A sor Magni solo grazie

Quando Sordi e Magni  ci insegnavano la storia

Titolo Nle nome del papa tre

Regia luigi Magni

Intepreti Luca Barbaresci, Alberto Sordi Nino manfredi

Distribuzio https://www.youtube.com/watch?v=wxoSr1BGMt4

Voto capolavoro

Pochi registi sono stati così circoscriti in un periodo storico per “propaganre “ da questo idee di democrazia frateleanza sociale coem luigi Magni. Ho avuto la fortuna d’incorociarlo e continuando la lezione di altri grandi come Albertini autore di uno dei più bei film archeologici la presa di Roma ma anche la cinematografia di freda (autore di film di cappa e spada bravisismo nella forma e pessimi nei contenuti) ma anche di un altro autore Rosselini. Il cinema di Magni e anche della moglie luisa missori é un cinema artiginale con una vena studnetesc che é solo parzailmente corretta da quella che é la magnifica fotografia di Roberto D'Ettorre Piazzoli dalle musiche spesso melodrmatiche ma giocose di Nocolo Piovani e dal montaggio di Ruggiero Matsrioani un montaggio basilare. Da notare che in uno dei suoi film non dedicati al periodo risorgimenatle “Scipione anche detto l’Africno” il talentuoso e opaco fratello del più noto Marcello recito benissimo nel ruolo di scipione läasiatico e qui procede in un monaggio particolare. Si tratta di un montaggio visto dalla seratura dove la storia diventa protagonista ma in una maniera dove poco a poco presenta dalle chiacere quello che dovrebbe succedere ovvero la storia cvista dai piccoli. Quello che é presnatto é un ‘epopea quella de noialtri della repubblica romana nata per un equivoco ve il Papa Pio IX intpretato benisismo da Gianfelice Bonagura ha prima concesso la costituzione e poi é andato in guerra contro l’Austria Felix e poi fa marcia indietro. Vediamo coem questo decide di fuggire stanco di quello che succedema anche conscio che solo la’ggrapaprsi alle potenze cattoliche li permetterá di conservare il regno. La recitazione é misurtaa la fuga in abito da fratello delle scuole cristiane non ha nineet di parodico o parodossale e a differenza di quello che fara il pur bravo Paolo Pierobon i “Rapito” di Marco bellocchio la risposta seria del 2023 ha l’opera di Magni il pontefice fa discorsi sensati. Ma questi discorsi sensati sono ancora più pericolosi ancora peggiori in quanto rappresntano la banalitá del Mle. Il cinema di Magni non era un cinema anticristiano o nati cattolico ma che voleva tramite un ‘espereinza personale la ressistenza all’occupazione nazista di Roma analizzare la banalitá del male. Un male che in questo caso é presentati alla parte reazionaria della chiesa un Papa opportunista e l’ancora piú odioso anche se apaprtemnete straordinariamente bonario monsigno benini il prelato napoletano presnatto da Luigi De Filippo:con un tocco di comicitá partenopea che prima illude la protagonista e poi fa conadnare in un processo farsa l’unico ecesaitico buono Ugo Bassi . Il cienma di Magni (uomo che non parlava mai di cinema ma ne vedeva tanto dai francesi ai giaponesi ) non presnta mai erroi ma solo uomini normali uomini che fanno il possibile per tirrae a campare e far vedere i loro idelie recupera tutti quei nomi della “stora patria” che conosciamo nella toponomastica ma non nella realtà come questo prete Barnabita presentato da Jacques Perrin, attore frnacese che qui dá il massimo. Pretee democratico circondato da boanri mangiapreti ormai non piú a disagnio nelle plebi romane con tanti mario Brega come il piccolo é coraggioso partigiano Lorenzo Costantino meloni al quale racconta degli angeli bassi é una contardizione. Ha un certo morlaista nei confronti dei giovani manti ma anche un pathos che contaggia tutti da quel popolano svelto di lingua forse di coltello Om che ha tutta la maestria sia comica che dramattica di Nino Manfredi nel ruolo del mitico Angelo Brunetti detto Ciceruacchio che alla fine morirá scherzando agli eroi come goffredo mameli intepretto da Luca De Bei che non parla in genovese ai difensiori. Si tratta di uan roma romazesca simile a quello che é laccampamento dei guasconi nell Cyrano de Bergerach con l’eroico Stefan Il bravo danese tedesco Klaus Tange a gli altri. Qui entriamo nei personaggi alti in quella classe che aveva meno da perdere nell’unitá d’italia anche se apparentemente aveva piú da perdere e nei personaggi aristocratici Magni dá il meglio se cominciando da un ruolo massimo del papalino il rande Marchese Arquati che ha il viso l’isyronietà di Alberto “albertone “ Sodi. Una specie di rE Ub di casa libidinoso e bigotto popolare e aristocratico capace de aver menato la moglie ma anche di commuoversi alle poesia di leopardi il ruolo di Sordi e monumnetale. Sempre accanto alla giunocica Rosetta una bravissima Serena Grandi Sord rappresenta tutta una contraditorio che mostra una vna serie di problemi e di personalitá divisa che si vede anche nel figlio il marchesino eufemio intepretato benisismo da Massimo Wertmüller. Il ruolo del bambacione che cresce che si ribella tirando con la pistola prima nelle concitate e per altro brutisisme scene di battagalia e in seguito su un ritratto di famiglia rappresenta senza dubbio un ruolo che cresce che riesce a dare il meglio in tutto e a poco ma poco a prendere una cosapevoleza. Vediamo anche come divien sempre più simile alla moglie la ribelle Cristian che é sicurmanete il migliore ruolo di  Elena Sofia Ricci in quella passione romantica che poi sembra gurarire con la morte dell’eroe Giovanni Livraghi che ha il volto amschio e barbuto di Luca Barbareschi. Qui sembra che nonostante l’uso di un attore bello ma all’oposto fisicamente di Terence Hill in un bruanzolo volontario garibaldino Cavriaghi dal nome simile che é solo bravo a battersi ma impacciato ; magni rapresneta un personaggio completo che però non sa battersi non sa divnetare quell’eroe di cui c’é bisogno. . L’incapacitá bellica é un dato di fatto coem anche l’antimilitarismo del amestro del cinema nato e vissutoa  via del babbuino nella sua presntazione dei militari il diabolico e sinistro sedutore l’ussaro francese intepretato da Lorenzo Flaherty: che seduce il personaggio farsesco di Elena Berera la marchesina Giacinta che capisce poco e lo spregevole generale francese Laviron un bravissimo Pascal Druant. C’é un altro personaggio grotesco che é uno dei piú grandi letterati italaini anzi romaneschi di tutti i tempi Giuseppe Gioacchino Belli intepretato dal Roberto Herlitzka personaggio ambiguo che riesce a dare il meglio di se nel gortesco fa un ruolo quasi da attore di meyerhold. Un film da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Share

Den ultimata samuraj filmen

Mera än hållet

Titel Harakiri

Regi Masaki Kobayashi

Medverkande Tatsuya Nakadai

Svensk distribution SVTplay

Betyg i filmens historia

Ofta när man säger att man sysslar med filmkritik om personer är inte rent av fientliga får man frågan din favorit film. Det är omöjlighet att svara på den eftersom det berör på den tid och den humör i vilken jag befinner mig. Harakiri är för mig bland den klart bästa filmen i världs historia och den fläckfria regi av Masaki Kobayashi samt den utmärka gestaltning given av  Tatsuya Nakadai i rollen av den avdakad esamuraj Hanshiro Tsugumo som utför ett hemsk hämnd gör av denna enkla strama näsatn kalvinistiska samurajrullen en milstolpe i ett människan formation. Jag använder ordet kalvinist eftersom som i den kristen protestantiska inriktningen allt är mycket enkelt mycket enst stram och tydligt. Hanshiro Tsugumo är en svärfadern en far och en morfar som levde som ett respekterade krigshjälten och när freden började år 1630 såg hans klan upplösa dig han bästa vän Jinai Chijiiwa mycket bra spelad av den lite mera grabbig Yoshio Inaba som just begår den rituella självmord tillsammans med hans härskaren den helt osympatiska klan härskaren spelade av Akiji Kobayashi. Dessa mord lämnar inte enbart dottern den vackra och duktiga Miho så bra spelade av Shima Iwashita som vi skulle kunna kalla för ett japanska Ingrid Bergman eller Alica Wiklander men även bäst vännen som är spelade av Akira Ishihama i rollen som den timida Motome Chijiiwa. Det är just honom som triggar hela tragedi som är inramade av den utmärka fotografi av Yoshio Miyajima och en aggressiv klippning blanda annat i dem oadliga svärds katana hugg av Hisashi Sagara och den kusliga klippningen av Tôru Takemitsu. Lite i taget den bygger ett tvångsmässiga atonalas atmosfär av en verklighet som är så straka att den ses tydligt i den olika vid vinkle närbild som blir sneda den rytmen av trummor.  Motome Chijiiwa presentera den nya verkligheten av en samuraj som försöker att anpassa sig undervisar för barn kinesiska klassiker söker arbete och gör det som kommer att betyda hans grymma och nästan oberättigad slut att behöva begå självmord med ett bambu svärd. Det ’r så att den mtcklig lottade mäktiga samurajer i själva verket bara bortskämda ungar är den okänsliga Hayato Yarazki en nästan Brecht likande gestalt övertydligt av Ichirô Nakatani den komiska Masakazu som har den pojkaktiga med kanalje likande utseende av Kei Satô och den som är den grymmaste och endast seriösa samuraj eller fäktmästaren Hikokuro Omodaka som är så väl spelade av Tetsirò Tanba . Det är en känslomässig kallt helt grym och analyserade karaktär och det ses i monologen om att fight eller inte vid en lite träddhus   Vi upptäckte att under den vackra hårknuten den exakta kimono och den eleganta svärd finns en av dem många teknokrater som gjorde Japan till en stor och starka markanade ekonomi under efterkrigstiden mot allt och alla. Om Hikokuro Omodakas figur är en allegori och kritik av den tiden 1960 talet eliter det finns även en djup kritik av den samhället som Masaki Kobayashi hade under sin ungdom )till skinande från Kurosawa Masaki Kobayashi tjänstgjorde i den kejsaren  armen och tillfånga togs även av röda armen i andra världs kriget slut faser)  den rigida generalen eller rådmän i den svenska översättningen spelade av  Ryûtarô Gomi. Han är formell irriterade och vi ser aldrig någon form av kamp av fäktning som han gör. Akira Kurosawa presenterad ofta en stiliserade våld som istället i ”Harakiri” är mycket strakare mycket mera av ett Tarantino karaktär och hans samurajer fick röra sig fritt i naturen i stora utrymmet i slotts likande miljöer medan här allting är annorlunda dessa är betydligt små och det finns den oroväckande rusning av ett samuraj hövding. För Kurosawa var samurajtid någonting mytisk som skulle föra fram dramer tragedier även i komiska sammanhang medan här är alltid mycket mer vardgalig och det finns samma skinnande som förkommer mellan en Shakespeare drama och en av August Stridberg. Filmen är stark vackert och vi ser mycket av den liv och elände som fanns för dem icke rika samurajer . det finns även en remake från 2000 talet av Nobuhiko Hosaka med samma titel ett bra verk men långtifrån en mästerverk

Robert Fogelberg Rota

 

 

Share

Ottimo film indiano

Titel Chhaava

Regi Laxman Utekar

Medverkande Vicky Kaushal

Distribuzione  SF

Voto capolavoro

Pochi film sono tati per me così divertenti coem l Chhaava di Laxman Utekar ch ha grossisime qualitá come la fotografia ricca di colori molto forti resi ancra più forti dalla digitalizazione tipica della tradizione Bollywoodiana presnatta da Saurabh Goswami e l’ottimo montaggiodi Manish Pradhan sopratutto nella prima battaglia ma anche in una delle scene migliori che é quella dells battglia dall’abbeveratorio in questa scena i guerreri Mahaba si travestono da donna e massacg´carno i soldati dell’impero Mogol prendedo uno dei suoi capi mussulmani il terribile Hjoj molto bene intepretato da Prince Kanwal e lo travestono da donna Indu un umiliazione pazzesca per un mussulmano di origine mongola. La vicenda si sviluppa durante l’impero mongol quando alla tradizionale tollranza venne sostituito il peggore fondamentalismo da parte dell’imperatore Aurangzeb qui molto bene intepretato da Akshaye Khanna che riesce a dare il meglio di se in questo personaggio. È un classico Vilain che ha anche nella sua recitazione con mezzi piccoli minimi un grande carisma e sopratutto una grande presentazione interessnatissima che riesce a presentare sia la forza ma anche la crudeltà del personaggio. Lo vediamo mangaire uva un frutto abbastanza insolito per l’India fare la maglia e anche accoltellare. La similitudine piú consona é sicuramnete quella presnte tra questo personaggio é quello di un cattivo nella vita reale Ayatolha Khimeini nemico sia dell’india che dell’Occidnete e un “cattivo” per antonomasia nel cinema e nella teelvision Twin Lannister. Ma ha diffrenza di questo Aurangzeb esplode ammazando alcuni dei suoi servitori come la versione della montagna che cammina all’indiana o alla Pakistana Mukkarab Khan  intpretato dal lotattore Anil George che si batta a dorso nudo con un ‘ascia da guerra. Ha differenza di altri film indiano le armi sono molto ben cyrate dai cannoni svedesi alla spade ai turvad e alle scimitare in una miriade di armi che danno ottimamente l’idea della potenza e della forza di questi personaggi. Questa btatglia é importnate per la presentazione del leone dell’asia centrale che é un personaggio storico ma quasi leggendario Chhatrapati Sambhaji Maharaj che é intpretato in una maniera molto fisica da Vicky Kaushal. La recitazione é fnatastica in tutto sia in quello che é la parte più fisica il comattimento le abilita sceneiche e delle emozioni vedi la lotta contro un lighe non un leone oppure quando incontra l’amata in scene molto roamntiche con setimneti vere senza essere mielosa oppure quando ha gli incubi. L’ecesso la forma di baletto non diviene mai paradodica e piena di una forza non da poco che per me é una delle qualitá del film. Come un sasso che viene getato in acqua scopriamo a poco a poco tutte le relazioni di Chhatrapati Sambhaji Maharaj con la moglie Yesubai Bhonsale una bravissima ma anche molto normale per il tipo di bellezza che é presnete in india Rashmika Mandanna all’amico Hambir Rao che é il casimatico Ashutosh Rana ha un altro personaggio la matrigna Soyrabai una Divya Dutta completamente accecata dall’ambizione a quello che é il doppio il figlio di Aurangzeb il principe erditario Akbar che é nella presntazione di Neil Bhoopalam una simpatica canaglia. Questa dualismo le scen di tortura ma anche le battaglia la presenza ossesiva e fanno del film qualcosa di mervaiglioso che bisogna vedere e rivedere com anche il ruolo per altro molto ben riuscito della figlia di Aurangzeb la bravisisma Zellet che ha il volta bastanza occidnetale di Diana Penty, vera e propria cigliegina sulla torta

Robert Fogelberg Rota

Share

En indisk Viking

Laxman Utekar fullträffa

Titel Chhaava

Regi Laxman Utekar

Medverkande Vicky Kaushal

Svensk distribution SF

Betyg mästerverk

Bollywood filmer är i en värld i sig och ofta har den svenska amerikaniserade publiken haft svårt att förstå dem deras språk men  Chhaava i vilken Vicky Kaushal gör en utmärk gestalt av denna enorma historiska figur lyckas att visa den bästa av ett episk film. Naturligt viss finns det spekatkulära aktion svener inte minst till häst som är mycket lika baletter i dess urförming och fotografi utmärk av Saurabh Goswami är utmärk på grnd av sitt djärva användning av färger som är så spräkrik i allt . Historia men många fantastiska salg som ä den indiska och kryddiga versioner av många slag som vi har sett dels i Gmes of thrones mest the battle of bastard men även av Viking. dEt är just så att han som är huvudrollen innhavaren Vicky Kaushal i rollen som den mytiska krigar kungen Chhatrapati Sambhaji Maharaj som gör ett perfekt och väldigt komplicerade gestalt som påminner stark om Ragnar Lökbrok I ”Vikings” fast är lite annorlunda. Den annorlunda är att vid sidan om den fantastiska krigare och mördare maskin är han mera av en famlje man och man ser den väl i hans relation till hustru Yesubai Bhonsale som spelas av Rashmika Mandanna. Det är en roll av en prinsessan som bakar hennes man 100% hjälper honom hela tiden men även även strak självständigt och försöker att nå ett större handlingsutrymmet. Observera att hon är den enda personen i denna film som är alldaglig precis som Chhatrapati Sambh modern den intrig mäklerska Soyrabai spelade av Divya Dutta. Chhaava är mest eb film av kroppen och det ses i dem olika slag. Chhatrapati Sambhaji Maharaj är en män med ett tyligt vision att förbättra levands vilkorer för indier genom att kämpa mt den mulmiska dominerade Mogul imperiet. För måmag det skulle verkar som en någorlunda nationalistisk vision men det finns mycket men och en helt del grå visioner abv historia. I väst och inte minst i protestantiska länder det finns en vist misstänksamhet mot induismen vilken för mig är inte berättiga. Den hinduistiska tradition för vilken Chhatrapati Sambhaji Maharaj härstammar är tolerant nästan demokratisk och hans fäll och hans passion har sådan tydliga kännetecken . han tillvitar sig till två stycken förrädaren som är den sliskiga Annaji mycket väl spelade av Kiran Karmarkar och den mjukaren men mer dubbel moral Mhaloji en så bra gestalt ganska närdtornade av Balaji Manohar som lägger sig plats till den som är den extremt onda motståndaren till Chhatrapati som är den största mogulska kejsaren Aurangzeb spelade så väl av Akshaye Khanna. Denna personligt till hälften Ayatollah Khomeini och till häften Twirn lannister är den mest onda otacksamma despoten som vi kan tänka oss. I börjar ser vi honom brodera och till slut ser vi honom i raseri mördar sin trognaste hjälpare vilken börjar med hans bästa krigaren
Mukkarab Khan
en minnes svärd gestalt av brottaren  Anil George som kämpar med ett mycket primitiv vapen en yx klubban till den enda skickliga generalen Kakkad Khan som gestakts på ett intesiv sätt av Rohit Pathak. Just denna slag är för mig den mest intressanta eftersom den utvecklas i en mycket specilt klippning av Manish Pradhan.  Chhaava och hans krigare är maskerade i kvinnokläder som tvätterskor vi ett flod och lyckas med dolkar och klubbor ofta stenar i schalar att angripa denna armen mycket lik den av Lannister och massakrera dem och förändrar dem genom att sätta på dem kvinnor kläder. Det är för mig en fantastisk scen med ett utmärk intensitet en sådan styrka precis som dem andra. Man måste observera att medan med undantag av dem svensk tillverkade kanoner är ganska ålderdomlig någonting som Mogule imperiet är inte. Den är inte enbart negativ eftersom dem två tronföljaren har ett ganska positiv sidan dels kronprinsen Akbar en mycket duktig Neil Bhoopalam men även den karaktär som liknar mest cerci Lannister prinsessan Zeetad spelade av Neil Bhoopalam. Denna roll är för mig slående eftersom det försöker att visa respekt till indier men begränsas av fadern. Den fantastiska musik av A.R. Rahman bygger en komplett och komplext allkonstverk som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Share