Laxman Utekar fullträffa
Titel Chhaava
Regi Laxman Utekar
Medverkande Vicky Kaushal
Svensk distribution SF
Betyg mästerverk
Bollywood filmer är i en värld i sig och ofta har den svenska amerikaniserade publiken haft svårt att förstå dem deras språk men Chhaava i vilken Vicky Kaushal gör en utmärk gestalt av denna enorma historiska figur lyckas att visa den bästa av ett episk film. Naturligt viss finns det spekatkulära aktion svener inte minst till häst som är mycket lika baletter i dess urförming och fotografi utmärk av Saurabh Goswami är utmärk på grnd av sitt djärva användning av färger som är så spräkrik i allt . Historia men många fantastiska salg som ä den indiska och kryddiga versioner av många slag som vi har sett dels i Gmes of thrones mest the battle of bastard men även av Viking. dEt är just så att han som är huvudrollen innhavaren Vicky Kaushal i rollen som den mytiska krigar kungen Chhatrapati Sambhaji Maharaj som gör ett perfekt och väldigt komplicerade gestalt som påminner stark om Ragnar Lökbrok I ”Vikings” fast är lite annorlunda. Den annorlunda är att vid sidan om den fantastiska krigare och mördare maskin är han mera av en famlje man och man ser den väl i hans relation till hustru Yesubai Bhonsale som spelas av Rashmika Mandanna. Det är en roll av en prinsessan som bakar hennes man 100% hjälper honom hela tiden men även även strak självständigt och försöker att nå ett större handlingsutrymmet. Observera att hon är den enda personen i denna film som är alldaglig precis som Chhatrapati Sambh modern den intrig mäklerska Soyrabai spelade av Divya Dutta. Chhaava är mest eb film av kroppen och det ses i dem olika slag. Chhatrapati Sambhaji Maharaj är en män med ett tyligt vision att förbättra levands vilkorer för indier genom att kämpa mt den mulmiska dominerade Mogul imperiet. För måmag det skulle verkar som en någorlunda nationalistisk vision men det finns mycket men och en helt del grå visioner abv historia. I väst och inte minst i protestantiska länder det finns en vist misstänksamhet mot induismen vilken för mig är inte berättiga. Den hinduistiska tradition för vilken Chhatrapati Sambhaji Maharaj härstammar är tolerant nästan demokratisk och hans fäll och hans passion har sådan tydliga kännetecken . han tillvitar sig till två stycken förrädaren som är den sliskiga Annaji mycket väl spelade av Kiran Karmarkar och den mjukaren men mer dubbel moral Mhaloji en så bra gestalt ganska närdtornade av Balaji Manohar som lägger sig plats till den som är den extremt onda motståndaren till Chhatrapati som är den största mogulska kejsaren Aurangzeb spelade så väl av Akshaye Khanna. Denna personligt till hälften Ayatollah Khomeini och till häften Twirn lannister är den mest onda otacksamma despoten som vi kan tänka oss. I börjar ser vi honom brodera och till slut ser vi honom i raseri mördar sin trognaste hjälpare vilken börjar med hans bästa krigaren
Mukkarab Khan en minnes svärd gestalt av brottaren Anil George som kämpar med ett mycket primitiv vapen en yx klubban till den enda skickliga generalen Kakkad Khan som gestakts på ett intesiv sätt av Rohit Pathak. Just denna slag är för mig den mest intressanta eftersom den utvecklas i en mycket specilt klippning av Manish Pradhan. Chhaava och hans krigare är maskerade i kvinnokläder som tvätterskor vi ett flod och lyckas med dolkar och klubbor ofta stenar i schalar att angripa denna armen mycket lik den av Lannister och massakrera dem och förändrar dem genom att sätta på dem kvinnor kläder. Det är för mig en fantastisk scen med ett utmärk intensitet en sådan styrka precis som dem andra. Man måste observera att medan med undantag av dem svensk tillverkade kanoner är ganska ålderdomlig någonting som Mogule imperiet är inte. Den är inte enbart negativ eftersom dem två tronföljaren har ett ganska positiv sidan dels kronprinsen Akbar en mycket duktig Neil Bhoopalam men även den karaktär som liknar mest cerci Lannister prinsessan Zeetad spelade av Neil Bhoopalam. Denna roll är för mig slående eftersom det försöker att visa respekt till indier men begränsas av fadern. Den fantastiska musik av A.R. Rahman bygger en komplett och komplext allkonstverk som man måste bara se
Robert Fogelberg Rota