En väldigt intressant film
Titel Edge of Tommorow
Regi Michael Haussman
Medverkande Jonathan Rhys Meyers mfl
Svensk distribution CMore
Betyg a
Med ett vackert fotografi som fångar ett mäktig natur av Jaime Feliu-Torres och en mycket intressant klippning av Mario Perez bland annat under belägring scener är Edge of the world en intressant verk som försöker att forska vidare i ett episod av den omfattande brittiska kolonial historia under 1800 talet första hälften hur en ambitiös och under några aspekter hade lyckas att skapa en eget imperium i den som kom att vara nuvarande Malaysia. Denna äventyrare James Brokkes spelas med karisma, distans och en nästan kanalje liknade charm av den brittisk irländska skådespelaren Jonathan Rhys Meyers som gör för mig en roll som liknar många av hans andra full av kraft ett slags mörk underton och ett stark sexuell utstrålning som verkar komma nära alla i hans omgivningen inramade av den fantastiska regn skogen. Det kan vara frågan om dem lokala furstar som den roll spelade av Samo Rafael som äär den androgyna prinsen Prince Badruddin till Fatima den vackra Atiqah Hasiholan som fäller för honom och iscensätter även ett svartsjuke drama mot den kvinnan som presentera den gamla landet dvs England presntera av den stroppiga Elizabeth Crookshank som är en mycket välspelade roll av Hanna New. Just britter är dem som verkar sätta ännu mera käppar i ljuden för Sir James från den helt osympatiska och även löjliga Sir Edward Brecch som har kontrollen av den moderna skeppet till den vän som är inte en riktig vän militären Arthus Corrkshe spelade av Dominic Monaghan en slags capitano figur som möter ett tragisk slut. Medan dramaturgi med dialogerna ofta och även dem diskussioner som förkommer är mycket nedtonade är scenografi barock den tar väl fastna på vad som är den barocka i ljungen. Barock som huvud som är torkade dem krigs ritualerna kostymer och även ett slags slut som är direkt citerade från Framcis Ford Coppola ”Apockais Now”. Det finns för mig en likhet men en djup skinnade om denna var slutet på en civilisation här är vi i början. Brokes kommer aldrig under några omständigheter att tvivlar på vad han gör på vad han vill försöka att åstadkomma även om han i slut misslyckas eftersom han måste ta den vilda. En annan arketyp som förkommer i verket är den av Faust med den som är den negativa figuren den dubbla som är den ”elaka ” malaysiska prinsen spelade med så stor klass av Dominic Monaghan som är den dunkla eländiga och även ynkliga Pengiran Indera Mahkota. Denna är en figur som vill bara en sak förstora och behålla en makt. En roll av vilian som för mig gör filmen ännu mera intressant. Ett verk som man måste bara se
Robert Fogelberg Rota