Don't look either upp or down . Se dig omkring

När girighet går till maximum

Titel Don’t look upp

Regi Adam McKay

Regi medverkande Leonardo DiCaprio, Cate Blanchette jeniffer Lawrence , Mary strepp

Svensk distribution Netflix

Betyg B

Få filmer har för mig varit för långa och det är fallet med den av Hank Corwin extremt bra klippt och ännu bättre fotograferade av Linus Sandberg ”Don’t look upp”.  Adam McKay har ett mycket bra cast som är helt motiverade men hans film borde ha tagit slut innan dem senaste 39 minuter. Historia är enkelt en ung forskaren upptäcker att ett kommet kommer att utplåna jorden med denna komet har även extremt mycket värdefull material med sig och presidenter är et högst populist helt oansvarig person. Det är en Donald Trump i kubik som spelas av ett mycket inspirerade Meryl Streep. Orren som hon heter och den enda som kommer att få ett delvis straffa av alla skrakar med flera tusen år efter är en mycket väl gjord karaktär. Hon har i början mycket av Hillary Clinton den amerikanska intelligensen största besvikelsen med ett slags kraft och sexy apel som hon saknar som går mer och mer lik Trump i dem våldsamma anti akademiska diskurser. Hon visar sig även extremt svag mot Peter Isewell den idiotiska magnaten spelade av Mark Rylance. I slutet får hon när hon försöker att sluta fred med hennes bästa fiende Randall Mindy fred och förlorar sonen tycker man nästan synd om henne. Det är en explosiv briljant roll som den som är en travesti av Ivana Trump sonen Jason spelade av Jonah Hill. Denna komiker är underbart och spelar lika bra som när han gestaltade David Aslerdof i”2The wolf of wall stret”. Det är en gällning som verkligen tror på allt smörja mobbande och busig fast bra spelade och kapabel att visa en kraft som vi hade annat saknad i diskuserena när han blandar ihop nytt marxism med extremt högre. Det finns även en dubbel som man ser tyvärr adels för liten av Benedict Drask som är en av min adels favoriter Ron Perlman en slags Capuano den skrytsamen militär i commedia dell’arte. Den riktiga skurken med ett dold agenda är Andy Waldorf kopia Isewwell spelade av karaktär skådespelaren av Mark Rylance. Han vill redan ifrån början skapa ett nytt samhälle och hans påklistrade godhet är en vilja att visa sitt makt även när han är konfrontativ mot Randalle Minday. Denna är för mig en av dem många fantastsika roller av Leonardo Di Caprio som lyckas det absolut svåraste för en Hollywood skådespelaren att vara en vanlig människa. Det är en universitet professor i ett icke sägande stat Mitchigan med två halv vuxna nördiga söner sämre kopior på han själv Edvard en duktig Robert Radochia och Marshalel  Conor Sweeney och en fru June spelade av  Melanie Lynske. Dem älskar inte varandra och den ”happy ending” är just att familjen ställs igen. Randell lyckas att gr allt rätt men allt fel ändå och det blir ett serier missförstånd. Dem pinsammaste scener för honom är dem första i vita huset och sen det som händer i TV studio när han bråkar med ett fantastiska Adrian Grande som spelar mer eller mindre sig själv. Den reaktion mellan Randal och brie en super glamorös Cate Blanchette är kanske en av dem roligaste i film historia Han försöker att få henne att blir intresserad ei hans utseende 8det är helt bra ) och i hans kunskaper medan precis som June dem ser i varandra enbart en lite pojken som behöver ett slags hjälp . Slutet är den som är mest cynisk när han avisar henne när han har blivit arresterade. Brie är en intelligent vackert och spirituell kvinnan som inte kan få en män eftersom den manlig som hade ständigt propageras av Hollywood finns inte. Samma gäller den vanliga ångestfyllda Kate Dibinasky spelade så väl av Jennifer Lawrence. Hon är den person som lyckas inte att övertyga alla och blir sviken på ett sådan grymmast sätt av Philip gestalt av den indisk brittiska skådespelaren Himesh Patel . Kate är inte trevlig nästan paradoxal och det som blir utmärk för henne är att till slut hittar kärlek med den vackra och romantiska Jule spelade mycket väl även om skådespelaren var inte den lämpligaste val Timothée Hal Chalame. Hon möter honom när hon har degraderas till att arbeta på ett snabbt köp. Det är en nästan hemlös snacker i den övre tonåret som till slut misslyckas med allt fast han gör det så bra. En roll som jag anser vara en av dem bättre och även roligaste. Samma är det med Teddy Oglethorpe spelade mycket bra av den afro amerikanska skådespelaren. Han har i ett utmärk film manuset många bra repliker blanda annat den när han blir tagen av polisen och påminner att det är inte fel att ha afro ursprung.  En film som vill säga mycket i slutet även för mycket men mera än sevärd

Robert Fogelberg Rota



Inte så bra som det kunde ha varit

Tyvärr klippningen och några fel förstör en bra film

Titel Batlle of the bulge

Regi Steven Luke

Medverkande Steven luke

Svensk distribution Cmore

Betyg C

Mellan dem

M sista månade under 1944 och dem första under 1945 i den snötäckta landskap av Ardennerna USA vann ett slag som  deras militär historia håller samma plats som Waterloo för dem britterna eller Breintefell för svenskar den absoluta triumfen. Man måste tillägna att slaget inte var avgörande och många människor skulle dö fast amerikanarna utan flygvapen mot bättre utrustade och högst motiverade tyska styrkor av högst indoktrinerade Waffen SS. Just nu när USA bråkar med Ryssland och när man hade ett pinsamt nederlag i Afghanistan detta slag blir nästan episk och för ett nostalgi klang. Jag vill påminna att många filmer har tillägnas som Robert Aldric ”Atacck” från 1956 som hade ett pacifistisk klang eller Sydney polack äventyr Keep the Castle och inte minst Ken Annakin ”Batle of the budge” e klolasal som var så fel i den historiska rekvisita som Ike Eisenhower vid denna tiden president gick ute ifrån biografer   Steven Luke är bra i att regissera dessa känslomässiga historia och har faktisk i samarbete med filmfotografen Joseph Loeffler att föra fram den lilla människan perspektiv från ingenjörtrupper  löjtnanten Cappa som han spear eller en annan fänrik caporal Pesce som spelas av Casey Sill. Det är inte kända skådeseplaren men personer som är naturliga och känner vikten av historia. Allt detta följs även av ett utmärk musikalisk stycken av Nick De Felice och av ett extremt bra skådesperi av dem afro amerikanska soldater Dessa som fotografi som ges av Eric m. Johnson i kläderna av Sergnet Haris . Dessa är roliga sympatiska medverkade att landet USA känns inte igen i dem men även att dem nazister som dem kämpar emot är onskan personifieras. Afro amerikanska soldater under dessa sisat månade av 1944 1945 fick lyda ett enormt blod spela under nazismen Ardennerna och även av italienska fascister i förr västar Italien. Deras offrande var så stark och en av dem bösta skådespelaren är just Priavte Jex spelade mycket väl av Darrin Barber som verkar en yngre Morgan Ferman. Observera att dessa afro amerikaner ofta slaktades av nazisterna och man inte ens undersökt brottet mot dem Tyvärr filmen har ett helt stor fel del Alison Berg klippningen som är adels för lite utsök adels för lite påtänkta adels frö statisk. Jag förstör att Steven Luke vill även citera många av dem ryska eller sovjetiska krigs filmer med en statisk bild på krig men det blir lite för statisk lite för stillastående och svårt att uppskatta den att få den att ses intressant. Samma gäller för en av Ardena offensivernas stora trauma faktum att tyskar hade inflaterar många commando trupper med amerikansk uniform av militär polis som här spelas av Austin Nelson. Det är en adels för svag roll som den av Billy Zane som presnetera en porträtt likade generaler Bredy den Walighton av the battle of the Budge. Jag är ännu mindre förtjust i Tom Berenger i kläder av    Major mcCuller. Det finns även en citat till en modern film med ett Scherman stridsvagn som är samma som finns i Furry som kan inte röra sig och i vilken det finns en Jeremy Michael Pereira som verkar ett sämre kopia av Bard Pitt fantastiska roll. Istället filmen presentera någonting så ovanligt som en kvinnlig sjuksköterska officeraren Mary spelade av Brittany Benjamin. Det är en liten men bra roll i en film som har goda premisser men lyckas inte att slutföra dem

Robert Fogelberg Rota

En psykologisk resan till Murmansk

Bra eller dålig eller båda två

Tittel Kupe nr &

Regi Juho Kuosmanen

Medverkande Yuriy Borisov Seidi Haarla

Sevnsk distribution Folekts Bio

Betyg B +

Folkets bio ör en adels utmärk institution som har valt att presentera filmer som är svår föga kommersiella och även extremt vackra . det är filmen som för oss tillbaka til lden film som var fattig när det gäller medel men rik när det gäller innehållet full av ett slags asketisk estetik. Filmen som började med Cral Theodor Dreyers ideer och senare försatt med den nya saklighten den relaitiska expressionismen och Neorelaisemn samt den allt jämt diskuterade Cinema Veritè. Juho Kuosmane film som är en bearbetning av Rosa Liksom roman kan skreiva sig till dessa gemensam nämnaren. Den är en road movie eller den har denna temat som tar oss med ett utmärk klippningen till en resan som är även psykologisk i ett överfyllt gammal modig men inte allt för sjaskig rysk tog mellan  Moskva och Murmansk genom den delen av Ryssland som är i själva verket finsk Karelen men vill vara rysk, jag återkommer till det. Förutom faktum att det är en rysk talande film som distribueras när Ryssland och Väst kommer snart att kriga i Ukriana den har ett yppelig utmärk klippning av Jussi Rautaniemi som låter oss var bokstavlig i den tåg i den bil axel mot axel men huvudroller innehaverska utan att vara ryckig och är naturlig på grund att den är så väl studerade.. Tyvärr är film foto för vilken ansvara Janni- pettri Passi inet interesnat grå men inte brutal nära verklighten men inte åtminstonde för mig interessant . I centrum av berättelsen finns en timid , intelligent själv ständigt lagom bitckei Laura som spelas mycket väl av Seiidei Hararala. Hon är en finsk arkeologisk student som bör i Ryssland i Moskva och har en förhållande med den vackra och sofistikerade Irina presenterade mera än gestaltade av Dinara Drukarova. Det är bevis för ett slags kärlek och fascination som den finska kulturen har mott Ryssland. Observeras att filmen spelas inte idag men under Elesin tiden när Ryssland var ett bräcklig men demokratisk och man var fortfarande ganska öppet för HTBQ frågor någonting som idag ör helt annrolunda. Tyvärr Irina vilken bekräftas av hennes vänner är enbart förälskade i sig själv och hon strutar i laura som möter kärlek vid första ögonkastet i person av Ljoha. Denne spelas av Yul Brinner barnbarn Yuriy Borisov vid första ögonkastet Ljubaen saklig mans gris rent av barnslig och det ses även hur den blir mer och mer uppbyggd den scen som presentera honom lite mer sympatisk när han blir svartsjuk på Tim den finska turist spelade av Pekka Haupenanem  lång statlig och till försåt ögonkast känslig och kultiverade.  Han verkar ha allting som saknas av Ljuba och lite i taget börjar vi att förstår att Ljuba är förälskade på riktig. Den karaktär först vulgär som bara utrycker sig med tumma slogan segr mot fascismen  och ständigt super är ett slags mask till en känslig rent av poetisk som senare är den enda som kommer nära Laura och även sätter sig själv ifar. Det finns två scener som utrycker mycket väl när laura talar med turister i tofflor vid en tåg station försöker han att leka fotboll med snö eller när han talr med ett barn. Det är just episodiet när Ljuba tar laura till en gumman som bör i petrozovok (dess erövring under försättnings krig var Finland största militära seger någonsin) till en gumma Nadia spelade av Nadezhda Kulakova verkar inte ha någon som helst kontakt med resten av filmen men i själva viktig den är viktig eftersom den förbereder oss till det som är filmens temat skojande av dess ursprung. Et ses i dem för mig viktigaste scener efter Murmansk en tråkig stad med den tråkiga receptionisten spelade av Polina Augt till den mäktiga is havet. Det är scener som visar en poetisk film karaktär. En verk som är väldigt intressant och förtjänst att ses.

Robert Fogelberg Rota

Ciao Monica

La morte dell’attrice con A maiuscola italiana

purtroppo dopo una malatia lunga é difficile moica vitti ci ha lasciato. Nata Maria Luisa Ceccarini da padre romano e madre bolognese chaimata fin da piccola sette vestitini pe rla mai a provare abiti é stata fino al 2001 non era più attiva. La carriera di Monica Vitti è stata uan delle migliori e spesso viene divisa in due fasi la prima più impegnata con il sodalizio soprattutto umano con Michelangelo Antonioni. Dal timido esordio della notta dove bruna irriconoscibile si muove in uan roma notturna che non è quella cgamorosa e spettacolare di Federico Fellini 8si anche qui c’è marcello mastroiandi)  nella Dolce Vita a quello che per me fu la vera consacrazion dopo anche l’apaprizione in “L’avventura” e “l’eclisi”. È  una storia d’amor eimpossibile tra un cinico e per altro cafone agente di borsa Pietro uno dei migliori ruoli di Alani Delone con tutto il suo fascino sinistro +e Vittoria uan figlia della borghesia bene con una madre divertente e autoritaria interpreta da lidia Brignone. Tutto sembra funzionare alla perfezione dalla fotografia di Gianni di venarzo grandissimo interprete del bianco e nero al montaggio di Erlado di Roma e Monica Vitti sfonda lo schermo con la sua naturalezza nei paesaggi spetrali e geometrici di De Chiurico ma veri unici in quella che è Roma. Secondo me il film chiude quasi il neo realismo interni esterni di un’Italia che sta cambiando. La realtá è vera ma rappresentata ed è una realtà esteriore specchio dell’interno. Il rapporto si capvolgera con il capolavoro assoluto di Antonioni che è “Deserto Rosso” Questo è un film dove il passaggio psichico della protagonista una donna insoddisfatta Giuliana di un direttore industriale Ugo Carlo Chionetti perfetto  si trova suo malgrado insoddisfatta non si sa perché o per come e conosce un in geniere triestino che è Richard Harris. Il divo irlandese è trasformato in un personaggio normale quasi schiatto ma sempre erotico precisamente come Giuliano splendidamente fotografata da Carolo ponto e il montaggio di Eraldo da Roma divenne poesia da celluloide. Non il trasferimento della lirica sulla cinema ma il cinema con la sua poesia fatta di quotidianità e trascendenza. Abbiamo una serie di situazioni presentati da un personaggio femminile a volte depressa irritante ma anche viva allegra con una nostalgia nella scena dove racconta quello che è successo . Diviene un saggio di recitazione d’identificazione è purtroppo tutti gli altri seppure bellissimi film di Antognioni son s’avvicinano mai perché non hanno Monica. Tranne un’eccezione  Dopo questo film Monica  Vitti torna a rivestire i panni da attrice brillante in alcuni film riusciti benissimo come “Il disco Volante” di Tito Brass opera molto anarchoca a “la ragazza con la pistola” ma anche nel primo colossal tratto da un fumetto “Modestly Blaise la bellissima che uccide” per la regia scanzonata e anche inaspata di Joseph Losely. Questo film con scene surreali lo sbarco degli arabi da mezzi da sbarco è pieno di grandi attori come dirk Bogarde perfetto nel ruolo del vilain e Terence Stampun film che si rimpossessa sia dell’erotiso lontano anni luci dalla volgarità di molti altri prodotti e della vena canzonatoria popolare che vedremo ancora meglio espressa in “la Tosca “ di luigi magni. Con il vero Pasquino storico roamno de roma la vicenda sentimentale anticlericale e patriotica di Giacomo Puccini e la novella romantica  vine trasferita tra il popolo che lo ha reso. Non è una parodia ma un riportare nel suo giusto contesto storico un ‘opera di questo tipo e farlo al meglio. Tosca diviene la donna generosa popolana ma anche piú aristocratica degli aristocratici che si muove tra rivoluzionari da salotto come Cavoradorsi Proietti o Angiolotti Umberto Orsini terribili capi di polizia Scarpia un Gassman quasi satanico ma non per questo meno divertente e un grande monsignore che è la stessa romanità in Aldo Fabrizi. Le musiche di Tovajoli, la fotografia di Franco di giacomo e il montaggio di Ruggiero Mastroianni fanno di questo lavoro un film popolare e finissimo ancora più vero grazie A Monica Vitti eroina per sbaglio , assassina e suicida nel nome dell’amore. Un’opera eccellente che mi permette di aprire la parte finale che è il sodalizio di Monica Vitti con alberto Albertone Sordi. Anche lui come lei d’estrazione borghese riuscirono a mettere a nudo le aspirazioni nel ridicolo in Io so che tu sai che lei sa dove Sordi si mostra anche un regista finissimo con uan fotografia bellissima si Sergio D’ofizzi a nel 1982 anno magico quando la nazionale italien vinse il primo mondiale   democratico e “polvere di Stelle” dove Sordi intepreta un capocomico Mimmo e la Viti al soubrete dea che si muovono in uan fotografia di Francesco Di Giacomo coadiuvata dal montaggio Raimondo Crociani che ricorda la calligrafia dei telefoni bainchi ma anche la brutalità impregnata di lirica  del Neo realismo di Roselini e De Sica. Ho ricordato personaggi borghesi ma Monica vita fu anche in grado d’intretare un personaggio veramente popolare del sotto proletariato in “Dramma della gelosia particolari della cronaca2 di Ettore Scola film bellissimo con la fotografia di Cralo Di Palma e il montaggio di Alberto Gallitti dove Adelaide Ciaffrocchi famme fatale suo malgrado e contesa tra un Marcello mastroani sognatore disiluso è un Ginacarlo Giannini dolce e poetico. Un film bello come una fara di Pierot nel tetaro dei founaboul Proprio a Parigi Monica Viti in Il fantasma della libertá un film stupendo di Bunule e ritornerá con Antonioni in un film che ricorda l’opera di Freud Il mistero di Oberwarld dove interpreta una regina. Per finire non comprendo come mai registi come Fellini , Pasolini e Cavani non abbiamo deciso di utilizzarla un saluto ciao Monica

Robert Fogelberg Rota

L'olocausto visto dalla parte dei carnefici

Il dolore

Ma sono i carnefici le figure più interessnati

Tittolo lezione di Persiano

Regia Valdimir Paral

Intepreti

Voto capolavoro

Distrubuzione Sai 1

La giornata della memmoria é un giorno che diviene sempre più importante . oggi in europa alla vigilia (speriamo di no) di unan grande guerra convenzionale e con una pandemia che non accena a passare ci troviamo a ricordare sempre di più l’Olocausto uan tragedia immane. Milioni di persone solo per quello che erano e parecchie volte come nel caso degli israeliti per quello che erano i loro genitori si tovarono massacrati torturati da miglia di viliacchi. Forse qualcuno potà obbietare che lezioni di persiano sia un film molto semplice convenzionale per quello che riguarda il linguaggio cinematografico nel quale speica una fotografia bella ma anche austera con un senso di colore quadrato di Vladislav Opelyants e un montaggio esenziale quasi scolastico che predilige in campi lunghi da parte di Vessela Martschewski ma si tratta invece di un film con alcune carateristiche molto precise sia nel linguaggio che nella sceneggiatura. Il linguaggio é quello classico colorazioni contrasti forti che si trovano in molti altri film ma anche in parecchie altre serie televisive ambienatte in questo periodo e una ricerca formale per quello cheè läambiente pscicologico e non solo fisico. La storia é semplice un personaggio senza nome abbastanza timido ma capace di entrare doppiamente in un ruolo quello prima del belga con un padre persiano un Nahuel Pérez Biscayar che ricorda redmand Bary nell’indimenticabile inteoretazioen di Rayan O*neal in “Barry Lyndon” che s’inventa una lingua ma anche dell’uomo pronto a cavarsela contro tutto e tutti. Da notare che nonostante la dignità la sua simpatia Reza non è solo un personaggio positivo ma anche un personaggio vero capace anche di tenere la dignità ma perderla come quando cambia se stesso la sua identità totalmente capendo quello che deve fare e come lo deve fare. Gunther Kock  interpretato benissimo da Lars Eidinger è un personaggio simie. Formale sicuro di se preciso fino al midollo sembrerebbe a tutti gli effetti il tipico ufficiale tedesco crudele violento e freddo ma a poco a poco in un ambiente che è parecchio psicologico scopriamo la verità. Un ‘infanzia difficile i rapporti con il fratello e il padre e il cibo. Il posto che ha ottenuto il prestigio sociale dipendono sempre e comunque solo a seconda di una semplice posizione che è quella del cuoco. Non ha in quel ambiente tutto sommato per le SS protetto basta vedere il comandate un bravisismo Alexander Beyer  dove possono fare tutto o quasi nessuna relazione tanto che ci si immagina che lui è interessato anche sessualmente a Reza. L’avversario è il freddo burocratico e libidinoso. Uno dei pregi nella drammaturgia e il rendere con un sistema molto simile a quello di un sasso che gettata in uno specchio d’acqua numerose stori concentriche che sono quegli degli altri personaggi come la spietata Elsa una bravisisma Leonie Benesch (la scena quando mette la mano di una prigioniera su un fornello e di una cattiveria luciferina) ma anche delusa e soprattutto molesta ausiliare delle SS Peggio di lei c’é solo l’infame Janna una Luisa-Céline Gaffron: barva e inetnsa . Ha tutte le due parte quella di una giovane colpita da un molestatore ma anche quella criminale N´max un Jonas Nay ufficiale delle SS. Un qualcosa di molto peggio è il giovane soldato SS un vigliacco imboscato che trova solo nell’odio e nella voglia di potere e nel antisemitismo la sua realizzazione. Si tratta di un personaggio crudele razzista t e senza fascino stupendamente interpretato forse il ruolo migliore. Sembra un eichman almeno nella lettura che Hannah Arent aveva dato del celeberrimo criminale di guerra come la banalità del male. Tanto antipatico tirannico nella sua vigliaccheria che l’altro soldato l’amburghese diviene a tratti anche simpati David Schütter co. Ma sono pur sempre due ragazzini che sanno conoscono la veritá che il servizio in un campo di concentramento è molto più semplice molto più conveniente che il servizio al fronte. L’olocausto diviene in “Lezione di Persinao “ terribile perché è grigio , quotidiano e meschino. Basta confrontare questo con il giovane amante tedesco  karl un bravissmo Gianni Garko in “Kapò`” il primo film che inizia a essere una memoria. Un olocausto dove anche un povero pilota inglese ma con aspetti fisici persiani viene ucisso da un guappo bel ruolo che ricorda quello di Pasqaulino sette beelzze. Se film come Schilder List, la vita è bella ma soprattutto il bellissimo il falsario avevano sempre una certa dosse di speranza questa manca in Lexioni di Persiano. Il film più simile secondo me è sicuramente “Il bambino con il pigiama a righe che è uno dei pochi in cui tutto e anche forzato. Un film da vedere e rivedere e che ci prende con la sua bellezza ma che suscita in noi anche degli odi e uno schifo per questo processo storico dove alcuni vigliacchi fecero di un ideologia schifosa  la maniera per fare notare le loro perversioni,.

Robert Fogelberg Rota

Så bra som det kan bli

Xavier Giannoli gör en Stanley Kubrick

Titel Lost Illussion

Regi Xavier Giannoli

Medverkande Benjamin Voisin Cecilie de France  Gerard Depardieu Xavier Donald

Betyg Mästerverk

Få filmer  har varit så historiska att trots ett utmärk teknik dem verkar har inspelade på den tiden i vilken dess förlagt har skrivit eler inspelats. För mig det fanns bara två exempel den magnifika Barry Lyndon Stanley Kubrick opera omnia och Jerzy Kawalerowicz ”Pharaon”. N finns det också Xavier Giannoli ”Öost illusion” som ger ett mycket övertygande och utsök bild av den franska 1800 talet första hälften en tid med den berömda boulevard des crimes och i vilken för andra gången den först  var två generation tidigare Frankrike blev ett media samhället. I händelserna centrum finns en ung kille könslig och romantisk  poet kallade Lucien Chardon, dit Lucien de Rubempré spelad av Benjamin Voisin ett slags son till den unge Werther intresserade i den moderna litteratur som Sir Walter Scott som fantisera av kärleken med stor K och av att ha haft ett adlig mor. Under denna tid Frankrike var ett klass samhället i vilken dem adliga var extremt handlings kraftiga för att kunna få tillbaka dem privilegier som dem hade förlorat med revolutionen o h Napoleons krig. Nästan utan någon som helst tid presenterade av ett biskop blir han kär i den vackra baronessan . Louise de Bargeton.spelade av Cecile de france äldre än honom. Efter att hennes make ställde till en stor scen blir den unga poeten indragen i den vackra parisiska livet ett stad av virvel spel och bubblande full av liv och precis som den nästan samtida Pip i Charles Dikens ”Lysande utsikter” är möte med dem översamhälls saft helt förödande för …det ses tydligt i möte med den första fiende Nathan  D’Anastasio spelade med klass och charm av den ytterst begåvad Xavier donald och markisen. D’espalad spelade på ett ytterst irriterade och osympatisk sätt av Jeanne Balibar. Hon kan inte tillåta av ett poet lyckas om han är inte helt adlig och slut presnetation av henne med ett falk like en Elenord av Aquitain är en lite mästerverk när det gäller Christophe Beaucarne fotografi och inte minst den klippningen extremt aggressiv av Riwanon Le Beller som lyckas att skapa en sådan känslan av karaktärer som kommer ute och inne i dessa målningar och i denna liv som när det gäller den unga Lucien . Dom dem två adelskvinnor påminner om den bild av medeltiden som gärna ville presenteras av restauration aristokrater vad som är verkligen är den dekadenta brottsliga paris en stad vad som påpekar av Etien Decopur minner (filmen viar den pubbliken som såg den stora publiken i Paradisen barn den oförglömliga mästerverk av Marcel Cabes) är mentor till Luis är Etienne Lousteau spelade mycket väl av Vincent Lacoste, Full ytlig och missbrukare även han kommer att drabbats precis som aristokrater av avundsjukan för Luis. Han kommer från en liten stad Dingon och lcier blir bättre än honom i allt den kvickna pennan  som kommer att förstöra honom och även relaktion med skådespelerskor för Etiene den feta och tämligen obegåvade Florin spelade av Candice Bouchet medan för Lucien en av dem få vänliga och känsliga personer Coaraline som är gestaltad av Salomé Dewaels . denna är i hennes enkelhet och enfald den person som påminner mest av den romantiska hjältinnan som dör för karelsk och på grund av kärelk. En av dem grymmaste scener är när tack var den elaka och fulla version av den folk käre Louis DeFounes Singali spelade helt fantastisk av Jean-François Stévenin och hans professionella visslare förstår henne. Detta är när dem spelar racin mot vars byst man tränade att kasta tomater. Dessa scener är även en allegori för dagens social medialt samhället fulla av haters som förstör så mycket för så mänga av oss. Det är en svårt och hård scen av ett osympatisk karaktär som vi kan trots allt även förstå eftersom han lever för pengar men har gjort det till en ideal precis son direktören av en av dem liberala tidningar Finot spelade av Louis-Do de Lencquesaing. Det är en personlighet som i grund har ett ideal den liberala sammhället men ser och lever enbart för ykliga principer. I ett sådan film som leker mycket med symmetriska karaktär dem två personligheter som speglar honom är onekligen parfymerar Camuls spelade av Jean-Marie Frin  men mest den analfabeter förläggaren och före detta frukt och grönslag försäljaren Dauriat spelade av Gérard Depardieu. Han är först och främst en personlighet en symbol som lever i överflöde i palais royal omringade av gator prostituerade och så äcklig en hel kropp. Givetvis Depardieu en av dem mest begåvade men även kontroversiella personligheter i den ärorika franska skådespeleri historia lyckas utmärk och vi är glada när åtminstone tillfällig Lucier förödmjuka honom. Fast en av filmens stora kvalitet är även den skådespelaren som lyckas att presentera önskan personifierade  le baron de Chätele spelade av André Marcon som får smeknamnet  kalkonen från Augueln. Den franska regionen från vilken Lucien kommer.    I början Baronen verkar ett förvisso själv god äldre älskaren och även en far gestalt till Lucien men sen han visar sitt riktiga jaget enbart ambition makten för maktens skuld. Em film som säger så mycket om en gången tid men mest av vår samtid precis som Andrej Tarkovskij enorma ”Andrej Rubev”

Robert Fogelberg Rota

Un film stupendo

Miriam leone una vera diva

Titolo Diabolik

Regia mario e Antonio Manetti

Intepreti Miriam leone

Distribuzione Circuito genova e 01 disistribution

Voto capolavoro

Sinceramente non essendo un super fnas di Diabolik avevo poche idee di come poteva essere un film su questo ma sono così sodisfatto di aver visto un fim così bello ben fatto che forse ha una sola scena sbagliata quando un Diabolik vestito da Giko il coraiceo poliziotto e nemico spiega a Lady Kant che tutti possono essere il famoso ladro ma non vediamo gli occhi dei personaggi nominati. La fotografia di Francesco Armitrano é stupenda bellissima in tutto piena sia di una stilizzazione ma anche un richiamo a quegli che erano i mitici Anni Sessanta in Italia anni pieni di fiducia nel futuro ricchezza e voglia di vivere anni visti tramite gli spot pubblicitari ciati oltre che lo schermo diviso in due da un magnifico lavoro del direttore della fotografia Federico Amitrano e dal montatore Federico Maria Mareschi. Sono bravissimi riescono a portare questo periodo storico in auge farcelo apprezzare e a ricordare il lavoro il linguaggio di un montaggio duro ma ritmico con l’ottima colona sonora di de Scalzi e la stilizzazione della violenza i colteli da lancio di Diabolik che ricordano il migliore Kurosawa quello di Yojmbo. Diabolik é forse il cattivo l'antieroe frddo coem dottor Mabuse ma godereccio coem James Bond che ci mostra tutta la capacità recitativa per giunta enorme di luca martinelli. Frddo spietato senza nessuna emozione imobile molto simile agli angeli caduti di melville e sia un buon marito assente e coscienzioso della povera Elisabeth Gray (tutti nomi di facciata quando il film é ambientato chiaramente in Italia e parla ) interpretata benissimo da serena Rossi frigida ma anche amante tenero per Eva kant. Myriam leone é forse la più bella donna in Italia che sembra uscita da un quadro di Parmigianino ma anche dura fredda calcolatrice la vera nipote della Kim Novak di Vertigo però anche forte decisa senza scrupoli e senza nessun valore per la vita umana dai poveri poliziotti che vengono addirittura cassati da o dal povero Roberto luca di Giordano. Mentre i travestimenti di diabolik sono maschere simili alle facce degli assasini di trono di spade (ricordo che Diabiloik é più vecchio dell'epopea di Maritin) quegli di Eva sono psicologici ruoli presi quello della Diva , della cantante che vediamo nelle foto sono veri sono la sua stessa pscicolgia complicata- é una donna bellissima pericolosa, anticonformista é di una rara capacitá. Ginko é uno dei terzi poli polittoto elegante ma grigio di personalitá anche lui freddo che vuole ottenere sempre tutto in maniera corretta giusta senza mai sbagliare. Si tratta di un bel ruolo che Matsradea fa con capacita tecnica , carisma e forza ma uan forza tranquilla e lo si vede in un ‘occasione particolare quando interroga la segretaria del ministro Callon una bravissima Vanessa Scalera  in un ruolo che la fa anche se piccolo la vera erede di anna magnini. Un film così eelgante come i vestiti di Eva e i gioilli ha bisogno di essere perfetto anche nei ruoli piccoli dal direttore dell'albergo interpretato da un sempre piacevole Roberto Citran atore caraterista a Claudia Gerini coem la signora morell nelle scene di uan Como o Svizzera dove abbiamo un ruolo quasi gaddiano quello dell’ispettore di provincia Davide Devenut un abiusca impresto al crimine e un bravo palmer Davide Devenut . Questi forse é un attore non super in parte ma bravissimo pieno anche lui di eleganza anche se non di forza. Un film che ci fa sognare che presenta degli anni i Sessanta importantissimi sopratutto per l’italia. Se Diabolik é un cattivo callon interpretato da Alessandro Roja, é un pessimo un gramo. Sesista molesttaore pieno tronfio della sua posizione ´crudele quasi quanto Diabolik é forse la sua fine é anche eccessiva la ghigliottina. Un film stupendo che ci mostra quando e come sia buono il cinema italiano

Robert Fogelberg Rota

Luke Evans é stupendo come Gaston

Un dolce roco in salsa alzazia

Titolo la la bella e la bestia

regia

Interpreti Emma Wtason

Distribuzione Rai

Voto A

poche fiabe sono così nel loro tempo e per questo affascinati come la Bella e la besia e in una versione molto controversa anche per la presenza di personaggi dichiaratamente gay ceh ricorda nella sua magia il classico di jaques Cocetau. Se la magia di Ciceau era quella di un amrionetista anche quella di é da marionettista ma computerizzato e tutte le più grandi fnatsie divengono presnti. Lo si vede in alcuni dei personaggi come la cameriera spolverina la simpatica teliera intepreta da Emma Tghomson o il suo dolce e il figlio birichino. Belisisma nei suoi giochi di chiari scuri la fotografia di Tobias A. Schliessler come anche il montaggio di Virginia Katz capace di dare a volte una forza e scene di notevole impatto spettacolare come quando la cantate credenza Audra McDonald prima veste l’eroina e poi :  Il tutto é condito da un qualcosa la ricreazione di un rocco un po’ francese e un po’ tedesco forse più il secondo che si nota in uno dei ruoli più spetaccoalri lumiere un Edward Mac Gregor bravissimo r spiritoso Edward Mac Gregor che fa duetti belisismi con maetero Credenza che é un altrettanto strepitoso Stanley Tucci .la fibaba é tale pr via del ruole dell’eroina che qui non rompe ma restaura l’equilibrio belle una bravissima Emma Wtason in un ruolo maturo anche nella scena del ritorno al passato un ruolo che ha un doppio un gioco con una simmetria cosi carico nel 1700 presentato da Harriet Jane Morahan, l’incantrarrice che provoca l’inverno e la trasformazione del crudele principe nella bestia Dan Stevens bravissmo sia nel divenatre l’eroe romantico che nell’essere tiranico con kevin Kline aurice un ex pittoire ridotto poco più che a un vagabondo padre di belle. Un ruolo molto buono ricco di un certo fascino ma anche di melanconia che si trova anche in le tont Josh gad bravissimo nella sia semplicità e simpatia . Un ruolo che contrasta con quello che per me é il vero dominatore il cattivo con la m maiuscula nel senso di malvagità Maurice interpretato benissimo anche dal punto di vista fisico da luke Evans. Fanfarone pieno di se crudele ma anche affascinate elegante e bravo nell’uso delle armi potrebbe essere l’eroe ma é anche antipatico pieno di se e pronto a aizzare (qui la scena é una citazione dalla moglie di Frankestein ) e anche profondamente viliacco. Porta il male in uno spettacolo bellissimo e molto divertente che ha tantissimo da dire per tutti

Robert Fogelberg Rota

West Side Story a a tutto tondo

Spildberg si supera

titolo West Side Stry

regia Steven Spildberg

Interpreti Iris Menas  Paloma Garcia-Lee 

distribuzione genovese circuito Genova

Voto Capolavoro

Sono serio forse Steven Spildberg é tra tutti il mio preferito per essere riuscito in quel caldioscopio macchina degli sogni e degli eroi e eroine che é il cienma classico a farci sognare ed é giusto quello che accade nel bellissimo ma anche tristissimo west side Story dove la fotografia di Janusz Zygmunt Kamińsk é bellissima abbagliante come il montaggio di Michale Kahn e saran Broshar che da soli restaura tutto anche la carica critica e sociale di questo capolavoro.. Essebdo un muscila la musica bellissima tra una melodia da operetta e un jazzz sperimentale di Leonard Bernstein viene eseguita modernizzata e anche un po’ corretta da David Newman. La storia é anche o forse sopratutto una critica sociale al commercialistico sistema statunitense alla speculazione edilizia che vuole allontanare i miserabili e alla lotta tra poveri e a un tema quello del razzismo. Le due gangs quella che anche se molto meno brutale ricorda quella dei nativi americani nel meraviglioso “Ganges di New York “ dei nativi i Jet e gli snarks emigrati ma anche loro americani da puertorico. Peró se Scorses più violento ma molto meno cinico e sarcastico di Spildberg presentava anche la grande america del domani qui siamo già in un America che spazza sotto lo zerbino gli indesiderabili e sfrutta tutto é tutti. Precisamente come nel Campiello di Carlo Goldoni siamo in una commedia in un’opera d’arte totale dove tutto e tutti hanno un uguale importanza dalla lescica budger inetpretta da Iris Menas  che vuole diventare un tepista e mena coem Tyson a quel personaggio che sembra uscito da uan sceneggiata napoletana Chino il portoricano per bene intepretato da Josh Andrés Rivera che alla fine diventerá anche lui per colpa del quartiere un assasino. Un ruolo che potrebbe essere piccolo forse ridicolo ma che l’attore ben guidato da Spildberg misurato al punto giusto ma anche pieno di uan grande capacitá fisica porta a essere fondamentale importante pieno di vita e sopratutto di varie sfacettaure. Chino sembra volersi adeguare al monto degli yankes degli odiati gringos ma gli odia gli disprezza con tutto il cuore gli considera dei parvenu degli individui pessimi che odiano e masscarano tutto e tutti. Lo stesso vale per Ania la belezza del quartiere la ragazza che ricorda flessuosa una delle dive del magico cienma degli Anni Cinquanta del secolo passato intepretta da Ariana DeBose . Flesuosao e lei che canta i want live in America in un balletto che più che la beleza anche un po’ kish dei musical del MG ricorda il meraviglioso Les Parapluies de Cherbourg di Jaques Demy duetta con l’amante Bernardo . Il ruolo di David Alvarez  un ispanico nativo del Canda francese é uno dei ruoli più difficili ma anche più belli di tutto il film. Si tratta di un pugile un efimeo jack lamota ingetilito che prende cura di una comunità che ha un amore sincero sia per la compagna ma anche per la sorella protetivo nei confronti di Chino ma anche un vero razzista. Pieno di disprezzo er il yankys vediamo il timido professore e con un odio per chi é sotto di lui. Ricorda il personaggio di Tebaldo in quella storia che é forse all’origine di West Side story Romeo e Giulia di William Shakespeare ma sopratutto grazie David Alvarez  diviene molto più complesso. Giulia o meglio Maria che è intercetta da Rachel Zegler una bellezza timida gentile ma forte piena di vita e anche capace senza urlare di mettere sia il fratello Berando che tony alla Berlina . È un ruolo poetico con una forza ma anche una comicità tipica di quello che é il teatro fisico quasi da circo di mejerhold o d’avanguardia come la scena bellissima nei grandi magazzini . La poesia bellissima immortale si vede bene in due occasioni la prima nell incontrio dal balcone ma anche nella dichiarazione d’amore in un museo in un chiostro. Il personaggio più vicino e la vecchia portoricana forse la prima arrivata in un quartiere di sbandati “bianchi” o meglio euroepei Valentina interpreta con garbo e intelligenza da Rita Moreno . Un ruolo poetico vicinissimo anche a Anton o Tony interpretato da Ansel Elgort . Simile a un Jmes Dead atletico con un pizzico della dolcezza ma anche della pazia dei ruoli di Leonardo Di Caprio si tratta di un roemo di uno slum ma pur sempre di un romeo. Bello, tenebroso, gentile ma anche pieno di una violenza repressa. Sia lui che Berardo non hanno scelto perché fuori dal loro seminato l’attivismo politico. La scena del duello con il coltello e del balletto con la pistola sono pezzi di bravura che funzionano coem un orologio svizzero. Un ruolo che cresce m0ltissimo é quello del Mercuzio della situazione l’amico di Tony Raff incaprettato da Mike Faist . Sarebbe non un gangster ma un delinquente di piccolo cabotaggio irritante per il suo razzismo la sua sfacciataggine e avrebbe tutto per essere felice come la bellezza nordamericana classica Graziella la pantera biondo platinato interpretata da Paloma Garcia-Lee  ma non riesce a uscire da uan spirale negativa. Una scena é particolarmente importante quando compra la pistola da un drogato Rony interpretato da Jamie Harris  . Qiuesti é un Riff in vecchio che non ha fatto niente e incattivito. A differenza di Tony o brado Rif ceca la morte la distruzione anche perché gli é satto tolto tutto anche il suo orgoglio. Il mondo al diffusori é visto dai ragazzi con il mezzo sempre usato dal popolo per difendercsi l’ironio come il numero del comisariato o come l’unica figura paterna che viene vista il sergente Krupe un bravissimo Brian d'Arcy James  ma anche e sopratutto da quello che é il vero nemico. Si tratta del commissario di polizia il tente Schrank un bravissimo e carismatico Corey Stoll . É un burocrate che andrebbe bene i ogni società apparentemente gentile ma pieno di disprezzo nei confronti di tutto e di tutti che nascondo tutto con un sarcasmo che uccide. Ma infondo anche un uomo solo prigioniero di un sistema che punta tutto solo sul profitto. Un vero capolavoro.

Robert Fogelberg Rota

Un'opera di strugente bellezza

Nei mandriani dei un trauma nazionale

Titolo One second

regia Zhang Yimou

Interpreti Zhang Yi

voto A

distribuzione genovese circuito cinema

anche se ambiento durante la rivoluzione culturale il film di Zhang Yimou One second é un film che tratta molto della Cina moderna ma anche di una tematica che interessa moltissime persone ovvero la celebrita a ogni costo. In questo gioiello ambientato nella Mongolia interna con una fotografia di Zhao Xianding che riesce a dare benissimo l’idea di trovarsi in un mondo post apocalittica dove vediamo Zhang Yi un fuggitivo daun campo di rieducazione con un ‘idea fissa vedere per l’ultima volta la figlia morta a causa dell’eccessivo portare dei pesi che incontra una ragazzina bulizzata denutrita e mal messa presentata più che interpretata da Liu Haocun . I primi incontri sono nel montaggio da film d'azione di Yuan Du duri molto forti e giocati su quello che è un dualismo tra quello che vediamo e quello che vedono i protagonisti. Sopratutto il magro rasato a zero per vergogna e denutrito Zhao Yi si vede come un eroe una persona pronta a tutto capace anche in virtù di una buona istruzione e di capacità tecniche il fatto che é un fotografo di capire comprendere le situazioni e vediamo come nel sovraffollato cinema /casa del popolo vine prima maltratto da alcuni giovinastri gli stessi che maltrattano la ragazza l’orfana Li é lo studioso fratellino e poi di coem venga preso da alcuni maldestri a mo ‘ di banda bassotti ma non per questo meno sadici. Il conflitto il film che viene mostrato un ‘epopea spettacolare quanto bombastico sulla guerra di Corea con un attore principale che ricorda l’attuale leder cinese ci aiuta a capire che il cinema non é solo come ha sostenuto lo storico della settima arte Casetti l’occhio del secolo ma anche lo specchio magico é l’uomo contri tutti che vediamo sullo schermo é anche il fuggitivo. Il partito più che dalle crudeli e sgangherate guardie rosse é presentato da Mr Cinema l'esperto di cinema proiezionista doc arrogante e che si prende molto sul serio interpretato da Wei Fan . Mentrte sia la ragazza che il fuggitivo sono autori di un ‘interpretazione molto emotiva Mr cinema é freddo calcolatore arrogante e anche distaccato. Vediamo come in più di un’occasione esige tutto ma ha anche un carisma e uno stato dato dalla sua capacita. Solo dopo che il fuggitivo diventerà violento e arrogante questi prenderà un modo di fare umano giusto e a tratti anche simpatico con la cattura della figlia del fuggitivo in un fotogramma che rappresenta il momento di fama. Questo é tipico anche nella nostra società quando l’apparire sui social media in questo caso un film fa in modo per tutti di vedersi e anche di vedersi molto bene. . Zhang Yimou fa un film a vari livelli critica la rivoluzione culturale ma diviene quasi agiografico (forse anche per via della censura ) del nuovo ordine e sembra avere nostalgia per il cinema quello vero quello fatto di pelliccola di magia sapientemente recuperato dalle donne. Un film poetico duro un ‘opera d’arte autentica rappresentato come un western ma con una poetica e un paesaggio é una drammaticità tipica di un’opera ancora inimitabile “Aurora2 di Frederch Wilhelm Munrau

Robert Fogelberg Rota

Una strana ragnatela

Un film di una noia mortale

Titolo Spider mna no way home

regia Jon Watts

Intepreti maria Tomei

¨distribuzione Cinema Space

Voto D

pochi film che ho visto sono stati così scarsi in tutto come Spider Man no way home. Mentre la fotografia di Mauro Fiore é bella a tratti sopratutto nelle scene del santiario e dello scontro finale della statua della libertà abbastanza bella il montaggio di jeffrey Ford non é accertabile e riporta solo delle situazioni riciclate senza troppa fantasia. Il vero punto dolente é la recitazione l’attore migliore é senza dubbio lavora anche lui riciclando il suo personaggio per altro interessante del Doctor Strange e Benedict Cumberbartch non scrive certo un bel ruolo come nenache Tom Holander che apaprre troppo impagcito troppo poco deciso e anche troppo poco serio sopratutto nelle scene d’azione. Il problema morale nonostante la morte fin troppo drammatica di may parket la bellissima é bravissima Maria Tomerei é buttato lì in un predicozzo che non riesce mai ad andare a genio. Forse sarebbe stato opportuno sia per May che per gli altri riportare in vita anche Iron man sopratutto per Happy personaggio che denota tutta la non capacitá recitativa di Jon Favreau . Lo stesso vale stranamente per Alfred Molina che non convince mai nel ruolo di Octopus più un fenomeno da baraccone coem gli altri mi avete inteso bene tre Spider man che sono Tony Miguela attore che che a malapena é un divo e sopratutto il secondo Spiderman Andrew Russell Garfield che non riesce a non prendersi sul serio. Lo stesso vale per Electro che é forse il ruolo più basso del grande attore Afro Americano Jamie Foox altresi attore per me tra i più talentuosi che non mi convince mai. Ben diverso é il vero “malvagio” che gurada caso é il Goblin intepretato da daniel Defore. Questo ruolo é nella sua malvagità nel suo essere sempre sopra le righe e fa un ruolo che sinceramente riesce anche a piacermi a tratti e farmi dimenticare il resto. Si poteva anche recuperare il ruolo del figlio che poteva essere un quasi perfetto per rilanciare uno dei enfates terrible James Franco. Un ruolo che delude e che non si capisce nessuna delle motivazioni é sicuramente quello dell’uomo sabbia interpretato da Thomas haden Chruch mentre leggermente più convincente é la lucertola Rhys Ifans che possiede atutti gli effetti un certo fascino animalesco. Il film purtroppo é troppo un video game e non ha a sufficenza la misura per la buona recitazione.

Andate a vederlo e fatevi un ‘idea

Robert Fogelberg Rota

Dra till helvette

Den värsta filmen någonsin

Gå till helvete idioter

Titel Hellboy

Regi Neil Marshall

Medverkande David Harbour

Betyg O

För första gången en film med mitt gammal kärleken milla Josevich har trots henne och trots en av mina favorit karaktärer den goda djävulen Hellboy har inte satt mig någon och förutom några humor med David Harbour som delar i denna huvudrollen och lyckas inte att göra något bra den har noll att säga. Svarte är enkelt en manus som är kass och en regissör som är så  arrogant att han tänker kunna slås med ett filmisk geni som Benicio dE Toro. Han tar ingenting från dem äldre filmer och plockar inne en av dem bästa skådespelaren i dagens brittiska välden för att spela rollen som Hellboy far en krigiskt professor Blom spelade av Ian McShane. Visligen den gör denna roll helt utmärk fast det skulle vara en amerikan inte en brittisk skådespelaren. Hela Ossi sällskap som skulle mörda först Hellboy men misslyckas på ett ganska miserabel sätt känns adels för torftiga fulla av stereotyper precis som mexikanaren i början och scener av Hellboy födelsen skulle ha gjort mycket bättre av några blinda schimpanser. Vad som hade varit rolig med Hellboy tidigare filmer var hans interagerade med andra ”monster” och här finns ingenting av det snarare några karaktär så för aldrig Utvecklas från Vivianne som kunde ha varit bättre, till den aggressiva grisen den enda som är bra fotat av Lorenzo Senatore, den brittisk asiatiska säkert agenten och den enda som håller möte är just den unga medium som sen visas en super kraftig hjältinnan. Fast det känns lite besåg att Hellboy kände henne som bebis Sen om han skulle ha varit född på 1590 talet av en aktning till kung Arthur en inte övertygande delen av historia hur gamla är han egentligen. Sen om man tänker efter den äckligaste monster är den Bada Jaka en figur av den ryska folkminnet och filmen slutar med en kamp mot ryssar som är inte ens beväpnade med AK47. Detta gör filmen till en ganska pinsamt antirysk propaganda med en av dem bästa super hjältar. Man skulle kunna tycka att dem enorma demoner som angriper London är lite roliga och visuella men dem känns inte bra. En film som man borde undvika som en pandemi

Robert Fogelberg Rota

En av dem bäsat epiddet

Hur kunde det ha varit

Tittel Invasion

Regi Ciaran Donnelly

Medverkande Jessalyn Gilsig George Blagden Clive StandenEdvid Endre

Svensk distribution CMore

Betyg Mästervekr

Jag är förmodligen inte objektiv men viking är min favorit TV serier någonsin och bland dem bästa episoder dels för dem formella kvalitet när det gäller den snabba rytmiska klippningen av Frank Moiselle och Nuela Moiselle finns även den fotografi av P.J. Dillon som lyckas att ge liv kött och blod till våra förfäder det ses i den mycket övertygande slag som är en viking sköld mur som omringas av många saxiska krigare och slutar med den vikingar bättre krigiska förmågor . Det ses inte minst i dem scener som är inte slag men mera ett familjer drama mellan en avdankade Rollo extremt väl spelade av Clive Standen och hans hustru den sexuella smidiga Siggi so är för mig klockrent i Jessalyn Gilsig gestaltning enklet full av liv och av ett grace som skans av dem klare och mer svårgripbar Aslug spelade av Alyssa Sutherland. Denna före detta modell har skapat åt sig själv en slags bild att vara ett perfekt nästan gudomlig varelsen men visar adels för många osäkerhet och hon även hånas av kund Horik spelade av Donal Logue. Denne är en burdus nästan lite clown liknade figur men extremt kallt intelligent och våldsamhet. Det är under den andra säsongen den stora antagonisten den mest kompletta och han sknaren sinistra charm av Jarl Borg spelade av Thorbjørn Harr. Den gestalt som örs av Thorbjørn Harr verkar ha kommit ut från en nordiska sgan full av hat maniera charmig extremt bra krigare det är den person som har den strategiska förmåga precis som Rgnar Lönbrok. Det vra under hela serien en fantastisk gestalt av en busig lurig och så extremt charmig Travis Fimmel. Under denna säsong rollen förlorade många av hans hårda sätt och vi ser ett mycket bra dialogen med den saxiska kungen Ecbart som är Linus Roache stora roll full av kvick men en mycket raffinerade form grymhet av en kall person. Hans förmåga att köra grymma handlingar som inte försvara Winchester och skicka några av hans vän med slags påminner om dem av Floki mycket som alltid välspelade av Gustaf Skarsgård som är perfekt i denna roll men stor scen närvaro. Fast den mest roliga av alla är Athelstan spelade så bra av av George Blagden. Det är den episoder i vilken han möter en av hans dubbla en munk vilken han var och är full av kraft och ett slags barnslig gölädje. En roll som har motpolen i ett nannat intressant skurken Eldelrund spelade mycket bra av Erldig Ende en fantastisk skådespelaren.

Robert Fogelberg Rota  

Linda ci manchi già

La morte di una grande regista

Linda Wertmûller attiva fino in fondo ha rappresentato con Lilliana Cavani un certo cinema tipicamente italiano dove sia la cultura popolare che quella colta si mischiavano con risultati per lo più stupefacenti. Linda Wertmüller imparentata con alcuni delle più importnati figure della pittura del 1700 nasce da famiglia svizzera ma trapianatata Potenza e Bari ben 90 anni fa. Ben presto stanca di quella che comportava  la vita borghese inizia a esplorare cercare di capire il maschio del Sud. In ambito cinematogrfaico Questo dopo essersi fatta parecchia gavetta con Federico Fellini. Se Felini era un visionario grotesco la visione della Wertmüller é diversa perché parte da un’ altra idea quella della realtá raccontata in maniera naturalista ma anche visionaria dove tutto é possibile. Questo si vede in una storia d’amore bellissima e improbabile come “Travolti da un insolito destino nell'azzurro mare d'agosto” dove nel 1974 riesce a fare recitare il gioco di coppia uomo e donna a due grandi attori Giancarlo Giannini uno degli intepreti italiani piú famosi del metodo d’immersione totale dell’attore chiamato anche metodo Stanislavski e Mariangela Melato Signora del teatro italiano. Il film che ci lascia l’amaro in bocca é una versione tragi comica e anche molto amara della tragedia borghese di August Strindberg “La contessina Giulia”. Dove l’autore svedese titano nell’uso della lingua aveva utilizzato con notevole acume quello che potremo definire come lo spirito elegante della societá della fine del 1800 Linda Wermüller presenta una volgaritá che é tipica di un certo Novecento e che esploderá nel 2000. Ridiamo ma il riso ci resta in gola per un semplice fatto questa volgaritá é anche la nostra, sono i nostri difetti una mschera della nostra insicurezza. Lo si vede anche bene in un ‘altra opera che secondo me é perfettamente riuscitá “Mimì metallurgico ferito nell'onore” dove quello che definiamo come lo slaptish la comicitá fisica diviene sia esilerante che anarchica ma molto ben riuscitá. Le stesse  tematiche che si vedono nel primo film secondo me veramente straordinario  ” I basilischi” dove nel 1963 senza quelle che sono connotazioni di tipo antropologico ma anche una certa dose di disprezzo descrive la provincia meridionale più chiusa ma anche vitale solare con personaggi divertentissimi. Questo quando il Meridione era visto dai più come un mondo strano a parte chiuso e arcaico. Ricordiamo i mutandoni dei protagonisti di “Rocco e i Suoi fratelli “ di Lucchino Visconti oppura la satira per alcuni versi anche odiosa che Murgia e Mario Moniccelli  facevano dell’uomo meridionale in “I solti ignoti”. Linda Wertmüller prende due cose da questi registi la propenzione all’indagine sociologica del milanese e l’ironia la sagagità del toscanaccio. Questo senza la dose di misantropia e di odio tipico dei due forse più illustri colleghi . Comunque il film più bello di tutti resta “Pasqualino sette bellezze” del 1975 dove un Pulcinella detito alla delinquenza si ritrova nell’orrore del campo di sterminio. Il film venne criticato soprattutto da una vecchia guardia di critici come Antisarco una delle migliori penne italiane per essere facilone volgare e abbastanza stupido un giudizio dato anche da un ‘incomprensione di base sulla forza e sulle capacità dell’autrice la sua padronaza di una tecnica “classica” del cienma stravolta e per aver presentato personaggi veri anche meschini forse ma lontani da stereotipi. I tempi  il 1975 era troppo presto per un film di questa portata su questi argomenti e non ci fu quello che si poteva giustamente sperare un premio e l’Oscara arrivò riparatorio alla carriera. Purtroppo Linda Wertmüller divenne anche con il suo look da Mae West intelettuale gli occhialoni un ‘icona dell’Italia del sucesso come l’Avvocato Agneli e venne presto ecclisata da quello che aveva cercato piú o meno di combattere di cercare e analizzare il maschilismo e questo fu anche il problema della sua ultima opera peperoni ripieni e pesci in faccia dove per me Sofia Loren dà il massimo con F. Murray Abraham in un ruolo molto convincente

Robert Fogelberg Rota

Så bra film

Regi Ridely Scott

Medverkande Adam Driver, lady gagga. J Jack Huston Jared Leto

Svensk distribution SF film

Betyg mästerverk

Få regissörer har varit så stabila som Ridley scott och nu med hjälp av den fantastiska fotografi av Dariusz Wolski och ett utsöökt och snabbt klippningen av Claire Willson vi är kastade i ett tid av välförd , optimism och lyx som 1970 till 1900 talet en tjugoår period i vilken utan internet vi såg mer och mer  en demokratisering av samhället. För dem som är uppvakna i Italien Ridely Scott mästerverk blir en del av vårt historia som vi såg . Mycket av filmen är den dramaturgi med ortligt bra musik som arrangerad av Harry Gregson-Williams  som med hjälp av några låtar lyckas att fånga den tiden idéer och känslan. Det är en film om Maurizio Gucci som var en av dem stora förnyaren i mode här spelade med karisma och Närvarå av Adame Driver. Denna gör en komplext karaktär av den som i början och i första ögonkastet verkar vara en timid bok älskande juridik student men visar många sidor. Vi sr hur han med äldre manéret lyckas att förföra Patrizia /lady som visar sen atat vara handlingskraftig även om det är inte den liv som han hade planerat. Man ser det tydligt i dem scener i vilken han möter paolo en mycket duktig Al pacino vid bel agio och lyckas att vinna n brutal match i ”calcio fiorenti” . maurizios liv har tre perioden den när han bör med fadern Aldo sen när han får en ”normal” arbete i ett åkeri och sen i den stora mode världen som han tra med distans ironi och inte minst med ett sebs of humor. Problemet ör att han på grund av kultur av ett vist tilltro på sig själv missförstår Patrizia. Den centrala scen i filmen är när hon presentera henne för fadern Rodolfo en före detta film skådespelaren jeremy irons som verkar vid första en dekadent snopp förvisso levande i ett vackert hus och det som han säger stämmer både mot Maurizio och äevn mot ett helt oigenkändbart Jared Leto i skinnen av Paolo Gucci. Cenne verkad ett tömt malplacerade med är precis som Maurizio är den filosofiska delen av familjen den konstnärliga är presenterad en vackert kollektion och hade många positiva delar. Det ses dels i faktum att han är bra fäktraen och i hustru jenny Gucci en duktig sopran spelade av Florence Andrews. Det är någonting mycket eget i denna filmen som försöker ständigt att visa även starka små rolelr eller statister som marienne Mari Vitinova en av kunderna i new York ett känd italeisnk modell eller den duktiga rumänska Mãdãlina Ghenea som spelar Sofia Loren och inte minst den italienska japanska Jun Ichikawa som en massur för aldo som är al pacino. Den som har överlevt av familjen Gucci har varit extremt irriterade med valet av Pacino fast denne är för mig ett sympatisk karaktärer. Pacino har denna naturlighet gett av studier och av et enorm controll. Aldo är en michael Corleone som lever inte i brottslighet men försöker att leva den goda livet som ses i fmailjen gård. En gård i vilken vi ser fabrizio bentivoglia enbart som ett statist . Aldo precis som Rodolfo är kvar i den gamal för rodolfo en salgs dröm av ett tid som inte finns och för aldo en iver att vara på mode och det är inget tillfällighet att han blir arresterade när han spelas squosh eller yuppies bandy och ser mycket trött ansträngt. Faktum att få ut repliker är ett sätt få pengar det är även en del att visa ett demokratisering. Patrizia som bekant spelas av lady gaga som gör en super roll. Patrizia presenteras som ett någorlunda normal tjej som försöker att ha rolig men efter framgång och lutet i USA tappar hon allting. Vi ser hur hon blir besat och får en depraverade  sierska Pina spelade av Salma Hayek. Det är en komisk roll men allt blir mer allvarlig till den stora slutet. Utan att vara en monster är  Patrizia n person men dåliga sidor rent av omänsklig förutom i hennes kärlek för Maurizio och för dottern Alessandra. Den kvinnan som ersätter henne  poalo Franchi är i Camille Cottin även henne normal även verken klädd eller friserad tjej som har en fördel en riktig uppfostrade. Fast det är inte en helt positiv egenskap som man ser i den som kommer att vara killer för hus Gucci Doemicioc de Sole spelade av Jack Huston. denne skådespelaren gör ett demonisk men ändå sympatisk som lyckas att ta hllting. Det är slående hur han manipulera alla från Maurizio till Tom Ford spelade av en sympatisk Reeve Carneyoch den irakisnak köparen som den enkla killen namir spelade mycket bra av Youssef Kerkour. En roll även den mycket bra och mångsidig

Robert Fogelberg Rota

Regi Ridely Scott

Medverkande Adam Driver, lady gagga. J Jack Huston Jared Leto

Svensk distribution SF film

Betyg mästerverk

Få regissörer har varit så stabila som Ridley scott och nu med hjälp av den fantastiska fotografi av Dariusz Wolski och ett utsöökt och snabbt klippningen av Claire Willson vi är kastade i ett tid av välförd , optimism och lyx som 1970 till 1900 talet en tjugoår period i vilken utan internet vi såg mer och mer  en demokratisering av samhället. För dem som är uppvakna i Italien Ridely Scott mästerverk blir en del av vårt historia som vi såg . Mycket av filmen är den dramaturgi med ortligt bra musik som arrangerad av Harry Gregson-Williams  som med hjälp av några låtar lyckas att fånga den tiden idéer och känslan. Det är en film om Maurizio Gucci som var en av dem stora förnyaren i mode här spelade med karisma och Närvarå av Adame Driver. Denna gör en komplext karaktär av den som i början och i första ögonkastet verkar vara en timid bok älskande juridik student men visar många sidor. Vi sr hur han med äldre manéret lyckas att förföra Patrizia /lady som visar sen atat vara handlingskraftig även om det är inte den liv som han hade planerat. Man ser det tydligt i dem scener i vilken han möter paolo en mycket duktig Al pacino vid bel agio och lyckas att vinna n brutal match i ”calcio fiorenti” . maurizios liv har tre perioden den när han bör med fadern Aldo sen när han får en ”normal” arbete i ett åkeri och sen i den stora mode världen som han tra med distans ironi och inte minst med ett sebs of humor. Problemet ör att han på grund av kultur av ett vist tilltro på sig själv missförstår Patrizia. Den centrala scen i filmen är när hon presentera henne för fadern Rodolfo en före detta film skådespelaren jeremy irons som verkar vid första en dekadent snopp förvisso levande i ett vackert hus och det som han säger stämmer både mot Maurizio och äevn mot ett helt oigenkändbart Jared Leto i skinnen av Paolo Gucci. Cenne verkad ett tömt malplacerade med är precis som Maurizio är den filosofiska delen av familjen den konstnärliga är presenterad en vackert kollektion och hade många positiva delar. Det ses dels i faktum att han är bra fäktraen och i hustru jenny Gucci en duktig sopran spelade av Florence Andrews. Det är någonting mycket eget i denna filmen som försöker ständigt att visa även starka små rolelr eller statister som marienne Mari Vitinova en av kunderna i new York ett känd italeisnk modell eller den duktiga rumänska Mãdãlina Ghenea som spelar Sofia Loren och inte minst den italienska japanska Jun Ichikawa som en massur för aldo som är al pacino. Den som har överlevt av familjen Gucci har varit extremt irriterade med valet av Pacino fast denne är för mig ett sympatisk karaktärer. Pacino har denna naturlighet gett av studier och av et enorm controll. Aldo är en michael Corleone som lever inte i brottslighet men försöker att leva den goda livet som ses i fmailjen gård. En gård i vilken vi ser fabrizio bentivoglia enbart som ett statist . Aldo precis som Rodolfo är kvar i den gamal för rodolfo en salgs dröm av ett tid som inte finns och för aldo en iver att vara på mode och det är inget tillfällighet att han blir arresterade när han spelas squosh eller yuppies bandy och ser mycket trött ansträngt. Faktum att få ut repliker är ett sätt få pengar det är även en del att visa ett demokratisering. Patrizia som bekant spelas av lady gaga som gör en super roll. Patrizia presenteras som ett någorlunda normal tjej som försöker att ha rolig men efter framgång och lutet i USA tappar hon allting. Vi ser hur hon blir besat och får en depraverade  sierska Pina spelade av Salma Hayek. Det är en komisk roll men allt blir mer allvarlig till den stora slutet. Utan att vara en monster är  Patrizia n person men dåliga sidor rent av omänsklig förutom i hennes kärlek för Maurizio och för dottern Alessandra. Den kvinnan som ersätter henne  poalo Franchi är i Camille Cottin även henne normal även verken klädd eller friserad tjej som har en fördel en riktig uppfostrade. Fast det är inte en helt positiv egenskap som man ser i den som kommer att vara killer för hus Gucci Doemicioc de Sole spelade av Jack Huston. denne skådespelaren gör ett demonisk men ändå sympatisk som lyckas att ta hllting. Det är slående hur han manipulera alla från Maurizio till Tom Ford spelade av en sympatisk Reeve Carneyoch den irakisnak köparen som den enkla killen namir spelade mycket bra av Youssef Kerkour. En roll även den mycket bra och mångsidig

Robert Fogelberg Rota

En bra men lite överskattade film

Dessa nordmännen

Titel Världens sämsta människa

Regi Joakim Trier

Medverkande Renate Reinsve Anders Danielsen Lie Herbert Nordrum

Svensk distribution Tri art film Stockholm film festivalne

Betyg B

Jag måste erkänna att en så länge jag inte har sätt någon större poäng med Trier filmer och då menar jag den norska Trier. Men världen sämsta människan även om titel är mycket missvisande är en bra stundvis mycket bra film sympatisk men även mycket pessimist filmen har ett stark elegans på grund av Olivier Bugge Coutté foto och är även mycket bra klipp . I centrum av berättelse står Julie en normal på gymnasiet filtig tjej som lite i taget upptäcker första av det är inte läkare utbildning som hon längtade efter och sen att psykologi var inte hennes grej och till sist att inte ens att försöka att vara fotografen misslyckade och se skaffa sig en förhållande med ett kultur personlighet en tecknaren som är både äldre än henne och har komplicerade vänner. Dessa scener av deras semester är fantastiska och det finns en tråd med andra filmskaparen som har undersök borgerskapet förfall som Ingmar Bergman och Luis Bunuel och även Ruben Östlund men Trier presentera i själva verket osäkra och extremt barnsliga personligheter som har inte gått över tonårs stadier. Precis som många andra ”fiktiva” hjältinnor i konst historia från Mona Lisa till Madame Bovary är även Therese väl spelade av Renate Reinsve likgiltig och verkar drbbats av det som händer som är i själva verket avundsjuka. De som teckans av .. har ingen som helst anknytning till honom som han försöker att säga till ett icke lyssnade feminist under en tv program och har inget som helts förstörelse för honom precis som han har ingen som helst för henne. Anders Danielsen Lie är en person som kan tala men inte kan lyssna och lite i taget vi märker hur pass lik han är till Threses far som är den duktiga August Wilhelm Méd Brenner som är helt frånvarande. Han är frånvarande eftersom han har ett äldre familjer och vi se att han finner mera intressant. Det ironiska är att Therese kommer att bli ihop med ett man som påminner om fadern den tam fattiga Elvig spelade av Herbert Nordrum. Hon träffar honom när hon tvånggestar en fest och det är uppenbart att hans personlighet är mycket men mycket bristfällig  och dessa förhållande blir destruktiv. I början är han ihopp med ett helt ”nromal” titje som upptäcker att hon är samisk Sunniva spelade av den norsk italienska skönheten Maria Grazia Di Meo  som senare blir mer och mer miljö intresserade och engagerade någonting som sappar dålig samvete till Elvyng. Denne efter ett tag bestämmer sig att ha en reaktion eftersom Therese är betydligt lättare som person och mera anspråkslös. Fast hon vill inte vara en sådan person som skall lyckas till varje pris att leva en fullständigt liv. Det finns två scener i vilken film blir nästan magisk när Louis drömmer eller har ett svårt alienation tionation efter att ha rök på och när hon kommer till hennes familjer middag och ser alla hennes förfäder och föregångaren mängder av andra kvinnor som haft olika och svåra problemet. Då både fotografi för vilken ansvara kasper Tuxen och klippningen av Oliver Bugge Couttè flyter perfekt med Ola Fløttums musik. En film som man skall kunna se och njuta av

Robert Fogelberg Rota

Danskar gör ett utmärk tysk krigs film

Så bra som det kan bara bli

Titel Eras i krig

Regi Henrik Ruben Genz

Medverkande Ulrich Thomasen Trine Dyrholm

Svensk distribution Cmore

Betyg mästerverk

Erna och Kalle är en ensamstående mor spelade med klass karisma och behag av Trine Dyrholm och den andra en rätt modern tonårig känslig och full av ångest Kalle spelade av
Sylvester Byder. Problemet är att dem br under 1918 och inte ens i Danmark en land som är deras hemland men bakom den tyska gränsen i Schweiz Holstein och Kalle skall dra ut i kriget för den preussiska armen. Om man besöker världen bästa militär museum i Köpenhamn är man förvända hur pass viktig har dem två kriget vid den alla nordligaste tyska regionen  Slesvig-Holsten  varit viktig för den danska självbildat. Först Danmark hade en konstitution och sen hade den sitt alla första om inte modern proto modern kriget som har presenterat i den fantastiska seriern1860. Henrik Ruben Genz bygger en film m en ”mor” just  Trine Dyrholm som bestämmer sig för att låta inte sonen dras till krig och hon försöker med hennes konst matlagning på en extrem realism. Vad vi ser i en klassik berättelse med ett kraftfull klippningen av Anders Skov som tar vara även på olika föremål från de ikoniska stålhjälmar till Mauser gevären till ägg och en stek bana som förbättra den utmärk och dunka fotografi av Jørgen Johansson. Det finns tillsammans med bilderna ett musikaliskt stycke av Mihkel Zilmer som ger ett känslan av instängdhet. Erna är precis som Kalle först instängd i ett kanske mysig men fattig hus sen med några andra ”danska” som är tvungna att kriga med ett uniform som dem hatar ,i några gods tåg  sen i ett herrgård var hon tar på sig en vackert klänning och sen i skyttegravar. Det är kanske lätt att göra filmer i en sådan miljö som första världs kriget men detta känns spå autentisk så icke heroisk i den bemärkelsen att det är en film om vanliga människor som drabbats av fruktansvärda öde och försöker att kämpa mot den Trine Dyrholm är perfekt även om hon ser mycket kvinnlig och hennes gestalt är enastående precis som den av Ulrik Thomasen som spelare sergeanten Maiir. Mycket förälskade i erna denne är en före detta konstapel som samarbetade med tyskar och visar att beundrar dem deras strikthet och deras disciplin. Detta är en intressant roll eftersom den som är den mest militäriska och vid första ögonkastet är i själva verket den som kommer att ta alla till fronten är bedrövlig av den tyska propaganda och kommer att brytas när helt och orligt. Det är en svårt roll inte minst under sekvenser i vilka han drabbats av ett chock på grund av explosioner. Det finns i scenerna i vilken han och Erna ser på dem passerade allierade flygplan ett mycket tydligt släktskap med en av dem mest berömda krigsfilmer någonsin ”Apokalys now ” men metaforen och likheter mellan skyttegravs krig och en tivoli. Det motpolen är den stora danske smeden som föraktar tyskar och vill komma levande som är en form av mot kör även för Erna som han kan börjar att öppna sig med smeden Jogff spelade av Anders W. Berthelsen. . En fint roll full av ett nästan goliardiska inslag som påminner om många krigare i att dra mest europeiska skyttegrav film Det är en listig figur som är full av goliardiska som gör så att Mathias spelade av Emil Aron Dorph bestämmer sifg för att hedra sitt löfte till vännen Max spelade av Ari Alexander. Intressant är figuren av den tyska befällen spelade av Gert Raudsep en desillusionerade galning som tror inte på vad han själv säger och även desertören Julius som kommer att ersättas av Erna spelade av  Elias Munk som gör en ypperlig roll.  . Ett verk som tar i tur med andra svåra dillemor som abort och även döds hjälp och som man förtjänar att se att njuta av .

Robert Fogelberg Rota

Uno dei film che avrei voluto fare

Le emozioni senza età

Bellissimo nonostante così 1980

Titolo Highlander

Regia Russell Mullah

Interpreti  Chirstofer Lambert Sean Connery

Voto quasi capolavoro

Distribuzione Youtube

Pochi film sono diventati per me un cult come Highlander e ricordo come lo vidi con papà che purtroppo ci ha lasciato l’anno scorso per il COVID 19. Era un film che fu un rischio perché aveva molta musica rock che non interessava a una persona come lui che in linea di massima preferiva il jazz, ma c’erano le scene di spada. Vederlo dopo molti anni con i sottotitoli in rumeno è stato un qualcosa di molto interessante  soprattutto per le musiche che non sono solo dei Queen ma anche sinfoniche da parte di Michaelkamer oltre che la bellissima fotografia da video musicale Kick ma piena di colori e fantastica da parte di Gerry Fischer e il montaggio di toma Donely. Un montaggio molto spettacolare soprattutto all’inizio quando lo show del wrestling si sovrappone a un altro show molto più violento ma alterando teatralizzato da parte delle scorrerie dei clan scozzesi. Mentre il mondo di oggi o meglio di ieri nel violento New York degli anni ottanta è super realistico anche se pieno di citazioni noir il mondo della Scozia ha un qualcosa di mitico. I costumi sono improponibili come anche la battaglia non tanto per il lavoro di scherma ma per la totale assenza di armi da fuoco o da lancio e li possiamo per la prima volta ammirare Connor Macleon nel cui ruolo  Chirstofer Lambert è perfetto. Per sempre giovane apparrete e sembra addirittura uno studente di un collage esclusivo vestito a festa possiamo notare la crescita del personaggio quando è uno dei tanti senza protezioni alcune che viene ferito e riceve la prima delusione quando viene butta fuori dalla bellissima Celia Idrie e riceve anche la delusione del cugino Dougla uno dei migliori ruoli di Billy Hartman da guerriero più prestigioso August così ben interpretato da James Cosmo. Quest’attore bravissimo in tutto sono parti soprattutto da duro preso come caratterista presenta una forza, un carisma che lo fa quasi sembrare partorito dalla brughiera scozzese. È un ruolo che prepara alla parte più bella e poetica del film quando  Connor avrà la bellissima relazione con la bella hhearth  probabilmente la donna della sua vita interpretata da Beatie Edney . Qui abbiamo anche quello che fa uno dei suoi ruoli migliore sean Connery l’eccentrico raffinato spagnolo e samurai Ramirez che curerà la preparazione guerresca di Connor. Un idillio però bloccato in un duello quello tra Connor e il cattivo il male personificato Kurgan che è il cavernoso Clancy Brown. È un ruolo che parte da un presupposto una recitazione molto chiara con un effetto particolare quello dell’estraniamento. Lo vediamo quasi una caricatura di Conan bravissimo con gli armi spietato prima simile a un cantante Power metal e poi con una pettinatura punk quasi ridicola le scene dove attacca le Donne di Conan sono ancora molto piene di una sensazione di disgusto.  Da notare che è un personaggio molto complesso con delle eccellenti capacità mimiche anche quando si trova nell’edificio di culto una chiesa cattolica dove chiese, augura ad alcune suore un felice Halloween. Precisamente come Connor sinceramente a disagio nel mondo moderno lo stesso e per Kurgan che sceglie sempre il peggio. Tra tutti i duelli forse l’ultimo è quello meno spettacolare. La donna moderna forte e piena di  una dose di fascino discreto e l’esperta di metalli Brenda interpretata da Roxanne Hart. Si capisce come mai Connor trasformato in Nash la zia a frequentarlo. Un film ricco anche di una giocosità soprattutto con l’immortale di colore kassierintepretato benissimo da Hugh Quarshie che ricorda una scena con duello alla Hogarth bellissimo. In questo film abbiamo anche una bella scena della seconda guerra mondali in cui Connor incontra Rachell interpreta da Sheila Gish. Un film veramente bello e da vedere e rivedere. tra le scene forse sconessa dal resto ma belisisma per i mezzi originali c’é la battaglia nella seconda guerra mondiale

Robert Fogelberg Rota

Alla är fantastiska i last Duel

Titel the last duell

Regi Ridley Scott

Medverkande  Jodie Comer Adam Driver Matt Demon

Svensk distribution 20Th century fox

Betyg mästerverk

Få filmer som jag har sett har varit like bra i att kunna skapa en förfluten tid som the last den duell Mycket mera än sina två andra medeltida filmer ”Kingdom o Heaven” men mest av allt ”Robin Hood” visligen den var spektakulär men både klippnigen och foto var lite dåliga eller inte lika bra och det fanns visa frihter som här finns inte. Vad som är slående med den klippningen som arrangeras av Claire Simpson är att vi ser allting från kroppar som hänger vanställda på galler, fisk som blir tydligt saltade och även dem vardagliga arbeta. Det foto av Dariusz Wolski är magnifik taktil och med sina starka i visa fall och dålda färger den franska 1300 talet med alla hans motsägelse och extrem raffinerade rikedom kommer i den som är en gotisk saga. Den som tillhör även den måleriska denna film som delas i tre kapitel prologen med stridshingstar som går mot varandra till den kläddelen av dem tre huvudfiguren är den som får tala som sist och är den viktigaste Marguerite de Carrouges spelade av den helt magnifika Jodie Comer som har redan helt och årligt börd serien ”Den vitta prinsessan” Hon är vackert, bildad sympatisk och ödmjuk och vi ser hennes väg till att bli självständigt att befria sig från make till vilken han lämnas från fadern som en gång i den som var den blodiga hundra åriga kriget hade även varit en del av dem franskvänner som samarbetade med engelsmännen den stränga fadern Sir Robert de Thourville spelade mycket bra och trovärdig av Nathaniel Parker. Marguerite dansar inte enbart som en svärm men är en moralisk och intelligent person som drabbats av våld och även av förakt från andra kvinnor. Relationer med svärmodern spelade så bra av Harriet Walter som gestaltar en grym svårt och även ynklig karaktär i den äldre Nicole de Carrouges. Det finns stunder av grymhet men även ärligt när hon påminner att hon hade själv blivit våldtagen en gång. Men det som är ännu mer skärande är hur väninnan Marie den slampiga och irriterande Tallulah Haddon vänder henne ryggen. Denna roll är viktig eftersom det låter öppna oss en diskussion av alla dem intrigera som adelsmännen håller på med. Den brittiska medeltida filmen är givetvis beroende av ett sådan stor erfarenhet som Games of Throndes som spektakulärare medeltiden och här finns skådespelaren Michael McElhatton känd som Ross Bolton som spelar en lika ond och ynklig adelsmän kallade Bernard Latur och just gift med Marie Det som verkar vara hans motpol är den krigiske Crispin som har ansikte av Marton Csokas som medverkade som boven Guy de Rosig nån i ”Kingdom of heaven”. Det är en karaktär som stå nära de män som tar olika gånger Marguerite hennes make Jean i vars roll Matt Demon gör en ypperlig gestalt. Matt Demon har alltid varit skicklig fysisk och karismatisk och sällan man har sett från Kirk Douglas i Stanley Kubrick ”Spartacus” en stjärna i höjdpunkten av hans karriär att ha varit mer fysisk. Vanställd med olika herr men en ful hockey frillan Jean är våg hastig man ser det redan i början, osympatisk, ignorant och intresserade enbart i sitt eget namn. I början ser vi hur han lämnar en ställning och dras ut i kriget mot dem expert britter och när han räddar livet till Jean le Gris det r av ett misstag. Han håller och det ses tydligt i den del av berättelsen som är inte hans hur pass viktig är titel från honom. Det verkar som fadern Jean de Carrouges III en helt underbart Oliver Cotton föraktat honom. Det råder ingen tvekan att Pierre Alencon en helt icke kännbart Ben Affleck har rätt på vad han tänker om honom. Man ser ett mycket hård och svårt scen till frun som vackert som ett Venus och anständigt som en madonna kommer att försöka krama honom eller när han hotar henens. Vi ser att hans avundsjuka för Jacques le Gris kommer allt starkare och det är inherent den skamligt som kommer i Scotland det är han som tar alla till att bli slaktade av dem opersonliga och moderna britter.  dem är lik den tyska order armen i "Alexander Nevskij" precisa iklädda med deras hjälmar som dehumanisera dem Hela duellen är magnifik som hans triumf som är mycket lik den av Rollos när han besegrar Ragnar under slaget om Paris. Det är vackert scen och vi har just från denna serie en viktig personlighet prästen till Jacques  John Kavanagh. Här spelar han precis som i Viking en religiös gestalt en präst som försöker att ta Jacques till ett moralisk levande. Pierre Alencon är helt rätt i att sätta denna kapabla krigare och sofistikerade adels män spelade av Adam Driver i så pass viktiga ämbete. Vi ser två saker hur pass lekfull men även seriös han är en av dem män som skapade Frankrike och är på riktig vän till Jean och kanske även förälskade i Marguerite. Deras ord fäktningar även på äldre tyska är helt fantastiska och vi ser även hur pass mycket han har vilseled dels av sin härskare Pierre Alencon, men av hans tjänaren Adla Loure en rolig men grym Adam Nagaitis. Han kämpar väl och även i slutet innan han blir den riddaren på skärmen mördad på den mest trovärdig sätt med en rondell dolk vi ser att han inte ser sig själv som ett våldtäcka män. Den roll som Driver spelar här är magnifik hans i särklass bästa och väldigt komplicerade. I verk som ”Dualisterna”, ”1492” och även ”Gladiator” med Scott det finns inte ett rätt eller fel en god som är fläckfri och en ond som är genomgående ond men alltid två sidor som är mångsidiga. Jaques är en sådan och han kunde försvara sig precis som den duktige och Le Cop den duktige Zeljko Ivanek hade sagt. Kungen Carles VI i Alex Lawther är en svår ond och bortskämd liten skit men även en person som har uppfostrad till en roll. Detta ser i ett magnifikt paris med Notre-Dame som håller på aktat skapas. De musikaliska melodier tonsatta av Harry Gregson – Williams gör allt detta ännu bättre. Ibland är den medeltida mesiga ibland wagneriensk. En film som man måste bara kunna se. Som man måste se

Robert Fogelberg Rota

Woyzeck man måste bara se den

En av dem vackrast filmer någonsin

Titel Woyzeck

Regi Werner Herzog

Medverkande Klaus Kinski mfl

Betyg mästerverk

Få teatern pjäser är så mycket i mitt hjärta som George Buckner ”Woyzeck” som bygger på ett riktig fall och är en fragment icke publicerade. Det som 1976 Werner Herzog gjorde är med hans enorma filmiska kunskaper göra ett verk som illustrerade detta verk och gav båda delarna som finns i verket den expressionistiska men även den djup realistiska och dem som inte har en egen röst en malaj som är både svartsjuk och förstörd. Klaus Kinski har varit en av dem bättre skådespelaren i världs historia men hade oftast typ kastat som en skoningslös skurk och sånt är inte fallet eftersom denna Franz Woyzeck när pressades vid grymma kapplöpningar ör en förstörd individ och även någon som vi kan tycka mycket synd om. Vi ser att han har otroligt goda sidor exempel viss hur han leker med sonen eller tar hans om en katt och är inte särskild dumt som han befälhavaren vill framställa honom . Kinski spelar ett häpnadsväckande porträtt och vi ser även i den scener som inte följer av ursprung texten   Woyzeck blir i Kinski gestalt  en drömmaren en poet en person som kunde vara någonting men har misslyckas att ta den ställning som han borde ha haft   Under många stunder hade jag trott att det vara mycket fel att låta en tämligen icke sägande skådespelaren som Paul Burina gestalta Andreas Woyzeck vän men det var även det mycket bra eftersom den gav ett slags mot pol i ett film i vilken Jörg Schimt Reitwein fotografi ge ett klart och tydligt bild som påminner stark om den tyska 1800 talet måleri. Den andra person som skulle stå nära Woyzeck är Marie mycket väl spelade av den österrikiska skådespelerska Eva Mattes som lyckas att spela en naturlig men även mycket stark och undertornade roll. Det är hjärtskärande hur hon lyckas att visa sitt vilsenhet och får även den sorgliga monologen av den ensamma barnet. Bland dem tre personer som pinar Woyzeck finns det tydligt kaptener spelade av en pompös Wolgfar Reichman som kanske riskerade livet när Kinski och man ser hur pass bra Baeta Maika. Jellinghaus klippe på en mycket speciellt sätt. Doktor spelade av av Willy Semmerlrogge en absurd och otrevlig figur full av en pompös okänslighet och tambur majoren den våldsamma Josef Bierbichler som är ett blandning t tupp och en gorilla. Det är intressant hur Herzog realismen lyckas att dämpa dem svåra antisemitismen av Bucher med Wolgfard Bächler roll som är nedtonad och även besvärade av den spetiga Woyzeck. En av dem alla bästa filmer i film historia

Robert Fogelberg Rota