En stor fillosof lever igen på filmduken

Ett mästerverk av den ultima renässans människan

Titel Giordano Bruno

Regi Giuliano Montaldo

Medverkande Gina Maria Volonté, Charlotte Ramping

Betyg Mästerverk

·   

      Få filmer  har varit så kompletta  som Giuliano Montaldos ”Giordano Bruno”. Det är en någorlunda komplex film på grund av dem /dom de många tillbakablickar . Redan ifrån början förstår vi, att vi är inne i ett slags kalejdoskop, en resa i både den psykiska och den fysiska av en viktig period i människliges historia: renässansen. Giuliano Montaldo ger den bästa av sin regissör förmågor som flytes samma med Ruggiero Mastoriandi i klippning , Ennio Moricones i musik, men mest Vittorio Storaros fotografi.  Detta  återskapar mycket av den sena renässansens måleri från Tiepolos porträttkonst till Bellinis vyer  av renässans Venedig och mycket av Caravaggios måleri, när det gäller närbilder även på statister . Det är ett folk tåg med Venedig patriarken  och hela befolkningen både den kyrkliga och den civila militär auktoritet som tågar med dem troféer i den som var venetianarens och italienarnas sista stora militär seger : slaget i Lepanto, sjöslaget mot det muselmanska osmanska riket . Vi ser ansikte trovärdiga och en person börjar att skrika och skällan (det är den anställd vid Venedig arsenal spelade av Giuseppe Maffiol) som påminner hur han själv slogs i Lepanto men herrar överklassen  hade stulit hans seger. Vi ser hur han pass nära står  den figurer av Bruno spelade av Gian Maria Volontè . Gian Maria Volontè gjorde en av hans många stora roller , tog ut svängarna om ett stolt människan en njutare men inte en hedonist och det ses tydligt i den magnifika ball scen, en ball som ges av en viktig adelsman och Bruno möter kurtisanen Fosca som spelas av Charlotte Reamping. Vacker en  klassiks skönhet även hon talar i dialekt. Det är en stor skinnade mellan hur Bruno , Fosca och inte minst Mocerico spelade av Mario Bardella och resten av adelsklass som talar bara på italienska.  Denna är Brunos angivaren, Bardella   är en skådespelaren som man stå emot Volonté dra ut svängarna och vi upptäcker två saker det är en mycket bitter man som har ständigt varit i underkastelsen . Även han använder sig delvis av dialekt och det är en kulturell konflikt och ett djup besvikelse mellan honom och Bruno som blir mera och mer konfrontativ tills Mocerico bestämmer sig att anmäla Bruno till det som är denne biktfadern en mycket väl spelade  Corrado Gaipa .Det är en enkelt nästan icke sägande scen som efter den prologen av en presentation av den tid går till det delen av filmen är ett maktspel mellan påvens ambassadör spelade av José Quaglio en pompös och hård man och den som är venetianska patriark en till synes sympatisk men i själva verk slug spelade av Vernon Dobtcheff .Denna delen av filmen är dunklare och vi börjar förstå att verken hans folkliga vänner eller den vackra Fosca kan rädda Bruno, eftersom en personlighet som hans är redan dömd av dem historiska processer. I Montaldos intention Bruno blir och det ses tydligt i den scen i vilken han samtalar vid ett värdshus och bland sjömännen kan få dem att tänka men inte att ta en ställning. Samma känslan att vara underkluven och hat Bruno som är ett fri tänkaren ses tydligt i den förhållande mellan Bruno och andra präster som har tillfånga tagit av inkvisitionen franciskanen Celestino da Verona spelade av Massimo Foschi. Han är bitter och hatfull mot bron men har ett slags psykologisk djup som saknas av Brunos fiende som är den hårda kantiga och fanatiska kardinal Sartori mycket väl spelade av Hans Christian Blech: (en skådespelaren känd för att presentera nazistiska officeraren ) som är full av hat även när han gör välgörenhet och den sluga ynkliga Orsini spelade på ett mästerlig sätt av Mathieu Carrière:  man kan inte se vilken av dem är värst en vill ha Bruno bränd till varje pris och den andra önskar sig bara att få honom att återigen finnas i leden. Men det är trots allt påven Clemente som förlitar sig på detta ansvar och Bruno får ett slags passioner som likar den av Kristus. Det är en prestation av en tydligt period den av mot reformationen i vilken den värdsliga sidor presenterade av Paolo Bonacelli verkar ännu värre än dem religiösa. Det finns bara en hjälp för starkares Bruno den av vång väktaren spelade av Leonardo Balducci. En film som ger full rättvisan till ett sådan fantastisk man som är fadern av dem moderna vetenskap och dess kritiska tänkande.

  Robert Fogelberg Rota

Så bra om Amerikas början

Noir filmen för noir

Titel Jamestown

Regi Paul Willmshurst

Medverkande Naomi Battrick Claire Cox Max Beesley Max Beesley

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Paul Willmshurst har lyckas med att kunna presentera ett verk som för i den historiska miljö som ör frö dem flesta amerikanaren även ganska mytisk dem tematiken som finns i noir film. Dessutom lyckas ha föra inne mycket av den elisabetanska eller jakobinska tiden och även en del av ”Rots” dem afro amerikanska epoken. Detta är en film som vid första ögonkastet utan rustningar och resten av den episka som fanns i Terrence Manicker mest underskattade  arbete ”New World”. Platsen är samma staden Jamestown som är en av dem första urbana städer som förkom i den som senare skulle bli den 13 kolonier och USA. Ashley Rowe foto är mycket ljust och ger ett form av tri dimensionalitet och tar fast på många objektet och dem få kojor som verkar ytterst primitiva även om man ser tydligt att det är dessa som markera dem olika skinande mellan de fyra eller kanske fem huvudrolls innehaverska och deras män som personifiera många av dem typer som vi kom att se i den amerikanska samhället klippningen av Steven Worsley leker tillsammans med Jog´hn Ludd ofta symfoniska musik att bygga upp ställningar och karaktärer. Gruhistoria som är axel till dem olika äventyrar är hur fyra kvinnor som har kommit till denna lilla fästning. Det intressantaste historia är den av den blonda fagra och sofistikerade Jockely spelade av Naomi Battrick. Det finns i hela hennes varande ett slags glamour som gör av den alltid med livliga föregångaren  även den svarta sorger likande kläder ett form av naivitet som verkar förklädda en slags ondo. Vi ser den hur hon använder sig av sitt sexualitet bland annat hur hon har först förförd den som vi ser endast som lik make Casell men även hans bror spelade av Ben Starr. Det är eb spela som är både farlig och romantiska och ses tydligt i den båt turer vid floden mynning en flod ständigt besök av segel fartyg från Virgina toka compagny som äger hennes. Vi ser under inte bara en men flera tillfälle att alla ägs av det. Den person förutom doktor som är närmare henne är Jammes Reed spelade mycket väl av mark Storke en smed som är tvungen att vara bödel. Deras möte har ett from av ett förbjuden passion någonting som lyckas enbart på grund av faktum att hon är manipulerade. Det är en manipulation som ses även mot den komiska kammarjungfru Mercy spelade av Patsy Ferran. Jocelyn är även katolsk någonting som är komplicerade och kommer att ta en tragisk slut för henne. Den kvinnan som hon möter mest är Verity lika vackert men folkning spelade av Niamh Walsh. Det är en svår roll den av värdshusvärdinnan och den har många likheter med Carlo Goldonis karaktär från den berömda pjäsen som har filmatiseras åtskilliga gånger men Varity är en slav är i faran men lämmar inte sitt mänsklighet mest i relation till den afrikanska slavinnan maria spelade av Abiola Ogunbiyi. Det är hon som låter Alicia föddas men det är hon som håller på att följa hennes traditionella religion som under samtal med Jocelt säger under diverse tillfälle att hon vill tillbaka till hennes tidigare liv. Jocely har denna mörk förflutna och precis som Maria r anpassade i likhet med en annan karaktär den stränga tillkänna  i både kostymer och känslor Temperance spelade av Claire Cox. Dessa tre kvinnan den som vi skulle kunna kalla drottningen, prinsessan och slavinna är dem karaktär som är mest missanpassade som inte ens försöker att komma till det någonting som lyckas ytterst väl av Verity. Den kvinnan som istället tillhör medelklassen är Alicia spelade av Sophie Rundle vilken är ett ganska behaglig roll med ett viktig aspekt den av den post traumatiska känslor efter födelsen. När det gäller män vi går från den mest klassiska karaktärer som finns i många western filmer dem två bröder Sillas Sparow gift med Alice spelade av den bastanta och ysisk ytterst väl medvetande Stuart Martin till den markerade och vanställd Henry en karismatisk och övertygande Max Beesley . Dessa två män rörs sig utanför nybyggande området och under många fall har även kontakter med dem andra ursprungs befolkningen mest den unge krigaren Carrow spelade av Max Beesley. Det är en svårt roll som lyckas mycket väl att prestera två aspekter den att vara trogen till sitt tid sitt folk men även aristokratisk och föraktade. Det är intressant att se hur den etniska och klass går i varandra inte minst i den övertygande rollen av den afrikanska slaven pedro en kungar son väl presenterade av Abubakar Salim. Det är en stark roll full av kraft och sarkasm som kom nära även Joceylen före detta maken poesi. Det är en roll som vi sympatisera med endast på grund att meningar spelade på ett grymt sätt av Tony Pitts hans hföder är så osympatiske. Denne är en av dem många white trash som Merth den alkolist e zanni lik Dean Lennox Kelly gift med verity. Den karkatär som verkar sympatis och vill nå en om inte modern en Amerika med civilisation och alla är guvernören Sir George Yeardley spelade med ett intensitet som är maskerade av nertonade maneter av Jason Flemyng. Det är en behaglig och intelligent människan som låter sig manipulera av både Joscely och pedro. Det är en svårt serier som har inte ett politisk korrekthet eftersom dem mest nedriga och svåra karaktärer är den två queer den onda sheriffen spelade av veteranen Redwich Steven Waddington och den som är en slags dandy Nicholas Farlow. Denne har den berömda ansikte av Burn Gorman känd för den mest onda karaktären Nich the murder i games of Throndes. En av dem mest lyckade serier på senare år

Robert Fogelberg Rota

Coco and Igor Eros och geni

När genierna inte kan bli ihop

Titel Coco Chanel & Igor Stravinskij

Regi Jan Kounen

Medverkande Mads Mikkelsen  Anna Mouglalis Radivoje Bukvic  Elena Morozova

Svensk distribution Universal

Betyg A

Få personligheter har varit så betydelsefull och inflytelserika för 1900-talet och även två tusen talet kultur som Igor Stravinsky och Coco Chanell. Det som görs av den nederländska regissören Jan Kounen är att presentera hur det kunde ha varit. Det är en instängt filmen som är extremt väl fotograferade av Gabriel Yared och klipp på ett mästerlig sätt av David ungaro inte minst i den första fantastiska scen när vi ser urpremiär på den eleganta tetran av Chanse Elyse av ”Eldfågel”. Det är en lång sekvens i vilken Co Chanell spelade av en långhårig Anna Mouglalis först brottas med ett älskaren Arthus By Cahmbel spelade på ett mycket tam sätt av Anatole Taubman  och med hennes korset och verkar ha kul på den problem. Vi ser hur det som är den ryska polen på denna film stor hertigen Dimitri spelade av en mycket våldsamt Radivoje Bukvic  och den vulkaniska Sergey Diagilev en mycket duktig Grigori Manoukov är adels utanför sig på grund av den flopp och mest har hur Igor Stravinsky tar den. Mad Mikkelsen spelar en roll som är en av dem svåraste mest sataniska och dunkla i hans karriär inte minst på faktum att denna människa som vet att han är en geni vill visa att han är bäst och att han kan göra allting. Man stänger dörren efter ett bråk med hans välgörande som är Coco väninnan.  Misa Stern spelade av Natacha Lindinger . Denna början på filmen är helt magnifik medan i filmens andan faktum att Jan Kounen använder sig av nyhet journaler är  lite för enkelt. Dem visar slutet på Romanov dynasti men mest dem ortodoxa präster fast dessa sekvenser kunde ha blivit längre och skulle ha kunnat kombineras med riktiga stridscener. Sen vi kommer till 1920 –talet och är i cabaret miljö som Stravinsky möter en kort klipp fri och väldigt självständigt Coco. Hon ser på honom betraktarna honom och kommer till naturhistoriska museum adels för sent för att kunna berätta till honom den stora nyheten att hon tänker hjälpa honom ge honom möjligheten till att återgår till komponeringar. Man förstår genast en sak att Igor är en extremt attraktiv kaxig (Zlatan skulle framställa som ett mycket enkelt och närområde person i jämföres ene) men hålig. Även om han inte har härdat totale det verkar som allt det som har drabbat familjen och inte minst den snälla Katarina spelade med stor klass av ett tidigt gammal Elena Morozova tvungen med deras många  under ett tak i ett dammig och anspråkslös lågheten är Igor en person som låter allt skölja på honom. Det är en överlevande och det ses tydligt i den forcerade  idyllen av den franska ladsbygget i Channesl elegant och exetriska huset. Chanell är till synes en av den för den vanliga människan inte nåbara divorna av den franska stum filmen. Hon lever bort om allt och alla men det finns i den många långa och  ytterst långsamma tagningar vi ser hur Igor kommer allt mer intill henne. Det finns en scen som verkar kontrastera med filmen tragiska tornet när Coco dansar med barnet när Igor spelar men det visar tydligt att hon är fortfarande en lite flickan inte så långt ifrån Lumilla part  Stravinskij äldsta dottern spelade av Sophie Hasson. Sen filmen utvecklas i ett makt spel i vilken vi ser hur coco som rider , tillrättar visar sina arbetar på en grov sätt och lyckas att bli en kemist för att framställa i Grass den berömda parfym . Det är en mycket vackert scen i vilken vi ser den Joseph som spelas av François Chomicki . Det är en extremt vackert scen som påminner strak om det som Vincent van Gogh hade presenterat i slutet av hans liv. Epilogen är med dem två åldrade genier mycket vackert och full av ett slags melankoli som gör det så otroligt stark och intensiv en film som spelar mycket bra med dikotomi om livet och döden . En utmärk film för alla

Robert Fogelberg Rota

Frpn Commodus till Tolstoj en av filmens stora tolkare Christopher Plummer har gått hur tiden

En genialisk skådespelare

Få skådespelarna har betyd för mig så mycket som Christopher Plummer och jag kommer att ta i min analys dem filmer som har betyd mest för mig och som han har gjort genom att vara den värden som har tagit dem nästan till att bli mästerverk. Jag kommer inte att tillägnar mig sådan titel som The Soudn of music och beginners som har gått till filmer historia men andra verk som bland annat Terrence Malick ”The new World”. Av alla Malick filmer trots den fantastiska foto av Emmanuel Lubezki och klippningen av Mark Yoshikawa är den som har haft mindre påverkande på det kritiker etablissemanget. Kanske är den kärleks triangel mellan kapitan Smith som för mig är den bästa rollen någonsin av Collin Farell och Christian Bale  John Rolf med Pochaontas spelade av den rent av underskattade  Q'orianka Kilcher lite för konventionell och filmen i sig är inte trots att det händer mycket spektakulär. Förmodligen är indianerna som har den kraftiga befäl av Wes Studi lite för krigiska för den bilden som man föredrar att ha av dem. Filmen med Richard Wagner musik bearbetade av James Horner är mycket stiliserade och visar ensvag bild av den västerlänskam änne men inte av kapten Newport som just spelas på ett mycket naturalistisk sätt av Christopher Plummer  som befalla allt har kontrollen och är en bestraffad far för dem flesta av kolonister. I själva verket det är Claudius i Halet men ett kapell sådan och det ses tydligt i både kostymeringen ganska anspråkslös med en enkel huggare och ingenting mera än detta. En roll som för mig går rak i filmens historia hur Christopher Plummer lyckas att översätta tolka det som Umberto Eco hade nog definierat som ett system av tecken en språk den av teatern till film kosten men lite hjälp av television. Om i ”New Wolrd” var det frågan om Claudius var Christopher Plummer den pedantiska Polonius när han i Oliver Stone magnifika ”Alexander” spelade Aristoteles. Filmen för mig är mycket intressant inte minst frö den magnifika fotografin av Rodrigo Prieto och Gabrel Marquet klippningen och Vangelis gör det bästa med musiken. Colin Farrell lyckas att göra den Alexander som går emot en mästaren Aristoteles som kommer med enorma fördomar som han kontextualiserade som först. Det är inte en scen med störa skådespelaren som Colin Farll eller Val Kildmer som kungen Philips och Angelina Jolie Olympa men själv med några barn som är enbart naturliga. En monolog som visar tetaern styrkan och dess kraft. Den film som jag hoppas till är Terry Gilliam” The Imaginarium of Doctor Parnassus” det är en av dem vackraste filmer av före detta Monty Python vulkaniska regissör med ett fantastisk foto av Nicola Pecorini med ett klippning av Mick Audsley  i vilken en folkning sagan männen som lyckas att vinna mot järvelen blir till på ett rubbat sätt med fyra olika skådespelaren jude law, Jonny Depp, Collin Farell och Heath Andrew Ledger. Alla dessa unga lejonet blir så upplyfta av Christopher Plummer och ger den bäst i deras karriär. Samma händer även i en helt annat film som är betydligt lungarren Huset vid Sjö med regi av Alejandro Agresti. Där är Keanu Reeves i rollen som Alex Wyen som får hjälp i en omöjlig kärleks historia  mellan Reves och Sandra Bullock beskriven av den vackra foto av Alar Kivilo. En likande roll är den i Arat den metafilmiska verk om den aremenska folk mordet av  Atom Egoyan . David den tull tjänstemännen är ett ytterst human trevlig och välspelade roll. Fast det för mig bästa roll i den bemärkelsen att den presentera lev Tolstoj i the last station av  Michael Hoffman väl fotograferade av Patricia Rommel och den trevliga Leo Davis klippningen. Det är en irriterade åldrande och mest av allt mångsidig Tolsoty tagen mellan Valetin en adels nervös James McAvoy och Sonya hustru spelade av hellen Mirrer. Fast den bästa filmen som lyftes upp av Christopher Plummer är Antony mann “The fall of the roman empire ” med ett kanske inte så vackert men intressant fotografi av Robert Krasker  en klippningen av Maude Spector och den fantastiska musikaliska stycken av Dimitri Tiomkin och en av filmens historia mest intressanta figurer den flaska polska prinsen Michal Waszynski. Det är en verk som Christopher Plummer gör så stor underbart och full av stora intresse alla verkar vara knasiga från Luciella Sofia loren till Richarmda mansson men den commodus är en moster i ondskan fast även en grandiosa människan .  Filmen har förlorat en av sina bästa spelaren och tolkaren  någonsin.

Robert Fogelberg Rota  

Napoli come non si é mai vista

U commisario

Si stava meglio quando si stava peggio…….

Tittolo le indagini del comissario Riccradi

Regia Alessandro D’Alatri

Interpreti Lino Guarciale, Antonio Milo

Distribuzione Rai Un

Vota A meno

Le fiction italiane si sono mostrate soprattutto quelle targate rAi dopo produzioni coem I medici e soprattutto Il nome della Rosa molto belle. Adesso è la volta con una bellissima fotografia molto sotto le righe del bravissimo Davide Sondelli e un montaggio spettacolare da parte di Emiliano Bellandro per la scrittura di Maurizio Giovanni di una serie che gioca con un ‘idea che avrebbe fatto Elvira Notari se la televisione fosse stato un bene di massa nel 1930. Elvira Notari è stata una delle prime registe donne che poi avrebbero popolato con nomi come Linda Wertmüller , Francesca Archibugi e soprattutto Lilliana Cavani il cinema italiano.- la Notari inventò poco prima della prima guerra mondali un cinema neorealista anti litteram naturale sulla vita della Napoli del Novecento. Uan vita vista dai bassi dalle parti brutte e spesso grazie alle donne. Il fascismo non poteva apprezzarla e prima degli eccellenti studi di Giuliana Bruno non venne mai presa in considerazione. Molte delle sue esperienze anche se in chiave comica e ironica vennero riprese dai vari registi che collaborarono con Totò e dal cinema napoletano contemporaneo. Mi  basero soprattutto sul terzo episodio che secondo me ‘quello più interessante  “il posto di ogniuno” che ha per me più valore per così dire socialie. Qui siamo difronte avventure che a poco a poco ci fanno vedere un microcosmo della città di Napoli ma anche di quello che era la società occidentale durante il 193o. Questo viene ricreato dalla bellissima fotografia con un gioco cromatico preciso di Davide Sondelli. È una fotografia bellissima che gioca con una serie di colori impressionanti che vanno a mischiarsi tra due mondi quello delel donne o dei civili riccod di colori abbinamneti che ricordano il palazzo tra il barocco e il rocco con punte di nuovo roco dei conti musso. Un omicidio o meglio uan tragica disgrazia n ambiente aristocratico ci portaa capire meglio Ricciardi. Il ruolo di Lino Guanciale .. è perfetto nella costruzione di un personaggio che potremo definire lo Sherlock Holmes napoletano anche se meno barullante ma profondamente più umano . È una persona tetra riservata chiuso tra una casa dove vove con una seppur bonaria ma impicciona.. ´il ricordo di una madre molto amara interpretata da Chiara Conti che vediamo anche in scene molto cariche e sentimentali con  Mattia Giuseppe Bellucci che interpreta un Ricciardi giovane. Non è che c’è una grande somiglianza fisica da il Ricciardi adulto che è uan coppia anche se imborghesita e appesantita di Rodolfo Valentino il primo vero e inimitabile divo del cinema mondiale che gli permette di comunicare con i defunti vera e propria maledizione. Solo i morti ammazzati  questo è il medicante mutilato ucciso per divertimento da alcuni squadristi nonni dei Camorristi presentati da Matteo Garone nel troppo sottovalutato “Gomorra”   che rendono Ricciardi uomo intelligentissimo incapace di rapportarsi con gli altri. Un’incapacità che fa andare in bestia Monna Rosa che è la madre popolare di Ricciardi interpretata da Nunzia Schiano . apparentemente si tratat della donna meridionale di mezza etá che si mischia di tutto simile a alcuni ruoli comici di …oppure a  madre di Rocco e i Suoi frtaelli ma in relatà un personaggio molto più complicato. Se la amdre rappresenta un infanzai idelaizata quello d’inizio secolo la madre popolare lo mette in conati con la sua visione di flenuur o guardone. Se nel lavoro è preciso vede tutto nella maniera migliore nella vita normale lo blocca rendendolo impacciato. Lino Guanciale è bravissimo ha presentare il personaggio dal punto di vista fisico facendolo camminare sempre con le mani tasca , gesto non elegante oppure a farlo vedere vi troppo rigido nel luoghi di socializzazione come le trattorie dove si incontra e scontra con il medico legal antifascista e arrapato Moro uno stupendo Enrico  Ianniello oppure nella relazione con la donna che potrebbe essere l’ideale per lui Livia luciani vedova in vezzi di quello che era la versione cattiva e impicciona di Mario Lanza interpreta da Serena Iansiti . Elegantissima , sofisticata ma anche spontanea e una Monica Bellucci in bello e in bravo che ricorda l’idea della donna italiana iper femminile divertente e simpatica capace di stupire tutti con uan grande voce ma anche ostinata e ingenua fino alal stupiditá. Vede Luigi Alfredo Ricciardi per quello che è un uomo simpatico, sensibile e buono ma vuole per forza essere corteggiata e non capisce che il regime ha un altro posto per lei. È interessante la figura che D’Alatri prende da Bernardo Bertolucci e dal suo miglior film “Il conformista” ovvero Falco l’agente segreto fascista interpretato da Mario Pirrello  U’obra profondamente inquinante è cattiva ma anche un doppio   satanico di Ricciardi. Ho ciatto il conformista per il grandissimo ruolo di un altro agente segreto fascista intepretato da gaston Moschin maganello ma qui siamo in un altro tipo di fascismo. Condanare iol fascismo è facile e doveroso ma D’Alatri fa molto di piú lo analizza. Ricciardi è apolitico serve la giustizia che è la sua religione serve chi non può più difendersi i morti. Quiesto vi vede molo bene in una scena che è qeulla quando assiste alla messa. Nella bella chiesa barocca lo fa in piedi osservando la predica di don Pietro Bepep Servillo Anche se positivo umano e pieno di calore è un ruolo che ricorda moltissimo quello di MRudolf Mulvey in Barry lyndon il rappresentante di una chiesa che non può più dire niente all’uomo moderno perché non ha niente da dire . la modernità che è data da Ricciardi è un discorso tipo dell’occidente in questo periodo e la ritroviamo anche in quello che sono le persone Enrichetta colombo la ragazza che desidera e il brigadiere Ragelle Maione presentato benissimo da Antonio Milo .. è un po’ il dotto Watson della situazione am anche chi in quando guidatore di auto è proprietario di una certa modernità che inizia a venire anche a Napoli negli anni trenta Anni di una modernità che non sembra lottare più di tanto con la tradizione perché la tradizione e già di per se stessa moderna e non è un caso che è un “femminiello” o travestito bambinella un divertentissimo e spigliatissimo interpretato da Adriano Falivene . I siparietti con Maione il pettegolezzo importantissimo divengono fondamentali per comprendere   la cultura napoletano e uso la parola cultura in senso lato che vuole dire soprattutto rapporto tra i diversi individui che fanno la società. Si vede anche nell’intevento con i ragzzini che giocano Salzi a Pallone. Questo si vede soprattutto nei Colombo il padre di Enrichetta presentata benissimo da Susy Del Giudice madre preoccupata di una figlia che diventerà zitella e dal padre Giulio un compressivo Massimo De Matteo che sembra un Edoardo dEFilippo prestato alla vita normale . la figlia Enrichetta interpreta da Maria Vera Ratti è una donna apparentemente moderna ma anche molto legata a alcuni temi della tradizione. Forse e per questo che Ricardi la vuole la desidera visto che ne ricorda anche la madre. Importanti sono gli altri doppi il pomposo vice questore Ganzo interpretato benissimo da Mario Pirrello al giovane duca Ettore Vittiro Giorarro fascista con una forte dose di elitismo nazista amante del federla Achille un bravissimo Giuseppe Landino . Due ruoli di gentiluomini simili a Riccardi ma anche molto distanti e al pover giornalista Andrea capace interpretato da Domenico Cuomo e alle sue relazioni la timida mogle Sofia Rossana  Ferraa alla prorompente contessa Adriana una bellissima pasqualina Sanna. Il tutto su uno sfondo quello di uan napoli decadente e viva moderna e tradizionale dove non si sa se è più il governo fascista o la miseria ad opprimerne gli abitanti.

Robert Fogelberg Rota

Espiazione un romanzo di crescita

Quando la guerra domestica ricorda la guerra vera

Titol Espiazione

Regia Joh White

Interpreti Saoirse Ronan, James McAvoy

Voto A

Pochi film sono stati così sottili nella loro cattiveria come Espiazione di Joe Write. Al centro della vicenda ci sono due guerre quella privata della viziata ma sensibile Boyld figlia di una aristocrazia britannica degli anni trenta presentata benissimo da Saoirse Ronan giovanissima acerba e simile a una figura preraffaelita ideale sorella di uan bellissima Keira Knightley nei panni di cecili mentre un ‘altra attrice bravissima Harriet Walter è la madre Emily. In questa prima parte tutto gli ambienti fotografati molto bene da Seamus MCGravey

la splendidi colonna sonora di Dario Martinelli è un montaggio aggressivo a volte asimmetrico di Paul Tonhill riesce a dare una forma ancora più bella al film che diviene una trappola per topi perché la giovanissima Briony crede di vedere una violenza sessuale sulla quasi coetanea lOla la cugina presentata pu che interpretata  da Juno Temple che non è oggetto della attenzioni del maldestro corteggiatore di Cecilia il giovane figlio di affittuari Robbie probabilmente il migliore ruolo in quanto il più sotto le righe dello scozzese James McAvoy. Questo giovane ha tutta la sua vita i suoi sogni rovinati dalla fanatsia di Boyer e dalla malvagitá di Lola che si concede al cioccolataio Paul Marshall interpretato benissimo dall’allora (il film e del 2007) Benedict Cumberbatch. Questo è un profittatore anti litteram e il suo matrimonio con Lola ricorda un funerale. Rovbbie. Ha una crescita  che si vede nel periodo bellico in quello che fu la rotta di Dunkerik. Il cambiamento del film in queste scene è secondo me ottimo perché si passa dalla teatro da Camera al grande affresco in una guerra che è la seconda guerra mondiale che cresce benissimo . L’evacuazione dalla famosa spiaggia è un qualcosa di magico con gli ufficiali frane che ammazzano i loro cavalli le artiglierie ma anche un gioco non da poco tra l’allucinazione è la realtà che si nota anche nella scena metà filmica. La parte inglese più blanda anche pe rla recitazione molto sotto le righe di Romola Garaiche fa la Bryon adulta poi benissimo prenata da vanessa Redgrave che migliora ancora questo film che va quasi sul meravigliosa- . Un film da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

En film om våldtäkter fysisk och andlig

En miserable person presenterad av Depardieu

Tittle Welcome to New York

Regi Abel Ferrara

Medverkade Garad Depardieu , Jacqueline Bliset Marie Mouté

Svensk distribution Studio S

Betyg B

Få film skaparen har varit så emellan den experimentella  filmen och det som vi skulle kunna definiera som main stream  film som Abel Ferrara  som lyckas med hjälp av Ken Kelsch att skapa den film som han ville. Det är en knytnäven rak i ansikte bakom kulisserna av en värld som är extremt negativ och som drives och dekomponeras av ett asymmetrisk klippningen av Anthony Redman . det är fallet Stars kan det som skulle ha reformerats vid sidan av det som för många är ett nytt religion den kapitalistiska markare samhället den franska vänster. Det är en roll som den fiktive ve Devereux som är en
Gérard Depardieu spelar på ett mycket fysisk sätt den av ett extremt överviktig människan porös och full av ett vilja till att vara i centrum att njuta till varje stund för att fylla en tömhet. Det är en svår roll från den centrum i början i vilken han verkar vara ett negativ Donald Trump som inte ens hans motståndaren presenterade till dem två vilda fester den frösat som är direkt citerade från Federico Fellinis den ljuva livet och Ferrara citera den men gör det råare precis som den som är en scen som nästan går till porr filmen den mellan Desiré som spelas av Raquel Nave och Anna som är Natasha Romanova två ryska lyx prostituerade som innan att ha en älskog med Devereux älskar varandra  , Devereaux använder sig inte av knack och får enbart lust att hoppa på den afrikanska städerskan Roxanne spelade av Lucy Campbell utan någon som helst ursäkt. Vi ser sen hur han har trots allt en bra relation till dottern Sophie spelade av Marie Mouté men changerar under diverse tillfälle vid en pinsam lunch möte dennes pojkvän Josh spelade av D Taylor . Det finns i Devereaux en vilja till att chockera men han blir verkligen själv changerade när han fäller och haffas under planen och blir psykologisk missahand när han är tagen i fängelse och då skall Simone komma hans fru spelade på ett mycket kallt och känslor mesig avtonad sätt av Jacqueline Bisset denne som vill ha honom som president i Frankrike. Hon är kallt beräknade och filmen blir ännu mer hemsk än i fängelse scener i de scener i vilken paret ha sina konfrontationer. Deveraux påminns om den första av hans attacker den till den kvinnliga journalisten Shanyn Leigh  och en kärleks historia med  den afrikanska skönheten Emmanuel Vill. Vi får kanske inte sympatier frö honom men börjar upptäcka en annan sidan eftersom hustru är en ragata och sen förstår vi hur han hade själv blivit våldtaget. Det är dialoger inre sådan med voice over i den mörka lägenhet som visar hur han kände att lite i taget han förrådde hans inställningar. Det är en obehaglig men ytterst väl gjord filmen men lite för litet och även den våldtagna kvinnan kunde ha fått tala lite om sig själv.

Robert Fogelberg Rota

Who is the queen

När en regissör  verkar förespråka Brexit

Titel Elisabeth

Regi Shekhar Kapur

Medverkande Cate Blachette, John Gielgud,Joseph Fianes, Fanny Aradnat , Vincet Cassel, Geoffrey Rush, Daniel Craig

Svensk distribution Scanboox

Betyg A

Få filmer har varit så färgspäckade som Elisbeth och det är fortfarande en mycket intersant film men den har även vissa problemer baldn anant den faktum att om Remi Adefarasin foto är magnifik det kan inte sägas förutom i början med den klippningen av Jill Bilcock som är inte effektiv. Genom filmens gång som börjar med några protestantiska  martyrer som tvångs rakar av blody Mary spansk inspirerade soldater till elisabeth som istället låter hennes vackra år klippas när är klippningen alltid samma snabbt aktion liv och mest av stora bilder med en vilja att få en svårt bild som är klustofobisk. Cate Blanchette lyckas att gör aen mångsidig portätt av en kvinnan som upplever mycket från kärleks till besvikelsen från en sund och förstårlig längtan till kärlek och dess tröstelse till ett slags asketism. Elisabth i Cate Blanchette är redan en drottning ifrån början när hon möter den irriterade och karykatyr messiga Maria Tudor spelade av Kathy Burke. Dett är en karykatyr gestatning av en film för vilken katolicismen blir den värsatr fiende ett slags mörk kraft som tar enbart fördrivet. Tydligen den duktiga men inte mästerliga Shekhar Kapur kunde inte regissera på samma sätt den som är den mörka kraften bakom hela filmen påven Crafafa spelade med så stor karisma och skicklighet av John Gielgud att han låter placera honom i en miljö som påminner om hur Sergei Einstein portärade den polska hovet i hans Ivan den förskräcklige med ett icke proportionering bild på Mantegnas ”San Sebastian” . det är vackert men det känns lite fel. När det gäller dem andra katolska motståndaren till Elisabeth dem går från den tama icke sägande Philip II presenterade mycket dålig av Gerog Antoni till dem brittiska. Biskopen Gardier är en fanatisk integralist i Terence Rigby som får aldrig förklara sig medan Jamie Foreman som spelar den militäriska Edarsof Suxex är enbart en ganseter. Mycket skrämande men även mycket mera mångsidig är hertinge av Nordfork spelade av Christopher Eccleston som gör hans livs roll. Mera spansk än spanjorer full av manlig förakt det är den männen som kanske skulle ha gett ett ordentlig match till Elisabeth. Han och älskarinnan leticia Howard spelade av Amanda Ryan som gör hennes livs roll är enormt full av ett sinister charm. Den som är motpolen är den intressanta Earld of Aurdell spelade av Edward Hardwicke. Det är en god förlåtande karaktär som försöker att hjälpa Elisabeth men är kanske den enda som tror på den katolska religion med jesuiten spelade av Daniel Craig. Det ären grovhuggen brital mördaren som dräper på ett hemsk sätt sir Thomas Elyon en lite fjolig  Kenny Doughty fast i dennes bild skulle det kunna finnas mycket att förbättra. Det är inte fel på mansu skrivaren den utmärka Michael Hirst men på faktum att regissören vill gå frö snabbt. Om Richard Attenborough lyckades att ge mycket kött på ben till hans karaktärs den byråkratiska profranska rådgivaren sånt blir inte för jesuiten. En karaktärs som jag tycker är lite för tviveartig irriterade i hans förakt mot engelsmännen r den spanska ambassadören monsignur Alvaro de Querta spelade av James Frain. Det är en roll av ett slags icke charmig Don Juan som för mig för endast några konstiga vibbar. Betydligt bättre är rollen av den franska minister Grev du Foix spelade av före detta fotboll stjäarnan Eric Cantona. Tyvärr det känns att film media med undantag av ett danska western film inte har tagit fasta  på hans taalng. Det är en närdtornade roll som tydligen hatar elisabth och är mycket mera effektiv i den försök till att mörda henne med ett förgiftade klänning som tas upp av Isabell som är Kelly Macdonald  största roll någonsin som är älskarinnan till en av dem karaktärer som är minst historisk presenterad men för allt det inte mindre intressant Robert Dudley, Earl of Leicester presenterade av Joseph Finnes. Jag kan inte tycka om man jämför med sådan stor filmer som Luther och Shakespeare in Love att detta är Joseph fines men den är mångsidig och har några extremt lyckade scener som när han spelar schack med Elisabeth då är Cate Blanchett extremt naturlig och i dem två volta den glada den första och den lite tragiske den andra. En karaktär som förråder Elisabeth dels personligen genom att vara gift med Isabell i smyg och förstör för ett äktenskap som kunde ha ändrat hela historia den med Adju som är den monumentale roll av Vincent Casell.   Den trogna tjänaren är queer i form av den person som ger en annorlunda perspektiv Sir Francis Walsingham som presenteras av Geoffrey Rush, Slug ormlik men även trogen kapabel att samtala med Elisabeth när hon konfronteras med den före detta fadern Henrik VIII porträtt av Hörling den unge det är en av dem bästa scener någonsin på film duken. Samma kan sägas om möte i Scotland med Marie de Guise som är Fanny Arendt. Det är en bra karaktär av ett slags attraktiv även om inte så purung drottning som trots allt är mycket gemensam med Elisabeth kraften vilja att vinna och att spela med män. Hon måste försvinna för att Elisabeth kan nå fram. Adju är för mig den lyckade karriär utspelade som vill alltid nå sin glädje sin libido egocentrisk och känslig ett slags narr lik Loke. Casells rolltolkning är utmärk och han ger fulla rättvisan till en extremt egocentrisk karaktärs med ett fransk skådespelar manér som verkar visa mycket av det som kommer att vara den moderna skådespeleri. Jag älskar hans roll och den är så stor trots att den är lite av en skådespelaren som lyckas med att föra den franska teatern tradition precis som Laurence Olivier gjorde med den brittiska. Tyvärr det saknas en viktig del i filmen den slag som dem franska skoltiska  styrkor vinner mot dem brittiska. Det som vi ser är slutet med många kroppar i blod. En obehaglig men vackert film som lyckas att presenteras renässansen.  

Robert Fogelberg Rota

Så bra som det kan bli

En film från en annan tid om en annan tid som håller fortfarande

Titel Amadeus Directors cut

Regi Milos Forman

Medverkande Richard Frank Elizabeth Berridge Cynthia Nixon

Svensk distribution SF

Betyg mästerverk

Amadeus är en av dem viktigaste filmer i hela film historia och mycket berör på dess början i vilken vi ser en åldrande Antonio Salieri så bra gestaltad av F. Murray Abraham som håller på att skär av sig halsen när två stycken av hans tjänaren och en var den fetisch skådespelaren av milos Forman Vincent Schiavelli kommer inne i rummet. Här vi ser hur Fomrna lyckas att regissera dem så pass naturlig som möjlighet med  Miroslav Ondrícek fotografi som variera från den mer färg glada till den dunklaren som man ser just i 1800 talet med den fantastiska klippningen av T.M. Christopher . Hans arbet är utmärk i början när vi ser salieri tagen till en sinnes sjukhuset som är ett metafor för världen med möte mellan honom och fader Vogel en gulmodiga Richard Frank. Denna roll är den som är dels bitaren till den till synes djup religiösa Salieri men även den som kommer att fungera som ett slags pangbola. Bilderna går till det som är första akten i denna all konstverk . Vi ser den unga salieri i ett idylliska italienska byn spilade av den fagra Martin cravina som senare skulle just förvandals till en elegant sprätt som har F. Murray Abraham berömda ansikte. Salieri är vslligen en hynkling  som lägger hans karriär framför allt och kan bara lyckas med att skapa någonting som är bara bra för student men blir till sist en figur som får en oväntade storhet. Det ses tydligt i det som är hans Prometeus liknade kamp mot guden men även för faktum att han dels vägra att utnyttja allt och alla för att kunna nå den perfektion som han ser i Wolgfard Amedeus Maozzrt. Tom Hulce gör rollen av ett barn som vill kan och har ett ironisk nästan sarkastisk vision av livet. Det ses tydligt i dem scener med Costance som spelas lika väl av Elizabeth Berridge  . det är en mycket bra roll full av livs glädje och har en form av mörk framtoning som ses inte minst i det dunklare version av filmen som är den sista när hon går ifrån make lämnar honom för att kunna rädda barnet. Trots dem stora familje dram i makarna Mozart det finns en paralalrer mellan henne och fadern Leopold som är nog Roy Dotrice  bästa roll på grund av hans stränghet men även förnuftet. Om Saliers far  en burlesk paul DIGesù hade varit ett negativ hus tyrann vars död är nästan komisk Amadeus har en komplicerade reaktion med denne. Leopold är inte den enda fadern figur det finns naturligt viss den första mästaren prinsen Ärkebiskopen Coldero spelade av Nicholas Kepros och dem som är den stränge teatern direktor Orisni Rosenberg en byråkratisk Charles kay båda sedda från Wolgfard men även Amedeus ögon som utrycker deras irritation deras känslan att dem är underlägna. Kvinnorna har en väsentlig roll Costance som försöker att hålla ordning att var en bra kameralt under den stora och fantastiska festen i början med när bild av en ung statist som påminner om en Cahrdin målning till den diva Katerina Cavallieri spelade av Christine Ebersole som är både en rockor dockan och en tigrinnan. Bland kvinnorna finns det även Lori som har den Lolita skönhet av Cynthia Nixon . allt drunknas i stadens Prag skönhet med många lämpliga statister soldater , sångaren, damer hundar i en odödlig mästerverk.

Robert Fogelberg Rota

Lars Kraume fantastiska historie lektion

Den perfekt europeiska thriller

Titel Jakten på Adolf  Eichmann

Regi Lars Kraume

Medverkande Burghart Klaußner

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Den tyska filmen har under sin mera än undrahårig historia varit en av dem vassaste i världen och nu är den utan någon tvekan den första i Europa och det är fallet i denna film som behandlar en stor personlighet Fritz Bauer som vi ser i början den judiska social demokrat som var chef åklagaren i Tyskland under 1950 talet. Det som ör slående och görs mycket bra av lars kraume är att presentera den elegans visligen stram men otroligt raffinerade av Adenauer väst Tyskland. Man ser den i kameran arbetes av Jens Harant och inte minst den snabbat klippningen av Barbara Gies . det ses tydligt i den scener i vilen Fritz bauer som har mått dålig vid hans badd får ett hotelsen brev och tar fram hans pistol. Burghart Klaußner gör en fantastisk roll av en person som är inte i hans tid en kvarleva av en militant militärisk Tyskland i sin preussiska stränghet lik i sätt den auktoritära men charmiga mycket Fritz lang i hans minnsevärda rollen i Lu Godard ”Förakten”. Vi är mycket nära den film och precis som Lang spear Burghart Klaußner dessa utaggerade komisarier som vi hade skådat exemepl viss M och ”mabuses testamente” men i ett Tyskland som är annorlunda. Det ses även i den hjälp som han får från chauffören. För att kunna förstå den tyska filmen en väsentlig bok är Sigrid Kracauer  en annan medlem i den judisk social demokratiska elite ”Från Caligari till Hitler” i vilken har såg just i Robert Weille Dr Calligari en förvandling från revolutionär till reaktioner i faktum att Caligari och psykiatriker är samma person och det är just av händer i ”jakten på Adolf  Eichmann” nazister är nu den närtornade grå mycket lik amerikanska tjänstmänner som komisariet spelade av v Stefan Gebelhoff vilken kan hålla sig mackiavelisk i två sättet. Visligen vi förstår att dessa personer har ändrats eftersom naziemen var en del av deras ungdom vilken abslut inte ursäkter dem men har även förstårliga anledningar att stoppa Bauer. Bauer är inte symatisk är brysk full av en hämnd som är förståelig och vad ttyskarna r frågar är att leva gott att vara en del av väst men att förhålla sig stabil. Det är en värld som är mycket borglig som försöker att vara anständigt men som Baur motståndaren Ulrik spelade mycket väl av  Sebastian Blomberg är rutten. Denne är den icke idealist den kontorsråttan som kan inte leva fullt ut. Den yngre generation är ännu mer komplicerade och det ses tydligt i den atletiske karl Angerman spelade av Ronald Zehrfeld. Han är ung idelaist och är homosexuell precis som Bauer men till skinnade från den äldre kollega som har avsatt sig allt form av liv förutom den av arbete kan inte leva hans sexuelitet. Gift med den vackra Charlotta spelade på ett mästerlig sätt av Cornelia Gröschel lever han ingenting full ut. Bauer försöker att få lite liv i honom men misslyckas. Karl kan inte diskutera med svärfadern Hans Jesper  en militant Robert Atzorn av vilken vi vet ingenting; samt har sitt ”queer förbindelse” med en transvestit. Rollen av den som är filmen dark lady spelas av Lilith Stangenberg . de tär en roll denne av chabaret sångerska Victoria som är en Dietrich roll. Första frågan är varför skall en kvinnlig skönhet spelar en manlig travestit och svaret är att Victoria presenetra den förbjudna det som karl verken vill eller kan nå. Hkarl röker inte och är irriterade med Bauer och är den som blir den ofrivillige hjälte och är fälld av ett nazistisk lag den möt enkönade förhållande. Filken har ttligare en avlitet dem scenerna i Israel avrt vi möter andra miltanta män mycket lika en vist bild av Tyskar som den hårda Msagd officelraren  Matthias Weidenhöfer eller den till ssynes tama men verkligen en tiger i får kläder Cohen som är intesiv spelade av Dani Levy . Lars Kraume  bygger ett stor och vackert historisk vägg målning med flera lyckade figurer som tjallaren och spionen Frederik Molrach spelade mycket väl av Paulus Manker men även andra som nazisterna och den ondskefulle Adolf Eichman spelade av Michael Schenk . Det är en missanpassade och mineral män som förtjänade det som hände men även en starkare satt i önskan pyramid av några yttre omständigheter som inte ville ses verken av hans väpnade bröder i Tyskland eller Argentina i den rätta platsen. En magnifik historia lektion

Det ses ännu tidigare

Kanske den värsta Conan men ändå en bra film

Inte lika bra som det första

Titten Conan Förgörande

Regi Richard Fleischer

Medverkande Arnold Schwarzenegger , Grace Jones MakoTracey Walter

Svensk distribution SF

Betyg A

Conan förgörande är den andra kapitel i den populära fantasin skapade av Robert E. Howard  i hjälte spelade av Arnold Schwarzenegger . Tyvärr trots den fantastsika musiken Basil Poledouris och ett utsök fotografiskt arbete av Jack Cardiff och den klippningen med otroligt många effekter av Frank J. Urioste den håller inte mått med den första abreta. För mig en av problemer i ett film som är fortfarande mycket vackert och underhållande är den av Richard Fleischer som är mera intresserade i att presentera många monster från dem kaniballer som försöker att äta upp Marko den bizzara trollkarlen. Denne kommer under filmen gång att få ett betydligt större komisk frmatorning inte minst i alla dem duetter med Malak mycket bra spelade av Tracey Walter  och just hans och Arnold Schwarzenegger visar för första gången några komiska inslag. Det ses tydligt efter äventyren vid slottet och kampen mot den ”onda ” trollkarlen Tor Ammr spelade av western Pat Roach.i ett kalss slot. Det känns lite för B och effekterna hör hemma i 1950talet. Men det som är förvånade är dem två afro amerikanska inslag Grace Jones som gör ett sexuell underordnat och mycket professionell roll av Zula den kvinnan som slå med ett kvaterns staf och Bombara spelade av basket legenden Wilt Chamberlain . Det är en svårt roll som går inte att gripas på ett korrekt sätt eftersom dem har tydligen många botar en förkärleken till den onda drottningen Tamis spelade mycket väl av Srah Douglas och prinsessan jehena spelade av Olivia d'Abo  . Det är för mig oftabart hur denna skådespelares blev så hårt kritiserade prinsessan skall var lite komisk naif och söt som hon var och drottningen banade vägen till många ionda drottningar som ravenna i Charlei Tzeron gestaltning i Snowwhite and the housman och mest av allt Cerci lanister i games of Thorndes. Slutet och patsen är otroligt magiska i en film som är kanske den svagaste av all Conan filmer men går mycket väl fordrande att se

Robert Fogelberg Rota

PS

Här har vi mitt eget Conan pastige

https://www.youtube.com/watch?v=nTsMwNHNEKw&feature=youtu.be

Den första oförglomliga moderna fanatsy filmen

Att lära sig att svinga ett svärd

Svärdet först och sen talet

Titel Conan Barnåren

Regi John Milius

Medverkade Max von Sydow , Mako, Arnold Schwarzenegger Gerry Lopez

Svensk distribution SF

Betyg mästerverk

I år har Arnold Schwarzenegger blivit plötsligt åter aktuell på grund av hans bestämda ställningstagande mot intåg inom Kapitolium av grupper av Trump supporter. Det var ett mycket känsloladdade tal om hans svåra uppväx i Österiket och det slutade med att han viftade med Conard svärd. Det väckte min nyfikenhet att se dem två första Conan filmer dem enda vilken spelades av den populära figur från  Robert E. Howard hjälte. För mig redan början är mästerlig eftersom vi ser dem totala konsten av musiken av Basil Poledouris som fungera perfekt och ger känslan av det episka med klippningen av Carroll Timothy O'Meara och den utsöka fotografi av Duke Callaghan . Den första Conan som vi ser är den unga Jorge Sanz vars fader William Smith blir uppätten av några kamp hundar och vars modern blir halshuggen av Thusman Dom spelade av James Earl Jones . Det är en krigsherren som kom att skapa en egen kult mycket lik dem av dem perverterade hippies av Charles Mansson. Det är just detta Conan styrkan och man behöver se en annan dimesion i  Arnold Schwarzenegger  gestaltning den av ett formation roman först dem olika gladiatoriska möte i vilken han får kontakt med den som kommer att vara ett adoptiv fadern spelade av Luis Barboo. Just när han kastas ut och tar den magiska svärd och får den initiation på grund av häxan Cassandra Gava och möte med den komplementära Subotai spelade av den olycklige Gerry Lopez ger till Conan styrkan att kämpa mot Thusman Dom. Vad som är slående i filmen är det kraft som finns i den kvinnliga huvudrollens innehavaren Valerie spelade av Sandahl Bergman . Dem mötes när dem skall utföra i en av dem magiska scener som verkar var en aktualisering av dem tyska expressionismen  när dem skall snö en juvel och sen möter Ostric spelade av max von Sydow en mäktig kung som har en vacker dotter spelade av den som kunde ha varit den nya Birgitte Bardot Valérie Quennessen som tyvärr dog efter. Den roll som knyter ihop filmen är onekligen den berättade marko som spelar en exetrisk trollkarlen som blir en ofrivillig krigaren under ett ytterst intressant slag. en film som är fortfarande mera än magnifik

Robert Fogelberg Rota

PS

Jag infogar mitt egen hyllning till Conan 

https://www.youtube.com/watch?v=nTsMwNHNEKw&feature=youtu.be

Från fadern till sonen -......eller från modern till sonen

Klassisk men inte tillräcklig episk

Titel  Hacksaw Ridge

Regi Mel Gibson

Medverkande Andrew Garfield Teresa Palmer  Sam Witordom Vince Vaughn Sam Worthington- mf

Svensk distribution SVT paly

Betyg A

En Mel Gibson film är alltid en upplevelsen och jag måste börjar med att säga att den roll som spelas mästerlig av Andrew Garfield är nästan perfekt i rollen som den vuxen Desmond Doss. Vi följer med ett mycket vackert fotografi av Simon Duggan och en ´snabbt ryckig och våldsamhet klippningen  av John Gilbert som ger känslan av snabbhet och faran. Vi ser först Desmond Doss när han är barn och spelas av Darcy Brycke oh den svåra reaktionen med en fadern Tom Doss som spelas av Hugo Weaving . denne hade deltagit i första världs krig blivit helt förstörd och kändes inte igen av modern Bertha  som spelades av Rachel Griffiths . Om fadern är våldsamhet full ångest och sarkastisk och där är Hugo Weaving gör en mycket känslormesig roll medan  modern snäll , from och kristen. Desmond liknar naturligtvis mera henne och söker sig till en kvinna som är verksamt som sjuksköterska Dorothy Schutte som gestaltas  av Teresa palmer. Deras kärleks historia är bland dem mest lyckade i filmen mjuk naturligt och det skulle verkar inte minst när dem bestiger en klippan att Gibson är i ett slagas Amarcord nostalgi version. Fast det är en nostalgi som är mycket olik den av Federico Fellini eftersom det finns alltid närvaro av kriget av dessa fasanfulla grymheter som man ser tydligt med hjälp av film medialt. Detta är första delen av filmen som vi skulle kalla för den mer romantiska i vilken det finns en fint användning av ett söndagsskolan palch över budskapet du skall icke dräpa i vilken Gibson visar en bild på ett Herkules om mördar någon. Detn kommer att ha samma ställning som dem ganska soldater och banar vägen till det som är i denna formations roman till det som är den andra filmen den mot den envisa och fyrkantiga miliitär byrakrati när Desmomd Doss når miltär basen. Det är en del av filmen som påminner stark första delen i Stanley Kubrick ”Ful metal jaket” fast med ett viktig undantag allt är mer realistisk i bemärkelsen att den är närdtornad mer komisk och lägger ett mycket bra förspel till det som är början på dem uppgörelsen som vi kommer att se under striden. Visligen är furien Howell spelade av Vince Vaughn hård skarkstik nästan komisk i sina bombastiska fasoner men vi kan förstå honom. Det är så att han behöver kunna skapa en samling icke kompatibla människor till ett grupp och visligen trakassera han den narcissistiska soldaten Hollywwod Zake spelade av Luke Pegler eller den italo amerikanska Vito  som är frö lite för att kunna vara en äktade amerikan Firass Diran fast det känns att han har rätt. Problemet är att han inte kan  förstå Doss precis som den som blir hans största fiende Smity spelade av Luke Bracey. Vi kommer att se denna karaktär som är yterst irriterade för faktum att Doss är tillsammans med en sådan  sofistikerade skönhet som Dorothy när han talar om hans tidigare liv vid ett håll i marken efter att han har visat hans stora förmåga att mördar människor och Doss att kurera dem. En annan interesant karaktär som kommer delvis att ses är Jack Glover kapten spelade mycket bra av Sam Worthington. Denne verkar ett arvig till Mel Gibson som skådespelaren och lite i taget börjar vi att förstå även honom . Om man drar en parallele till en liknade historia den av Terrence Malick. ”A Hinner life” som spelas under samma tid men i nazityskland och handlar om en vapenvägrare det verkar som om amerikanaren har ett mycket mer effektiv sätt att tar hand om dessa pacifister genom att försöka att utfrysa dem. Gibson arbetar mycket med den här idéen att presentera en övergångsrit för Doss i rättegången i vilken det som han försvara honom är fadern. Slaget som är den kanske hårdaste och grymmaste någonsin i den amerikansk armen och den är presenterade på ett sätt som är direkt påverkade av Mel Gibson skådespelare karriär dels den magnifika ”gallipoli” av Peter Weill med slaget i skyttegravar men även i hans egen Braveheart  när slaget är först och främst en riter en övergång. Vi ser hur pass hård den är och trots att pansar skepp håller på att utplåna en kommer japaner ständigt ut med ett brutal kriget. Trots dessa magnifika  stridscener med en hård bajonett störtar  och Katanga hugg som amerikaner trots eldkastare och bazooka ständigt förlorar. Det är en viktig del dem möte och det bergs vägg som är en symmetri till den med Dorothy lyckas Doss att skicka när sårade. Doss använder sig av en uppfinningsrikedomen en improvisation förmåga som gör av honom ett slags Harlekin figur . Visligen är det tragisk men även komisk och Andrew Garfield lyckas att använda sig av en extremt rik kropp språk. Det är en rollen den avAndrew Garfield som hoppar , springer spelar fotboll och ger tennislsag till grnater och för mig det visar någonting som man sällan tänker när det gäller Gibson att hans roller är mycket fysiska liknar dem av Comemdia dell’arte  Tyvärr japaner är enbart ett fiende en fanatisk massan av mördaren som ses enbart i  generalen i vars roll  Yoji Tatsuta begår seppu som den äldre samurajer. Kanske man kunde även ha utveckat dem se dem vanliga människor. Här är Gibson inte lika vass som Ridley Scott i ”Black hakws down” och Eastwood som behandlade samma temat. En film som är kanske inte lika exotisk som ”Apokalyto” eller ”the passion of the Christ” men minst lika bra och jag hoppas för film industri att Gibson kan presentera mera filmer.

Robert Fogelberg Rota

Herzog och Kidmans mästervek

En mycket oväntade och välgjord Herzog

Titel Ökens drottning

Regi Werner Herzog

Medverkade Nicole Kidman, Jams Franco Robert Parkinson Christopher Fulford

Svensk distribution SVT

Betyg A

Werner Herzog har varit och är fortfarande för mig en av dem bästa och mest kompromislösa film regissörer i hela film fiArabia ” för vilken ansvara Peter Zeitlinger. Denne samarbetar som bra med Herzog och lyckas att föra fram en aspekt som man förväntats sig inte i öken färger rikedomen och den klippningen av Joe Bini är mycket bra med att ge ett rytm till ett komplicerade människans öde. Det är den av Gertrud Bell extremt bra gestaltad av Nicole Kidman. Jag var helt säkert att dem två bästa roller av Nicole Kidman Eyes Wild Shut av Stanley Kubrick som hon lyfte och Ben Lumaz ”Moulen Rouge” fast nu med Herzog gör hon en fantastisk roll. Det är en magisk roll eftersom Gertrud börjar som mycket ung nästan att vara  Nicole Kidman dottern fast den naturligt det behag och den karisman är så stor att jag tänker inte en enda gång på hennes biologiska ålder. Vi ser den tråkiga anständiga sent viktorianska liv med sökande efter en make och dem olika problemet med modern bra gestaltad av  Jenny Agutter och en mycket bra reaktion till fadern som spelas David Calder. Den relation mellan far och dottern är mycket fint och som är slående är hur pass mycket det filmiska språket som man använder sig är en blandning av långa tagningar och närbilder är like den av Gertrud historia Henry Cadogan som spelas av James Franco. Denne gör den absolut bästa rollen någonsin av den män som öppnar dörren för Gertrud och arbeta världen. Det är en mycket öm kärleks historia som har även några typer av komedi inslag i den ofrivilliga triangel som förekommer mellan Molly som är Gertrud kusin spelade av Holly Earl det är en komisk roll och Herzog presentera det på ett mycket varm sätt. Det finns två super scener som är möte i bazzar och den med en aggressiv gam. Den andra kärleks historia som är inte en kärleks historia men är snarare en möte mellan dem två likad sinande är den med Robert Parkisson som är Lawrence av Arabien. Denna är mycket mera lik en Harry Potter figur än den mystiker krigare som vi hade förvänta oss att se Det är en varm nästan komisk komedi inslag vid den magnifika staden perla. Jag finner ett slags sympati mellan dem två som saknas med dem andra brittiska män från den pompösa majoren Aron Runchi bar spelade av John Wark till den som är den sista kärlek majoren haverust spelade av Richard Goulding. Det är en bra roll med kraft trots att den är så svårgripbar. I bakgrunden vfinns öken olika kulturer presenterade med store respekt. Det går från Gertrud beduinen guid den lojala Fattuh spelade av jay Abdo till den duriska schejken Mohamed Boussalem en poet som hade möt många av kultur personligheter i Paris till den osmanska officeraren spelade av Anas El Baz. Fast det som är en av filmer kvalitet är sättet på vilken man presentera Winston Churchill av Christopher Fulford . Den är en bufflig och irriterade individ. En annorlunda tolkning . En film med enorma kvaliteter .

Robert Fogelberg Rota

En av dem bästa kommedier någonsin

I’m a man and your are a woman

Boss do you have a woman there.. get out

Tittel En natt I Casblanca

Regi Archie Mayo

Medverkande bröderna marx Lois Collier av

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Få gengre har haft det svåraste att upprepa några dem höjder som var typiska under Hollwuyd klassiska guld ålder. Det är en term som jag själv insyftar för att ta dem decenier som går från 1930 till 1950 talet och då vra onekligen bröderna marx några av dem mest genialiska filmer. Archie Mayo hade i denna film att göra med tre stycken vulkaniska krafter som hade bestämt sig för att göra narr av den politiska thriller och dem gjorde det dels med att skämta om Gerog BCorku berömda Casablanca men även med att driva med Alfred Hitchcock ”Notorius” från samma år och det ses tydligt i den som är den som är lite grand v hjältinnan spelade av Lois Collier men även i den fallna kvinnan Bea som spelades av Lisette Verea . Filmen centrala karriärer och här har vi det som är typisk i den komiska hur man förändrar rollerna den är den vulkaniska Kornblowsom spelars av Groucho Marx  rapp i replikerna ofta presenterade i närbilder av den magnifika svart vita fotografi av James Van Trees Groucho är den som lyckas att visa att vara den som bestämmer och har nästan den totala kontrollen av varje spel. Det är tydligt i en scen som är det som länkar även denna film med deras ofta absurda humor när en person med namnet Smyte spelade av Paul Harvey kommer och frågar efter ett rum och bli avisade när Goucko tra av sig skjorta. En kämga mot det som var Marx favorit mållägena var just snobberierna och man märker tydligt det även i den onda och löjliga fende som presenteras av Stig Ruth nazisten Heinrich Stubel / Max Pfferman. Han skall mörda Groucho när han ”räddats ” av Corbaccio som är den ”italeisnak” broden chco. Den ”starkars ” Groucho blir total stum och paff när han får flyra sig från den enda till den andra platsen. Den adels för zelanta medarbetare kan under diverse tillfälle sätta på plats chefen men Chco är vist rolig men ingenting i jämförelsen med Harpo som få spela sitt favorit karaktär Rusty. Det är den absurda komiken av den moderna måne och Harpo var bättre än alla andra blanda anant när han spelar Harpan och när han bryter sig inne i Goucko toaletten. Vi kan kanske tycka att detta blir adels för absurd med det är en sätt att skämta mot heyvers kod. Men den riktiga mästerverk med hjälp av Gregg G. Tallas klippningen är slutet när bövar försöker att flygga iväg. En film som är en tröts för ögat

Robert Fogelberg Rota

Eco sará contento

La migliore produzione Rai di sempre

Titolo Il nome della rosa

Regia giacomo Battiato

Interpreti Rupert Everett Antonia Floras , John Tutturo e Greta Scarno

Voto Capolavoro

Ho amato moltissimo il libro di Umberto Eco è anche il film classico di jena jaques Arnau ma nella produzione attuale per la sapiente e sicura  di Giacomo Battiato abbiamo quello che sarebbe piaciuto a Eco un trasferimento nell’ambito cinematografico della sua opera in una maniera bellissima molto efficace soprattutto grazie alla fotografia di John Conroy che regala alcune scene stupende delle scene madri che sono molto ben coadiuvate dal montaggio di Stephen O'Connell. È un montaggio che gioca moltissimo su campi lunghi e particolari come il finale dove qaundo sembra quasi fatta la vendetta per Anna Greta Scanano viene punita con il lancio di una pesanta lancia da guerra da parte di quello che é il personaggio più malvagio di tutta la vicenda il cardinale du Poit interpretato splendidamente da Rinat Khismatouline. É il personaggio piú oscuro la mente malvagia di tutto la vicenda  come il Papa Giovanni XI che è intepretato dal granitico Tchéky Karyo. Lo vediamo come si prende con un bellissimo falco . Bernardo Gui é nella magistrale interpretazione di Rupert Everett un personaggio con molte più sfacetature. Fanatico intollerante ma anche profondamente torneato dalla simpatia ma anche dalla ‘invidia e l’odio per il più Intelligente scaltro ma umano William of baskevill che è interato benissimo da Jon tTutturo . Ben coadiuvato dal sensibile Adso che ha più il volto di un Damian Hardung di un giovane amante ha una scena simile al cienma di Taratino quando si confronta con Joreges James Cosmo. Ho già scritto di come questo ruolo mi sembrasse un ruolo molto più da militare che da monaco e si chiude con un capolavoro d’azione. Molte delle idee di Jorges sono anche seguite da Barnado e si vede tutto la bravura di Rupert Everett quando questi ha il dialogo con la donna la bellissima ma anche profondamente selvaggia Antonia Fotaras. Si capisce che Gui disprezzi le donne e gli uomini anche perché é profondamente attirato da loro é anche un uomo che soffre per quello che fa. Capisce che é un catara quando recita il padre nostro ma si imbestialisce quando lo tocca. La parte finale lascia la produzione aperta magari anche per un eventuale continuazione.

Robert Fogelberg Rota 

I slutet fanns elden

Ett avsnitt som går direkt till TV historia

Tittel Rosens namn

Regi Giacomo Battiato

Medverkade Greta Scrano, Rupert Everett, John Tuttoro. Rinat Khismatouline

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Bland dem bästa som har någonsin gjort av SVT är att han köpt den tysk italienska serien rosen namn som har ett mest av allt i detta senaste avsnitt ett utmärk filmande av John Conroy varje scen är en fröjd från ögna från de små intima scenerna till dem stora och dramatiska. Det finns flera av dem och det som blir fantastisk är även förutom Battiatto regi och för mig en av dem bättre scener  i vilken den klippningens om presenteras av  Stephen O'Connell är perfekt. Det är när Bernardo Gui har ett möte på occitanska med kvinnan presenterade av Antonia Fotaras. Hon gör en bra gestaltning på grund av den enkleht när hon avslöjar henns trot av dem berömda katarerna Det är ett hemsk möte men till skinnande från den av F. Murray Abraham är Everett mycket mera komplicerade bland annat från hans förhållande till kvinnor som han föraktar och åtrar. Det är trots hans negativitet en människa med passion och varje rörelsen av en kvinnan gör så att han blir djup och svårt berörd av den. En roll som har även expressionistiskt islag som vi se honom i slutet vid den stora branden när han samtalar med William of Baskerville och vi ser hur hans duellen med Bernardo. Det är en mycket svårt att kunna få en bättre stämning precis som den förtvivlad som Adso som visar hela styrkan i den unge Damian Hardung . han är precis lika skicklig och det finns ytligare en bra del som är slutet scenen i vilken han tar med sig när han packar det som återstår av biblioteket. Adso och William visar en bra scen och extremt kapacitet i möte med Jorge James Cosmo som får mig n mycket bra roll trogen till Eco och med en enkelhet i det som är den värsta dådet. Det är ett avsnitt i vilken väntan är central bland annat för Anna som spelas så bra av Greta Scarano. Om män verkar vara ganska svaga William är får gammal för bli en aktion hjälte och Adso är får lite handling kraftig hon lyckas mycket bar med det men blir till sist mördade med ett spjut kastade som en missil av kardinalen du Pouget en extremt intensiv och ond Rinat Khismatouline . Om Anna kunde även med Bernardo spela om ett slags övernaturligt det går inte med karinalen. Det råder inget tveckan att detta är en politiker mera än en religiös ledaren precis som den onda påven Johan XXII spelade av Tchéky Karyo hans roll är för mig grädden på denna uppstötning. En annan scen som är värd många andra filmer är när Alinardo spelade av den stora italeisnak tetaern skådespelaren Roberto Herlitzka dör bortknuffade av en brännande häst. En serie som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Kan sällan bli bättre över rosens namn

Vems bär sanningen

Titel den nästa sista avsnitet i Rosen Nam

Regi Giacomo Battiato

Medverkade John Tutturo Ruper Eveterr Fabrizio benivoglio Damian Hardung

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Alva alla avsnittet av Rosen namn den som är mer främmade till Ecos roman men även mest trogen till den är just den näst ssites. Det som görs på ett utmärk sätt mycket tack vare den magnifika fotografi av fotografi av John Conroy och klippningen av Stephen O'Connell som ger ett rytmn i ett avsitt som är instängt lik den lektion i ett riktig arturiansk skådespeleri av Ruppert Everett det ses tydligt i den huvudscener som han har först med den starkast Salvatore spelade av Stefano fresia. Just i denna stund ser vi att han är en överlevande att han försöker att kunna undvika tortyren. Everett presentera en titan i ondskan även mot saakrs  Remigo da vargine som spelas av Fabrizio Bentivoglio som blir för mig en slags martyre när han försöker att rättfärdiga hans ungdom men även explodera genom att skrika till abboten Michael Emerson som är en tam kartär . Senare vi bli informerade av hnas hemlighet från Jorges som spelas mycket bar av James Cosmo som är ännu mera en Willhelm den figur som är närmare till Adso som spelas mycket väl av Damian Hardung . Det är en karktär som är sliten från kärlek till flickan gestalt av Antonia Flores men även från två dragen den till den rationella och mer positiva filosofi av William och Jorges asketism. Under denna avsnitt John Tuttoro spelar närd tornat när han förebrå det som är Bernardo vilja till kontroll till att krossa allt och alla. Men Battato ger till Bernardo ett slags dubbeltydighet  när han drömmer om det som han hade gjort. Den är en komplicerade räv spel mellan han och William som kommer att få sitt sisat uppgörelsen. En figur som träder mer fast är den av systersonen till påven den pompösa Cardinal de Pouget spelade av Rinat Khismatouline som är mera av en politiker än en kyrkans män. Den rollen som står för den äventyr messig är onkeligen Greta Scrano som spelar Anna och Margarita. Det är rollen som anna som kämpar brottar när och använder sig av list. Vi får ha en fint konfrontation just med Remigio och upptäcker kanske ett mörk hemblighet. En favsnit som lär extremt spännande

Robert Fogelberg Rota

Att göra en så bra episodiet

Aktion och inkvisitorer

 Titel det femte avsnittet i Rosen Namn

Regi Giacomo Battiato

Medverkande Fabrizio Bentivoglio, Rupert Everett , John Tuttoro ,

Svensk distribution SVT

Betyg mästerverk

Få avsnitt av en historisk serie har varit så nära vårt egen verklighet som den femte avsnittet av Battiatos i ”Rosens namn ” som är hans tolkning av Ecos mästerverk. Det är den episoder i vilken thriller islag blir större. Battiato tar två väggar dels den spänning inslag som finns i den genre i vilken rosens namn inskriver sig thriller deckaren. William av Baskeville har varit ett slags super människan i Sean Connerys gestalt och nu i den gestalt som görs av John Tutturo är betydligt enklare och under hans undersökning av problemen som är Severinos mord den ”sympatisk” arboristen spelade med klass av Piotr Adamczyk som kunde ha den stora frågan den av en bok och där presenteras på ett väldigt historisk korrekt sätt precis som närvaro av Anna Greta Scrano som får ytligare en gång konfrontera sig med Adso som spelas så bra som det kan bli av Damian Hardung. Det är den centrala karaktär den som försöker att visa en mycket bättre utveckling än i den klassiska tolkning med en betoning på hans mindre stryka och förmåga. Det finns två mycket fina och centrala scener det första när Anna försöker att befria den som är natur barn den provensalska ung mön spelade mycket bra av Antonia Fotaras blir tillfånga tagen av Salvatore en fantastisk Stefano Fresia  och när hAnna lyckas nästan att steppa dem två fånar från soldater  soldaterna. Vi ser hur pass kraftig intelligent och inte minst full av energi och förmågan hon är medan Adso är svag trög och inte ens kan förstå att Salavtore har onda planer. Salvatore är för mig den viktigaste karaktären i hela avsnittet. Det är en komisk karaktär men extremt mångsidig och vi förstår att han är dels en överlevaren och ett realist. Frazer som mer eller mindre trots hans mycket små akademiska meriter lyckades att grunda den moderna antropologi ansåg att det var magi äldre att religion som stod mera än vetenskap. Detta är i själva verket vad som händer för Salvatore  Enne tror att kunna få tjtjen kärlek skönheten genom magi som är även komisk för att han är den person som kan få henne att må bättre och är lämpligare dels på grun att han är inte en munk men bara en tjänaren och därför att han är av hennes social förmåga. Det är även den stora avsnittet av Berrado Gui som är den enda som förstår den kristliga och revolutionära I William diskurs och som förstår förs malacaia från Hindelseim mycket väl spelade av Richard Sammel

Samt episodiet  Remigio. Här skådespelaren fabrizio bentivoglio gör ett extremt bra tolking och allting stämmer och går som smort i filmen från den fotografi av John Conroy och klippnngen av Stephen O'Connell som sätter i ett stor film lektion många plats tillsammans med varadra. Detta gör episoder så fantastisk som även dem små roller den ”svenska” munken Bencio från yterst mycket väl spelade av Benjamin Stender och den äldre Alinardo da Grotaferrata med den fantastiska Roberto Halinka . En annan fantastisk episod

Robert Fogelberg Rota

Fenar Ahmad visar en verklighet som vi ofta soppar vi under mattan

Tyvärr  allting är sant

Titel Drakland

Regi  Fenar Ahmad

Medverkande Dar Salim Anis Alobaidi

Svensk distribution SVT

Betyg Msäetrverk

Fenar Ahmad  är en irakisk dansk regissör som ger oss i present en av dem bästa danska filmer någonting. Om Dogma hade varit den största försök till att föra inne naturalismen i filmen den naturalismen som är svårt brutal och obehaglig förs just av Fenar Ahmad  i ett tolkning av en samhället och en grupp som kan inte integrera sig trots att det har gått bra. Det är drama i det som är Ziad drama så bra spelade av Dar Salim känd för hans utmärka roll i games of Throndes den onda Dotraki riddaren som orsakar Dany missfall och i Ridly Scott ”Exodus”. Nu är han Zid som bör i ett trendigt lågheten är ett mycket respekterade läkaren nästan en kändis som verkar total väl integrerade men är djup diskfunktionell- det är inte på grund av hans relation till den gravida hustru Stine som spelas mycket bra av Stine Fischer Christensen men hans förruttna. En förflutna som kommer ikapp honom när han för att återta has atletiska och krigiska förmågor av ett lagsagan i tak Kawdo måste påbörja igen med anabola steroider. En förflutna som utgår även på äldre vidskepliga idéer. Det som är dubbel till Zid är yasmin hans bror Yasin som spelas av Anis Alobaidi som vi förstör är en liten kille foga anpassad som sätter sig i stora problem med ett misslyckade rån och Zaids fadern som är den karismatiske Hamza Al-Jabouri. Det är en mycket bra dialog den mellan honom och Ziad i vilken kasper Tuxen fotografi och kasper leick klippningen fungera så bra en klippning som tar även fasta på dem långa tagningar och en fotografi som visar en verklighet som är på riktig utanför glamour eller en stil som är till det som är den nödvändiga i form av det som finns för historia som Robert Bersson brukade säga och samma är med musiken av Jens Ole Wowk McCoy som är så nära som det skall en traditioner polis hämtar film. En musik som är även dietetisk när vi har den ryten Yasnin begravningen och även i den andra ryter som är MMA fighting som introducera Zaids motståndaren Semioni som spelas av Ali Sivandi. Det är en super roll av ett extremt ond man ett ganseter som är diabolisk mycket lik Robert DeNiro i Brian De Palma ”Dem omutbara ” fast med ett vist social förståelsen som kommer ifrån dem undersökningar av Roberto saviano som Matteo Garrone lyckas att ta fram i Gommora. Extremt onda gangster skoningslösa som ser sig själva som ersättare av ett stat som inte tar fast på deras närområdet behöv. Det är det som gö Semioni vilken beter  sig illa mot allt och alla så fruktansvärd så ond och så  djup mänsklig. Det är så att alla andra gaster är ett form av värstingar från ett fritidgård och jag är så imponerade av artisten Balnco som spelar sig själv i ett svårt situation och även kopiera th mountain i Games of Throndes i det som är slut uppgöresen en av dem basta och mest brutaal fighting scener i världs film historia. Det är en problem den av en krigisk arv och ett själv marginalisering som drabbar nästan  alla i dem arabiska män medan danskarna är svaga och rasistiska. Visligen Torben spelade mycket väl av Jacob Lohmann är sympatisk men han är svag icke sägande och icke görande medan polis kommissarier Claus i Roland Møller är ond och försöker att utnyttja Zaid. Det finns även en annan karaktär som lyfter denna verk den skrytande och icke sägande gamemr soAxel som spelas av Dulfi Al-Jabouri. Även han är en dansk arabisk skådespelaren men inte nödvändigt viss ett sådan roll mera än roll av en av dem många vilsna själar som är typiska i dagens samhället. En av dem många mästerverk ifrån Danmark och min favorit utan någon tvekan

Robert Fogelberg Rota