello che appare nel documentario[1] che mi sono guardato subito dopo La via Lattea, di seguito, nonostante l’ora tarda. Un signore timido, inquietato a livello fisico dalla cinepresa e dall’intervista (lo si vede dalla mano che tormenta il bracciolo della sedia) ma sereno nel pensiero, che non ha nulla da dimostrare a nessuno, che non ha tesi da sostenere, parti da recitare. Un uomo che ha vissuto la vita e che a settant’anni semplicemente dice quello che pensa senza curarsi delle conseguenze. Che ha maturato e accettato le sue scelte, anche i suoi errori. Il giornalista nelle domande vorrebbe sostenere delle risposte, dice cose come: “Lei è quello che…” e “Nei suoi film lei sostiene che…” : tutte illazioni e teorie che il regista con pacatezza smonta proponendo una realtà molto più semplice, meno clamorosa, segno che già in vita si era creata una frattura tra le intenzioni del regista e le interpretazioni dei critici. Io non sono un intellettuale, i miei film si muovono per suggestioni, non voglio sostenere nessuna tesi nei miei film, ripete più volte.

Leggendo i molti articoli su i film di Buñuel mi rendo conto di quanto è difficile accettare la banalità della realtà e come sia più facile credere ancora oggi al mito del furente anarchico che usa i suoi film come bombe contro la borghesia. Questo è solo uno schema che poteva andare bene come narrazione negli anni 60 e 70 del secolo scorso, e che oggi non ha più nemmeno il contesto per esistere. Oggi la borghesia non è esiste più, chiedete a un giovane che cosa sia la borghesia, o che vi faccia un esempio di borghese e non saprà cosa rispondervi, non perché ignorante, ma perché è tramontato il concetto.

Prendiamo una delle scene più famose del film, la fucilazione del papa. Non mi ha suscitato nessuna trepidazione. Già all’interno del film si tratta di una allucinazione, non fa parte della realtà del film, e non ha nessuna conseguenza narrativa. Molto più disturbante la scena dove le bambine sul palco gridano “Anatema su di lui!” come fosse una condanna a morte, applaudite da genitori e insegnanti. Bambine condizionate a ripetere le scemenze dei grandi, il giudizio e la punizione come spettacolo scolastico, gli applausi di soddisfazione per una scena che dovrebbe piuttosto suscitare ribrezzo.

Buñuel se la prende con l’ipocrisia, non con la religione. Il suo è un ateismo sereno, non arrabbiato e furente, per questo la sua critica alla religione è tanto più forte. Non è una faccenda emotiva, ma razionale. I due protagonisti che rappresentano l’umanità in cammino (in cammino nonostante tutto) uno si dichiara ateo e l’altro credente, e sono insieme e vanno d’accordo, si aiutano. Il credente viene visto come dotato di dignità pari all’ateo, e non viene da questi giudicato per ciò in cui crede. Le loro discussioni sono serene, il credente si trova spesso a non sapere cosa rispondere alle semplici (e semplicistiche) osservazioni dell’ateo, ma non per questo abiura alla sua fede. Crede nonostante veda anche lui le contraddizioni. Questo per il regista segna la differenza tra il credente e il fanatico: avere dei ragionevoli dubbi su ciò in cui si crede fa di un credente un moderato, altrimenti si è nella psicosi.

Tutto il mondo che ruota intorno ai due è folle, ipocrita o fanatico. Chi predica il bene e fa il male, chi per una sua idea di bene arriva a mettere al rogo degli innocenti. Atei e religiosi, folli, inchiodati alle loro idee, ciechi davanti alla realtà, come il marchese De Sade che mentre tortura una ragazza discetta di ateismo, o la vittima che grida il suo credo tra le urla e le lacrime. Follia, psicosi, compromissione dell’esame della realtà, assenza di una strategia di uscita da un problema (insight), deliri e allucinazioni. 

Non ha problemi Luis a dire che uno dei suoi più intimi amici della tarda età è un gesuita, dopo aver dichiarato che il periodo più buio, più traumatico della sua giovinezza sono gli otto anni passati nel collegio dei gesuiti di Saragozza. Periodo cupo, dice, da dove però gli vengono ancora oggi (a 70 anni) le suggestioni, le immagini, le intuizioni che formano la sua creatività, i demoni. E lui appunto segue questi demoni interiori, li mette su pellicola, crea un intimo dialogo con essi, film dopo film.

Non quindi La via lattea un film didascalico, come ho letto, o un film con un intento ben preciso, un film a tesi, questo non avrebbe fatto della pellicola il capolavoro che è, non a distanza di oltre 50 anni da quando è uscito nelle sale. Il film invece è ancora vivo, è ancora splendido, ci crea inquietudine e meraviglia; e questo proprio perché la vera arte non dice nulla, ma indica. Interessante la risposta che Buñuel dà a una precisa domanda del giornalista che gli chiede quale sia il suo metodo di lavoro e la risposta è per suggestioni, per immagini che si formano nella sua mente, ma senza un piano preciso e definito in partenza. L’esatto opposto dell’educazione gesuita che mirava a mettere sotto esame la coscienza mediante un controllo di ogni aspetto della vita degli scolari nel collegio.

Quando l’intervistatore gli chiede perché sia passato dal surrealismo al realismo nel suo primo film spagnolo Terra senza pane (Las Hurdes) il regista afferma che è proprio il surrealismo che gli ha permesso di vedere la realtà. Il surrealismo rompe la narrazione dominante che non è quella del potere, ma è la storia che ci raccontiamo, la nostra zona di confort che tende a dare un senso a tutto ed è cieca verso le criticità che rischiano di mettere in dubbio questa narrazione. È questa narrazione dominate interiore che crea il potere, non il contrario. Il potere non è altro che la somma di ciò che la maggioranza crede.

Nella locanda, verso la fine del film, l’oste dice ai due amici: non aprite a nessuno, qualsiasi cosa vi dicano, voi non aprite a nessuno. I due amici ascoltano e dialogano con il prete che di notte viene a trovarli, la narrazione dominante che è affascinante e dice cose sensate, ma saggiamente non lo fanno entrare nella loro stanza/intimità, dove abitano i loro propri fantasmi (la giovane ragazza in quella di uno dei due e l’uomo che legge in quella dell’altro: due atti interiori, intimi, la lettura e l’affettività). Parlateci con la narrazione dominante, ma non fatela entrare di notte nelle vostre segrete stanze.

Nell’ultima scena, Gesù guarisce due ciechi che però non riescono a capire cosa stanno vedendo. “Signore, mostrami dov’è il colore bianco, dov’è il nero!” Lui non lo dice, li consola con una carezza e dice ai discepoli: “Chi ama sua madre e suo padre più di me, non è degno di me.”

Non sorprende che molti commentatori non abbiano compreso il film, che l’abbiano letto come il gesto di un arrabbiato contro la religione, come la ripicca di un offeso. Sereno è Buñuel nelle sue idee, un po’ impacciato di fronte alle domande, ma è pudore.

Leonardo Tonini

[1] Luis Bunuel: Il dubbio come libertà, di Mario Foglietti e Enzo Natta, Rai 1970.

Super work from Marco Papadopoulos at the 10 balakan film festival

A Grek revange

Few movie that i have seen as been as perfect and well done as Marco Papandreou a tale of a north. Ir is a nightmare like journey in two period of the Greece XX century history the beginning of the dictatorship in the year 1936 but also in 1946 when Greece was in a bloody civil war between the Soviet supported communist and the wester mainly British . The main place in which this film is steel is the tavern of Antonios so well paly by Alexandros Nikolaidis. A kind of cating that is full of passion technical capability and even some kind of expressionism  His tavena s a place with musi and with several surving person that meet like a jews that still live I Salonik play by Dimitris Goulis that is attacg by some kind of Holligan that is the rather sophisticate but extremely nasty young man play by Dimitris Krikos. He is even in a way quite sick and may be is disturbed by second world war experience. He is cable of a vaery niece dacing an one see mostly in the camera work that follow him bt the DP Nikos Kolioukos several influce from a Pier Poalo pasolini kind of realism to the ghoast of a noir film. The fallen woman that is with the Hooligan is play by Despina Goropolou

. Papandreou gives with camera and the help of really well talent actress to give deep to her. As the hooligan is a double for Antonios and him of that the dar lady as a double in Jenny play by Christina Dagak Anonios girl firnd. A paper article with the notice of a criminal escape that destroy antois family play by Nikos Korexianos. The acting of this extreme villain is so  natualr and for that even more fighting with his rather stupid and comical Konstantinos Gkaitatzis . The young Anyonios is play by Stefanos Kaltsidis   that is a victim like the young mother an intense Isabella Margara. There is also a touch of Tarantino but without exaggerating after the discus between the criminal and Antonios father Panos Tsakiris  . This kind of violence is even present in the communist guerrilla that comes in the end with the great performance of a fanatic Stalinist by Thodoris Nikolaidis. A relaly great movie an impressive debut  in class with Orson Wells “Citzen Kane” a greta work indeed

Robert Fogelberg Rota

Birdman

En av  dem bästa filmer någonsin

Titel Birdman

Regi Alejandro G. Iñárritu

Medverkande Michael Keaton, Emma Thomsen , Edward Norton Lindsay Duncan

Svensk distribution SVT play

Betyg Mästerverk

Få regissörer har åtminstone enligt mig varit så lyckades som Alejandro G. Iñárritu och i Birdman lyckas han att få den bästa i ett tätt drama full av diverse groteskeri i en svår situation. Filmen är för mig en av dem bättre mycket på grund av ett fotografi som är extremt realistisk av Emmanuel Lubezki och en klippning som är ett fyrahand arbete av Douglas Crise och Stephen Mirrione som förvandlar en teatern och dess korridor samt en terrass till döds fällor. Ofta vi ser närbilder eller  byst närbilder som gör personligheter som vi ser till ännu löjliga och helt nacka under den mask som dem visar. En mask som är den av en teater och den går inne i tre nivåer skådespelaren, den offentliga persona och dem många och svåra osäkerheter och rädslan att vara oviktig i ett samhälle som skall förstöra alla. I centrum av berättelsens finns en mycket kraftig nästan titanisk Michale keaton som spelar en avdankad skådespelare som har under hans karriär gestaltat Birdman. HRiggan Thomson har bestämt sig att prova sin lycka i Broadway och där skall han spela en egen bearbetning av en berättelse från en författare som har betydde  mycket för honom eftersom han möt den under collage året. Problem är att bilden att super hjälten vaknar alltid på honom dels i form av röster men senare under film även med en figur som uppmanar honom till att följa instinkten inte kulturen och det ses genom dess olika problem och motgångar. Makten av den mentala kraft ses exempel viss när Ralph en tämligen oengagerade skådespelare spelad av Jeremy Shamos får en spotlights i huvud och sen när det gäller  dem olika inbrott. Det är en pjäs med fruar personer en är Riggas älskarinnan som tror att hon är gravid av honom Clara spelade av Natalie Gold och den som är första skådespelerska en klantig och någorlunda medioker Lesselie i vars roll en så begåvade skådespelerskan som Naomi Wats lyckas att göra en parad roll. Hon är tillsammans med den som är den hälften Harlekin och häften psyko i detta drama Mike en mycket duktig Edward Norton . Han kan alla repliker avslöja för ett slags förkärleken till allt det som behöver vara sanningen dem illusioner som Riggan hade skapat för sig själv och föraktar en film skådespelaren . Den enda som är värre än honom är kritiker den sjaskiga Tahibra spelade av Lindsay Duncan. Rigan kommer att konfrontera henne och hon kommer att svara med en sanning som är delvis sant att han är inte en skådespelare men en celebritet. Mike är även impotent kan bara få stånd på scen och hans möte med Riggas dottern och assistent Sam är avgörande. Emma Thomson som alltid presentera en varm rolig och levande roll av en ficka som håller på att bli en kvinna och full av problem. Bara faktum att hon existera påminner till Riggan att han är gammal oförmögen till att ta dessa roller och har enorma problemet med att hantera sin tillvaro trots att den sluge och flexibel Jake hans agent spelade med intensitet och konicitet av Zack Galifianakis försöker att reparera alla dessa problemet. Det bli svårare och svårare och till slut Riggan kommer i en spiral av vansinnig  som låter honom bli helt lik de galna männen som deklamera spelade av Bill Camp. Det är en roll som ursäkter sig till Logan. Alejandro G. Iñárritu lyckas att med klass och skicklighet att visa vilken är vårt behöv synas bli älskade. Den som är motpolen till Birdman och hans våldsamma rent av burdusa sätt har som motpol en annan saning sägaren Riggans före detta fru laura spelade av Andrea Riseboroug. En annna super roll i en film som har allt

Robert Fogelberg Rota

En annorlunda rumänska filmen

Super vulgär men supéer bra

Titel Mia își ratează răzbunarea

Regi Bogdan Theodor Olteanu

Medverkande Ioana Bugarin Ana Maria Guran

Svensk distribution 10 Balkan film festivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så bra i den tekniska och oväntade fast med en kärlek för brutalitet och att göra av sex endast någonting dålig smutsig och rent av avsevärd. Det som gör en precision på ett extremt bestämt och skylig sätt av Bogdan Theodor Olteanu är att visa hur pass mycket i vårt samtida av en samhället som inte kan hantera konflikter. Mia suverän gestaltat av Ioana Bugarin har allting för att vara lycklig hon är vackert begåvad och är en student vid scen skolan i ett stor rumänsk stad. Det finns ingenting som antyder om man befinner sig i Bucharest eller någon annan stans eftersom vi är i moderna miljöer i en teater och i flera lägenheter. Mia får en örfil av en pojkvän som vi aldrig ser sparkar hans bil och skall hämnas. Den stil som presenteras av Ana Draghici verkar bara vid första ögonkast like precis som klippningen av Tudor D. Popescu det som är den typiska av den rumänsk nya vågen med långa tagningar fast det finns ett viktigt undantag att man vill blanda med olika tekniker och olika medel från telefoner övervakning kameror och bilder citerade redan från nätet med den äldre stum filmer från tiden före första världskriget. Det fungera mycket bra med den kameran och även med klippningen som lite i taget visar mer och mer detaljer. Det är en scenisk användning som för minnet till några av Federico fellinis senaste filmer som ”Satiricons” ”Fellinis Casanova” och inte minst ”la nave va”. Det är fasta tagningar någorlunda sceniska användningar som blir like en teatern. Mina och här det finns en ännu mer strukturellt och psykologisk likhet med två av Fellinis hjältar Donald Sunderland som Casanova och inte minst Marcello Mastroianni i dem tre verk ”Den ljuvla livet”, ”Kvinnor staden” och ”L’intervista” söker även Mia  kärlek men finner inte den. Det pinsammast scener är den med regissören Victor presenterade av Carol Ionescu som hon försöker att förföra och det slutar i som en ofrivilg omelett . Det är hon som tar initiativ till den som har visat som en löjligväckande och även ganska ointelligent figur. Mina är en skådespelar eleven och allt det som hon vill göra från hämnden till relationer med dem andra är en skådespel. Det är att kunna spela utan att från den del komma nära det som är kärnan äktheten. Det sses tydligt exempel viss i den relation just med regissören och det som vi ser från övervakning kameror när Mia blir rent av rasande med en av motspelaren. Denna är Pavel en blond atletisk duktig och även attraktiv skådespelaren som gestaltas av Adrian Nicolae. Denna scen är så pass enkelt filmande som gör det ännu mera överdriven full av ett slags hat. Pavel skulle kunna brotta när Mia och även bryta henens armar eftersom hon är så mager. Det finns en annan scen som exemplifiera mycket bra det som är den missanpassning och den djup problematiska finns även i ett scen som är rent av stark när mia blir penetrerad rent av våldtagen av en läskig andra skådespelaren Andrei som spelas av Alexandru Ion. Till första studerna verkar han trevlig och sympatiske men senare visa han hård sarkastisk och sadistisk belag. Det är en scebn som verkar hämtade från marquis de Sade ”Justine” och är verken för reellt som ofta är porr filmer för att kunna ge till åsksådaren en slags voyeur prespektiv eller den är adels för extetriseade. Lika särkande är möte mellan Mia och modern i ett vackert nästa vuge interiör liknade käket och teras med modern Claudia spelade av Stefania Cîrcu. Denna är en yngre dam blond och vackert och dialogen mellan henne och mia har ett nästan sjungande klang som ges mycket bra av den rumänsk språket men hion kan inte ge någon bra råd till henne . Samma kan sägas av Mia vänner mest skådespelerskor som Sonia seplade med klass och karisma av Florentina lupu eller Eva  som är Ana Maria Guranvilka spelar alla på deras dialekt och visar vilja att komma till att synas alltid och på riktig. Det är även det som änder med gay vänninan Silvie spelade av Silvia mihai. Ingen verkar kunna finnas och personer har inte den livsglädje som vi skulle ha väntat oss.

Robert Fogelberg Rota

Gillar inte det

Grekerna grundade begrepp demokrati.

Lilla George får leka i diktaturens bakgård

Titel Maizidian

Regi Helene Zhuge

Svensk distribution 10 Balkan film festivalen

Betyg D

Få filmer har varit  för mig så irriterade som ” Maizidian” men jag är så glad att ha sett den eftersom det är en utmärk studier i manipulationer precis som det var lenie Reifestein ”Der triump aus den Will”. Jag måste innan jag ger mig på ett analys som kommer att säga varför jag tycker så illa om denna film som är den kanske värsta dokumentr som jag har sett vad jag tycker om Folkets republiken Kina och vad jag tyckande om Nazi Tyskland. Den sistnämnda i likhet med den islamiska staten och Kaméerna har varit den alla västa i mänskligheten historia. Det var den eftersom vilken diktar som helst hur grym som helst från Stalins Sovjet unionen, till Benito Mussolinis Italien, Junta i Grekland och inte minst visa av dem ottomanska lädaren har haft ett rätts system en ram av lagar någonting som mina tre exempels hade inte i vilken våld skulle leda. Sen det finns motivationer om saker och ting och jag är säkert att människan är i grunden duktig och inte sadistisk lagg. När det gäller folkets Republik Kina efter att Mao hade provat ett styre som var väglagning det började att ta form en auktoritär stad som är den logiska utvecklingen av en mer än tussen årlig tradition av auktoritativ styre som är inhemsk  Kina har haft dåliga reaktioner med utlänningar mongolerna, västerlänningar och inte minst japaner har behandlat daglig den kinesiska folket. Nu när Kina är den riktig loket för vårt planet som har åtminstone försök till att ta i tur med miljö problem det kommer någonting så hemsk som COVID 19. Jag har sett den när mitt far dog var detta betyder. Det är logisk att en pandemi utvecklas i den land som har största densitet och jag kan förstå att man försökt att mörklägga när det skulle skapa panik och annat. Fast om man skall lysna eller bortse från den mycket dåliga filmande som vem som helst skulle klara med en äldre mobil telefon från George en ytterst medioker och lite fotograf med grekiskt ursprung var COVID 19 endast en rolig semester för kineserna. Det är det som ses i kvarteren Maizidian var många utlåningar bör endast för en anledning det kinesiska folket är rolig och sympatiske och älskar allt som kommer från väst. Det stämmer delvis eftersom det är en samling mycket mediokra människor som försöker att hålla på med konst från en amerikan som är teatern regissör till George och en kinesisk ballerina som försöker att dansa flamingo. Alla dessa människor som dem kvinnlig artiga och pompösa producenter till dokusåpa som vi ser prisa dem hög teknologiska kameror   samt äldre kineser som är pionjärer har haft sitt livs kick av COVID 19 som Folkets republiken Kina hanterade så bra. Det ör en pekoral. Precis som ”DEr Tu´riunf aus der Will.” Även i den man presenterade mest det vardaglig scener i vilken man vill visa att Maizidian och Kina är som väst fast mycket bättre. Dem kinesiska medborgare är betydligt mer sympatiska och naturliga än dem överspelade västerlänningar  Den enda positiva stund är den som dediceras till den traditionella kinesiska kulturen med Pekings opera och en ballerina som hade blivit sjuk . Det finns någonting som är magisk i Peking pardon Beijing operan som fastnar även under ett sådan inte helt fläckfri produktion. Resten även om jag är glad att jag såg filmen var inte så intressant  mest för den uppenbara budsskapet.

Robert Fogelberg Rota

Helen McCrory

A woman of class and Substance

Unfortunately, Helen McCroryhas left us. For me this I a very sad story and will make this year even worst than 2020 when my father Romano rota died of COVID 19. I still have some wonderful memories of him and unfortunately I never saw live Helen Elisabtehr Mac BCroy that was without any doubt one of the best theatre actress in her generation that gave flash an blood to many Shakespeare ‘s famale character   n character and also to Euripides’s Medea. We all have the idea or the fact that she was the best and the mpste faithful to Rowling spirit in Henry Potterrs movie. Jk Rowling vision in Henry Potters movie. I also remember her as the faithful hackers in Neil Jordan well known  “An interview with the vampire” but also as Casanovas mother in the wonderful Carmona by lass Hallström that is the only good movie by the Swedish director. It is a great part that takes adventures and suspense in a really well-done work mostly for the DPHD of Oliver Stapleton but even the editing of Andrew Mondshein that is the true adventures mother for two great actor a very young Paul Simon that after become Lancel Lannister ab Hethen Ledger. Alos the BBC production of Anna Karolina was explant but where Helen mac Croy was the best is without any doubt the Peaky Blinders a fantastic gangster drama so brutal in wchich the only character with humanity is just Helen Myccroy that has 3 great scene the first Elisabeth Polly gray kills the authoritarian  Chester Campbell her former rapist. And when she can discus witnGrace Hellen Sherry a really good Annabelle Welis we woman don’t need to use brute force. The story of her love with the comitial and to vanguard painter play by Adrian Sidbing is really  one of the best in the TVs story. A really great actress

Robert Fogelberg Rota

It

Lana Baric personifire Kroatien

Kroaternas spöke

Pinocchio är en våldtäckmän

Titel Tereza37

Regi Danilo Serbedzija

Medverkande

Svensk distribution 10 Balkan film festivalen

Betyg D

Den kroatiska filmen är inte bland den vanligaste som man ser. Nu den 10 Balkan film festivalen har presenterat ett verk om kvinnlig ensamhet som visar många av dem problem som den generation av 40 och 50 åriga har mot omvärden efter ett krig som Kroatien van. Filmen utspelas i Split vid Adriatiska havet den del av Kroatien som trots så många konflikter rapporteras med Medelhavet och den latinska kulturen. Regissören Danilo Serbedzija är uppenbarligen påverkat av några italienska social realistiska filmer som har sett under 2000 talet i Italien vilken härstammar från en fransk tradition av bland annat Godars utan dem brott till den klassiska filmens grammatik  som visades av den schweizisk franska regissören. Vad som visas här inte minst med Mirko Pivcevic fotografi och den lunga klippningen ofta grundade på långa tagningar av Duslav Tunic. Det finns rett många scener som är överflödiga som visar i själva verket ingenting som när huvudpersonen Tereaza spelade av Lana Baric ritter bara vid den inglasade balkongen sitter och röker. Lana Baric gör filmen det är en vackert medelålder kvinnan med kort hår någonting som gör henne till mycket olik alla dem andra kvinnor i filmen som längtar att kunna få barn och arbetar som sufflör på teatern. Hon bry sig inte om kläder men när hon gör det eller när hon sminkar sig ho blir helt fantastisk . det ses tydligt i den scen i vilken hon söker sitt första kärlek som har blivit ett känd psykolog Verdelan spelade av Goran Markovic eller när hon förför en bartendern. Fast i dem alla flesta fall hon är som många tjejer uppfostrande i ett traditionell katolsk miljö mycket tillbaka dragen och allting på sin vakt. Hennes make är den alla tråkigaste och skakigaste person som man kan tänka sig Marko som porträtteras nästan karikatyr mesig av  Leon Lucev som arbetar som sjömän. Det finns verken i honom eller i familjen vi ser även Tereza föräldrar någonting som är positiv. Det är frågan om mycket arbetsamma rent av negativa personligheter och mest av allt det ses med systern spelade av Mirena spelade Marija Skaricic. Som alla andra kvinnor är hon extremt sminkade och långhårig. Miljöerna är intressanta eftersom dem är verken dåliga eller bra i en medelmåtta av samtida hus och det blir en metafor för Kroatien . Aktivitet som sufflör vi en teatern uppsättning av Pinocchio är för mig ganska intressant. Den berömda dockan är på scen gestaltad just av den brutal Aljosa som har Goran Bogdan skådespelar skicklighet. Det är en mycket stark roll tolkning och det är just en scen som man väljer att visa från Collodis sagan när huvudrollsinnehavaren möter räven och katten som gör så att Pinocchio kommer att gräva när fem stycken guld mynt och blir lurade. För mig det finns ingen som helt tvivel att allt det som vi ser är enbart ett long och att Tereza personifiera Kroatien. Det är så att den person som står närmare henne är Renate mycket väl spelade av Ivana Roscic som sen kommer även att lämna Split. Hon är supig och kanske mycket inne i många män. Det som kommer åtminstone att ge bra stund till Tereza är en serb Nikola spelade av Dragan Micanovic och vi har den enda fina samlags scener men även en av dem få scener med Tereza när dem sjunger ”Felicitá  den stora mästerverk av Al Bano och Romina Power . Detta för mig är verkligen en tecken på att allt som kommer från uttalandet kan bara försumbar sig i landet. Slutet är tvivelaktig vi förstår inte om det är en form av straff eller om det är en inbillning. Fast även den känns lite för trångt och den når inte helt fram som så mycket i filmen.

Robert Fogelberg Rota

Imponerade film

Tarantino och social realism

Titel AS 47

Regi Milena Grujic

Medverkande Vladimir Gvojic Sasa Torlakovic

Svensk distribution 10 Balkan film festival

Betyg  mästerverk

Milena Grujic hra gjort en mycket gedigen och bra verk som för mig lyckas att ge en film som är både väldigt spännande och väldigt djärv genom att presentera en nedtonad naturalism. Naturalismen är att bygga en atmosfär icke filtrerade av verklighet som visar mest dem svårt kusliga och rent av miserable delar av en samhället. Visligen är både fotografi av Luka Trajkovic pch den klippningen som görs av Milena Grujic mycket serbiska och ger oss en tour i dem moderna stadsdelar av Belgrad och med termen syftar jag på dem av den relaitiska socialismen fast handligen skulle kunna utspelas överallt. Det är en studier av en karaktär rent av psykopatisk full av patologier som vill bara rymma ifrån sig själv Sale presenterade av Vladimir Gvojic. Det är en unga män som till synes har allting ser bra ut är så pass intelligent att han är autodidakt på språk och har en i grund och botten snällhet men han vill bara ifrån till den plats i vilken han lver. Han hatar den så pass mycket att han behandlar så otroligt dålig den vackra och även raffinerade miclian spelade av Miodrag 'Miki' Krstovic man märker att tjetjen filar honom fast han kan gilla det eftersom han gillar inte sig själv. Man kan dra en parallell eftersom han rör sig på samma sätt som Robert De Niro i ”Taxi Driver” eller Vincent Castell i ”la haine” fast Sale är annorlunda. Det är så att han vet och likheter är att dra mellan karaktärerna i Tarantino genombrott ”Den hänsynslösa” med säkerhet med ett mål den att gå utifrån hans område att kunna ta steg till någonting annat. Det som är en av kännetecken är faktum att vara extremt stöddigt och manipulerande och scene ses tydligt i när han går och försöker att manipulera modern Milia spelade av Anastasia Mandic. Hon och henns väninnor tar det på ett cool sätt och i denna scen med statisk kameran placerade vi en dörr öppning ser vi att det finns någon som kommer och kan manipulera Sale farbror gagki spelade av Sasa Torlakovic. Den stilen för att komma närmare realismen är extremt nertonade och detta gör det ännu mer närvarande. Rånet är mycket snabbt precis som att rymma från polisen men en person som till sist Sale kastar ut Andrej spelade av Sasa Torlakovic. Det är en dubbel fast lite annorlunda för berättande skuld vi får veta bara för Sale av en svår barndom med ett stor trauma. Det sker när filmen blir ännu mera instängt i gisslan drama när det serbiska språket försvinner eftersom Sale invadera en låghet av ett utbytte stundat. Det är en polsk tjej, Olga, spelade av Sasa Torlakovic. Denna är en utbyttes stunden som är glad att vara i en annan kontext att kunna få friheten och tydligen planera ett besök av hennes kille. Hon ser det goda i den stadsdelen är genuint intresserade för den serbiska kulturen och snart blir när hon och Sale äter ett mäktad. Scenerna när han sitter med henne är mycket annorlunda än den älskogen med hans serbiska tjejer . Det är enbart på grund av ett faktum Olga är betydligt mer tillbaka dragen minste kvinnlig eller vackert men presentera den utlandet som är så fascinerade för Sale. Det är genom hennes ögon som han ser igen sitt stad sitt omgivning i vilken Sale skulle kunna vara lycklig om han kan inte ta sig ifrån hans trauma. Det blir kanske ett bevis på hur Europa ser på dem länder som är inte inne i EU men även på ett arv av svårigheter. Slutet är helt poetisk och den blir en hyllning eller en överföring av Werner Herzog kasper Hausser när vi ser hur Sale går tillbaka till naturen. En extremt fint och stark film som är en av dem mest extatisk rena som jag har sett . Ett måste

Robert Fogelberg Rota