Att läsa franska historia med hjälp av Games of Throkdes

Liv Hill är Caterina de medici

Tittel the serpent queen

Regi Justin Haythe'

Medverkande Liv Hill Charles Dance

Svensk distribution Tv4 plus

Betyg A

Chaterina de medici är en av dem mest kinematografiska drottningar med många produktioner och nu är det Justin Haythe som tar denna serier om drottningen som introducerade rensansen i Frankrike och lyckades att bli så hatade. Det ses i den inramningen som är berättelsen som den medelåldrade Chaterine en mycket diktig och fruktade Samantha Morton gör för en afrikanska slavinnan spelade av Sennia Nanua rhima. Det är drottbinges erfarenhet och hur hon lite i taget tas i ett virvel av personligheter som är Caterina nas de Medici liv. Den unga Caterina är spelade av
Liv Hill en ung kvinnan som lite i taget upptäcker världen från Florence den känslorfartiga barndomen full av många svåra motgångar och faktum att precis som dvärg kvinnan mtahilda spelade av Kiruna Semle som är en form av alter ego. Vi ser i scenerna i vilken Caterina blir tillfånga taget och hon räddats av påve n Alessandro som har Charles Dance bekanta ansikte hans bekanta charm och distans formell och korrekt men även skoningslös dessa scener har Michał Sobociński foto en prägel som liknar den av serien Medici medan resten av film i Frankrike är mörkare mer dystopisk och vi ser hur Chaterina som ändrats mycket på grund av möte med Sebastiano den mordeskparen spelade av Adam Garcia. Han är tillsmans med dvärg kvinnan den mörka mord for giverska Ruby Bentall och den sexuella danserska aRhima Emma McDonald den person som hon tas från italiens med den mörka och cyniska Ruggieri den spåmän spelade av Enzo Cilenti. Han är en av dem få karaktärer som tillhör folket och vill tillhöra den . det är en hov en franska som är högt motbjudande full av rent av servila hov män som marskalken moncery spelade av Barry Atsma. Eller den rent av korkade Francois de Guice en skrämmande i sitt fanatisk Raza Jaffrey eller den protestantiska för egen vinning Luis de Bourbon spelade av Danny Kirrane. Just denna roll är den som står närmare den delfinen den högst osympatiska och sadistiska rollen så bra seplade av Louis Landau. Det är en roll som påminner stark om Joffrey Braathen Lannister i games of throndes. Den olikhet är att denna personlighet blir bättre eftersom lite i taget håller vi på att förstå hans egna känslor problemet och hans betande som den enorma tummande t som ges av fadern Franz I är i Colm Meaney gestaltning.. den motsvarighet till robert bataeon en hård självupptagen m inst skoningslös monark. Han är vulgär våldsamt och full av hagg mot helavärlden någonting som låter hon bli ett sådan bra och kraftig kung kapabel även om rätt bra beslut som att vara rätt hjälpsamt och stödjande till Caterina men den rätta karaktärerna är just Henrik II som spelas så bra av.. Alex Heath en mycket snäll sympatisk handlingskraftig och full av ridderlighet vi ser hans sårbarhet hans naivitet visar honom ännu mera sympatisk  frö mig det är en varm och ledande gestalt. En mörk skuggan pges av Ludivine SagnierDiane den älskarinnan men även modern gestalt som följer honom ständigt och försöker ständigt att kunna ta plats för Caterina. Hon kan även visas sig vänlig men det finns en märk skuggan. Sen vi har dem personlighet som är helt och håligt annorlunda och för det inte minst intressant. Även för den andra den sulfaten i själva verket en pasha suleiman spelade av Memet Ali Alabora En mycket bra serier

Robert Fogelberg Rota

Alida Valli mellan Cotter och Wells

En sådan fnatastisk film

Tittel Tredje männen

Regi Carol reed

Medverkande Alida Valli, Joseph Crter, Orson Wells

Svensk distribution SVTplay

Betyg Filmers historia

Att tala om den tredje männen är nästan orättvis eftersom man skulle bara säga se den. En av filmers histria absoluta mästerverk som var djup innovativ på ett sätt att många av den bilder ofta med kompositioner som påminde om den nederländska dokumentär i bilder i grodd perspektiv  ssom gjordes av Robert Krasker och inte minst den klippningen av Oswald Hafenrichter som har olika funktioner det att göra den myriader av wienessiska stilar när huvudpersoner jagas av ett påstridig lite grabb eller i den caffer nu vbefolkade och avdankade i ett Wien  som har förlorat nästan allt. Det är just detta känsklan av det som behövers återskapa som gör filmen för mig ständigt intressant är just denna reportage karaktär av ett samhället i förfall men som försöker att återta den. Det ses i många av dem små figurer som den doktor Winkle den dunkla figur som spelas av Erich Ponto och den avdankade baronen som spelas av Ernst Deutsch deras strävan och den som verkar den mest farliga av alla  rumänen Popescu  den utmärka Siegfried Breuersom i själva verket är en macduff den vilseledande elementen som under många Hitchcock filmer började istället att vara endast någonting för att göra miljöerna ännu mera kompletta. Det sesäven hur dem britter som försöker att lära demokrati till österrikaren som den roliga icke officiella kultur attaché Crablin spelade av Wilfrid Hyde-White med brittisk humor eller den bossiga och guld hjärtande soldat pein en helt lyssande Bernard Lee och den blond huns majoren gallowey spelade av Trevor Howard. Det är karaktärer nästan stereotyper men det är just bra att dem spelas så seriös så fulla och mäng fascinerade som dem små roller som portådern Karl spelade av Paul Hörbiger som dör mycket på grund av Hollis Marthis den rollen av Joseph Cotten Denna fantastiska skådespelaren gör hans bästa roll i ett osäkert lagom klumpig nästan komisk författaren som blir indragen i sina egna äventyrar den har mycket i gemensam med dem cow boy aven  vilken hans beskriver äventyrar men även av en from av hat och attraktion mot hans vän och på några sätt och viss mentor Hanry Lime som är ingen mindre än Orson Wells. Alltid en jätte gigantisk i hans förmågor historisks Lime är den mest mörka mångsidiga och psykopatiska rollen som Wells en mycket snäll människan definierade som den fallna ägen nästan allt som har gjor är dubbel tornade. Intressant att iakttar att han och Reed hade en mycket bra sätt att kunna samarbeta och den spännande scener i kloaker är i själva verket en utytte med händerna i slutet. Fast vad gör film sevärd och en mästare är den österrikisk italienska Alida Valli i rollen av fångna Smith en tjeckiska  som Lime har såld och älskar honom i ett stark och utmärk passion som är drivande men är alltid en vackert och karismatisk skådespelerska och rapp i repliker. För mig hon var mycket större än Greta Gråbo

En film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Resan i sina egna demoner

Kroppen , själen och anyirazisme

Ytittel the green Book

Regi Peter Farrelly

Medverkade Viggo Mortensen,

svesnkdistribution TV4 betyg A

Grn bkk var enguid för afro amerikanska resänärer under ras segregering i USA.Jon the Lup eller Nick Vallelong en överviktig och tämligen ofräsch Viggo Mrtensen aär en italo amerikansk dör vakt som gillar ofta hårda tag han kan spös p maffai torpedo och även låta en clubb stänga genom att vra så pass djärv att låna utan tillåtelse en maffai chefs hatt den farliga Gio losquro som har jOe Crtse en duktig karaktär skådespelaren gestalts . Han har även själv destruktiva beteende som att äta göra tävlingar i hot dog ätande samt att kära och äta. Han är en chaufför- det intressanta är att vid sidan om denna nästa bestialiska beteende  som när han rdräter en pizza han är även en lycklig familjen far och har ett vackert och förståndig fru  Dolerese spelade mycket väl av Lindia Cardellinni som är en blanding av Anna Magnini och Grace kelly.- Nick kan inte utrycka hennes kärlek och lyckas att göra den bara lite i taget under en resan som är magistral fotade av Sean Porter och ännu  bättre klippt Patrick J. Don Vito i scenerna som visar den amerikansk söder en plats som tydligt visar tydliga spår av inbördeskriget och vard den elegans av klubbar kontrastera med deras bakgrund sidan. Där skall han köra en rikg lagom snobbig och mest av allt ensam person som är Dr. Donald Shirley i vars roll den afro amerikanska skådespelaren Mahershala Ali gör en enorm roll. Ofta en översittare men även en korrekt och väldig medborgaren utbildade i Sovjet unionen hand visas vara en geni med andra helt motsatsen till Nick beteende som är den av dirkande och för den tiden helt oacceptabla homosexualitet . det är just när han blir haffade för detta och tas ut av Nick som mutar snuttarna som vi förstår hans problem känslan att vara mitt emellan. Nick är även han diskriminerade på grund att han är italienaren burdus och ofta beredd att slås det ses tydligt i den scen nästan lik en av Burt Spenser filmer när han misshandlar nls Gordman en duktig Randal Gonzalez den otrevliga och full av sig själv vaktmästaren på en collage som befinner sig i Indiana men vet vad han står. Fast i själva verket det ber även Donald när han blir indragen i diverse strapatser och dem två kommer när varandra eftersom det är frågan om två konstnärerna. Själen musiken språket börjar med och mer att trädda fram och det ses i många små men betydelsefull episoder i den brev men även hur dem affetera en familjen som är verkligen rolig den av Villenova. Nick har en lite rasistiska forbier  och det finns i Donad en vija till socila revanch som ses när har Amit de indiska butlers spelade av Iqbal Theba fast det håller på att försvinna. Han siter bakom vill inte ha whisky på pianot men upptäcker Donald den afro amerikanska musik på grun av Nick som även närmar sig till den andra i trion russen eller ukrainaren Olger Dimiter D. Marinov som är fientlig och han är fientlig för och George som spelas av Mike Hatton. Det är en resan som kan ses på två sätt en i den tiden men även en formation för dem båda. Personligen jag finner att det blir mer och mer intressant mest i slutet i snö stormen . en rolig välgjord och extremt lärorik film som bordas ses av alla

Robert Fogelberg Rota

Purtroppo é mancato Paolo Taviani

È morto l’ultimo dei miei zi

Il cinema industriale e morale dei Fratelli Taviani

Parlare della morte dei fratelli taviani é un qualcosa che mi fa male perché erano un punto fermo della mia vita. Avevo cinque desideri vincere il torneo di Vienna di spada lunga ma venni battuto da Björn  Rûthe uno degli eredi di mayer, vedere la Sampdoria salvarsi l’anno scorso cosa che non è avvenuto, recitare o quanto meno collaborare con i fratelli Taviani e  che mio padrone si salvasse dal cOVID. Sono andati tutti male e metto i Polo e Vittorio Taviani al secondo posto perché secondo me hanno realizzato sia uno dei più brutti e dei piú belli film della storia Il primo al lo enfates e il secondo le affinità elettive. Nel loro cinema c’era un piacere di cucina casereccia e me li immagino in uan casciana a servirsi cotechini tote e stuzzichini con un buon chianti e poi sorprenderci con il migliore gelato di u8an vicina cittá con un po’ di mirto.  Tutto questo in mezzo a stampe d’epoca mobili danesi e svedesi degli anni evnti e vecchi stampe a anche dstrisci chje mi offrrivo di restaurare  due vecchie sciabole on fornirò un saggio su tutti i loro film ma invece presetero alcuine rilfessioni che iniziano dal film piú brutto di tutti non privo però di alcubne soluzioni interesanti per quello che riguarda la musica la bellissima col0ona sonora di ennio moriccone e alcune icompresioni. Senza la patina eroica o il cinismo di un altro grandissimo regista Luigi Magni i diue fratelli Pisano trattano di uno dei episodi più controversi della storia risorgimentale quando Pisacana sbarco in Italia meridionale per liberare i contadini ma venne massacrato dagli stessi e dai soldati borbonici. Qui manca Sia Pisacane sono quasi assenti i Borbonici anche se arrivano alla fine e abbiamo il rivoluzionario pentito e cinivco interpretato da un Marcello Mastroianni nei papni dell’infiltaro Fulvio  super annoiato e un prete  un bravissimo Biagio Pelligrache riesce a manipolare tutti anche se alla fine sará Cludio Lionello segretamente innamorato di beatrice il ruolo di lea masari malissimo impiegata per altro che manipolerá Fulvio. Il film nonostante un montaggio kdi Roberto Perpignanidiscreto é una caterva di errori sia nelal logica che nella fotografia di cui l’autore é Giuseppe Ruzzolini non é buono ma ha un senso. Ivece il bellissimo le affinitá eletive basato su un racconto di Johan Wolgfard von Goethe é un film che é bello é vivo proprio grazie all’imposivisasione.- la fotografia di Giuseppe Lanci

 É volutamente semplice e sottotono e questo inzio dell’impero o meglio del regno di Tuscia viene reso dal montaggio di servizio di Roberto Perpignani sotto tono semplicissimo. La voce di Giancarlo Giannini non é a differenza di quella di William Holder in barry Lyndon di Stanley Kubrick ironica ma sacrale e il dramma borghese o aristocratica borghese vine trasformato in uan tragedia. Un ‘intesisima Isabelel Huppur Charlotta amam Edgardo Jean-Hugues Anglade mentre un bravvisismo Fabrizio bentivoglio all’epoca giovane speranza del cienam oggi attore di primo pianao ama Ottilia la speldida Marie Gillain ma l’amore si commplicva e in una storia simile a quella di marivaux ci si scambia fino alla tragedia. Il film sembre un divertisemang bello con alcune scene d’impatto vedi il ballo ma a poco a poco divien un affresco di quel periodo storico che ci fa notare alcune semplicitá alcune idee che sono sempre presenti e che a poco a poco lo rendono non solo vivo am perfetto in ogni particoalre. Il costume esatrnea come la recitazione che venne solo cercata in alloenfates che é una recitazione alla bretold Brecht che i Taviani avevano presnatto in “san Michelel aveva un gallo”. Anche se politicamentew molto impegnati i Tavini non sono mai stati propagandisti di sinistra si ma per questo ben consci di numerose contraddizioni di problemi e questi si vedono benissimo i9n coem con il solito montaggio del grande Roberto Perpignini e la bellissima fotografia di Mario masini si tratta di un episodio molto scomodo alcune piccole rivolte armate da parte di anarchici contro il processo di macina fermate da uno stesso contadino questa volta armato di una doppietta volutamente moderna Guelfi che é intepretato da Sergio Serafini contro il protagonista Giulio dove il bravissimo e super poco quotato Giulio Borghi fa il lui un  anarchico che si estranea ripetendo l’infatiöle canzoncina che Giulio da piccolo  Renato cestie era solito ripetere quando era piccolo e veniva punito dalla madre Virgini Virgina Rampogna. Si ribelal prima tradendo l’aristocrazia e poi continuando in uan serie di finte di urli e soprattutto di odio per il mondo che non considera coem piú suo per poi venire smontato dai nuovi sovversivi rappresentati da Giovanni fantoni. La comicitá quasi lazzi rendono il tutto ancora piú estranea perché guarda in un mondo contadino un po’coem in pae padrone con i medesimi montatori e direttore della fotografia e la musica di Egisto Macchi che rende il paesaggio sardo qualcosa di terribile di inquetani. Omero Annuutti che ricordo era giuliano non sardo con gavino lenna autore di questo testo neorealista si scusa e vediamo come il piccolo gavino fabrizio Forte viene preparato a una lotta brutta inquietante contro un mondo una natura che non puó essere addomesticata dalla madre Marcella Michelangeli che lo rapa a zero coem fosse un soldato per poi continuare da garnde in uan situazione molto precaria quando ha il volto di Saverio Marconi e inconterá a militare Cesare che é Nanni moretti come al soloito migliore come attore che come autore. Un film che confesso mi fece arrabbiare ma che ho poi apprezzato e dove il padre non é apdrone ma servo un qaulcosa un padre neagtivo che si trova nella spesierata commedia “Goodmorning babylionia”. Due fratelli muratori toscani il solare Nicola Bonnano intepretato da Vincent Spano e il cupo e ombroso Anmdrea Bonnano un bravisismo Joaquim de Almeida si troavno a Holywwood all’inizio del ‘epopea e conosco nienet poco di meno che DW Grifith un bravisismo il freddo ceh tutti amiamo Chalres dance alle prove pe ril ruolo di Tywin lannister e s’innamorano di due bellezze Edna una giovanissima Greta Scacchi e mabel una bravisisma e bellisisma Désirée Nosbusch e contro tutti riuscierano a fare un miracolo l’elefante di babilonia. Grifith cnon proprio con questo film ma con Judith of betlem prese sapzi al cienam iatliano invenatndo Holluwwod e il cienam italiano poi da garone passando per ogni genere usando la cultuta la letteratura la bellezza e le capaicta artigianlei tipiche della cultura italiana si batte con Hollywwodo a armi pari vedi il western lo storico, il giallo e molti altri ruoli e qui i tavini entano dentro qeusto mondo questa menatlita´ricreandolo e faccedno di Onrmad Bomaiti un vero padre padrone. Tutto finirá quando i personaggi dalla finestra andrano alla vitea reale una vita reale che diventerá un film d’azione la guerra contro i tedeschi sul paiev e la morte sulla telcamera. Prorio alla priam guerra mondiale e a un episodio terribile il genocidio della popolazioen armena pepretatto nell’impero ottomano é dedicato per me il film piú bello e importnate “la maseria delle allodole2. Qui seguimao diverse storie parlalle e come al solito il film é girato benissimo con la musica di Giuliano Taviani che riempie le immagini dá nella pasesaggio burlagro un effetto di riconoscimento e stranemento , il montaggio graffiante e a tratti anche atroce di Roberto pianigiani e la fotografia di Giuseppe Lanci. La vivendo è volutamente al feminile non tanto influenzata dall’amato Tolstoj ma da anton Cechov con le tre sorelle il padre debole e ottuso intepretato Assadour interpretato da
Mariano Rigillo che non crede all’evidenza la cognata cattiva la moglie del colonello turco uan bravissima Enrica Maria Modugno e il mostruoso perché come i gerarchi nazisti solo burocratico Arkan un bravo André Dussollier e il resto. Dalle donne come Angela molina attrice bravisisma e super valorizzata alle due finte ingenue Armi In- una bravissima Arsinée Khanjian alla forte nunik che é una bravissima Paz Vega. A poco a poco queste vengono portate in un mondo molto difficile ma i Tavini non dimenticano i carenfici spesso involontari coem il giovane innamorato Egon un bravisismo alessandro prezisi e il tero sakris che ha il vosto ben conosciuto dopo il mesteiere della armi il capolavoro di Ermano Olmi di Christo Jivkov convinto della necessitá per rifondare la turchia di sterminare gli armeni anche se chi si autoaccuserá sará proprio uno dei carnefici il duro sergenet Munir che ha il volto di Assen Blatechki.in questo film abbiamo anche un altro personaggio quello del traditore pentito in questo caso Aman il medicante intepretato da Tchéky Karyo. Tutto é semplice ma drmatico la storia si rifa carne ossa e sodfferenza. Purtroppo un film pasato in secondo piano uscito insieme a diteco su . di Esteword e Apocalito otre che a molti altri lavori e questo fece in modo che il film non avese il sucesso sperato anche con l’accusa infamante per l’epoca  207di essere un film fatto solo a uso e consumo della televiosne per altro molto inferiore a resurezione del 201. Si tratat di un ottima produzione ma non ecessionale la fotografia di Franco Di Giacomo

é molto bella  anche la musica di Nicolò Pioavi e il e anche il montaggio di Roberto Perpignini che punat alla spetaccolaritá dell’azione vedi sopratutto le scene della deportazione ferrovairia . Giulia Lazzarini grandissima intepreta tetarale riesce a non essere troppo tearel e nel ruolo della protagonista Katiuscia Maslova Stefania Rocca é bravissima come anche l’uomo per il quale riscia tutto Dimitrof intepretato da Timothy Peach ma al film manca qualcosa uan carica vitale che si trova nel difficile “Cesare deve morire”. Qui il rapporto con al telvisione che secondo me non é per niente deleterio è il rapporto con un certo tipo di telvisne il relaity. Il relity diviene la messa inscena in uan prigione da parte di cattivi veri delinquenti e altro dell’opera di William Shakespeare. Lo si fa in un ottima maniera senza retorica con una fotografia di e il montaggio di che presenta l’opera di Shakespeare con i suoi paralleli tra i

Di Simone Zampagni che alterna il bianco e nero privato ai colori

. L’operazione sará vincente. Tralasciando molti film che spero presto di vedere come Wounderfull Boccaio e di rivedere come kaos e la giara oltre che la “Notte di San Lorenzo” a quello che é un film per me importantissimo .. che tratta il tema della ressitenza. La resistenza intesa in due maniere le vicende dei protagonisti i primi amori le prime emozioni ma anche la genesi politica della repubblica italiana repubblica imperfetta forse ma prima vera struttura a partecipazione popolare. La resistenza spesso riempita di un dibattito strano che condanna il fascismo ma ipocritamente non i fascisti dove personaggi della borghesia romana eredi di una certa italietá propongono “bella ciao” usata unicamente perché la colonna sonore della “casa di pape” serie televisiva a favore di una certa visione semplicistica della resistenza per appoggiare chi combatte nel nome dell’occidente contro gli eredi di quegli che permisero agli occidentali di vincere il nazismo vien presenta senza fronzoli. “Rainbow” è una storia sulla resistenza o la guerra civile senza retorica da uan storia d’amore. Il tetro Milton (Luca Martinelli)  uno dei migliori ruoli di un barvo attore forse un po’ troppo gigione ama Fulvia che é la bravissima Valentina Bellè ma a contendersela c’é il brillante Giorgio un  Lorenzo Richelmy in stato di grazia. Questo in un atmosfera da kammerspiel con uan fotografia bella é severa di Simone Zampagni in un modo che è arcaico ma anche contemporaneo nel tempo e senza tempo. Resta il dolore per la perditá di due grandi inteletuali organici ma anche la consepevoleza di vedere i loro fillm

Robert Fogelberg Rota

Delias väg till frihten

En underbar hyllning till familjen albumet

Titel det finns alltid en morgondag

Regi Paolas Cortelessi

Medverkande paola Cortellesi , Valerio Mastraandea

Svesnk distribution Folkes Bio

Betyg Blivande i film historia

Det är sedan Luchino Visconti, Sergio Leone och lillana Cavani att jag har inte sett en sådan bra italiensk film förankrade i dess tradition i vilken neorealismen är en minne stolpe men för mig det är inte helt och orligt rätt att bedöma ” det finns alltid en morgondagen” som en neorealistisk film och det år verkligen inte rätt med eftersom det finns många andra influenser mest av allt några som har att göra med Hollywood filmer och den italienska tradition av komedier som utvecklades ofta innan anda världskriget.  I denna filmer som har ett utmärk klippningen av Valentina Mariani som stannar vid olika detaljer som är så viktiga för att kunna förstå miljöer exempel viss hunden som kissar vid en fönster eller en paraply som är trasig den amerikans chockolaten och dem bakelsen som Delia tapapr   En scener är väldigt hjärtskärande när Delia en super duktig Paola Cortelessi konfronteras av dottern Marcella mycket väl spelade av Romana Maggiora Vergano och är hur fokus. Marcella är just för mig den person som får en större ändring hon börjar som en någorlunda konservativ tjetjen som är fadern Ivano den mest brutala rollen av marcello mastaradreas ögonsten som lite i taget förstår många fel och hon drabbats av den mest brutala svek i hennes relation med Giulio hennes trolovade spelade av Francesco Centorame:. Denne unge män är perfekt eftersom i sättet är han ännu mera brutala och svårt än fadern Ivano och kommer från en nyrik familjer med den ännu mera patriarkala Mariao Moretti som väl spelade av ett icke sympatisk version av Aldo fabrizi Federico Tocci: som visar tydligt att allt det sim görs det är enbart för att tillfredsställa honom. Denna Moretti tti som tror att han äger allt som har lyckas att göra pengar med som han vill är i själva verket den perfekta förgripligare av en sådan idéen att se män som den som vänder allt. Om Ivanov är vulgär macho och dålig på alla sätt och vis örfilar hustru redan när hon vaknar och hans sodomisera henne vid flera tillfälle efter att ha varit ute med höror är Er Moretti ännu vörre och han har en symmetri i hans dotter den snygga snälla och oskuldsfulla Luisa mera presenterade än spelade av Chiaa Bono som har ingenting att säga precis som den intilligga maal till en borgar familjen  Oreitta spelade av en duktig Alessia Barbera i vilken tystar av make som håller på att diskutera med sonen. Just denna presentation middag är en av dem centrala scener i filmen som för mig är otroligt välgjord vilken påminner dels om neorealismen men även av den franska poetissa realismen. Det är för mig en väldigt smärtsamt scenen och vi ser dem soner som gör sig bort men även hur pass hård och gate keeper artig är Sora Franca Moretet spelade av maria Grazia Cruciani.Delia som har bara en lite allierade i Marisa spelade av Emanuela Fanelli som ger hennes cigaretter symbol av frigörelsen och även grönsaker och marmelad inte helt olika många små roller i neorealismen. Delia är så bra gestaltat av Poala Corelessi som gör även en mycket fin tillbakablick till den tiden i vilken hon var endast förlovad efter första världskriget (eller den militära operation som Italien gjorde för att pacificera Libyen med extremt brutalitet) och i den scener i vilken hon blir misshandlat som påminner stark om det våld som visades av Sergio Leone och har ett otroligt bredd register från den tragiska till den komiska. Den komiska ses i hennes interagerade med William en afro amerikansk soldat spelade av Yonv Joseph:som råkas vara afro amerikanska och även hans utrört med för henne är han bara en väl fodrat och välbyggt vänlig ung män som blir bevis till henens våld och Nino som är spelade av Vinicio Marchioni somn är mekaniker och verkar kunna vara kapabel att älska Deia men är oroväckande lik Giulio som kommer att åka till Norra Italien för att söka ett bättre liv och observera att Moretti är en nord italiensk efter namnet. Delia kommer att få ett upprättelse en plats i den nya demokratiska Italien som kommer att börja så sakta att trädda fram. Men Delia är Delia också på grund av hennes kärlek för Alvaro och rollen som mastradea spelar har diverse bottnar. Vid första ögonkastet skulle han kunna verka som den negativa boven i ett melodrama. Han har bara känslor för dotterhustru är en slavinna som han slår jämt och förödmjukar och bry sig inte om den två bussunga som söner men han har även an annan aspekt den av en osäkert pojken som vill bara väl till hans far som har tvingat honom till gravplundring och utan vilken han kan inte leva-. Faktum att Delila är den enda upprör mot fadern som ville att han skulle gifta sig med en kusin är viktig för att förstå. Han har en dubbel i den mjuka men byfåne Alvaro så välspelade av Raffaele Vannoli  som är även han beroende av Il Sor Ottolino spelade av Giorgio Colangeli denna libidinösa frispråkiga men sanningssägande före detta ockraren är den bästa bevis på en person som vill försöka att hålla den gammal den pre modernitet som i Rom kom endast när stadens införlivade i Italien. Han svär mår dålig säger elakhet hatar att Delia säger emot honom men skulle vara arg om hon håll tyst och vill ständigt hövad sitt makt. Han kan bara säga till sonen slå henne en gång mindre men hårdare eftersom han kan bara förstå detta. Det är den enda som kan stå Delia men misslyckas . Delia har ingen symmetri eftersom hon är en och samma av alla kvinnor. En film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Amanda Colling e Mad Mikkelsen sono bravissimi

Un western nordico

Tittolo Land of promising

Regia Nikolaj Arcel

Interpeti Ammna Collins Mad Mikesen

Voto capolavoro

Nikolaj Arcel continua dopo il meraviglioso Royal affair il suo studio sul 1700 dabese un'epopea ricca di contrasti tra una nobiltá molto prepotente, un popolo nella miseria piú nera e anche una burocrazia potentissima. L’opera splendidamente e severamente fotografata da Rasmus Videbæk e con un montaggio molto efficace di Olivier Bugge Coutté che presenta una bella variazione tra quello che sono immagini molto violente come gli scontri quasi schermistici dove Ludvig Kahlen ammazza i desperados messi contro dal suo nemico l’aristocratico De Schinkle oppure quando lo stesso viene punito dall'eroina “ involontaria “ intepretata da amma Bollis Ann Barbara. Si tratta di una contadina sfoggiata da padrone in Danimarca la servitù della gleba era  molto presente con maltratamenti che andavano al dila del crimine come quello che colpisce il marito Johanes Eriksen intpretata da Morten Heel andersen. Questo personaggio spaventato coem molti dei contadini ha una dose di illusione che lo accomuna la prete svedese che ha il volto di un giovane poeta Gustaf Lindh e si nota fin dall’inizio come i due ragionano sul fatto che il mondo sia tutto sommato buono un qualcosa che Anne Barbara sa che non è visto che é legato alla società di classe. Per me la composizione dello spazio scenico diviene importantissima con l’uso delle scale sia nella scena finale dove Ann Britt dimostra di essere una. Il nipote dei personaggi femminili di Vikings è oltre che morale anche molto sensuale quando "punisce" il vilain. Quello che mi piace di più é la padronanza e la forza non solo nel linguaggio ma anche nella realtà di questo personaggio. Mentre il marito vive in un mondo molto fiabesco, il prete vive nella religione e l’amate Keller vive nella filosofia l’idea del progeresso simile a quella a monte del magnifico gli ammutinati del Bounty- Ann Barbara è pratica. Lo si vede sia in coem cura la bimbetta la zingarella presentata da Melinda Hagberg un vero e proprio peperino che vive in un mondo parallelo ma anche nella scena in cui prima convince il duro Ludwig ha svelare l’arcano le patate e poi le tocca. Ann Barbara è un personaggio enorme di donna forte che ha anche una rivale che é la nobildonna bellissima e fragile come una bambola di porcellana Ede heleler. Piú pienotta ma con un vitino da vespa bionda con gli occhi belli avrebbe fatto nel 1700 girare la testa a molti e vive in un mondo pre romantico o romantico sentimentale e cerca anche lei una via di fuga ma come tutti gli altri é precisamente vittima della societá una società che é ben presentata dal cinico e altezzoso Soren .. o dagli altri nobili e in ultimi dal re che Ann Brarbaar sa che nessuno puó capire e aprezzare in quanto re e che anche la sua clemenza in relatà é solo un mezzo per far notare che ognuno di loro é di sua proprieta come si vede nella scena sulle scale. Qui andiamo al ruolo dell’antagonista che é solo a prima vista un bambino viziato e dispettoso assurda la scena della parrucca che vuole far cambiare al suo avversario Ludwig. Questo piccolo nobile dE schinkel con un de assunto alla frnacese  anche all’ingelse é interpretato da Simon Bennebjerg é un “Vilian” per antonomasia ubriacone sadico prepotente e beffardo simile a molti altri Villain o supposti tali scandinavi. A parte la modernitá del narcisismo esplicato dalla caccia all’orso c’é anche uan questione filosofica un franetdimento di Rosseau e del romanticismo nel primo dialogo con Ludwig dove ricorda che la brughiera é bella per quello che é il sublime e il vedersi come un re come qualcosa di extra nella scena del calderone nella gabbia. È lo stesso comportamento dle personaggio interpretato da Leonard Di caprio in “Django” ma ancora peggio perché con più naturalismo come la defenestrazione della cameriera. C'e ́anche un’ammirazione sconfinata per ludwig che ha avuto l’esperienza che De Schiker vorrebbe avere avuto la guerra. Ludvig Keller o meglio von keller come vorebbe essere chiamato intepretatto da Madd Mikkelsen si tratta di un ruolo difficile scontroso ma pieno di forza. L’idea di fondo la crescitá economica é un qualcosa che é illuminista ma il persoanggio non é soalre scuro vestito di nero elegante é forte e violento uan vera macchina da guerra in tutto che solo con le mani cambia il paesaggio e non ha problema a uccidere si vede bene nella scena dove fredd ail taglia borse ma anche nello scontro armato però ha un fondo di fragilitá di insicurezza che si vede nel rapporto con la zingarella e anche l’attrazione che essite fin dall’inizio nei onfronti di anna Brabara é questo speiga anche il finale estremamente retorico ma forte. L'orgoglio del personaggio si vede anche molto bene nella scena natalizia dove rifiuta non l’offerta mai modo in cui è dato con lo scherzo del travestimento e gli avanzi che sono un’offesa molto personale. -da notare che il personaggio ha un doppio il militare da opereta presnattao . In questo film che é un film anche sociale e etico oltre alla “zingarella” abbiamo altri tipi di personaggi come gli emigranti tedeschi che devono scalciare chi li sta sotto ma anche i girovaghi detti nelle lingue scandinave tatatren. Piú comuni in Svezia il termine deriva dalla parola träll gli schiavi dei vichinghi. Probabilmente discendenti di quest'ultimo con la riforma e l’introduzione della riforma non volevano adeguarsi alle nuove limitazione e si dedicarono agli espedienti qui sono comandati da Hector uno strepitoso magnis Kepperche diventa una vera e propria ciliegina sulla torta

Robert Fogelberg Rota 

Mycket bra western på Jylland

En av dem bättre filmer i hela filmhistoria

Titel Bastarden

Regi Nikolaj Arcel

Medverkande madd miklesen Ammand Colins

Svensk distribution Nordisk film

Betyg Mästerkeroi film historia

Bastarden är den andra läsning av 1700 talet historia som görs av Nikolaj Arcel och precis som den royal afairs är den en genuint stram och elegant vision av 1700 talet i denna land. Fr fotografi ansvara Rasmus Videbæk ger den samling av olika färger den dunkla uniformen av den svåra hjälten ludviw ge Kräler i svart bru för folket och dem livliga pastell föreger av folket. Den klippningen av Olivier Bugge Coutté är helt fläkfri kapabel av använda sig av länga tagningar men även av små fast kraftfulla rörelsen som i sammadrabingar men även när Keller hugger av härden släkten för att se vad som kan produceras. Jag kommer inte att berätta filmens historia men snarare att försöka analysera några av karaktärerna i denna som är ett nordisk western fast i en tid 1700 talet helt väsentlig för att kunna förstå grunder av dem flesta europeiska nationer. Huvudpersonen Ludvig Kahlen har Madd Mikkelsen väl bekanta poker ansikte en hård skoningslös under vissa omständighet människan son av en piga och en adelsmän som på grund av hans krigiska bedrifter har fått makt ställning och vill tämja naturen för att bli accepterad ei salonger. Han är elegant stram smidig i rörelsen och det finns mycket känslor inte minst i filmen mest ikoniska scen när han kommer ridande med dragen pistol. Livet har varit en kamp för honom och vi ser att denna Dom Quixotes som är i själva verkt hur den ser dsig har några praktiska Sancho Pancha som Luadet  den borgare som försöker att hjälpa till honom spelade av
Morten Burian eller den snälla prästen som spelas av svensk skådespelaren Gustaf Lind. Denna trogna gudsmän är en bra roll men faktum att han är svensk för mig är väldigt underlig eftersom jag ser ingen handledning att en stockholmaren skulle befinna sig i Danmark och hans offrande känns för mycket. Det är en bra roll som har som största förtjänst att ytligare låta denna roll  Ludvig Kahlen växa och bli djupare. Det är en idealisten och realist och vi ser att han har precis börjat hans liv inte minst i reaktionen med Edel Helene den adelskvinnan som han blir attraherad av. Det är en karaktär som rörs sig mellan två extremer den av förnuftet och den relation till naturen och en stor stolthet. Det är just anledning till vilken den onda och barnsliga motståndaren Frederik De Schinkel försöker att driva med honom från den första skämten den med peruken som han tar ifrån honom under skördefesten och inte minst i den travestin och i matrester. Denna jul är en av dem väsentligaste scener som sen tar filmen till upplösningen. Det är en film som Madd Mikkelsen spelar extremt bra inte minst i den reaktion mellan hans onda dubbel den fega och sliskiga Preiseter en operettsoldat spelade av Olaf Højgaard och även den kanske rollista karaktärer zigenar flickan Ana Li Muss spelade av Melina Hagberg. Livlig rapp i munnen men ofta fräcka kommentaren hon är en livlig jockar som kan leva på grund av dem vidskepelsen som folk har på henne. Hon är den dottern som Ludvig kunde ha haft och man ser hur hon också för lida precis som den kvinnliga karaktärerna Anna Barbara spelade av Amanda Collin. Först ser vi hennes tillsammans med maken Johannes Eriksen  spelade mycket väl av Morten Hee Andersen och sen hur hon lite i taget genom dem vardagliga scenerna slit och släng kommer allt närmare Ludvig. lÅng small med muskulös Collin ganska mörk hårig är adels perfekt i rollen av en vackert , hård och stark kvinnan som kanske vi ser inte gärna i 1700 talet och i slutet hon ger det som Frederik De Schinkel förtjänar även med kastrering i ett scen som känns trots att den är anstötande mycket rätt och även efter spelet är bra. Vi ser hur hon växer och hur alla dem kvinnliga karaktär verkar kunna växta och snurrar runt henne från dem andra tjänster flickorna Kristin spelade av Anna Filippa Hjarne som drabbats av De Schinklers vrede till den som är hennes kärleks rival den fagra  Edel Helene spelade av Kristine Kujath Thorp fyllig med small media söt och vackert som ett makaron hon är den perfekta skönhet  för 1700 taket dels lik Marie Antoinette men även ung söt och romantisk och inte så oartig som dem andra aristokarer. Vi ser hur dem två kvinnor håller sig i maskopi mot den brutala Frederik De Schinkel i vars roll
Simon Bennebjerg ger ett underbarast roll. Irriterade barnslig full av olika nyckel är hans den perfekta boven., Vi ser redan ifrån början hans sätt att agera hans missbruk av vin och hur pass han roar sig att pina människor dels genom att hälla varmt vatten på dem i burar. Vi ser hur pass lik till Schinklers (De är en tillägg för att göra sig mer intressant  ställning är den av Ludvig ensam mot några riktiga svin resten av godsherrar som ökar honom som till Finn Nielsen som är även lik den stroppiga osympatiska minister som spelas av Søren Malling alltid lika skicklig. Denna ställning ses även i Bondo den föder som Schinkle misshandla men i själva verket utnyttjar sitt herre spelade mycket väl av Thomas W. Gabrielsson. Vad som gör mig gör filmen ännu mera intressant är presentationer av andra folkgrupper dem vidskepliga och helt effektiva tyska kolonister som har som framfärden figur Baltazar spelade av Felix Kramer eller tataren som har i spetsen Hictor den svensk talade Magnus Krepper i kanske hans bästa roll någonsin i en mycket bra sidoroll. En film som är i klass med Barry Lyndon eller Rob Roy och förtjänar att ses

Robert Fogelberg Rota

Så bra om näderländerna

En raffinerade och drmatisk kamamrspel

Kuslig och välgjord

Tittel MIniaturisten

Regi Guillem Morales

Medverkande Anya Taylor-Joy

Svensk distribution TV4 paly

Betyg A

När det gäller kontakter med den antika måleri Med den möjliga undantag av den italienska konstnärerna Michelangelo Mendrisi annans kallade för Caravaggio det som har mest påverkat film media och även tv är utan någon tvekan den holländskan måleri och det är det som gedigen återskapats av Gavin Finney med hjälp av John Wilson klippning som föredrar långa tagningar i interiörs som är någorlunda åtstrama som domstolar kyrkor och inte minst domstolar eller i den magiska miniatyrer som skapats av norska den nästan albino figur som vi kan uppfatta som en spöke spelade av Emily Berrington. Hon är inte bara en roll eftersom hon är även en del av den scenografi precis som pastor Pelicome en fantastisk Christopher Godwin en sträng moralisk som spelas av eller den strängen domaren högt moralisk och homofob spelade Pieder spelades av Ian Hogg. Det är roller som understicker miljön tiden full av skönhet som bedrar precis som Meermans familjen vars fejd med Brand ses tydligt i dem två rollen dem dunkla manipulerade snobben Agnes spelade av Aislín McGuckin och den hämndlystna och ytterst ynkliga Franz i vars roll  Geoffrey Streatfeild presentera en mycket bra övertygande roll av ett hus tyrann och även en typ av figur som vill bara åstadkomma sitt hämnd med den pretext av den socker som är den ekonomiska motiven. En av hämnden verktyg är den andra karaktärerna som är inte inhemsk dvs jack den engelska skådespelaren spelade av Ziggy Heath en manlig Lolita. Hans karaktär är irriterade och vi ser hur det byggs upp och hur pass överdriven den här. Det finns några fantastiska scener som när han försöker att terrorisera kvinnorna i huset och stoppa av Otto  spelade av Paapa Essiedu denna fantastiska skådespelaren lyckas att spela en mycket svårt roll den av ett före detta slag som bävar många hemlighet i huset bland annat den av den vid första ögonkastet extremt Marin bland husets verkliga mästaren spelade av Romola Garai. Hennes gestaltning är fläckfritt  från denne extremt formella nästan bigotta tills när hon brytts när gradvis även på grund av dem ekonomiska svårigheter. Vi ser en väl spelade olikhet mellan henne och den som är hennes kammarjungfru  Cordelai mycket bra spelade av Hayley Squires. Hon vet hemlighet men stannar i huset en hus som får under filmens gång ett nytt härskarinnan i form av Nlela en annan av dem fantastiska roll av Anya Taylor-Joy. Somm alltid skicklig full av grace och styrkan och diverse av ett innre  utveckling. Hon blir den kvinnan som går från att varit själv en dockan till att bli mer och mer stark och våga sig ut. Jag finner rollen mycket bra precis som den av make Johannes som har Alex Hassell nästan Kristus lidande ansiktet. Han är mångsidig både sympatisk  och osympatisk mjuk och yranisk en inte helt olik figur till den av den berömda flygande holländaren och får ett mycket targisk slut. För mig en super roll i ett sådan ordentlig film

Robert Fogelberg Rota

Så bra som det kan bli

Hallström gör en Tarantino

Titel Stockholms blod bad

Regi Mikael Hallström

Medverkande

Svensk distribution scanbox

Betyg A

Få filmer har får min del varit så efterlängtade och jag har varit aldrig så nyfiken som Stockhoms blod bad. Det är en mycket bra verk som är direkt påverkade av den senaste tarantino inte så mycket av ”once upon the time i Hollywood” med av hans krigs film 2Inglorous bastad” och dem två senare spaghetti western. Det ses i den inledning för varje karaktär som introduceras på ett tecknad serier likade sätt. Ytligare en influens och det ses tydligt i den fotografi för vilken ansvara Pär m Ekenberg som fr ett gul platina torn som den av ett familjer foto vilken för dem i Hallström och mitt generation blir den av 1970 talet som är även citerade i en av dem klippningen för vilken ansavara Rickard Krantz som ger den bästa i slaget och i den berömda festen som blir en ”modern” i form av smatid sådan. Dessa är en av filmens stora kvalitet som den gestaltning som Jakob Oftebro gör av Gusatv Trolle den onde och fantastiska biskopen som förrådde Sverige var hjärnan bakom en avsyvärd handling som skulle förknippas med värsta tyranni och även gjorde mot allt form av heder och sen vanhedra några likar genom att bränna dem . Vi ser Trolle först när han tortera några råttor mycket like den ”dunkla” legentde av Vald Tepers nästan en samtida. Sen återgår han till en annorlunda utseende välrakade rött klädd och mycket like den av dem sovjetiska politiska kommissarier som Stajkovic i den berömda David Lean filmatisering av doktor Zvivago. Den tekniska skickligheten av Jakob Oftebro är enorm med ett bredd register en karisma och en möjlighet att blir levande som liknar även om utgångs punkten är extremt annorlunda den av max VCon Sydow även om Jakob Oftebro är mycket inne i rollen blir den. Det ses tydligt i den scen men den mest skrämmande gestalt som är den onda präst sonen Didrik Slagheck seplade med ett intesitet av en super närvarande och koncenterade Mikkel Boe Følsgaard. För mig denne är den skandinaviska skådesepalren alltid kapabel att spela en grym äcklig och skoningslös som gör konstiga ryter när han hugger av mycket lik yoga fightas väl och har även en del vidskepelsen. Om den vidskepelse för Trolle är i själva verket den del av ”borglig” dubbel moral för Slagheck är ytligare bevis av hans osäkerhet som ses tydligt i dem två mjuka scener när hans försöker att få Trolle att trösta honom och när han först vänlig samtalar med Birgitta spelade av Kate Ashfield en äldre prostituerade som liknar ganska mycket Malena Ekman som talar sanningar. Just faktum att han är lugnt låter honom bli ännu mera skrämmande och vi ser att se inklipp hur pass grymt  hade han torterat många . Han omger sig av några hemska mördaren som är Sylvestre den sadistiska Thomas Chaanhing och är Slagheck med hans inåtvänd men bitvis så utagerade sätt den exakt motsatsen till den fjantliga svenska adelsmännen johan Natt och dag spelade med ett komisk underordning av Wilf Scolding. Jag älskar denna roll som får ett plötsligt upprättelsen under hans död på schavotten. Det är den lilla människan någonting som tas även av den starka kvinliga karaktär lite Pipi Lågstrum, The brde , sansa och arya Starlk Anne Erikson spelade på ett utmärk sätt mera svenska än svenskar av den britiska Sophie Cookson. Hennes roll är för mig helt underbart from men även kapabel att vara fritänkaren hon utgör en formation väg som tar hennes inte bara till den krigiska som hon försöker först med att stycka Slagheck med ett dolk och även hur hon lite av komisk mördare den stora dansken Holger spelade av Roland Kollárszky. Den mest brutala mordet är den på Sylvestre är gjord med sitt duellen den enorma kopia av ABBA Frida Kristina Gyllenstierna spelade så bra av Emily Beecham. Extremt bra i allt flikig men mogen spirituellt och behaglig hon är den mest handlingskraftig politiker . just denna blandning av komedi betande när till exempel hon baddar spa eller dem dramatiska scener som mordet och i den rättegång en extremt bvra roll. Jag älskar den spirituella som den lätt ironiska som finns i Kristian tyrnamn som spelas mycket väl av den mest ”svenska ” va alla danska skådespelaren
Claes Bang. Till hälftene fjantig som huvudrollen i The Squear men även hård kock som den vikingar Jarl I ”the northman” kristian är en slags kung Ubu som leker med alla och alla misströstar allt och alla och det ses  den reaktion men den personligheter av den sjaskiga hennigh gad spelade av Ulrich Thomsen. Denna fantastiska skådespelare gör rollen av en profitör som är enbart villig att leva till sitt och kunna utnytya sig själv och alla de. Mest äventyrliga rollen är den av Freya som är dubbel till Ann spelade av Alba August. Henns roll är stum handlingskraft och även full av rädisan på grund av nångra trauma. Det är en svårt roll och är den enda som får en ordentlig fäktning scener nr hon överlistar dem två tyska bröder som är alberch och hans spelade av István Zámbó och Viktor Filep en extremt bra film

Robert Fogelberg Rota

Il western rileggie la storia svedese

Un bagno di sangue spalter

Tra Vikings e il western

Tittolo il bagno di sangue di Stoccolma

Regia mikale Hållfström

Inetpreti Jakob Oftebro Alba August Claes Bings Ulricj Thomasen

Voto A

Per prima cosa molte delle critiche di poca storicità di “Napoleon” di Ridly Scott impalidiscono rispetto alla qualsi zero storicitá di Il “Bagno di Sangue di Stoccolma”del resgista anche attivo a Hollywood Mikael Hålström. A parte che per conservare un ‘unione in realtá era ulä’aver ridotto gli altri popoli scandinavi a colonizzati,  il re Danese Kristian II decise di fare la pelle sulla piazza del mercato a diverse decine di persone ; accusandole di eresia contro la chiesa cattolica romana é che all’ultimo un vescovo chiamato  Brask  si salvo , qui é intepretato da un Sean Duggan, perché nel suo siggilo scrisse che non era d’accordo con il fatto che fu il pretesto l’aver imprigionato il vescovo inquisitore per la Svezia Af troll. Per il resto molta della storia é romanzata ed é omesso  anche se si parla della sua famiglia il personaggio che fu il vero vincitore ovvero Gustavo Erikson che cambio il nome della famiglia in Vasa e fece della Svezia una delle nazioni piú unite e omogene della storia. Hallfrsöm ha un ‘estetica cinematografoica che ricorda due filoni quello dello spaghetti western riletto da Tarantino; questo é particoalrmente evidente  nella presentazione dei personaggi con una grafica da fumetto ma anche Francis Ford Coppola e il suo viaggio epico nella saga del “Padrino” la fotografia di Pär M. Ekberg che diviene sgranata come un album di famiglia che cerca di diventare più o meno vivo. Questo si vede in quello che é il personaggio piú buono gentile forse ottuso ma a suo modo eroico Kristina Gyllestjärna  intepretata da Emily Becckman . L’attrice ingelse che assomiglia moltissimo  Annfrid, la bruna degli ABBA. L’attrice brittanica e di una bellezza morbida ma decisa raffinata legata alla musica al bel vivere  e materna ma amante del popolo. Si tratta di un personaggio di regina ragazzina non così disimile dalla figlia Illiana  Anabelle Daisy Grundberg ma anche donna con una figlia magdalena (in pratica un apippi Calzelunghe in abiti medievalei ) ( che vorrebbe seguire il padre il mollissimo Sten Sture il giovane che ha il volto infantile di Adam Pålsson.” Il bagno di sangue” di Stoccolma in elatà é il duello tra la ragazza matura nonostante la scena della Spa  e un ragazzo immaturo insicuro e infatile che é il re di Danimarca passato alla storia con l’infame epiteto di trirrano intpretato da Claes Bang. Il suo ruolo é in tutto meraviglioso ,sicuro di se tra la raffinatezza dei costumi che si vede bene in una delle migliori scene dove abbiamo sia la vena guascona o anche da film d’avanguardia  del film rappresentata dal montaggio di Rickard Krantz che dá il meglio nella scena del ballo prima del massacro e nella battaglia dove l’improvisato esercito svedese attacca l’esercito danese che lo respinge anche per la presenza dei falconetti. Qui c’é un omaggio al magnifico il “mestiere delle armi” delk compiantio Ermano Olmi. Le scene di combattimento a parte i duello tra Freya un ruolo sul quale ritornerò e i due “sfortunati” fratelli tedeschi. Nonostante che sia dei violenattori e asassini sono quanto di piú umano c’é nel campo danese , e sono rispettivamente  Albert intepretatto da István Zámbò e sopratutto Hans che ha il volto di Viktor Filep mentre per il resto si tratta solo di alcune semplici sceen di lotta dove chi dá il meglio é il cattivo da “cartone animato” Sylvestre l’attore cino danese Thomas Chahnhing. Il ruolo piú vicino a quello che é forse il miglior ruolo del film quello intpretato dal vero erede di Max von Sydow il norvegese Jakob Ofbror che intepreta benisismo il vescovo cattolico Gustaf Trolle. Prima lo vediamo prigioniero intento a torturare topi in una maniera simile a quello che é la leggenda nera di Vlad terpers e poi sbarbato e spiumato da vero personaggio quasi sovietico. La somiglianza con questa cultura é molto importante nel cinema  scandinavo ea anche le società  vedono  malissimo; l’unione sovietica  Il ruolo é quello di uno psicopatico ma anche di un semplice servitore di qualcosa che non sa bene , grantico forte anche nelle infantili sfuriate per i giochi, la falsitá con la quale si esprime e unico elemento di empatia e la sua supestizione  . È parecchio simile nella sua costruzione del personaggio di Strel'nikov il rivoluzionario durissimo e inflesibile. Solo che Trolle a parte per la vendetta personale e e non sa per cosa si batte e questo si vede anche nella relazione con il cardinale inviato dal Papa che ha il volto segnato da padre nobile di Jeremy Wheler . Trolle più volte sfoggia uan crudeltá immotivata  e luciferima come quando ordina il massacro di tutta la famiglia Eriksson capitanata da padre nobile.  il politico retto rappresentato piú che intepretato da Declan Hannigan. Come Krististina e l’altergeo di Kristian l’alterego di Trolle é Anne che ha la bellezza pre raffelita di Sophie Cookson. Sicura di se interessata al sesso ma anche parecchio religiosa anche se perderá la fede Anne é la fusione perfetta  che ci si poteva aspetare di Sanza e Arya Stark anche lei con una lista di persona da abbolire che in alcune occasioni diventa comica come per Holger l’enorme danese intepretato da Roland Kollárszky che le mure perché colpito da alcune punte di frccia e saprá avere la vittorie su quello che é lo strumento del demonio lo psicopatico Didrik Slagheck un figlio di un monaco fnatico ma anche dedito a ogni perversione che ha le capacitá inpretative di Mikkel Boe Følsgaard. Questo bravissimo attore danese un po’ gOlum soapratutto nelel sceen dove trionfa sul patibolo é un po’Alain Rikman in “Robin Hood principe dei ladri” secondo me riesce a dare il meglio in più di un’occasione in quello che é l’isicurezza e la padronaza data dalla violenza. Un’intpretazione che ricorda molto da vicino quella di Hteler Legegr in “Batman il cavalliere oscuro” ma ha sopratutto in una scena madre una profonditá pscicologia quando la prostituta Birgitta che ha il volto di Kate Ashfield li fa notare che nessuno lo vuole. Un discorso che lo rende per me più umano quindi anche più spaventoso perché la crudeltá é tipica della nostar natura. Contro questa crudeltá abbiamo la visione semplice della vita allao stato naturale al muta Freya. Questa coraggiosa arciera e spadacina noche donna completamente muta é intpretata benisismo da Alba August figlia della grande attrice di Bergman e dal regista danese é riesce a fare un ruolo simile alal muta karin di Brecht la figlia di madre coraggio ma anche quello di Robin hood l’eroe campione popolare. Un ruolo che mi piace molto in tutto e che mostra uan capacitá di forza che non si trova in nessun degli uomini svedesi dall’imbelle Johan Natto och Dag incapace di prendere nell’interpretazione di Wilf Scolding una qualsaisi decisione e che ha una sindrome di Stoccolma anti litteran al vescovo gaudente Brack che sará il primo a essere decapitato che é intepretato benissimo da Wayne Brett a alcuni altri ruoli come il consigliere di Sten Sture (Thoren Ferguson), ruoli ben intepretati e molto ben diretti . Questo in un film che isegu l’azionee  e l’epica e smonta la visione del maschio come attivo in un ‘epoca quella tardo mediovale (é assurdo parlare di rinascimento in Svezia) dove questo poteva solo comandare. La cigliegina sul torta o il cacio sui maccaroni e´il ruolo del doppiogiochista che Hnerik Grad che é Ulrick Thomasen per me un attore starordinario. Viscido e sempre interesato alale donen giovani in questo caso Anne ma anche capace di gesti buffonesci é sorpatutto un uomo di pace che vorebbe continuare un unione non solo per il proprio tornaconto ma anche per il fatto che ha paura della guerra é interssato a una donne piú giovane ma di nobiltá così piccola unicamente perché vuole esorcizzare la morte sentirsi giovane lui stesso. Un ruolo per me interesnatissimo che riesce meglio di ogni altro a dare una continuitá tra un conflitto quello del 1500 svedese e quello o meglio quegli che sono i conflitti internazionali un film da vedere e aprezzare da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Jason Mamoa action e recitazione

Finalmente un bel film di super eroei

Titolo Acquaman e il regno perduto

regia James Wan

Interpreti Jason Mamooa, Amber Willson Dolph lundgren

Distribuzione the sapce

Voto A

il cinema dei super eroi potrebbe anche averci stufato ma per il divertimento spensierato e la bellissima scenografia anche se molto al computer ma anche in alcuni ambienti molto azzecati abbiamo un ‘opera che é una vera opera d’art con ironia, coscienza ecologica e alcuni temi come quegli della paternità delle relazioni tra fratelli riesce a piacerci molto. La regia di James Wan é sicura e ha le spettacolari scene d’azione quasi da kung fu con uno studio dei caratteri e di alcuni personaggi coem il bravissimo Temuera Morrison:  nei panni di Tom Cutry il guardiano del foro che diviene non solo padre ma anche nonno in una elegante e molo britannica viletta sul mare dove il figlio guerriero e scanzonato Arthur Curry / Aquaman subisce un poppante di pochi mesi che gli prende tutte le sue energie perché suo figlio. Jason Mamoa per il quale ho un grosso debole riesce sempre a essere guascone scanzonato istintivo e riflessivo molto più di un ruolo tutto muscoli. Precisamente come hell Boy in the golden army bellissimo film di Rob Palm Arthur Curry / Aquaman inizia a capire i veri problemi che sono l'utilizzo delle forze distruttive quasi di magia oscura che piegano l’uomo e la natura in un circolo vizioso. Mamoa sembra divertirsi precisamente coem lo faceva Alberto Sordi nel capolavoro di Mario Monicelli “Il marchese del Grillo”. La similitudine non é solo casuale o bizzarra perché precisamente come Sordi Mamoa si diverte fa un ruolo a lui molto congeniale e riesce a dare più del massimo sempre essendo un po’ se stesso. Più che la lotta contro il mostruoso Re Kondax (forse lo scarso utilizzo di Pilou Asbæk:  in poche pose dove fa un ottimo ruolo é una delle pecche del film) o la lotta contro il doppio il bravissimo anche se eccessivamente malvagio Black maba Yahya Abdul-Mateen I é il viaggio la conoscenza del fratello doppio e opposto Orm Marius / Ocean Master un ottiimo patrick Wilson. Il ruolo di Wilson nel primo Acquaman mi era parso molto legnoso difficile da apprezzare mentre in questo film appare trasformato. Prima nelle meravigliose scene alla Idian Jones dove lui é prigioniero nel Sahara e poi nell’isola del vulcano fino alle rivelazioni. Il ruolo si soglie anche per diventare umano essere sempre più umano fino alla fine dove assaggia il vero cibo delle terra il ceburger. Questa é uan delle tante pari ironiche del film. Wilson oltre che da mamoa e dalle situazione é parzialmente aiutato dalla Kidman. Nel ruolo della regina Atlanna . È un ruolo piccolo nel cinema d’azione ma riesce a dare potenza grazia e abilità. Lo stesso fa la regina meta che é interpretata da una delle attici più controverse del cinema di Holywwood Amber Heard . Si tratta di un ruolo volutamente piccolo anche se d’i grande importanza per la narrazione anche se secondo me non ré volutamente sviluppato e ha un doppio nel ruolo latramente negativo di Straight janie Zhao la terribile assistente di Balck Maba.è un ruolo forse immotivato Ci appare leggermente poco sviluppato rispetto al primo film é nereus che ha il viso e la muscolatura ancora possente di Dolph Lundgeren- Il mio compatriota non é uno dei migliori attori ma sicuramente un personaggio capace esprimere emozioni e qui lo fa nella scena che é per me una dove la fotografia di Don Burgess e sopratutto il montaggio di Kirk M. Morri da il massimo . Il personaggio però più interessante é quello dello scienziato Dr Stphen Sign che ha il viso indeciso da nerd infantile di Randall Park . Il suo ruolo di questo personaggio ce alla fin segue Matra e poi il male assoluto per niente é simile a quello che potrebbero essere gli spettatori del film. Un ruolo quasi da coro. Un ottimo film per divertirsi spettacolare e non troppo stupido

Robert Fogelberg Rota

Da Baro a imperatore uomini del 1700

Le ultime epopee prima dell'industrializzazione

Amleto dalla parte dello zio

la tesi che voglio presentare e come un film come npoolen di Ridly Scott e Barry Lydon di Stanley Kubrick che hanno un tema amletico in comune

Quando l’anno scorso mori Rayan O’Neil pensai visto che per molti anni Bary lyndon di stanley Kubrick é stato il mio film preferito di dover scrivere qualcosa su di lui ma mi sembrava riduttivo scrivere solo su gli unici film che ricordavo avendo memorie molto sbiadite di Papeer Moon solo di “Quell’ultimo ponte” forse una delle opere più veritiere sulle campagne nell’Europa del Nord della seconda guerra mondiale e “Barry Lyndon” ma poi ragionai su come avrei potuto scrivere e ho deciso di mettere quest’opera in relazione con altre due che sono “ Ridly Scott e l’attuale e monumentale Napoleone. Sono pe rme tre film epocali anche per la descrizione della guerra eroica che é quasi guerra moderna per la presenza delle armi da fuoco e pe rla società borghese o aristocratica borghese società come era definita da Norbert Elias società delle buone maniera che colpisce con implacabile controffensive chi prova e osa varcarla. IN Barry lyndon che é secondo me non solo il film massimo di kubrick e di John Allcolt abbiamo in un sunto del romanzo il come un personaggio l’avventuriero irlandese Redmond Barry spalleggiato anche se male dalla madre bellle Marie Kean conquista una posizione di benessere che non riesce a divenatre titolo essenoo buttato fuori. Il film va visto tutto e il non montaggio di Tony Lawson fvorisce l’idea di trovarsi in un quadro. Un quadro che diviene multi dimensionale e lo scontro dove muore l’unico personaggio solo positivo del film l’onesto capitano giolan il bravisismo Godfrey Quigley  che fa il possibile per aiutarlo. A questo s’aggiunge anche il nuovo maestro che é il cavalieri di Barlibali pe rme uno dei ruoli monumentali e interessantissimi di Patrick Magee  e di come i due personaggi riescano a truffare la nobiltà vera quella rappresentata dal caotan Postorf l’arcinio e astuto prussiano rappresentato da Eberhard August Franz Ewald Krüger ma sopratutto il nobile vero anche lui abile con la spada il giocatore Lord ludd il bravisismo Steven Berkoff  che poi ricorderemo con il re Olaf in Vikings. È un personaggio questo solo appartemente marginale circondato di belle donne che capisce di essere truffato come il principe prussiano di Thuniberg il tedesco norvegese Wolf Kahler  che peró non riesce Lud a superare con lo spadino Redmond brary che poi si dimostrerà ancora meglio quando sfiderà Sir Charels lyndon ben rapprensatto da Frank Middlemass  che fará in modo che il divertente e vitale avventuriero divernterá il cattivo per antonomasia lo zio Claudio dei diversi amleti prima il giovanisismo e bravo perché odioso Dominic Savage  e l’adolescente nato vecchio ma pieno di passione leon Vitali che alla fine castrerá il parigno. Mentre nelle battaglie é sopratutto negli accampatemi basta fare a cazzotti come con il bravo Capolre Tool bravo nel senso manzoniano l'erculeo Pat Roach di corte ciò é impossibile. Il sovrano Giorgio III presentato da Roger Booth a é quanto di più odioso e distacato si possa ricordare gli altri personaggi sono astuuti dal saracstico Lord Werdoven André Morell  al machiavellico Lord Haltman Philipe Sharp. Ma le somiglianze tra i due film sono nei due personaggi principali che sono l’amore e il dovere. Parlerò poi per dedicarmi ampiamente a Napoleone del secondo dopo la nascita del figlio che si rivelerá una grossa delusione perché Bryan patrick lyndon morirà per una stupida marachella facendo piagere parecchi visto che David Morley  f aun ‘intepreptazione maiuscola chi scoprirà il modo in cui si delapiderá del partimonio e anche il tentativo di suicidio di Lady Lyndon é grhman il fattore interpretato da Philip Stone  atore perfetamente naturalista ma anche sempre fatto rappresentare personaggi molto cupi che sarà a fianco di Kubrick anche in “The Shining”. É un burocrate elegante ma fermo e la scena dove incontra Redmond ormai ferito é simile a quella dove napoleoni jacquein Phonis incontra chi l’ha vinto definitivamente Il Duca di Wallighton Ruppert Evertet- anche questo in una composizione simile dove però la fotografia di Dariusz Wolski supera quella di Alcolt per intesita già nelle prime scene che sono quelle di un decennio dopo e nell'avventura egiziana la luce anche se calda ricorda quella. Precisamente come Gramn vuole sconfiggere redmond Barry solo con mezzi leciti e qui andiamo forse in quello che é il punto debole di napoleone la batatglia di Waterloo. Sinceramente anche memore di grandi film come quello di Sergey Burkov mi apetvo qualcosa di più e avrei voluto anche se apprezzo molto la recitazione moto espressionistica di Tim Faulkner vedere Russel Crowe per sconfiggere per la seconda volta l’imperatore magnificamente presentato da Joaquin Phoenix . quest’attore é meraviglioso come lo era Rayan O’Neil bravissimo a soffrire le circostanze Joaquin Phoenix é bravissimo a plasmarle dal primo assedio di Tolone vinto d’astuziaalla capolavoro stategico di Austeliz oltre che di coraggio con una madre tirannica come letzia nel Kolosal di Scott interpretata da Sinéad Cusack che ha anche un doppio maschile che é l’astuto e teatrale lucien che ha il viso e l'abilità di Matthew Needham come Tyrland non può che essere l'erculeo Paul Rhys . Questo personaggio come Baras all'inizio a un ruolo molto simile a quello dei nobili che Redmond barry cerca di abbindolare ma con la differenza che Napoleone si circonda di aiutanti di personaggi che lo aitano e Scott decide di vederli solo e unicamente tramite la visione di napoleone come il maresciallo ney stupendamente inetretato da ohn Hollingworth ma anche Dumas che é il diverso l’attore afro francese Youssef Kerkour . Ma la differenza nel personaggio e non nel ruolo si vede nella figura dell’amore che é nel caso di Redmond Barry lady Lundon che ha la bellezza convenzionale abbastanza scialba di marisa bersnon che fa il ruolo della vita come anche Giuseptina Bounasier sensuale carismatica e sicura interpretata da Vanessa Kirby . Il ruolo per me é stupendo e si vede come a poco a poco con il dottore Corvisand un ottimo Kevin Eidon . Napoleone lo ascolterà e la sostituta sarà la coppia la duchessa d’Asburgo e poi imperatrice la sposa bambina Anna Mawn . Ma la somiglianza va proprio nella posizione da zio Claudio lo zio d’Amleto per la presenza di un Amleto visto inel vero nemico il personaggio dello Zar Alesandro I interpretato da eddourad Philipponat- Un film con una prova stupenda

Robert Fogelberg Rota

En lite rolig bagatell

Robin Hood i folkhemmet

Tittel Harlad Handfast

Regi Hampe Faustman

Medverkande Gerogen Rubberg , kevin Fant , Trhord moden

Svensk distribution SVT

Betyg B minus

Den stora frågan är vad är det som är så intressant i ett någorlunda misslyckade film som försökd att vraa en hyllning till en Robin Hood film men sen blev någonting annat. Den svebska historia är som bekant extremt intressant och full av våld. Med undantag av 1800 tlet när först fransmännen sen ryska och till sist svält och den skoningslösa marks ekonomi förstörde den svenska folket ha under modern tid har Sverige ofta förknippas med våld och förtryck inte tvärtom trots den god aintentioner av Hampe Faustman. Filmen är ganska väl fotograferade av Felix Forsman och har interessnata miljöer som dem interiörer av Åbo slott och den finska skogen trots att det skall spela is Östergötaland. Klippningen av gunanr olsson är ganska rolig när det gäller den direkt av Robin Hood legenden inspirerade dueller med två grenar mellan Bosse en herlulse lik Gunanr olsson som lyckas att spela den Little John figur och Harald Dickinsson som har George Fant själv säkra charm uppdrag. Tyvärr var Fant nästan en fjant när det gäller spel och visa svenner som när han paradera spjut spetsar med hans runda sköld är adels för ap likande citat ifrån Ivan Grovski av Sergej Einstein och känns inte motiverade. Samma är problem med den ytterst bleka lady Marion spelade av Elsie Albiin som i Karin Eghilsdotter är för mig inte trovärdig i någon epok som helst. Helt annat är boven som spelas av en av de bästa skådespelaren någonsin i den svensk historia von Dötzir som är George Rydberg. Denna tyranniska giriga furste danske eller tysk är så väl skapade så negativ i allt men även som skicklig så fulländad men man ser i fäktning scener att han är oskicklig våg hastig. Tyvärr med ett dålig val på vapen  (vilekn är floretetr) som gör denna scen inte trovärdig men manuset är fortfarande mycket bra och rolig och några av karaktärerna är fortfarande ganska roliga som den bonde som spelas av Tor moden som för en gång skuld inte sjunger men mest av allt den roll som får mig ger den mest intensiva upplevelsen är den av Don Dornits dottern spelade av den mycket duktiga och väldigt underskattade Vera Valdorf. En lite roliug kuriosa som kan fortfarande njutas av

Robert Fogelberg Rota

Rebecca Fergirson är fenomenal i dune

Så bra som det kan bli

Tittel Dune

Regi Denis Villeneuve

Meverkande Stellan Skarsgård, jason mamoa, Rebecka fergurson

Svensk distribution Tv9

Betyg A

Få romaner har varit så omtalade och så originella i den anglosaxiska mass kultur som den amerikanska lika annorlunda som Frank Herbert roamn vilken är en fantasy utveckling av Islam den shitiska med ett iman myten. Den visuella med iper futiritiska helikopter och den spektakulärare öken är mycket väl presenterade tack vare av Greig Fraser foto medan Joe Walker klippning för fram inte bara handlingens olika planer som är den fysiska visionerna och den psykologiska. Den som är för mig slående och gör filmen så intressant är studier av karaktärer som vi upptäcker lite i taget på grund av deras handlingar. Den gerillalike öken folket av Frem som är så pass nära beduiner som man bara kan med olika personligheter som gerilla chefen Stillgar spelade av Javier Bardem eller den kvinnliga zoologen som skall övervakar dem två hus när det gäller att behålla planeten. Den roll som spelas av… Sharon Duncan-Brewster är fanatisk full av pondus och ett slags intellektuell  version av Furiosa . Det är en mycket övertygande roll som låter även dem horribla öken maskar blir intressant. Även om dem två är inte lika är honom en slags vuxen version av Changi som är den öken skönhet som spelas av Zendaya. Jag tycker om denna skådespelerska och redan i drömmanarna man ser hur det finns en slags magi mellan henne och den som kommer att vara den blivande ledaren Paul Atreides spelade så bra av Timothée Chalamet . denne unge män är så begåvande hackat och skuren för denna roll full av gåtor och fortfarande så oslipad och full av drömmar men bestämd och scene mellan honom och badissan spelade av Charlotte Ramping är för mig den mest underbara i hela filmen. Fadern överhuvud av den mäktiga Ateides hus är Oscar Isac som alltid göt en karismatisk och väl disciplinerade precis som hjälparen den stenhårda militären spelade av Josh Brolin vilken är en traditionella karaktärskådespelaren inte olik några av dem bästa roller av Gene Hackman. Jag är imponerade av hans mått och disciplin precis som jag är helt imponerad av en helt annat skådespelar stil den expressionistiska och brechtianska i den mån att den visar en super tydligt karaktär Baron Vladimir Harkonnen som är Stellan Skarsgård. Han lyckas att spela äcklig med en sådan pomdus och hela dem raka kraftiga och svåra personligheter är får mig mycket intressanta. Samma kan sägas om det som är hans medhjälparen haklon spelad av ett icke kännbar Dave Batistusta. Fast alla dessa gestaltningar förvinner om man jämförd med modern Lady Jessica Atreides som är Rebecca Fergusson. Vårt svensk födda skådespelerska är så fulländad så full av kraft grace och naturlighet att hon behöver bara vara på scen för att visa duken. Det är en roll som är spinden i nätet i hela verket. En annan roll som är sympatisk är den av Duncan Ihdao som är den snälla version va Kar Drogo spelade av Jason Mamoa. Denna cool kille gör en cool roll och den atletiska haiwan är enormt i den kalifäktnings scener. En film som man måste bara se och njuta av

Robert Fogelberg Rota

Bara underhållande

Margon Robbits räddar ok film

Titten suicidal l squot 2

Regi James Gunn

Medverkande Joel kidman, Iris Ebra, Mrgon Robbits Sylvester Stallone

Betyg B

Tyvärr mycket på grund av den banala fotografi av Henry Braham som nästan förstörd Fred Raskings fantastiska klippning ör The suicidal squot en ganska misslyckade film även om det är bättre än många andra. Visligen är Viola Davis fantastisk som den machiavelliska Walace och Joel Kidman är rolig och ganska naiv i hans roll mycket mera tank sprid och den som är helt fantastisk som alltid är
Harley Quinni Margot Robins gestalt. Tankspritt, handling kraftig och full av en behag i varje sceen det är filmens joker och egentliga behållning inte minst i kärleks relation med presidneten luna spelade av Juan Diego Botto. Dessa är får mig dem absolut bästa scener i filmen men närvaro av den lilla syd amerikanska / karibiska diktatur med den stenhårda Colonello spelade av Ray Benitez och den gerilla med Sonia Braga känns inte väl utsök precis som the Peace maker nästan på gränsen till ett komisk relaktiv spelade av John Cena känns inte väl utsök och samma kan på säytt och visis sägas av Shark den haj människan som spelas av Sylvester Stallone i rösten., det hade kunna göras mycket bättre och mer intressant som den alltid sympatiske kapten Bumerang som har
Jai Courtney ansikte och ännu värre med den mest Woody Allen lik super hjälte karatär spelade av David Dastmalchian Pollka Dorla männen . Det är en karaktär som blir bara rolig inte stark och inte vilig eller att kunna  röra sig i en värld som är reell nästan naturalistisk och samma kan sägas av den som är verken en boven eller hjälte den rent av cyniska professor spelade av pter Caparldi. Hans kostymering känns helt fel. Förutom Vila Davis och den redan citerade margon Robbins den som gör filmen lite mera sympatisk är Råttfångaren som har den protetiska charmen av Daniela Melchior som har förmåga att kunna kontrollera råttor . man ser får mig adels för lite av henne personligen det som gör mig ännu mer besviken är Blodshoprt som jag hade velat att ge med iris Eba ansikte en av mina favorit spelaren. Precis som i fallet bradd pitt i Inglorius bastard av Taratino han fokusera sig inte för att spela trovärdig. En film som är spektakulär och underhållande men lyckas inte att bli så bra som den kunde ha blivit.

Robert Fogelberg Rota

Vanessa Kibby är värld en Oscar i ett storartat mästerverk

Mycket bättre än det som jag hade väntat mig

Titel Napoleon

Regi riddley Scott

Medverkade Joaquin Phoenix Vanessa Kibby

Svensk distribution Colombia and Apel film

Betyg Mästeverk

Jag medger Ridley Scott är mitt favorit regissör och Napoleon är en av mina favoriter historiska gester och även om han liknar inte honom rent fysik ingen bättre än Joaquin Phoenix skulle gestalta honom. Det finns minst sagt två scener i vilken allting är fläckfri mest av allt den musikaliska arrangemang av Martin Phipps men även klippningen av Sam revisto och Clair smith och naturligt viss dem fotografier av mästarnas mästaren Dariusz Wolski. Det är första triumfen när Napoleon lyckas att erövra Toulon i ett slag med den underbara location av Malta som blir en grav för dem brittiska infanterister men även i när han genom en coup att övervälta med hjälp av store bror Luciene spelade så bra av Matthew Needham den korrupta revolutionära regeringen. En kamp som precis som han strapatser hemma hrar som trogen allierade vännen Caulaincourt karaktär spelaren Ben Milles  Den historier skrivelsen eller snarare bruk som presenteras av Ridley Scott och David Scaroia är mycketnödvändigt  kortfattade eftersom Napoleon är i Joaquin Phoenix är mest av allt en människan en karaktär full av olika och starka motsägelsen.- Det ses tydligt i dem gester hans livs glädje mat glädje hans vaar både vänligt och extremt nonchalerade med modern Letizia den extremt dominanta Sinéad Cusack men även vilja till att manipulera andra människor. Han dels Lyckas och misslyckas med dem och det är genom han som styrs och ställs allt. Dem vardagliga gester är exemepl viss när han krossar folket som är royalistisk små folket eller med hjälp av den första beskyddaren Baras en perfeckt roll av Tahar Rahim ser hur Robespierre (Sam Troughton) blir avsatt. En listig levande porträtt av en människan som får mer och mer att säga till men blir svagare även när han är på topp den magnifika slaget vid Austerlitz eller när han sitter vid Zar tornet i Moskva  i en Kreml som verkar komma från Tarkovskij Andrej Rubev. Denna scen fanns i en av dem mest berömda filmer som någonsin blev av Napoleon av Stanley Kubrick och det verkar att Ridley Scott i huvudsakligen en aktion regissör har alltid haft en skugga från Kubrick. Det ses tydligt i den fantastiska scen av borodino som är lik med ändå motsatsen till den försat salget i Barry Lyndon som är citerade i mest två personer den unga Eugen spelade av Benjamin Chivers som påminner Redmond Barrys som Brian och Hortesia som är dotter till Josephine  här spelade av Isabella Brownson. Josephine är helt fantastisk i den roll som tolkas av Vanessa Kibby. Lång slank vi zer henen först kort klipp i ett mörk näsan makaber scen när hon går från dem överbefolkande fängelserna  från skräckvälde och vid festen när hon trots Napoleon driver med honom och han med i en fantastisk kärleks historia. Vi ser hur pass hon är otrogen i möte med husaren Hypolite Chalres som påminner om i Jannis Niewöhner i dem berömda husaren av ”Duellanterna” och hur hon ändas för hormon blir mer like en romersk kejsarinnan. Hon älskar honom och han älskare henne men kan inte vara tillsammans och trots den illusoriska lyckan med sonen är giftermålet Mariel Luise spelade av Anna Mawn enbart illusorisk. Josephine har en slags som blir ännu starkare när hon dumpas av make och det ses med dem olika scener inspirerade av målaren Casper Fischer med Jean Louis David som är spelade av Sam Crane. Varje karaktär även om den är lite som den hetsiga marskalken Ney  Arthur McBain till den lågmenta generalen Berthier Scott Handy är extremt väl presnterade i likhet med fiende. Vi ser den dunkel bödel Samsom spelade av
Phil Cornwell till den extremt överviktiga och löjliga Ludwig XVIII spelade av Ian McNeice till dem andra fiende. Vi ser österrikaren ambassadörerna spelade av den duktiga Tom Godwin och dess tama kejsaren Frans I spelade av Miles Jupp till den fåfänga , narcissistiska  Zar Alexander I spelade av den duktiga finska skådespelaren Edouard Philipponnat . Säkert extremt skicklig det är en boven som vi älskar att hata. man ser den i scenen med Napoleon i vilken den fransk korsikanska härföraren försöker att manipulera honom och vi har filmens roligaste replik ”Britter slås för äran det som dem inte har”. Den bild av ryssar är hård och det finns inte enbart kosacker med tjetjener vilken kan vara nästan tvivelaktig att dem skulle var i den franska armen. Dem först skjuter sönder med sina mössaren en franska kolumn, halsskär dem franska trupper och även pålar dem. Det var samma situation som romarna möte under år 0 i Tyskland med tjejer är dem okända krigare av Putin och diktion över krig är för Ridley Scott tidlös. Fast engelsmännen är inte bättre från dem huliganer som vi ser i Toulon med den fulla och skråning Andy Burse till den arroganta ambassadören Lord Widworld av den som är filmen stora värden Wellington spelade av Rupert Everett för mig den skådespelaren som har tagit arvet inte bara av Laurence Olivier men även av Sean Connery med hans roller är svåra osympatiska. Wellington som lyckades att besegra alla presentera den moderna militären kanske utan geni som håller disciplin och ett defensiv taktik. En annan bra roll för mig är den av den mest gåtfull och mäktiga Taylerand spelade av Paul Rhys . Hans roll tillåter oss att komma närmare i det som är makten som måste anpassa med ett sådan stor människan. Jag finner även sekvenserna i ö Elba och Sankt Elena väldig men väldigt bra. Det enda som jag ångrar är att Bouchers försten född svensk bra spelade av Tim Faulkner borde kanske ha spelat av Russel Crowe som är för mig fortfarande en väldigt övertygande skådespelaren

Robert Fogelberg Rota

När Fellini möter Tarantino

Nästan Amarcord

Title Once upon the time in Hollywood

Regi Quintl Tartino

Moderance Leonardo Di caprio

Betyg A

Dfå filmer har varit så personliga och har utstålat en sådan livs glädje som Once upon the time in Hollwyyowo i den söker vi i ett metafilmisk som denna verk som är en klassisk Tarantino film som återknyter till många andra av hans verk mest av allt jackie brown men även ”Inglorius Batsard” med inledning i kapitalr och hans genombrott ”Pilpe Fiction”. Det ses tydligt i många aspekter som den fotografi för vilken ansar Robert Robertson men även Fred Raskin fenomenala klippningen som ses mest i dem slutliga konfrontationer mella hippiesar vilseleda av Chalres manson som vi ser en glimt i av i den roll som spelades av
Christopher Arminio och stunten Cliff Botth som är för mig en av dem roligaste och mest lyckade roller av Bred Pitt. Charmig och sliskig vi ser hur denna person som bara driver som håller på trots allt att bli gammal men kan inte acceptera den och ibland för smrt för sitt egen bästa. Det är en person som liknar Dom Juan men vet att han måste vara försiktig det ses i hans konstiga relaktion med Gyppsie en av hippies flickor spelade av Lena Dunham och inte minst när han försöker att hjälpa John span som är en mycket stor roll av Bruce Dern. Många har ”anklagat” Tarantiono att göra alla till så elek rnt av ynkliga och det skulle verkar så i två rolelr som bråkar med Cliff dels hippie flickan Flower girl
Maya Hawke men även i den kariktyr likande Bruce Lee som presnteras av Mike moo som han bråkar med . Film stjärnorna r presenterade bara på avstånd som Roman Polanski spelade av Rafal Zawierucha eller Michelle Pfeiffer spelade av Rebecca Rittenhouse och dem som är inga riktiga stjärnor som Jay Speling som är Emile Hirsch, Cliff kan bara tänka sig en värld som är den som han är uppväxt långt ifrån den glamour av stjärnor och deras glansiga liv men är inte kapabel att känna den på riktig . Dem negativa sidor hans sjaskighet och hans sarkasm gör honom till en adels komplett karaktär inte till en hjälte eller en anti hjälte men en män som lever i nuet i ett jobbig och besvärlig situation som han kan inte helt och årligt kontrollera och som han måste kunna få bättre kännedom av detta. Dalton istället som borde vara arbetsgivaren det som bestämmer är en helt annat personligt spelade mycket bra av Leonardo Di Caprio är en rolig men tragisk roll. Han är så osäkert så nära att bli känd att få stora roller som man ser i den metafilmiska pastiser men som sen kan sabba allt. Det finns får mig några extremt roliga scener med Swartc den agenten som spelas av Al Pacino. Förutom att deras dialoger ör en riktig essä i metod acting det visar även en annan sidan .den av ett hommage till en av våra största sagor Pinocchio eftersom Al Pacino är som grillen det som berättar sanningar en sanning som Dalton redan vet att enbart möte med nya kulturerna i denna  fall spaghetti western kan ge till honom ett form av styrkan och en upplyftning i hans karriär. Det är ganska uppenbart att den person som Di Caprio spelar är en lite artig parodi på Clint Eastwood. Men det som gör filmen till den Amarcord av Tarantino är Sharon tate spelade eller bättre sagt gestatlta av Margot Robbie helt underbart precis som hennes roll . En helt utmärk film

Robert Fogelberg Rota

Jonnhy Deep come Luigi XV

Film incantevole

Titolo Dubbary

Regia Maïwenn

Interpreti M. Jonny Deep Maïwenn

Voto A

Pochi film secondo me sono stati così eleganti e hanno lasciato il segno in un epoca come...La storia é semplice la vita e l’ascesa di una cortigiana interpretata magistralmente dall’attrice e regista ­Maïwenn. Nelle prime sequenze che illustrano una piccola formazione in un salotto provinciale ha il viso di  Emma Kaboré Dufour e poi diviene la bellezza adolescenziale é alquanto aceba Loli Bahia che fa anche da modella per un pittore dopo essere stata scacciata da un convento che era quasi una prigione. Ma fiorisce con giusto l’interpretazione molto sensuale di Maïwenn. Tutto dal montaggio deciso ma agile di Elise Vogel alla bellissima musica di Stephane Varbech ma soprattutto la fotografia di Laurent Dailland servono a portarci in quel periodo storico diverso per i costumi bellissimi e raffinati ma anche vicino a noi che é in una tendenza molto francese di sdrammatizzare di presentare il tutto in maniera più naturale possibile Siamo vicini ma lontani e iniziamo a scoprire alcune delle persone che suo malgrado formano Jeanne Bubarry dalla madre Anne una bravissima anche nell’essere sgradevole Marianne Basler ma soprattutto al protettore e Marito il conte Dubary un .. in particolare stato di grazia. Elegante ma in equa modo modo brutale é un personaggio che riesce a dare uno spessore al ruolo , un po’ amico e un po’ nemico un po’ capace di relaizzar battute di spirito e violenze carnali allo stesso modo . Ancora più brutale é il suo amico il potente maresciallo  di Richelieu a prima vista un innocuo vecchietto ma in realtà un uomo meschino é libidinoso. Il personaggio che apre  verso Versailles é il maggiordomo detto Le Beron che per me é uno dei ruoli magici. Mai parodico sempre tranquillo attento a quello che é l’etichetta ma anche capace di empatia e comunicatività é un personaggio simile alla fata turchina ma anche al grillo parlante di Pinocchio che poco a poco riesce a influenzare e piazzare Jeanne. Il trionfo di Jeanne a Versailles ha diversi aspetti il primo è il fatto che riesce a essere se stessa spiritosa ma popolar ee che non accetta la moda ma la crea ed é proprio di lui che ha bisogno il re. Jonny Deep non é mai neanche nel ruolo di Tonto nel mezzo riuscito e mezzo no Loan Ranges sembrato un nativo americano ma anche un re regale sicuro quasi pieno di se e ironico. È a tutti gli effetti e l’immagine che ci si aspettava di Luigi XV re che seppe governare bene. L’incontro con la Dubbary é a tutti gli effetti, l’immagine che noi ci aspettiamo di luigi XV sicuro donnaiolo ma fortemente solo. Un re che é soprattutto primo servitore dello stato e questo si vede benissimo nelle scene finali dove il re muore, si pente e si vergogna. Il trucco il disfacimento fisico del corpo reale o corpo statale per antonomasia viene a poco sostituito con quello che è la paura epe ril contagio. Questo è la parte tragica del film che corrisponde anche alla parte comica che è lo stile e la cavalcata. Il re diviene sempre più debole e capiamo quello che non viene capito da Marie Antoinette la bravissima capace di parlare in francese a mala pena troppo mal piazzata per piacere alla corte è vista come una bella bambina vestita da bambola come la vede giusto la Dubbary. La figura di Marie Antoinette è simile a quella della Dubbary vista dagli occhi di Marie Antoinette nel capolavoro di Sofia Coppola “Marie Antoinette” dove la favorita venne intappetata da Asia Argento. Questo si vede anche bene in un personaggio che è quello di Mercy il diplomatico lorenese che deve fare funzionare l’alleanza tra due delle più importanti monarchie nel quale… omaggia Steven Coran in uno dei suoi ruoli più seri. Tutto questo è una parte del film come anche la lotta di Jeanne contro Adele la figlia maggiore dei luigi XV una dura arcinia viziata ma anche elegante.. che presenta un ruolo simile a quello delle sorelle pardon sorellastre di Cenerentola cattiva ma anche perché sostanzialmente priva di potere politico. Si nota anche com’è posta sotto il delfino un bellissimo … che non assomiglia per niente a Luigi XVI ma anche dalla sorella minore luise che è vestuia da borghese e prenderà il velo. Tra tutte queste figure maschile e feminili abbiamo quelle adolescenziali il giovane schiavo africano che rompe ogni regolamente e diviene un giovane cavaliere che si batte anche in un gioco abbastanza serio di scherma con Raul il giovane al quale la contessa farà anche quando era solo cortigina da madre e che la tradirà. La fine con l’allontanamento dalla corte è un periodo lungo e doloroso che viene solo accennato e ricorda il fermo immagine che chiude il monumentale “Barru Lyndon” di Stanley Kubrick film che ha inciso molto sul giovane cinema francese

Robert Fogelberg Rota 

Så bra som det kan vara Jonny Deep comeback

En kuslig och fantastisk film

Titel Du Barry

Regi Maiwenn

Medverkande Jonny Deep

Svensk distribution Njuta film

Betyg A

Jag har väntat på få filmer som Du Barry och den motsvarade alla förväntningar, det är historia om Jenne du Barry som belv den stora favorit under den mätige ludwig XV kungardommen . Mest av allt när gäller den fantastiska foto av Laurent Dailland mest i den sista åkningen i vilken vi ser hur huvudrollsinnehaverska lämnar Versailles för att åka till ett kloster och senare med samma bilder som började filmen. Med ett mycket bra klippningen av Laure Garedette vi är i en målning som lite i taget blir levande och introducera den tid i vilken Frankrike under 1700-talet precis innan revolution var den eldande stor makt. En makt som ständigt dirigeras från Versailles det slott som i själva verket var en fabulös huvudstad som ses i alla kostymer i assessorerna som dem dräktvärjor, blommor i kvinnor och dem fantastiska möblerna. Det är en värld med ett utsök och inte minst välordnade etikett som presenteras av en av dem mest sympatiska karaktärer den som har Benjamin Lavarinhe en yngre version av Jacques Tti i rollen som Jean Bathiste de la Borde första kammarvälde den som är bevarande av etikett och är ”hallickar” till kungen. Denna mask bryts när och blir mer och mer en känslig och omtänksamt människan. Det är den person som är närmaren den unga Du Barry i vilken trots att hon var absolut inte lik Maiwenn gör hennes livs roll. Hon är själv säkert i början efter dem unga är fräck även för dagens mått säkert att kunna använda sig av sitt charm för att kunna nå sitt resultat som är den av en fri liv med läsning konst skönhet och att försöka att nå sina stunder och förstör redan ifrån början att den enda som kommer att ge henne den makt som hon vill ha är att ge till kungen någonting som är annorlunda och det ses tydligt i den scen i vilken hon ser kungen från en spegel vän. Det är en fantastisk kvinnoporträtt och vi ser hur pass hon är under patriarkatet från den som är hennes make och ”välgörande” greven Dubbary mycket väl spelade av Melvill Poupaud som gör en fantastisk roll full av ett genuin elakhet inte minst i den scen som är mest lik en annan stor 1700talet eposet ”Barry Lyndon” av Stanley Kubrick när Jeanne är i badet läser och blir nästan dränk. En annan scen är när hon möter greven av Richelieu som var en av dem franska markaren  barnbarn till den berömda kardinalen spelade av Pierre Richard  en raffinerade äldre han visar hela hans licentieras sätt genom att sodomisera Jeanne. kungen är annorlunda och Jonny Deep som har aldrig sätt ut som en indian än nu visar hans förmåga att sepla teatern på ett naturlig sätt i filmen. Självsäkert raffinerade men också ensam och överviktig han försöker ständigt att visa hans styrkan vilja att nå fram till att visa hans passioner. Det är en insats med hans vackra röst på fläckfri franska som visar hans förmåga och hans styrkan samt i slutet en mänskligheten. En mänsklighet som han har kanske samkas och ses inte i dem bortskämda dottrar prinsessan Adeleide spelade av Indian Hair eller Vittoria Suzanne de beacque men även minister Coussel spelade med en nästan satanisk elakhet av Patrick D’Assumco till dem unga älskaren en vacker och nordiska Delfinen Diego le Fur  inte lik den feta och torftiga Ludwig XVii och den unga vilsna överikiska marie Anytoninette som har Paulin Poltman barnsliga skönhet  till den unga färgade Zalmot som vi ser som en unga män spelade av Djibril Djimooch den unga Adolfe  Dubarry en mycket övertygande Thibault Bonenfant. Den första kommer att förådar henne enbart i slute ti gulittinen som vi inte ser och den andra kommer att sätta sig i ett duelel medan fäktningen är mera än en lek. Det ären film som är komplementer till Sofia Coppolas ”Marie Antoinette med den österikiska minister mercy här spelade av Micha Lescot som koppiera i allt Steven Godger i hans stora roll    Vi ser även den snälla men bigotta prinsessan Luisse som har Capucine Valmary ”snälla ” utseende klädd som en borgar kvinnan  som visar sig förädlar henne. En fantastisk film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Katheryn Winnick är fantastisk

En fantastisk road movie

Titel themarkan

Regi Robert Lorenz

Medverkande Liam Neeson Jacob Perez

Svensk distribution TVpaly

Betyg B

Trots några starka prestationer och en snabbt men ändå även ganska idyllisk klippning av Luis cabbal  är the Markman en film som har några brister som tvätt gör så att den är inte så bra som den kunde ha blivit . det finns visa logiska hop moch jag är inte så imponerad eav den extremt realistiska foto av Mark Petter som är för mig lite för nära en naturalistisk estetik som visligen passar men är för mig lite tråkig den roll som presteras ab Liam Nesson är som alltid bra av en före detta mariens soldat änkeman som har enorma ekonomiska problem i den djupaste western *i Arizona Jim är en kämpe men hans liv gåt dålig och den enda tröst är den av styr dottern som är den allt sympatiska och mest ac allt skickliga Katheryn Winnick i rollen som polis kommissarier  Srah. Som strider mot kartellerna som härskar drog och människor smuggling markande. Dessa personifiera sav den riktiga sataniska boven Mauricio Guerro och hans underhuggaren. Förestod hunden är den som ändrar Jims livs Miguel sp bra spelade av Jacob Perez en ung kille som förlora modern och har en extremt stor summa pengar. Det är just True Grift som ses om på en bra sätt i en vilja att kunna 7komma till det som är vårt uppgörelsen otroligt väl i form att den är så dramatisk en så bra film som kunde också ha blivit bättre

Robert Fogelberg Rota