Bland de mycket intressanta filmer, som har visat under årets upplaga av Stockholms filmfestival finns onekligen Simon Roubys ”Adama”. Historien är enkel. Den utspelas för 99 år sen. En liten kille bor i ett ospecificerat afrikanskt land han lever ett traditionellt och stillsamt liv i sin by.
Det som man arbetar med är realismen som ser ut att vara drömlik eftersom vi som åskådare ser en plats som inte finns, som inte är en del av verkligheten utan någonting bort om verkligheten. Adama den lilla killen som vi först ser leka vid en sjö. Vi ser att en albatross kommer för att störa den ceremoni i vilken Samba Adamas bror skall delta. Vi upptäcker att Samba redan har fått några guld mynt från Nazarna (ordet betecknar de franska kolonisatörerna) för att delta i första världskriget.
Adama möter många egendomliga figurer under sin resa mot väst fronten. Redan när vi ser fartyget som skall ta honom till Frankrike upptäcker vi övermakten men även den hotfulla stämningen. Efter många möten med vissa människor som tillhör samhällets absoluta botten klasser kommer han till frontlinjen i Verdun. I det nästan månliknande landskapet möter han sin äldre bror Samba, som har förvandlas till en soldat. Den enda sättet att fly från kriget är genom deras egen kultur.
En film som begränsar oss och tar upp två viktiga minnen. Det av kriget som återskapats med gas attacker och artilleri eld vilket då var verkligheten för många men även en annan punkt som är den av övergången från ungdom till vuxen stadiet. Filmen är både vacker och hemsk. Jag har mött Simon Rouby i hotell Kungsträdgården som är en post modern version av den gustavianska stilen. Vi är båda denna dag en aning skakad efter de hemska terrordåden i Paris som just har hänt.
Hur fick du idén till denna film?
Det började redan 1998 när vi utvecklade ett manus, men allting blev mer påtaglig när de sista överlevande av de franska kolonial trupperna dog 2005. Idén var att berätta denna historia men kamera ögat av en figur som inte var soldat, utan ett barn som hade sett krig och vad det betyder. I den version som jag ville göra skulle det finnas en ganska tydlig skillnad mellan den stora världen och barnet värld som bara var byn där han bodde. Jag ville att han skulle upptäcka världen trots att han har mycket lite kännedom om det som kommer utanför det givna utrymmet i filmens kamera skulle det vara Adama som skulle upptäcka den nya världen i vilken allt är annorlunda.
Var filmade du och hur?
Jag har använt mig av en särskild teknik med stop bilder och lerfigurer. I stridscenerna hade vi flytande metall som skulle föreställa den ändring av landskapet som förekom under första världskriget. Jag valde redan ifrån början att använda mig av lerfigurer. De skulle kunna ge två effekter det ena är att de är realistiska men även att de skall vara starkt stiliserade. Jag ville leka med det. Denna känsla av overklighet och mardröm när jorden och himlen smälter ihop var det som många av de som själva hade deltagit i Verdun slaget utryckte i sina minnen inte minst de afrikanska. Det är det prov i vilken Samba och Adama lämnar sin barndom för alltid och blir män i en magisk cirkel som under jorden tar dem tillsammans tillbaka hem till deras ursprungs by.
Hur fick du finansiering?
Det var onekligen en svår och lång process. Jag hade redan skissat världen men för att den skulle vara perfekt behövde jag en studio. Jag fick tag den på ön Reunion som är en av de franska departement som är belagt utanför Europa. Det är en mycket vacker plats på vilken man med svårighet har lyckas att forma en så kallade meeting pot av olika människor från diverse kulturer och mest av allt med olika etniska ursprung. Det finns en skola för animering som tyvärr trots dess extrema modernitet hade mycket lite utrymmet inte minst för faktum att man sällan har använt sig av den, möjligen enbart för att filma någon tropisk bakgrund. Jag hoppas kunna fortsätta arbeta där.
Vad har du fått för reaktioner på filmen?
Positiva även om det är en svår film eftersom den hamnar mellan två stolar. Den är både en barn- och en vuxenfilm eller rättare sagt en film som skulle kunna tilltala barn men även vuxna. Den har visats för några vuxna och barn. Jag visade den i Afrika och jag fick mycket bra respons där. Jag hade trott att de skulle vara mer negativa mot det som Frankrike har gjort men det fanns ett stort intresse. Vi måste kunna förstå att Frankrike och de har en gemensam historia med oproblematiska stunder men man har även haft starka kulturella kontakter. .
Finns det någon svensk film som har inspirerat dig i ditt arbete?
Jag gillar svensk film men jag är inte direkt inspirerad av något svenskt verk. Jag har kollat mycket noga på diverse filmer exempelvis Jean Rouch etnografiska filmer men även Stanley Kubricks ”Ärans väg” och en annan som har varit mycket viktig för mig har varit ”De 400 slagen” av Francois Truffaut som enligt mig har gjort en nästan likartade historia med problematik av övergång från barndomen till vuxenliv.
översättning från engelska
Roberto Fogelberg Rota
